RH 2005:41
God man har inte för sin huvudmans räkning ansetts att med giltig verkan kunna godkänna testamente.
J.B. ansökte vid inskrivningsmyndigheten i Eksjö om lagfart på fastigheten Mariestad Violen 10. Som fångeshandling ingavs ett testamente där J.B. insatts som mottagare av fastigheten. Testamentet hade godkänts av samtliga dödsbodelägare. Två av dödsbodelägarna hade emellertid god man förordnad för sig, varvid godkännandena hade tecknats av respektive god man.
Inskrivningsmyndigheten i Eksjö, Skaraborg (2005-05-31) vilandeförklarade ansökan om lagfart med stöd av 20 kap. 7 § 4 jordabalken och anförde som skäl härför följande. Enligt 15 kap. 6 § föräldrabalken får inte en förmyndare, god man eller förvaltare för den enskildes räkning avstå från arv eller testamente. De gode männen I-M.B. och B.I. kan således inte godkänna aktuellt testamente utan endast skriva på delgivningshandling om att testamentet emottagits. Av ingivna handlingar framgår inte att testamentet vunnit laga kraft.
J.B. fullföljde sin lagfartsansökan och anförde som grund härför i huvudsak att ett godkännande av testamente inte kan jämställas med ett arvsavstående, som innebär att man inte tar emot något som man annars skulle ha erhållit. Om en arvlåtare genom testamente förordnat om kvarlåtenskapens fördelning finns det ingen laglig möjlighet för en arvinge att få ut sitt arv, förutsatt att inte grund för ogiltighet eller klander föreligger.
Göta hovrätt (2005-09-16, hovrättslagmannen Jan Carrick, hovrättsrådet Hans Träff, referent, och hovrättsassessorn Maud Olander Blom) lämnade överklagandet utan bifall och anförde följande.
Enligt 15 kap. 6 § första stycket föräldrabalken kan en god man inte för sin huvudmans räkning avstå från arv eller testamente. I samband med att bestämmelsen ändrades år 1995 uttalades att såväl arvsavstående som avstående från testamentslott innebar en medveten och frivillig förmögenhetsöverföring som liknar en gåva, varför ställföreträdare, såsom en god man, inte skulle äga göra något av dessa avståenden för sin huvudmans räkning (prop. 1993/94:251 s. 143 f.). I NJA 1999 s. 159 uttalade Högsta domstolen att det är tydligt att bestämmelsen har samma ändamål som förbudet mot att ge bort den enskildes egendom, dvs. att skydda den enskildes egendom från förmögenhetsöverföringar av benefikt slag. Högsta domstolen fann mot bakgrund härav att ett avstående från förvärv genom förmånstagarförordnande var ogiltigt. - Syftet med att upprätta ett testamente är att sätta den legala arvsordningen ur spel. Den som godkänner ett testamente medger sålunda att den legala arvsordningen frångås och att den arvslott som skulle tillkomma arvingen i stället tillfaller den i testamentet insatta testamentstagaren. Det innebär också att vederbörande avstår från sin rätt till klandertalan dvs. den enda legala möjlighet som i en sådan situation finns för arvtagaren att få ut sitt arv. Att godkänna ett testamente innefattar sålunda en förmögenhetsrättslig disposition liknande sådana som bestämmelsen avser att ge ett skydd mot. - Hovrätten finner att bestämmelsen i fråga är tillämplig i förevarande fall. Regeln är kategorisk och ger inte utrymme för överväganden i varje enskilt fall. De gode männen har därför inte haft rätt att med giltig verkan godkänna testamentet. Överklagandet skall därmed lämnas utan bifall och inskrivningsmyndighetens beslut om vilandeförklaring stå fast.