RH 2009:79

Tingsrätten har avvisat förhör med vittnen som befinner sig utomlands och i stället tillåtit att deras berättelser inför utländsk åklagare får åberopas i målet. Enligt hovrätten har tingsrätten inte gjort tillräckliga ansträngningar för att få till stånd bevisupptagning med vittnena vid utländsk domstol. Tingsrättens underlåtenhet har ansetts utgöra rättegångsfel.

Eskilstuna tingsrätt

Åklagaren väckte åtal mot B.K. för grov mordbrand under påstående om att han den 25 februari 2009 anlagt brand i Stadshotellet i Eskilstuna, vilket inneburit direkt fara för liv och hälsa för de 113 personer som vistades på hotellet. Åklagaren yrkade i anslutning till åtalet att B.K. skulle utvisas ur riket och förbjudas att återvända hit.

Till stöd för åtalet åberopade åklagaren förhör med bl.a. vittnena S.T., H.T. och M.T. Förhören åberopades i huvudsak till vederläggande av uppgifter som B.K. lämnat i målet. S.T., H.T. och M.T. kallades till huvudförhandlingen i tingsrätten men inställde sig inte. Åklagaren yrkade med anledning därav att bevisupptagning med dem skulle äga rum i Turkiet, där S.T., H.T. och M.T. uppgavs befinna sig. I andra hand yrkande åklagaren att de förhör som under förundersökningen genomförts med S.T., H.T. och M.T. skulle få läsas upp av åklagaren vid huvudförhandlingen. B.K. motsatte sig bevisupptagning utomlands i huvudsak på den grunden att ett sådant förfarande inte skulle vara tillräckligt rättssäkert och att den med största säkerhet skulle medföra en förlängning av den redan osedvanligt långa häktningstiden. B.K. motsatte sig även att åklagaren skulle tillåtas läsa upp förhören under förundersökningen med S.T., H.T. och M.T., vilket enligt B.K. skulle stå i strid med hans rätt att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot honom.

I beslut den 9 oktober 2009 anförde tingsrätten bl.a. att man efter kontakter med Justitiedepartementet och Sveriges ambassad i Ankara gjorde bedömningen att en bevisupptagning vid turkisk domstol skulle fördröja målets handläggning med minst tre veckor. Eftersom huvudförhandlingen ska genomföras utan onödiga uppehåll och så långt som möjligt i ett sammanhang, och då B.K. en längre tid varit frihetsberövad, borde enligt tingsrätten avgörandet inte fördröjas ytterligare. Enligt tingsrätten kunde de av åklagaren åberopade vittnesförhören inte tas upp trots rimliga ansträngningar, varför tingsrätten i sitt beslut avvisade dessa och avslog begäran om bevisupptagning i Turkiet. Vidare fann tingsrätten i sitt beslut att det fanns förutsättningar att med tillämpning av 35 kap. 14 § första stycket 2 rättegångsbalken tillåta att åklagaren åberopar förhören under förundersökningen med S.T., H.T. och M.T.

Domskäl

Tingsrätten (lagmannen Lars Lindhe samt nämndemännen Jenny Ingårda, Lillian Eriksson och Bengt Andersson) anförde i dom den 23 oktober 2009 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Av brandspridningsintyg, brandutredning, tekniskt protokoll och vittnesförhör med brandmän och brandinspektör får anses klarlagt att branden var avsiktligt anlagd och att den inneburit en direkt fara till liv och hälsa för de personer som bodde på hotellet och särskilt för de 37 hotellgäster som bodde på våningarna över restaurangen där branden startade. Vidare är utrett att fyra hotellgäster fördes till Mälarsjukhuset. Av journalanteckningar framgår att de rökskadats lindrigt. Av utredningen har framgått att det totala skadevärdet för branden i allt fall överstiger 160 miljoner kronor. Utöver detta tillkommer uteblivna intäkter från hotellverksamheten till dess hotellet kan öppna på nytt, vilket beräknas kunna ske 2011.

Som framgår av åklagarens bevisuppgift har omfattande både skriftlig och muntlig bevisning till stöd för åtalet mot B.K. genomgåtts. Åklagaren har, som tingsrätten uppfattat ansvarstalan, väsentligen byggt upp bevisningen mot B.K. enligt följande.

