NJA 2002 s. 489

Domskäl

TR:n (rådmannen Dufwa, hovrättsassessorn Last och fyra nämndemän) anförde i dom d. 5 okt. 2001: Domskäl. Skuldfrågan.

De tilltalade har förnekat brott. De har därvid bestritt att de ingivit folksamlingarna deras ordningsstörande uppsåt och bestritt att de med råd eller dåd främjat de våldsamma upplopp som åklagaren har angivit.

Envar tilltalad har hörts närmare över åtalet.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med (polismännen) P. H., T. E., R. N., K. P., M. S., G. G., J. A., A. P., B. J. och A. E.

Åklagaren har åberopat den omfattande skriftliga bevisning som framgår av stämningsansökan, domsbilaga 1. En videofilm, som visar olika sekvenser av upplopp d. 14 juni 2001 i trakten av Hvitfeldtska gymnasiet och Vasaparken har förevisats. Av den skriftliga bevisningen bifogas en organisationsplan som fanns i en dator som beslagtogs i lägenheten på Skäpplandsgatan som bilaga 2 och en sammanställning av mobiltelefontrafik som bilaga 3. (Domsbilagorna 1 och 3 återges ej här; red:s anm.)

S. U. N. har åberopat en fil ur den från H. S. beslagtagna datorn med namn "dåligasaker.txt" och"* s & m kommer inte sista dagen, dåligt!" A. B. har åberopat en anteckning på en lapp, beslagtagen i J. P:s lägenhet vid förundersökning mot denne, av innehåll "Prata med V-ås om frivilliga att sitta i infon".

Domsbilaga 2 se den tryckta publikationen.

De hörda personerna har uppgivit (återges här, något förkortat; red:s anm.).

M. W: Måndagen d. 11 juni 2001 reste han tillsammans med sin flickvän S. U. N. från Stockholm till Göteborg. Deras avsikt var att demonstrera i anledning av EU-toppmötet, träffa vänner och festa. Någon dag före avresan blev M. W. kontaktad av A. B. som frågade om han ville "hjälpa till med en grej" under EU-veckan i Göteborg. Det var en rent allmän förfrågan och M. W. accepterade utan att närmare veta vad uppdraget innebar. Han tror inte heller att S. U. N. visste vad som avsågs. Vid ankomsten till Göteborg på kvällen d. 11 juni 2001 sammanträffade M. W. och S. U. N. med A. B. och följde med honom hem. Han deltog själv inte i några möten eller någon planering i anledning av EU-mötet i Göteborg. Under hand fick han information om att han skulle hjälpa till att svara i telefon och att lyssna på polisradio samt att det skulle finnas samband mellan olika enheter, varav en enhet, som skulle befinna sig på Hvitfeldtska gymnasiet, kallades "Öppna". Han vet inte om S. U. N. kände till något om detta samband. Det var emellertid S. U. N. som fick adressen - han vet dock inte av vem - till lägenheten på Skäpplandsgatan. Tisdagen d. 12 juni begav sig M. W. och S. U. N. på egen hand till den uppgivna adressen. De ringde på dörren och blev insläppta i lägenheten. Där uppehöll sig ett antal personer som de först bekantade sig med. M. W. minns dock inte klart vilka som var där när han första gången kom till lägenheten. Han hade inte fått något närmare besked vad hans uppdrag var. Någon av de närvarande, troligen H. S., visade honom hur polisradioscannern fungerade. Det var ingen komplicerad apparat. S. U. N. och M. W. fick ett schema över de tider som de skulle tillbringa i lägenheten, nämligen 12 juni och 13 juni under förmiddagen och d. 14 juni under eftermiddagen. M. W. hade inte fått del av detta schema tidigare. Det var A. B. som visade honom arbetsschemat. Syftet med verksamheten i lägenheten var, enligt den uppfattning som M. W. fick, att hjälpa demonstranterna att undvika våldsamheter eller att bli utsatta för övervåld från polisens sida, såsom skett vid tidigare demonstrationer bl.a. i Stockholm och Malmö. M. W:s uppdrag i lägenheten var att lyssna på polisradion via scanners. I lägenheten fanns en dator som användes "lite då och då". Olika personer satt framför datorn men M. W. kan inte redogöra för i vilken utsträckning eller vem som skötte datorn. Han vet dock att uppgifterna som inhämtades genom polisradion fördes in i datorn som en "loggbok". Under tisdagen d. 12 juni förekom inte mycket som rörde EU-toppmötet. M. W:s uppgift var sålunda att rapportera sådant som han hörde över polisradion angående EU-toppmötet. Han kunde dock inte avgöra vilken information som var viktig och han vet inte heller om någon annan i gruppen gjorde någon sådan avvägning. Det fanns flera mobiltelefoner i lägenheten. En del var märkta. Han fick dock ingen uppfattning om i vilket sammanhang var och en av telefonerna skulle användas. Det förekom ingående och utgående samtal på telefonerna. Det kom förmodligen in rapporter rörande toppmötet via telefonerna. Det är möjligt att samtalen även rörde uppgifter om polisens positioner. M. W. har inget minne av något specifikt utgående telefonsamtal från den "Slutna enheten". Han iakttog bl.a. att M. J. talade "en del" i telefon, men han har, till följd av att han var upptagen med att lyssna på polisradion, ingen uppfattning om vad dessa telefonsamtal rörde. Det var även andra som telefonerade i lägenheten. Det förekom dock inget särskilt i samband med dessa samtal som M. W. lagt på minnet.

Under tisdagen och onsdagen vistades M. W. och S. U. N. i lägenheten i enlighet med schemat. Han såg schemat första gången någon av dessa dagar. Det var A. L. som visade det. M. W. tog inte del av den i målet aktuella organisationsskissen förrän efter det han gripits. Han har i vart fall inte något minne av att han sett den tidigare.

M. W. avlyssnade dessa dagar polisradion. Lägenheten var liten och alla hörde ändå vad som sades på radion. Det inträffade inte något anmärkningsvärt. M. W. upplevde emellertid att de som uppehöll sig i lägenheten hade ett alltför allvarligt förhållningssätt och han kände en speciell stämning som han har svårt att sätta ord på; det var lite "hemligt, lite spännande och dödsallvarligt".

Torsdagen d. 14 juni skulle S. U. N. och M. W. enligt schemat vara verksamma i lägenheten på Skäpplandsgatan från kl. 16.00. Dessförinnan gick de omkring på stan. De passerade Hvitfeldtska gymnasiet där demonstranter och polis var på väg att konfrontera. M. W. såg maskerade demonstranter som samlade gatsten. Det var en otrevlig stämning där. S. U. N. och M. W. ville inte bli inblandade i några kravaller och lämnade platsen. - - - M. W. och S. U. N. diskuterade vad de skulle göra fortsättningsvis. Deras första tanke var att utebli från lägenheten trots löftet att infinna sig där kl. 16. Orsaken till att de inte ville åka tillbaka till lägenheten var att de inte sympatiserade med övriga personer i lägenheten. De var emellertid villrådiga eftersom de under dagen upptäckt att de var förföljda av civila spanare i stan. - - - De ringde därefter dit och meddelade att de var förföljda och att de därför inte skulle infinna sig som tidigare bestämts. M. W. och S. U. N. kände sig dock allt mer otrygga i stan till följd av oroligheterna och upploppen där. Slutligen bestämde de sig för att bege sig till lägenheten dit de kom omkring kl. 18.30.

När M. W. och S. U. N. då kom till lägenheten var det full aktivitet där. Han var då av den uppfattningen att det förekom upplopp på stan, men om folk samlar sten är det ju deras sak och han kan ju inte påverka det. M. W. tog genast tag i verksamheten genom att lyssna på polisradion. Han rapporterade muntligen vad han hörde. Även övriga närvarande i lägenheten kunde höra vad som sades på polisradion. Det förekom även att M. W. gjorde anteckningar på papper rörande information via polisradion. Han gjorde anteckningar endast under torsdagen. Det var den person som vid tillfället satt vid datorn som uppmanade honom att skriva ned vad som sades i polisradion. Enligt vad han minns var det A. L. M. W. känner till att det skickades SMS via datorn men han vet inte närmare när detta skedde eller vad innehållet var i dessa meddelanden, annat än att det var fråga om information om uppgifter som inhämtats på polisradion. Han vet inte heller hur informationen sammanställdes till mottagarna. Han minns inte vem som sände SMS-meddelandena men tror att det var "någon frivillig". Vid något tillfälle frågade M. W. om det som pågick i lägenheten var lagligt. Någon, troligen H. S., svarade att det var tillåtet att avlyssna polisradion men att det kanske inte var lagligt att sända informationen vidare. M. W. var dock av den uppfattningen att syftet med verksamheten var att på något vis hjälpa till att förhindra våldsamheter i samband med demonstrationerna. Han vet inte om personer som deltog i kravallerna fick SMS över ICQ från lägenheten på Skäpplandsgatan - - -.

S. J. N: Hon har deltagit i flera demonstrationer mot EU, såväl i Stockholm som i Malmö. Under demonstrationen i Malmö såg hon bl.a. en demonstrant som blev misshandlad av polisen. Det var en obehaglig händelse och det befarades, något som även framförts i media, att polisens agerande i Malmö var en generalrepetition inför EU- toppmötet i Göteborg. S. J. N. hade redan planerat att resa till Göteborg under veckan då EU-toppmötet skulle äga rum då hon blev ombedd att hjälpa till där. Hon ville ställa upp för att förhindra att sådant övervåld av polisen som i Malmö upprepades.

S. J. N. deltog i ett planeringsmöte i J. P:s lägenhet på Hjällbo Lillgata tillsammans med andra personer som skulle medverka. S. J. N:s pojkvän, A. B., bor i samma fastighet. A. B. anslöt sig till mötet lite senare. Även R. S., H. S. och M. J. var där. A. L. var inte med. Det var massor av folk som var med på detta möte och som skrev upp sina namn på en lista som skickades runt bland de närvarande. På mötet diskuterades var demonstrationerna skulle äga rum och var folk skulle bo m.m. Mötet fortsatte på en uteplats utanför fastigheten. Där satt massor av folk vid ett bord och pratade. En äldre man förklarade hur en polisradioscanner fungerade. Han talade om vad som skulle äga rum påföljande dag och angav en mötesplats för vidare färd till lägenheten på Skäpplandsgatan. Det förekom ingen närmare redogörelse för vad som skulle hända i lägenheten. Hon fick dock klart för sig att de skulle ingå i den "slutna enheten" i en lägenhet. - - -. Tillsammans med A. B. skrev hon sitt namn på schemat och gick sedan därifrån. Varken hon eller A. B. reflekterade över vad uppdraget innebar. - - -. Påföljande dag begav de sig till den angivna mötesplatsen där de sammanträffade med H. S., M. J., A. L., K. M. och ett antal andra personer. De personer som anlände till mötesplatsen delades upp i två grupper. Efter att ha ätit frukost sittande på en bänk vid en fotbollsplan begav de sig till lägenheten. Enligt schemat skulle S. J. N. och A. B. uppehålla sig i lägenheten under tisdag eftermiddag och onsdag eftermiddag samt torsdag förmiddag. Det var en mängd personer som skulle befinna sig i lägenheten under de aktuella dagarna. Efter ankomsten till lägenheten fick S. J. N. en information om hur polisradion fungerade. Under tisdagen hände inget anmärkningsvärt som hon hörde. På onsdagen ringde det på en mobiltelefon i lägenheten och hon svarade. Samtalet kom från en "cykeltjej" som uppgav att det pågick någon aktivitet vid en avspärrning. S. J. N. tog emot meddelandet utan att veta vad hon skulle göra med informationen. Hon berättade dock för de övriga i lägenheten vad som sagts. Det är möjligt att någon antecknade detta. Nästa dag - torsdag d. 14 juni - kom hon till lägenheten på morgonen. Hon satte sig genast vid polisradion och lyssnade. Någon gång under eftermiddagen började hon inse att alla personer i lägenheten kanske inte var där i samma syfte som hon. Det kändes "jobbigt" att vara där. Hon hörde att det var bråk vid Hvitfeldtska gymnasiet och att en polisman skrek i panik. Oroligheterna förorsakade en viss upprymdhet bland de närvarande i lägenheten, en reaktion som S. J. N. kände olust inför. Hon var även orolig för sina kamrater som var instängda på skolan. Hon gjorde anteckningar över en del av det som hon hörde via polisradion, men överlämnade inte dessa anteckningar till någon, utan lade dem på bordet. Hon har skrivit anteckningarna som inte är med versaler på sid. 17 och 18 i pärm 4 i förundersökningsprotokollet. Den senaste anteckningen är från kl. 18.25. Hon vet inte vad som hände med uppgifterna. Hon kände dock till att det upprättades en loggbok i datorn varvid anteckningarna skrevs in där. Hon var av den uppfattningen att dessa uppgifter skulle sparas för framtida genomgång och debatt efter EU-toppmötet. - - -.

