NJA 1999 s. 25

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Nyström) anförde i dom d 26 juni 1998: Domskäl. Gärningen enligt åtalspunkten 1.

Z.C. har erkänt gärningen med följande undantag. Avseende stycke tre i gärningsbeskrivningen har han förnekat att han bundit A.P:s fötter samt sammanbundit hans händer med hans fötter.

M.P. har erkänt gärningen med följande undantag. Avseende stycke fyra i gärningsbeskrivningen har han uppgett att de inte genomsökte fastigheten eftersom de visste var kassaskåpet fanns. Avseende stycke sju har han förnekat att han hade kännedom om att det var ett riktigt vapen som användes vid rånet.

S.C. har förnekat gärningen. M.V. har förnekat gärningen.

Utöver förhör med de tilltalade har åklagaren såsom bevisning åberopat målsägandeförhör med A.P. samt vittnesförhör med M.S., S.K., P.J., B.D.och Z.D. Härutöver har viss skriftlig bevisning åberopats.

M.V. har åberopat viss skriftlig bevisning. Han har vidare åberopat vittnesförhör med personer i fd Jugoslavien. Förhör med dessa personer har inte kunnat hållas vid huvudförhandlingen.

Z.C. har uppgett bl a följande. Han har tillsammans med M.P., S.C. och M.V. d 2 april 1998 berett sig tillträde till A.P:s bostad i Askim. De hade tio dagar tidigare kommit överens om att stjäla ett kassaskåp som de, efter vad S.C. berättat, visste fanns i villan. Före den 2 april hade de vid två tillfällen varit vid villan och rekognoscerat. Den 2 april ringde S.C. två samtal och fick därigenom reda på att paret P var bortrest. De bestämde sig då för att råna villan om någon var hemma och tog därför med sig en pistol och en tejprulle. De ville inte bryta sig in eftersom de visste att villan var larmad. När de kom till villan ville Z.C. inte gå in med de andra utan hävdade att han endast åtagit sig att vara chaufför. M.V. böljade då skrika och skälla på honom varefter Z.C. gick med på att följa med in. M.V. och M.P. gick in först. M.V. riktade en pistol mot A.P. och fick honom att lägga sig på golvet varefter Z.C. kom in och lade en tröja över huvudet på honom och band ihop hans händer. Härefter gick Z.C. ut och ropade på M.P. som nu gick in. Z.C. stannade utanför villan och inväntade de övriga som kom ut efter ungefär tio minuter med en stor väska innehållande kassaskåpet. De öppnade kassaskåpet hos S.C:s mor och fördelade pengarna mellan sig. S.C. och M.V. tog hand om smyckena.

M.P:s berättelse överensstämmer till stora delar med det som Z.C. har berättat. M.P. har till skillnad från Z.C. uppgett bl a följande. Rånet var inte planerat utan det var tänkt att de fyra skulle göra inbrott i villan genom att krossa en ruta. Om det var någon hemma i villan skulle man inte göra något. Det visade sig att A.P. var hemma. M.P. gick då med M.V. in för att hämta vatten, men han visste inte att M.V. hade en pistol. Det var M.P. och S.C. som gick till övervåningen och hämtade kassaskåpet, medan Z.C. och M.V. var kvar nere hos A.P.. Innan de lämnade villan sa M.P. "ring inte polisen, vi är farliga" till A.P.. Efter rånet åkte de med kassaskåpet till Z.C:s bostad och delade upp pengarna som fanns däri. Smyckena och guldet tog S.C. och M.V. hand om. På kvällen hyrde M.P. och M.V. videofilmer i M.V:s namn. Dagen efter rånet åkte M.P., S.C. och M.V. till Malmö för att sälja smyckena som fanns i kassaskåpet. Detta lyckades dock inte. M.P. tog hand om smyckena men lämnade dem sedan till M.V..

