RH 2007:25

Fastigheten Stenåsen 1:40 är belägen i Älvsbacka socken, Karlstads kommun. Den omfattar 173 hektar mark, varav cirka 95 hektar åker, 74 hektar skog, 3 hektar impediment och 1 hektar övrig mark. På fastigheten finns ett boningshus, en ladugård inrättad för mjölkproduktion samt några mindre ekonomibyggnader. Byggnaderna står för närvarande oanvända. Fastigheten ägs och brukas av N.B, som är bosatt på gården Älgånäs i Väse församling cirka tre mil från Stenåsen.

N.B. ansökte hos Lantmäterimyndigheten i Karlstads kommun (LM) om avstyckning av ett mindre område av fastigheten.

I LM:s protokoll antecknades bland annat följande. Sökt fastighetsbildningsåtgärd avser bildande av fastighet för helårsboende i kombination med mindre djurhållning - För berört område gäller plan- och bygglagens generella regler. - Föreslagen styckningslott berörs i den bebyggda delen marginellt av strandskyddsbestämmelser, som gäller intill 200 meter från strandlinjen av sjön Östra Örten - Styckningsfastigheten Stenåsen 1:40 omfattar enligt fastighetsregistret ca 100 hektar fördelat enligt taxeringsuppgifter på 74 hektar skogsmark och övrig mark samt 95 hektar åkermark. - Fastighetens sammanlagda taxeringsvärde uppgår till 2 376 000 kr fördelat på bostadsbyggnad med tomt 322 000 kr, ekonomibyggnader 579 000 kr, skogsmark 853 000 kr och åkermark 581 000 kr - Fastigheten byggdes upp på 1960- och 70-talen med särskilt stöd som s.k. SR-företag. - Styckningslotten omfattar styckningsfastighetens totala byggnadsbestånd med bostadshus och samtliga ekonomibyggnader med tillhörande tomtmark om knappt ett hektar. Till lotten läggs ett genom vägar, grannfastighet och intilliggande skogsmark väl avgränsat område om drygt åtta hektar öppen mark, företrädesvis betesmark. - Lotten uppfyller kraven på lämplighet för det avsedda ändamålet så som det numera formuleras enligt 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen (FBL). Avstyckningen strider inte mot bestämmelserna i 3 kap. 3 § FBL. - Den del av styckningslotten som berörs av strandskyddet är bebyggd och sedan lång tid ianspråktagen som tomt. Syftet med strandskyddet påverkas inte genom avstyckningen. - Återstoden av Stenåsen 1:40 kommer att sambrukas med fastigheter ägda av familjen B. belägna i Väse församling (Älgånäs, Södra Ölmhult, Silkestatorp). Brukningsenheten omfattar enligt uppgift från sökanden ca 380 hektar åker och 600 hektar skogsmark. - Stamfastigheten kommer enligt taxeringsuppgifterna att omfatta ca 74 hektar skog och övrig mark samt ca 87 hektar åkermark. Fastigheten kommer att sakna såväl bostads- som ekonomibyggnader. Frågan är huruvida stamfastighetens brukning som jordbruksfastighet utan byggnader påverkas så negativt av avstyckningen att åtgärden skulle innebära olägenhet av betydelse för jordbruksnäringen och därmed strida mot skyddsbestämmelserna i 3 kap. 6 § FBL. Brukningen som skogsfastighet påverkas inte. - Ägaren är bosatt på gården Älgånäs i Väse församling belägen inemot tre mil från Stenåsen. Det framstår dock som mindre lämpligt att fastigheten genom avstyckningen inte kommer att ha några ekonomibyggnader. Sökanden har därvid uppgett att en ny byggnad, en hall om ca 200 kvm, kommer att byggas som ersättning för de ekonomibyggnader som avstås genom avstyckningen. En sådan byggnad kan uppsättas på stamfastigheten utan bygglovsprövning. LM har härvid ingen anledning att grunda bedömningen på annat än vad sökanden har uppgett. De på styckningslotten befintliga byggnaderna, liksom även styckningslottens mark, har tills helt nyligen varit utarrenderade. Byggnaderna står för närvarande oanvända. Stamfastigheten har således under senare tid brukats från Älgånäs och så kommer att ske, med nuvarande ägare, även framgent. Jordbruksnäringen skulle således inte påverkas nämnvärt om en avstyckning kommer till stånd. - Mot den ovan skisserade bakgrunden finner LM att en avstyckning enligt ansökan inte skulle strida mot bestämmelserna i 3 kap. 6 § FBL. - Föreslagen styckningslott prövas vara lämplig för sitt ändamål. En avstyckning bedöms inte strida mot skyddsbestämmelserna för jordbruket. Styckningsfastighetens brukning som skogsfastighet påverkas inte. Syftet med strandskyddet motverkas inte. Ansökningen om avstyckning skall därför bifallas.

