RH 2007:3

Åklagaren har vid åtal för grova bedrägerier gjort gällande att den tilltalade med uppgivande av falskt namn vilselett flera målsägande. Hovrätten, som ansett att åklagaren inte visat att den tilltalade varit den person som vilselett målsägandena, har ansett sig oförhindrad att, på grundval av omständigheter som inte angetts i gärningsbeskrivningen, döma den tilltalade för grovt bedrägeri i medgärningsmannaskap.

Malmö tingsrätt

Åklagaren åtalade P.J. för grovt bedrägeri i flera fall och gjorde gällande att P.J. i samtliga fall vilselett målsäganden genom att utge sig för att heta Anders Olsson.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Ulla Nilsson) fann åtalet i dess helhet styrkt och dömde den 12 september 2006 P.J. för grovt bedrägeri till fängelse i tre år och förklarade en villkorligt medgiven frihet om fem månader och åtta dagar förverkad.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Båda P.J. och åklagaren överklagade. P.J. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet och, i andra hand, sätta ned fängelsestraffet. Åklagaren yrkade att hovrätten skulle skärpa straffet.

Åklagaren justerade åtalet i hovrätten, varefter det kom att ha följande lydelse.

1. Grovt bedrägeri alternativt häleri eller häleriförseelse: P.J. har i Malmö i slutet av september och i början av oktober 2005 vilselett företrädare för målsägande J-bolaget att med honom ingå dels ett avtal om hyra av två truckar värda vardera 250 000 kr, dels ett avtal om köp på kredit av en truck värd 165 000 kr. Vilseledandet har bestått i att P.J. vid ingåendet av avtalen har förtigit att han saknade både vilja och förmåga att fullfölja sin del av avtalen genom att ljuga om sitt namn och påstå sig heta Anders Olsson och att han drev ett företag under firma ”M O Bygg”, ett företag som inte existerar. Förfarandet har inneburit skada för målsäganden och vinning för P.J.

P.J. har i vart fall genom att i Malmö i början av oktober 2005 av okänd förvärva den truck värd 165 000 kr som genom bedrägeri frånhänts målsäganden, tagit sådan befattning med trucken som var ägnad att försvåra det rätta återställandet, trots insikt eller skälig anledning anta att den frånhänts annan genom brott.

Bedrägeriet är grovt eftersom det avser betydande värden.

För det fall P.J. inte är att anse som gärningsman har han i vart fall främjat gärningen i första stycket genom att tillåta att hans adress använts för post till det påhittade företaget.

2. Grovt bedrägeri och brukande av falsk urkund: P.J. har i Malmö i november 2005 vilselett företrädare för L-bolaget och S-bolaget, som är moderbolag till L-bolaget, att utföra städtjänster, L-bolaget för 24 076 kr och S-bolaget för 98 899 kr på en byggarbetsplats på A-vägen i Malmö. Vilseledandet har bestått i att P.J. vid ingåendet av avtalen har förtigit att han saknade både vilja och förmåga att fullfölja sin del av avtalen genom att ljuga om sitt namn och påstå sig heta Anders Olsson och att han drev ett företag under firma ”M O Bygg”, ett företag som inte existerar. Förfarandet har inneburit skada för målsäganden och vinning för P.J.

Brotten är grova eftersom P.J., på sätt som inneburit fara i bevishänseende, i februari 2006 i syfte att vidhålla vilseledandet har faxat ett förfalskat registreringsbevis från Skatteverket avseende ”MO Bygg” till målsäganden.

För det fall P.J. inte är att anse som gärningsman har han i vart fall främjat gärningen i första stycket genom att tillåta att hans adress använts för post till det påhittade företaget och genom att per fax till målsäganden skicka det förfalskade registreringsbeviset.

3. Grovt bedrägeri: P.J. har vid flera tillfällen under tiden oktober 2005 - början av 2006 vilselett företrädare för målsäganden LB-bolaget att med honom ingå hyresavtal och köp på kredit avseende en betydande mängd byggvaror, byggmaskiner, verktyg m.m. till ett värde av omkring 1 700 000 kr. Vilseledandet har bestått i att P.J. vid ingåendet av avtalen har förtigit att han saknade både vilja och förmåga att fullfölja sin del av avtalen genom att ljuga om sitt namn och påstå sig heta Anders Olsson och att han drev ett företag under firma ”M O Bygg”, ett företag som inte existerar.