S. J. N. känner ej till om det skickades ut några SMS från lägenheten när hon var där. Hon hörde att det var tal om att skicka SMS och att det var något krångel med datorn. Hon tror att det var H. S. som talade om detta. Hon vet själv inte hur man sänder SMS. Hon mottog emellertid ett SMS kl. 12.18 på sin egen mobil: "Folk förbereder sig för att försvara sig inne på Hvitfeldtska. Polisen är för få. Alla dit för att hjälpa sina kamrater ! Sprid vidare !". Hon vet dock inte vem som skickat detta meddelande till henne. Allt som sades över polisradion angående EU- toppmötet var intressant. Det förekom ingen närmare diskussion bland de närvarande i lägenheten om vad som var viktigt. Det var inte heller tal om vilka SMS som skulle sändas. S. J. N. hade låg volym på polisradion, men så snart något sades som rörde toppmötet höjde hon volymen på radion. Hon ringde ett samtal på den stora svarta mobiltelefonen. Detta ägde rum i samband med att hon hört att det förekom oroligheter i Vasaparken och att det pågick genomsökning enligt 19 § polislagen då en del personer frivilligt lämnade parken. Hon upplyste den hon talade med i telefonen att oroligheterna lugnat ned sig. Anledningen till att hon lämnade detta meddelande var att hon ville undvika att det uppstod missförstånd bland demonstranterna inne på Hvitfeldtska gymnasiet. Hennes budskap till dem var således att ta det lugnt och börja förhandla med polisen, allt för att inget otrevligt skulle hända. Syftet med verksamheten i lägenheten på Skäpplandsgatan var således, enligt hennes uppfattning, att hjälpa "folk ute på stan" och att detta skulle ske genom att vidarebefordra information som mottagits via polisradion. Vid ett tillfälle gjorde hon en anteckning i datorn. Det var i samband med "ståhejet" kring president Bushs ankomst till Göteborg. Hon hade hört på polisradion att en värdetransport blivit rånad och hon skrev då i dataloggen, att polisuppbådet vid toppmötet medförde brist på poliser på andra orter, med allvarliga brott som följd.

Det var först under torsdagen som S. J. N. upplevde en obehaglig stämning i lägenheten. Obehagskänslan kom smygande sedan hon hört någon av de närvarande fälla en kommentar över kravallerna som visades på TV. Under de två tidigare dagarna kände hon dock ingen oro. Allt var lugnt då. Hon ångrar att hon inte lämnade lägenheten under torsdagen. Hon hade emellertid lovat att invänta M. W:s och S. U. N:s återkomst på kvällen. Hon kände sig lättad när hon därefter kunde lämna lägenheten. - - - S. J. N. hade när hon kom till Göteborg tidigare erfarenhet av oroligheter i samband med demonstrationerna i Stockholm och Malmö. Hon kunde emellertid inte föreställa sig att så våldsamma upplopp, som det var fråga om i Göteborg, skulle kunna förekomma i Sverige. Om hon vid planeringsmötet på Hjällbo Lillgata fått klart för sig vad det egentliga syftet var med verksamheten i lägenheten, hade hon absolut inte deltagit. Hon anser att kravallerna bara motverkar allt det som hon står för.

S. U. N: Hon är motståndare till EU. Några dagar innan hon och M. W. skulle resa till Göteborg ringde A. B. och frågade M. W. om han ville hjälpa till med något i samband med EU-toppmötet. Han gav dock ingen närmare upplysning till vad hjälpen skulle bestå i. S. U. N. erbjöd sig också att hjälpa till trots att hon inte visste vad det innebar. M. W. och S. U. N. reste till Göteborg måndagen d. 11 juni. De sammanträffade med A. B. Tillsammans begav de sig till hans lägenhet på Hjällbo Lillgata. Senare samma kväll kom A. L. dit. S. J. N. kom också till lägenheten. S. U. N. deltog inte i något informationsmöte på Hjällbo Lillgata och hon hade ingen aning vad som skulle ske fortsättningsvis. Det låg en papperslapp på köksbordet som S. U. N. tog hand om. På lappen fanns en adressuppgift till den lägenhet på Skäpplandsgatan där de skulle infinna sig. På morgonen tisdagen d. 12 juni begav sig S. U. N. och M. W. iväg tillsammans för att ta sig till lägenheten på Skäpplandsgatan. Det var förvåning hon kände när hon steg in i lägenheten. Hon reagerade över att där fanns polisradioapparater som stod på. Det var inte vad hon väntat sig. Hon fick ej ta del av något arbetsschema när hon kom till lägenheten eller senare. I lägenheten blev hon instruerad i användandet av polisradioscannern. Hon lyssnade därefter på polisradion. Under tisdagen och onsdagen inträffade inte något anmärkningsvärt. Det var låg aktivitet i lägenheten. Polisradion var på hela tiden. S. U. N och A. W. var i lägenheten tisdag, onsdag och torsdag. Hon minns inte exakt vilka personer som var där samtidigt med henne. Under vistelsen i lägenheten lyssnade S. U. N. på polisradion. På torsdagen var hon och A. W. först "ute på stan". De hade bestämt träff med en kamrat, som dock - vid telefonkontakt med denne - visade sig vara instängd på Hvitfeldtska gymnasiet. De gick vidare in i en park i närheten. Där uppehöll sig en mängd demonstranter, varav en del var maskerade och somliga bar omkring på stora grenar. Det var en stor mängd poliser på platsen. S. U. N. och M. W. tyckte att stämningen var obehaglig. De gick vidare till ett kafé. Medan de uppehöll sig där kom en polispiket till platsen och flera personer greps. S. U. N. och M. W. gick då därifrån. De diskuterade om de skulle återvända till lägenheten eller ej. De ville helst vara "ute på stan" och träffa folk. På väg mot Järntorget kände de sig förföljda. De gick in på Pusterviksteatern där "syndikalisterna" höll till. De talade där med två personer, varav en hade telefonnumret till lägenheten. De ringde därefter dit och sade att de inte skulle komma tillbaka. Detta meddelande mottogs dock inte positivt eftersom det var bestämt att de skulle lösa av A. B. och S. J. N. M. W. ansåg slutligen att de borde åka till lägenheten trots allt. Han oroade sig dessutom mycket för att de skulle bli inblandade i några kravaller om de stannade kvar i stan. De kände sig otrygga där.

När S. U. N. och M. W. anlände till lägenheten på torsdagskvällen möttes de av en allvarlig och hetsig stämning där. De närvarande diskuterade händelserna vid Hvitfeldtska gymnasiet och polisens agerande. S. U. N. satte sig genast ned och lyssnade på polisradion. Ljudvolymen var hög. Det är möjligt att det uppgavs via polisradion att polismännen var hungriga och trötta. Det ringdes en del i telefonerna. Hon kan inte säga att mobiltrafiken var så tät som var 5:e minut, men det kan ha varit så. Hon minns att M. J. och troligen även A. L. svarade eller ringde i telefonerna. S. U. N. talade inte själv i telefon. Hon minns att de närvarande talade om polisens positioner, men hon minns inget konkret härom. Det var ej tal om att styra folk mot polisen enligt vad hon uppfattat. Hon känner inte till om det skickades SMS eller om något sådant diskuterats i lägenheten. Hon har dock inte hört allt som man talat om i lägenheten. Hon minns emellertid att A. L. sade att det var något fel på SMS-funktionen och att H. S. då satte sig vid datorn. Hon uppfattade dock inte vad han gjorde. Hon känner ej till att det kl. 20.25 skulle ha skickats ett SMS med innehåll "We need solidarity with our comrades . . . etc".

Det låg kartor på golvet lite var stans i lägenheten. Hon lade märke till att en karta var uppsatt på väggen och att den senare, troligen på torsdag, var neddragen och sönderriven. På kartan var platser där demonstrationerna skulle äga rum inritade. Hon vet inte om kartan användes för något speciellt ändamål. Det är möjligt att det även fanns en karta som visade polisens avspärrningar vid Svenska Mässan. S. U. N. kunde aldrig tro att syftet med verksamheten i lägenheten var inriktad på att befrämja våldsamheter mot polisen och upplopp ute på stan. Hon fick inte något intryck av att det förelåg något sådant samband. Hon skulle aldrig ha kunnat tänka sig att delta i något sådant. Om hon fått en sådan bild av verksamheten hade hon lämnat lägenheten omgående. Hennes uppfattning var att uppgifterna som mottogs via polisradion skulle användas för att informera människor om platser som de skulle undvika på för att inte bli inblandade i bråk. Verksamheten i lägenheten fungerade som en informationskälla för att det inte skulle spridas några falska rykten ute på stan. - - -.

Hon har krypterat material i sin dator. Hon vill inte uppge lösenord eftersom det rör sig om personligt material och för att hon inte vill att någon via Internet skall kunna få inblick i när och hur hon använder Internet. Hon har tecknat sitt intresse på en lista till "klubb 34" för att ta emot information inför EU-toppmötet i Göteborg. Hon har till följd härav fått en mängd e-mail till sin dator, bl.a. från AFA. Hon svarade aldrig på dessa mail. Innebörden i dessa var mest "skräp", exempelvis uppmaningar att vid demonstrationerna medtaga skruvmejsel för att bryta upp gatsten m.m. Hon var inte intresserad av denna typ av information och hon har därför raderat så gott som samtliga dessa e-mail ur sin postlåda. Hon har inte velat medverka under den senare delen av förundersökningen då hon tyckte det var jobbigt att hon berättat sina medmisstänkta.

H. S: Han körde bil till Göteborg. Han hade med sig en bärbar dator, men den eller packningen i övrigt var inte skrymmande. Han kom till Göteborg d. 9 juni 2001. I maj månad 2001 deltog H. S. i ett öppet diskussionsmöte på universitetet i Stockholm. På mötet fick han en papperslapp, på vilken stod två telefonnummer. Han uppmanades att ringa något av dessa telefonnummer för att få information om vad han kunde göra för att hjälpa till i samband med EU-toppmötet i Göteborg. Det var dock inte tal om det skulle finnas någon sambandscentral. Han ringde ett av telefonnumren och kom till K. M. Han fick besked om att det fanns behov av informationsspridning under mötet i Göteborg. H. S. förklarade att han var villig att hjälpa till. K. M. uppgav att det skulle äga rum ett planeringsmöte i Göteborg. Lördagen d. 9 juni blev H. S. uppringd av J. P. Denne uppmanade honom att infinna sig vid Järntorget nästa dag. De träffades där och H. S. följde därefter med J. P. till dennes lägenhet på Hjällbo Lillgata. Han deltog där i ett möte utanför fastigheten, vilket pågick ca en halvtimme. Han fick då besked att han skulle ingå i en slags informationscentral.

När han begav sig dit, d. 11 juni, körde han bil. Han mötte en person på Järntorget som visade honom till den aktuella lägenheten. De stannade i närheten av en fotbollsplan vid Slottsskogen. Där mötte de ytterligare 10-12 personer, som han inte kände sedan tidigare. Tillsammans gick de därefter till den aktuella lägenheten på Skäpplandsgatan. Han tror att S. J. N. och S. U. N. - möjligen även A. L. - var med i den grupp som gick tillsammans. När de kom in i lägenheten ställde de ifrån sig sina tillhörigheter. När H. S. kom upp i lägenheten igen fick han veta att det var något fel på datorn som fanns i lägenheten. Han blev tillfrågad om de fick använda hans dator i stället, vilket H. S. gick med på. Han tog upp sin dator och placerade den på ett bord. Datorn hade anslutning till Internet. Det fanns en kryptering installerad. Han vet dock inte om någon använde sig av den och han gav inga direktiv om hur datorn skulle användas. Det stod var och en fritt att använda den. Kl. 24.00 gick han på sitt pass. Hans arbetstider bestämdes vid mötet på Hjällbo Lillgata. Tidschemat gjordes upp "rätt spontant". Han hade inte fått några klara direktiv över vad han skulle göra. Det var inte han som skrev in anteckningarna om händelseförloppet i datorn. Syftet med verksamheten i lägenheten var, enligt hans uppfattning, att hjälpa människor ute på stan som exempelvis gått vilse eller liknande. Under de dagar som H. S. uppehöll sig i lägenheten hade han nattpasset mellan kl. 24.00-08.00 nästa dag. Han satt då vid datorn. Det var flera personer, dock minst två som höll sig vakna nattetid. Han har dock inte haft någon kontroll över vad som försiggått vid datorn. Han känner ej till om vem som kan ha skickat ut SMS på datorn. Generella SMS är mycket enkelt att skicka ut. Han har heller ingen aning om vem som placerat mobiltelefonerna i lägenheten. - - - H. S. tittade mest på TV eller spelade på play station. Han lyssnade även på polisradion, men tyckte inte att det var intressant. H. S. tyckte att stämningen i lägenheten var rätt så "slapp". Vid något tillfälle, då H. S. låg och sov på dagen, blev han väckt av att det var något problem med datorn. Han gick och undersökte datorn. Det visade sig då att det inte var något tekniskt fel. Det är enkelt att använda ICQ-funktionen. Denna funktion är spridd över hela världen. H. S. vet dock inte vem som använde den funktionen under dessa dagar. Datorn var ansluten till Internet i flera dagar. Det fordrades då inget lösenord för att surfa på Internet. På torsdagen var han vaken från kl. 18 och fick då veta om oroligheterna vid Hvitfeldtska, vilket han tyckte var olustigt. H. S. tar avstånd från våld och sympatiserar inte med AFA. Han var i Berlin i maj på semester. Han deltog då inte i några kravaller utan uppehöll sig i en park för att grilla.