Lantmäterimyndigheten biföll i beslut den 6 maj 2004 ansökningen om avstyckning.

Karlstads tingsrätt, fastighetsdomstolen

Länsstyrelsen i Värmlands län (länsstyrelsen) överklagade beslutet och yrkade att fastighetsbildningsbeslutet skulle upphävas.

N.B. bestred ändring.

Länsstyrelsen anförde att fastighetsbildningsåtgärden medförde olägenhet av betydelse för jordbruksnäringen och därför stred mot bestämmelserna i 3 kap. 6 § FBL. Till stöd för detta påstående anförde länsstyrelsen följande. Fastigheten brukas idag från nuvarande ägarens fastighet i Älgånäs i Väse, ett förhållande som inte kan anses vara ett naturligt sambrukande då avståndet är ca 3 mil. - Länsstyrelsen hävdar att Stenåsen 1:40 är ett utvecklat jordbruksföretag med ett arealunderlag om 70 hektar skog och 95 hektar åker med tillhörande ekonomibyggnader som är avsedda för mjölkproduktion. Fastigheten uppfyller alltså de lämplighetskrav som avses i 3 kap. § 5 FBL. - Länsstyrelsen hävdar att aktuell förrättning, där brukningscentrum avskiljes, medför den olägenhet av betydelse för jordbruksnäringen som bestämmelserna i 3 kap. § 6 FBL avser. Länsstyrelsen hänvisar till lantmäteriverkets handbok för tillämpning av FBL, särskilt vad som där uttalats på s. 110 och 111 om skyddet för bärkraftiga och utvecklade lantbruksenheter. - Stenåsen 1:40, ursprungligen Stenåsen 1:8, bildades under 1960- och 70-talet på initiativ av dåvarande ägaren K.S. Först genom markbyten med Uddeholmsbolaget där skogsmark avstods till bolaget i utbyte mot åkermark och senare med stöd av dåvarande lantbruksnämnden som aktivt genom markförvärv och byten verkade för att företaget skulle få ett större åkerunderlag. Lantbruksnämnden hade som uppdrag i regleringsbrev 1965 att inventera länet i syfte att genom koncentrerade insatser i form av markbyten och stöd till byggnader skapa bärkraftiga lantbruksföretag i delar av länet med stor ägosplittring. Syftet var att bevara sammanhängande åkerområden för framtiden och att skapa ett bättre underlag för jordbrukarfamiljers försörjning. I Värmlands län fanns flera områden som föreslogs att bli föremål för s.k. särskild rationalisering och totalt slutfördes 13 skilda projekt där omfattande markbyten i syfte att få ett tillräckligt åkerunderlag skedde i kombination med särskilda investeringsstöd med upp till 40 procentiga investeringsstöd för byggnader och markavvattningsåtgärder. Stenåsen 1:40 var ett av dessa objekt som efter begäran från Lantbruksnämnden den 20 oktober 1969 godkändes för särskild rationalisering. Efter detta godkännande genomfördes ytterligare markbyten, åkermarken dränerades och nya ekonomibyggnader uppfördes med statsbidrag upp till 40 procent av totalkostnaden. Stenåsen drevs fram till 2000 med mjölkproduktion av familjerna S och I. År 2000 förvärvades fastigheten av nuvarande ägaren N.B. och fram till och med 2003 var tidigare ägaren A.I. arrendator och drev mjölkproduktion. Även om byggnaderna nu inte har senaste tekniska utrustning är de förhållandevis stora och funktionsdugliga. - Stenåsen 1:40 har för länets förhållanden ett åkerunderlag som är över genomsnittet för länets jordbruksfastigheter och har en användbar ekonomibyggnad som rymmer femtio uppbundna mjölkkor. Det är sällsynt med fastigheter av denna storlek i dessa områden. Området lämpar sig mindre väl för spannmålsodling men däremot för vall och för mjölk- och köttproduktion. För mjölkproduktion kan EU-stöd utgå med 30 procent, dock maximalt 480 000 kr. I detta fall kan man utgå från att stöd skulle beviljas. Stödet kan uppskattas till omkring 300 000 kr vid en besättning på 50 kor. Mjölkkvoter bör i detta område kunna köpas för 15 000-20 000 kr. Företaget är att anse som ett utvecklat/utvecklingsbart jordbruksföretag och är det naturliga brukningscentrat i området, där intilliggande fastigheter på grund av avsaknaden av byggnader och åkerunderlag inte har förutsättningar för rationell jordbruksdrift. Eftersom syftet med den särskilda rationaliseringen bl.a. var att säkra ett fortsatt öppethållande, vilket idag har ett än mer uttalat värde, är det av vikt att förutsättningarna inte försämras genom att den i området enda utvecklingsbara fastigheten slås ut. Sökanden N.B. hävdar att brukande kommer att ske från Älgånäs i Väse och att man för att motverka förlusten av ekonomibyggnaden kommer att uppföra en annan ekonomibyggnad på Stenåsen 1:40. Så kan enligt länsstyrelsen ske idag med det ägarförhållande som just nu råder men något naturligt samband mellan dessa fastigheter finns inte och genom avstyckningen undanrycker man för all framtid möjligheten att säkra ett för platsen fungerande brukningscentrum med tillhörande stallbyggnader och bostadshus.

