NJA 2006 s. 535

Två personer, som åtalats för grovt rån tillsammans och i samråd med andra personer, har ansetts inte kunna fällas till ansvar som gärningsmän när det inte varit utrett att de deltagit vid själva genomförandet av rånet och det inte funnits underlag för slutsatsen att någon av dem haft en sådan ställning i förhållande till andra medverkande att han ändå kunnat betraktas som gärningsman enligt principerna om utvidgat gärningsmannaansvar.

Stockholms tingsrätt

Allmän åklagare väckte åtal vid Stockholms tingsrätt mot S.C., S.F. och M.P. för grovt rån enligt 8 kap. 6 § BrB med följande gärningspåstående.

S.C., S.F. och M.P. har den 25 augusti 2005 tillsammans och i samråd med ett flertal okända personer genom hot om våld som för anställda på Securitas värdecentral i Akalla, Stockholm, framstod som trängande fara stulit kontanter till ett värde av 26 140 000 kr.

Vid brottets begående användes en hjullastare för att forcera en port in i värdecentralen utan beaktande av att det fanns människor i utrymmet innanför varefter tre av gärningsmännen trängt in i lokalen och därinne under vapenhot tagit kontanterna.

Vid brottets begående har gärningsmännen för att hindra trafiken vid och i anslutning till brottsplatsen spridit ut fotanglar på gator och vägar i norra och västra Stockholmsområdet vilket orsakat skador på ett större antal fordon.

För att avleda polis från Akallaområdet har någon eller några av gärningsmännen sprängt sönder en bankomat tillhörig Östgöta Enskilda Bank i Infra City i Upplands Väsby.

S.C., S.F. och M.P. har inför rånet tillsammans med andra personer beslutat att utföra brottet och därefter på deras arbetsplats på Bruttovägen i Järfälla deltagit i tillverkning av fotanglar och en murbräcka som var avsedda att användas som hjälpmedel vid brottets utförande. De har också inför brottets begående tillsammans med andra personer anskaffat mobiltelefoner avsedda att användas vid brottet. De har vidare inför brottets begående tillgripit eller låtit tillgripa:

- Den 23-25 augusti 2005 en hjullastare på Rasteborgsgatan i Kista (E- Schakt Anläggning AB).

- Den 23-24 augusti 2005 personbilen HJK 224 på Slöjdvägen i Järfälla (M.S.).

- Den 22-23 augusti 2005 personbilen BGA 304 på Blomsterkungsvägen i Hässelby (A.Ö.).

- Den 22-23 augusti 2005 personbilen TJZ 493 på Fjärdingsmansvägen i Sollentuna (M.A.)

- Den 24-25 augusti 2005 personbilen MJO 870 på Borgågatan i Kista (L.F.E.).

Rånet är att bedöma som grovt eftersom det vid inbrytningen i lokalen användes livsfarligt våld, att det användes vapen samt på grund av det stulna beloppets storlek.

Åklagaren tillade att han alternativt yrkade ansvar för medhjälp till grovt rån.

Ett flertal målsägande yrkade skadestånd. Mot S.C. framställdes ett yrkande om kvarstad.

Dessutom åtalades S.C. och S.F. för förseelse mot vapenlagen enligt 9 kap. 2 § första stycket d vapenlagen (1996:67) samt M.P. för narkotikabrott, ringa brott, enligt 2 § 6 narkotikastrafflagen (1968:64) och för dopningsbrott enligt 3 § andra stycket lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel.

Huvudförhandling inleddes den 12 december 2005 och ställdes in beträffande S.F. den 19 december 2005. Då hade förhör hållits med honom över åtalet för grovt rån.

I fråga om det åtal som åklagaren hade rubricerat som grovt rån förnekade S.C. och M.P. vad åklagaren lagt dem till last.

S.C. erkände den som förseelse mot vapenlagen rubricerade gärningen. M.P. erkände att han innehaft narkotika men förnekade att han innehaft dopningsmedel.

Med hänvisning till sin inställning i skuldfrågan bestred S.C. och M.P. skadeståndsyrkandena. S.C. bestred kvarstadsyrkandet.

Tingsrätten rådmannen Thomas Arvefors, skiljaktig i fråga om åtalet för grovt rån mot M.P., samt nämndemännen Kjell-Bertil Solndahl, Tomas Wahlström och Zelal Ölcer) anförde följande i dom den 20 januari 2006.

Domskäl

Ansvar

Skuld

Åtalet för grovt rån

Förhör har hållits med S.C. och M.P. Förhöret med S.F. utgör processmaterial. Målsägandeförhör har skett med F.H., S.M. och E.S.L. Åklagaren har åberopat vittnesförhör med polisinspektör R.T., V.A. och A.G., vilken tidigare har varit gift med M.P. och som därför inte har hörts under ed. På S.C:s begäran har kiropraktorn P.G. vittnat om S.C:s hälsotillstånd.

Åklagaren har åberopat den skriftliga bevisning som framgår av domsbilaga 6. - - -

Av den förebringade utredningen framgår inledningsvis följande. S.C. och S.F. innehar ett bilverkstadsbolag, som har sina lokaler på Bruttovägen i Järfälla. Bolaget startades i november 2004. M.P. är anställd av bolaget. S.C. är förtidspensionerad. Han har sin bostad på Arrendevägen i Järfälla. S.C. har sambo och barn. Han är bekant med S.E. M.P. bor på Nibblevägen i Järfälla. Han har sålunda tidigare varit gift med A.G., med vilken han har två barn som A.G. har vårdnaden om. A.G. arbetar i Stäket och bor i Kallhäll i närheten av sitt arbete. S.F. har en verkstadslokal på Hammarvägen i Järfälla. Verkstaden på Bruttovägen är utrustad med inbrottslarm. Genom användandet av koder slås larmet på och av. I verkstadens bottenplan finns, utöver själva verkstaden, ett kontor för kundmottagning. Ovanpå kontoret - på ett loft - finns ytterligare ett utrymme avsett för kontor. Utrymmet, till vilket en spiraltrappa leder, är låsbart. På loftet finns även ett lunchrum. Angivna utrymmen är belägna vid verkstadens entré. Vid två skruvstäd, som polis anträffade i verkstaden uppställda vid arbetsplatser knutna till S.C. och M.P., har fotanglar, s.k. spanska ryttare, tillverkats. Det skruvstäd som disponeras av S.F. i verkstaden har inte kunnat kopplas till tillverkning av fotanglar. Däremot har en bultsax som påträffades i S.F:s lokal på Hammarvägen använts vid sådan tillverkning. I verkstaden på Bruttovägen påträffades vidare två mindre, orangefärgade hjul. - Ettvart av de fordon som är upptagna i åklagarens gärningsbeskrivning tillgreps vid tillfälle inom den period för varje tillgrepp som åklagaren har angett i gärningsbeskrivningen och på plats som åklagaren har påstått. - Torsdagen den 25 augusti 2005 cirka kl. 04.15 sprängdes en bankomat tillhörig Östgöta Enskilda Bank i Infra City i Upplands Väsby. Några pengar tillgreps emellertid inte ur bankomaten. Ungefär samtidigt lades fotanglar ut på gator och vägar i norra och västra Stockholmsområdet. En del av dessa fotanglar var tillverkade vid de skruvstäd som är kopplade till S.C:s och M.P:s arbetsplatser och med bultsaxen. Samma den 25 augusti omkring kl. 04.50 tillgreps i Securitas’ värdecentral i Akalla 26 140 000 kr i kontanter. Tillgreppet utfördes av minst fyra maskerade personer, sedan en port som ledde in i den byggnad vari värdecentralen är belägen hade forcerats med den tillgripna hjullastaren och ett fönster till värdecentralen krossats. I hjullastarens skopa fanns en bombattrapp. Bakom hjullastaren kördes en svart Jeep Cherokee. Avsikten synes ha varit att med hjälp av en murbräcka krossa fönstret, vilket sålunda blev obehövligt. Murbräckan var försedd med två orangea hjul, vilka var av samma typ och fabrikat som ett av de hjul som anträffades i verkstaden på Bruttovägen. Murbräckan lämnades kvar på platsen. Vid tillgreppet användes skjutvapen eller föremål som liknar sådana vapen. Pengar lades i stora bagar. En bag blev kvar i värdecentralen. Tillgreppet är på det av åklagaren angivna skälet att bedöma som rånbrott. I värdecentralen arbetade vid rånet de av Securitas anställda F.H., S.M. och E.S.L. Dessa skadades inte fysiskt vid händelsen. Cirka en halvtimme efter tillgreppet i värdecentralen påträffades den bil som hade tillgripits från M.S. - en mörkblå Jeep Cherokee - brinnande på Imatragatan i Kista. Den L.F.E. tillhöriga bilen, en Opel Kadett, anträffades senare samma morgon utbränd stående på en väg under en viadukt under E4 vid Knistavägen i Sollentuna. Vid sidan av vägen hittades en fotangel. A.Ö:s bil, en Chrysler Voyager, iakttogs den 25 augusti uppställd på Nytorpsvägen i Sollentuna. Bilen, som var försedd med falska registreringsskyltar, hade brunnit. Fotanglar påträffades mellan bilens framsäten. M.A:s bil - en svart Jeep Cherokee - återfanns falskskyltad på kvällen den 25 augusti på Amorinavägen i Sollentuna. I bilens kupé påträffades stora ansamlingar av mänskligt huvudhår. Utlagda fotanglar hade orsakat skador på passerande bilars däck och hade hindrat trafik. De tillgripna kontanterna har inte återfunnits.

Åklagaren har gjort gällande att det var den bil som hade tillgripits från M.A. som kördes efter hjullastaren in på värdecentralen och att denna bil användes som flyktbil.

