RH 2006:64

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Rolf Håkansson) anförde i dom den 17 augusti 2006 avseende det grova narkotikabrottet:

DOMSKÄL

Närmare hörd över åtalet har J.S. uppgett: Sedan en tid tillbaka brukade han tillsammans med några jämnåriga kamrater hålla till på ett Internetkafé vid Sockerbitstorget i Arlöv. Under de senaste sex till sju månaderna har även en person som kallas för A uppehållit sig där. A har allmänt uppfattats som kriminellt belastad. Han känner inte A. Vid ett tillfälle kom A utanför Internetkaféet med sin bil. A sade till honom att han skulle hoppa in i bilen. J.S. ville det egentligen inte men hoppade så småningom in i bilen. När han kommit in i den talade A om för honom att han om cirka fjorton dagar skulle transportera en väska med taxi till Arlöv. J.S. talade om för honom att han inte ville men A höjde då rösten och sade att han måste. Han blev då rädd och sade OK. Efter cirka två veckor kom A tillsammans med en okänd man. Den okände mannen frågade om han hade förstått vad A hade sagt till honom. Den okände mannen sade att transporten skulle äga rum om några dagar. Efter två dagar blev det tal om att hämta partiet; han hade frågat vad det bestod av men fått reda på att han inte skulle lägga sig i det. Det visade sig att partiet denna dag inte hade kommit till Klagshamn. Transporten blev därför uppskjuten till dagen därpå. Tillsammans med A åkte han till en Shellmack i närheten av Mobilia. Där mötte de en holländare i en bil. A gav denne en mobiltelefon och bad honom att köra efter. De körde till Klagshamn. Där var det meningen att de skulle göra något med bilens däck för att få fram narkotikan. Det visade sig att de inte hade verktyg så att de kunde klara av det. A körde därför till en bensinstation och skaffade erforderliga verktyg. När partiet var framplockat fick J.S. en väska med partiet. Han fick order om att inte öppna väskan men han hade sett att det fanns tabletter i den. Han trodde att tabletterna var Rohypnol. Från Duvans Livs tog han en taxi till Humlemadsskolan i Arlöv; han hade fått 300 kr av A för att kunna betala resan. Där träffade han en person som han inte kände. Denne gav en jacka till honom och uppmanade honom att lägga tabletterna i denna, vilket han gjorde. J.S. gick därefter med jackan i den ena handen och väskan i den andra. Den okända, av tingsrätten i fortsättningen kallad X, gick tjugo meter efter honom. Han blev uppmanad att slänga jackan åt ena hållet och väskan åt det andra om de blev upptäckta. När de kom fram till Sockerbitstorget vid 16.30-tiden gick X in i en pizzeria och själv gick han in på Internetkafeét. Där stannade han till omkring midnatt. Då kom X in till honom och betalade hans skuld till Internetkaféet. X sade vidare att han skulle gräva ner tabletterna. Denne visade honom platsen där de skulle grävas ner. På vägen dit gick X 20 meter efter honom men när de kom i närheten av gömstället kom X fram till honom och visade honom platsen. På denna fanns sedan tidigare placerat en spade, två skokartonger och två plastpåsar. Han lade över tabletterna i skokartongerna och plastpåsarna, lade dessa i väskan samt gömde denna under några grenar på den plats det hade varit meningen att han skulle gräva, det hade nämligen visat sig att marken var för hård att gräva i. Efter detta gick han tillbaka till Internetkaféet vid Sockerbitstorget. X kom strax därpå och ordnade skjuts åt dem till Möllevången. Där blev han inlåst i en lägenhet. På morgonen fick han komma ut. Han tog då bussen till Arlöv för att kontrollera att väskan fanns kvar på gömstället. Han kom dit vid 11.30-tiden. Väskan var då borta. Han ringde till ett nummer han fått av A. Denne sade till honom att han skulle stanna kvar på platsen. Från gömstället såg han att A kom i en rondell. Han gick då fram till denne. A sade att han skulle gå tillbaka och leta lite till. Senare på kvällen kom A till Internetkaféet tillsammans med en annan person. De tog ut honom till Spillepengen. Där berättade de att han skulle skjutas om han inte tog fram partiet eller 225 000 kr. I det sammanhanget riktade A en pistol mot honom. Dagen efter blev han ytterligare en gång tillsagd att leta. Efter två och en halv vecka var det någon som sade till honom att det inte var lönt att gömma sig. A hade dessutom under tiden hotat honom med att folk från Holland kunde komma och ta hand om honom. Efter ytterligare en vecka krävde A att få 10 000 kr i stället för 225 000 kr. Dessa pengar lånade hans moder ihop till honom av några väninnor. De hade vidare hotat honom utanför hans hem genom att dra in honom i en bil.

