RH 2007:63

En person som åtalades för mened har ansetts ha haft rätt att vägra yttra sig eftersom hon annars skulle ha röjt en brottslig handling.

Malmö tingsrätt

Åklagaren åtalade J.C. för mened med följande gärningspåstående. J.C. har den 28 september 2006 som vittne avlagt ed vid en huvudförhandling i brottmål vid Malmö tingsrätt i mål nr B 259-06 avseende bl.a. åtal för olovlig försäljning av alkoholdrycker mot en I.M. Under laga ed har J.C. lämnat den osanna uppgiften att I.M. inte sålt alkoholdrycker till henne; varken i oktober 2005 (vin) eller den 16 december 2006 (sprit). Hennes utsaga om försäljningen har inte varit utan betydelse för saken. Hon har inte heller ägt vägra yttra sig över händelsen. Ej heller har omständigheterna varit sådana att de inneburit skälig ursäkt för henne.

J.C. bestred ansvar. Hon medgav att hon hade ljugit vid vittnesförhöret men gjorde gällande att detta hade berott på att hon var god vän med I.M:s dotter och att hon kände obehag över att berätta att hon köpt smuggelgods. Hon blev, enligt anteckning i tingsrättens dom, vid huvudförhandlingen inte informerad om sin rätt att vägra uttala sig.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Rolf Håkansson) dömde i dom den 29 juni 2007 J.C. för mened till ungdomstjänst 75 timmar och anförde i skuldfrågan följande:

J.C. har ljugit under ed. De uppgifter som hon lämnade och skulle ha lämnat var inte utan betydelse för saken. Av 36 kap. 6 § rättegångsbalken framgår att vittnen äger vägra att yttra sig om en omständighet vars yppande skulle röja att vittnet eller vissa till vittnet närstående personer förövat brottslig eller vanärande handling. Inköpet av alkohol kan inte bedömas vara en vanärande handling. Vid tiden för J.C:s vittnesmål hade hon redan för polisen erkänt - röjt - att hon inhandlat alkoholen av I.M. Hon har därför inte ägt vägra att yttra sig vid vittnesförhöret. Då hon trots detta medvetet lämnat oriktiga uppgifter skall därför dömas för mened.

Hovrätten

J.C. överklagade domen och yrkade bl.a. att hovrätten skulle ogilla åtalet.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Bengt Sagnert, hovrättsråden Marianne Lejman och Bob Nilsson Hjorth, referent, samt två nämndemän) anförde i dom den 20 augusti 2007 följande.

DOMSKÄL

Parterna har förklarat att det är ostridigt att de alkoholhaltiga dryckerna var insmugglade till Sverige och därför har utgjort sådana varor för vilka förvärv är kriminaliserat. Vidare har de angett att tingsrätten, vid den huvudförhandling där J.C. avlade sitt vittnesmål, inte erinrade henne om rätten, enligt 36 kap. 6 § rättegångsbalken, att vägra yttra sig om omständighet vars yppande skulle röja att hon eller någon henne närstående hade förövat brottslig eller vanärande handling.

Av utredningen framgår att J.C. har lämnat osanna uppgifter på det sätt åklagaren påstått. Hennes utsaga har inte varit utan betydelse för saken.

Nästa fråga blir då om hon har haft rätt att vägra yttra sig om sina inköp av det skälet att sanna uppgifter om detta skulle ha inneburit ett röjande av att hon hade begått en brottslig handling. Den som genom en lagakraftvunnen dom har dömts för en gärning anses inte genom att lämna uppgifter om den gärningen kunna röja sitt brott på det sätt som avses i 36 kap. 6 § brottsbalken (se t.ex. NJA 1980 s. 435). Däremot kan inte den omständigheten att uppgifter om en brottslig gärning har lämnats till en polis anses utesluta att ett vittne kan röja att han eller hon har begått en brottslig handling (jfr NJA 1972 s. 532, 1982 s. 836 och 2001 s. 183, Holmqvist m.fl., Brottsbalken En Kommentar, Kap. 13-24, s. 15:25 ff., Fitger, Peter, Rättegångsbalken II, s. 36:27 samt Lagerbielke, Gustaf, Om mened, 1979, s. 179 ff.). J.C. får därför anses ha haft rätt att vägra yttra sig om sina inköp av alkoholhaltiga drycker.

Redan med hänsyn till att tingsrätten inte har erinrat henne om denna möjlighet får omständigheterna anses innebära skälig ursäkt för henne.

Åtalet skall mot nu angiven bakgrund ogillas.

DOMSLUT

Med ändring av tingsrätten dom ogillar hovrätten åtalet.

Hovrättens dom meddelad: den 20 augusti 2007.

Mål nr: B 1772-07.

Lagrum: 15 kap. 1 § och 4 §brottsbalken.

Rättsfall: NJA 1972 s. 532; NJA 1980 s. 435; NJA 1982 s. 836; NJA 2001 s. 183.

Litteratur: Holmqvist m.fl., Brottsbalken En Kommentar, Kap. 13-24, s. 15:25 ff.; Fitger, Peter, Rättegångsbalken II, s. 36:27; Lagerbielke, Gustaf, Om mened, 1979, s. 179 ff.