H. S. har tidigare ägt en egen polisradioscanner. Den förpackning till en sådan apparat som påträffats i hans bostad vid husrannsakan härrör från denna scanner och hör således inte till de apparater som fanns i lägenheten på Skäpplandsgatan. Han hade förpackningen kvar trots att hans scanner var sönder. H. S. hade under de aktuella dagarna en ryggsäck med sig. Det är inte han som i ryggsäcken har placerat omslaget till ett kontantkort som påträffades i en mobiltelefon i lägenheten. Emellertid har han lånat ut sin ryggsäck vid några tillfällen till andra personer som vistades i lägenheten i samband med att dessa personer skulle gå och handla. Han kan inte utesluta att någon av dem placerat omslaget i hans ryggsäck. Natten till den 15 juni skulle H. S. gå och möta några människor vid en fotbollsplan. Efter mötet med ifrågavarande personer skulle han ta med dem till lägenheten. På väg tillbaka gick de emellertid vilse. Sällskapet gick därefter in i fastigheten genom en annan port. De fortsatte upp i trappuppgången och gick via vinden till rätt trappuppgång och vidare till lägenheten.

R. S.: R. S. frågade en kamrat om han kunde hjälpa till med något i samband med EU-demonstrationerna. Kort därefter blev han ombedd att komma till ett möte. På detta möte, som ägde rum på Hjällbo Lillgata, tillfrågades han om han ville hjälpa till att avlyssna polisradion. Det var en äldre man, K. M., som ledde mötet. På R. S:s fråga om det var olagligt att avlyssna polisradion, fick han beskedet att så inte var fallet. Det gjordes upp ett arbetsschema över arbetstider. Schemat var klart när han lämnade Hjällbo Lillgata. Planeringen i övrigt av verksamheten i lägenheten vid Skäpplandsgatan kände han dock inte till då. R. S. åtog sig nattpassen eftersom dessa inte var så attraktiva bland de övriga närvarande. K. M. angav en mötesplats där sällskapet skulle bli hämtat nästa dag.

Onsdagen d. 13 juni vid 17-18-tiden skulle R. S. bli hämtad på den angivna mötesplatsen. Han infann sig på utsatt tid och möttes där av en person. De begav sig sedan till lägenheten på Skäpplandsgatan. R. S. gick in i lägenheten och hälsade på de, för honom obekanta personerna, som uppehöll sig där. R. S., som inte hade någon tidigare erfarenhet av hur en polisradioscanner fungerade, blev instruerad av S. J. N. Det framkom då att hon nyligen fått lära sig dess funktion. Under kvällen tittade R. S. på TV till kl. 24, då han gick på sitt skift tillsammans med H. S. R. S. lyssnade på polisradion. Det hände inte så mycket som hade anknytning till EU- toppmötet.

Natten till torsdag arbetade han således tillsammans med H. S. R. S. lyssnade på radion och rapporterade till H. S. R. S. kunde inte bedöma vad som var intressant och han gjorde därför inget eget urval. H. S. satt framför datorn men R. S. vet inte om han skrev någonting. Han tog emellertid emot R. S:s rapporter. R. S:s uppdrag var således att samla in information från polisradion men han vet emellertid inte hur informationen skulle användas eller om den skulle vidarebefordras till andra personer.

Det fanns mobiltelefoner i lägenheten. R. S. hade fått den uppfattningen att syftet med verksamheten i lägenheten var att hjälpa demonstranter ute på stan att springa från och inte mot polisen. Detta skulle gå till så att det skulle skickas SMS via mobiltelefon till dessa människor, trodde han. Han uppfattade det så att man från lägenheten skulle få uppgifter från polisradion som sedan skulle in i datorn och därefter ringas ut till Kaos-telefonen varpå den som tog emot samtalet skulle vidarebefordra meddelandet. Han vill inte uppge vem eller vilka som skötte mobiltelefonerna. Vad gäller "Cykel In" hade han fått uppfattningen att någon, som var ute och cyklade på stan, via sin mobil skulle lämna besked till personerna i lägenheten rörande förhållandena i stan. R. S. vet inte vilka som gjorde detta. Natten till torsdag förekom ingen mobiltelefontrafik. Han hörde i vart fall inte att någon telefon ringde. R. S. svarade själv inte i telefonerna. Det var aldrig tal om hur organisationen i lägenheten fungerade. Enligt R. S:s uppfattning fanns det inte någon särskilt initierad person i lägenheten.

R. S. lade märke till att det fanns en karta upptejpad på ett bord. Kartan användes för att lokalisera olika gator som omnämndes i polisradion. Han har inte sett några plotterlappar. Detsamma gäller organisationsskissen. Han visste således inte att denna skiss fanns i datorn.

R. S. kan inte förklara varför det fanns en dokumentförstörare i lägenheten. R. S. har ej skrivit några av de anteckningar som påträffats och återskapats från dokumentförstöraren.

Torsdagen d. 14 juni gick han, efter sitt pass, och lade sig. Vid 12-13-tiden vaknade han och steg upp. Han pratade med "folk" för att bekanta sig med dem. De upplyste honom om att polisen "gått in" vid Hvitfeldtska gymnasiet. Ingen i lägenheten hade "grepp" om vad som hänt. De lyssnade på polisradion och tittade på nyhetssändningarna på TV. R. S. uppfattade inte att demonstranter bröt upp gatstenar. Emellertid följde han inte TV-sändningarna hela tiden, men lyssnade lite på vad som hände vid Hvitfeldtska gymnasiet. Han fick "inget grepp" om händelserna. Såväl scanners som TV:n stod på och det var svårt att urskilja vad som sades. R. S. vill inte uttala sig vilka som ringde eller svarade i telefonerna. Det är inte hans ansvar att peka ut någon. Detta gäller även ifråga om vilka som satt vid datorn och skrev. - - -.

R. S:s inställning var att verksamheten i lägenheten var fullt laglig och att all information som samlades in skulle användas på ett bra sätt. R. S. var intresserad av att försöka avstyra att det blev sammandrabbningar mellan demonstranter och polis på stan. De bilder som återfunnits i hans dator, med texten: "Leve anarkin . . . spöa snuten . . . mm", har tecknats och skrivits av hans sambo. Detta material har inte något med honom att göra. Anledningen till att han inte ville medverka vid förundersökningen var att han blev illa behandlad av en förhörsledare. Sedan han fått en ny förhörsledare har han emellertid uttalat sig.

A. B: Torsdagen före EU-mötet befann han sig på syndikalisternas lokal, Forum. Han fick där ett flygblad av vilket det framgick att det behövdes hjälp i samband med EU-toppmötet. Ett telefonnummer fanns angivet på bladet som man kunde ringa om man var intresserad. - - -. Han talade då med en man som uppgav att det behövdes hjälp att avlyssna polisradion i samband med EU-toppmötet samt att dessa uppgifter skulle användas som underlag för framtida diskussioner kring händelserna runt toppmötet. Det är möjligt att han redan vid detta telefonsamtal fick adressen till lägenheten till Skäpplandsgatan. Han föreslog att även hans vänner S. U. N. och S. J. N. skulle hjälpa till med något. A. B. deltog senare samma kväll i ett informationsmöte på Tredje Långgatan i Göteborg. Han gick dit i sällskap med S. J. N. Det var mycket folk som deltog i mötet. Det förekom diskussioner om demonstrationer som skulle ske i samband med EU- toppmötet. En man tog upp ämnet "informationscentral" som en punkt. Mannen var ganska hetsig och uppgav att många människor som tidigare lovat att hjälpa till inte ställde upp. Det skickades runt en lista på mötet på vilken man kunde teckna sig om man var intresserad att hjälpa till. A. B. och S. J. N. skrev sina namn på listan. - - -.

På söndagen d. 10 juni ägde ett annat möte rum. Detta hölls i en lägenhet på Hjällbo Lillgata, i den fastighet där A. B. själv bor. S. J. N. gick till mötet före A. B. Då han något senare kom dit hade de närvarande delat upp sig i olika grupper. A. B. anslöt sig något senare till ett möte som hölls på uteplatsen utanför fastigheten. Ett tio- femtontal personer hade samlats där. En äldre man höll föredrag och det förekom ingen direkt diskussion bland de närvarande. Mannen förklarade att det skulle bli stora diskussioner efter toppmötet och att det därför skulle göras en dokumentation av händelseförloppet. Han förklarade tillvägagångssättet vid avlyssning av polisradion, vilken föreföll att vara enkel. Han berättade om den lägenhet där de skulle uppehålla sig och dit man skulle kunna ringa: "Om man exempelvis hörde att polisen gjorde massarresteringar någonstans, skulle man kunna skynda sig därifrån, så att det inte hände några övergrepp." Denne man var, i likhet med den som informerat på det första mötet, upprörd över att folk inte ställde upp. Han överlämnade ett schema med tider där man kunde teckna sig. A. B. antecknade sig själv för tisdag och onsdag förmiddag samt torsdag eftermiddag. Han skrev även M. W:s och S. U. N:s namn på listan och angav då tisdagen för deras del. På A. B:s fråga om det som skulle äga rum i lägenheten var olagligt svarade han att det "absolut inte var olagligt". Det talades något om mobiltelefoner som skulle användas. Comviq och Europolitan nämndes tror han. De närvarande lämnade sina telefonnummer till varandra. Det var inget anmärkningsvärt anser han. A. B. frågade om de skulle lämna ut telefonnumren till anhöriga så att de var anträffbara under de aktuella dagarna. Mannen sade dock att de inte skulle göra detta. Det var under mötet inte något tal om att vistelsen i lägenheten skulle ha till syfte att "lura polisen". - - -. A. B. fick ingen uppfattning om huruvida det fanns någon organisation eller planering bakom mannens information. I mötet deltog förutom A. B. själv, S. J. N., S. U. N. och R. S., samt eventuellt H. S. och möjligen också M. J. I betraktande av vad som inträffat vid tidigare EU-möten ansåg A. B. att det var angeläget att dokumentera händelserna i samband med EU-toppmötet i Göteborg. Det var viktigt ur demokratisynpunkt anser han.

A. B. blev aldrig tillfrågad om han ville delta i en sambandscentral och han har inte deltagit i några möten där det varit tal om att styra upplopp i Göteborg från en sådan central. Vid mötet på Tredje Långgatan tecknade han sig på en lista som avsåg en informationscentral. Under förundersökningen tillfrågades han om han deltagit i något möte rörande en sambandscentral, varvid han svarade att han inte deltagit i några möten. Han förstod frågan så att det endast gällde en sambandscentral. Han såg ingen överensstämmelse mellan "informationscentral" och "sambandscentral". - - -.

På måndagen d. 11 juni begav han sig tillsammans med S. J. N. ut för att se var den angivna lägenheten var belägen. Samma kväll kom M. W. och S. U. N. till hans lägenhet. A. B. berättade vad som förevarit på informationsmötet. Han uppgav därvid att deras uppgift var att för framtida behov dokumentera händelserna i samband med EU- toppmötet. Påföljande dag, tisdagen d. 12 juni, anlände A. B. och S. J. N. till lägenheten på Skäpplandsgatan vid 16-tiden. A. B. lade märke till att det stod en hopvikbar dator på bordet. Han kände ej till om den var uppkopplad till Internet. Han har visserligen inte stor kunskap om datorer men trodde inte att den typen gick att koppla upp på Internet. Han känner inte heller till om det fanns några frekvenstabeller eller någon dokumentförstörare i lägenheten. Efter ankomsten till lägenheten lyssnade A. B. och S. J. N. på polisradion. A. B. gjorde vissa anteckningar av vad han hörde på radion. Han skrev ned anteckningarna på ett papper. När papperet blev fulltecknat frågade han någon vad han skulle göra med det som han skrivit. Någon svarade att han skulle lägga det nära datorn. Det inträffade dock inget anmärkningsvärt under tisdagen.

På onsdagens morgon åkte han till Hvitfeldtska gymnasiet för att träffa en kamrat där. Inne på skolan fanns flera bord med information uppställda. Det fanns en lista där man kunde teckna sig om man var intresserad av att få information om inackorderingar, demonstrationer och fester i samband med toppmötet. A. B. skrev sitt, M. W:s, S. U. N:s och S. J. N:s namn på denna lista. Han träffade S. J. N. på stan, varefter de begav sig till lägenheten på Skäpplandsgatan. M. W. uppehöll sig då i lägenheten. Han uppgav att han skulle vara där fler dagar, något som A. B. inte kände till. A. B. träffade inte M. W. och S. U. N. under några längre stunder i lägenheten beroende på att deras skift avlöste varandras.

På torsdagen kom A. B. till lägenheten vid 9-tiden. Under dagen lyssnade A. B. på polisradion och gjorde sparsamma anteckningar av vad han hörde. Vid 11-12-tiden började han anteckna mer regelbundet vad som rapporterades på polisradion. Han skrev ned anteckningarna på ett papper. Det var olustigt att höra att människor blev skadade. Han var orolig att någon han kände kunde bli drabbad. A. B. vidarebefordrade informationen ca en halvtimma efter han mottagit den via polisradion. Det var dock ingen som visade något större intresse av vad han nedtecknat.

På torsdagen var även S. J. N. och A. L. i lägenheten. S. J. N. lyssnade på polisradion liksom flera andra. Det var flera olika personer som satt vid datorn. Han kan dock inte uttala sig på vilket sätt A. L. var aktiv. A. B. såg att det låg ett antal mobiltelefoner i vardagsrummet. Detta var dock inget anmärkningsvärt eftersom det uppehöll sig 15-20 personer i lägenheten under de aktuella dagarna. Han iakttog dock ingen märkning på telefonerna. Han hörde att några personer talade i telefon vid olika tillfällen. A. B. trodde att folk talade i telefon med sina kamrater och han såg det som helt naturligt. Han tolkade dessa telefonsamtal som en hjälp till kamraterna ute på stan. Det var fler personer i lägenheten än vad som framgick av schemat. A. B. hörde inte talas om kaos- eller cykeltelefoner, inte heller om öppna eller slutna grupper.

