RH 2003:15

M.B., U.T. och K.F. var styrelseledamöter i Aptit Air Catering AB (Bolaget). Dess aktier ägdes med hälften vardera av K.F. och Andersson Tillman AB, i vilket bolag U.T. var ställföreträdare. Vid utgången av april månad 1998 hade mer än hälften av Bolagets aktiekapital förbrukats. Kontrollbalansräkning upprättades och daterades den 29 september 1998. Denna kontrollbalansräkning, som var undertecknad av U.T. och M.B., angav att halva aktiekapitalet var förbrukat den 31 augusti 1998. Bolaget försattes i konkurs den 9 april 1999 och konkursen avslutades den 8 februari 2000. Staten erhöll inte någon utdelning i konkursen.

Staten genom kronofogdemyndigheten i Eskilstuna yrkade att M.B., U.T. och K.F. skulle förpliktas att solidariskt med varandra och med Bolaget betala dels 72 396 kr jämte ränta avseende restförda skatter och avgifter, dels 196 393 kr jämte ränta avseende lönegarantiersättningar som utgivits i bolagets konkurs. I andra hand yrkade staten att M.B., U.T. och K.F. skulle förpliktas att solidariskt med varandra betala 10 000 kr.

M.B., U.T. och K.F. bestred käromålet. De vitsordade beloppen såsom korrekt beräknade och yrkad ränta såsom skälig i sig.

Som grund för sitt yrkande anförde staten bl.a. följande. Med hänsyn till verksamhetens ringa omfattning måste styrelsen senast den 30 april 1998 haft skäl att anta att det egna kapitalet klart understeg hälften av aktiekapitalet. Det uppkom således en skyldighet för styrelsen att ofördröjligen upprätta en kontrollbalansräkning enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen. Kontrollbalansräkning borde ha förelegat senast inom en månad, d.v.s. senast den 31 maj 1998. - Den för sent upprättade kontrollbalansräkningen av den 29 september 1998 blev aldrig hänskjuten till bolagsstämma för ställningstagande till om ett likvidationsförfarande skulle inledas eller om man skulle försöka återvinna aktiekapitalet inom åtta månader. Därmed har inte heller någon rådrumsfrist börjat löpa. Styrelseledamöterna har inte företagit några åtgärder som gör att de kan undgå personligt ansvar för de av Bolagets förpliktelser som uppkom efter den 30 april 1998. - Det är inte möjligt att hålla en informell bolagsstämma. Brister i kallelseförfarandet medför att bolagsstämman och de beslut som fattats där är att anse som nulliteter. - För det fall rätten skulle finna att M.B., U.T. och K.F. i samband med den informella bolagsstämman i oktober 1998 fullgjort sina skyldigheter och att de därmed undgår personligt ansvar för de av bolagets förpliktelser som uppkommit därefter, är de i vart fall skyldiga att solidariskt med Bolaget ersätta staten med 10 000 kr avseende semesterersättningar, uppkomna under tiden från den 1 juni 1998 till den 29 september 1998, till tre av bolagets anställda som utbetalats via lönegarantin.

M.B., U.T. och K.F. anförde följande som grund för bestridandet. Den person som anlitades för att sköta Bolagets bokföring rapporterade i juni 1998 att bolagets ekonomiska läge var kritiskt och informerade även styrelseledamöterna om skyldigheten att upprätta en kontrollbalansräkning. Kort därefter inföll semesterperioden. U.T. mottog kontrollbalansräkningen daterad den 29 september 1998 och lämnade den omedelbart till Bolagets revisor. Därefter träffades styrelseledamöterna och bestämde sig för att fortsätta verksamheten för att under åtta månader försöka återvinna Bolagets aktiekapital. Vid mötet var samtliga aktier i Bolaget representerade genom U.T. och K.F. Mötet var en bolagsstämma även om man inte iakttog formerna för en sådan. Ett hänskjutande av frågan om ett likvidationsförfarande skulle inledas har således skett. Styrelseledamöterna har därmed fullgjort sina skyldigheter enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen. - Tidsfristen för upprättande av kontrollbalansräkning måste bedömas från fall till fall. M.B., U.T. och K.F. upprättade kontrollbalansräkning ofördröjligen när det fanns skäl för dem att anta att mer än hälften av aktiekapitalet var förbrukat. - För det fall rätten finner att styrelsen väntat alltför länge med att upprätta en kontrollbalansräkning och att personligt ansvar för Bolagets förpliktelser har uppkommit har detta dock upphört den 29 september 1998 eftersom man då vidtagit alla nödvändiga åtgärder. - De skatter och avgifter som staten yrkar ersättning för har samtliga uppkommit när de fastställts, d.v.s. efter konkursbeslutet. Detsamma gäller för statens fordran på utgiven lönegarantiersättning. Reglerna om lönegaranti utlöses inte förrän efter konkursbeslutet. Staten erhåller därvid regressrätt mot gäldenären, d.v.s. konkursboet, för utgiven lönegarantiersättning. Detta innebär inte att staten övertar den ursprunglige borgenärens, d.v.s. arbetstagarens rätt att driva en talan om ansvarsgenombrott.

