RH 2003:27
Rån mot ett postkontor har bedömts som grovt brott trots att det vapen som användes inte var skarpladdat. Andra inslag, såsom planeringen, hänsynslösheten och det utdragna förloppet, har avgjort bedömningen.
Åklagaren åtalade P.Ö. och J.E. vid Sundsvalls tingsrätt för grovt rån och tillgrepp av fortskaffningsmedel enligt följande gärningspåståenden: P.Ö. och J.E. har tillsammans och i samråd under söndagen den 19 augusti 2001 i avsikt att begå ett väpnat rån mot Posten Sverige Aktiebolags lokalkontor i Kvissleby, Sundsvalls kommun, i P.Ö:s och C.N:s gemensamma bostad utrustat sig med i vart fall s.k. rånarluvor, en kofot och skruvmejslar samt ombyteskläder. P.Ö. och J.E. har därefter tillsammans och i samförstånd under kvällen/natten mot den 20 augusti 2001 i Sundsvall olovligen tillgripit H.H:s personbil och olovligen brukat densamma som bl.a. flyktbil vid nedannämnda rån. P.Ö. och J.E. har därefter under natten den 20 augusti tillsammans och i samråd olovligen berett sig tillträde till det nattstängda lokala postkontoret i Kvissleby genom att med en kofot bryta upp ett fönster och därefter klättra in. Inne i postlokalen har P.Ö. och J.E., iförda rånarluvor över huvud och ansikte samt utrustade med ett laddat skjutvapen och en morakniv och en av dem iförd en av målsägandenas postjacka, inväntat postpersonalen och en kommande värdetransport. – Sedan postpersonalen, tillhopa nio personer, samt chauffören av värdetransporten en efter en anlänt till sin arbetsplats respektive utlämningsställe har P.Ö. och J.E. med våld och hot om våld, som för de tio målsägandena inneburit eller i vart fall framstått som trängande fara i förening med att de berövat målsägandena friheten, från Posten Sverige Aktiebolag stulit ca 400 000 kr jämte viss annan värdepost i form av bl.a. passhandlingar. P.Ö. och J.E. har härvid även under nämnda våld och hot om våld samt frihetsberövande från postpersonalen stulit deras privata mobiltelefoner, pengar och andra värdehandlingar. Våldet och hotet om våld liksom frihetsberövandet har bestått i att målsägandena under vapenhot med inslag av såväl muntliga hot som fysiskt betvingande har tvingats ner på golvet och liggandes på mage har dessa av P.Ö. och J.E. tejpats och bundits till mun, armar och ben. – Rånbrottet är grovt dels då det varit mycket välplanerat och dessutom förslaget genom att P.Ö. och J.E. utnyttjat att posten varit stängd och på så sätt kunnat övermanna målsägandena en efter en och härigenom minimera risken för larm och således på ett hänsynslöst sätt utnyttjat deras skyddslösa och utsatta ställning, dels då rånet utövats under dubbelt vapenhot samt då P.Ö. och J.E. visat stor hänsynslöshet genom att under nämnda vapenhot under en längre tid beröva målsägandena deras frihet och utsätta dem för en kränkande och förnedrande behandling.
Målsägandena biträdde åtalet.
P.Ö. och J.E. förnekade gärningarna.
Sundsvalls tingsrätt (2002-12-30, lagmannen Rolf Hammar samt nämndemännen Sture Gustavsson, Gerd Håkansson och Marianne Nilsson) dömde envar av P.Ö. och J.E. för grovt rån och tillgrepp av fortskaffningsmedel till fängelse sex år.
I sina domskäl fann tingsrätten styrkt att de två tilltalade hade begått de åtalade gärningarna. I fråga om rånbrottets rubricering anförde tingsrätten följande.
Vid bedömandet huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om våldet varit livsfarligt eller om gärningsmännen tillfogat de rånade svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller om de eljest visat synnerlig råhet eller på ett hänsynslöst sätt utnyttjat de rånades skyddslösa eller utsatta ställning. Tingsrätten finner att P.Ö. och J.E. genom att befinna sig i postlokalen innan målsägandena kommit dit har utnyttjat deras skyddslösa och utsatta ställning. P.Ö. och J.E. har därutöver visat stor hänsynslöshet genom att under hot med pistol och kniv under en längre tid beröva dem deras frihet. På grund av dessa omständigheter, främst det långvariga fängslandet och de psykiska påfrestningar som de postanställda utsattes för, finner tingsrätten att brottet bör rubriceras som grovt rån.
P.Ö. och J.E. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet. För det fall att de dömdes för rånbrott yrkade de att detta inte skulle bedömas som grovt samt att straffet i allt fall skulle sättas ned.
Åklagaren och målsägandena, vilka biträdde åtalet även i hovrätten, bestred ändring.
Hovrätten för Nedre Norrland (2003-02-26, hovrättspresidenten Barbro Hegrelius Jonson, adjungerade ledamoten, f.d. kammarrättslagmannen Stina Zackari, referent, adjungerade ledamoten, f.d. tingsrättslagmannen Bertil Bodén och nämndemannen Kadir Tosun) ändrade tingsrättens dom på det sättet att påföljden för envar av P.Ö. och J.E. bestämdes till fängelse fem år.
I sina domskäl fann hovrätten liksom tingsrätten styrkt att P.Ö. och J.E. tillsammans begått rånbrottet och anförde därefter följande beträffande brottets rubricering.
Vid bedömningen av frågan om gärningen skall rubriceras som grovt rån beaktar hovrätten i huvudsak följande. Utredningen visar att rånet varit planerat och att det föregåtts av anskaffning av flyktbil och material till maskeringar. Gärningsmännen har varit försedda med en pistol som vid ett tillfälle hållits intill L.F:s tinning och som även på nära håll riktats mot L.A:s och C.M:s huvuden. Pistolen har – även om den inte utgjort ett skarpladdat vapen – haft ett sådant utseende att den av målsägandena uppfattats som ett livsfarligt vapen. Gärningsmännen har vidare medfört en kniv som, då C.M. reagerat mot att de ur hennes fickor tagit nycklar, mobiltelefon och pengar, trycktes mot hennes hals. Samtliga tio personer som anlänt till arbetslokalen har fått händerna hopbundna på ryggen och alla utom B.S. även fötterna hopbundna. De har tvingats att ligga på magen med ansiktet mot golvet. L.F., som var den som kom först, har legat på det sättet i omkring åttio minuter. Även flera av de övriga har tvingats att ligga i den ställningen under tämligen lång tid. Av målsägandenas uppgifter framgår att de under den tid de legat bundna känt skräck för att bli dödade. Många av dem har också efter händelsen haft psykiska besvär. Hovrätten finner vid en samlad bedömning av de redovisade omständigheterna att gärningsmännen visat prov på sådan hänsynslöshet att rånbrottet skall bedömas som grovt.
Nämndemannen Sven-Erik Hasselblad var skiljaktig och fastställde tingsrättens dom.