RH 2008:30
Yrkande om dröjsmålsränta på ersättning för arbete som god man och därefter förvaltare enligt föräldrabalken har ogillats.
Tingsrätten
Södra Roslags tingsrätt
Advokatfirman T.H. Aktiebolag (Advokatfirman) yrkade vid tingsrätten att Danderyds kommun (kommunen) skulle förpliktas att utge 93 133 kr. Yrkandet avsåg dröljsmålsränta på ersättningar för uppdrag som god man och därefter förvaltare enligt föräldrabalken för G.G. under åren 2001-2003.
Kommunen bestred käromålet.
Som grund för yrkandet anförde Advokatfirman att kommunen, då den inte betalt ersättningarna i rätt tid, var skyldig att betala dröjsmålsränta enligt lag.
Kommunen anförde som grund för sitt bestridande följande.
Om räntelagen är tillämplig på den här typen av fordringar, skall i första hand fordran inte anses vara förfallen till betalning förrän det datum då arvodesbeslutet vunnit laga kraft. Eftersom det är Överförmyndarnämnden som beslutar om tidpunkt för utbetalning skall ränta inte utges från det datum då en begäran om arvode framställts. Kommunen har betalt arvodet i rätt tid, det vill säga inom en månad från det att tingsrättens beslut vunnit laga kraft.
I andra hand görs gällande att kommunen i vart fall inte är skyldig att betala ränta på de delar av huvudfordran som G.G. enligt Överförmyndarnämndens tidigare beslut skulle svara för. För dessa delar skall förfallodagen anses vara dagen för tingsrättens beslut.
Om räntelagen inte är tillämplig på den här typen av fordringar görs i tredje hand gällande att 18 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken skall tillämpas analogt, vilket innebär att dröjsmålsränta skall utgå från dagen för tingsrättens beslut till dess betalning sker.
Domskäl
Tingsrätten (tingsfiskalen Jenny Hjukström) anförde i dom den 20 januari 2006 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Den fråga tingsrätten har att pröva i målet är huruvida en god man respektive förvaltare, förordnad av tingsrätten enligt föräldrabalkens regler, har rätt till dröjsmålsränta på sin arvodesersättning och i så fall från vilken tidpunkt sådan ränta skall utgå. Inledningsvis kan konstateras att det inte finns några särskilda bestämmelser om dröjsmålsränta på förvaltar- och godmansarvode. Räntelagen (1975:635), som enligt dess 1 § är tillämplig på penningfordran inom förmögenhetsrättens område, är inte direkt tillämplig på sådan ersättning. Det finns dock en möjlighet att tillämpa lagen analogiskt inom familjerätten (prop. 1975:103 s. 114).
Advokatfirman har gjort gällande att dröjsmålsränta skall utgå en månad efter det att betalningsanmaning har framställts. Frågan är då om räntelagens bestämmelser om dröjsmålsersättning efter betalningsanmaning (4 § första stycket) eller framställt krav på skadestånd (4 § tredje stycket) bör tillämpas analogiskt. Vid sin bedömning av denna fråga tar tingsrätten hänsyn till följande omständigheter. Ett uppdrag som god man eller förvaltare bygger inte på en ömsesidig avtalsförpliktelse utan har sin grund i tingsrättens förordnande. Förordnade förvaltare och gode män har enligt 12 kap. 16 § föräldrabalken rätt till skäligt arvode för uppdraget samt ersättning för de utgifter som varit skäligt påkallade för uppdragets fullgörande. Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av överförmyndarnämnden, som härvid har att göra en prövning av skäligheten i det begärda beloppet. Överförmyndarens beslut, som gäller omedelbart, får överklagas till tingsrätten. Beslut om arvodesersättning vinner laga kraft på samma sätt som andra beslut enligt lagen om domstolsärenden. Mot bakgrund av den skälighetsprövning som skall göras av begärt arvode och av den omständigheten att arvodet inte är slutligt fastsällt förrän beslutet har vunnit laga kraft, skall räntelagens bestämmelser om dröjsmålsränta efter betalningsanmaning inte tillämpas analogiskt. Samma bedömning gör tingsrätten vad gäller en analog tillämpning av räntelagens bestämmelse om skadeståndskrav. Det har således inte uppkommit någon skyldighet för kommunen att erlägga dröjsmålsränta i enlighet med Advokatfirmans yrkande.
DOMSLUT
Tingsrätten lämnar käromålet utan bifall.
Hovrätten
Advokatfirman överklagade tingsrättens dom och yrkade bifall till sin vid tingsrätten förda talan.
Kommunen bestred ändring.
Parterna åberopade i hovrätten samma grunder och omständigheter som vid tingsrätten.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Persson samt hovrättsråden Lars Hesser och Ulla Bergendal, referent) anförde i dom den 9 maj 2006 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Den fråga hovrätten har att först ta ställning till är om dröjsmålsränta kan utgå på det arvode som T.H. tillerkänts i egenskap av förordnad god man och därefter förvaltare enligt föräldrabalken.
Dröjsmålsränta kan utgå på en fordran antingen enligt avtal eller med stöd av lag. T.H:s uppdrag som god man/förvaltare har lämnats honom genom förordnande av tingsrätten. Något avtalsförhållande föreligger således inte mellan parterna. Det finns inga särskilda bestämmelser som ger en god man/förvaltare rätt till dröjsmålsränta på honom tillkommande ersättning. Räntelagen är, som tingsrätten funnit, inte direkt tillämplig och det finns inte skäl att tillämpa den analogivis i förevarande sammanhang. Att lagen i många fall anses kunna tillämpas analogiskt på familjerättens område är inte en omständighet som har bäring på ett uppdrag av den karaktär som lämnats T.H. (jfr prop. 1975:102 s. 96 och s. 114).
Då grund således saknas för att dröjsmålsränta skulle kunna utgå finns inte anledning att ta ställning till frågan om kommunen varit i dröjsmål.
DOMSLUT
Tingsrättens dom fastställs.
Hovrättens dom meddelad: den 9 maj 2006.
Mål nr: T 1558-06.
Lagrum: 12 kap. 16 § föräldrabalken.
Litteratur: Prop. 1975:102 s. 96 och s. 114.