RH 2010:27

Befattning med 26,7 gram metedron har bedömts som grovt narkotikabrott.

Borås tingsrätt

Åklagaren åtalade C.M. för grovt narkotikabrott enligt följande gärningsbeskrivning. C.M. har under hösten 2009 i Göteborg i överlåtelsesyfte förvärvat och mottagit 26,7 gram metedron, som är narkotika, och samma dag transporterat angiven narkotika till Sandared, Borås kommun. C.M. har därefter i överlåtelsesyfte från den 9 november fram till och med den 18 december 2009 olovligen innehaft och förvarat angiven narkotika i Sandared och Borås, varvid han den 18 december 2009 olovligen transporterat narkotikan från Sandared till Svenljungagatan i Borås. Narkotikan har inte varit avsedd för eget bruk. Gärningen är att bedöma som grovt brott eftersom fråga varit om särskilt stor mängd narkotika

C.M. förnekade gärningen på grund av att han inte kände till att det var narkotika.

Åklagaren åberopade som skriftlig bevisning beslagsprotokoll, analysbesked och en lista från Infotorg med personinformation angående män med efternamnet Hall i Borås.

Tingsrätten (rådmannen Eva Olsson samt nämndemännen Ylva Söderqvist, Morgan Ohlsén och Rune Olofsson) yttrade i dom den 1 februari 2010 följande.

DOMSKÄL

Skuld

Förutom förhör med C.M. har på begäran av åklagaren vittnesförhör ägt rum med J.N. och J.H., som har hörts som partssakkunnig.

C.M. har uppgivit i huvudsak följande. Han spelade ganska mycket under sommaren 2009. En kväll var han ensam på Casino Cosmopol i Göteborg och spelade för en tusenlapp på pokermaskiner. När han gick ut därifrån kom han i kontakt med några utländska killar, som frågade om han ville vara med och spela poker. Han sa att han inte hade några pengar, men de sa att han kunde få låna pengar. Han var sugen på att spela och följde med dem i deras bil till en lägenhet i Frihamnen i Göteborg. I lägenheten fanns ett pokerbord. De började spela. Han gick med på att satsa 5 000 kr och vann till en början ganska mycket, men sedan förlorade han och till slut hade han en skuld på 27 000 kr. Innan han fick gå måste han legitimera sig och lämna uppgift om sitt telefonnummer. Han fick vidare en lapp med datum, tid och plats för återbetalning av lånet. Därefter tog han tåget hem till Sandared. När tiden för återbetalning av lånet närmade sig märkte hans föräldrar att det var något som inte stämde. Han var ”tyngd” och bröt ihop och skrev ett sms till sina föräldrar där han berättade allt. När hans pappa fick veta kontaktade han polisen i Göteborg som sa att det inte var mycket att göra annat än betala. De hade varit med om att det kunde hända saker om man inte betalade. Hans pappa bestämde då att de skulle betala och C.M. fick pengar av sina föräldrar och de gjorde upp en avbetalningsplan för hur han skulle betala tillbaka pengarna. Han körde därefter till Casino Cosmopol i Göteborg och väntade utanför 15-20 min tills en okänd person dök upp och frågade om han var C.M. Han bekräftade detta och de gick till personens bil och C.M. överlämnade ett kuvert med pengarna och frågade om det var ”lugnt”. Han fick då svaret att det ”funkar” inte så, nu blir det även ränta. C.M. berättade då att han hade lånat pengarna för återbetalning av lånet, men han kunde inte göra så mycket. Beloppet som nämndes var 10 000 kr. Personen frågade sedan om han visste om någon som hette ”Hall” i Borås och räckte över en påse med vitt pulver och sa att han ska ha det här. Sedan fick C.M. en ny lapp om ny tid när de skulle mötas, vilket skulle ske på samma plats. Han fick inga närmare uppgifter om Hall, men uppfattade det som att han skulle överlämna påsen till Hall. Han trodde inget särskilt i fråga om innehållet, men det stämmer att han när han tillfrågades vid polisförhör, om han kunde tänka sig att det var narkotika, sagt att han kunde ana detta. Det var inte tal om något pris. Han förvarade sedan påsen, som han stoppade i en annan påse, i skogen i närheten av sina föräldrars hus. Han ville inte ha den hemma, eftersom han tänkte att hans mamma och pappa skulle bli väldigt oroliga om de hittade den. Han visste inte vad som fanns i påsen. Tidigare hade han endast vid något tillfälle sett hasch. Han letade på Internet på droger i pulverform och det kom upp en rad olika som amfetamin, kokain och mefedron. Han frågade även kompisar om priset på cirka 30 g amfetamin och fick då veta att priset var 5 000 kr. Samma mängd mefedron skulle kosta ”runt 3”. När tiden för sammanträffandet vid Casino Cosmopol på nytt började närma sig mådde han inte så bra. Han var då i kontakt med en kompis ”Rille” som kände till en som hette Hall. ”Rille” gav honom Halls mobilnummer. C.M. ringde Hall och de kom överens om att han skulle komma till Hall som skulle ”kolla” på pulvret. När han klev ur bilen utanför fastigheten blev han emellertid gripen av polisen. Han hade händerna i fickorna och det kom en polis bakifrån, som sa ”ut med händerna” och han släppte då påsen, som han hade med sig till Hall. Hans fot hamnade över påsen. Han kan inte närmare förklara hur det blev så. - Personerna i Göteborg hade uppgifter om vem han var och de uttalade att han inte skulle försöka luras, eftersom det då kunde hända saker med honom och hans familj. Efter det att han mottagit påsen med pulvret var det ingen som hörde av sig. Han har inte talat om för J.N. att han hade en spelskuld.

