RH 2006:44

Åklagaren åtalade 24 personer för narkotikabrottslighet m.m. Av dessa åtalades D.U., J.B. och E.L. för grovt narkotikabrott enligt, såvitt nu är av intresse, följande gärningsbeskrivningar:

D.U., J.B. och E.L. har under tiden februari 2005 till mitten av maj 2005 tillsammans och i samförstånd vid i vart fall fyra tillfällen uppsåtligen och olovligen tagit befattning med narkotika genom anskaffande och förvärv i överlåtelsesyfte av ecstasy och på nedan angivet sätt genom att tillsammans beställa och förskottsbetala för narkotikan som därefter levererats till dem med posten

1. till D.U:s adress i Jönköping vid ett tillfälle under februari med 100 ecstasytabletter som de innehaft tillsammans innan de delat mängden på tre och brukat tabletterna var för sig

2. till D.U:s adress i Hjo vid ett tillfälle den 2 april 2005 med 100 ecstasytabletter som de innehaft tillsammans innan de delat mängden på tre och brukat tabletterna var för sig

3. till D.U:s adress i Jönköping vid ett tillfälle i mitten av april 2005 med 100 ecstasytabletter som de innehaft tillsammans innan de delat mängden på tre och brukat tabletterna var för sig

4. till J.B:s bostad i Skövde vid ett tillfälle i slutet av april 2005 med 400 ecstasytabletter, varav 200 tabletter anskaffats för andra personers räkning. D.U., J.B., och E.L. har tillsammans innehaft tabletterna innan de dels överlåtit 200 tabletter till två andra personer och dels delat upp övriga 200 tabletter på tre och brukat dem var för sig.

Gärningarna är att bedöma som grovt brott då de ägt rum som ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning och avsett särskilt stor mängd narkotika.

De tilltalade, som förnekade delar av åklagarens gärningspåstående, erkände narkotikabrott av normalgraden samt förklarade sig i erkända delar beredda att underkasta sig ansvar för hantering av en tredjedel av det påstådda antalet tabletter i varje punkt eftersom tabletterna beställts för att delas upp emellan dem.

D.U., J.B. och E.L., vilka överklagade tingsrättens dom tillsammans med nio andra tilltalade, yrkade att vissa närmare angivna delar av åtalet mot dem skulle ogillas. Vidare yrkade de att fängelsestraffets längd i vart fall skulle sättas ned.

Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten (hovrättslagmannen Håkan Lavén, hovrättsrådet Marie Norberg, tf. hovrättsassessorn Helene Ramqvist, referent, och två nämndemän) fann i dom den 30 januari 2006 liksom tingsrätten styrkt att D.U. och J.B. hanterat 700 och E.L. 500 tabletter ecstasy enligt gärningsbeskrivningen. I fråga om rubriceringen av brotten och påföljderna anförde hovrätten följande:

DOMSKÄL

Rubriceringen av brotten

- - -

Åklagaren har i gärningsbeskrivningen påstått att de tilltalade har anskaffat och förvärvat ecstasytabletterna enligt åtalet i överlåtelsesyfte samt att brottet är att bedöma som grovt på den grunden att gärningarna har ägt rum som led i verksamhet som bedrivits i större omfattning. De tilltalade har berättat att de inhandlat narkotikan för eget bruk och närmare beskrivit i vilken omfattning de tog tabletterna samt förklarat att de gick samman och köpte tabletter i den mängd som skedde på grund av att de då fick ett bättre pris per tablett. Åklagaren har inte förebringat någon bevisning som talar för att innehavet var i överlåtelsesyfte eller på annat sätt led i verksamhet som bedrivits i större omfattning. Enligt vad som upplysts är det inte ovanligt att en person som använder ecstasy förbrukar 6-7 tabletter under en kväll. Ett inköp av t.ex. 30 ecstasytabletter kommer med en sådan konsumtion alltså att kunna förbrukas under loppet av ett par veckor. Hovrätten anser vid sådant förhållande att det inte kan presumeras att ett inköp i den storleksordningen med nödvändighet innebär att ecstasytabletterna har sålts vidare till andra. Vid angivna förhållanden finner hovrätten inte annat visat än att ecstasytabletterna använts för eget bruk. Däremot har gärningarna som åklagaren påstått avsett särskilt stor mängd narkotika. Brottet är på den grunden att bedöma som grovt (jämför NJA 2004 s. 354). Var och en av de tilltalade skall därför dömas för grovt narkotikabrott i enlighet med vad som ovan angetts.

Påföljdsfrågorna

Innan hovrätten går närmare in på frågorna om påföljdsval och straffmätning för de tilltalade finns det anledning att något beröra de utgångspunkter som varit av betydelse för hovrättens bedömning i denna del.

I rättstillämpningen i narkotikamål har genom åren utvecklats vissa riktlinjer för bedömningen av olika brotts straffvärde på grundval av arten och mängden narkotika. Dessa riktlinjer, som har sammanställts och finns redovisade i bl.a. Georg Sterzel, Påföljdspraxis, 2005 s. 461 ff., spelar en betydande roll vid rättstillämpningen i domstolarna. Även åklagare och försvarare använder dessa riktlinjer när de argumenterar för den egna partsståndpunkten under rättegången. Tanken bakom dessa riktlinjer är främst att de skall bilda en utgångspunkt för en enhetlig rättstillämpning vid s.k. rena mängdresonemang i narkotikamål. Vid sidan av riktlinjerna måste dock rättstillämpningen också ta hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall. Straffvärdet för personer som har ansvar för att narkotikan distribueras ut på marknaden och försäljs är t.ex. högre än straffvärdet för den som enbart innehar narkotikan för eget bruk. De individuella faktorernas betydelse vid rättstillämpningen är särskilt påtagliga när det gäller den mera allvarliga narkotikabrottsligheten.