Uppsala tingsrätt (2001-04-09, tingsfiskalen Jonas Bäckstrand) ogillade statens förstahandsyrkande men biföll andrahandsyrkandet.

Tingsrätten anförde i sina domskäl följande.

Enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen åligger det styrelsen att ofördröjligen upprätta och låta revisorerna granska en kontrollbalansräkning så snart det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet.

Det är ostridigt att Bolaget den 30 april 1998 hade förbrukat minst hälften av aktiekapitalet. Vid denna tidpunkt hade endast 103 transaktioner bokförts i Bolaget, varav nio avsåg försäljning. Med hänsyn till vad som är upplyst om Bolagets verksamhet och ekonomiska förhållanden finner tingsrätten visat att styrelseledamöterna senast den 30 april 1998 också haft skäl att anta att mer än hälften av aktiekapitalet var förbrukat. Det har därmed ålegat dem att ofördröjligen upprätta en kontrollbalansräkning. Det ligger i sakens natur att upprättandet av en kontrollbalansräkning kan ta viss tid i anspråk. Emellertid borde en kontrollbalansräkning, enligt tingsrättens mening, ha kunnat upprättas inom en månad (jfr RH 1989:43).

När det finns en kontrollbalansräkning som utvisar att mer än hälften av bolagets aktiekapital gått förlorat åligger det styrelsen att snarast möjligt hänskjuta frågan om bolaget skall träda i likvidation till bolagsstämma. Detta torde innebära att kallelser till bolagsstämma skall utfärdas genast. Hänsyn måste därvid tas till den tid för kallelse som kan föreskrivas i bolagsordningen. Det bör vara möjligt för styrelsen att undgå personligt ansvar även om kontrollbalansräkningen upprättas för sent men likvidationsfrågan hänskjutits till bolagsstämma inom den tidsfrist som skulle ha gällt om kontrollbalansräkningen hade upprättats rättidigt. I förevarande fall är det ostridigt att någon bolagsstämma i vart fall inte hållits före september månads utgång. Under dessa förhållanden har styrelseledamöterna ådragit sig personligt ansvar för de av Bolagets förepliktelser som uppkommit efter den 30 maj 1998.

Enligt lagtexten upphör det personliga ansvaret först när likvidationsfrågan har hänskjutits till rättens prövning eller då en kontrollbalansräkning som utvisar att aktiekapitalet är återställt har godkänts av bolagsstämma. Emellertid synes man i litteraturen vara ense om att rättelse kan ske på så sätt att en kontrollbalansräkning som för sent hänskjuts till bolagsstämma medför ett upphörande av det personliga ansvaret från den tidpunkten. Ansvaret kvarstår därvid för tiden från det att kontrollbalansräkning borde ha upprättats till det att en sådan faktiskt hänskjutits till bolagsstämman (se Stefan Lindskog, Aktiebolagslagens 12:e och 13:e kap, 1995, s. 238 f och Mikael Granath, Tvångslikvidation och ansvar enligt ABL 13:2, 1994, s. 63).

Det har i målet förebringats en kontrollbalansräkning som är daterad den 29 september 1998 och påstås avse förhållandena per den 31 augusti 1998. Det har inte ifrågasatts att kontrollbalansräkningen uppfyller de krav som ställs på en sådan. Kontrollbalansräkningen har granskats av bolagets revisor och undertecknats av denne den 4 oktober 1998. Frågan är om likvidationsfrågan har hänskjutits till bolagsstämma på ett sådant sätt att styrelseledamöternas personliga ansvar har upphört.

Tingsrätten konstaterar att bolagsstämma är ett formbundet institut som regleras i 9 kap.aktiebolagslagen. Vissa brister i förfarandet kan medföra att beslut som bolagsstämman fattar blir att anse som nulliteter. Detta följer bl.a. av 9 kap. 40 § andra stycket aktiebolagslagen. Emellertid är det inte uteslutet att styrelsen kan anses ha fullgjort sin skyldighet att hänskjuta likvidationsfrågan till bolagsstämman även om formella brister förekommit beträffande bolagsstämmans hållande (jfr Stefan Lindskog s. 229). Att tillåta att ett hänskjutande sker utan att formreglerna för bolagsstämma iakttas torde inte drabba bolagets gäldenärer. För borgenärerna är det av vikt att rådrumsfristen snarast börjar löpa för att bolaget inom åtta månader skall vara likvidationspliktigt om inte aktiekapitalet återvunnits. Starka skäl talar därför för att rådrumsfristen skall anses börja löpa när aktieägarna fått del av en kontrollbalansräkning och fått fullständig information om bolagets ekonomiska läge.