S.C. har berättat bl a följande. Han har inte berett sig tillträde till fastigheten. Han kände dock till att kassaskåpet fanns i villan eftersom han hade städat där. Han berättade vid något tillfälle för Z.C. och M.P. om kassaskåpet varefter dessa föreslog att man skulle stjäla kassaskåpet. S.C. ville inte detta. S.C. visste att Z.C. och M.P. planerade att göra inbrott i villan. S.C. ringde d 2 april till en anställd i den städfirma där S.C. arbetade, och fick besked om att ägarna till villan var bortresta och att någon städning därför inte skulle ske denna dag. På kvällen samma dag mottog S.C. 113 000 kr av de pengar som han visste hade åtkommits genom rånet tidigare på dagen. Det var överenskommet att S.C. skulle få en lika stor del av rånbytet som gärningsmännen, eftersom det var hans förtjänst att de fått tag i kassaskåpet. I gengäld skulle de övriga ange honom som gärningsman för det fall rånet uppdagades. S.C. tog inledningsvis hand om smyckena efter rånet, men gav sedermera dessa till M.P..

M.V. har förnekat gärningen under åberopande av att han vid gärningstillfället befann sig i Jugoslavien varvid han bl a uppgett följande. Från d 30 mars till d 6 april 1998 var han i Jugoslavien. Under sin vistelse i Jugoslavien sålde han mark. Det finns många anledningar till varför de övriga tilltalade försöker få honom fälld för ett brott som han inte har begått. Det föreligger exempelvis många familjefejder mellan de familjer som kommit till Sverige från Jugoslavien. M.V:s familj är på så vis fiender till familjen C.

A.P. har i förhör uppgett bl a följande. Han var ensam hemma i villan när två män ringde på dörren och frågade efter vatten till bilen. A.P. släppte in dem i tvättstugan och den ene började fylla en hink med vatten. Efter någon minut, när hinken var fylld till tre fjärdedelar, tog mannen med hinken, som A.P. identifierat som M.V., upp en pistol och sade åt A.P. att vara tyst och lägga sig ner. A.P. lydde då han blev mycket rädd och inte vågade göra motstånd. En tröja lades över huvudet på honom och dels hans händer, dels hans fötter bands ihop varefter händer och fötter bands samman. Han hörde att det var flera personer som kommit in. Personerna talade ett språk som A.P. inte kunde förstå. Några gick upp på övervåningen. En person var hela tiden kvar i tvättstugan hos A.P. Vid ett tillfälle fick han en dunk i ryggen och en uppmaning att vara tyst. En halskedja som han bar runt halsen rycktes av honom och någon kände på hans armar efter en klocka. Han tillfrågades om var hans plånbok var och han svarade att den låg i byxorna på hans säng. När personerna från övervåningen kom tillbaka sade de till A.P. att "räkna till 200 innan du försöker ta dig loss". När han hörde en motor rusas började han ta sig loss och ringde sedan en kamrat som larmade polisen. A.P. tror att hela rånet tog ungefär tio minuter. Efter rånet har A.P. fått koncentrationssvårigheter, känslor av likgiltighet och meningslöshet. Han vågar inte längre vara ensam hemma. Han går hos psykolog för behandling av sina problem.

Genom de uppgifter som lämnats av Z.C. och M.P. samt av A.P. är det klarlagt att Z.C. och M.P. på sätt åklagaren beskrivit tagit del i den åtalade gärningen.

Det är genom vittnesmålen med M.S. och S.K. klarlagt att S.C. ringt till dem d 2 april 1998 och blivit upplyst om att P:s var bortresta och att det därför inte skulle ske någon städning den dagen. Genom vittnesmålet med B.D. har framkommit att han någon gång i slutet av mars 1998 har visat S.C. och M.V. vägen till en korsning i närheten av familjen P:s villa. Det har således framkommit att S.C. har visat stort intresse för brottsplatsen. S.C:s invändning att han inte har varit med vid själva rånet men att han trots detta fått del av rånbytet och att han angetts av de övriga gärningsmännen enbart på grund av en överenskommelse härom, är inte trovärdig. Genom Z.C:s och M.P:s uppgifter, som vinner stöd av ovan nämnda vittnesuppgifter, finner TR:n styrkt att S.C. tagit del i gärningen på sätt åklagaren beskrivit.