När det gäller det nu aktuella målet kan konstateras att samtliga tilltalade har inhandlat ecstasytabletter från E.LL. i Malmö genom kontakter över Internet eller telefon och att de som regel kommit i besittning av narkotikan genom att E.LL. via posten har översänt paketen med de tabletter som beställts. Det som skiljer i hanteringen av ecstasyn är att de tilltalade, när de väl har omhändertagit tabletterna, har använt narkotikan på olika sätt. Några av de tilltalade har köpt in ecstasytablettema för att kunna sälja vidare i olika sammanhang och därigenom göra en egen vinst på försäljningen. I andra fall handlar det om personer som köpt ecstasy enbart för eget bruk utan avsikt att sälja vidare till utomstående. En tredje kategori är de som både konsumerar för eget bruk och säljer vidare till andra för att få in pengar som åtminstone i viss utsträckning kan finansiera det egna bruket.

Utredningen i målet ger vid handen att inköpspriset på en ecstasytablett hos E.LL. var 30 kr om köparen inhandlade 100 tabletter. Den som köpte ett mindre antal tabletter hos E.LL. fick betala ett högre pris. Priset på en ecstasytablett ute på marknaden, dvs. på en restaurang eller på en fest, har uppgetts kunna ligga någonstans mellan 50 och 150 kr beroende på tillgång och efterfrågan. Dessa förhållanden medförde att personer som var intresserade av att köpa ecstasy antingen för att konsumera för egen del eller för att sälja vidare ofta gick samman och inhandlade ecstasytabletter gemensamt för att få ett lägre pris. Så var fallet beträffande flera av de tilltalade i målet. Åklagaren har i gärningsbeskrivningarna till åtalen angett att var och en av de tilltalade i en sådan situation har att svara för hela den mängd narkotika som gemensamt har införskaffats. Åklagaren har alltså argumenterat för att hovrätten liksom tingsrätten skall bestämma straffvärdet på gärningarna på grundval av det totala antalet ecstasytabletter.

Hovrätten kan inte fullt ut dela den uppfattningen utan anser att man i en sådan situation bör tillämpa ett mera nyanserat synsätt. Det är visserligen så att personer som gemensamt inhandlar en större mängd ecstasytabletter också har hanterat det totala antalet tabletter tillsammans. Om det emellertid är utrett i målet att flera personer gemensamt inhandlat tabletterna enbart för att få ett bättre pris och narkotikan redan från början varit avsedd att delas upp mellan de inblandade på ett visst sätt, finns det enligt hovrättens mening anledning att i mildrande riktning vid straffvärdebedömningen ta hänsyn till att varje köpare i realiteten inte disponerat mer än den egna andelen. Om det å andra sidan framgår att det inte funnits någon sådan uppdelning mellan köparna utan att de har inhandlat narkotikan med syfte att gemensamt sälja den vidare vid olika fester eller liknande och kanske dela på förtjänsten, finns det skäl att se allvarligare på situationen. Man bör då kunna utgå från att varje köpare i princip har ett ansvar för hela det inköpta partiet och att köparen därmed i straffvärdehänseende bör svara för hela mängden tabletter.

Straffet för grovt narkotikabrott skall enligt 3 § narkotikastrafflagen bestämmas till lägst två år och högst tio år. Som hovrätten tidigare har konstaterat kvalificeras D.U:s, J.B:s och E.L:s narkotikabrottslighet som grov enbart på grund av mängden narkotika som hanterats. I övrigt har inte framkommit något försvårande angående gärningarna. De omständigheter som skall ligga till grund för hovrättens straffvärdebedömning är att de tilltalade har inhandlat narkotikan med syfte att själva bruka den. De har tagit flera tabletter åt gången, och anledningen till att de kom att hantera stora partier var att de på så sätt fick ett betydligt bättre pris än om de hade inhandlat ecstasy på gatan. De valde därför att gå ihop och tillsammans beställa narkotika i syfte att dela upp den mellan sig. Hovrätten har ovan redovisat att dessa omständigheter ger anledning att nyansera bedömningen av straffvärdet i mildrande riktning. Samtidigt skall beaktas att de tilltalade har hanterat en stor mängd tabletter och att ecstasy är narkotika av relativt farlig art.

Vid en samlad bedömning av det anförda finner hovrätten att straffvärdet för de brott D.U. och J.B. skall dömas för motsvarar fängelse två och ett halvt år. Hovrätten anser i motsats till tingsrätten att det inte finns anledning att göra skillnad i straffvärde med avseende på D.U:s och J.B:s brottslighet. Straffet för E.L., som döms för hanteringen av ett färre antal ecstasytabletter, skall bestämmas till fängelse två år.

- - -

DOMSLUT

Hovrätten ändrar den överklagade domen på så sätt att påföljden för envar av D.U. och J.B. bestäms till fängelse 2 år 6 månader samt för E.L. till fängelse 2 år.

Hovrättens dom meddelad: den 30 januari 2006.

Mål nr: B 1158-05.

Lagrum: 3 § narkotikastrafflagen (1968:64); 29 kap. 1 § brottsbalken.

Rättsfall: NJA 2004 s. 354.

Litteratur: Sterzel, Studier rörande påföljdspraxis m.m., 3 uppl. 2005, s. 461 ff.