RH 2005:70
Fråga huruvida bestämmelsen i 34 kap. 6 § fjärde stycket brottsbalken medger att domstol dels förordnar om övervakning, dels förlänger prövotiden. Även fråga huruvida det förelegat lagliga förutsättningar för domstol att i förevarande fall meddela särskild föreskrift om missbruksavvänjande behandling.
Åklagaren åtalade M.D. för narkotikabrott med följande gärningspåstående: M.D. har den 13 november 2004 i Stockholm olovligen i överlåtelsesyfte förvärvat och innehaft 8,86 gram amfetamin och 0,01 gram cannabis, som är narkotika.
M.D. erkände gärningen.
Stockholms tingsrätt (2004-12-07, rådmannen Björn Svanberg samt nämndemännen Christina Skårman, Carl Johan Ljungberg och Kerstin Janson) dömde M.D. för narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64) till fängelse tre månader. Vidare förordnade tingsrätten med stöd av 34 kap. 6 § fjärde stycket brottsbalken i fråga om en tidigare dom på skyddstillsyn (Södertälje tingsrätts dom den 30 oktober 2002 i mål nr B 931-02) dels att prövotiden avseende denna skyddstillsyn skulle förlängas till den 30 oktober 2006, dels att M.D. på nytt skulle ställas under övervakning vilken skulle pågå till prövotidens utgång (punkten 1). Dessutom förordnade tingsrätten att M.D. skulle underkasta sig den missbruksavvänjande behandling som den lokala kriminalvårdsmyndigheten i samråd med socialtjänsten bestämde (punkten 2).
Tingsrätten anförde i sina domskäl i fråga om påföljden följande.
M.D. förekommer under tolv avsnitt i belastningsregistret sedan 1990. Hennes tidigare brottslighet har huvudsakligen utgjorts av tillgreppsbrott. Hon dömdes den 30 oktober 2002 för stöld och snatteri till skyddstillsyn. Den 16 januari 2004 godkände hon strafföreläggande på 80 dagsböter för snatteri.
Av yttrande från frivården över utredningen om M.D:s personliga förhållanden framgår att M.D. sedan lång tid missbrukar narkotika och är i stort behov av behandling för sitt missbruk, att hon inte bedöms klara de krav som uppställs vid kontraktsvård och att vissa kontakter tagits med socialtjänsten för planering av vård eventuellt i förening med metadonbehandling. Frivården, som anser att skyddstillsyn i förening med vård för M.D:s missbruk torde ha störst chans att fungera, föreslår att påföljden skall bestämmas till skyddstillsyn i förening med föreskrift om att M.D. skall underkasta sig den vård för sitt narkotikamissbruk som frivården i samråd med socialtjänsten bestämmer.
M.D. har återfallit i brott, och då i en art som medför att påföljden skall bestämmas till fängelse. Med hänsyn till att hon har ett starkt behov av vård som kan förväntas bestå under lång tid bör skyddstillsynen inte undanröjas utan förlängas och förenas med föreskrift om missbruksavvänjande behandling. Därvid bör prövotiden förlängas och M.D. på nytt ställas under övervakning.
M.D. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens förordnande om förlängd prövotid.
Åklagaren bestred ändring.
I hovrätten uppkom även fråga huruvida lagliga förutsättningar förelegat för tingsrätten att i förevarande fall meddela särskild föreskrift om missbruksavvänjande behandling. Åklagaren ansåg detta vara möjligt medan M.D. inte ansåg så vara fallet.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Svea hovrätt (2005-06-03, hovrättslagmannen Göran Karlstedt, hovrättsrådet Linda Hallstedt, referent, samt tf. hovrättsassessorn Mathias Wastesson) ändrade tingsrättens domslut på så sätt att vad tingsrätten förordnat angående tidigare ådömd påföljd punkterna 1 och 2 undanröjdes. Tingsrättens dom i övrigt skulle stå fast.
Hovrätten anförde följande i sina domskäl.
I enlighet med tingsrättens dom, som inte har överklagats i skuldfrågan, har M.D. gjort sig skyldig till narkotikabrott.
Fråga huruvida bestämmelsen i 34 kap. 6 § fjärde stycket brottsbalken medger att domstol dels förordnar om övervakning dels förlänger prövotiden
M.D. har i denna del anfört bl.a. att ordalydelsen i den aktuella bestämmelsen inte medger både förlängning av prövotid och förordnande om att tilltalad på nytt skall ställas under övervakning.