N.B. anförde till utveckling av sin talan bl.a. följande. Han anser, liksom LM, att fastighetsbildningen inte strider mot bestämmelsen i 3 kap. 6 § FBL. - När det gäller den av länsstyrelsen lämnade redogörelsen för historiken kan den vitsordas med ett undantag. Det är riktigt att han förvärvade fastigheten år 2000. Han köpte då också samtliga kor och flyttade dessa till sin fastighet i Älgånäs. Han hann också sälja mjölkningsutrustningen i ladugården. Våren 2001 ville A.I., som bodde kvar i bostadshuset, arrendera ekonomibyggnaderna och den betesmark som i princip motsvarar den styckningslott som nu är ifråga. A.I. förvärvade då en begagnad mjölkningsutrustning och nyinstallerade i ladugården. A.I. har sålunda inte arrenderat all åkermark utan endast betesmark motsvarande ca 8 hektar. Däremot köpte han under viss tid av N.B. ensilage på rot från ca 20 hektar. Resterande åkermark odlade N.B. med spannmål. Det har gått utmärkt att odla spannmål på fastigheten. Våren 2004 flyttade A.I. från bostadshuset. Mjölkutrustningen som nu finns i ladugården tillhör sålunda A.I. - Ladugårdsbyggnaden är från slutet av 1960- eller början av 1970-talet och är mycket nedgången. Att bedriva en modern och rationell mjölkproduktion på gården skulle kräva mycket stora investeringar. Dessa investeringar skulle idag inte kunna täckas av en mjölkproduktion på gården. Det förhållandet att han bedriver verksamheten från Älgånäs i Väse utgör inget hinder för ett rationellt spannmålsbruk av den kvarvarande fastigheten efter avstyckning. Fastmer visar hans nuvarande verksamhet att det går alldeles utmärkt att bedriva jordbruk på flera fastigheter samtidigt, även om dessa inte är arronderade i anslutning till varandra. Utvecklingen går i den riktningen att så stora maskininvesteringar krävs för en modern spannmålsproduktion, att maskinerna måste kunna utnyttjas på stora arealer, som numera ofta blir belägna några mil ifrån varandra. Detta gäller inte enbart skogsbruket utan även det rena jordbruket. Han har också såsom LM konstaterat för avsikt att uppföra en hall på fastigheten för sin maskinpark. Att bostaden inte finns i direkt anslutning till brukningsenheten är något som idag är mycket vanligt och som inte utgör något hinder för ett effektivt brukande. - Avstyckningslotten å sin sida passar alldeles utmärkt för sitt tänkta ändamål, nämligen som hästgård eller annan mindre djurhållning. Styckningslotten är väl arronderad och inskränker på intet sätt på kvarvarande stamfastighets brukningsarealer. Stamfastigheten av Stenåsen 1:40 med en uppförd hall enligt avsikterna uppfyller väl lämplighetskravet enligt 3 kap. 5 § FBL. - Sammanfattningsvis delar han därför LM:s åsikt att jordbruksnäringen på kvarvarande Stenåsen 1:40 icke nämnvärt - om ens något - skulle påverkas om avstyckningen kommer till stånd.