M.V. har invänt att han befann sig i Jugoslavien vid tidpunkten för rånet och har till stöd härför åberopat ett köpeavtal dagtecknat i Jugoslavien d 2 april 1998 genom vilket M.V. har sålt mark samt sitt pass med stämplar till styrkande av att han var i Jugoslavien mellan d 30 mars och d 6 april 1998. TR:n finner att det åberopade köpeavtalet samt stämplarna i M.V:s pass inte utesluter att han kan ha varit i Sverige vid tidpunkten för brottet. Med hänsyn till det brev som återfunnits i M.V:s cell framstår det som högst osannolikt att M.V. var i Jugoslavien som han påstått. Det får av Z.D:s vittnesmål anses styrkt att M.V. var i Sverige i vart fall d 4 april 1998. Genom det av åklagaren åberopade kvittot från videouthyrningen tillsammans med P.J:s vittnesmål och M.P:s uppgifter är det vidare styrkt att M.V. hyrde video i Göteborg d 2 april 1998. Med hänsyn till det ovan nämnda och till de uppgifter som lämnats av Z.C. och M.P., samt då A.P. vid konfrontation anordnad av polisen med 95 % säkerhet samt under huvudförhandlingen med fullständig säkerhet pekat ut M.V. som den person som höll i pistolen, finner TR:n styrkt att M.V. tagit del i rånet på sätt åklagaren påstått. M.V:s uppgift om att Z.C. och M.P. skulle ha tillvitat honom gärningen bl a på grund av motsättningar mellan deras familjer finner TR:n inte trovärdig.

Det är således utrett att Z.C., M.P., S.C. och M.V. tillsammans och i samråd utfört det påstådda rånet, vilket är av allvarlig beskaffenhet.

Det är i målet klarlagt att en pistol användes vid rånet mot A.P. i dennes hem. Oavsett om pistolen var skarpladdad eller inte framstod den som riktig för A.P., vilket medförde att han blev mycket rädd. Med hänsyn härtill och framför allt med hänsyn till att rånet begåtts mot A.P. i hemmet, vilket är en plats där han och även andra människor måste kunna känna sig trygga och skyddade, framstår rånet som så hänsynslöst att det skall bedömas som grovt. Härtill kommer att rånet var planerat samt att gärningsmännen visste, innan de gick in och hotade A.P. med pistolen, att denne var ensam hemma och således helt utlämnad till deras godtycke, våld och hot om våld. Åtalet skall bifallas.

Gärningarna enligt åtalspunkterna 2 och 3. Z.C. har erkänt gärningarna. Erkännandet vinner stöd av utredningen i övrigt och åtalen skall bifallas. Påföljden. Z.C. och S.C. förekommer inte i kriminalregistret. M.P. förekommer under ett avsnitt i kriminalregistret. Han dömdes av Alingsås TR d 16 juli 1996 för stöld till villkorlig dom. Det nu aktuella brottet har begåtts under pågående prövotid.

M.V. förekommer under två avsnitt i kriminalregistret. Han dömdes av Alingsås TR d 16 juli 1996 för stöld till villkorlig dom samt senast av Göteborgs TR d 22 okt 1996 för grov stöld och tillgrepp av fortskaffningsmedel, varvid det förordnades att den tidigare ådömda skyddstillsynen skulle omfatta även de nya brotten. Det nu aktuella brottet har begåtts under pågående prövotid.

Brottet under åtalspunkten 1 är av sådan art att det föranleder fängelse. Det har inte framkommit omständigheter som talar mot en frihetsberövande påföljd. Brottet har ett mycket högt straffvärde, sex år.

Vid bestämmande av fängelsestraffets längd för Z.C., M.P. och S.C. har hänsyn tagits till TR:ns bedömning i frågan om utvisning.

Brottets mycket höga straffvärde föranleder att även M.V., som när brottet begicks var 20 år, skall dömas till ett kännbart fängelsestraff. Vid bestämmande av fängelsestraffets längd har hänsyn tagits särskilt till M.V:s ålder.

Angivna hänsynstaganden föranleder att fängelsestraffets längd sätts ned till fem år för envar av Z.C., M.P., S.C. och M.V.. Brotten under åtalspunkterna 2 och 3 föranleder inte någon skärpning av påföljden för Z.C..

Utvisning. Z.C. har bestritt yrkandet om utvisning under åberopande av följande. Han kom till Sverige 1991. Han har stark anknytning till Sverige genom att hans hustru, som är svensk medborgare, hans son samt hela hans övriga släkt är bosatta här. Han har flytt kriget i Jugoslavien och kommer att för detta dömas till kanske tio års fängelse om han återvänder. Brotten är inte så allvarliga att synnerliga skäl för utvisning av honom föreligger och det är dessutom liten risk för att han kommer att begå nya brott här i riket.

