RH 2003:56

Åklagaren åtalade S.R., R.A, E.K., H.H., M-Å.B., J.H., S.S., Ö.E., S.L., U-B.R. och Å.L. för bestickning alternativt medhjälp till bestickning enligt följande gärningsbeskrivning:

AB Skytteanska i Lycksele har årligen tecknat avtal avseende jaktupplåtelse för representation med ett skogsbolag under perioden 1996-1999. Avtalet avseende jaktåret 96/97 samt 97/98 tecknades av R.A. och avtalet avseende jaktåret 98/99 av E.K. – båda i deras egenskap av verkställande direktör för AB Skytteanska i Lycksele.

Gemensamt för AB Skytteanska i Lycksele och Skytteanska i Malå AB, Skytteanska i Dorotea AB och Skytteanska i Norsjö AB (fortsättningsvis benämnda Skytteanska-bolagen) har funnits ett samordnande och rådgivande organ, ”koncernrådet” eller ”Rådet”; där respektive aktiebolag företrätts av sin styrelseordförande, verkställande direktör samt en styrelseledamot från respektive bolag. Rådet har bl.a. hanterat frågor avseende Profilmarknadsföring under vilket arrangerandet av älgjakt hänfördes. Rådet har haft egen budget och uppkomna kostnader i Rådet har fördelats mellan Skytteanska-bolagen i Lycksele, Norsjö, Malå och Dorotea.

Skytteanska-bolagen har till arbetstagare inom företag, inom landstings- och kommunal verksamhet, länsarbetsnämnd, skatteförvaltning m.m. erbjudit och lämnat otillbörlig belöning för deras tjänsteutövning genom att bjuda in till och arrangera älgjakt för dessa vid markområden i Abborträskliden, Lycksele kommun. De av Skytteanska-bolagen betalade kostnaderna för älgjakten inkluderade kostnad för jaktupplåtelse, fällavgift för älgar samt enklare kost och logi och uppgick

- år 1996 till 46 640 kr, varav 25 000 kr avseende jaktupplåtelsen, 12 500 kr avseende fällavgift, 8 540 kr för kost och 600 kr hyra av stuga

- år 1997 till 42 515 kr, varav 25 000 kr avseende jaktupplåtelsen, 12 500 kr avseende fällavgift, 4 015 kr för kost och 1 000 kr hyra av stuga

- år 1998 till 37 418 kr, varav 25 000 kr avseende jaktupplåtelsen, 6 250 kr avseende fällavgift, 4 668 kr kost och 1 500 kr hyra av stuga

- år 1999 till 41 505 kr, varav 25 000 kr avseende jaktupplåtelsen, 12 500 kr avseende fällavgift, 3 405 kr för kost och 600 kr avseende transport med fyrhjuling.

Värdet av förmånen av att delta i en endagsjakt på älg uppgår på den öppna marknaden till i vart fall 2 000 kr.

Ansvariga för Skytteanska-bolagens erbjudande och lämnande av den ovan angivna otillbörliga belöningen är för

- år 1996 S.R. i egenskap av ordförande och R.A. i egenskap av verkställande direktör för AB Skytteanska i Lycksele

- år 1997 S.R. i egenskap av ordförande, E.K. i egenskap av verkställande direktör för AB Skytteanska i Lycksele; H.H. i egenskap av ordförande samt M-Å.B. i egenskap av styrelseledamot i Skytteanska i Dorotea AB; J.H. i egenskap av ordförande, S.S. i egenskap av styrelseledamot i Skytteanska i Malå AB samt Ö.E. i egenskap av ordförande, S.L. i egenskap av verkställande direktör och U-B.R. i egenskap av styrelseledamot i Skytteanska i Norsjö AB

- år 1998 S.R. i egenskap av ordförande, E.K. i egenskap av verkställande direktör samt Å.L. i egenskap av styrelseledamot i AB Skytteanska i Lycksele; Ö.E. i egenskap av ordförande och S.L. i egenskap av verkställande direktör samt U-B.R. i egenskap av ledamot i Skytteanska i Norsjö AB och S.S. i egenskap av styrelseledamot i Skytteanska i Malå AB

- år 1999 Sven R i egenskap av ordförande, Å.L. i egenskap av vice ordförande samt E.K. i egenskap av verkställande direktör för AB Skytteanska i Lycksele AB.