S.F. har uppgett: Han har känt S.C. i tio års tid. Innan han blev delägare i bolaget hade deras bekantskap dock varit ytlig. Det var S.C:s initiativ att starta verkstaden. Han och S.C. har satsat uppskattningsvis 400 000 kr vardera i företaget. Verksamheten går bra. S.F. har arbetat nära ett år i bolaget. Han är utbildad plåtslagare. Utöver plåtslageriarbete ägnar han sig åt att räkna på arbeten och att lägga fram offerter. M.P. har han lärt känna till följd av arbetet. Genom gemensamma vänner var han och M.P. tidigare ytligt bekanta med varandra. I verkstaden arbetar vidare E. som är av utländsk härkomst. E. har arbetat några månader vid företaget. Dessutom är D. anställd med lönebidrag. S.F:s son föddes den 15 april 2005. Sonen är tre månader för tidigt född och allvarligt sjuk. I slutet av augusti 2005 var sonen intagen på Danderyds sjukhus. S.F. besökte sonen så ofta han kunde. Besöken kunde avläggas när helst på dygnet som han hade möjlighet. Därutöver arbetade han i bolaget så mycket han kunde. Han brukar anlända till verkstaden kl. åtta på morgonen. Han försöker avsluta arbetet vid 18-tiden men arbetar ganska ofta senare än så. Det har hänt att han har övernattat i verkstaden. Han känner inte till att tillverkning av fotanglar har förekommit i verkstaden. De skruvstäd som fanns i verkstaden hade införskaffats när verksamheten startade; det är han helt säker om. Han kan dock inte helt utesluta att skruvstäden hade övertagits från ett närbeläget verkstadsföretag, som hade lagts ned någon gång under sommaren 2005; han har emellertid inte något minne av att skruvstäden skulle ha tagits därifrån. Den bultsax som påträffades i hans lokal på Hammarvägen hade han lånat från verkstaden på Bruttovägen för att använda när han hjälpte en kamrat och dennes flickvän att öppna ett källarförråd. S.F. hade befunnit sig i verkstaden när han blev tillfrågad om saken. Han tog därför med sig en bultsax från verkstaden. När han hade utfört arbetet blev bultsaxen kvar i hans bil, varför han lade verktyget i lokalen på Hammarvägen. Den lokalen innehar han tillsammans med M.S. De orangefärgade hjulen har han inte sett tidigare. - Den 24 augusti 2005 arbetade han i verkstaden både på dagen och på kvällen. Han hade ett privat arbete på en stötfångare till en BMW-bil som han måste slutföra. Han vill inte uppge namnet på den som hade gett honom detta uppdrag. Kl. 20.38 ringde sonens moder till honom. Han tog emot samtalet i verkstaden på sin mobiltelefon. Samtalet, som rörde sonen, var långt. Han uppgav under samtalet att han skulle besöka sonen. Omkring kl. 21.45 lämnade han verkstaden för att äta på en hamburgerrestaurang i Jakobsberg. Han satte därvid på larmet. Ingen var kvar i verkstaden när han lämnade denna. Han intog måltiden ensam. När han återkom till verkstaden senare samma kväll befann ett stort antal personer sig i lunchrummet. Hur många dessa var vet han inte. Dessa personer är tungt kriminellt belastade. Av omsorg om sin familj vill han inte uppge personernas namn. Han kan dock säga att han inte iakttog M.P. bland dem som var där, men han vet inte huruvida denne var där eller inte. Han frågade inte någon av personerna vad dessa gjorde i verkstaden. Personerna utförde inte något arbete utan satt och samtalade. Han var inte förvånad över deras närvaro. Hur länge de uppehöll sig i verkstaden vet han inte. Personerna måste ha tagit sig in där med hjälp av nyckel. Det är många nycklar till verkstaden i omlopp. Han själv, S.C., M.P. och D. har varsin nyckel. Ägaren av den fastighet vari verkstaden är inrymd har en eller flera nycklar. Även hantverkare som besökte verkstaden hade nyckel liksom fordonsbärgare som anlitades. Det hade förekommit tidigare att folk som inte hade anknytning till verkstaden hade befunnit sig där nattetid. När han hade gripits av polisen förstod han att de personer som hade varit i verkstaden när han återvänt dit från kvällsmåltiden den 24 augusti måste ha varit inblandade i rånet. Den 25 augusti kl. 00.12 sände han från verkstaden ett SMS-meddelande till sin far, varefter han tog en dusch. Cirka kl. ett samma natt for han från verkstaden på sin motorcykel till Danderyds sjukhus för att besöka sonen. Den mindre lastbil som han annars använder var parkerad utanför verkstaden. Efter att ha besökt sonen for han hem för att sova. Han hade glömt sin mobiltelefon på verkstaden när han for därifrån. Telefonens batteri kom därvid att ladda ur.

M.P. har berättat: Han har känt S.C. i 15 års tid. Med S.F. har han varit bekant i 10-15 år. M.P. har arbetat ett år vid bolaget. Han hade blivit tillfrågad av S.C., om han ville börja där. M.P. är bilmekaniker och utför i det närmaste enbart mekanikerarbete vid företaget. Det förekommer någon gång att han ombesörjer inköp. S.C:s yngre bror R.C. brukar hjälpa till med att hämta reservdelar och att köra bilar till och från lackering. Det är vanligtvis ganska mycket folk i verkstaden. Utöver de sagda personerna arbetar E. extra i verkstaden. Denne arbetade mycket med egna bilar. Det händer att V. är där. V. arbetar med BMW- bilar ibland. Vid den gård där verkstaden är belägen finns ytterligare fem eller sex verkstäder. En av dessa kom att läggas ned. Från den verkstaden erhöll S.C:s och S.F:s verkstad verktyg som motorlyft och växellådslyft. M.P. vet inte när skruvstäden kom till verkstaden; dessa kan ha ingått i de verktyg som erhölls från den nedlagda verkstaden. Han har inte lagt märke till någon tillverkning av fotanglar i verkstaden. Han minns inte om han har sett några bultsaxar i verkstaden. Han har inte hört talas om att S.F. skulle ha lånat en bultsax därifrån. M.P. har endast sporadiskt umgåtts med S.C. privat. Han har inte haft något privat umgänge med S.F. Det har hänt att han har umgåtts med R.C. på fritiden. M.P. eller S.F. brukar anlända först till verkstaden på morgnarna. De kommer någon gång mellan kl. sju och åtta. Därefter kommer R.C. Åter senare anländer vanligtvis S.C. Denne brukar komma någon gång kl. åtta-tio. Sist kommer E. M.P. brukar arbeta till ungefär kl. 18 utom onsdagar eller torsdagar; varannan onsdag och torsdag, när A.G. arbetar kväll, hämtar han nämligen sina och A.G:s barn på dagis. Sådana dagar går han från arbetet vid 16-17-tiden. Det har förekommit att han har befunnit sig i verkstaden till så sent som kl. 22 eller 23. Han har dock ingen kännedom om att folk skulle ha varit där på kvällar. Han har aldrig övernattat på verkstaden. När han har hämtat barnen på dagis kör han dem till A.G:s bostad, där han brukar stanna till någon gång mellan kl. 21.30 och 22.30. - Den 24 augusti 2005, som således var en onsdag, hämtade han barnen på dagis efter arbetets slut. Det är ingenting som han minns, utan det är någonting som han har förstått av förundersökningen. Sedan han lämnat A.G:s bostad far han vanligtvis hem eller för att äta på hamburgerrestaurang i Barkarby. Han har vänner i Viksjö, Skälby, Kallhäll och Barkarby. Han kan senare på kvällen den 24 augusti ha träffat en del av dem. Han minns nu att han åkte till P.J.L. som alltså är en kamrat och som bor i Skälby - han tror att denne har sin bostad på Bronsvägen - för att se på en s.k. racerbil där. Efter besöket hos P.J.L. for han hem för att sova. Han har således inte befunnit sig på verkstaden på Bruttovägen på kvällen den 24 augusti eller på natten mot den 25 augusti. - Under dagen den 25 augusti arbetade han i verkstaden. Han kommer inte ihåg när han fick höra talas om rånet. Han minns inte heller huruvida andra som arbetade i verkstaden pratade om att ett stort antal bilar hade drabbats av punktering under morgonen. På kvällen deltog han i en pokerturnering inne i stan. Någon vecka in i september for han till England där han vistades under tio- tolv dagar.

S.C. har berättat: Han har en lägenhet på Arrendevägen, som han emellertid hyr ut till sin bror R.C. och en kusin. Det händer dock att han bor i lägenheten. Normalt bor han emellertid hos sin sambo i en annan lägenhet på Arrendevägen. Han har två söner med sambon, vilka bor i den lägenheten. - Han startade verkstaden tillsammans med en annan person än S.F. När den personen lämnade verksamheten blev S.F. delägare i bolaget. S.C. är inte utbildad mekaniker men kan mycket om bilar. Han lider av benskörhet - osteoporosis - och har ett skelett som en 80-åring. Han kan inte utföra några fysiskt påfrestande sysslor. Hans uppgift i företaget är att handha kundkontakter och ombesörja fakturering, bokföring och liknande göromål. Han och S.F. sköter inköp till bolaget. Han skulle aldrig köpa någonting till bolaget utan att S.F. hade vetskap om det. Inte heller skulle han göra privatinköp med bolagets medel. Han har sitt kontor på bottenvåningen. Han kommer och går som han vill. Meningen var att han skulle vara där mellan kl. 8 och 18, men normalt kommer han någon gång kl. 09-10 och kan lämna verkstaden på eftermiddagen. Han brukar inte vara på verkstaden på kvällarna. Han tar inte ut någon lön ur bolaget. Han lever på sin sjukpension. D.S. är inte längre anställd av bolaget. Denne fick lämna sin anställning i början av sommaren. D.S. hade misskött arbetet och hamnat i konflikt med S.C. och M.P. När S.F:s son hade fötts behövdes ytterligare en plåtslagare, varför E.A. anställdes, vilket skedde efter det att D.S. hade slutat. R.C. brukar vara i verkstaden; brodern tvättar bilar och hämtar bilar och reservdelar. Det förekommer även att V.A. uppehåller sig i verkstaden. S.C. S.F., M.P., V.A. och fastighetsägaren, som har en truck parkerad i verkstaden, har nyckel till verkstaden. Fastighetsägaren tappade tidigare bort en nyckel. En verkstad i närheten av bolagets verkstad hade innehafts av en person som heter D. Ryktet sade att D. hade gått i konkurs sedan han varit inblandad i skottlossning i Kista centrum. D. hade skulder till ägaren av den fastighet vari bolagets verkstad är inrymd. Fastighetsägaren lät bolaget ta över D:s verktyg, bl.a. skruvstäden. D. kom senare och ville ha betalt för verktygen. S.C. känner inte till att det har förekommit tillverkning av fotanglar i verkstaden. I verkstaden finns det bultsaxar, men dessa är mindre än de som påträffades i S.F:s lokal. De orangefärgade hjulen har han aldrig sett förut. Han har inte någon kännedom om att personer skulle ha befunnit sig på verkstaden på kvällar och nätter. Fastighetsägaren är dock ofta där på kvällarna. - Den vecka rånet ägde rum arbetade han som vanligt. Han tror att han var på verkstaden samtliga arbetsdagar. Bolaget hade många bilar som skulle lämnas ut till kunder. Han minns inte vad han gjorde efter arbetets slut. Hans söner tränar ishockey. Kanske skjutsade han dom till ishallen eller till Skridsko-Johan i Bromma för skridskoslipning. Om han åkte för att slipa skridskor var även sambon med. Han har inte något minne av vad han gjorde på kvällarna den aktuella veckan. Han brukar vara hemma och se på TV. Han är inte mycket för att vara ute och festa. På onsdagskvällar brukar han dock tillsammans med en kamrat besöka Villan, som är en pub i Jakobsbergs centrum. Han tycker om att åka omkring ensam i sin bil på kvällen och ägna sig åt sina tankar. Det var vid denna tid mycket att fundera på när det gällde bolaget; det hade varit tungt och kivigt, och han övervägde att sälja. Han kan under veckan ha skjutsat någon från Viksjö till Jakobsberg, men det är inte någonting som han minns. På kvällen den 24 augusti måste han ha besökt Villan. Således var han inte på verkstaden den kvällen. - På morgonen den 25 augusti kom han till verkstaden vid tiotiden. Han fick vetskap om rånet samma dag som det hade förövats. Å., som bolaget anlitar för lackeringsarbeten, berättade att många hade fått punktering under morgonen. Med anledning av Å:s uppgifter gick S.C. och M.P. in på Internet där de kunde läsa att ett rån hade ägt rum. S.C. minns inte vad han därefter gjorde under dagen. Han kommer inte ihåg om han träffade S.F. I sin fickdagbok har han noterat att han besökte sin bank i Sundbyberg den 29 augusti, varför han tror att han den 25 augusti var på banken för att boka tid för besöket.