J.N. har uppgivit i huvudsak följande. C.M. och han är bästa vänner och träffas mycket. Han vet att C.M. har spelat en del men uppfattar det som att han själv har ett större spelberoende än C.M. C.M. har spelat om belopp på 4-5 000 kr men även om belopp ända upp till 15-20 000 kr. Han och C.M. har lånat pengar mellan sig och han känner till att C.M. har haft en spelskuld på 27 000 kr till ”spelhajar” i Göteborg. Han fick veta om skulden 2-3 dagar efter det att C.M. hade varit där, men kan inte säga om det var före sommaren eller i somras. Han vet att C.M. har betalat skulden, men inte när. När han hördes av polisen ljög han när han sa att C.M. inte hade någon spelskuld. Anledningen till detta var att han hade sin mamma med sig och att han hade lovat C.M. att inte berätta om skulden.

J. H. har uppgivit bl.a. följande. Metedron tillverkas oftast i Kina och rapporter om missbruk av preparatet dök upp i Sverige först 2008 och har därefter varit regelbundet återkommande under 2009. Medlet kan hänföras till centralstimulerande medel, hallucinogener eller kartinoler. Den som intar medlet upplever eufori, som kan bli mycket kraftig. Personen uppfattas som exciterad eller ”speedad”. Det finns biverkningar i form av hjärtklappning, kraftiga svettningar och cirkulationskollaps. Psykiska biverkningar som panikreaktioner och hallucinationer är rapporterade. Rättsmedicinalverket har numera rapporterat två dödsfall orsakade av metedron. Det finns även rapporter som tyder på att den som använder metedron snabbt kan komma in i ett upprepat missbruk. Metedron har en grundstruktur som mycket liknar mefedron och har huvudsakligen samma verkan. Metedron har i visa kretsar kommit att ersätta mefedron, som blev narkotikaklassat något tidigare än metedron. När det gäller farlighet finns det goda skäl att jämställa preparatet med ecstasy (MDMA). De uppgifter som finns om dosering grundar sig huvudsakligen på autoreferat på Internet, d.v.s. på vad personer där har berättat om sina erfarenheter av preparatet. Möjliga felkällor kan vara att dessa personer inte har tillräckligt känsliga vågar. De måste även ta säljarens uppgifter om koncentrationen hos det levererade preparatet för goda. När metedron bjuds ut på Internet erbjuds beredningen i koncentrationer på 95-98 procent. Det innebär att en bruttodos är lika med en nettodos. Under förutsättning att mängden och koncentrationen är den förutsatta uppgår en dos där en ovan brukare uppnår en tydlig ruseffekt till 50 mg.

Tingsrätten gör följande bedömning

Av utredningen framgår att C.M. i samband med att han den 18 december 2009 greps på Svenljungagatan i Borås hade en påse med pulver med sig, som inledningsvis misstänktes vara ”mephedron”. Enligt analysbesked från Statens Kriminaltekniska Laboratorium visade det sig emellertid att pulvret, som vägde 26,7 g, var metedron. Den aktuella substansen narkotikaklassades så sent som den 9 december 2009 genom en ändring i förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika (SFS 2009:1026).

C.M. har förnekat att han har gjort sig skyldig till brott, eftersom han inte kände till att det var fråga om narkotika.

När det gäller frågan om när och under vilka omständigheter C.M. har fått pulvret i sin besittning finns i huvudsak endast hans egna uppgifter att tillgå. Uppgiften att han hade en spelskuld vinner även stöd av vad J.N. har berättat vid huvudförhandlingen. Någon utredning som motbevisar C.M:s uppgifter finns inte och dessa ska därför läggas till grund för bedömningen.