I 34 kap. 6 § brottsbalken som avser fall där den tidigare påföljden är skyddstillsyn stadgas i fjärde stycket att tillämpas 1 § första stycket 1 eller 2 får rätten besluta åtgärd som avses i 28 kap. 9 § samma balk (bl.a. på nytt förordna om övervakning) eller förlänga prövotiden till högst fem år. Bestämmelsens ordalydelse talar för att lagstiftaren endast avsett att ge domstolen möjlighet att endera förordna om övervakning eller förlänga prövotiden. För en sådan tolkning av bestämmelsen talar särskilt det faktum att det är fråga om att ådöma någon påföljd för brott.
Något vägledande uttalande i förarbetena hur bestämmelsen i nu aktuellt hänseende skall tillämpas har inte kunnat återfinnas. I praxis har emellertid bestämmelsen kommit att tillämpas så - i varje fall när fråga varit om att tillämpa 34 kap. 1 § första stycket 1 brottsbalken och låta en tidigare dom på skyddstillsyn omfatta även den nya brottsligheten - att domstolen dels förlänger prövotiden dels förordnar om övervakning och bestämmer att övervakningen skall pågå till prövotidens slut (se SOU 1986:14 s. 101 och prop. 1987/88:120 s. 68 f). Uppgiften har inte närmare kommenterats vare sig i motiven eller i propositionen varför det inte synes som om vare sig kommittén eller dåvarande departementschefen ansett att den aktuella bestämmelsen lagt hinder i vägen för en sådan tillämpning. Konstateras kan att någon åtskillnad i nu aktuellt hänseende inte kan göras för det fall det är fråga om en tillämpning av 1 § första stycket 1 eller 2.
Vad som enligt hovrättens mening talar för den tolkning av bestämmelsen som domstolarna låtit komma till uttryck i sin praxis är att för det fall ordalydelsen skall tolkas som ett ”antingen eller” kommer det att innebära att domstolarna ibland kommer att hamna i situationer där det inte vore meningsfullt att förordna att en person på nytt skall ställas under övervakning. Övervakning kan ju endast pågå under löpande prövotid. Återstår således endast en begränsad prövotid för en skyddstillsyn och anser domstolen att ett förordnande beträffande denna tidigare ådömda skyddstillsyn är nödvändig och därvid även att den tilltalade på nytt ställs under övervakning vore bestämmelsen i praktiken utan värde. Detta kan knappast ha varit åsyftat. Dessutom finns det alltid möjlighet för övervakningsnämnd att vid behov och efter ansökan förordna om övervakning. För det fall tingsrätten således redan i domen funnit detta behov föreligga vore det onödigt att behöva gå via övervakningsnämnd för att åstadkomma detta.
Sammantaget anser således hovrätten att det inte funnits något lagligt hinder för tingsrätten att förordna både om förlängd prövotid och om övervakning.
Särskild föreskrift om missbruksavvänjande behandling
Även denna domstolens möjlighet att i förevarande fall förordna om missbruksbehandling härleds ur bestämmelsen i 34 kap. 6 § fjärde stycket brottsbalken vilken bestämmelse som angetts ovan är tillämplig oavsett om tingsrätten tillämpar 1 § första stycket 1 eller 2. Hänvisningen i 6 § fjärde stycket till 28 kap. 9 § torde innebära att domstol även i ett fall som det förevarande kan meddela föreskrift enligt 26 kap. 15 § (se Berg m.fl., Brottsbalkskommentaren s. 34:33 första stycket mitten).
Påföljd för M.D.
Inledningsvis kan konstateras att det generellt ankommer på domstol att i möjligaste mån undvika att döma till påföljd som medför att flera olika påföljder samtidigt verkställs mot den dömde (se Berg m.fl. Brottsbalkskommentaren s. 34:33 andra stycket). I fråga om påföljden för M.D. kan konstateras att straffvärdet för den gärning hon gjort sig skyldig till motsvarar ett fängelsestraff om tre månader. Såsom tingsrätten ansett är det fråga om återfall i brott av sådan art att påföljden bör bestämmas till fängelse. Enligt hovrättens bedömning får emellertid denna påföljd anses tillräckligt ingripande för det brott som M.D. nu gjort sig skyldig till. Vid sådant förhållande saknas anledning att därutöver förordna i fråga om tidigare utdömd påföljd. Vad tingsrätten förordnat i dessa delar skall således undanröjas.