S. J. N:s och A. B:s pass skulle sluta kl. 16 på torsdagen. De skulle då avlösas av M. W. och S. U. N. men de var försenade. - - -.

Under vistelsen i lägenheten såg han aldrig någon använda sig av kartor eller dokumentförstörare. Han fick ingen instruktion vad han skulle göra i lägenheten. Han fick inte intryck av att det fanns någon som hade till uppgift att fördela sysslorna i lägenheten. Det var heller aldrig någon som rapporterade om läget till honom när han gick på sina pass. Den organisationsskiss som finns i förundersökningen fick han aldrig ta del av. Det gavs ingen information om uppkoppling på Internet eller rörande SMS-trafik via datorn. Han kände överhuvudtaget inte till att det var möjligt att sända ut SMS från en dator. A. B. uppfattade aldrig att den information som avlyssnades via polisradion rapporterades vidare i syfte att ställa till skada ute på stan. Han känner inte heller till att det sändes SMS via mobiltelefonerna i lägenheten och han skickade själv inga SMS. De anteckningar som A. B. gjorde av information från polisradion överlämnade han med en halvtimmas fördröjning. En sådan rapportering skulle ha varit helt meningslös om den haft till syfte att styra folk i ett pågående skede ute på stan, anser han. Under torsdagen förstod han dock att det fanns personer i lägenheten som gjorde saker där som han inte tänkt sig. Det kändes skönt att på torsdagskvällen få lämna lägenheten och slippa lyssna på polisradion.

A. B. har skrivit det som står med versaler "Kl. 18.27 ... "UTBRYTNING VID ASCHEBERGSG. ... " Han skrev detta strax innan S. U. N. och M. W. anlände vid 18.30-tiden d. 14 juni. Han har skrivit flera lappar med anteckningar. Han har inte stoppat dessa handlingar i en dokumentförstörare. Han visste ju inte ens att det fanns någon sådan apparat i lägenheten. De tre löpsedlarna med texten: "De slog mot Sverige", "Göteborg brinner" och "Göran är orolig för kravaller ..." som påträffats i A. B:s bostad hade tagits hem av hans sambo. A. B. var besviken dels på medias rapportering från EU-toppmötet och dels på händelsernas utveckling. Allt som de arbetat för raserades. Han trodde inte att sådant kunde hända i Sverige. Det är emellertid nutidshistoria som man kan lära sig av för framtiden så det inte upprepas. Det material som återskapats ur A. B:s dator hade han raderat redan 1999 i samband med att han då flyttade till egen lägenhet. - - -. A. B. har mått dåligt under häktningstiden då han efterhand förstått att verksamheten i lägenheten på Skäpplandsgatan var kontroversiell. Han har under utredningen fått del av den SMS- trafik som gått ut från lägenheten. Han känner sig lurad då det står klart för honom att han blivit indragen i en verksamhet som han inte velat delta i.

M. J: Hon reste till Göteborg d. 7 juni 2001 för att demonstrera under "Kvinnoveckan" som skulle pågå i samband med EU-toppmötet. Tillsammans med en kamrat gick hon nästa dag på ett möte som rörde demonstrationerna inför EU-toppmötet. Det talades där om olika aktiviteter som skulle äga rum under veckan. Det framkom att det behövdes folk dels till olika förberedelser, som att måla banderoller m.m., dels personer som skulle ingå i någon form av sambands- eller informationscentral. När M. J. förhörde sig lite närmare om saken, fick hon veta att det fanns behov av personer som skulle lyssna på polisradion. M. J. erbjöd sig då att hjälpa till med detta. Hon hade ingen kännedom om denna verksamhet innan hon kom till Göteborg. Vid det första mötet lämnades endast en kort information om vad som skulle ske. På söndagen deltog hon emellertid i ett nytt möte i en lägenhet på Hjällbo Lillgata. Mötesdeltagarna delades upp i flera mindre grupper. M. J. hamnade i en grupp som satt i vardagsrummet. Folk var arga och stressade. M. J. visste inte hur hon skulle förhålla sig och höll sig därför lite i bakgrunden. Hon ansåg inte att hennes åsikter var av någon betydelse i sammanhanget. Någon, hon minns dock inte vem, ritade en skiss över hur organisationen i lägenheten skulle fungera. Hon minns inte heller vem som tog hand om skissen. Det var många människor närvarande. De som skulle delta i "den slutna gruppen" ombads att följa med ut och fortsätta diskussionen utanför. M. J. följde med. Det uppgavs att det behövdes mest folk i "den slutna gruppen". Man talade om polisradion och liknande. Ett arbetsschema var också på tal. M. J. hade tänkt att endast sitta någon enstaka dag i lägenheten. Det var emellertid stor efterfrågan på folk som var villiga att vara verksamma i lägenheten och hon bestämde sig därför att tillbringa hela veckan där. Det hade under det tidigare mötet bestämts att den grupp som M. J. skulle ingå i endast skulle ägna sig åt att lyssna på polisradion i lägenheten. Vid informationsmötet på Hjällbo Lillgata ändrades emellertid detta besked. De fick då i uppdrag att vidarebefordra information från polisradion till "Kaos- filtret" och även skicka SMS. De skulle vidarebefordra allt som var relevant. "Den slutna gruppen" skulle få information från cykelspanarna, vilken information jämte uppgifter från polisradion skulle föras vidare till "Kaos-filtret", som i sin tur skulle underrätta demonstranterna. Syftet härmed var att undvika att "något skulle hända" demonstranterna. Vid mötestillfällena upplystes också att det utgick pengar från Göteborgs Aktionen 2001 för inköp av telefonkort. Dessa telefonkort skulle användas i syfte att ge demonstranterna sådan information att de exempelvis skulle kunna välja "en annan väg" vid eventuella polisingripanden. Under dessa möten var det mycket tal om EU- demonstrationen som ägt rum i Malmö. Det var mötets mening att verka för att folk inte skulle komma till skada under demonstrationerna denna gång. Det var aldrig tal om att dirigera några kravaller. M. J. vet inte namnet på dem som informerade på mötet. Ingen presenterade sig.

Den grupp som skulle uppehålla sig i lägenheten skulle mötas dagen efter mötet, måndagen d. 11 juni, på en bestämd plats. De var således en grupp människor som samlades på mötesplatsen och som tillsammans begav sig till lägenheten på Skäpplandsgatan. En av männen, som varit mest aktiv som informatör på mötet dagen före, följde med dem till lägenheten. Han stannade där ca en halvtimme tror hon. De flesta personer som kom till lägenheten första dagen stannade inte kvar där då. När sällskapet kom in i lägenheten togs datorn fram och startades. Polisradioscannrar och mobiltelefoner placerades ut i lägenheten. M. J. vet inte vem som hade med sig utrustningen. Hon satte sig och lyssnade på polisradion. Under tisdagen och onsdagen inträffade inget speciellt. Personerna i lägenheten var rätt uttråkade de första dagarna. Olika personer satt framför datorn och skrev eller spelade. Hon hade ingen större inblick i vad som hände vid datorn eller vem som gjorde vad. M. J. vet inte heller vem som ritat organisationsschemat i datorn. M. J. hade emellertid sett utkastet till organisationsschemat på söndagsmötet.

På torsdagen blev hon väckt vid 11-tiden. Hon fick veta att det hänt en hel del ute på stan och att polisen höll på att spärra av Hvitfeldtska gymnasiet. Polisradion stod på. Under hand började hon förstå vad som höll på att hända. Demonstranterna hade inte hunnit börja gå iväg innan de blev inringade. Det var en negativ utveckling. Hon hörde via radion att någon skrek på hjälp. Det var svårt att uppfatta var polisen befann sig och hur situationen var vid skolan. Under torsdagen var det ganska stressigt. Folk satt och skrev, lyssnade på polisradion eller talade i mobiltelefon. De hade inte kontroll på varandra och M. J. vet inte vilka som sände SMS på datorn. Hon har dock ett tydligt minne av att R. S. satt vid datorn och spelade under torsdagen. Olika personer satt vid datorn och lekte vid åtskilliga tillfällen.

M. J. hade tagit på sig uppgiften att ringa till "Kaos-filtret" och rapportera vidare. På torsdag förmiddag ringde hon sålunda på mobilen till Kaos-filtret och meddelade vad hon hört på polisradion. Hon var uppgiven och frustrerad eftersom hon inte kunde göra någonting. Via "Kaos" fick hon veta att människorna inne på Hvitfeldtska tilläts lämna området mot att de gick med på att bli visiterade. Hon ringde på mobilen och lämnade denna information vidare, så att folk inne på skolan skulle få veta att de kunde gå ut därifrån, utan att bli gripna av polisen. Senare under kvällen var det en uppgiven stämning på skolan. M. J. tittade på nyheterna på TV. Hon talade med "Kaos-filtret". De sade att det inte var någon nytta med deras funktion eftersom de inte hade tillräckligt med folk samt att de inte kunde göra någonting.

När hon lyssnade på polisradion hade hon svårt att följa polisens rörelser. Hon kände inte till gatorna i Göteborg och det var även svårt att uppfatta vad polisen rapporterade om. De som satt i lägenheten hade ingen kontroll på vad som hände i samband med demonstrationerna. M. J. hade svårt att orientera sig när hon lyssnade på polisradion. Hon visste inte hur långt avståndet var mellan Hvitfeldtska gymnasiet och Vasaparken och hon hade ingen uppfattning om hur det såg ut på platsen eftersom hon aldrig varit där. M. J. upplevde att hon hade "noll koll". Informationen från lägenheten kunde inte användas för att förvarna människor ute på stan. Det som rapporteringen avsåg "hade redan hänt" när informationen gick ut. Det var en uppgiven stämning på torsdagen då det var tal om att "Kaos" skulle läggas ned. Folk från "Kaos" hade heller ingen uppfattning om vad som hände. De såg inget syfte med att fortsätta eftersom de inte hade någonstans att rapportera. Det skulle komma mer folk till dem på natten. De skulle även få mer utrustning - fler telefoner.

M. J. visste att det skickades SMS från lägenheten, men hon läste dem aldrig själv. Det var ingen direkt diskussion om detta i lägenheten. Hon var inte godkänd i datakunskap när hon gick ut skolan och hon vet därför inte mycket om hur man hanterar en dator. För sin del skötte hon mobiltelefonerna.

När hon avlyssnade polisradion gjorde hon vissa anteckningar. Hon skrev bl.a. ned ett uttryck som hon hörde i polisradion: "Orange läge". Hon förstod dock inte innebörden härav. Hon skrev ändå ned uttrycket eftersom det "kunde vara intressant". Hon ansåg dock inte att det var meningsfullt att göra dessa anteckningar. Hennes uppgift var att svara eller ringa till "Kaos-filtret" och att vidarebefordra information ansåg hon. Mobiltelefonerna var märkta för att man skulle hålla isär dem. Hon tror att märkningen gjordes efter hand. M. J. var den som främst tagit på sig att vidarebefordra information på Kaos-telefonen. Hon var dock inte den enda som gjorde det. Det var även andra i lägenheten som hade aktuella telefonnummer och som använde telefonerna. Det var ingen av de närvarande som hade någon speciell uppgift enligt hennes uppfattning; man gjorde det som "kändes mest rätt".

Vad gäller arbetsschemat framhåller hon att det varit fler personer i lägenheten än som framgår av schemat, exempelvis på tisdag eftermiddag då "S. J. N., A. B., M. J., Adde" arbetade. Det var i genomsnitt två personer utöver de som var uppsatta på schemat som var närvarande i lägenheten samtidigt. H. S. och A. (Adde) L. och M. J. arbetade dock i enlighet med schemat.

Syftet med att informera personer vid demonstrationerna var att hjälpa dem att hålla sig ifrån polisen. Det gällde att värna om rätten att demonstrera men det var viktigt att demonstranterna kom hem oskadda, ansåg hon. Det undgick henne inte att det förekom stenkastning bland demonstranterna. Hon förstod att folk kände sig instängda och varför de agerade som de gjorde. Hon försvarar dock inte att de kastade sten. Det var i detta läge viktigt för dem i lägenheten att få ut information till dem på Hvitfeldtska gymnasiet, så att de hade möjlighet att lämna skolan och inte behövde "slå sig ut". Det var detta som M. J. försökte informera om. Hon känner dock inte till så mycket om SMS-trafiken. Alla i lägenheten verkade trevliga och hon kan inte tänka sig att någon ville ställa till skada. Hon tror att SMS-meddelandena kom till i frustration och ilska. I efterhand har hon emellertid insett att alla i lägenheten inte hade samma syfte eller uppfattning som hon själv.