Även i praxis synes i vissa fall ha accepterats att ett hänskjutande sker formlöst. I rättsfallet RH 1996:114 ägdes samtliga aktier i ett aktiebolag av två personer som också var styrelseledamöter i bolaget. Eftersom de i egenskap av styrelse haft kännedom om de förhållanden som de efter ett formellt hänskjutande till bolagsstämma skulle ha blivit underrättade om, ansågs de inte genom att ha brustit i att formellt hänskjuta likvidationsfrågan till bolagsstämma ha ådragit sig ansvar för bolagets förpliktelser.

På den nu aktuella kontrollbalansräkningen har antecknats att styrelsen haft för avsikt att inom rådrumsfristen om åtta månader återvinna aktiekapitalet enligt ett särskilt åtgärdsprogram. Kontrollbalansräkningen har sedan undertecknats av två av styrelseledamöterna, M.B. och U.T., samt av revisorn T.J. Enligt vad U.T. och K.F. berättat har man på den informella bolagsstämman fattat beslut i enlighet med vad som antecknats på kontrollbalansräkningen. Det är genom dessa uppgifter visat att aktieägarna faktiskt tagit ställning till frågan om ett likvidationsförfarande skulle inledas och att man därvid beslutat att fortsätta verksamheten under åtta månader. Att formföreskrifterna för bolagsstämman inte iakttagits bör under dessa förhållanden inte hindra att styrelseledamöterna, i nu aktuellt hänseende, anses ha fullgjort sina skyldigheter enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen. Mot bakgrund av det anförda skall statens i första hand framställda yrkanden lämnas utan bifall.

Frågan är då vilka förpliktelser som uppkommit för bolaget under den tid då styrelseledamöterna har ådragit sig ett personligt ansvar. Staten har gjort gällande att tre av bolagets anställda erhållit ersättning enligt lönegarantilagen till täckande av deras fordran på semesterersättning avseende tiden från den 1 juni 1998 till den 29 september 1998. M.B., U.T. och K.F. har vitsordat uppgifterna om lönegarantiersättningen men gjort gällande att statens fordran inte kan anses ha uppkommit förrän efter bolagets konkurs när beslutet om lönegaranti fattades. De har också ifrågasatt om statens fordran på utgiven lönegarantiersättning är en sådan fordran för vilken ansvarsgenombrott kan ske.

Enligt tingsrättens mening framstår det som uppenbart att en arbetstagares fordran på lön eller semesterersättning uppkommer vid den tidpunkt då den inarbetats. Genom lönegarantilagstiftningen tillförsäkras arbetstagare lön och t.ex. semesterersättning som de inte skulle ha kunnat erhålla utdelning för i konkursen. Staten inträder i arbetstagarens ställe i dennes förhållande till arbetsgivaren och får därmed en regressfordran på bolaget. Den förpliktelse som det innebär för bolaget att vara skyldig att betala en skuld till staten måste, enligt tingsrättens mening, anses ha uppkommit vid samma tidpunkt som bolagets ursprungliga förpliktelse att betala lön eller semesterersättning till den anställde. Vidare finner tingsrätten att den omständigheten att fordringar på utgiven lönegaratiersättning kan sägas ha en särpräglad karaktär, inte innebär att sådana fordringar inte omfattas av de förpliktelser för vilka styrelseledamöter med stöd av 13 kap. 2 § aktiebolagslagen kan åläggas personligt ansvar. Med hänsyn härtill skall statens andrahandsyrkande bifallas.

Staten överklagade domen och yrkade fullt bifall till käromålet.

Bolaget bestred ändring. Parterna anförde samma grunder och omständigheter som vid tingsrätten.

- - -

Svea hovrätt (2002-11-08, hovrättsråden Gertrud Holmquist och Hans Nyman samt tf. hovrättsassessorn Magnus Hjort, referent) fastställde tingsrättens dom. I skälen anförde hovrätten följande.

M.B., U.T. och K.F. har inte överklagat tingsrättens dom, som därför står fast såvitt avser förpliktande för dem att betala 10 000 kr till staten. Tingsrätten har i den delen funnit att kontrollbalansräkningen upprättats för sent och att styrelseledamöterna därför är personligen betalningsansvariga för skulder uppkomna under perioden från den 30 maj 1998 till den 29 september samma år. Vad hovrätten har att pröva är således om betalningsansvar föreligger även för skulder som uppkommit efter den 29 september.