1. Kvällen före branden besökte B.K. hotellet med en stor svart väska med dubbla bärselar. Väskan var stor nog att innehålla bensin och kläder. B.K:s beteende inne på hotellet var märkligt då han under en längre tid gått runt och tittat sig omkring.

2. DNA-spår på en arbetshandske, keps och tröja härrörande från B.K. hittades kort tid efter branden i närheten av hotellet.

3. En vitklädd man som finns på bilder från övervakningskamera utanför Nordea påminner om B.K. Mannens tröja, T-shirt och skor påminner om de kläder B.K. enligt hotellets övervakningskameror bar kvällen före branden.

4. B.K. kan ha haft ekonomiska motiv till brottet och det saknas annan tänkbar gärningsman.

Tingsrätten delar åklagarens bedömning att dessa omständigheter sammantagna är besvärande för B.K. Detta är dock inte tillräckligt för en fällande dom.

Tingsrätten har att bedöma om B.K. är identisk med den vitklädda mannen på övervakningskameran vid Nordea. Det får genom H.I:s berättelse anses styrkt att B.K. uppehållit sig runt baren i den stängda och nedsläckta restaurangen. Tingsrätten har svårt att förstå varför B.K, som påstått sig vänta på H.T. och M.T., befann sig där. Bildsekvenser från övervakningskameror ger intryck av att B.K. har ett betydligt större intresse av den stängda restaurangen än vad en person, som väntar på två kamrater borde ha. Bilderna på gärningsmannen utanför Nordea påminner om B.K. Vissa likheter finns mellan gärningsmannens tröja och keps på bildsekvensen och den tröja och keps B.K. hade på sig på hotellet kvällen innan. B.K. har förklarat att hans DNA funnits på ena arbetshandsken med att han till exempel kan ha bytt däck på den BMW som han lånat av S.T. sommaren 2008 och att handskarna blivit liggandes kvar i bilen. Tingsrätten bedömer denna förklaring som så osannolik att den kan lämnas utan avseende. B.K:s uppgift att han var på hotellet kvällen före branden med anledning av att han på uppmaning av S.T. skulle överlämna en väska med träningskläder till H.T. och M.T. överensstämmer inte med uppgifter i de utsagor som upptagits vid turkisk åklagarmyndighet. Det bör anmärkas att S.T., H.T. och M.T. inte kunnat höras inför svensk domstol. Bevisupptagning genom telefonförhör är förbjudet enligt turkisk lag och bevisupptagning utom huvudförhandling har inte ägt rum. B.K:s försvarare har till skillnad från åklagaren inte beretts möjlighet att ställa frågor till vittnena. Stor försiktighet måste därför iakttas vid värderingen av vilken bevisstyrka S.T:s, H.T:s och M.T:s utsagor har, och deras uppgifter kan endast läggas till grund för en fällande dom mot B.K. om uppgifterna vinner stöd av annan åberopad bevisning.

Den omständigheten att T.M. inte sett några utländska män med en väska på Oasen sammanställt med den omständigheten att varken M.T. eller H.T. registrerats på någon av hotellets 15 fungerande övervakningskameror ger stöd åt H.T:s och M.T:s uppgifter att de inte varit på hotellet kvällen före branden och där fått en väska av B.K. I denna bedömning har även beaktats att övervakningskameran vid restaurang Perrongen inte fungerat. Av det sagda följer att åklagaren motbevisat B.K:s förklaring till varför han gick till hotellet med en svart väska och uppehöll sig där. Även B.K:s uppgift att han lånat S.T:s BMW när han körde flickvännen på morgonen den 24 februari 2009 till Arlanda har visat sig vara felaktig genom vad som framkommit av förhöret med vittnet M.K., som uppgivit att det var hans BMW som B.K. lånat, och av de uppgifter S.T. lämnat om att han inte lånat ut sin BMW till B.K. Slutsatsen av det anförda blir därför att B.K:s uppgift att han sett en svart väska i S.T:s bil dagen före branden är en felaktig uppgift. Vid angivna förhållande finner tingsrätten att H.T:s, M.T:s, och S.T:s samstämmiga uppgifter i utsagorna får anses klarlägga att de inte besökt B.K. på kvällen och natten före branden och att S.T. inte bett B.K. överlämna en väska på hotellet till H.T. och M.T. De uppgifter B.K. lämnat om varför han besökte hotellet med en svart väska med dubbla bärremmar kvällen före branden är, som nyss konstaterats, inte riktig. B.K. har alltså avstått från att uppge det egentliga skälet till varför han besökte hotellet kvällen före branden. Av vad som framgår av bildsekvenserna från övervakningskameror från hotellet är B.K:s beteende och stora intresse för den stängda restaurangen svårförståeligt.