- - -

Under torsdagskvällen tittade hon på TV, varefter hon gick till sängs. Det kom människor till lägenheten på natten. Hon tror att de kom från Kaos-filtret. Hon hörde deras röster men hon talade inte själv med dem och hon vet inte vilka personerna var. Hon fick den uppfattningen att de hade med sig utrustning från "Kaos". Senare på natten kom maskerad polis in i lägenheten. M. J. blev chockad över polisens tillslag mitt i natten. Trots denna känsla försökte hon att stänga av datorn när hon skulle föras ut ur lägenheten. Anledningen till denna åtgärd var att hon ville undvika att ett antal mobiltelefonnummer, som de fått i förtroende av folk, blev kända för polisen. Hon vet att åsiktsregistrering förekommer och hon ville därför inte att polisen skulle få del av dessa telefonnummer. Hon ville försäkra sig om att de personer, som de skickade SMS till, skulle förbli anonyma.

- - -

A. L: Han reste tillsammans med M. J. till Göteborg torsdagen d. 7 juni 2001. De skulle delta i demonstrationerna m.m. i anledning av EU- toppmötet. - - -. På måndagen träffades ett tiotal personer vilka tillsammans begav sig till den aktuella lägenheten på Skäpplandsgatan. Dit anlände ytterligare några personer under dagen. Det var ganska många som besökte lägenheten på måndagen. A. L. vistades i lägenheten eftersom han inte hade någon annanstans att bo. - - -. A. L. har inte deltagit i den verksamhet som avses med åtalet mot honom. Under den vecka han bodde i lägenheten befann han sig ofta "ute på stan", främst på Forum vid Järntorget. Han känner inte till Göteborg i övrigt.

A. L. finner det märkligt att hans namn antecknats på ett tjänstgöringsschema. Han har absolut inte uppdragit åt M. W. att teckna honom för olika tider eller för några uppgifter i lägenheten. Det vore dessutom uteslutet att han skulle åta sig att arbeta 16 timmar per dag, under sju dygn i sträck. Han skulle aldrig orka att arbeta så mycket. Det förekommer att en del av hans vänner kallar honom "Adde". Han presenterar sig dock själv alltid som "A", vilket han även gjorde vid mötet med de olika personer som kom till lägenheten.

Det är möjligt att han under vistelsen i lägenheten på Skäpplandsgatan talade i sin mobiltelefon. Han använde dock inte någon annans telefon i lägenheten. Han har ingen uppfattning om i vilken utsträckning övriga personer i lägenheten ringde och han känner inte till något om den SMS- trafik som det talats om under utredningen. Den enda sysselsättning som A. L. ägnade sig åt i lägenheten var att laga mat och diska. Han kunde inte undgå att lägga märke till att det fanns ett antal polisradioscannrar i lägenheten. Han tror att det var de personer som kom på måndagen som hade med sig dessa. A. L. reagerade inte över att det fanns en dator i lägenheten. Han deltog dock inte i avlyssning av polisradion och han skrev inte på datorn. Han visste inte om M. J. hade något uppdrag i lägenheten. De hade ju inte träffats från torsdag kväll till söndag kväll eller måndag morgon. Under samvaron i lägenheten talade hon inte heller om någon speciell uppgift där. Det var inte någon som instruerade A. L. eller informerade honom om att det pågick någon form av verksamhet i lägenheten. Han hade inte deltagit i något planeringsmöte innan han kom till lägenheten.

A. L. har svårt att särskilja de dagar han bodde i lägenheten. Han gjorde ungefär samma saker varje dag. Han minns att det var många människor i lägenheten under måndagen. Vissa av dem var där även på tisdagen, medan några endast stannade på måndag. Det var hela tiden folk i lägenheten. De personer som A. L. talade med var i huvudsak svenskar. Två personer, som kom till lägenheten "mitt i natten", var från Danmark. På torsdagen, d. 14 juni, var A. L. på en föreläsning på Forum där han träffade en del människor. På eftermiddagen återvände han till lägenheten. A. L. hade inte tagit del av den i målet åberopade organisationsplanen innan han blev häktad. Han känner inte till något om det s.k. Kaos-filtret.

- - -

(Härefter upptogs vad polismännen K. P., M. S., A. E., R. N., A. P., G. G., J. A., B. J., T. E. och P. H. uppgivit varefter TR:n anförde:)

TR:ns bedömning.

Bedömning av brottspåståendet objektivt sett.

Genom vittnesförhören med polismännen - utom sakkunniga vittnet P. H. - samt förevisning av filmsekvenser är klarlagt att våldsamma upplopp ägt rum på de platser och på det sätt som angetts i stämningsansökan.

Genom den skriftliga bevisningen är också klarlagt att det funnits en organisationsplan utvisande olika grupper samt förbindelselänkar som i sina yttersta led sträckt sig från polisradiouppgifter till demonstrationer.

Utredningen visar vidare att organisationsplanen har haft sin motsvarighet i verkligheten, där den "slutna" gruppen fungerat som en sambandscentral. Detta har framgått av att det i förhören med de tilltalade överhuvudtaget förekommit benämningar som figurerat på organisationsskissen, såsom "sambandscentral", "informationscentral", "sluten grupp", "öppen grupp", "cykelspanare", osv. och av att det även nämnts att uppgifter från polisradio och spanare skulle vidarebefordras till ett kaos-filter och vidare till demonstranter. En "öppen" grupp har sagts vara förlagd till Hvitfeldtska. Telefoner har anträffats som varit märkta med begrepp som passar in på planen, såsom t.ex. "cykel in". Framför allt föreligger dock grundlig och detaljerad bevisning om att omfattande mobiltelefontrafik samt s.k. SMS-meddelanden faktiskt förekommit mellan olika grupper och led på sätt som organisationsplanen utvisar. Utredningens tablåer över "trafikflödet" visar att de separata kontakter som den slutna gruppen sänt information till via kaos-filtret förmedlats vidare till ett stort antal personer. Lägenheten på Skäpplandsgatan har vidare visats vara utrustad på sätt som förknippas med en sambandscentral eller ledningscentral och den har varit bemannad enligt ett arbetsschema.

Verksamheten i centralen/lägenheten har varit inriktad på att löpande införskaffa och hålla sig uppdaterad om polisens planerade och företagna åtgärder och om händelser "ute på stan". Information har flutit in till denna central via polisradio, TV och telefonrapporter från spanare. Bland den information som centralen funnit värd att föra in och spara i datorn återfinns uppgifter om bl.a. polisens civilspanare, såväl fotgående som cykelburna, med beskrivning av de sistnämndas ålder, hjälmar och cyklar. Bemanningen i centralen har också själv kunnat bidra med ögonvittnesskildringar från sina besök ute på stan. I lägenheten har funnits kartor med inritade cirklar över särskilda platser, bl.a. över avspärrningar och uppställningar av polishästar. Markeringarna motsvarar uppgifter som inhämtats från polisradion och gruppens spanare. Centralen och personerna där har således varit väl underrättade och uppdaterade om vad som hände i de centrala delarna av Göteborg.

Det har inte framkommit annat än att centralen varit ensidigt inriktad på polisens agerande och på våldsamma incidenter. Någon allmän information om t.ex. olika demonstrationståg eller "vanliga" personer har i vart fall inte sparats eller raderats i datorn. Särskilt torsdagen d. 14 juni har verksamheten präglats av hög aktivitet. Då förekom så gott som sekundtäta rapporter införda i datorn om händelseförloppen ute på stan, allt från att gatstenar brutits upp och samlats, till stenkastning, utbrytningsförsök och annat våld mot polis och avspärrningar.

Av utredningen framgår att från centralen skickats ut inte enbart uppgifter från polisradion m.m. till andra enheter och medlemmar i organisationen, utan även tolkningar och uppmaningar grundade på den information som erhållits. Således har utgått uppgifter om var polisens avspärrningar inte var särskilt starka och huruvida polisen ansåg sig ha varit underbemannad i vissa situationer. Framför allt har dock skickats ut direkta uppmaningar. En del av de SMS- meddelanden som skickats och raderats har kunnats återskapas. De har visats ha det innehåll som angetts i gärningsbeskrivningen och de knyter direkt an till erhållen information utifrån, som att "hjälpa kamraterna som förbereder att försvara sig inne på Hvitfeldtska". En sådan uppmaning har gått ut fastän centralen då haft information om att där bröts upp och ansamlades stenar. Det har inte framkommit eller ens gjorts gällande att någon uppmaning haft till syfte att man skulle hålla sig ifrån vissa områden. Tvärtom har uppgifter om arresteringar och "confrontations" lett till uppmaningar att bege sig till just de platser där de förekom. Till yttermera visso anmanades mottagarna att sprida meddelandena vidare.

Organisationsplanen visar dubbelriktade flöden. Redan detta talar mot att fråga varit om enbart informationsinsamling för dokumentation och senare diskussioner. Utredningen visar att information och meddelanden också i verkligheten gått i båda riktningar mellan de olika enheterna och arten av de meddelanden som gått ut visar definitivt att det inte förelegat ett så begränsat syfte som nu angetts. För denna slutsats talar vidare hemlighetsmakeriet kring lägenheten, förekomsten av olika grupper, såsom slutna och öppna, och den omständigheten att de varit förbundna genom ett kaos-filter, omnämnandet av säkra respektive osäkra telefoner, bytet av telefonnummer, användandet av enbart kontantkort i telefoner samt undanröjandet av handskrivna anteckningar i en dokumentförstörare. Nämnda företeelser kan inte ha haft annat syfte än att förvilla och hemlighålla varifrån och till vem information skickades och att försvåra de inblandade personernas identifikation. Om man hade avsett att skapa dokumentation för framtiden om vad som verkligen hänt aktuella dagar, borde detta tvärtom ha skett så öppet som möjligt för att inte uppgifterna skulle förlora i trovärdighet och behov torde då inte heller ha förelegat av ett utstuderat säkerhetstänkande.

Det har vidare hävdats att syftet har varit att förhindra våld och konfrontationer mellan demonstranter och polis och att hjälpa demonstranter att undvika platser där våldsamheter pågick eller kunde förväntas. Det ter sig då anmärkningsvärt att denna informationssamling börjat flera dagar före EU-mötet och riktat sig mot polisverksamheter. En sådan spaning ter sig adekvat om den riktas mot personer och företeelser som man förväntar sig våld av och om den har till syfte att hitta strategier för att bemöta detta våld, dvs. ett agerande motsvarande polisens i dess funktion som ordningsupprätthållande myndighet. Det är uppenbart att den organisation som de tilltalade varit en del av i stället varit inriktad på kommande direkta konfrontationer, som att forcera avspärrningar m.m., dvs. att motarbeta polisen. Om meningen varit att skydda demonstranter från våld, borde man inriktat sig på spaning och information medan demonstrationerna pågick, för att kunna ge råd som var anpassade för just den aktuella situationen, och råden skulle framför allt inte gått ut på att skicka personer in i oros- och våldsområden, så som nu faktiskt gjordes.

Utredningen har inte visat annat än att verksamheten haft till syfte att skapa, främja och underblåsa konfrontationer med polisen. Den har syftat till att motarbeta den ordningsupprätthållande myndigheten i stället för att sträva i samma riktning som den.

Rätten finner att det syfte med verksamheten, som angetts ovan, också har förverkligats. SMS-meddelandena knyter direkt an till och har sin grund i de informationer om våldsamheter, förberedelse till våld, konfrontationer, arresteringar o.s.v. som kommit till centralen utifrån och de har direkt uppmanat mottagarna att gå till respektive platser för händelserna, att bryta sig igenom avspärrningar och att hjälpa kamrater som konfronterade polisen.

De hörda poliserna har uppgett att polisen vid 10.30-tiden d. 14 juni påbörjat avspärrningar av Hvitfeldtska medelst poliskedjor, vilka efter hand byttes ut mot containrar. Enligt polisradion började containrar köras till området strax efter kl. 11. Medan dessa ställdes ut började enligt K. P. aktivister inne på skolområdet samla stenar, bygga barrikader och maskera sig. I polisradion talas vid 11-tiden om att folk finns uppe på taket på skolan. Mellan kl. 10-16 gjordes sedan enligt M. S. flera utfall mot polisen. Utredningen visar att ett SMS gått ut från sambandscentralen kl. 11.57 till fem mottagare, däribland J. E., en av organisationens separata kontakter, med lydelsen: "Förbereder arrestering på Hvitfeldtska. Säger att de har för lite poliser. Nämnt PL 13. Folk måste dit och hjälpa till. Sprid vidare". Enligt polisens anteckningar kl. 12.02 samlades sedan 10-15 personer på Grefwegatan i närheten.

Kl. 12.18 gick ytterligare ett SMS-meddelande ut från sambandscentralen till 14 mottagare om att "Folk förbereder sig på att försvara sig inne på Hvitfeldtska. Polisen är för få. Alla dit för att hjälpa sina kamrater." Även J. E. fick detta meddelande och utredningen visar att han i sin tur haft tät telefonkontakt med ytterligare ett tjugotal personer.