Alternativt görs för åren 1997-1999 gällande att ovan angivna styrelseordförande samt styrelseledamöter gjort sig skyldiga till medhjälp till bestickning då de med råd och dåd främjat gärningen genom att fatta fortlöpande beslut om respektive bolags deltagande i för Skytteanska-bolagen gemensamma marknadsföringsåtgärder i vilket jaktarrangemanget ingick samt genom att låta sitt respektive bolag delfinansiera detta.

Åklagaren anmärkte att gärningen avseende år 1996 vid en prövning enligt det alternativa gärningspåståendet var preskriberad.

De tilltalade bestred ansvar.

Lycksele tingsrätt (2001-12-06, rådmannen Henrik Aspegren samt nämndemännen Katarina Johansson, Tarja Eliasson och Rickard Norberg) ogillade åtalen.

Åklagaren åberopade en mängd skriftlig bevisning bl.a. avtal om jaktupplåtelse, inbjudningar till älgjakt, sammanträdesprotokoll och prisuppgifter från jaktarrangörer.

Även R.A, E.K. och Ö.E. åberopade viss skriftlig bevisning.

Utöver de tilltalade hördes på åklagarens begäran vittnet E.L.

Inledningsvis anförde tingsrätten följande under rubriken Bakgrund.

Skytteanska i Lycksele AB var helägt av Lycksele kommun, Skytteanska- bolagen i Dorotea, Malå och Norsjö ägdes till 40 procent av Skytteanska i Lycksele och till 60 procent av respektive kommun. Bolagen bedrev utbildningsverksamhet och hade som kunder både privata företag och offentliga institutioner som länsarbetsnämnden, kommuner och landsting. Den 15 juni 1996 slöts ett samarbetsavtal mellan bolagen om att de fyra bolagen skulle betraktas som en koncern. Som ett gemensamt organ bildades ett koncernråd som skulle samordna och ge respektive bolags styrelse råd i diverse övergripande frågor. Bland dessa frågor fanns profilmarknadsföringen vilket älgjakten utgjorde ett exempel på. Rådet hade en fingerad budget att hantera. Det var dock nödvändigt att förankra alla beslut som fattades i rådet i respektive bolags styrelse. Detta på grund av att rådet endast var rådgivande och saknade rättshandlingsförmåga. Rådet sammanträdde ungefär en gång i kvartalet och respektive styrelse ungefär en gång per månad. Kostnaden för älgjakten debiterades de olika bolagen enligt en fördelningsnyckel, vilken innebar att 3/6 av kostnaden bars av Lyckselebolaget och att övriga Skytteanska-bolag stod för 1/6 var. De inbjudna enligt de av åklagaren åberopade deltagarlistorna för de respektive åren kom från både offentligt och privat håll. Bland de inbjudna som var offentligt anställda återfanns kommunpolitiker, anställda vid AMU-gruppen, Arbetsförmedlingen, Glesbygdsverket och Nutek. Bland de inbjudna som var från den privata sektorn återfanns bl.a. företagare samt studenter i pågående utbildningar. Dessutom fanns tidigare anställda bland de inbjudna samt personal i Skytteanska-bolagen.

Åklagaren anförde till utveckling av åtalet sammanfattningsvis följande.