B.K. har som förklaring till att DNA-spår från honom funnits på kepsen och tröjan uppgett att han kan ha glömt dessa kläder i S.T:s bil när han använde bilen sommaren 2008 alternativt att han lånat ut kläder till S.T., H.T., M.T. eller H.K. Varken S.T., H.T. eller M.T. har uppgivit att de lånat några kläder av B.K. och S.T. har uppgivit att B.K. inte lämnat kvar någon keps eller tröja i hans bil sommaren 2008. Inte heller H.K. har uppgivit att han lånat någon keps eller tröja av B.K. Även om försiktighet måste iakttas vid värderingen av vilken bevisstyrka uppgifterna i utsagorna har får vittnenas samstämmiga under ed lämnade uppgifter godtas särskilt som de visat sig att B.K. i andra sammanhang blivit överbevisad om att ha lämnat felaktiga uppgifter om de kontakter han haft med vittnena S.T., H.T. och M.T. Vid angivna förhållande har B.K. inte kunnat ge någon som helst rimlig förklaring till varför DNA- spår från honom funnits på hans keps och tröja och en arbetshandske i närheten av brottsplatsen.

Tingsrätten konstaterar att B.K. har knutits till brottsplatsen vid tiden för brottet. Av samtalslistan från B.K:s mobilabonnemang framgår att inga samtal registrerats på hans mobiltelefon under aktuell kväll och natt förrän på morgonen 05.12 då han skickat ett SMS-meddelande. B.K. har på fråga från åklagaren sagt att meddelandet inte rörde branden men inte närmare velat kommentera innehållet i meddelandet. Mot bakgrund av redan genomgången bevisning mot B.K. är SMS-meddelandet besvärande för honom särskilt som han inte vill berätta om dess innehåll. Även den omständigheten att han senare samma dag öppnade ett nytt abonnemang indikerar att detta kan ha samband med branden i hotellet. Den samlade bilden av åberopad bevisning ger tveklöst stöd åt påståendet att B.K. är gärningsmannen.

Det går inte att bortse från att B.K. kan ha haft ekonomiska motiv för att utföra brottet mot hotellet. Den omständigheten att B.K. cirka en timma efter branden skickade ett SMS- meddelande via sin mobiltelefon stämmer väl överens med hur en gärningsman skulle kunna agera efter utfört uppdrag. Det finns mot bakgrund av bevisningen och särskilt att DNA-spår från B.K. påträffats kort tid efter branden i närheten av hotellet på en arbetshandske, en keps och en tröja inte något utrymme för någon alternativ gärningsman.

Vid en samlad bedömning av de omständigheter och den utredning som åberopats i målet finner tingsrätten att det kan anses ställt utom rimligt tvivel att B.K. anlagt branden i stadshotellet i Eskilstuna den 24 februari 2009. B.K. måste ha insett att genom att använda brandfarlig vätska har han framkallat fara för annans liv eller hälsa och för omfattande förstörelse av annans egendom. Han har alltså insett att det förelåg en mycket hög sannolikhet för att risken skulle förverkligas och därmed varit likgiltig inför denna risk. Mordbranden ska bedömas som grov på de skäl åklagaren anfört, att branden anlagts i en byggnad av särskild betydenhet inom tättbebyggt område nattetid där branden kunnat sprida sig till angränsande byggnader, att branden har inneburit fara för ett stort antal människor samt vållat skador för höga värden.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer B.K. för grov mordbrand och bestämmer påföljden till fängelse på livstid. Vidare utvisas B.K. ur riket med förbud att återvända hit.

Hovrätten

B.K. överklagade tingsrättens dom och yrkade därvid bl.a. att tingsrättens dom skulle undanröjas och att målet skulle återförvisas till tingsrätten på grund av rättegångsfel vid tingsrättens handläggning.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Karlstedt, hovrättsrådet Joakim Zetterstedt, referent, och adjungerade ledamoten Elin Källberg) anförde i beslut den 23 november 2009 bl.a. följande.

