RH 2008:39
Innehav av ett ”prydnadsvapen” från 1800-talet har bedömts som ringa vapenbrott. Tillika fråga om jämkning av dagsbotsbeloppets storlek.
Jönköpings tingsrätt
Åklagaren åtalade P.I. för vapenbrott enligt följande. P.I har den 21 maj 2007 i bostaden i Huskvarna uppsåtligen eller av oaktsamhet innehaft ett gevär, Remington, kaliber 12,7 m.m., tillverkningsår 1867, avsett för gastäta enhetspatroner utan att ha rätt till det.
Domskäl
Tingsrätten (lagmannen Anders Nordström samt nämndemännen Mats Lindblad, Hans Nygren och Bodil Eriksson) anförde i dom den 26 september 2007 följande.
DOMSKÄL
Skuldfrågan
Åklagaren har bl.a. åberopat två protokoll över vapenundersökning daterade den 24 maj 2007 och den 31 juli 2007. Av dessa protokoll framgår att Remingtongeväret, kaliber 12,7 m.m., enkelskott med kantantändning är tillverkat före 1890 och är avsett för gastäta enhetspatroner. Vapnet omfattas därmed av vapenlagens bestämmelser om tillståndsplikt (1 kap. 4 § b vapenlagen).
P.I har förnekat gärningen. Han har uppgett följande. Fadern innehade ett antal vapen. Vid faderns död delades vapnen upp. Hans syster G.I. fick aktuellt vapen och innehar licens för detta. Då hon inte hade plats att förvara vapnet, tog han hand om det. Han äger andra liknande vapen för vilka han har licens. Vapnet förvarades under en låst bygel. Eftersom det inte går att köpa ammunition till vapnet, kan vapnet inte användas. Teoretiskt skulle ammunition kunna tillverkas men det är mycket svårt. Han har inte gjort några förfrågningar om licens krävdes. Det enda han försummat är att sända in en blankett. Vapnet kan inte användas i någon brottslig verksamhet. Efter ett skott krävs en omständlig omladdningsprocedur.
Tingsrättens bedömning
Av utredningen i målet framgår att vapnet faller under vapenlagens bestämmelser och att det därmed krävs tillstånd att inneha det. P.I. äger flera andra vapen och har tillstånd för dessa. Han har inte gjort några efterforskningar om han kunde inneha vapnet utan tillstånd. Även om det torde vara svårt att finna passande ammunition till vapnet, måste P.I. ha varit medveten om att tillstånd krävdes. Åtalet är styrkt och P.I. ska dömas för vapenbrott. Brottet kan inte bedömas som ringa.
P.I. är tidigare ostraffad. Vapenbrott är ett artbrott för vilket påföljden som regel bestäms till fängelse. I förevarande fall finner dock rätten att påföljden kan stanna vid en villkorlig dom som ska förenas med ett måttligt bötesstraff.
DOMSLUT
Tingsrätten dömde P.I. för vapenbrott, som ej var ringa, till villkorlig dom och 60 dagsböter å 400 kr.
Göta hovrätt
P.I. yrkade att åtalet skulle ogillas eller i andra hand att gärningen skulle bedömas som vapenbrott, ringa brott.
Hovrätten (hovrättslagmannen Jan Carrick, hovrättsrådet Niklas Rundberg, referent, tf. hovrättsassessorn Anna Engstrand samt nämndemännen Mohammad Tehrani och Bo Rådelöv) anförde följande.
DOMSKÄL
P.I. har hörts på nytt i hovrätten varvid han berättat i huvudsak i överensstämmelse med vad som finns antecknat i tingsrättens dom. Åklagaren har åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten.
Hovrätten gör inte någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om P.I. ska dömas för vapenbrott. Vapnet får emellertid närmast anses sakna praktiskt användningsområde. Det är snarare att betrakta som ett prydnadsföremål. P.I. har förvarat vapnet åt sin syster som har vapenlicens. Han har själv licens för andra och liknande vapen. Med hänsyn till anförda omständigheter anser hovrätten att brottet ska bedömas som ringa (jfr NJA 1974 s. 208 I och Svea hovrätts dom den 31 oktober 2007 i mål B 8946-06).
Påföljden ska bestämmas till böter. Trots att brottet närmast är att betrakta som en förseelse bör penningböter inte komma ifråga. Antalet dagsböter bör emellertid bestämmas till lägsta möjliga.
P.I. har en årsinkomst överstigande 560 000 kr. Med hänsyn därtill och till omständigheterna i övrigt skulle det enligt hovrätten framstå som stötande att tillämpa de vanliga principerna för dagsbotsbeloppets bestämmande. För sådana fall finns möjlighet att enligt 25 kap. 2 § andra stycket brottsbalken jämka dagsbotsbeloppets storlek (jfr NJA 1999 s. 286). Med beaktande av det anförda bör dagsbotsbeloppet bestämmas till 200 kr.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten dömer P.I. för vapenbrott, ringa brott, till 30 dagsböter å 200 kr.
Hovrättens dom meddelad: den 26 mars 2008.
Mål nr: B 2763-07.
Lagrum: 9 kap. 1 § vapenlagen (1996:67); 25 kap. 2 § andra stycket brottsbalken.
Rättsfall: NJA 1974 s. 208 I; Svea hovrätts dom den 31 oktober 2007 i mål B 8946-06; NJA 1999 s. 286.