I förhör uppgav N.B. bl.a. följande. Han betalade 3 400 000 kr för fastigheten. Avsikten med köpet var att bedriva jord- och skogsbruk som komplement till den verksamhet som redan bedrevs på andra fastigheter. Fastigheten var även bra för att fördela trädesmark och för vall. En återupptagen mjölkproduktion kräver investeringar på ett par miljoner kr. Idag är ekonomibyggnaderna endast tomma skal. Vidare krävs en mjölkkvot, vilken kan beräknas kosta omkring 400 000 kr vid 50 kor. Redan den förre ägaren fann att det inte var möjligt att driva mjölkproduktion på ekonomiskt rimliga villkor. Ordnad mjölkhämtning finns dock. Närmaste mjölkproducent norrut finns i Sunnemo och söderut finns närmaste söder om Molkom. Köttproduktion kräver investeringar i storleksordningen 1 500 000 kr. Att investera för 50 mjölkkor eller 150 köttdjur är orealistiskt. Han har på annat håll gjort sig av med 120 mjölkkor, eftersom verksamheten inte gav något utbyte. På annat håll har han byggt nya maskinhallar på omkring 200 kvm för 150 000-200 000 kr. Normalt får en vecka per år för en person läggas på spannmålsproduktion på fastigheten. Långsiktigt och vid vall blir det tre till fyra veckor på ett år för en person. Täckdikningen måste kompletteras på ett område av 60 hektar, eftersom det är alltför långt mellan befintliga diken. På 15 hektar saknas dessutom täckdikning helt. Nydikning av inhyrd arbetskraft kostar 10 000-15 000 kr per hektar. Omdikning kostar nästan lika mycket, eftersom täckdikningen är så bristfällig. Den gjordes i början av 1970-talet.

Länsstyrelsen genmälde att behovet av täckdikning är än mer framträdande vid spannmålsodling. En investering i storleksordningen 700 000-800 000 kr för dikning inför fortsatt spannmålsodling måste anses vara mycket tveksam ur ekonomisk synpunkt.

Fastighetsdomstolen hade huvudförhandling med syn på den stora ekonomibyggnaden.

