RH 2009:36

Domskäl

Tingsrätten (lagmannen Sten Burman samt nämndemännen Elisabeth Unander, Ulla Nordlander och Berit Levin Westin) anförde i dom den 11 december 2008 följande.

DOMSKÄL

Mot bakgrund av att L.E. visste att det krävdes recept för sömnmedel och då okunskap om gällande lagar inte fritar från ansvar, fäster tingsrätten inget avseende vid hans invändning att han inte haft uppsåt. Med hänsyn härtill och då L.E. enligt egen uppgift bjudit av den innehavda GBL-blandingen, är åtalet för innehav och delvis överlåtelsesyfte styrkt och L.E. ska dömas för brott mot lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Bland missbrukare är det väl känt att GBL kan användas som drog på samma sätt som GHB, då GBL väl i kroppen automatiskt omvandlas till GHB. I avsaknad av ledning från överrättspraxis döms innehav av GBL vanligtvis till böter oavsett om innehavet varit i överlåtelsesyfte och oavsett vilken mängd brottet omfattat. Motsvarande brott avseende GHB har däremot betraktats som ett allvarligt narkotikabrott som föranlett stränga fängelsestraff. Detta har lett till, eller i vart fall inbjudit till, att missbrukare genom att använda GBL istället för GHB kunnat kalkylera med ett väsentligt lägre straff trots att syftet med drogerna varit desamma. Detta måste bedömas som ett misslyckande av rättsordningen. Till detta kommer att det bland de som vanligtvis nyttjar GBL/GHB är väl känt att drogerna är svåra att dosera och därigenom livsfarliga. Särskilt är det bland missbrukare allmänt veterligt att en blandning av GBL/GHB med alkohol eller vissa andra droger utgör en särskild farlig kombination. Om GBL/GHB överlåts till andra som inte har samma kännedom om drogernas effekter och risker, t ex ungdomar, är risken än mer större att drogerna kan komma att användas i en farlig kombination. Att GBL används som drog är väl känt för lagstiftaren. Då det även finns legala skäl att använda GBL - främst vid klottersanering och tillverkning av plast - har det inte ansetts möjligt att klassificera GBL som narkotika. För att försöka komma till rätta med problemet valde lagstiftaren istället att göra det otillåtet att inneha GBL enligt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Enligt den senare lagen är påföljden böter eller fängelse upp till ett år, att jämföra med narkotikabrott av normalgraden, vilket omfattar GHB, där påföljden är fängelse upp till tre år. För att den av lagstiftaren valda vägen ska kunna fungera krävs dock att de straff som utdöms står i rimlig proportion till den brottsliga gärningen. Enligt tingsrättens uppfattning utgör ett bötesstraff inte en tillräckligt ingripande påföljd för att beivra eller förhindra innehav av GBL då detta skett i överlåtelsesyfte och då syftet med såväl innehavet som överlåtelsen varit att det ska användas som drog för människor. Tingsrätten anser att brottet i dessa fall på grund av dess farlighet, är att anse som brott av sådan art att fängelse bör utdömas. Vid bedömande av straffvärdet för innehav av GBL i överlåtelsesyfte har tingsrätten utgått från att det i straffskalan för brott mot lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor ingår fängelse i ett år medan det för narkotikabrott av normalgraden ingår fängelse i tre år. En utgångspunkt kan därvid vara att straffvärdet för innehav av GBL bestäms till en tredjedel av straffvärdet för innehav av GHB. L.E:s uppsåt har omfattat såväl att den GBL han innehade skulle användas som drog som att han skulle överlåta denna till andra. Det brott L.E. döms för är därför av sådan art att påföljden ska bestämmas till fängelse. Straffvärdet för L.E:s innehav av GBL kan utifrån vad som anförs ovan bestämmas till fängelse i sex månader. Då - så vitt tingsrätten känner till - det inte finns någon överrättspraxis avseende innehav i överlåtelsesyfte av GBL, anser tingsrätten att påföljden av försiktighetsskäl kan stanna vid fängelse i fyra månader.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer L.E. för brott mot 3 § första stycket 4 och 6 och 4 § lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor till fängelse fyra månader.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Håkan Lavén, hovrättsråden Solveig Östbye Laitinen, referent, och Rikard Ebbing samt nämndemännen Birgitta Wiklander och Lars Östberg) anförde i dom den 18 juni 2009 följande.

