RH 2006:52

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Susanne Hård och Anders Erlman, referent, adjungerade ledamoten f.d. lagmannen Rolf Hammar samt nämndemännen Sven Oskar Hellholm och Mikael Sjölund) anförde i dom den 23 augusti 2006:

DOMSKÄL

I hovrätten har S.H. hörts på nytt.

På av tingsrätten anförda skäl finner hovrätten att gärningen skall rubriceras som grov stöld och att påföljden skall bestämmas till överlämnande till vård inom socialtjänsten i förening med ett tilläggsstraff. När det gäller frågan om med vilket tilläggsstraff vården inom socialtjänsten skall förenas gör hovrätten följande överväganden.

I hovrätten har S.H. samtyckt till att utföra ungdomstjänst och hon har också befunnits lämplig därtill. Ungdomstjänst framstår i och för sig också som ett för S.H. lämpligare tilläggsstraff än dagsböter. Det är emellertid endast S.H. som har överklagat tingsrättens dom och enligt 51 kap. 25 § rättegångsbalken får hovrätten inte med anledning av den tilltalades överklagande döma till en brottspåföljd som är att anse som svårare eller mer ingripande för den tilltalade än den som tingsrätten dömt till.

I brottsbalken finns regler som klart anger hur vissa brottspåföljder förhåller sig till varandra med avseende på svårighetsgraden. Av 1 kap. 5 § brottsbalken framgår explicit att fängelse är att anse som ett svårare straff än böter. Av 27 kap. 1 § och 28 kap. 1 §brottsbalken framgår vidare att rätten får döma till villkorlig dom respektive skyddstillsyn för brott för vilket påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter. Det finns också exempel på att grunderna för 51 kap. 25 § rättegångsbalken har åberopats av domstolar till stöd för ståndpunkten att exempelvis skyddstillsyn är att anse som en mera ingripande brottspåföljd än villkorlig dom, även om dessa påföljder i brottsbalkens mening är likställda i svårighetshänseende. I praxis har även villkorlig dom i förening med samhällstjänst ansetts vara en svårare påföljd än villkorlig dom i förening med dagsböter (se RH 2001:8).

Visserligen saknas det uttrycklig reglering av hur påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten i förening med dagsböter förhåller sig till överlämnande till vård inom socialtjänsten i förening med ungdomstjänst. Av förarbetsuttalanden till den lagstiftning, varigenom det blev möjligt att förena ett överlämnande till vård inom socialtjänsten med föreskrift om ungdomstjänst (prop. 1997/98:96 s. 149 f), framgår emellertid att en anledning till att ungdomstjänst infördes var att möjligheten att i vissa fall förena överlämnandepåföljden med böter inte var tillräcklig och att ytterligare åtgärder borde vidtas för att i möjligaste mån hålla ungdomarna utanför kriminalvården. Detta talar för att lagstiftarens mening varit att ungdomstjänst skall vara att anse som mer ingripande än böter. I samma riktning talar författningskommentaren till aktuella bestämmelser, varav framgår att avsikten var att vidga tillämpningsområdet för överlämnande till vård inom socialtjänsten och ge domstolen ytterligare en möjlighet att göra reaktionen mot brottsligheten mer kännbar för den tilltalade då det var nödvändigt samt att ungdomstjänst främst borde komma i fråga då de av socialtjänsten planerade åtgärderna inte ensamma kunde anses vara en tillräcklig reaktion på brottet och då alternativet var en påföljd inom kriminalvårdens ram (prop. 1997/98:96 s. 200). Även om det, enligt samma författningskommentar, inte kan uteslutas att ungdomstjänst kan komma i fråga även i sådana fall då alternativet i det enskilda fallet inte är en påföljd inom kriminalvårdens ram finner hovrätten, mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till det frihetsinskränkande moment som en ungdomstjänst innehåller, att övervägande skäl talar för att påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten med föreskrift om ungdomstjänst är att anse som en mer ingripande påföljd än överlämnande till vård inom socialtjänsten i förening med dagsböter. På grund av förbudet mot reformatio in pejus skall alltså tilläggsstraffet - såsom tingsrätten funnit - bestämmas till dagsböter. Tingsrättens dom bör alltså fastställas.

DOMSLUT