V.A. har vittnat: Han har känt S.C. i många år, men de har inte direkt umgåtts. I samband med att verksamheten i verkstaden på Bruttovägen startade frågade han S.C. om han fick meka med sin bil i verkstaden, vilket han fick göra. Som en följd av det har han lärt känna även M.P. De som normalt är i verkstaden är S.C., M.P. och S.F. Också S.C:s bror R.C. brukar vara i verkstaden. På senare tid har även E. arbetat där. Nyckel till verkstaden hade han själv, S.C., S.F., M.P. och R.C. Han har normalt varit i verkstaden efter arbetstid, efter kl. 16.30, och befunnit sig där en-två timmar.

Inledande bedömning

Utifrån de filmsekvenser av rånet som har spelats upp är det inte möjligt att identifiera någon av dem som har förövat rånet. Såvitt framgår av sekvenserna är rånarna till skillnad från S.C. och M.P. tämligen kraftigt byggda. S.M. har sedan förhör hållits med S.C. förklarat att han känner igen dennes röst från rånet. Av S.M:s utsaga framgår dock att han inte är säker om denna uppgift.

I fråga om de handlingar som åklagaren har tagit upp i gärningsbeskrivningen kan det för den fortsatta prövningen konstateras att det inte är visat att S.C. eller M.P. var en av dem som forcerade porten till Securitas’ värdecentral, hotade personer i värdecentralen med vapen eller tillgrep kontanter där. Inte heller är utrett att S.C. eller M.P. spred fotanglar på gator eller vägar, sprängde bankomaten eller tillgrep något av de fordon som är i fråga.

När det vidare gäller de av åklagaren angivna handlingar som utgörs av tillverkning av fotanglar och murbräckan görs följande bedömning. Utöver de två skruvstäd i verkstaden på Bruttovägen som kan knyta S.C. och M.P. till tillverkning av fotanglar förekommer inte någon annan utredning i denna del än S.C:s, M.P:s och S.F:s uppgifter samt beslaget på ett hjul av samma typ och fabrikat som murbräckan var försedd med. Det är inte bekant hur vanligt förekommande hjul av aktuellt slag och fabrikat är. Mot S.C:s och M.P:s bestridanden är det inte styrkt att någon av dem tillverkade fotanglar eller deltog i framställningen av murbräckan.

Inte heller är visat att S.C. eller M.P. köpte in mobiltelefoner avsedda att brukas vid genomförandet av rånet.

Fråga är då om S.C. och M.P. har medverkat till den gärning som är i fråga i något annat avseende än som nu har berörts.

Allmänt om utredningen rörande mobiltelefonsamtal

Flera av de uppgifter som M.P. och S.C. har lämnat om sina förehavanden under den vecka som rånet förövades är antaganden gjorda med anledning av uppgift i listor över samtal som ringdes eller mottogs på deras mobiltelefoner med nr 073-908 0015 och 0762-32 6965, båda tillhöriga M.P., och nr 0704-71 6968, tillhörig S.C.

De listor över telefonsamtal som åklagaren har hänfört sig till är upprättade av telefonoperatören Tele2. Dessa listor upptar samtliga telefonsamtal och SMS-meddelanden som under tid som kan vara aktuell förekom med de telefoner som är i fråga. Samtalen är inte inspelade. Även innehållet i SMS-meddelandena är okänt. Åklagaren har hänfört sig till samtalslistor beträffande även andra telefoner än 073-908 0015, 0762-32 6965 och 0704-71 6968. Av listorna framgår mellan vilka telefoner som kommunikation ägde rum, tidpunkterna för kommunikationen och de basstationer, eller sändare, under vilken telefontrafiken skedde. När det gäller de områden som olika sändare täcker har kommit fram bl.a. att Arrendevägen i Järfälla, där således S.C. har sin bostad, täcks av sändarna Viksjö 210 grader, Viksjö 330 grader och Görväln 170 grader, att verkstaden på Bruttovägen täcks av sändarna Skälby 2 210 grader, Skälby 2 300 grader och Jakobsberg 210 grader, att Securitas’ värdecentral täcks av bl.a. sändaren Hansta 125 grader, Norgegatan, som är belägen i närheten av värdecentralen, täcks av Sun Microsystem 200 grader och att även puben Villan täcks av sändaren Jakobsberg 210 grader men endast av den sändaren.

Om kontrollmätning av vilka platser av intresse som sändare täcker har R.T. vittnat. R.T. har utfört kontrollmätningarna. Hans uppgifter ger vid handen att det område som en sändare täcker i en tätort är förhållandevis litet men att det inte är möjligt att ange den plats inom området där den som brukar telefonen befinner sig. R.T. har uppgett att han vid sin kontrollmätning kunde konstatera att Görväln 170 grader täcker trapphuset i den fastighet där S.C:s bostad är belägen och att Viksjö 210 grader och Viksjö 300 grader tar över utanför fastigheten.

Särskilt om S.C.

Av listor över telefontrafik som förekom med 0704-71 6968 under tiden den 6-21 augusti 2005 framgår att denna skedde till stor del när S.C. befann sig i bostaden eller på verkstaden på Bruttovägen och att telefonsamtal före den 18 augusti inte förekom efter midnatt, med några undantag.

Åklagaren har gjort gällande att S.C. brukade även en mobiltelefon med nr 0762-74 0649 från eftermiddagen den 22 augusti 2005 till förmiddagen den 26 augusti 2005. S.C., som har förnekat detta, har vidgått att han den 28 augusti 2005 lämnade över denna telefon till S.E. S.C. har om sagda telefon vidare uppgett: S.E. hade nämnt att hon behövde en mobiltelefon, eftersom den mobiltelefon som hon hade var trasig. Det kan ha varit i mitten av augusti 2005 som hon talade om detta. Han nämnde för henne att det fanns en telefon på verkstaden som hon kunde få, en vit Nokia. Han och S.E. kom inte att träffas på ett tag. Den 25 eller den 26 augusti såg han den nu aktuella telefonen ligga i en soffa på loftvåningen. Han trodde först att den låg för laddning av batteriet, men det var inte fallet. Han frågade M.P. och S.F. om telefonen, men ingen av dem kändes vid den. Han uppfattade telefonen som en billig och bortglömd telefon. Han tog telefonen den 26 augusti för att lämna den till S.E. Om det senare skulle ha visat sig att telefonen tillhörde en kund, hade han ersatt kunden för telefonen.

S.F. har uppgett att han inte känner till att det skulle ha funnits en ”herrelös” mobiltelefon på verkstaden och att han inte har något minne av att S.C. frågade honom om en sådan telefon.

Av utredningen rörande trafiken med telefonerna med nr 0704-71 6968 (nedan benämnd -6968), dvs. S.C:s telefon, och nr 0762-74 0649 (nedan benämnd -0649), dvs. den telefon som åklagaren har gjort gällande att S.C. också använde framgår bl.a. följande. Med de båda telefonerna ringdes och mottogs under den period som är i fråga totalt flera hundra samtal. Ett stort antal av dessa samtal skedde vid tidpunkter och under sändare som har sådan täckning att det måste dras den slutsatsen att telefonerna vid de samtalen brukades inom samma områden utan större tidsmellanrum. Åtskilliga samtal ägde rum på sagda sätt under sändare som täcker Arrendevägen eller verkstaden på Bruttovägen. Flera samtal med -0649 skedde under Görväln 170 grader, vilket sålunda kan innebära att den som brukade telefonen befann sig i trapphuset i den fastighet där S.C. bor. Inte något av de redovisade samtalen synes ha ägt rum på en plats och vid en tidpunkt som innebär att telefonerna måste ha varit på skilda platser vid samtalet. Av de således totalt flera hundra samtal som förekom på telefonerna skedde inte ett enda samtal samtidigt, dvs. inget samtal på den ena telefonen överlappade tidsmässigt något samtal på den andra. Härvid är att märka, att vid ett tillfälle, den 23 augusti kl. 16.45:03, blev en uppringning till den påslagna -0649 vidarekopplad utan att sålunda samtalet togs emot och att tolv sekunder senare - dvs. inom sådan tid som gör det antagligt att de båda telefonerna hade gett ifrån sig ringsignaler samtidigt - besvarades ett samtal på -6968 under samma sändare som vidarekopplingen hade skett under. Påfallande ofta ägde samtal på den ena telefonen rum mycket kort tid efter det att den andra telefonen hade använts. Samtalen var i de flesta fall kortvariga, många gånger endast några sekunder. Också när det gäller sända och mottagna SMS-meddelanden med telefonerna görs samma bedömningar.

