RH 2003:37
Vid brott mot alkohollagen med ett straffvärde om fängelse sex månader har sådana alldeles särskilda skäl som krävs för att frångå presumtionen för fängelse och i stället döma till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst inte ansetts föreligga.
H.Å. hade under tiden andra halvåret 1999 - slutet av mars 2000 olovligen tillverkat minst omkring 600 liter spritdrycker samt i mars 2000 berett eller förfärdigat 460 liter mäsk i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit. Av den olovligen tillverkade spriten hade H.Å. utan tillstånd uppsåtligen sålt omkring 550 liter. Tillverkningen och försäljningen hade utgjort led i en verksamhet som bedrivits yrkesmässigt och i större omfattning.
Västmanlands tingsrätt (2002-02-12, rådmannen Peter Stangendahl samt nämndemännen Johannes Håll, Dagny Tellner och Östen Wikman) dömde H.Å. för olovlig tillverkning av spritdrycker och olovlig försäljning av alkoholdrycker, grova brott, enligt 10 kap. 1 § 1 och 2, 2 § 1 samt 3 §alkohollagen (1994:1738) till fängelse sex månader.
Beträffande påföljden för H.Å. anförde tingsrätten i huvudsak följande.
H.Å förekommer i belastningsregistret under två avsnitt. Han dömdes 1994-03-17 av Västerås tingsrätt för brott mot lagen om tillverkning av drycker m.m. till fängelse en månad.
Tingsrätten har inhämtat särskild personutredning. Av utredningen framgår att H.Å. lever under socialt välordnade förhållanden.
H.Å. fälls till ansvar för tillverkning av en stor mängd spritdrycker, för beredande av mäsk i syfte att olovligen tillverka sprit samt för försäljning av en stor mängd sprit. Han påbörjade tillverkningen andra halvåret 1999. Hembränningsapparaten gav vid varje tillfälle ca 25 liter sprit. Till en början gick spriten till konsumtion och lagerhållning. H.Å. erhöll sedan förfrågningar om köp av sprit och sålde ca 100 liter till olika personer. H.Å. har således tillverkat sprit i stor skala. Även om den förra domen ligger flera år tillbaka i tiden rör det sig om återfall i likartad brottslighet. Tingsrätten finner att brottets art och straffvärde medför att ett fängelsestraff är ofrånkomligt.
H.Å. överklagade domen och yrkade att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst.
Åklagaren bestred ändring.
Svea hovrätt (2003-03-03, hovrättsråden Christine Möller och Monica Kämpe, tf. hovrättsassessorn Johan Modin, referent, samt nämndemännen Jan-Eric Virgin och Anders Öberg) ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att hovrätten - i enlighet med en av åklagaren i hovrätten gjord åtalsjustering - bedömde gärningen i den del som avsåg att H.Å. i mars 2000 berett eller förfärdigat 460 liter mäsk som förberedelse till olovlig tillverkning av sprit.
I påföljdsfrågan anförde hovrätten följande.
När det gäller frågan om påföljd konstaterar hovrätten till en början att domen från 1994 mot H.Å. ligger alltför långt tillbaka i tiden för att kunna beaktas vid påföljdsbestämningen.
Därutöver gör hovrätten följande överväganden.
Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning av gärningarnas samlade straffvärde. Brottsligheten är vidare av sådan art att det föreligger en presumtion för att bestämma påföljden till fängelse. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2000 s. 195 - som rörde ansvar för bokföringsbrott - uttalat att det vid artbrott som har ett straffvärde om sex månader måste krävas alldeles särskilda skäl för att frångå presumtionen för fängelse och i stället döma till villkorlig dom och samhällstjänst. Styrkan hos presumtionen för fängelse vid brott av nu aktuell karaktär föranleder inte någon annan slutsats än att Högsta domstolens allmänt hållna uttalande är tillämpligt även i förevarande mål. Några sådana skäl som således krävs för att frångå presumtionen för fängelse föreligger inte här. Vid angivna förhållanden skall tingsrättens domslut stå fast i fråga om såväl val av påföljd som straffmätning.