Av C.M:s uppgifter framgår att han efter mottagandet gömde pulvret i skogen i närheten av sin bostad. Han gjorde vidare efterforskningar på Internet angående olika narkotiska preparat och förhörde sig med kamrater om priser på sådana preparat. Vad han berättat om hur det gick till vid gripandet tyder också på att han försökte dölja narkotikan för polisen. Tingsrätten finner därför bevisat att han måste ha insett att sannolikheten för att det rörde sig om narkotika var mycket hög och även att det kunde vara ett preparat som kunde betecknas som tung narkotika. Han får därför anses ha varit likgiltig för om han hanterat narkotika. Även kravet på uppsåt är därmed uppfyllt och C.M. ska därför dömas för att från den 9 december 2009 olovligen innehaft och förvarat samt olovligen transporterat narkotikan den 18 december 2009, som åklagaren påstått i gärningsbeskrivningen. Det är även bevisat att han tänkte överlåta narkotikan till ”Hall”.

Tingsrätten övergår härefter till frågan om hur gärningen ska rubriceras. Åklagaren har åberopat att gärningen ska bedömas som grovt brott, eftersom det är fråga om en särskilt stor mängd narkotika. Enligt 3 § andra stycket narkotikastrafflagen ska vid bedömningen av om brottet är grovt särskilt beaktas om det utgjort ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art. Bedömningen ska grundas på en sammanvägning av omständigheterna i det särskilda fallet.

Av J.H:s uppgifter framgår att det i och för sig endast är en begränsad dokumentation som utgör underlag för de slutsatser han har kommit fram till i fråga om metedron, vilket beror på att det är en så ny drog. Det finns emellertid inget som tyder på att det skulle vara några betydande skillnader mellan metedron och det mera utforskade mefedron, som i farlighetshänseende jämställs med ecstasy. Tingsrätten anser sig därför ha tillräcklig grund för att jämställa metedron med ecstasy i farlighetshänseende och godtar även J.H:s bedömning att en missbruksdos bör uppskattas till 50 mg. I NJA 2004 s. 354 har Högsta domstolen uttalat att bedömningen av om en gärning utgör grovt narkotikabrott bör ske med beaktande av inte endast arten och mängden av den narkotika som gärningen avser utan också av den roll som gärningsmannen haft, när det gäller narkotikahanteringen. C.M. har endast innehaft preparatet under en kort tid efter det att det blev narkotikaklassat. Hans uppgifter ger stöd för att han kände sig pressad att ta emot preparatet och fullfölja uppmaningen att överlämna det till ”Hall”. Vid sidan av arten och mängden narkotika finns det således inte några omständigheter som ger anledning att bedöma brottet som grovt narkotikabrott. Med hänsyn till att det rör sig om så mycket som drygt 500 doser metedron, som i farlighetshänseende ska jämställas med ecstasy, bör gärningen emellertid bedömas som grovt narkotikabrott.

Påföljd

I belastningsregistret finns inte något som har betydelse vid bestämmandet av påföljd. Frivården har givit in yttrande. Av detta framgår att C.M. lever under relativt ordnade förhållanden, men att han har ett spelmissbruk, som han önskar få hjälp med. Frivården har gjort bedömningen att C.M. är i behov av stöd och hjälp för sitt spelmissbruk och har föreslagit en frivårdande påföljd i form av skyddstillsyn med föreskrift om att genomgå frivårdens kriminalitetsprogram One-to-one.

Vid ett rent mängdresonemang ligger straffvärdet för den narkotikabrottslighet som C.M. har gjort sig skyldig till på omkring fängelse i tre år och sex månader. Med hänsyn till att C.M. endast är 20 år gammal och då det, som tidigare nämnts finns i någon mån förmildrande omständigheterna kring brottet, uppgår straffmätningsvärdet enligt tingsrätten till två år och fyra månader.

Eftersom C.M. är under 21 år krävs särskilda skäl för att välja fängelse som påföljd. Straffvärdet är så högt att frivårdens påföljdsförslag inte kan anses tillräckligt ingripande. Straffvärdet och brottslighetens art medför att det finns särskilda skäl att bestämma påföljden till fängelse.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer C.M. enligt 1 § första stycket 4 och 3 §narkotikastrafflagen för grovt narkotikabrott till fängelse 2 år 4 månader.

C.M. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för grovt narkotikabrott. I andra hand yrkade han att hovrätten skulle döma honom för narkotikabrott och bestämma påföljden till skyddstillsyn med en föreskrift eller behandlingsplan som innehåller frivårdens program ”One to one”. Till sist yrkade han att hovrätten åtminstone skulle lindra straffet.

Åklagaren yrkade att hovrätten skulle skärpa fängelsestraffet.