I polisradion nämns kl. 12.20 att en ingång barrikaderas vid skolan och att "maskerade män organiserar upp, beredda att försvara". Kl. 12.23 nämns i radion att en samling på 100 personer vid Molinsgatan, som först bedömdes som "snälla", sedan mobiliserade och verkade "styggare" samt, kl. 12.33, att de vid Molinsgatan börjat maskera sig och se mot Vasakyrkan och, kl. 12.34, att 100-200 personer maskerade sig och gick över Engelbrektsgatan-Vasakyrkan. I centralens logg finns kl. 12.35 respektive 12.40 antecknat att 200 maskerade samlas vid Engelbrektsgatan/Vasakyrkan och att 200-300 maskerade samlas samt, kl. 12.41, att 400 maskerade går mot skolan. Kl.12.48 meddelades att det sköts stålkulor från skolan. Enligt polisradion rörde sig kl.13.07 20 maskerade personer mot Molinsgatan och kl. 13.20 samlades aktivister bakom polismännen. Polismannen K. P. har vittnat om hur grupper utanför skolan i omgångar gjort anfall mot polisen för att sedan backa, vilket enligt honom haft till syfte att hålla polisen sysselsatt och hindra den från annan avsedd myndighetsutövning. Det fanns ett tydligt mönster i gruppens taktik. M. S. har om SMS:et som sändes kl. 12.18 uppgett att "det var precis det som sedan hände", när det blev bl.a. inbrytningsförsök in på skolområdet av aktivister utifrån.

Härefter finns ytterligare information om brytning av gatstenar och hur folk beväpnar sig, tills slutligen, vid 13.00-tiden, flera folksamlingar börjar begå våldsamt upplopp vid Vasaparken och däromkring. Detta var således utgångspunkten, som sambandscentralen mycket väl måst haft klart för sig, när ett nytt SMS-meddelande gick ut kl. 14.46: "Confrontations in Vasaparken. Get there! Police arresting people. If you are within the police lines, break out NOW. More cops coming." K. P. har uppgett att det för honom står uppenbart att detta SMS-meddelande haft samband med händelserna därefter i Vasaparken och att meddelandet ger svar på många frågor. Även M. S. har sett ett tydligt samband mellan meddelandet och de verkliga händelserna och menat att det är belysande för händelseförloppet som helhet. R. N. har om händelserna i Vasaparken uppgett att han såg många bära mobiltelefoner, att han ansåg upploppen vara organiserade och att SMS-meddelandena kl. 14.46 och 15.05 väl beskriver det han sett.

Rätten noterar att meddelandet kl. 14.46 skickades ut till 62 personer, däribland J. E., väl att märka personer som solidariserat sig med organisationens syften och lämnat sina mobilnummer just för att få denna typ av information.

Vid 16.30-tiden rörde sig en folkmassa mot avspärrningarna runt skolan. Sedan förekom såväl utbrytningsförsök från skolan som inbrytningsförsök från Vasaparken. Enligt polisen var aktionerna samordnade, vilket förutsatte kommunikation mellan aktörerna. De hörda poliserna har över lag uppgett att aktionerna kommit plötsligt, utan synlig ledare, var väl styrda, väl organiserade och hade ett utstuderat samband. K. P. har talat om "militärliknande trupper" och att en "dialog" förekommit mellan bl.a. en svartklädd grupp och en vitklädd grupp.

Mottagarna till SMS-meddelandena har ingått i organisationen. Uppmaningar som att "hjälpa till" har definitivt inte betytt att hjälpa polisen. Exempelvis har SMS:et kl. 12.18 inte rimligen betytt annat än att 14 av organisationens medlemmar uppmanats att hjälpa personer som stod i begrepp att arresteras, dvs. utsättas för myndighetsutövning av polis. Varje sådan "hjälp" måste inneburit ett hindrande av polisens åtgärd i dess ordningsupprätthållande funktion. Rätten finner att uppmaningen har ingett mottagarna ett ordningsstörande uppsåt. Vidare måste dessa 14 personer anses utgöra en folksamling. Det saknar enligt TR:ns mening betydelse om den som riktar uppmaningen till ett antal personer genom att på plats eller i närheten göra detta med ord eller gester eller om uppmaningen ges via moderna tekniska hjälpmedel såsom dator och telefon. Folksamlingen definieras då som den grupp människor som mottagit meddelandet.

Vad gäller uppmaningen kl. 14.46 att bege sig till konfrontationerna i Vasaparken och att bryta sig ut, så är en direkt uppmaning att delta i konfrontationerna och att med våld bryta sig ur avspärrningar. Uppmaningen riktades till 62 mottagare, som således redan de i sig kan sägas utgöra en folksamling. Det har framgått att flera grupper hela tiden strömmade till i Vasaparken och att polisen befann sig i ett mycket trängt läge. Vittnesförhören har väl belyst händelserna där. A. P. har talat om plötsliga rusningar, som han inte kunnat finna någon synbar orsak till. Rätten finner uppenbart att SMS:et kl. 14.46 är att betrakta som en anstiftan till våldsamt upplopp.

Utredningen har visat att de mobiltelefoner som mottagit SMS- meddelandena hela tiden aktiverat sändare i närheten av aktionerna/upploppen och att mottagarna av meddelandena således befunnit sig i närheten. Det måste hållas för visst att de hörsammat uppmaningarna och agerat enligt dessa. Detta kan med särskild säkerhet sägas beträffande en av sambandsverksamhetens separata kontakter, J. E. De hörda vittnenas beskrivning av hans agerande lämnar inget tvivel om att han förmått en folksamling begå våldsamt upplopp. G. G. har uppgett att hon redan när demonstrationståget startade från Stora Teatern kl. 18.15 hörde någon ropa att de skulle passera Hvitfeldtska och "då vet ni vad vi skall göra". J. E:s telefonnummer med beteckningen GU 3 återfanns dels i en fil med en SMS-lista i datorn från Skäpplandsgatan. Hans nummer fanns också på en lapp i lägenheten under beteckningen Ya Basta. Han har i sin tur haft stort antal mobiltelefonkontakter. Det får hållas för uteslutet att andra separata kontakter haft annat syfte än J. E., vars agerande också är helt i linje med det syfte verksamheten befunnits ha. Utredningen har klarlagt en omfattande mobiltelefontrafik som passat in på den organisationsplan man hittat på Skäpplandsgatan. Enligt polisvittnena kan de samordnade våldsamma aktionerna på olika platser, inriktade på och lägligt uppdykande just där polisen varit särskilt aktiv eller avsett att vara aktiv, inte ha kunnat åstadkommas utan omedelbar och initierad kunskap om polisens planerade och vidtagna åtgärder. De plötsliga aktionerna kan inte heller ha åstadkommits utan hjälp av någon form av snabb kommunikation mellan grupperna. Allt detta har organisationen, med centrum på Skäpplandsgatan, kunnat tillhandahålla. Att centralen vidarebefordrat upplysningar i enlighet med organisationsschemat och att kommunikation till organisationens yttre förgreningar förekommit i direkt anslutning till våldshändelser, har tydligt framgått av utredningens sammanställning av telefontrafiken i kronologisk ordning. Rätten finner ställt utom rimligt tvivel att verksamheten på Skäpplandsgatan åsyftat, främjat och även satt igång våldsamheter och konfrontationer. Varje uppmaning i ett SMS-meddelande har i slutändan lett till konfrontationer och våldsamheter eller inneburit att pågående våldsamheter underblåstes och främjades.

Den som springer med i en folksamling som utövar våld döms, oberoende av om han eller hon själv utövar våld, för våldsamt upplopp i gärningsmannaskap. Han eller hon anses då ha deltagit i folksamlingens förehavanden. Genom att springa med har vederbörande visat att han eller hon sympatiserar med det våld som folksamlingen har utövat.

Anstiftare är den som ingett folksamlingen dess ordningsstörande uppsåt. Vederbörande behöver dock inte själv ha befunnit sig på platsen för upploppet, utan det räcker att han dirigerat detta från någon skyddad plats. Vid sistnämnda förhållande måste han emellertid kunna sägas ha "deltagit" i folksamlingens förehavanden.

Man kan alltså "deltaga" utan att vara "på plats".

Rätten har funnit att det föreligger ett samband mellan centralens verksamhet på Skäpplandsgatan och de våldsamma upploppen. De personer som bemannat centralen har inte varit "på plats". De har emellertid utgjort del av en synnerligen välplanerad och välutrustad organisation. Denna organisation har tillhandahållit utrustning som gjort det möjligt för dem att hålla sig kontinuerligt och ingående underrättade om händelserna på olika platser i Göteborg och att via olika förbindelselänkar omedelbart kunna nå andra personer i organisationen, vilka befunnit sig på dessa platser. Centralen i lägenheten fick in information från många olika källor och spanare. Det kan inte råda något tvivel om att personerna i centralen kunnat skaffa sig och även haft en överblick över flera parallella skeenden samt kunnat se samband och dra slutsatser i högre grad än personerna "på fältet".

Mobiltrafiken d. 14 juni har visats vara utomordentligt intensiv - så ringdes enbart från och till J. E:s mobiltelefon 121 samtal den dagen. Mot bakgrund av den ständiga uppdateringen om läget på olika platser i Göteborg som centralen fått genom informationsflödet in till centralen, måste centralen genom sina samtal och meddelanden ut anses ha i hög grad deltagit i skeendet utanför lägenheten på Skäpplandsgatan. Centralens meddelanden och uppmaningar, som dirigerat folk mot "polisaktiva" platser eller "konfrontationsplatser" för att hjälpa polisens "motståndare" eller för att få folk att bryta sig ur avspärrningar har uppenbarligen avsett att få till stånd våldsamheter, något som varit helt i linje med organisationens syfte. Centralens verksamhet kan därför inte enbart anses ha främjat våldsamma upplopp utan även ha satt igång sådana upplopp. Rätten finner därför att personerna på centralen objektivt sett har deltagit i upploppen såsom anstiftare.

De tilltalades insikt om skeendet

Av de tilltalades egna uppgifter framgår att flera möten hållits för planering av verksamheten i lägenheten vid Skäpplandsgatan. A. B. har uppgett att han och S. J. N. d. 7 juni var på ett möte på Tredje Långgatan där det talades om upprättandet av en informationscentral och avlyssning av polisradio. M. J. har också talat om ett möte om samma ämne. Det har inte framkommit att M. W., S. U. N. och A. L. varit med på ett möte d. 10 juni. A. B., M. J., S. J. N., R. S. och H. S. har uppgett att de deltagit i mötet söndagen d. 10 juni på Hjällbo Lillgata. Alla har varit förtegna om vad som egentligen förekom vid dessa möten. Dock har var och en på sätt redovisas nedan lämnat vissa uppgifter. Det kan hållas för visst att verksamheten på Skäpplandsgatan redan på detta stadium behandlats betydligt mer ingående och att envar av deltagarna förstått mer av idén med det hela och om organisationen än de velat berätta om.

När verksamheten i lägenheten kommit igång måste bilden ha klarnat ytterligare. De tilltalade har likväl lämnat sparsamma upplysningar om sin respektive kännedom om organisationen eller delar av den, dess enheter och sambandet dem emellan. De har varit påfallande förtegna om vem som gjorde vad. Det framstår som märkligt om i en så liten grupp, där dessutom endast 2-4 personer tjänstgjorde samtidigt, inte alla skulle vara bekanta med de andra enheter som den slutna gruppen skulle ha kontakt med. Utöver vad de tilltalade själva uppgett om sin egen och andras vetskap kan emellertid anföras även följande. Organisationen hade bl.a. en sluten och en öppen enhet. Den slutna gruppen var "navet" i det hela. Informationen utifrån samlades där och meddelanden sändes därifrån direkt till ett stort antal personer, som uppenbart haft till uppgift att sprida dessa vidare till olika folksamlingar. Det torde ha varit viktigt att endast pålitliga, betrodda personer fanns i den gruppen. Denna slutsats bekräftas bl.a. av det säkerhetstänkande som rådde. Några tilltalade har vittnat om hemlighetsmakeri när de skulle ta sig till lägenheten och om förföljelse av civilspanare o.s.v. Att H. S. förde ett antal människor till lägenheten via en annan trappuppgång och via husets vind skall ses i den belysningen. Vidare ansågs ett mobiltelefonnummer "förbrukat" så snart någon obehörig ringt det. Ingen arbetsledare eller liknande har heller funnits i lägenheten, utan alla har gjort "sitt". Detta kan bara ske om dessa i förväg varit väl informerade och införstådda med sina uppgifter i lägenheten. Det kan rimligen inte ha funnits även "slutna" respektive "öppna" personer dvs. mer eller mindre insatta personer i en lägenhet som var så pass liten att alla måste sett vad alla andra gjort. Det har heller inte ens påståtts att de andra personer som besökte lägenheten gav direktiv eller gjorde någon utvärdering.

Samtliga åtalade var uppsatta på det arbetsschema som återfanns i den dator som H. S. tagit till lägenheten. Genom de tilltalades uppgifter är utrett att de tjänstgjort i enlighet med det schemat, så när som på att M. W. och S. J. N. d. 14 juni återkommit till lägenheten och gått på sitt pass först kl. 18.30. Den 14 juni, vid tidpunkter då våldsamma upplopp initierats från lägenheten och sedermera våldsamma upplopp kommit till stånd, har samtliga tilltalade tjänstgjort eller i vart fall befunnit sig i lägenheten. De har naturligtvis inte kunnat undgå att se hur den var utrustad med dator, polisscannrar, mobiltelefoner varav en del märkta, dokumentförstörare, kartor, plotter o.s.v. Samtliga föremål har omnämnts av åtminstone någon av de tilltalade och påståenden från övriga om att inte ha sett dem är inte trovärdiga. Av de samlade förhören med de tilltalade framgår att de närvarande satt och lyssnade på polisradio, att radion i vart fall när något av särskilt intresse hände skruvades upp så att alla måste ha hört, att uppgifterna ibland nedtecknades på papper, att de fördes in i datorn där olika personer turades om att sitta, att det svarades i telefoner och att det även ringdes ut. Att verksamheten d. 14 juni var intensiv framgår delvis av de tilltalades uppgifter men framför allt av den skriftliga bevisningen om teletrafiken och omfattningen av den till och från den slutna gruppen den dagen. Av de tilltalades förhörsutsagor kan utläsas att alla, i vart fall torsdagen d. 14 juni, känt till att SMS skickades via datorn. Detta sades ju för övrigt redan vid mötet d. 10 juni. Den slutna gruppen har utgjorts av ett fåtal starkt engagerade människor som deltagit i en mycket målinriktad verksamhet. Man kan utgå från att de talat om allt och delgett varandra all viktig information som kom in och som gick ut, såväl via telefon som SMS.