DOMSKÄL

Av utredningen framgår att L.E. över Internet inköpt 500 ml koncentrerat GBL som han spätt ut med vatten och fördelat på fyra s.k. petflaskor till en sammanlagd mängd av drygt 1,5 liter. L.E:s olagliga innehav av GBL upptäcktes sedan han bjudit två kamrater på GBL och den ene blivit medvetslös och i ambulans förts till sjukhus för akutbehandling. Vid angivna förhållanden anser hovrätten att någon tilltro inte kan fästas vid L.E:s uppgift att han inköpt vätskan enbart för att användas för eget bruk som sömnmedel. Det får i stället anses utrett att han innehaft GBL, delvis i överlåtelsesyfte, och att avsikten varit att vätskan skulle tjäna som berusningsmedel. Åtalet är alltså styrkt och L.E. ska dömas för brott mot lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Hovrätten har nyligen i en dom meddelad den 29 april 2009 (mål nr B 52-09) prövat frågan om straffvärdet av ett innehav av GBL där avsikten var att använda varan i berusningssyfte och att i vart fall delvis också överlåta den till andra personer. Som framhålls i den domen har lagstiftaren valt att inte narkotikaklassificera GBL bl.a. på grund av det stora användningsområdet substansen har inom industrin som lösningsmedel, rengöringsmedel m.m. Lagstiftaren har i stället reglerat hanteringen av GBL genom bestämmelser i lagen om förbud mot vissa hälsofarliga produkter. Vid bestämmande av straff för olaglig hantering av GBL ska någon jämförelse alltså inte göras med narkotikastrafflagens motsvarande bestämmelser. I stället är det tänkt att jämförelser ska göras med den straffskala som gäller vid vissa olovliga förfaranden med läkemedel (se prop. 1997/98:183 s. 39 f.).

Som hovrätten konstaterade i den nyss angivna domen börjar straffskalan vid olaglig hantering av GBL och de övriga hälsofarliga varor som regleras i lagen med böter och sträcker sig upp till ett års fängelse. Innehav av GBL i mindre mängder för eget bruk bör mot den bakgrunden närmast vara att hänföra till den mindre allvarliga delen av straffskalan och i normalfallet endast föranleda ett bötesstraff. Vid innehav av större mängder GBL och i sådana fall då innehavaren överlåtit eller avsett att överlåta varan för missbruk i berusningssyfte finns det skäl att se allvarligare på brottet. Straffvärdet av ett sådant brott bör enligt hovrättens uppfattning som regel ligga på fängelsenivå.

I förarbetena till lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor diskuteras inte närmare i vilken utsträckning olaglig hantering av hälsofarliga varor ska anses vara ett brott av sådan art att ett fängelsestraff i det enskilda fallet bör utdömas. Inte heller finns det någon fast rättspraxis som ger besked i den frågan. I en sådan situation har domstolen själv att ta ställning till frågan om brottslighetens art och de eventuella skäl som kan motivera en fängelsepåföljd (se NJA 2006 s. 339).

De uttalanden som görs i förarbetena till lagen angående de straffrättsliga frågorna ger alltså ingen direkt ledning i frågan om brottslighetens art. Lagstiftaren har dock angett att gärningar som syftar till spridning av varorna i samhället bör bedömas strängare än innehav och att varornas inbördes farlighet bör beaktas (se prop. 1997/98:183 s. 39 f.). Med de utomordentligt stora risker för särskilt ungdomars liv och hälsa som följer med den olagliga hanteringen av GBL är det därför naturligt att se särskilt allvarligt på överlåtelse i berusningssyfte av GBL i jämförelse med åtskilliga andra hälsofarliga varor som omfattas av den aktuella lagen. Hovrätten anser därför att skälen för fängelse på grund av brottslighetens art är starka i sådana fall där innehavaren överlåtit eller bjudit andra på GBL i berusningssyfte och där riskerna för tredje mans liv och hälsa varit påtagliga.

L.E. har innehaft drygt 1,5 liter GBL, delvis i överlåtelsesyfte. Han har bjudit ut vätskan till två andra personer i berusningssyfte med följd att den ene av dem i medvetslöst tillstånd fick föras till sjukhus för akutbehandling. Vid angivna förhållanden finner hovrätten att straffvärdet av brottet motsvarar fängelse två månader. L.E. har samtyckt till att utföra samhällstjänst och förutsättningarna för att meddela en sådan föreskrift får även i övrigt anses uppfyllda. Rätten anser därmed att det föreligger särskilda skäl att i stället för fängelse bestämma påföljden till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på det sättet att påföljden bestäms till villkorlig dom med samhällstjänst 75 timmar. Om fängelse istället hade valts som påföljd skulle strafftiden ha bestämts till 2 månader.

Hovrättens dom meddelad: den 18 juni 2009.

Mål nr: B 41-09.

Lagrum: 3 § första stycket 4 och 6 och 4 § lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor; 30 kap. 4 § andra stycket brottsbalken.

Rättsfall: NJA 2006 s. 339.

Litteratur: Prop. 1997/98:183 s. 39 f.