Fastighetsdomstolen (rådmännen Staffan Widlund och Lars Holmgård, fastighetsrådet Bertil Mattsson samt nämndemän) anförde i utslag den 3 november 2004:

BEDÖMNING

Frågan i målet är om den avstyckningsförrättning som genomförts är förenlig med regeln i 3 kap. 6 § FBL till skydd för jordbruksnäringen. Tillämpningen av något annat lagrum är inte tvistigt mellan parterna. Fastighetsbildning som berör en jordbruksfastighet får enligt 3 kap. 6 § FBL inte äga rum om åtgärden är ägnad att medföra någon olägenhet av betydelse för jordbruksnäringen. Det har i förarbetena till nämnda lagrum (prop. 1993/94:27 s. 34) bl.a. anförts att vad som är ägnat att medföra olägenhet av betydelse för jordbruksnäringen givetvis inte kan anges generellt utan måste bedömas med hänsyn till rådande jordbrukspolitiska riktlinjer och till omständigheterna i det särskilda fallet. Som exempel nämns dock att sådana fastighetsbildningsåtgärder som slår sönder bärkraftiga och utvecklade lantbruksenheter ofta får anses vara ägnade att medföra olägenhet av betydelse för jordbruksnäringen. Det gäller enligt propositionen särskilt i sådana fall då en klyvning eller en avstyckning skulle innebära att i jord- eller skogsbruksföretaget nedlagda resurser går till spillo, t.ex. om klyvningen eller avstyckningen medför att befintligt byggnadsbestånd inte skulle kunna utnyttjas fullt ut. Avstyckning av bostadsbyggnaden på bärkraftiga jordbruksenheter bör enligt propositionen som regel anses ägnat att medföra olägenhet av betydelse för jordbruksnäringen.

Vid synen har konstaterats att den större, nu oanvända ladugårdsbyggnad som finns på fastigheten, enligt förrättningskartan cirka 15 x 55 meter, är inredd med konventionella båsplatser för cirka 50 uppbundna kor, att byggnaden är försedd med mekanisk utgödsling och mjölkningsanläggning (som dock ägs av tidigare arrendatorn) samt att det finns en liten mjölkkammare och ett enkelt personalutrymme. Båsplaterna, s.k. långbås, är enligt ägaren inte lämpliga för modern djurhållning. Ladugårdsdelen är försedd med ventilationsanläggning, som enligt ägaren f.n. dock inte fungerar. I byggnaden finns även öppna utrymmen för förvaring och hantering av foder, t.ex. ensilagerullar. Söder om byggnaden finns en gödselbrunn som anges rymma ca 700 kubikmeter. Byggnaden syntes vara i normalt skick med hänsyn till dess ålder - enligt N.B. cirka 35 år.

N.B har hävdat att en upprustning och förändring av ladugårdsbyggnaden för att möjliggöra med nutida metoder rationell mjölkproduktion för 50-60 kor skulle kräva investeringar i byggnaden om cirka 2 000 000 kr. Länsstyrelsen har vid huvudförhandlingen uppskattat att kostnaderna borde kunna stanna vid cirka 1 500 000 kr. För fortsatt mjölkproduktion genom ny brukare fordras vidare att det finns tillgång till mjölkkvot som enligt tingsrättens beräkning uppgår till omkring 400 000 kr. En eventuell framtida brukare av fastigheten med inriktning mot mjölkproduktion måste enligt vad som framkommit i målet således förränta ett kapital som motsvarar - förutom inköpspriset för själva fastigheten, djurbesättningen, nödvändig maskinpark m.m. - även betydande investeringar i ombyggnad och modernisering av ekonomibyggnaden.