Vidkommande var och en av de tilltalade är följande att anföra.

Enligt M. J:s egna uppgifter var hon redan innan hon kom till lägenheten väl informerad om hur verksamheten skulle vara organiserad och fungera. Hon har sagt att det redan vid mötet d. 10 juni på Hjällbo Lillgata blev bestämt bl.a. att hon skulle vidarebefordra information från polisradion till Kaosfiltret och dessutom skicka SMS. Hon har uppgivit att hon arbetade enligt det arbetsschema som fanns.

Den 14 juni började hon någon gång efter kl. 11 inse vad som hände vid Hvitfeldtska. Genom informationsflödet från polisradion och TV måste hon ha fått klart för sig att våldsamma upplopp förekom på stan. Hon har också vidgått att hon bl.a. uppfattade att demonstranterna kastade sten. Det framstår som uteslutet att hon inte haft klart för sig hela verksamhetens vidd och syfte, däri inbegripet anmaningarna i SMS- meddelandena och dessas inverkan på våldsamheterna som förekom.

A. B. var enligt egen uppgift med först på ett möte på Tredje Långgatan och sedan på mötet d. 10 juni på Hjällbo Lillgata, på "uteplatsen". Han skulle vara med i den "slutna" gruppen. Det kan hållas för visst att alla som deltog i mötet, i vart fall den "slutna" gruppen, fått samma information. Hans egna och M. W:s uppgifter ger vid handen att M. W., som inte var med på mötet d. 10 juni, fått uppgifter om detta under hand av A. B., som ju då själv måst känna till det han berättat. A. B:s påstående om att han visste föga om verksamhetens organisation eller planering är därför inte trovärdigt.

A. B. var enligt egen uppgift i lägenheten vid Skäpplandsgatan från 9-tiden d. 14 juni. Han har själv berättat att han deltog i verksamheten genom att avlyssna polisradion, göra anteckningar om rapporteringen där och lämna dessa anteckningar vidare. Av rapporterna på polisradion framgick att det förekom våldsamma upplopp i staden. Vad han vidare berättat om den utrustning och den aktivitet som förekom i lägenheten talar för att han insett dess betydelse för de våldsamheter som förekom.

Det kan antas att S. J. N. innan hon begav sig till lägenheten haft en god uppfattning om vad som skulle ske där. Hon befann sig i lägenheten alltifrån morgonen d. 14 juni och har givetvis följt informationsflödet om händelserna kring Hvitfeldtska och på andra platser i staden under dagens lopp. Hon har själv uppgivit att hon på sin egen mobiltelefon mottagit SMS-meddelandet kl. 12.18. Detta meddelande manar helt tydligt mottagarna till upplopp. Hennes påstående att hon inte vet varifrån det kom saknar trovärdighet. Hon kan i vart fall inte ha undgått att ställa samman detta meddelande med verksamheten i lägenheten och inse dess betydelse för våldsamheterna på stan.

R. S:s förklaring till att han under förundersökningen lämnat så få uppgifter saknar trovärdighet. Han tjänstgjorde nattetid enligt arbetsschemat, dvs. på samma pass som H. S., och det var bara de två i tjänst då. Det framstår redan därför mindre troligt att R. S. varit klar över verksamhetens funktion och syfte i så ringa grad som han själv velat vidgå. Med hänsyn till vad han och andra tilltalade berättat om vad som förekom i lägenheten kan det fastmera hållas för visst att även han varit fullt informerad. R. S. har enligt egen uppgift på dagen d. 14 juni följt händelseförloppet på och kring Hvitfeldtska genom polisradion och via TV-sändningar. R. S. har inte velat uttala sig om vem som gjorde vad i lägenheten. Det kan likväl mot bakgrund av utredningen i målet hållas för visst att R. S. solidariserat sig med verksamheten och deltagit i den.

Av H. S:s uppgifter framgår att han redan i maj 2001 deltog i ett möte i Stockholm rörande EU-mötet i Göteborg d. 14-16 juni, att det behövdes informationsspridning då och att det skulle hållas ett planeringsmöte i Göteborg under toppmötet. Han har om mötet d. 10 juni inte uppgett mer än att han skulle ingå i en slags informationscentral. Av material som beslagtagits från H. S., bl.a. rörande kravallträning samt kravaller i Berlin i maj 2001 och vid ett EU-möte i Prag, framgår att han är intresserad av kravaller. Hans förklaring att han besökt Berlin enkom för att ha semester är mot den bakgrunden inte trovärdig. På en lapp som anträffats i hans bostad finns antecknat "Gbg 2001 * Radio * Dator" vilket TR:n utgår från vara en minnesanteckning inför resan till Göteborg, innebärande att H. S. i god tid har planerat att ta med denna utrustning. Anteckningen om radio skall rimligen ställas samman med förekomsten dels i bostaden av en tom förpackning till en polisradioscanner, dels sådana apparater i lägenheten vid Skäpplandsgatan. H. S:s förnekande av kännedom om underlaget till telefonkort avseende mobiltelefonen "Cykel In" och som påträffades i hans ryggsäck saknar trovärdighet. Det kan hållas för visst att anledningen till att han natten till d. 15 juni förde de personer han hämtade genom en annan trappuppgång och via vinden till lägenheten var för att undvika att bli skuggad av polis. H. S. har själv vidgått att det var han som tillhandahöll den dator som användes i den slutna gruppens verksamhet i lägenheten. Av H. S:s egna uppgifter framgår att han är datakunnig, bl.a. bekant med ICQ och SMS. Han hade också i sin bostad en stor mängd datautrustning och datamaterial. H. S:s förnekande av att han i sin verksamhet i den slutna gruppen inte använt datorn saknar trovärdighet. Dessutom har andra tilltalade uppgivit att han "suttit vid datorn" och att han ryckt in när fel uppstått. Han har tjänstgjort samtliga nätter enligt arbetsschemat. Eftersom endast två personer hade nattpassen framstår det som orimligt att dessa inte varit bekanta med allt som verksamheten omfattade.

Den 14 juni har H. S. enligt egen uppgift varit vaken från kl. 18 för att gå på nattpasset kl. 24. Redan genom att stanna i lägenheten, medveten om syftet med verksamheten och införstådd med denna, samtidigt som därifrån anstiftades våldsamma upplopp i Göteborgs centrum och med den centrala roll han uppenbarligen haft, har H. S. solidariserat sig med verksamheten och är därmed belagd med uppsåt.

M. W. och S. U. N. kom hem till A. B. och S. J. N. på måndagskvällen d. 11 juni. Genom vad A. B. uppgett sammanställt med M. W:s egna uppgifter och S. U. N:s uppgift att M. W. och A. B. på kvällen d. 11 juni talat om bl.a. "centralen". M. W. torde således redan då ha varit väl informerad om vad som planerades och om verksamhetens uppbyggnad. A. B. hade väl annars inte heller skrivit upp honom på en "tjänstgöringslista" avsedd för den "slutna" enheten i lägenheten.

M. W. har uppgivit att han och S. J. N. på dagen d. 14 juni passerat Hvitfeldtska och att de då sett att polis och demonstranter var på väg att konfrontera, att maskerade demonstranter samlade gatsten och att polisen höll på att gripa personer. Han har också uppgivit att han vid återkomsten till lägenheten vid Skäpplandsgatan var av den uppfattningen att det förekom upplopp i staden. Trots sin insikt i dessa hänseenden har han, vid återkomsten till lägenheten kl. 18.30, då det alltjämt förekom våldsamt upplopp, vilket han inte heller kan ha undgått att förstå då han lyssnade på polisradion, omedelbart börjat delta i verksamheten. Han har således solidariserat sig med den. Betydelsen av verksamheten för de förekommande upploppen kan inte ha undgått honom.

A. B. har uppgivit att han berättat för bl.a. S. U. N. om mötet d. 10 juni och han har då rimligen berättat vad som förekom där. A. B. hade också skrivit upp henne liksom hennes pojkvän M. W. på en tjänstgöringslista för den slutna gruppen d. 10 juni. Det är i det närmaste uteslutet att hon inte redan på detta stadium visste ungefär lika mycket som M. W. om vad det hela gick ut på.

S. U. N. har givit en beskrivning av vad som hände i lägenheten d. 14 juni vid 18.30-tiden med polisradio på hög volym, en hetsig diskussion om händelserna vid Hvitfeldtska, om polisens agerande och om telefonsamtal från lägenheten. Hon har emellertid inte talat om innehållet i vad som sades. Hon har hemlighållit krypterat material som hon har i sin dator, vilken i övrigt innehåller material bl.a. om våldsanvändning vid demonstrationer. Hennes förklaring att hon saknar intresse för denna typ av information saknar trovärdighet. Dessa omständigheter talar för att hon haft full insikt om målsättningen med organisationen och om den slutna gruppens verksamhet på Skäpplandsgatan som en del i den.

S. U. N. har under dagen d. 14 juni gjort samma iakttagelser som M. W. av våldsamheter vid Hvitfeldtska. Hon har liksom han med insikt om att sådant alltjämt förekom fortsatt att bidra med sin uppgift i lägenheten. Även hon har således solidariserat sig med verksamheten och betydelsen av den för de förekommande upploppen kan inte ha undgått henne.

A. L. har vidgått att han befann sig i lägenheten vid Skäpplandsgatan d. 14 juni. I övrigt har han förnekat allt deltagande i möten före d. 14 juni, liksom varje deltagande i verksamheten eller kännedom om den. Uppgifter från andra tilltalade visar att A. L. var väl informerad innan verksamheten kom igång. S. U. N. har uppgett att även A. L. kom hem till A. B. på kvällen d. 11 juni. Det framstår som osannolikt att A. L. hållit sig helt utanför när M. W. och A. B. då diskuterade "centralen". A. L. har inte lämnat någon rimlig förklaring till att han fanns uppsatt på arbetsschemat för verksamheten. Flera andra tilltalade har också uppgivit att han informerade andra, att han instruerade om hur en polisscanner fungerade och vid olika tillfällen var "i tjänst" eller i vart fall satt vid datorn. A. L:s egna uppgifter saknar trovärdighet. Han har, som övriga, ingått i den "slutna" gruppen och tjänstgjort enligt schemat. Ej heller kan han ha varit ovetande om hur verksamheten varit uppbyggd. Det kan hållas för visst att han haft klart för sig att det förekom våldsamma upplopp under dagen och att han i något hänseende deltagit i den slutna gruppens verksamhet. Han har i vart fall solidariserat sig med den och insett betydelsen av den för de förekommande upploppen.

På grund av det anförda anser TR:n utrett att alla tilltalade inte bara vetat om hur verksamheten var organiserad och fungerade utan även varit införstådda med vad som skulle åstadkommas dvs. att avsikten med hela verksamheten var att främja, initiera och leda de våldsamma upplopp som förekom. TR:n anser också att arbetet i lägenheten, d. 14 juni liksom dagarna innan, inte rimligen kan ha utförts annat än gemensamt och i samförstånd mellan alla dem som deltog i verksamheten.

Under tjänstgöringen i den slutna gruppen har deltagarna visserligen inte befunnit sig på platsen för ett våldsamt upplopp men å andra sidan har den slutna gruppen haft underrättelser om och överblick över skeendet i hela den centrala staden, alltifrån eventuella svagheter i bevakningen kring Svenska mässan till ett antal platser innanför och utanför avspärrningarna vid Hvitfeldtska gymnasiet, där våldsamma upplopp kom till stånd. Genom anmaningar i SMS- meddelandena måste gruppen i lägenheten vid Skäpplandsgatan, genom förmedling av en stor mängd mottagare, med placering i anslutning till olika folksamlingar, anses ha ingivit inte bara de direkta mottagarna utan jämväl folksamlingarna deras ordningsstörande uppsåt. Deltagarna i gruppen måste på så sätt anses ha anstiftat de våldsamma upploppen.

TR:n finner således åtalet i sin helhet styrkt. Envar av de tilltalade skall dömas för våldsamt upplopp, såsom anstiftare.

Påföljdsfrågan.

Det brott de tilltalade döms för är av sådan art att det regelmässigt skall föranleda fängelse.

När det gäller straffvärdet bör följande beaktas.

För den som anstiftat eller anfört en folksamling i anslutning till ett våldsamt upplopp gäller ett straffvärde på omkring 3 år.

Den "slutna gruppen" har fungerat som en underrättelsecentral och en ledningscentral för ett stort antal personer som haft till uppgift att sätta igång våldsamma upplopp. Den slutna gruppen har ingått i en stor organisation. Den har haft en central roll och därmed överblick över skeendet i hela staden. Verksamheten har varit noggrant planerad i förväg. Man har utnyttjat den modernaste tekniska utrustning i form av bl.a. mobiltelefoner och dator med internetanslutning. Den slutna gruppens verksamhet har bidragit till allvarliga skador på människor och djur samt omfattande skador på egendom. Den har stört viktiga politiska möten och stora demonstrationer och därmed försvårat grundläggande demokratiska åsiktsyttringar.