År 1996

Jakten arrangerades endast av Skytteanska i Lycksele detta år. Den 29 mars 1996 undertecknade R.A. ett avtal avseende jaktupplåtelse. Den 4 oktober 1996 höll rådet ett sammanträde. I protokollet antecknades som beslutande Ö.E, S.R, Å.L, S.S, J.H samt U-B.R. och som övriga deltagande R.A, I.P., Å.W. och S.L. På sammanträdet diskuterades profilmarknadsföring och det antecknades att det gällde att visa upp Skytteanska som en enhet gentemot kunder, staten och övriga organ som t.ex. sitter på projektmedel. Den 8 november 1996 hölls ytterligare ett sammanträde med rådet. Som beslutande vid sammanträdet antecknades Ö.E, M-Å.B, S.R, Å.L, J.H, S.S och U-B.R. Övriga deltagande var R.A, S.L. och Å.W. Av protokollet framgår att man diskuterade att Skytteanska måste föra en ”aggressiv” marknadsföring. Rådet beslutade om att marknadsföra Skytteanska bl.a. genom att genomföra nätverksarrangemang. I protokollet antecknades följande: ”Skytteanska har sedan två år tillbaka bedrivit representationsjakt på älg med inbjudna gäster. Detta har varit mycket uppskattat och det har visat sig att vi kommit kunderna mycket nära under jaktdagarna och den kvällsaktivitet som hört till. Vi kommer även fortsättningsvis att bjuda in gäster till älgjakt men att vi 1997 intensifierar och tidigarelägger inbjudan så att vi har 30-50 gäster som vi kan fördela på fyra dagars jakt. För att tillgodose våra kvinnliga kunder och samarbetspartners skall någon form av arrangemang riktat för kvinnor genomföras.” År 1996 inbjöds cirka 50 personer och 13–14 personer deltog i jakten.

År 1997

Den 2 april 1997 undertecknade R.A. ett avtal avseende jaktupplåtelse. Den 11 mars 1997 samlades de verkställande direktörerna i samtliga Skytteanska-bolag med undantag av Malå-bolaget. Under punkten strategifrågor diskuterades att R.A. hade ”valsat i pressen” misstänkt för mutbrott och huruvida de kunde fortsätta att bjuda in kommunpolitiker och tjänstemän till älgjakt. R.A. fick i uppdrag att kontrollera om det fanns lagliga hinder för att fortsätta med älgjakterna. Den 22 augusti 1997 hade rådet sammanträde. Som beslutande antecknades i protokollet Ö.E, U-B.R., J.H., S.S., H.H., M-Å.B. och S.R. Som övriga deltagare angavs E.K, I.P, S.L. och E.L. Vid detta tillfälle fattades beslut om att älgjakten skulle genomföras enligt tidigare beslut samt att inbjudan skulle skickas till föreläsare vid konferensen Vision Inland och personer som var betydande för bolaget. Priset för att deltaga i jakten bestämdes till 250 kr per person, men denna avgift kom aldrig att debiteras deltagarna. E.K. undertecknade inbjudan för jakten som ägde rum den 18 och 19 september samt den 19 oktober 1997. Totalt inbjöds 41 personer och tio personer deltog i jakten.

År 1998

Den 15 april 1998 undertecknade E.K. ett avtal avseende jaktupplåtelse för jakten 1998. Den 29 maj 1998 hade rådet sammanträde. Beslutande vid mötet var Ö.E, U-B.R., S.S., S.R. och Å.L. Övriga närvarande bestod av E.K, I.P, S.L. och E.L. Frågan om älgjakt behandlades vid sammanträdet och det antecknades i protokollet att respektive vd i bolagen skulle bestämma vilka som skulle inbjudas. En information om jakten sammanställdes och undertecknades av E.K. Enligt informationen skulle jakten äga rum den 24-25 september 1998 och som reservdagar angavs den 18 och 25 oktober. Totalt bjöds 45 personer in och den 24 september deltog 18, den 25 september 15, den 18 oktober 6 och den 25 oktober 12 personer i jakten.

År 1999

Detta år arrangerade Skytteanska i Lycksele jakten på egen hand. Den 3 mars 1999 undertecknade E.K. ett avtal angående jaktupplåtelse. Den 29 juni 1999 ägde ett styrelsesammanträde rum. Som beslutande antecknades i protokollet bl.a. S.R. och Å.L. Som övriga deltagare antecknades E.K. och E.L. På sammanträdet enades styrelsen om att den årliga älgjakten skulle äga rum under vecka 38. Inbjudan gjordes till den 23 och 24 september 1999 och undertecknades av olika anställda i bolaget. Till jakten bjöds sammanlagt in 13 personer. Första dagen deltog 12 och andra dagen tio personer. Fyra av de inbjudna var anställda på Skytteanska och ytterligare en person var en tidigare anställd. En deltagaravgift om 300 kr per person och jaktdag debiterades deltagarna.