Brottet är grovt eftersom det avsett betydande värden.

För det fall P.J. inte är att anse som gärningsman har han i vart fall främjat gärningen i första stycket genom att tillåta att hans adress använts för post till det påhittade företaget.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Roberth Nordh och Hanserik Romeling, referent, adjungerade ledamoten f.d. chefsrådmannen Tomas Krüeger samt två nämndemän) meddelade dom den 16 november 2006.

SKÄL

I domen anslöt sig hovrätten inledningsvis till tingsrättens bedömning att det var klarlagt i målet att en person vid namn Anders Olsson vilselett målsägandena om sin vilja och förmåga att fullfölja sin del av avtalen på det sätt åklagaren gjort gällande och att förfarandena hade inneburit skada för målsägandena och vinning för den angivne personen. Hovrätten fann därefter på i domen närmare utvecklade skäl att det genom utredningen inte kunde anses ställt utom rimligt tvivel att P.J. var den person som vid bedrägeritillfällena utgett sig för att vara Anders Olsson.

Hovrättens domskäl hade därefter följande lydelse.

Enligt 23 kap. 4 § brottsbalken skall ansvar som är föreskrivet i balken för viss gärning ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan som främjat den med råd eller dåd. I paragrafens andra stycke föreskrivs att den som inte är att anse som gärningsman döms, om han har förmått annan till utförandet, för anstiftan till brottet och annars för medhjälp till det. Medverkansbestämmelsen innebär att flera personer kan vara gärningsmän samtidigt trots att inte alla, och kanske inte ens någon av dem, självständigt uppfyller hela brottsbeskrivningen i ett straffbud, under förutsättning att vad de gör tillsammans innebär att rekvisiten för brottet är uppfyllda (medgärningsmannaskap). Om genomförandet av ett planerat brott innefattar en arbetsfördelning mellan gärningsmännen kan därför ansvar i gärningsmannaskap ådömas även den som mera perifert deltar i själva det brottsliga tilltaget (se Högsta domstolens dom den 28 september 2006 i mål B 2184-06). I praxis har det ansetts att även i fall där det inte går att i detalj utröna vad olika medverkande personer har gjort kan det vara möjligt att med tillräcklig säkerhet dra slutsatsen att de utfört en brottslig gärning gemensamt och i samråd (se NJA 2002 s. 489).

Åklagaren har inte gjort gällande att P.J. skall ha begått brotten gemensamt och i samråd med annan. Fråga är då om P.J. ändå har tagit sådan del i bedrägerierna att han kan anses ha främjat dessa på ett sådant sätt att han bör dömas för brott och hur hans medverkan i så fall skall bedömas. Utgångspunkten för den bedömningen är att någon annan än P.J. är den person som under namnet Anders Olsson haft kontakterna med respektive målsägande.

Av utredningen framgår att P.J. haft en mycket central roll i arbetet med den aktuella rivningsentreprenaden. Han har således som företrädare för R-Bygg erhållit uppdraget från Riv-bolaget och överlåtit det till ”MO-Bygg” samt på plats fungerat som arbetsledare för även det senare bolagets personal. Den egendom som omfattas av bedrägerierna under åtalspunkterna 1 och 3 har, såvitt framkommit av utredningen, antingen levererats till arbetsplatsen eller hämtats av personal därifrån. De städtjänster som utförts av L-bolaget och S-bolaget har skett på den aktuella arbetsplatsen. Den enda egendom som kunnat återfinnas är en truck som P.J. överlåtit till Riv-bolaget under omständigheter som utan tvekan grundar ansvar för häleri. Trucken har enligt P.J:s egna uppgifter funnits på arbetsplatsen och överlåtelsen har skett i tidsmässigt mycket nära samband med att trucken levererades från målsäganden. Även detta är omständigheter som tyder på att P.J. varit delaktig i den brottslighet som åtalet avser.