SKÄL

Av 35 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken följer bl.a. att en uppteckning av en berättelse som någon i anledning av en redan inledd rättegång har lämnat inför åklagare eller polismyndighet eller annars utom rätta får åberopas som bevis i rättegången endast om - såvitt här är av intresse - förhör med den som lämnat berättelsen inte kan hållas vid eller utom huvudförhandling inför rätten eller om det finns särskilda skäl med hänsyn till de kostnader eller olägenheter som ett förhör vid eller utom huvudförhandling kan antas medföra, vad som kan antas stå att vinna med ett sådant förhör, berättelsens betydelse och övriga omständigheter.

Av rättens allmänna skyldighet att sörja för att ett brottmål blir tillfredsställande handlagt följer att den har ett ansvar för att bevismaterialet förebringas på det med hänsyn till omständigheterna bästa möjliga sättet och så att befogade rättssäkerhetsanspråk från den tilltalades sida tillgodoses. Om exempelvis uppgifter har lämnats inför utländsk polismyndighet eller liknande utan att den tilltalade eller hans försvarare har varit närvarande kan det finnas anledning för domstolen att - i varje fall som en komplettering till uppgifterna - föranstalta om bevisupptagning vid utländsk domstol. Särskilt gäller detta när det är fråga om uppgifter av central betydelse i målet och detta avser brottslighet med högt straffvärde (se NJA 1991 s. 512 I). Då måste domstolen anses ha en långtgående skyldighet att sörja för att den bevisning som åberopas presenteras på ett sätt som ger domstolen bästa möjliga underlag för sin bedömning.

Tingsrätten dömde B.K. till livstids fängelse och utvisning på livstid för mordbrand. De aktuella utsagorna åberopades av åklagaren till vederläggande av vissa uppgifter som B.K. lämnat om förhållandena i anslutning till den åtalade händelsen. Det framgår av domen att tingsrätten vid sin bedömning fäste avseende vid de av vittnena lämnade uppgifterna.

Av handlingarna i målet framgår att tingsrätten inte vidtagit någon åtgärd för att försöka uppta bevisning som finns i utlandet, närmast genom bevisupptagning vid utländsk domstol eller förhör genom videokonferens (se 4 kap.6 och 13 §§ lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål). Att ett sådant förfarande skulle komma att förlänga målets handläggning med någon tid kan inte, med tanke på den betydelse uppgifterna kunnat antas ha i målet och den allvarliga brottslighet B.K. stod åtalad för (med livstids fängelse och utvisning på livstid som följd), anses ha utgjort skäl för att avstå från sådana åtgärder. Skulle det därvid visa sig vara omöjligt att få till stånd en bevisupptagning i utlandet under rimliga förhållanden torde de uppgifter som lämnats vid förhör i Turkiet under förundersökningen kunna åberopas som bevisning. Detta gäller trots att B.K. inte varit företrädd i samband med att uppgifterna lämnades och inte heller senare fått möjlighet att ställa frågor till uppgiftslämnarna (jfr NJA 1991 s. 512 I). Den bristen får då i stället återspeglas vid rättens värdering av den förebragta bevisningen varvid även Europadomstolens praxis måste beaktas.

Tingsrättens underlåtenhet att vid angivna förhållanden söka utverka förhör med de åberopade vittnena samt att i stället genast lägga skriftliga berättelser till grund för domen utgör ett rättegångsfel (jfr NJA 1991 s. 512 II och NJA 1992 s. 532). Felet kan antas ha inverkat på målets utgång och det kan inte utan väsentlig olägenhet avhjälpas i hovrätten. Detta bör föranleda att domen i själva saken undanröjs och att målet återförvisas till tingsrätten för erforderlig behandling.

SLUT

Hovrätten undanröjer tingsrättens dom, utom såvitt avser vad däri beslutats i fråga om ersättning till försvarare och målsägandebiträden, och återförvisar målet till tingsrätten för erforderlig behandling.

Hovrättens beslut meddelat: den 23 november 2009.

Mål nr: B 8803-09.

Lagrum: 35 kap.7 och 14 §§rättegångsbalken; 4 kap.6 och 13 §§ lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Rättsfall: NJA 1991 s. 512 I och II; NJA 1992 s. 532.