Hovrätten finner till en början på de skäl tingsrätten har anfört att det personliga betalningsansvaret kan upphöra, om styrelsen vidtar den åtgärd som den tidigare försummat att vidta. Detta synsätt har för övrigt numera bekräftats genom ett förtydligande i aktiebolagslagen (13 kap. 17 §; prop. 2000/01:150 s. 44). Den fråga hovrätten har att ta ställning till är om de åtgärder M.B., U.T. och K.F. vidtagit har varit tillräckliga för att få det personliga ansvaret att upphöra.

Staten har inte ifrågasatt de uppgifter som U.T. och K.F. lämnat vid förhören vid tingsrätten. Av förhören framgår att M.B., U.T. och K.F. varit införstådda med reglerna om personligt betalningsansvar, att de hållit bolagsstämma endast några dagar efter det att de tagit del av kontrollbalansräkningen och att de vid bolagsstämman gått igenom Bolagets ekonomiska situation och fattat beslut om att fortsätta driften. Av en notanteckning på kontrollbalansräkningen framgår att styrelsen haft för avsikt att inom den lagstadgade åttamånadersfristen återvinna aktiekapitalet genom ett särskilt åtgärdsprogram och att, om detta inte lyckades, frågan om likvidation skulle tas upp på nytt. Med utgångspunkt enbart från dessa uppgifter har således M.B., U.T. och K.F., sedan väl kontrollbalansräkningen upprättats, uppenbarligen vidtagit de åtgärder som ålegat dem enligt 13 kap. 2 § första stycket aktiebolagslagen.

Staten har emellertid hävdat att bolagsstämman i själva verket är en nullitet (att betrakta som ogiltig) eftersom styrelsen brutit mot formföreskrifterna, främst med avseende på kallelseförfarandet. Enligt hovrättens mening innebär dock den omständigheten, att samtliga de formföreskrifter som kringgärdar en bolagsstämma inte iakttagits, inte att bolagsstämman kan frånkännas verkan i alla avseenden. Frågan om en bolagsstämma eller på denna fattade beslut skall anses ogiltiga får i stället avgöras efter en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Vid prövningen i detta fall beaktar hovrätten följande.

Syftet med regeln om personligt betalningsansvar i stort torde främst vara att i en situation av kapitalbrist sätta press på styrelsen och aktieägarna att utan dröjsmål antingen vidta åtgärder för att stärka bolagets ställning eller inleda en ordnad avveckling av bolaget (jfr. prop. 2000/01:150 s. 35). Även Lindskog (Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kap., 2 uppl., s. 211 f) framhåller påtryckning på styrelsen att agera som den väsentliga funktionen hos reglerna om personligt betalningsansvar. I detta fall har M.B., U.T. och K.F., sedan kontrollbalansräkningen upprättats, agerat snabbt och vid ett möte med företrädare för samtliga aktier närvarande tagit ställning till frågan om likvidation. Bolagets verksamhet har sedan upphört inom den lagstadgade åttamånadersfristen. Syftet med lagstiftningen har således rent faktiskt uppnåtts.

Syftet med att hänskjuta frågan om likvidation till bolagsstämma är att aktieägarna skall varskos om bolagets situation (se prop. 1975:103 s. 501). Regeln är alltså i första hand till för aktieägarna. Reglerna om hur kallelse till bolagsstämma skall ske är främst till för dem som skall nås av kallelserna, nämligen aktieägarna. Eftersom samtliga aktieägare (eller ställföreträdare för aktieägare) i detta fall var styrelseledamöter har de naturligtvis inte på något sätt drabbats negativt av det formlösa förfarandet.

Vad gäller kallelseförfarandet bör det, som tingsrätten funnit, snarast ligga i bolagets borgenärers intresse att rådrumsfristen börjar löpa så snart som möjligt. Det är svårt att se på vilket sätt borgenärerna skulle ha drabbats av att övriga formföreskrifter, exempelvis avseende upprättande av protokoll, kring bolagsstämman inte iakttagits. En annan sak är att formella brister kan göra det svårt att visa om och när föreskrivna åtgärder har vidtagits. I detta mål råder dock inte tvist om de faktiska förhållandena.

Hovrätten finner mot bakgrund av det anförda att varken bolagsstämman i sig eller vad som förekommit på densamma skall anses ogiltiga. M.B., U.T. och K.F. kan därför inte göras personligen betalningsansvariga för skulder uppkomna i tiden efter det att kontrollbalansräkningen hänskjutits till bolagsstämman. Tingsrättens dom skall alltså fastställas.

Målnummer T 3613-01