Av J.S. egna uppgifter som stöds av övrig utredning - bland annat fingeravtryck och DNA-analys - framgår att han mottagit, transporterat, förvarat och gömt narkotikan som åklagaren påstått. Vad han själv uppgett om händelseförloppet visar att han inte handlat under sådant tvång att han kan fritas från ansvar. Det kan anmärkas att det torde vara ytterst osannolikt att någon som led i planeringen av införsel av narkotika skulle tvinga en i praktiken okänd person att i framtiden ta hand om ett så stort narkotikaparti som det här är fråga om. J.S. har uppenbarligen förstått att han tog befattning med narkotika och varit likgiltig för vilket slags narkotika det var. J.S. är, oavsett om även andra kan dömas för brott avseende narkotikan, ensam ansvarig för de handlingar som åklagaren lagt honom till last. Han skall därför dömas som gärningsman. Reglerna om medverkan är därför inte tillämpliga. Eftersom förfarandet avser en mycket stor mängd narkotika bör narkotikabrottet bedömas som grovt.

Narkotikabrottet är av sådan art och har ett så högt straffvärde att annan påföljd än fängelse inte kan komma ifråga. Vid bestämmande av fängelsestraffets längd skall skälig hänsyn tas till bland annat att J.S. fortfarande endast är 18 år.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer J.S. för stöld enligt 8 kap 1 § brottsbalken och grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 4 och 3 §narkotikastrafflagen till fängelse fem år.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Roberth Nordh och Björn R. le Grand, referent, samt tf. hovrättsassessorn Tomas Törnqvist) anförde i dom den 4 oktober 2006:

DOMSKÄL

I enlighet med tingsrättens dom skall J.S. dömas för de fem åtalade stölderna.

I skuldfrågan gäller målet här om J.S. också skall dömas för grovt narkotikabrott. I denna del är genom hans eget erkännande som stöds av den tekniska utredningen styrkt att han den 15 april 2006 i Klagshamn tog emot väskan med ca 21 666 ecstacytabletter samt därefter transporterade, förvarade och slutligen gömde väskan - även detta en form av förvaring - på sätt åklagaren påstått. Det är också genom hans egna uppgifter klarlagt att han redan vid mottagandet i Klagshamn förstod att väskan innehöll narkotika samt att han i vart fall efter transporten till Arlöv fick en ungefärlig uppfattning om mängden tabletter och - även om han trodde att det var Rohypnol - inte fäste någon vikt vid vilken narkotika det rörde sig om utan fortsatte sin hantering av narkotikan. Det är därför också klarlagt att J.S. under hela det åtalade händelseförloppet handlat med uppsåt som omfattade arten och mängden narkotika.

J.S. har till stöd för sitt överklagande hänfört sig till reglerna i 23 kap. 5 § brottsbalken. Där föreskrivs att den som på närmare angivna sätt förmåtts att utföra ett brott eller har medverkat endast i mindre mån får dömas till ett lindrigare straff än vad som är stadgat för brottet. I ringa fall skall inte dömas till ansvar, föreskrivs vidare.

Således har J.S. gjort gällande att han tvingats att utföra brottet, att (de verkliga) gärningsmännen utnyttjat hans ungdom och oförstånd samt att han själv enbart medverkat i mindre mån.