Straffvärdet för det som ligger deltagarna i den slutna gruppen till last är därför avsevärt högre än för anstiftare eller anförare på platsen för ett våldsamt upplopp.

M. J. hade vid tiden för brottet inte fyllt 19 år. S. U. N. hade vid tiden för brottet inte fyllt 20 år. H. S. är 20 år och R. S. är 23 år. Ingen av dem förekommer i belastningsregistret.

A. B. är 20 år. Vad som förekommer i belastningsregistret om honom saknar betydelse för påföljdsfrågan i detta mål.

S. J. N. är 19 år. Hon förekommer tidigare under 1 avsnitt i belastningsregistret. Hon dömdes d. 16 nov. 2000 av Handens TR för skadegörelse och snatteri till 150 dagsböter.

M. W. är 21 år. Han förekommer tidigare under 3 avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes d. 26 aug. 1999 av Stockholms TR för skadegörelse till 40 dagsböter och d. 9 nov. 2000 av Handens TR för olaga intrång och skadegörelse till 40 dagsböter.

A. L. är 23 år. Han förekommer tidigare under 1 avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes d. 22 juni 2000 av Linköpings TR för olaga intrång och våldsamt upplopp till villkorlig dom med samhällstjänst 90 timmar, med alternativstraff fängelse 3 månader.

Med hänsyn till brottets art och straffvärde skall påföljden bestämmas till fängelse. Vidkommande M. J., S. U. N., H. S., A. B. och S. J. N., som alla är under 21 år, föreligger inte särskilda skäl att välja annan påföljd. Däremot beaktar TR:n deras låga ålder vid straffmätningen.

A. L. har återfallit i brott av samma slag under prövotiden efter den villkorliga domen. Det saknas förutsättningar att låta den villkorliga domen stå kvar. Den skall undanröjas och en gemensam påföljd bestämmas. Vid straffmätningen beaktar TR:n, utom återfallssituationen, med stöd av 34 kap. 5 § 5 st. att A. L. fullgjort den med den villkorliga domen förenade samhällstjänsten.

Domslut

Domslut. TR:n dömde de tilltalade enligt 16 kap. 2 § BrB för våldsamt upplopp

A. B., R. S., M. W. och H. S. till fängelse 3 år 6 mån,

M. J., S. J. N. och S. U. N. till fängelse 3 år,

A. L., för vilken även tidigare utdömd villkorlig dom undanröjdes, till fängelse 4 år.

I beslag tagen egendom förklarades förverkad.

A. B., M. J., A. L., S. J. N., S. U. N., R. S., M. W. och H. S. överklagade i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n skulle ogilla åtalet eller, i andra hand, bedöma gärningen som medhjälp till våldsamt upplopp. Oavsett utgången i skuldfrågan yrkade de strafflindring.

Åklagaren bestred ändringsyrkandena.

H. S. yrkade vidare ogillande av förverkandeyrkande beträffande dator.

Domslut

Domslut. HovR:n ändrade på så sätt TR:ns dom att HovR:n med tilllämpning även av 23 kap. 4 § 1 st. BrB dömde de tilltalade för medhjälp till våldsamt upplopp

A. B. och H. S. till fängelse 1 år 8 mån.

M. J., S. J. N. och S. U. N. till fängelse 1 år 4 mån.

A. L. till fängelse 2 år 4 mån.

R. S. och M. W. till fängelse 2 år.

Åklagarens förverkandeyrkande beträffande dator ogillades.

A. B., M. J., A. L., S. J. N., S. U. N., R. S., M. L. (tidigare M. W.) och H. S. överklagade och yrkade att åtalet skulle ogillas och, i andra hand, att påföljden skulle lindras.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i fråga om påföljderna dömer HD

A. B. till fängelse 1 år 3 mån.,

M. J. till fängelse 1 år,

A. L. till fängelse 1 år 9 mån.,

S. J. N. till fängelse 1 år,

S. U. N. till fängelse 4 mån.,

R. S. till fängelse 1 år 6 mån.,

M. L. till fängelse 1 år och

H. S. till fängelse 1 år 3 mån.

Straffet för S. U. N. skall anses helt verkställt.

JustR Magnusson, var skiljaktig i själva saken och anförde: Som HovR:n konstaterat är det utrett att flera våldsamma upplopp ägde rum i Göteborg under dagen och kvällen d. 14 juni 2001, dels i Vasaparken och på omgivande gator, dels vid Hvitfeldtska gymnasiet. Det är vidare utrett att det under tiden d. 11-14 juni pågick en informationsverksamhet i en lägenhet på Skäpplandsgatan i Göteborg. Innan verksamheten inleddes diskuterades den dels vid ett möte på Tredje Långgatan i Göteborg d. 7 juni, dels vid ett möte d. 10 juni på Hjällbo Lillgata, också i Göteborg. Vid det sistnämnda mötet förelåg ett utkast till vad som senare skulle bli den organisationsplan som påträffades i en dator på Skäpplandsgatan och som har bifogats TR:ns dom som bilaga 2.

Som HovR:n vidare funnit är det klarlagt att de som deltog i verksamheten på Skäpplandsgatan motsvarade den "slutna gruppen" i organisationsplanen. Av organisationsplanen kan utläsas att den slutna gruppen hade till uppgift att samla in upplysningar och lämna dessa vidare till det s.k. kaosfiltret, som i sin tur skulle sprida information till en öppen grupp och till separata kontakter. Det är också utrett att den slutna gruppen genom framför allt avlyssning av polisradio fortlöpande fick information om de åtgärder som polisen planerade och företog och om händelseutvecklingen ute på stan. Informationen spreds vidare genom mobiltelefontrafik och SMS- meddelanden.

Det saknas närmare uppgifter om kaosfiltret och den öppna gruppen, frånsett att kaosfiltret synes ha funnits i Olskroken/Gamlestaden i Göteborg. Av de separata kontakterna har endast en pekats ut, nämligen J. E., som genom lagakraftvunnen dom har dömts som anförare av våldsamma upplopp i närheten av Hvitfeldtska gymnasiet vid 18.40- tiden d. 14 juni.

Det framgår av utredningen att det var en intensiv mobiltelefontrafik till och från den slutna gruppen d. 14 juni. Av samtalen sändes drygt 50 mellan den slutna gruppen och kaosfiltret, och filtret i sin tur ringde över 200 samtal till sina kontakter, bl.a. 17 till J. E.

Det är vidare klarlagt att det d. 14 juni mellan kl. 10.59 och 21.25 skickades tio SMS-meddelanden från en dator i lägenheten på Skäpplandsgatan. I två av dessa meddelanden, som sändes 11.57 respektive 12.18, uppmanades folk att bege sig till Hvitfeldtska gymnasiet för att hjälpa sina kamrater, och ett tredje meddelande, som sändes kl. 14.46, innehöll dels en upplysning om att konfrontationer ägde rum i Vasaparken, dels en uppmaning till mottagarna att bryta sig ut ur polisens avspärrningar. I övrigt innehöll SMS-meddelandena huvudsakligen information om polisens åtgärder och utsatta läge. Utredningen visar att de mobiltelefoner som tog emot SMS-meddelandena aktiverade sändare i närheten av de platser där upplopp ägde rum. Det saknas emellertid närmare utredning om vilka personer, utöver J. E., som var mottagare.

Vad angår innehållet i mobiltelefontrafiken finns det inte heller någon närmare utredning. Med hänsyn till att det inom den slutna gruppen förekom en kontinuerlig avlyssning av polisradion finns det dock skäl att anta att samtalen till och från gruppen åtminstone till väsentlig del rörde polisens verksamhet.

Av de tilltalade har samtliga utom A. L. medgett att de i större eller mindre utsträckning deltog i den slutna gruppens arbete. Av deras uppgifter framgår också att de i allt väsentligt har följt det upprättade arbetsschemat. Som HovR:n funnit kan den "Adde" som antecknats på schemat inte avse någon annan än A. L. Det kan därför hållas för visst att även han var delaktig i verksamheten.

Enligt de tilltalade har syftet med verksamheten på Skäpplandsgatan varit att dokumentera vad som inträffade på stan och att lämna de kamrater som befann sig där sådan information att de kunde undvika våldsamheter. Med hänsyn främst till vad som framkommit om arten av den information som samlades in kan det emellertid, som HovR:n funnit, inte råda någon tvekan om att ett huvudsyfte har varit att främja och underlätta konfrontationer med polisen. Det måste också hållas för visst att alla som ingick i den slutna gruppen var medvetna om detta syfte.

Frågan är då i vad mån de våldsamma upplopp som ägde rum d. 14 juni verkligen främjades genom verksamheten på Skäpplandsgatan. På den punkten får det anses föreligga betydande brister i den bevisning som har åberopats från åklagarhåll. En brist är att, som tidigare nämnts, det saknas närmare utredning beträffande kaosfiltret och den öppna gruppen och att endast en mottagare av SMS-meddelanden - J. E. - har pekats ut. När det gäller övriga mottagare visar utredningen inte annat än att de befann sig inom ett visst sändarområde i närheten av upploppen. Det är inte klarlagt om mottagarna hade samband med varandra eller hur de agerade med anledning av meddelandena. De poliser som har hörts i målet har visserligen uppgett att det under dagen förekom flera aktioner som föreföll vara väl styrda och samordnade. I vad mån styrningen hängde samman med information från Skäpplandsgatan måste emellertid betecknas som ovisst.

I sammanhanget kan påpekas att J. E. tog emot det SMS-meddelande som närmast får antas ha varit av intresse för hans del redan kl. 14.40 men att de våldsamma upplopp som han deltog i inte ägde rum förrän vid 18.40-tiden.

Sammanfattningsvis kan det inte anses styrkt att de upplopp som ägde rum d. 14 juni på ett avgörande sätt har främjats av verksamheten på Skäpplandsgatan. Med hänsyn till arten och mängden av den information som sändes ut måste det emellertid antas att upploppen främjades i sådan mån att brottsbalkens rekvisit för medhjälp är uppfyllt (se Kommentaren till brottsbalken, kap. 13-24, 23:51 ff.).

När det sedan gäller frågan i vilken utsträckning de olika tilltalade har medverkat bör till en början noteras att åklagaren inte har gjort gällande att någon av dem har deltagit i planläggningen eller organisationen av verksamheten på Skäpplandsgatan i vidare mån än att de har antecknat eller låtit anteckna sig på arbetsschemat.

Det har inte i detalj blivit klarlagt vad var och en av de tilltalade sysslade med under den tid de befann sig i lägenheten. Som HovR:n funnit kan det emellertid hållas för visst att alla var väl insatta i och sympatiserade med vad som pågick. Samtliga skall därför dömas för medhjälp till våldsamt upplopp.

Med hänsyn till arten av de upplopp som det var fråga om får brottsligheten anses ha ett förhållandevis högt straffvärde. Straffvärdet påverkas emellertid också av att det inte är styrkt att upploppen på ett avgörande sätt främjades av de tilltalades handlande.

Utredningen visar att M. L. och S. U. N., som inte deltog i de förberedande mötena på Tredje Långgatan och Hjällbo Lillgata och som anlände sent till lägenheten d. 14 juni, har medverkat i mindre mån än de övriga. Det finns omständigheter som talar för att någon eller några av de övriga har spelat en mera aktiv roll än andra i gruppen, men utredningen ger inte ett tillräckligt säkert underlag för att göra skillnad i strafftidens längd på denna grund.

Vid ett beaktande av samtliga omständigheter bör, med bortseende från de tilltalades ålder, M. L:s och S. U. N:s handlande anses ha ett straffvärde som motsvarar åtta månaders fängelse, medan för övriga tilltalade straffvärdet bör anses motsvara ett år.

Den brottslighet som det är fråga om är av sådan art att påföljden bör bestämmas till fängelse, om det inte finns särskilda omständigheter som föranleder något annat. Några sådana omständigheter kan inte anses föreligga i de tilltalades fall.

Hänsyn bör emellertid tas till att M. J. vid brottstillfället var endast 18 år, att S. J. N. och S. U. N. var 19 år och att A. B. och H. S. var 20 år. För S. U. N. tillkommer att, enligt ett intyg utfärdat d. 1 okt. 2002 av överläkaren Georg Keresztesi vid Ekerös psykiatriska mottagning, en fängelsevistelse skulle innebära en mycket hög risk för självmord eller totalt psykiskt insufficienstillstånd.

Vad angår A. L. skall hänsyn tas till att det är fråga om återfall i liknande brottslighet.

Det nu anförda leder till att A. B. skall dömas till fängelse 10 månader, M. J. till fängelse 6 månader, A. L. till fängelse 1 år 3 månader, S. J. N. till fängelse 8 månader, R. S. till fängelse 1 år, M. L. till fängelse 8 månader och H. S. till fängelse 10 månader.

För S. U. N:s del bör straffet bestämmas till fängelse 4 månader. Straffet bör anses helt verkställt genom att hon har hållits frihetsberövad i målet under tiden d. 15 juni-d. 21 sept. 2001.

HD:s dom meddelades d. 6 nov. 2002 (mål nr B 1055-02).