Polismyndigheten i Västerbottens län har genomfört en utredning om värdet av en dags jakt på den öppna marknaden. Förfrågningar har riktats mot två auktoriserade jaktarrangörer om priser för en dags älgjakt inklusive jaktledare och hundförare. En arrangör uppgav att priset för en dags jakt med full service var 3 300 kr. Den andra arrangören ingav en mer utförlig prislista där priset för jaktledare uppgick till 3 800 kr, arrendeavgift per jägare till 1 000 kr, fällavgift för vuxen ko till 2 000 kr och priset för hundförare till 3 800 kr. Sammanlagt skulle en dags jakt exklusive mat och logi kosta mellan 1 580 kr och 2 160 kr.

R.A och E.K. anförde genom sina försvarare sakframställningsvis i huvudsak följande.

I de av åklagaren framställda beloppen för kostnaderna för älgjakten har inte beaktats några intäkter. Åren 1996-1999 såldes älgkött från jakterna samt 1999 uttogs en deltagaravgift om 300 kr per person och jaktdag. Följaktligen uppgår nettokostnaden

- år 1996 till 36 750 kr,

- år 1997 till 27 389 kr,

- år 1998 till 27 663 kr och

- år 1999 till 28 080 kr.

S.L. anförde genom sin försvarare sakframställningsvis i huvudsak följande.

Från de av åklagaren framställda beloppen för kostnaderna för älgjakten bör avdrag göras för mervärdesskatt. Kostnaden blir därvid för år 1997, 21 911 kr och för år 1998, 22 130 kr. Ett normalt pris för en veckas jakt uppgår till cirka 500 kr per jägare och ett medlemskap i ett jaktlag går att få för 100 kr.

Tingsrätten, som konstaterade att de tilltalade hade agerat på sådant sätt att ansvar för bestickning i och för sig kunde komma i fråga, anförde följande beträffande frågan om förfarandet varit otillbörligt. Av utredningen framgår att Skytteanska-bolagen till arbetstagare inom företag, inom landstings- och kommunal verksamhet, länsarbetsnämnd, skatteförvaltning m.m. bjudit in till och arrangerat älgjakt för dessa vid markområden i Abborträskliden, Lycksele kommun. Frågan blir emellertid om detta innefattat otillbörlig belöning för deras tjänsteutövning. Varje transaktion som objektivt sett är ägnad att påverka arbetstagare i sin tjänsteutövning är otillbörlig. Bedömningen om transaktionen har en sådan innebörd är i sin tur starkt beroende av förmånens ekonomiska värde. Av utredningen i målet har framgått att älgjakten varit av enkel beskaffenhet så till vida att deltagarna endast har fått enklare förtäring samt att övernattningen har skett i en byastuga på golvet på liggunderlag och med sovsäck. Det har inte heller förekommit någon servering av alkohol. Deltagarna i älgjakten har dessutom ej erhållit köttet från de nedlagda bytena utan endast erbjudits att köpa detta. Inför jakten åren 1997 och 1999 har i rådet fattas en rekommendation till beslut om att debitera en avgift om 250 kr respektive 300 kr för deltagande i jakten. Att avgiften år 1997 inte kom att verkställas kan inte ligga de tilltalade till last. Åklagaren har i målet anfört att värdet av jakten uppgick till i vart fall 2 000 kr per person enligt en jämförelse av priser för en dags älgjakt på den öppna marknaden. Mot de tilltalades bestridande, med hänsyn till det ovan sagda, finner tingsrätten det inte styrkt att värdet av älgjakten uppgått till fullt det belopp som åklagaren påstått. Värdet av jakten har emellertid ändå inte varit obetydligt. Enligt vad som uttalas i förarbetena, bör vid bedömningen av transaktionens otillbörlighet så snart det inte rör sig om bagateller tagas hänsyn även till andra faktorer än värdet. Exempel på detta är beskaffenheten av den tjänst som förmånstagaren har och det förhållande att förmånen erbjuds eller mottas med huvudmannens vetskap eller samtycke. Några av de inbjudna till jakten har varit representanter från kommunen. Skytteanska-bolagen var emellertid kommunala bolag och de inbjudna från kommunen var ägarrepresentanter. Det förhållandet att fråga varit om ägarrepresentanter bör beaktas så till vida att det inte tett sig helt onaturligt att bjuda in dessa då de redan hade ett starkt intresse i bolaget. Det framkommer vidare att inbjudningarna skett med ett betydande mått av öppenhet. Av de tilltalades berättelser har härvid framgått att målsättningen med utskicken bland annat har varit att inbjudningarna skulle sättas upp på anslagstavlan på respektive arbetsplats dit inbjudan skickats. För att så varit syftet talar även det förhållandet att bolagen fortsatte arrangera älgjakt trots att få av de tidigare inbjudna antagit erbjudandet. Vid ett beaktande av samtliga omständigheter får det antas att den förmån som det är fråga om i målet inte har varit otillbörlig i den mening som avses i 17 kap. 7 § brottsbalken. Åtalet skall därmed lämnas utan bifall.