Som ovan nämnts framgår av lagens förarbeten att frågan om vad som är ägnat att medföra olägenhet av betydelse för jordbruksnäringen måste bedömas från två utgångspunkter, dels rådande jordbrukspolitiska riktlinjer, dels omständigheterna i det enskilda fallet. Beträffande det förstnämnda kriteriet kan konstateras att jordbrukspolitiken i landet och därmed även förutsättningarna för jordbrukdrift, generellt sett förändrats mycket påtagligt sedan uttalandet framfördes i propositionen. I första hand kan nämnas den betydelse som inträdet i EU har medfört för jordbruksnäringen. De jordbrukspolitiska riktlinjer som gäller idag är inte desamma som gällde vid lagens tillkomst och skillnaden är än mera påtaglig i förhållande till vad som gällde när jordbruket på Stenåsen byggdes upp till s.k. SR-företag. Nya bidragsformer har införts i ett tämligen komplext system, där det finns utrymme för såväl djurhållning som spannmålsproduktion, men som samtidigt är svårt att överblicka för den som vill finna det bästa alternativet för en enskild fastighet. Samtidigt som det svenska jordbruket, inte minst mjölkproduktionen, blivit en del av en internationell marknad har den tekniska utvecklingen gått vidare mot en alltmer effektiv mekanisering. Det har, delvis på grund av bidragssystemet, i sin tur medfört att det blivit ekonomiskt intressant med mindre arbetskrävande produktion, såsom t.ex. spannmålsproduktion på distans med köravstånd på flera mil såsom i det nu aktuella fallet.

Vad så gäller omständigheterna i det enskilda fallet kan konstateras att det för den brukning av Stenåsen 1:40 som sker idag inte finns egentligt behov av mangårdsbyggnaden med tillhörande ekonomibyggnader och närmast omgivande åkermark. Om yrkad avstyckning inte kan genomföras finns det inget som hindrar att N.B. fortsätter att bruka fastigheten med inriktning mot spannmålsodling under överskådlig tid. Det redan idag eftersatta underhållsbehovet på byggnadsbeståndet kan därmed förutses komma att bli alltmer accentuerat över tiden.

Det är naturligtvis positivt om djurhållning, eventuellt med mjölkproduktion, skulle kunna bibehållas i nu aktuella bygder även i framtiden. Fastighetsdomstolen finner dock enligt vad som framkommit i målet att en iståndsättning av jordbruksdriften i sådan riktning på Stenåsen 1:40 skulle komma att kräva så stora investeringar och allmänt sett innebära ett så påtagligt ekonomiskt risktagande med hänsyn till rådande osäkerhet om ränteutveckling, mjölkpriser, framtida bidragssystem m.m. att det inte är realistiskt att räkna med någon nyetablering med inriktning mot ny djurbesättning på gården.

Det kan således konstateras att såväl jordbrukspolitiska riktlinjer som de omständigheter som måste beaktas i det nu aktuella fallet har utvecklats i sådan riktning att den målsättning och de avsikter som tidigare funnits för Stenåsen 1:40 inte längre kan göras gällande. Fatighetsdomstolen finner mot nämnda bakgrund i likhet med förrättningslantmätaren att en samlad bedömning ger vid handen att det aktuella fastighetsbildningsbeslutet inte strider mot innehållet i 3 kap. 6 § FBL. Överklagandet skall därför avslås.

AVGÖRANDE

Fastighetsdomstolen avslår överklagandet.

Länsstyrelsen överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle upphäva lantmäterimyndighetens beslut om avstyckning.

N.B. bestred ändring.

Hovrätten höll syn på fastigheten.

Hovrätten (hovrättslagmannen Kjell Björnberg, hovrättsrådet Anna Lantz, referent, samt fastighetsrådet Per-Gunnar Andersson) anförde i utslag den 5 september 2006:

SKÄL

Länsstyrelsen har i hovrätten anfört bl.a. följande. Jordbruksfastigheten är med sina byggnader och sin areal lämpad för ett företag som bedriver mjölkproduktion och ger ett resultat som är ekonomiskt godtagbart. Den utgör en lämplig enhet som uppfyller kraven i 3 kap. 5 § FBL. Avstyckas byggnaderna från stamfastigheten är jordbruksföretaget inte lämpligt eftersom underlaget inte är tillräckligt för att utöva ett rationellt spannmålsföretag. Om avstyckning tillåts släcks förutsättningarna för fastigheten att utgöra ett självständigt lantbruksföretag och fastighetsbildningen inverkar menligt på fastighetens fortsatta brukande och medför därigenom en olägenhet av betydelse för jordbruksnäringen. Den sökta fastighetsbildningen strider därför mot bestämmelserna i 3 kap. 6 § FBL. - Den aktuella fastigheten utgör en av de största sammanhållna enheterna i Värmland. Stenåsens åkerareal är dubbelt så stor som länets medelföretag. Ekonomibyggnaden rymmer 50 uppbundna mjölkkor vilket är mer än länets medelbesättningar som har 40 platser. Den övervägande delen av länets mjölkproduktion sker i byggnader som har liknande standard som den på Stenåsen 1:40. Stommen och byggnaderna på fastigheten är generellt i bättre skick än på många andra verksamma gårdar i området. Den utrustning som finns i byggnaderna är äldre och i flera fall icke fungerande men utgör sådan som måste bytas ut kontinuerligt. Behovet av investeringar för fortsatt produktion är på denna fastighet mindre än för länets traditionella mjölkföretag eftersom byggnaden har en stomme och mått som utgör bra grund för eventuell ombyggnad. Den investering som måste ske för fortsatt mjölkproduktion är inköp av s.k. mjölkkvot. Lönsamheten i mjölkproduktionen eller annan djurhållning är bättre än lönsamheten i spannmålsproduktion. - Det handlar inte om vem som för närvarande äger fastigheten utan om förutsättningarna för att driva ett fungerande och ekonomiskt bärkraftigt jordbruk. Det skulle vara en olägenhet om brukningscentrum fick styckas av. Det finns inga särskilda skäl att tillåta avstyckningen.

N.B. har utöver vad som antecknats i tingsrättens utslag anfört bl.a. följande. Fastigheten är lämplig för mjölkproduktion, men inte för en produktion med ekonomiskt godtagbara resultat. Det nuvarande ägandet, byggnadernas skick och avsaknaden av utrustning utgör hinder för en god ekonomi i sådan drift. Åkerarealen lämpar sig väl för den typ av spannmålsproduktion som N.B. har för avsikt att bedriva, nämligen ekologisk spannmålsodling. Det innebär att förutsättningarna för fastigheten är sådana att det kan vara ett självständigt lantbruksföretag, d.v.s. dels för spannmålsproduktion och dels för skogsproduktion. N.B. har uppfattningen att merparten av mjölkproduktionen i dess nuvarande form i Värmland kommer att vara nedlagd inom några få år. N.B. har uppskattat investeringskostnaderna för ombyggnation av fastigheten till lågt räknat cirka 2 miljoner kr. Det bygger på ett antagande om 40 000 kr per koplats vid ett bestånd om 50 kor. Eftersom det på fastigheten skall bedrivas ett slags jordbruk, om än ett annat än idag, så kan avstyckningen inte vara en olägenhet som är av någon betydelse för jordbruksnäringen. Det är istället fråga om distansdrift i ett försök att få lönsamhet i hela verksamheten. De jordbrukspolitiska riktlinjer som idag gäller är annorlunda än de som tidigare gällde.

Jordbruksverket har yttrat följande. Jordbruksverket anser att delningen av fastigheten är till olägenhet för jordbruksnäringen och understöder i allt väsentligt den argumentering som länsstyrelsen har lämnat i ärendet. Verket vill särskilt understryka att en fastighetsbildning är en bestående åtgärd som bör se till fastighetens allmänna lämplighet för sitt ändamål och inte grundas på speciella förhållanden som gäller för den som för tillfället är ägare och sökande. Jordbruksverket anser att det är ganska uppenbart att fastigheten vid en övergripande bedömning, är bättre lämpad för mjölkproduktion än för spannmålsproduktion, bland annat för att spannmålsavkastningen i området är låg jämfört med förhållandena i mer utpräglade spannmålsdistrikt. Om hela gården skulle säljas är den, enligt verkets bedömning, mer attraktiv för en köpare som tänker bedriva mjölkproduktion, än för spannmålsodlare. Därför är det till nackdel att frånskilja byggnaderna. Att det är den största gården i området har också betydelse. Den är därmed en naturlig kärna som kan kompletteras med eventuell brukningsledig mark i området och bör inte styckas sönder.