Som tingsrätten redovisat finns det för P.J:s medverkan även ett antal andra omständigheter, som är graverande för honom. Genom L.G:s uppgifter är det dessutom klarlagt att P.J. haft vetskap om att post till ”MO- Bygg” levererades till P.J:s postbox. Även om P.J. förnekat vetskap om det förfalskade registreringsbeviset avseende MO:s firma som förekommer i utredningen, har han aktivt medverkat för att tillmötesgå begäran från K.L. respektive Y.S. att få bevisen. Att P.J. skulle göra detta utan vetskap om det förfalskade innehållet framstår i belysning av utredningen i övrigt som så osannolikt att hans uppgifter i den delen kan lämnas utan avseende.

Enligt hovrättens mening ger utredningen entydigt bilden av en planerad verksamhet där bedrägeribrotten utan tvekan varit en väsentlig och till synes nödvändig del i den rivningsentreprenad som P.J. varit ansvarig för. Det är därför ställt utom rimligt tvivel att han deltagit i verksamheten på ett sådant sätt att han är att bedöma som medgärningsman.

Frågan blir därefter om utformningen av åtalet medger att P.J. döms som medgärningsman. I rättspraxis har slagits fast att gärningsbeskrivningen skall innehålla de omständigheter som enligt åklagaren konstituerar brottet. Däremot behöver försvårande omständigheter som läggs till grund för att ett brott bedöms som grovt inte anges i gärningsbeskrivningen (se NJA 2003 s. 486). Likaså har i rättspraxis klarlagts att det inte är nödvändigt att gärningsbeskrivningen konkretiserar vad ett främjande bestått i för att någon skall kunna dömas för medhjälp (se NJA 2003 s. 645). I båda situationerna krävs emellertid att omständigheterna framkommit i målet och att den tilltalade haft möjligheter att bemöta de omständigheter som läggs honom till last.

I enlighet med de överväganden som legat bakom de ställningstaganden som Högsta domstolen gjort i de angivna rättsfallen är utformningen av gärningsbeskrivningen inte något hinder mot att döma P.J. som medgärningsman till de bedrägeribrott som åtalet avser. P.J. har haft möjligheter att bemöta de omständigheter som ligger till grund för hovrättens bedömning, varför även det kravet är uppfyllt.

P.J. skall därför dömas för tre fall av bedrägeri enligt åtalspunkten 1, vilka brott är att bedöma som grova med hänsyn till värdet. När det gäller åtalspunkterna 2 och 3 utgör varje tillfälle som städning respektive egendom beställts ett brott. Även om värdet vid varje enskilt tillfälle inte motiverar att brotten bedöms som grova har bedrägerierna utförts systematiskt och vid ett stort antal tillfällen och beträffande åtalspunkten 3 uppgår det sammanlagda värdet till ett betydande belopp. Även varje enskilt brott under åtalspunkterna 2 och 3 är därför att bedöma som grovt.

När det gäller åtalspunkten 2 har åklagaren gjort gällande att brotten är grova eftersom P.J. i februari 2005 faxat ett förfalskat registreringsbevis till målsäganden. P.J:s uppgift att han saknat kännedom om det förfalskade registreringsbeviset kan, som hovrätten konstaterat, lämnas utan avseende. När målsäganden fick registreringsbeviset var städtjänsterna redan utförda. Att P.J. såg till att det förfalskade registreringsbeviset faxades till målsäganden bör därför inte föranleda att bedrägeribrotten bedöms som grova av den anledningen. I stället bör P.J. i denna del dömas även för brukande av falsk urkund.

Med hänsyn till brottslighetens straffvärde bör påföljden bestämmas till fängelse. Straffvärdet är dock något lägre än tingsrätten funnit och motsvarar fängelse två år och sex månader. Fängelsestraffet bör bestämmas i enlighet med straffvärdet. Som tingsrätten anfört bör vidare den villkorligt medgivna friheten förklaras helt förverkad.

SLUT

Hovrätten ändrar på så sätt tingsrättens domslut att hovrätten dels beträffande åtalspunkten 2 dömer P.J., förutom för grovt bedrägeri, även för brukande av falsk urkund enligt 14 kap. 9 § brottsbalken, dels sätter ned fängelsestraffet till två år och sex månader.

Hovrättens dom meddelad: den 16 november 2006.

Mål nr: B 2253-06.

Lagrum: 23 kap. 4 § brottsbalken.

Rättsfall: NJA 2002 s. 489; NJA 2003 s. 486; NJA 2003 s. 645; NJA 2006 s. 535.