På grund av det nu anförda är styrkt att S.C. har brukat även -0649 under tiden den 22-24 augusti 2005 och att han den 28 augusti 2005 lämnade över telefonen till S.E. En av S.C., av andra uppgifter icke underbyggd förklaring om att han kunde vara förföljd av någon som innehade sagda telefon lämnas således utan avseende. Inte heller godtas hans inte särskilt sannolika uppgifter om hur han först den 26 augusti 2005 kom i besittning av denna telefon, vilka uppgifter dessutom har motsagts av S.F.

Genom vad som har upptagits om telefontrafiken med de av S.C. disponerade mobiltelefonerna angående kvällarna den 21 och 22 augusti, natten mot den 23 augusti, kvällen den 23 augusti och natten mot den 24 augusti och under dagen den 24 augusti har vidare framkommit: Den 21 augusti strax före kl. 22 mottog han ett samtal under en sändare som täcker Securitas’ värdecentral. Drygt tio minuter senare mottog han ett samtal under en sändare som täcker Norgegatan, som är belägen nära värdecentralen. Någon gång efter kl. 23 var han åter i sin bostad. Den 22 augusti kl. 22.50 befann S.C. sig under sändare som täcker den plats där den M.A. tillhöriga bilen tillgreps natten mellan den 22 och 23 augusti. S.C. var någon gång efter midnatt under en sändare som täcker Arrendevägen, som han lämnade före kl. 1 den 23 augusti. Han körde omkring i Sollentuna till senast kl. 3.03 då han ringde under sändare som täcker verkstaden på Bruttovägen. Därefter for han hem. - På kvällen den 23 augusti körde han omkring i norra Stockholmsområdet. Han befann sig därefter på verkstaden, dit han kommit senast kl. 22.31 och som han lämnade tidigast strax före midnatt. Kl. 1.30 den 24 augusti ringde han under en sändare som täcker S.F:s lokal på Hammarvägen. Strax efter kl. 2 befann han sig under en sändare som täcker den plats där M.S:s bil tillgreps natten mellan den 23 och 24 augusti. Han ringde till M.P. Han använde därvid -6968. Det sista samtalet som förekom den natten ägde rum kl. 2.42; han brukade då -0649. - På dagen den 24 augusti anlände han till verkstaden på Bruttovägen strax före kl. 12 där han var endast cirka en halvtimme. Mellan cirka kl. 13.30 och strax efter 17 körde han omkring i nordvästra Stockholmsområdet, varvid ett mycket stort antal samtal med framför allt -0649 förekom. Han kan ha besökt bostaden fem- tio minuter strax före kl. 16. Efter kl. 17 befann han sig cirka en halvtimme på verkstaden på Bruttovägen.

När det gäller kvällen den 24 augusti och natten mot den 25 augusti har följande framkommit om trafiken med -6968 och -0649. Kl. 22.15 den 24 augusti mottog S.C. på -6968 ett samtal från M.P. S.C. befann sig därvid under en sändare som täcker Arrendevägen. Under en sådan sändare ringde han kl. 22.43 på samma telefon ett samtal. Kl. 23.09 ringde han ett samtal med -6968 under en sändare som täcker verkstaden på Bruttovägen. Med hänsyn till att den sändaren inte täcker puben Villan är utrett att S.C. vid denna tidpunkt inte var på puben. Efter det förekom det inte någon trafik med -6968 förrän strax före kl. 7 den 25 augusti, när två mottagna samtal vidarekopplas på grund av att telefonen var avstängd eller inte fanns i något område som täcks av en sändare. Det framgår inte var telefonen därvid fanns. - På -0649 var trafiken omfattande fram till kl. 3.53 den 25 augusti. Samtal både ringdes och mottogs. Framför allt ringdes det från telefonen. Samtalen var mycket korta; ett samtal varade drygt en minut, ett var på 40 sekunder, medan de övriga var kortare än en halvminut varav de flesta varade endast några sekunder. Fram till kl. 2.57 ägde samtalen i övrigt rum under en sändare som täcker verkstaden, med undantag för två samtal som skedde strax efter kl. 2.15 under sändare som täcker Arrendevägen. Några samtal - strax före kl. 23, strax efter midnatt och kl. 2.37 - skedde under en sändare som förutom verkstaden täcker Villan, den pub i Jakobsbergs centrum som S.C. har uppgett att han besökte under kvällen den 24 augusti. Det måste i så fall ha rört sig om besök som varade endast någon minut. Någon gång omkring kl. 3 togs telefonen från verkstaden. Kl. 3.53 mottogs på telefonen ett samtal under en sändare som täcker Norgegatan, som alltså ligger i närheten av Securitas’ värdecentral. Samtalet varade 27 sekunder. Därefter förekom inte någon trafik med telefonen förrän kl. 5.23, då ett 1 minut 44 sekunder långt samtal ringdes från Ekerötrakten.

På förmiddagen den 25 augusti var enligt utredningen trafiken med -6968 och -0649 bl.a. följande. Ytterligare sex samtal till -6968 vidarekopplades mellan kl. 7.36 och 10.20 på grund av att telefonen var avslagen eller inte var inom område som täcks av sändare. Kl. 08.10 hade emellertid telefonen mottagit ett SMS under en sändare som täcker verkstaden. Efter kl. 10.20 förekom inga påringningar, mottagna SMS- meddelanden eller annan trafik med -6968 förrän kl. 12.02 då S.C. mottog ett samtal i Sundbyberg på den telefonen. Ett samtal mottogs på samma telefon kl. 13.45:37 under en sändare som täcker Arrendevägen. - Från -0649 ringdes kl. 8.26 och 8.44 två samtal till -0376 som besvarades. Samtalen varade endast sex sekunder respektive två sekunder. Kl. 9.18 och 11.25 ringdes med -0649 ytterligare två samtal till samma nr. Dessa samtal var längre, drygt en halv minut respektive knappt en minut. Samtalet kl. 11.25 hade skett under samma sändare som under vilken samtalet på -6968 hade mottagits kl. 12.02. Kl. 13.44:48 ringdes på -0649 åter ett samtal till -0376. Detta samtal varade fem sekunder och skedde under en sändare som täcker Arrendevägen. Detta samtal ägde sålunda rum 49 sekunder efter det nyssnämnda samtalet med -6968 och förekom under samma sändare som det samtalet.

På grund av det anförda är det visat att S.C. innehade -0649 även den 25 augusti 2005. Vidare är det klarlagt att S.C. på kvällen den 24 augusti och natten mot den 25 augusti befann sig på verkstaden på Bruttovägen från cirka kl. 22.45 till omkring kl. 3 - där det enligt vad som är utrett genom S.F:s uppgifter i vart fall fram till kl. 1 uppehöll sig ett stort antal personer - och att S.C. knappt en timme före det att rånet förövades mot värdecentralen uppehöll sig i närheten av denna.

Åberopade telefonsamtalslistor ger vid handen att det kring tidpunkten för rånet förekom kommunikation mellan mobiltelefoner med nr 0737-68 6048, 0736-45 9893, 0737-68 6083, 0762-74 3746, 0736-17 3244, 0737-68 6048, 0736-93 0314, 0737-68 6062, 0737-68 6074, 0739-35 4719, 0739-35 4721, 0739-74 1066 och 0762-10 9092. Trafiken mellan dessa telefoner skedde på platser som har samband med rånet. Telefonerna kommunicerade endast sinsemellan - med undantag för någon uppringning till Fröken Ur eller liknande - och har såvitt framkommit inte brukats senare.

Av utredningen framgår vidare följande. Den 24 augusti 2005 inköptes tre mobiltelefoner, som var av märket Siemens. Två av dessa telefoner ingår bland de ovannämnda telefoner som brukades enbart i samband med rånet, nämligen 0736-93 0314 och 0762-74 3746. Den tredje telefonen hade nr 0736-93 0376 (nedan -0376). Fakturan avseende inköpet, vilket skedde kontant, anträffades i kontorsutrymmet på loftet i verkstaden på Bruttovägen. På fakturan förekommer S.C:s fingeravtryck. S.C. har avsatt fingeravtryck även på en plastpåse i vilken det förvarades ett kvitto rörande ett inköp av en mobiltelefon av märket Nokia. Också detta kvitto fanns i nämnda kontorsutrymme. Denna telefon, 0737-68 6062, ingår också bland de telefoner som användes enbart vid rånet. Telefonerna är möjliga att identifiera genom de s.k. Imei-nummer som är upptagna på fakturan och kvittot och som återfinns i samtalslistorna.

S.C. har förklarat: Han känner inte igen fakturan rörande Siemenstelefonerna och har inte något minne av att ha sett denna handling förut. Eftersom han har hand om bokföringen är det naturligt att han har hållit fakturan i sin hand. Bolaget gör sina inköp med ett bolagsbetalkort. Då fakturan avser ett kontantköp var det inte anledning att bokföra inköpet, utan han måste ha lagt fakturan åt sidan. Inte heller har han något minne av kvittot rörande Nokiatelefonen.

S.F. har uppgett sig sakna kännedom om fakturan och kvittot.

V.A. har vittnat: Tidigare användes utrymmet på loftvåningen som kontor. Kontoret flyttades till markplanet. Han har utgått från att dörren till utrymmet på loftet har varit låst, eftersom han har förvarat saker där. Han har i varje fall bett S.C. att hålla dörren låst. Han har inte känt på dörren om den har varit låst. Dörren har varit stängd när han har varit där. Ingen har brukat vara i detta utrymme när han har varit i verkstaden. Han vet med säkerhet att S.C. har nyckel till utrymmet. Han har trott att även S.F. har nyckel då denne är delägare i verksamheten. Han har aldrig tagit upp frågan om vem som har nyckel till diskussion.

Av telefonlistorna framgår vidare: Kl. 5.25 och 5.34 den 25 augusti ringde S.C. på -0649 två samtal till -0376. Båda samtalen kopplades vidare på grund av att -0649 var avstängd eller inte fanns i något område som täcks av en sändare. Ytterligare två samtal till -0376 - dessa skedde kl. 5.41 och 6.41 - vidarekopplades av samma anledning.

-0376, som S.C. sålunda sökte ringa, var alltså en av de tre Siemens- telefoner som inköptes den 24 augusti varav de två övriga brukades vid genomförandet av rånet. Detta - sammantaget med de fingeravtryck som anträffats - innebär att det får anses uteslutet att S.C. inte hade kännedom om detta telefoninköp eller inköpet av mobiltelefonen med nr 0737-68 6062, som också användes vid rånet.