Åklagaren överklagade domen och yrkade bifall till åtalen.

De tilltalade bestred ändring.

Hovrätten för Övre Norrland (2003-04-07, hovrättsråden Gunnar Sjöblom och Arne Åkerström, tf. hovrättsassessorn Stefan Lundstig, referent, samt nämndemännen Allan Pervén och Liv Granbom) ändrade tingsrättens dom och dömde samtliga tilltalade för bestickning till dagsböter.

I hovrätten hördes de tilltalade på nytt. Vittnet E.L:s vid tingsrätten lämnade uppgifter förebringades som de antecknats i tingsrättens dom. Därutöver hölls på åklagarens begäran vittnesförhör med L.L. och på begäran av S.R, M-Å.B, H.H, och J.H. vittnesförhör med H.N.

Hovrätten anförde i fråga om otillbörlighetsbedömningen följande.

Av 17 kap. 7 § brottsbalken följer att ansvar för bestickning kan komma i fråga då någon till en arbetstagare lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen.

I målet har framkommit att Skytteanska-bolagen under de aktuella åren bjudit in arbetstagare vid olika arbetsplatser, såväl offentliga som privata, till en av bolagen arrangerad jakt. Ett sådant erbjudande kan i och för sig anses utgöra en straffbar förmån (se Thorsten Cars, Mutbrott, bestickning och korruptiv marknadsföring, 2 uppl. 2001 s. 49). Enligt hovrättens mening står det genom utredningen klart att erbjudandena har haft samband med arbetstagarnas tjänsteutövning. Frågan är då om den erbjudna förmånen skall anses ha varit otillbörlig i den mening som avses i ovan nämnda lagrum.

Någon definition av otillbörlighetsbegreppet återfinns inte i lagtexten. Frågan om en förmån är att anse som otillbörlig är enligt vad som anförs i förarbetena beroende av sed och allmän uppfattning och får bestämmas på grundval av en samlad bedömning av alla för det enskilda fallet betydelsefulla omständigheter (se prop. 1975/76:176 s. 35 f).

Varje transaktion som objektivt sett är ägnad att påverka funktionärens tjänsteutövning är enligt förarbetena otillbörlig. Bedömningen är, framhålls det, starkt beroende av förmånens ekonomiska värde. Förmåner av obetydligt värde innebär föga risk för påverkan och kan därför inte anses otillbörliga. När det inte rör sig om bagateller bör man emellertid, enligt vad som vidare uttalas i förarbetena, också ta hänsyn till andra faktorer.