M.P. har bestritt yrkandet om utvisning under åberopande av följande. Han kom till Sverige 1992. Han har stark anknytning till Sverige genom att hans hustru och dotter, en farbror med fru samt en moster är bosatta här. Vidare är brottsligheten inte särskilt allvarlig och han har inte tidigare begått mycket allvarlig brottslighet. Det föreligger ingen risk för ytterligare brottslighet. M.P. lämnade Jugoslavien för att undkomma kriget, efter det att han påtecknat kallelse till militärtjänstgöring.

S.C. har bestritt yrkandet om utvisning under åberopande av följande. S.C. kom till Sverige 1991. Han har stark anknytning till Sverige då hans hustru och barn samt hans bror är bosatta här. Det föreligger ingen risk för fortsatt brottslighet här i riket. S.C. flydde till Sverige för att undkomma kriget i Jugoslavien och han har därigenom underlåtit att hörsamma en kallelse från krigsmakten. Han har, enligt åberopat intyg, för detta dömts till fem års fängelse och förbjudits återvända till Serbiska republiken.

För utvisning av Z.C., M.P. och S.C. krävs synnerliga skäl. Det grova rån de begått är emellertid så allvarligt att utvisning av dem bör ske trots den starka anknytning till Sverige envar av dem har. Skäl för att tidsbegränsa utvisningen finns inte. Enligt yttranden från invandrarverket föreligger inte hinder för verkställighet av utvisning av dem.

Domslut

Domslut. TR:n dömde Z.C. enligt 8 kap 6 § BrB samt 9 kap 1 § och 2 d §vapenlagen (1996:67) för grovt rån och vapenbrott till fängelse fem år samt envar av M.P., S.C. och M.V. enligt 8 kap 6 § BrB för grovt rån till fängelse fem år.

Z.C., M.P. och S.C. utvisades ur riket med förbud att återvända.

TR:ns dom överklagades i HovR:n för Västra Sverige.

Z.C., M.P. och S.C. yrkade att HovR:n skulle rubricera rångärningen som rån av normalgraden, sätta ned fängelsestraffet och ogilla utvisningsyrkandet. M.V. yrkade att HovR:n skulle ogilla åtalet, i andra hand yrkade han att fängelsestraffet skulle sättas ned.

Åklagaren yrkade anslutningsvis längre fängelsestraff för de fyra tilltalade.

Part bestred motparts ändringsyrkande.

Åklagaren justerade gärningsbeskrivningen gällande rångärningen så, att i fjärde stycket beloppet 500 000 kr ändrades till 233 000 kr och att i sjunde stycket tillades som avslutande ord "som varit ensam i sitt hem".

Domslut

Domslut. HovR:n ändrade TR:ns dom enligt följande.

1) HovR:n bedömde, med tillämpning av 8 kap 5 § 1 st BrB, gärningen under åtalspunkten 1 som rån.

2) Påföljden för envar av Z.C., M.P., S.C. och M.V. bestämdes till fångelse 3 år.

3) Förordnandena om utvisning ur riket upphävdes.

Domslut

Domslut. HD ändrar endast på det sättet HovR:ns domslut att påföljden för var och en av Z.C., M.P., S.C. och M.V. bestäms till fängelse fyra år.

Fängelsestraffen skall anses verkställda i anstalt, såvitt avser Z.C. till en tid av sammanlagt 155 dagar, såvitt avser M.P. till en tid av sammanlagt 143 dagar, såvitt avser S.C. till en tid av sammanlagt 152 dagar och såvitt avser M.V. till en tid av sammanlagt 146 dagar.

JustR:n Blomstrand och Lundius var skiljaktiga beträffande straffmätningen och anförde: Visserligen är det fråga om ett allvarligt brott, även om det inte kan rubriceras som grovt rån. Omständigheterna är dock inte sådana att de motiverar straff i nivå med vad som gäller för grovt rån. Det finns inte skäl att skärpa straffen utöver vad HovR:n har bestämt.

HD:s dom meddelades d 15 febr 1999 (mål nr B 3942-98).