Med beaktande av det antal mobiltelefoner som användes som hjälpmedel vid genomförandet av rånet är det klarlagt att ett stort antal personer medverkade till rånet. Genom S.F:s uppgifter är det visat att i vart fall flera av dessa befann sig på verkstaden på Bruttovägen sent på kvällen den 24 augusti och natten mot den 25 augusti; senast kl. 3.34 lämnade dessa personer verkstaden.

Mot bakgrund av vad som har upptagits i målet får det anses styrkt att S.C. genom att samla in underrättelser och vidarebefordra sådana har medverkat till planering av det rån som förövades mot Securitas värdecentral i Akalla den 25 augusti 2005 cirka kl. 4.50. S.C. har också genom att ringa och motta samtal med -0649 på natten mot den 25 augusti medverkat till rånets utförande.

Vidare är styrkt att S.C. har medverkat till tillgreppen av M.A:s bil natten mot den 23 augusti och M.S:s bil påföljande natt. Med hänsyn till vad som har kommit fram om omständigheterna kring S.C:s brukande av -0649 kan det således inte anses bero på tillfälligheter att S.C. vid tidpunkter som är inom de tidsintervall inom vilka fordonen blev tillgripna befann sig under sändare som täcker de platser där tillgreppen utfördes. Hans medverkan har bestått i att han åtminstone anvisat bilarna för dem som utförde tillgreppen.

Som anförts inledningsvis är det inte utrett att S.C. har tillverkat fotanglar eller deltagit i tillverkningen av murbräckan. Några spår av sådant slag av tillverkning i verkstaden på Bruttovägen förekommer inte. Det är inte heller klarlagt när tillverkningen ägde rum. I ljuset av vad som har förekommit i målet får det anses visat att S.C. har tillhandahållit det skruvstäd som kan kopplas till honom för tillverkning av fotanglar.

S.F:s uppgifter ger vid handen att de personer som uppehöll sig på verkstaden var där åtminstone ungefär tre timmar. Det får hållas för visst att dessa personer därvid talade om det förestående rånet och att de som medverkade till brottet i varje fall i huvudsak var införstådda med vad som skulle ske.

Det är inte tvivel om att tillgreppen av hjullastaren och bilarna samt utläggandet av fotanglarna har ingått som led i rånet. Bankomatsprängningen i Upplands Väsby har skett på ett tämligen stort avstånd från rånplatsen. Det är visat att telefonen med nr 0737-68 6074 befann sig under en sändare som täcker det ställe där bankomaten var belägen. Det får anses uteslutet att detta berodde på tillfälligheter. Följaktligen är styrkt att även sprängningen har utgjort ett led i gärningen.

På grund av det anförda är styrkt att S.C. på sagda sätt har medverkat till utförandet av rånet. Mycket talar för att S.C. därvid varit så aktiv att han skall anses som gärningsman. Då det emellertid förekommer ett stort antal omständigheter rörande gärningen som inte har kunnat närmare utredas, är det inte visat att S.C:s medverkan varit sådan att han skall dömas i gärningsmannaskap. Däremot skall S.C. för sitt främjande av gärningen dömas för medhjälp till brottet. Gärningsbeskrivningens utformning kan inte anses vara hinder för en sådan prövning (jfr NJA 2003 s. 645).

Åklagaren har gjort gällande att rånet är grovt. Genom målsägandeförhören och de förevisade filmsekvenserna är klarlagt att de som utförde rånet brukade livsfarligt våld vid inbrytningen i lokalen. Sålunda hade S.M. nyss utfört städarbete i det utrymme vari inbrytningen skedde. Hade någon uppehållit sig i detta utrymme vid inbrytningen skulle den personen ha allvarligt skadats eller ha mist livet. På grund av det anförda och det mycket stora belopp som har tillgripits vid brottet är rånet att bedöma som grovt.

Särskilt om M.P.

När det gäller trafiken med de mobiltelefoner som M.P. disponerade, 0762-32 6965 (nedan benämnd -6965) och 073-908 0015 (nedan benämnd -0015), kan konstateras att - som ovan angetts - M.P. den 24 augusti kl. 2.09 mottog ett samtal från S.C. vilket denne ringde under en sändare som täcker in den plats där M.S:s bil tillgreps samma natt. Därutöver synes det inte ha förekommit någon kommunikation med M.P:s telefoner före kvällen den 24 augusti som kan bedömas vara av betydelse med avseende på vad målet rör.

Av A.G:s vittnesmål och listor över telefontrafik med nu behandlade telefoner framgår att M.P. den 24 augusti hämtade hennes och M.P:s barn på det daghem som de vistas i, vilket skedde sedan M.P. lämnat verkstaden på Bruttovägen vid 16-tiden, och att han for från A.G:s bostad omkring kl. 22. M.P. har uppgett att -0015 hade blivit kvar på verkstaden när han hade åkt för att hämta barnen, vilken uppgift får stöd av samtalslistan rörande denna telefon. Av listan framgår att telefonen inte brukades förrän kl. 22.15, när M.P. ringde till S.C. M.P. har förklarat att han inte minns vad han talade med S.C. om under detta samtal. Förekomsten av detta samtal innebär att M.P. måste ha begett sig till verkstaden för att i vart fall hämta -0015. Hans invändning om att han under kvällen den 24 augusti aldrig var på verkstaden är således vederlagd. Vid samtalet med S.C. uppehöll M.P. sig under en sändare som täcker verkstaden. Kl. 22.59 ringde A.G. upp -6965, vilket samtal M.P. besvarade under samma sändare. M.P. har i enlighet med vad som redovisats förut påstått att han under dessa samtal besökte P.J.L. i Skälby. M.P. har ovederlagd gjort gällande att den aktuella sändaren, Skälby 2 210 grader, täcker även P.J.L:s bostad.

För -0015 är två samtal den 25 augusti kl. 2.53 respektive kl. 3.27 registrerade. M.P. har uppgett att han inte vet vem han talade med. Dessa samtal - ett mottaget från en telefon med nr 0762-12 9615 och ett samtal till samma telefon - varade endast sex respektive fem sekunder och skedde under en sändare som täcker verkstaden på Bruttovägen. När det gäller ett samtal kl. 5.26 som ringdes med -0015 under en sändare som täcker Arrendevägen, har M.P. förklarat att han kan ha ringt R.C. som har sin bostad vid den gatan.

Genom den av åklagaren åberopade utskriften av loggen för larmsystemet i verkstaden på Bruttovägen avseende den 24 augusti har framkommit att larmet - som hade påkopplats kl. 21.45 av S.F. när denne lämnade verkstaden - kopplades ifrån kl. 22.14, dvs. en minut före det att M.P. ringde det nyss nämnda samtalet till S.C. Den kod som användes när larmet nu frånkopplades, 0016, var den kod som det var avsett att M.P. skulle använda. M.P. har uppgett att han hade glömt den koden och sedan en tid tillbaka i stället använt koden 5050, vilken kod han hade fått uppgift om av S.C. eller R.C. och som han nu alltså använde. Det är emellertid att märka, att det av loggen framgår att 0016 användes ofta före den 6 september 2005 kl. 7.55 och efter den 19 september 2005 kl. 18.17 men inte alls användes under tiden däremellan. Denna period när koden 0016 sålunda inte användes synes väl överensstämma med den tid som M.P. har angett för sin resa till England.

Av S.C:s och S.F:s uppgifter får anses framgå att båda vid på- och frånkoppling av larmet använde sig av koden 5050.

M.P. har lämnat uppgifterna om besöket hos P.J.L. först i ett kompletterande förhör vid sista huvudförhandlingsdagen. Åklagaren beslutade att anhålla M.P. den 29 september 2005, vilket beslut verkställdes dagen därpå dvs. drygt en månad efter den dag som är i fråga. Det kan således vara så, att M.P. först drygt en månad efter den händelse målet rör fick anledning att söka komma ihåg vad som förekom vid tidpunkten för händelsen. M.P. har varit frihetsberövad alltsedan anhållningsbeslutet verkställdes. Även med beaktande av att det kan vara svårt att minnas händelser lång tid efter att de har inträffat får det anses märkligt att M.P. i samband med att han har hörts av polis inte har pekat på möjligheten av att han hade besökt P.J.L. den aktuella kvällen. Det ärende hos P.J.L. som M.P. har föregett synes inte ha varit av ordinär natur för honom, eftersom han enligt vad han uppgett hyser ett stort intresse för motorsport. M.P. har inte hänvisat till något telefonsamtal eller någon annan kontakt med P.J.L. där besöket gjordes upp.

Larmloggen ger vidare vid handen att verkstadens larm tillkopplades med koden 0016 kl. 3.24 den 25 augusti och att larmet kopplades från med angivna kod samma dag kl. 7.57.

På grund av det anförda fästs inte avseende vid M.P:s uppgifter om var han befann sig efter det att han hade åkt från A.G:s bostad vid 22-tiden den 24 augusti. I enlighet med denna bedömning är det genom utredningen styrkt att M.P. anlände till verkstaden på Bruttovägen strax efter kl. 22 samma kväll, att han efter sin ankomst dit omedelbart ringde till S.C. och att M.P. var där till kl. 3.24 den 25 augusti när han lämnade verkstaden för att återkomma kl. 7.57 samma dag.

Som det har befunnits utrett beträffande S.C. uppehöll ett större antal personer sig på verkstaden på Bruttovägen under natten mot den 25 augusti i avsikt att föröva rån mot Securitas’ värdecentral i Akalla. Eftersom M.P. har förnekat att han befann sig på verkstaden under natten, har han inte lämnat någon förklaring till varför han var där. Det kan emellertid inte förekomma någon annan rimlig förklaring till att M.P. befann sig på verkstaden denna natt än att han i något avseende skulle medverka till det planerade rånet.

Det har inte närmare kunnat klarläggas vari M.P:s medverkan till brottet har bestått. Någon utredning angående M.P:s förehavanden än vad telefonsamtalslistorna och larmloggen visar har inte förebringats. M.P. kan inte anses bunden vid brottet i något annat avseende än att han har befunnit sig på verkstaden den aktuella natten. Med hänsyn till S.C:s telefonsamtal till honom natten mot den 24 augusti - som alltså S.C. ringde under en sändare som täcker platsen för tillgreppet av M.S:s bil samma natt som tillgreppet skedde - framstår det visserligen som sannolikt att M.P. medverkade till tillgreppet, men en sådan medverkan kan inte anses styrkt. Vad som däremot kan hållas för visst är att M.P. har främjat gärningen genom att åtminstone stärka personer som avsåg att delta i rånet i deras föresats att utföra brottet och att detta främjande har skett i vart fall genom M.P:s närvaro.