Det nu anförda innebär inte att en förmån oundgängligen måste ha ett ekonomiskt värde för mottagaren för att kunna betraktas som otillbörlig. Även andra värden kan beaktas. En förmån som inte kan värderas i pengar men som ändå framstår som attraktiv för mottagaren kan också tänkas påverka dennes tjänsteutövning (se Cars a.a. s. 50).

Att en förmån har ett omedelbart samband med och ingår som ett naturligt och nyttigt led i mottagarens tjänsteutövning är, sägs det i förarbetena, en omständighet som normalt gör förmånen tillbörlig. Som exempel nämns arbetsluncher och studieresor. En allmän förutsättning är dock enligt förarbetena att förmånens syfte är helt legitimt.

Vad först gäller den aktuella förmånens värde kan inledningsvis konstateras att jakten i vart fall åren 1996-1998 erbjudits utan kostnad, låt vara att det inför jakten 1997 beslutades om en avgift på 250 kr. För jakten 1999 synes de som deltagit i efterhand ha erlagt en avgift på 300 kr. Det har hävdats att erbjudandet det året innefattat nämnda avgift. Den skriftliga inbjudan innehöll emellertid inte något krav på avgift och, såvitt framgår av utredningen, fattades det inte heller före jakten något formellt beslut om avgift. Vidare avkrävdes deltagarna avgiften så sent som i november 1999, dvs. mer än en månad efter jakten och efter att förundersökning inletts och polisförhör hållits. Enligt hovrättens mening kan det med hänsyn till det anförda hållas för visst att frågan om avgift uppkommit först sedan jakten genomförts och att förmånen sålunda även året 1999 erbjudits kostnadsfritt.

Vid bedömningen av det ekonomiska värdet är det värdet för mottagaren som är avgörande, dvs. i allmänhet marknadsvärdet. I det nu aktuella fallet kan något bestämt sådant värde svårligen bestämmas. Genom den utredning som förebringats i den delen står det dock enligt hovrättens bedömning klart att jaktutflyktens ekonomiska värde i vart fall överstigit 1 000 kr. Förmånens ekonomiska värde har således, som tingsrätten funnit, inte varit obetydligt. Även med beaktande av en deltagaravgift på 250 kr eller 300 kr är värdet av förmånen sådant att det enligt hovrättens mening inte kan anses som obetydligt.

Vad sedan gäller omständigheterna i övrigt kan konstateras att den erbjudna förmånen inte utgjort ett led i de mottagande arbetstagarnas tjänsteutövning utan varit helt fristående. Det erbjudna arrangemanget har överhuvudtaget inte haft några som helst seriösa inslag till nytta för arbetstagarna i deras tjänsteutövning utan har varit helt inriktat på rekreation. Det skiljer sig därigenom från sådana förmåner av representationskaraktär som, under förutsättning att de ingått som ett naturligt och nyttigt led i arbetstagarens tjänsteutövning, kan vara tillåtna.

I sammanhanget kan nämnas att enligt Riksskatteverkets rekommendationer m.m. om avdrag för utgifter för representation m.m. (RSV S 1997:2) räknas särskilt arrangerade jaktutflykter som s.k. lyxbetonad representation för vilket avdrag inte medges ens om förmånen haft ett omedelbart samband med och ingått som ett led i mottagarens tjänsteutövning.

Vidare kan konstateras att den aktuella förmånen inte erbjudits någon större mera obestämd krets av personer utan huvudsakligen riktats till särskilt utvalda arbetstagare på vissa arbetsplatser. Förfarandet har således inte präglats av någon särskilt hög grad av öppenhet. Det framstår som uppenbart att syftet med erbjudandet från bolagens sida varit att skapa goda relationer med de inbjudna arbetstagarna i en för bolagen gynnsam riktning. Ett antal av de inbjudna synes också ha varit personer med avgörande inflytande på för bolagen betydelsefulla ekonomiska beslut, bl.a. i fråga om upphandling av utbildningar.

Vid en samlad bedömning av de anförda omständigheterna finner hovrätten att den erbjudna förmånen varit otillbörlig i den mening som avses i 17 kap. 7 § brottsbalken.

Målnummer B 39/02