De närmare omständigheterna kring gärningen har belysts endast av J.S:s av åklagaren i huvudsak godtagna uppgifter. Således skulle J.S. på Internetcaféet vid Sockerbitstorget i Arlöv ha lagt märke till de två personerna A och B. Det gick, har han berättat, rykten av innebörd att A med bekanta gjorde onda saker, exempelvis tog ut personer i skogen, klädde av dem och lämnade dem fastbundna vid ett träd. J.S. har vidare berättat att han på caféet hade sett att A och B bar vapen. Sådan var bakgrunden när han på A:s uppmaning steg in i dennes bil och inledningsvis ombads att mot betalning utföra en tjänst åt A men - när han avböjde - fick beskedet att han ”måste” och därför svarade ”OK”. Detta låg också bakom att han inte protesterade när han en tid senare påmindes av B, ytterligare något senare följde med A, B och den för honom tidigare okände C till Klagshamn för att ta emot väskan med den narkotika som kom från holländarens bil samt fortsatte sin befattning med narkotikan tills han gömde den i Arlöv. J.S. har berättat att han inte vågade blanda in sina föräldrar och att han inte heller vågade gå till polisen; han fruktade att A m.fl. då skulle ha blivit frigivna ganska snart och hämnats genom att slå ihjäl honom.

J.S. berättelse innefattar att i vart fall A och B medverkat till hans brott. Hans egen delaktighet i detta är ändå sådan att han är att anse som gärningsman. Den stora mängd narkotika som brottet har avsett motiverar att brottet bedöms som grovt.

Bestämmelserna i 23 kap. 5 § brottsbalken är tillämpliga även på den som såsom gärningsman medverkat i ett brott. J.S. har emellertid själv i taxi transporterat narkotikan och i huvudsak själv svarat för förvaringen av denna. Han har således inte medverkat endast i mindre mån. Inte heller har A:s m.fl. agerande för att förmå J.S. att utföra brottet - sådant han själv beskrivit det - innefattat ett tvång eller missbruk av hans ungdom eller oförstånd som enligt det nämnda lagrummet kan vara skäl att gå under föreskrivet lägsta straff. Den av honom beskrivna tvångssituationen har inte heller varit sådan som avses i 24 kap. 4 § andra stycket brottsbalken (nöd).

J.S. skall således dömas för grovt narkotikabrott.

Avgörande för påföljdsbestämningen är det grova narkotikabrottet. En utgångspunkt för bedömning av narkotikabrottslighets straffvärde är arten och mängden av hanterad narkotika. Denna skulle enligt hovrättens praxis - övriga omständigheter kring brottet obeaktade - för exempelvis en vuxen narkotikakurir som mot betalning fört in motsvarande mängd ecstacytabletter ha lett till tio års fängelse. J.S. brott har emellertid ett lägre straffvärde. Hans befattning med narkotikan har varit relativt kurirfallet mera begränsad och av inte särskilt kvalificerad art. Vid bedömning av brottets straffvärde skall vidare enligt 29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken bl.a. beaktas gärningsmannens motiv. J.S. brott har inte haft något vinstsyfte utan motiverats av den rädsla han känt för huvudmännen. Vidare skall vid straffmätningen enligt 29 kap. 7 § första stycket brottsbalken särskilt beaktas att J.S. när han begick brottet endast var 18 år gammal. För en så ung person brukar i praxis (jfr NJA 2000 s. 421) ungefär ett hälften så långt straff som för en vuxen person dömas ut. När det gäller längre fängelsestraff kan en ytterligare nedsättning vara påkallad. Brottets art - framträdande i fråga om grova narkotikabrott - kan dock tala mot en sådan större nedsättning. Hovrätten finner mot denna bakgrund att ett fängelsestraff om tre år skulle mätas ut. Det föreligger då särskilda skäl enligt 30 kap. 5 § andra stycket brottsbalken att också välja påföljden fängelse. Eftersom inte heller annars finns utrymme för att välja någon annan påföljd skall J.S. dömas till tre års fängelse.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar på så sätt tingsrättens domslut att hovrätten bestämmer fängelsestraffets längd till tre (3) år.

Hovrättens dom meddelad: den 4 oktober 2006.

Mål nr: B 2071-06.

Lagrum: 3 § narkotikastrafflagen (1968:64); 23 kap. 5 §, 24 kap. 4 § 2 st. och 29 kap. 1 § och 7 §brottsbalken.

Rättsfall: NJA 2000 s. 421.