På grund av det anförda skall M.P. dömas för medhjälp till rånet, vilket rån i enlighet med vad som tidigare anförts är grovt.

Åtalet för förseelse mot vapenlagen (avser här endast S.C.)

S.C:s erkännande av gärningen får stöd av hans egna uppgifter. Därigenom är styrkt att S.C. har begått gärningen, som är att bedöma på sätt åklagaren har gjort.

Åtalen för narkotikabrott, ringa brott, och dopningsbrott (M.P.)

M.P:s erkännande av den som narkotikabrott rubricerade gärningen får stöd av hans egna och ett av åklagaren åberopat analysbesked. Därigenom är styrkt att M.P. har innehaft cannabisen. Gärningen är att bedöma enligt åtalet.

I fråga om åtalet för dopningsbrott har framkommit att ampullerna och kapseln anträffades i M.P:s kylskåp. Av åberopat analysbesked framgår att ampullerna och kapseln innehåller dopningsmedel. M.P. har uppgett att preparaten inte är hans och att han inte vet vem som har lagt dem i kylskåpet. Invändningen framstår inte som sannolik och lämnas därför utan avseende. Följaktligen är styrkt att M.P. har begått gärningen, som skall bedömas på sätt åklagaren har gjort gällande.

Påföljd

För grovt rån är föreskrivet fängelse i lägst fyra år och högst tio år. Det grova rån som är i fråga ligger mycket högt inom den tillämpliga straffskalan.

Med hänsyn till att S.C. och M.P. döms för medhjälp till brottet skall straffet sättas lägre än för den som döms i gärningsmannaskap. När det gäller påföljdsbestämningen för M.P. skall beaktas att han skall anses ha medverkat endast i mindre mån. Oavsett det anförda har S.C:s och M.P:s brottslighet ett så högt straffvärde att annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga.

- - -

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde S.C. för medhjälp till grov stöld enligt 8 kap. 5 § 1 st. 1 p. och 6 § samt 23 kap. 4 § BrB och för brott mot vapenlagen enligt 9 kap. 2 § 1 st. d vapenlagen (1996:67) till fängelse fem år.

S.C. ålades att solidariskt med M.P. betala skadestånd med omkring 27 miljoner kronor. Yrkandet om kvarstad bifölls.

Tingsrätten dömde M.P. för medhjälp till grovt rån enligt 8 kap. 5 § 1 st. 1 p. och 6 § samt 23 kap. 4 § BrB, för narkotikabrott enligt 1 § 1 st. 6 p. och 2 §narkotikastrafflagen (1968:64) samt för dopningsbrott enligt 2 § 6 p. och 3 § 2 st.dopningslagen (1991:1969) till fängelse två år.

M.P. ålades att solidariskt med S.C. betala skadestånd med omkring 27 miljoner kronor.

Ordföranden, rådmannen Thomas Arvefors, var skiljaktig i skuldfrågan när det gällde åtalet för grovt rån mot M.P. och anförde:

Det är utrett att M.P. natten för rånet befann sig i verkstaden på Bruttovägen och att han lämnade verkstaden kl. 3.24. Den utredning i övrigt som har upptagits rörande M.P. är inte tillräcklig för att det skall anses styrkt att han har medverkat till rånet. Jag ogillar därför åtalet för grovt rån i vad detta avser M.P.

Överröstad i denna fråga är jag i övrigt ense med majoriteten.

Svea hovrätt

Åklagaren överklagade i Svea hovrätt. Han yrkade att S.C. och M.P. skulle dömas för grovt rån och att fängelsestraffen därvid skulle skärpas. Han yrkade i vart fall att M.P. inte skulle anses ha medverkat i mindre mån och att dennes fängelsestraff därför skulle skärpas. Åklagaren justerade gärningsbeskrivningen genom att lägga till följande tre stycken.

”S.C. och M.P. har inför och under brottet varit verksamma på någon eller några av ovan angivna platser antingen med att utföra angivna åtgärder eller sköta kommunikationen inom organisationen under brottets begående.

De har i vart fall på ovan angivet sätt - helt eller i delar - främjat den brottsliga gärningens genomförande.

M.P. har i vart fall genom sin närvaro på Bruttovägen 22 i Järfälla tillsammans med de övriga gärningsmännen inför rånet stärkt dessa i deras föresats att utföra brottet och på så sätt främjat andras brottsliga gärning.”

S.C. överklagade och yrkade att han inte skulle dömas för medhjälp till grovt rån, att han skulle befrias från skadeståndsskyldighet och att beslutet om kvarstad skulle undanröjas.

Hovrätten

Även M.P. överklagade och yrkade att han inte skulle dömas för medhjälp till grovt rån och att han skulle befrias från skadeståndsskyldighet.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Kerstin Frideen och Linda Hallstedt, tf. hovrättsassessorn Henrik Fieber, referent, samt två nämndemän) anförde följande i dom den 21 april 2006.

Utredningen i hovrätten

S.C., M.P., S.F. och R.T. har hörts på nytt i hovrätten, varvid de lämnat uppgifter i huvudsaklig överensstämmelse med vad som antecknats i den överklagade domen. S.C., M.P. och S.F. har dock tillagt följande.

S.C.: Han tror att han visade mobiltelefonen med nummer 0762-74 0649 för S.E. den 26 eller 27 augusti 2005 mot kvällen. Själv hade han för första gången sett telefonen den 25 augusti. Den låg då på övervåningen. Det kan dock vara så att han visade henne mobilen den 22 augusti, såsom S.E. har uppgett. Han vet inte varför han med 0762-74 0649 ringde till mobiltelefonen med nummer 0736-93 0376 strax innan han lämnade över den till S.E. Numret kanske fanns i telefonen som ett av de senast uppringda. Inte heller kan han förklara sin uppgift om att han sett telefonen ligga på kontoret i flera dagar trots att det av telefonlistorna framgår att telefonen har förflyttats. - Han kan ha varit i området runt verkstaden och brottsplatsen natten mellan den 24 och 25 augusti 2005. Han har dock inte begått något brott i Akalla industriområde den natten men han vill inte tala mer om detta av rädsla för sin egen och sin familjs säkerhet.

M.P.: Anledningen till att han vid tillträde till verkstaden på Bruttovägen började använda koden 5050 i stället för 0016 var att han glömde bort den senare koden under ett besök i England våren 2005. Han har endast några enstaka gånger varit i verkstaden sent på kvällen.

S.F.: Han såg inte de personer som var i verkstaden på Bruttovägen kvällen/ natten mellan den 24 och 25 augusti när han återvände dit för att arbeta efter att ha ätit. Han hörde bara röster på övervåningen som han inte kände igen och han kontrollerade inte heller vilka personerna var. Han hörde dock inte M.P:s röst. Han har inte i förhör vid tingsrätten uppgett att personerna var tungt kriminellt belastade utan endast att han inte ville blanda sig i.

Förhören vid tingsrätten med E.S.L., V.A. och A.G. har återgetts genom uppspelning av band. Som nya vittnen har - på S.C:s begäran - K.L., S.E., C.E. och D.E. samt - på åklagarens begäran - Å.E. hörts.

Även i hovrätten har skriftlig bevisning, fotografier och en videouppspelning åberopats.

Hovrättens domskäl

I enlighet med tingsrättens i dessa delar inte överklagade dom skall S.C. dömas för brott mot vapenlagen och M.P. för narkotikabrott (ringa brott) och dopningsbrott.

Åtalet för grovt rån alternativt medhjälp därtill

Av E.S.L:s uppgifter och förevisade filmsekvenser från gärningstillfället framgår att flera anställda befann sig på Securitas värdecentral när tillgreppet utfördes. När gärningsmännen med stort våld forcerade porten in till värdecentralen och därefter glasrutorna in till det utrymme där pengarna förvarades fann de anställda för gott att lämna pengarna och försöka fly från platsen, uppenbarligen för att inte riskera att möta gärningsmännen. Av filmsekvenserna framgår även att i vart fall en av gärningsmännen var utrustad med något som såg ut som ett automatvapen. Redan det våldsamma tillvägagångssättet vid inbrytningen har utgjort ett sådant hot om våld som för de anställda framstått som trängande fara varför denna gärning är att bedöma som rån. Härvid spelar det ingen roll att det inte kom till stånd någon direkt konfrontation mellan gärningsmännen och de anställda. På av tingsrätten anförda skäl är rånet att bedöma som grovt. Frågan som hovrätten härefter har att ta ställning till är S.C:s och M.P:s ansvar för detta rån.

Inledningsvis finner hovrätten att tillgreppen av de i gärningsbeskrivningen nämnda fordonen, de s.k. rånartelefonerna, bankomatsprängningen och utspridningen av fotanglar på strategiska platser har samband med rånet. Fotanglarna har tillverkats i den verkstad som ägdes av S.C. och S.F. I verkstaden har även påträffats kvitton avseende inköp av flera av rånartelefonerna. S.C. har knutits till dessa kvitton genom fingeravtryck. Av detta framgår att verkstaden på Bruttovägen har spelat en central roll för planeringen och genomförandet av rånet mot värdecentralen, vilket i sig utgör en besvärande omständighet för såväl S.C. som den där anställde M.P.

Såvitt avser S.C. gör hovrätten vidare följande bedömning. Genom den utredning som redogjorts för i tingsrättens dom är det visat att S.C., förutom den telefon som han själv vidgått, har använt mobiltelefonen med nummer 0762-74 0649 i vart fall från den 22 augusti 2005 och att han lämnade över denna telefon till S.E. den 28 augusti. I enlighet med vad tingsrätten har anfört är det därutöver utrett att S.C. hade kännedom om inköpen av i vart fall flera av rånartelefonerna och att han medverkat till tillgreppen av M.A:s och M.S:s bilar. Det är vidare genom förebragda telefonlistor utrett att han vistats på verkstaden på Bruttovägen under natten mot den 25 augusti 2005 för att en dryg timme före rånet röra sig mot området kring rånplatsen, en förflyttning som även minst en av de s.k. rånartelefonerna företagit. S.C. har i hovrätten dessutom vidgått att han kan ha befunnit sig i Akalla industriområde vid denna tid. Med beaktande av dessa omständigheter, samt det förhållandet att han var en av ägarna till verkstaden, kan det också hållas för visst att han hade kännedom om den tillverkning av fotanglar som ägde rum i hans verkstad.