Hovrätten gör följande bedömning.

I 3 kap. 5 § FBL anges att för att en jordbrukfastighet anses lämpad för sitt ändamål skall den ha sådan storlek, sammansättning och utformning att den medger att det företag som skall bedrivas på fastigheten ger ett godtagbart ekonomiskt utbyte. I 3 kap. 6 § FBL anges att fastighetsbildning som berör en jordbruksfastighet får inte äga rum om åtgärden är ägnad att medföra någon olägenhet av betydelse för jordbruksnäringen. Enligt motiven skall ”olägenhet av betydelse” bedömas med hänsyn till rådande jordbrukspolitiska riktlinjer och till omständigheterna i det särskilda fallet. Fastighetsdomstolen har i sitt utslag i det första stycket i sin bedömning nämnt exempel som enligt lagens förarbeten kan medföra olägenhet av betydelse för jordbruksnäringen.

Vid bedömningen av förutsättningarna för fastighetsbildning och den olägenhet den kan medföra för jordbruksnäringen måste bortses från vem som för närvarande äger och brukar fastigheten. Stenåsen 1:40 är en av de största enheterna i området. Enligt Jordbruksverket är den en naturlig kärna som kan kompletteras med eventuell brukningsledig mark i området. Detta talar mot att tillåta avstyckning. Både länsstyrelsen och Jordbruksverket anser att fastigheten är bättre lämpad för mjölkproduktion än för spannmålsodling och att det går att driva mjölkproduktion på fastigheten med ett ekonomiskt godtagbart resultat även om viss modernisering måste ske av ladugården. Arealen som den sökta avstyckningen omfattar är inte särskilt stor i förhållande till hela fastigheten. Att tillåta fastighetsbildning i enlighet med lantmäterimyndighetens beslut skulle dock innebära att det är den del av fastigheten som innehåller brukningscentrum som avskiljs från stamfastigheten. Nedlagda investeringar i byggnader går då till spillo. För att stamfastigheten efter en eventuell avstyckning skall fungera som ett rationellt företag krävs omfattande investeringar i bostadsbyggnad och ekonomibyggnader. Detta måste antas innebära en sådan ekonomisk belastning för jordbruket att det är tveksamt om jordbruksföretaget på stamfastigheten skulle komma att ge ett ekonomiskt godtagbart resultat. I vart fall skulle avstyckningen, med hänsyn till kostnaderna för att bygga upp ett nytt brukningscentrum, anses medföra olägenhet av betydelse för jordbruksnäringen. Avstyckningen kan följaktligen inte beviljas. Fastighetsdomstolens och lantmäterimyndighetens beslut skall därför upphävas.

AVGÖRANDE

Med ändring av fastighetsdomstolens utslag upphäver hovrätten lantmäterimyndighetens i Karlstad kommun beslut den 6 maj 2004 om avstyckning från Stenåsen 1:40 i Karlstads kommun.

Hovrättsrådet Ann-Carin Glimstedt var skiljaktig och ville fastställa det överklagade avgörandet.

Hovrättens utslag meddelat: den 5 september 2006.

Mål nr: ÖÄ 4764-04.

Lagrum: 3 kap.5-6 §§fastighetsbildningslagen.

Rättsfall: NJA 1976 s. 69; NJA 1983 s. 395; NJA 1989 s. 360.

Litteratur: Prop. 1993/94: 27 s. 34; Tore Landahl, Fastighetsbildningslagen En kommentar.