RH 2006:61

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Carl-Axel Weiertz) anförde i dom den 28 mars 2006, såvitt angick ansvarsdelen, bl.a. följande:

D.P. har uppgivit att han av en yngling fått cannabisfrön, av vilka han småningom drev upp fyra plantor i var sin kruka, dolda i en garderob i hans lägenhet, att han avsåg att begagna den av växterna framställda narkotikan för eget missbruk, samt att han dagen före polisingripandet klippt en bit av en blomma, rullat in den i papper och rökt den, blandad med tobak, varvid han känt sig påverkad av narkotikan.

Enligt analysbesked från Statens kriminaltekniska laboratorium har det krossade växtmaterialet från D.P:s odling haft en vikt av 71,3 gram och utgjorts av cannabis.

Genom D.P:s av utredningen bestyrkta erkännande är klarlagt, att han odlat och sålunda innehaft fyra plantor Cannabis Sativa, vilka vid analys konstaterats utgöra 71,3 gram narkotika i form av cannabis. I målet har ej framkommit något som tyder på att andelen rusgivande substans, den så kallade THC-halten, varit onormalt låg i de växtdelar som enligt analysen utgjort narkotika; fastmer framgår av D.P:s egna uppgifter, att han påverkats vid rökning av sådana delar. Anledning saknas därför att vid bedömningen av brottets svårhet utgå från annat än mängden narkotika. Med denna utgångspunkt finner tingsrätten, att narkotikabrottet avseende innehav av narkotika ej kan bedömas som ringa. Brottet brukande av narkotika är däremot att anse som ett ringa narkotikabrott.

Den brottslighet D.P. nu låtit komma sig till last är av sådan art att påföljden bör bestämmas till fängelse. Enär brotten begåtts under prövotiden, bör den villkorligt medgivna friheten förklaras förverkad.

I domslutet dömde tingsrätten D.P. för narkotikabrott enligt 1 § första stycket narkotikastrafflagen för innehav av 71,3 gram narkotika i form av cannabis och enligt 2 § narkotikastrafflagen för brukande av narkotika i form av cannabis vid ett tillfälle. Påföljden bestämdes till fängelse i en månad och villkorligt medgiven frihet enligt ett D.P. tidigare ådömt fängelsestraff förklarades helt förverkad.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsrådet Staffan Anderberg, referent, f.d. rådmannen Bengt-Åke Jönsson och hovrättsassessorn Bo-Göran Ohlsson samt nämndemän) anförde i dom den 17 oktober 2006 bl.a. följande:

I enlighet med tingsrättens dom, som inte överklagats i den delen, har D.P. gjort sig skyldig till narkotikabrott, ringa brott, i form av brukande av narkotika.

I hovrätten har samma bevisning åberopats som vid tingsrätten. Därtill har åklagaren som ny skriftlig bevisning i hovrätten åberopat yttrande från Statens kriminaltekniska laboratorium.

Av yttrandet (utfärdat den 29 maj 2006) framgår att det material som beslagtogs hos D.P. utgjordes av ännu inte fullt utvecklade cannabisplantor där det inte fanns grovt stammaterial utan endast tunna stjälkar. Av yttrandet framgår vidare att THC (tetrahydrocannabinol) är giftigt och att för ett rus av ”normalgrad” behövs 5-7 mg THC per ”joint” eller pipstopp och att denna dos erhålls om man av material, som innehåller ca 1 % THC, använder ca 0,5-1 gr. Det föreligger vidare möjligheter att få fram användbara extrakt ur stjälkar. Den genomsnittliga halten i det aktuella materialet har vid analys uppmätts till ca 2 % THC.

Fråga i detta mål är om renhetsgraden skall tillmätas betydelse vid straffmätningen vid sidan av arten och mängden av narkotikan. I rättsfallet NJA 1998 s. 512 har angivits att renhetsgraden kan tillmätas betydelse om den är särskilt hög eller låg. Av yttrandet från Statens kriminaltekniska laboratorium i detta mål framgår att det varit fråga om stjälkar av cannabis med en genomsnittlig halt om ca 2 %. Hovrätten konstaterar att denna renhetsgrad klart får anses ligga under normalvärdet på cannabis som konsumeras av missbrukare. Detta förhållande bör enligt hovrätten inverka på bedömningen av straffvärdet i mildrande riktning. Med hänsyn härtill och då det inte är visat annat än att D.P:s odlingsverksamhet har varit av relativt begränsad omfattning föreligger förutsättningar att vid en samlad bedömning av omständigheterna bestämma straffvärdet till hälften i förhållande till mängden cannabis. Med hänsyn härtill bör narkotikabrottet ifråga bedömas som ringa brott och påföljden för den samlade brottsligheten bestämmas till dagsböter.

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § första stycket 2 brottsbalken, dömde D.P. för narkotikabrott (ringa brott) enligt 2 § narkotikastrafflagen såvitt avsåg innehav av fyra plantor Cannabis Sativa och bestämde påföljden för den samlade brottsligheten till dagsböter 110 å 120 kr.

Hovrättens dom meddelad: den 17 oktober 2006.

Mål nr: B 1061-06.

Lagrum: 2 § narkotikastrafflagen (1968:64).

Rättsfall: NJA 1998 s. 512; Hovrättens för Västra Sverige dom 2004-11-15 i mål B 2235-04.

Litteratur: Sterzel, Studier rörande påföljdspraxis med mera, 3:e upplagan, s. 483-485. 2005.