Vid rånet mot Securitas värdecentral var i vart fall fyra personer inne i värdecentralen. Dessutom spred ytterligare personer ut fotanglar på gator och vägar i norra och västra Stockholmsområdet. Ytterligare någon eller några personer sprängde en bankomat i Upplands Väsby, sannolikt för att avleda polisens uppmärksamhet. Före rånbrottet måste en omfattande planering av brottet ha ägt rum, varvid fotanglar tillverkats, mobiltelefoner köpts in och bilar tillgripits. Rånbrottet framstår som ytterst välplanerat och innehåller ett stort antal olika gärningsmoment som måste utföras på olika platser i nära tidsanslutning till varandra. Ett större antal personer, okänt hur många, måste således ha medverkat till rånet. Några av dessa personer har måhända spelat en relativt liten roll men varje medverkan har varit nödvändig för brottets genomförande. Var och en som på något sätt deltagit i rånets genomförande i direkt anslutning till själva brottet får vid en sådan bedömning anses ha medverkat till rånbrottet på ett sådant sätt att han är att anse som gärningsman.

Som tingsrätten funnit är det inte visat att S.C. var en av de personer som var inne i Securitas värdecentral, spred eller tillverkade fotanglar, sprängde bankomaten, tillgrep fordon eller köpte in mobiltelefoner som var avsedda att brukas vid genomförandet av rånet. Däremot ger som ovan anförts utredningen vid handen att han på flera stadier deltagit i förberedelserna för rånet och att han befann sig i verkstaden natten före brottet för att en dryg timme före dess genomförande bege sig till området runt rånplatsen. Den medverkan som således kan läggas S.C. till last, och som finns ingående beskriven i tingsrättens dom, har varit central för rånbrottets genomförande. Oaktat att det inte går att utreda exakt vilken roll S.C. har haft skall han i enlighet med det ovan anförda dömas som gärningsman och inte, på sätt som tingsrätten har funnit, som medhjälpare.

Vad därefter gäller M.P. gör hovrätten följande överväganden. Som hovrätten anfört ovan har verkstaden på Bruttovägen spelat en central roll för planeringen och genomförandet av rånet mot värdecentralen. Att M.P., som arbetat dagligen i verkstaden, skulle vara helt ovetande om de förberedelser för rånbrottet som skedde där är inte trovärdigt. I likhet med tingsrätten anser hovrätten att det genom utredningen vidare är styrkt att M.P. anlände till verkstaden strax efter kl. 22 den 24 augusti 2005 och att han lämnade verkstaden kl. 3.24 den 25 augusti. M.P. har således befunnit sig i lokalen fram till drygt en timme före rånet mot värdecentralen. Denna natt befann sig även S.C., som enligt ovan har befunnits skyldig till att ha deltagit i rånet, i samma lokal. Rånet har varit omfattande och välplanerat och det får anses uteslutet att M.P. tillåtits att vistas i verkstaden under den aktuella natten utan att på något sätt vara delaktig i det planerade brottet. Det är visserligen inte närmare utrett exakt på vilket sätt som M.P. har medverkat till rånbrottet, men med beaktande av det tidigare anförda kan det hållas för visst att han spelat en tillräckligt betydelsefull roll för rånets genomförande för att han skall dömas som gärningsman.

Påföljd

Både S.C. och M.P. skall således dömas för grovt rån. Med hänsyn härtill skall fängelsestraffen skärpas. Såvitt framgår av utredningen har S.C:s medverkan till brottet varit mer omfattande än M.P:s. Därför bör S.C. dömas till ett längre fängelsestraff.

- - -

Hovrättens domslut

Beträffande S.C. ändrade hovrätten tingsrättens dom på följande sätt:

a) S.C. dömdes enligt 8 kap. 5 § första stycket och 6 § BrB för grovt rån i stället för medhjälp därtill.

b) Påföljden för S.C. bestämdes till fängelse åtta år.

Beträffande M.P. ändrade hovrätten tingsrättens dom på följande sätt:

a) M.P. dömdes enligt 8 kap. 5 § första stycket och 6 § BrB för grovt rån i stället för medhjälp därtill.

b) Påföljden för M.P. bestämdes till fängelse sju år.

Högsta domstolen

S.C. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla åtalet för grovt rån eller, i andra hand, döma honom för medhjälp till grovt rån. I händelse av fällande dom yrkade han strafflindring. Vidare yrkade han att han skulle befrias från skadeståndsskyldighet.

Även M.P. överklagade. Han yrkade att HD skulle ogilla åtalet för grovt rån och mot honom förd skadeståndstalan.

Samtliga motparter bestred ändring.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan huruvida vad hovrätten funnit styrkt beträffande envar av S.C. och M.P. var tillräckligt för att han skulle kunna fällas till ansvar som gärningsman i fråga om det grova rån som åtalet avsåg. Frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt förklarades vilande.

Målet avgjordes utan huvudförhandling med stöd av 55 kap. 11 § första stycket 1 RB.

Föredraganden, rev.sekr. Rikard Backelin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

I målet aktualiseras frågor om straffrättsligt ansvar vid medverkan till brott.

Enligt 23 kap. 4 § första stycket BrB skall ansvar som i balken är föreskrivet för viss gärning ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan som främjat denna med råd eller dåd. Att den som medverkar till eller främjar en sådan gärning kan komma att dömas som gärningsman, anstiftan av brottet eller medhjälp till det framgår av bestämmelsens andra stycke.

En bestämmelse som i nu aktuella hänseenden motsvarar 23 kap. 4 § BrB infördes år 1948 i 3 kap. 4 § strafflagen. I förarbetena till den bestämmelsen uttalades bl.a. att det liksom tidigare borde överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra huruvida en medverkande handlat på sådant sätt att han borde anses som gärningsman och att det vanligen härför borde krävas att den medverkande deltagit i utförandet av den brottsliga gärningen. Därvid tillades att bestämmelsens ordalag emellertid medgav att även annan medverkande kunde bedömas som gärningsman där detta ter sig naturligt. (Se NJA II 1948 s. 206, jfr s. 217.)

I litteraturen har angetts att en förutsättning för att någon skall dömas som gärningsman är att den medverkande haft en central roll i brottets förverkligande.

Vidare har anförts att det förhållandet att genomförandet av ett planerat brott innefattar en arbetsfördelning mellan gärningsmännen innebär att ansvar i gärningsmannaskap kan ådömas även den som mera perifert deltar i själva det brottsliga tilltaget, förutsatt att gärningen har begåtts i samverkan. Ett exempel som nämnts är att det inte kan uteslutas att en person som håller vakt vid en inbrottsstöld, som har planerats gemensamt och där han förutsätts få del av bytet, är att betrakta som gärningsman. Hur gränserna mellan gärningsmannaskap och medhjälp skall dras i situationer som denna är dock något oklart. (Se Jareborg, Allmän kriminalrätt, 2001, s. 411 f., SOU 1996:185, s. 183, och Herlitz i JT 1996/97 s. 277 ff.)

En delvis annan fråga är när en medverkansgärning kan begås. En sådan gärning behöver inte vara en medverkan till brottet från dettas början till dess slut, men den andres förehavande får inte vara avslutat (se Holmqvist m.fl., Brottsbalken, En kommentar, kap. 13-24, s. 23:55). Det får också betraktas som naturligt att den som endast främjar ett brott innan detta påbörjas i allmänhet inte är att anse som gärningsman. De avgöranden där någon har dömts som gärningsman trots att han eller hon inte på något sätt medverkat till brottet i omedelbar anslutning till detta genomförande torde många gånger kunna förklaras av att han eller hon ansetts vara en s.k. medelbar gärningsman snarare än en medgärningsman (jfr Holmqvist, a.a., s. 23:59 med där förekommande rättsfallshänvisningar).

Av NJA 2002 s. 489 framgår att det även i fall där det inte i detalj går att utröna vad olika medverkande personer har gjort kan vara möjligt att med tillräcklig säkerhet dra slutsatsen att de utfört en brottslig gärning gemensamt och i samråd. Som riksåklagaren anfört här bör en utgångspunkt dock vara att det finns sådan bevisning på individnivå att man beträffande var och en av de inblandade kan konstatera att de medverkat i brottets utförande på ett sådant sätt att de är att betrakta som medgärningsmän (jfr t.ex. Wennberg i JT 2002/03 s. 592 ff., särskilt s. 602 f.).

Såvitt framgår av den överklagade domen har hovrätten till en början funnit bl.a. följande utrett. Vid rånet mot Securitas värdecentral var i vart fall fyra personer inne i värdecentralen. Dessutom spred ytterligare personer ut fotanglar på gator och vägar i norra och västra Stockholmsområdet. Ytterligare någon eller några personer sprängde en bankomat i Upplands Väsby, sannolikt - enligt hovrätten - för att avleda polisens uppmärksamhet. Hovrätten har vidare noterat att rånet framstår som ytterst välplanerat och att det innehåller ett stort antal gärningsmoment som måst utföras på olika platser i nära tidsanslutning till varandra, varför ett stort antal personer - okänt hur många - måste ha medverkat till rånet.

Vad angår S.C. och M.P. har hovrätten inte funnit visat att någon av dem var inne i Securitas värdecentral, spred eller tillverkade fotanglar, sprängde bankomaten, tillgrep fordon eller köpte mobiltelefoner som var avsedda att brukas vid genomförandet av rånet. Däremot har hovrätten ansett det vara klarlagt att de båda - och då främst S.C. - på olika stadier deltagit i förberedelserna för rånet och att de tillsammans med ett stort antal andra personer natten före rånet befunnit sig i en verkstadslokal som kunnat knytas till dem, i vilken lokal fotanglar då eller tidigare tillverkats och planering förutsatts ha skett, samt att de lämnade denna lokal en dryg timme före rånets genomförande.

Hovrättens dom får också förstås så att hovrätten instämt i tingsrättens slutsats att S.C. genom att ringa och motta samtal på en mobiltelefon natten mot den 25 augusti 2005 medverkat till rånet. Det senaste samtal som före rånet registrerats på en av honom disponerad mobiltelefon mottogs kl. 03.53 nämnda natt - dvs. knappt en timme före rånet - under en sändare som täcker Norgegatan, som ligger i närheten av Securitas värdecentral. Nästa kända samtal ägde rum kl. 05.23, då telefoninnehavaren ringde ett samtal från Ekerötrakten. Dessa samtal talar med styrka för att S.C. åtminstone på något vis var aktiv då rånet utfördes. I hovrättens dom måste emellertid anses ligga att det inte visats på vad sätt - om alls - som S.C. och M.P. deltagit i rånets genomförande i direkt anslutning till själva brottet. Särskilt med hänsyn härtill och till den inte obetydliga osäkerhet som finns när det gäller vad som överenskommits och i övrigt förevarit på planeringsstadiet bör vad hovrätten funnit styrkt inte anses vara tillräckligt för att någon av dem skall kunna dömas som gärningsman för rån.

Med den nu gjorda bedömningen bör prövningstillstånd meddelas i de vilandeförklarade delarna av målet och detta återförvisas till hovrätten för erforderlig handläggning.

Domslut

Domslut

Överensstämmer med HD:s domslut.

Domskäl

HD (justitieråden Munck, Lennander, Blomstrand, referent, Håstad och Lundius) meddelade den 28 september 2006 följande dom.

Domskäl

I målet aktualiseras frågor om straffrättsligt ansvar vid olika slag av medverkan till brott.

Enligt 23 kap. 4 § första stycket BrB skall ansvar som i balken är föreskrivet för viss gärning ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan som främjat denna med råd eller dåd. I paragrafens andra stycke föreskrivs att den som inte är att anse som gärningsman döms, om han har förmått annan till utförandet, för anstiftan av brottet och annars för medhjälp till det.

Bestämmelser motsvarande 23 kap. 4 § BrB infördes år 1948 i 3 kap. 4 § strafflagen. I förarbetena till den paragrafen uttalades att det liksom tidigare borde överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra huruvida en medverkande handlat på sådant sätt att han borde anses som gärningsman och att det vanligen härför borde krävas att den medverkande deltagit i utförandet av den brottsliga gärningen. Det tillades att bestämmelsens ordalag emellertid medgav att även annan medverkande kunde bedömas som gärningsman där detta tedde sig naturligt. Därvid hänvisades till tidigare gällande rätt om s.k. konverterat gärningsmannaskap, vilket innebar att den som på grund av sin ställning till brottet framstod såsom närmast att svara för detta kunde bli att döma som gärningsman, även om han inte deltagit i själva utförandet. Vad som åsyftades var fall då någon beordrat en underordnad eller annan i motsvarande ställning att utföra brottet. Ett av de exempel som nämndes var att en köpman ger sin bokhållare order att bokföra vissa affärshändelser felaktigt. (Se NJA II 1948 s. 206, jfr s. 217.)

I betraktande av medverkansbestämmelsens konstruktion och tillkomsthistoria får det anses naturligt att den som endast främjar ett brott innan detta påbörjas i allmänhet inte är att anse som gärningsman. Förutsättningen för att gärningsmannaansvar skall kunna åläggas även en sådan medverkande får normalt anses vara att förhållandena är sådana att han kan sägas ha utfört brottet genom en annan person. Sådana förhållanden kan föreligga när den andre närmast varit ett viljelöst offer i den egentlige gärningsmannens händer (s.k. medelbart gärningsmannaskap enligt tidigare terminologi, se Holmqvist m.fl., Brottsbalken, En kommentar, s. 23:59 och där anförda rättsfall), haft en underordnad eller liknande ställning i enlighet med vad som nyss angetts om konverterat gärningsmannaskap eller åtminstone varit helt beroende av den egentlige gärningsmannens instruktioner (jfr NJA 1982 s. 525, åtalspunkt 6).

Flera personer kan vara gärningsmän samtidigt trots att inte alla, och kanske inte ens någon av dem, självständigt uppfyller hela brottsbeskrivningen i ett straffbud, förutsatt att vad de gör tillsammans innebär att brottsbeskrivningen är uppfylld. De har med andra ord tillsammans utfört gärningen (medgärningsmannaskap). Om genomförandet av ett planerat brott innefattar en arbetsfördelning mellan gärningsmännen kan ansvar i gärningsmannaskap ådömas även den som mera perifert deltar i själva det brottsliga tilltaget. Ett exempel är att en person som håller vakt vid en inbrottsstöld kan vara att betrakta som gärningsman. Hur gränsen mellan gärningsmannaskap och medhjälp skall dras i nu berörda situationer har dock ansetts ibland vara oklart. (Se Wennberg, Förhandlingarna vid det 36:e nordiska juristmötet, 2002 s. 615 ff., SOU 1996:185 s. 183 f. och Herlitz i Juridisk Tidskrift 1996/97 s. 277 ff.)

Av rättsfallet NJA 2002 s. 489 framgår att det även i fall där det inte går att i detalj utröna vad olika medverkande personer har gjort kan vara möjligt att med tillräcklig säkerhet dra slutsatsen att de utfört en brottslig gärning gemensamt och i samråd. Som riksåklagaren har anfört bör en utgångspunkt dock vara att det krävs sådan bevisning på individnivå att man beträffande var och en av de inblandade kan konstatera att de medverkat i brottets utförande på ett sådant sätt att de är att betrakta som medgärningsmän (jfr t.ex. Wennberg i Juridisk Tidskrift 2002/03 s. 592 ff., särskilt s. 602 f.).

Såvitt framgår av den överklagade domen har hovrätten till en början funnit bl.a. följande utrett. Vid rånet mot Securitas värdecentral var i vart fall fyra personer inne i värdecentralen. Dessutom spred ytterligare ett antal personer ut fotanglar på gator och vägar i norra och västra Stockholmsområdet. Ytterligare någon eller några personer sprängde en bankomat i Upplands Väsby, sannolikt - enligt hovrätten - för att avleda polisens uppmärksamhet. Hovrätten har vidare funnit att rånet framstår som ytterst välplanerat och att det innehåller ett stort antal gärningsmoment som måst utföras på olika platser i nära tidsanslutning till varandra, varför ett stort antal personer - okänt hur många - måste ha medverkat till rånet.

Vad angår S.C. har hovrätten inte funnit visat att han var en av de personer som var inne i Securitas värdecentral, spred eller tillverkade fotanglar, sprängde bankomaten, tillgrep fordon eller köpte in mobiltelefoner som var avsedda att brukas vid genomförandet av rånet. Däremot ger enligt hovrätten utredningen vid handen att han på flera stadier deltagit i förberedelserna för rånet och att han tillsammans med ett stort antal personer natten före rånet befunnit sig i en verkstadslokal som kunnat knytas till honom, i vilken lokal fotanglar då eller tidigare tillverkats och planering förutsatts ha skett, samt att han lämnade lokalen en dryg timme före rånets genomförande för att bege sig till området runt rånplatsen.

Hovrättens dom får också förstås så att hovrätten har instämt i tingsrättens slutsats att S.C. har medverkat till rånet genom att ringa och ta emot samtal på en mobiltelefon under natten mot den 25 augusti 2005. Det senaste samtal som före rånet registrerats på en mobiltelefon som han disponerade togs emot kl. 03.53 - dvs. knappt en timme före rånet - under en sändare som täcker Norgegatan i närheten av Securitas värdecentral. Nästa kända samtal ägde rum kl. 05.23 från Ekerötrakten.

Beträffande M.P. har hovrätten funnit styrkt att han anlände till den nyss nämnda verkstaden, där han arbetade dagligen, den 24 augusti 2005 strax efter kl. 22 och att han lämnade verkstaden den 25 augusti kl. 03.24.

Hovrätten har uttalat att det inte går att utreda exakt vilken roll S.C. haft eller på vilket sätt M.P. medverkat till rånbrottet.

De förehavanden från M.P:s sida som hovrätten funnit styrkt avslutades innan rånet påbörjades. S.C. däremot var enligt hovrätten aktiv såväl före rånet som medan det pågick. Dock har det inte funnits visat att han var närvarande på brottsplatsen. Hovrätten har sålunda inte funnit utrett att vare sig S.C. eller M.P. i en eller annan form deltog vid själva genomförandet av rånet. Vad hovrätten funnit styrkt ger inte underlag för slutsatsen att någon av dem haft en sådan ställning i förhållande till andra medverkande att han ändå kan betraktas som gärningsman. Med hänsyn till det anförda kan varken S.C. eller M.P. fällas till ansvar som gärningsman. Den fråga som prövningstillståndet avser skall besvaras i enlighet härmed.

Utformningen av medverkansbestämmelsen har syftat till att åstadkomma en ordning enligt vilken det inte har saklig betydelse om en medverkande är att betrakta som gärningsman eller inte (NJA II 1948 s. 206 f.). Straffskalan för ett brott är sålunda densamma oavsett om en medverkande bedöms som gärningsman eller som anstiftare eller medhjälpare, och det finns inte något hinder mot att gärningsmannen beroende på omständigheterna får ett lindrigare straff än t.ex. anstiftaren. För varje medverkande skall straffet bestämmas efter vad som ligger honom till last. Det är då inte riktigt att - som hovrätten har gjort - mycket kraftigt skärpa straffet enbart med hänvisning till att brottsrubriceringen ändras från medhjälp till gärningsmannaskap. Med hänsyn till det anförda bör prövningstillstånd meddelas rörande målet i övrigt, hovrättens dom undanröjas och målet återförvisas till hovrätten för fortsatt behandling.

Domslut

Domslut

HD förklarar att vad hovrätten funnit styrkt beträffande envar av S.C. och M.P. inte är tillräckligt för att han skall kunna fällas till ansvar som gärningsman i fråga om det grova rån som åtalet avser.

HD meddelar prövningstillstånd i de delar S.C:s och M.P:s ansökningar därom förklarats vilande.

HD undanröjer hovrättens dom, utom såvitt avser besluten om ersättning till de offentliga försvararna och målsägandebiträdet samt besluten om beslag och kvarstad, och visar målet åter till hovrätten för erforderlig handläggning.

HD:s dom meddelad: den 28 september 2006.

Mål nr: B 2184-06.

Lagrum: 23 kap. 4 § BrB.

Rättsfall: NJA 1980 s. 606, NJA 1982 s. 525, NJA 1986 s. 802, NJA 1992 s. 474, NJA 1996 s. 27, NJA 2002 s. 489, NJA 2003 s. 473, NJA 2003 s. 645.