Hovrätten (hovrättsråden Gunnel Alenbratt och Christina Fleur, hovrättsassessorn Marie B. Hagsgård samt nämndemännen Saima Sjörén och Kristina Wilhelmsson) yttrade i dom den 6 februari 2010 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Utredningen i målet

Hovrätten har tagit del av samma skriftliga bevisning som tingsrätten samt ett utdrag från sajten Erowid om dosering av mefedron och en telefonlista med SMS till Hall. Hovrätten har spelat upp videoinspelningarna av förhören vid tingsrätten med C.M. och J.H.

Har C.M. gjort sig skyldig till brott?

Metedron narkotikaklassades den 9 december 2009. Den 18 december 2009 togs 26,7 g metedron i beslag hos C.M.

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att C.M. uppsåtligen har innehaft, förvarat och transporterat denna narkotika samt att hans avsikt varit att överlåta den. Det är alltså bevisat att C.M. har gjort sig skyldig till ett narkotikabrott.

Är brottet ett grovt narkotikabrott eller ett narkotikabrott?

Narkotikans farlighetsgrad är en viktig omständighet vid bedömningen av om narkotikabrottet är grovt. Eftersom metedron är en ny drog finns det begränsad dokumentation om den. Hovrätten har främst hämtat ledning från Åklagarmyndighetens RättsPM 2009:1, Narkotika. Promemorian är sammanställd av J.H. Som nyss har nämnts har han också hörts i målet.

I promemorian har föreslagits att farlighetsbedömningen av ett narkotiskt preparat görs utifrån tolv grundläggande kriterier, bl.a. beroenderisk, giftighet, risk för kroppsliga och psykiska sjukdomar eller skador, risk för social insufficiens, svåra abstinens-reaktioner m.m. Det har anförts att beroenderisken när det gäller metedron sannolikt är lika hög som för mefedron och enligt promemorian finns en mycket hög risk för att man blir beroende av mefedron. Uppgiften bygger på flera berättelser om personer som snabbt kommit in i en hastigt upprepad tillförsel med flera intag per dygn. När det gäller metedrons skaderisk har noterats krampanfall, uttorkning och två misstänkta dödsfall. Bland biverkningarna har även angetts tillfällig synförlust, panikkänslor, hallucinationer och depression under abstinens. Det har vidare upplysts att sociala myndigheter och polisen har erfarenheter som tyder på att missbruket snabbt kan stegras. Det framgår också att skadeverkningarna är ofullständigt kartlagda men att de observationer som hittills gjorts tyder på en betydande risk för cirkulationsrubbningar och panikreaktioner. I promemorian har rekommenderats att metedron likställs med mefedron och att metedron placeras i samma farlighetsklass som bl.a. ecstasy, dvs. den näst högsta klassen.

J.H. har vid sitt förhör framhållit att dokumentationen om metedron är sporadisk och att endast enstaka fall finns dokumenterade. Han har vidare bekräftat de uppgifter som framgår av promemorian och således även att metedron i farlighetshänseende bör jämställas med ecstasy. Han har vidare uppgett att Rättsmedicinalverket numera konstaterat att de två dödsfallen var orsakade av metedron.

Sammanfattningsvis konstaterar hovrätten att utredningen visar att det finns risk för att den som brukar metedron fort blir beroende av drogen och att missbruket sannolikt stegras snabbt. Det har vidare framkommit att det finns risker för olika och mycket allvarliga sjukdomar och skador på grund av metedronbruk. Liksom tingsrätten anser hovrätten därför att metedron i farlighetshänseende bör jämställas med ecstasy. Att farlighetsgraden är hög är, som tidigare nämnts, en viktig omständighet vid bedömningen av om narkotikabrottet är grovt.

Vid bedömningen av brottet är även mängden narkotika av betydelse. När det gäller ny narkotika får en jämförelse göras med annan mer känd narkotika och det bör ske genom en jämförelse av antalet rusframkallande doser som mängden motsvarar. Av den tidigare nämnda promemorian framgår att en rusframkallande dos (missbruksdos) är den dos som hos en icke-tillvand person framkallar ett märkbart rus i form av en tydlig förändring i sinnestillståndet. Även Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1997 s. 193 utgått från en person utan tolerans för drogen vid beräkningen av det antal rusframkallande doser som mängden motsvarar. Av promemorian framgår vidare att en liten dos metedron uppgår till 50-100 mg. En missbruksdos har uppskattats till 50 mg. J.H. har uppgett att den bedömningen bygger på uppgifter från s.k. autoreferat på internet. Han har berättat att autoreferat är personliga berättelser från personer som har använt drogen. De har då redovisat sådant som kön, personlig vikt, sättet för intaget av preparatet och vilka effekter som uppstått samt ett tidsschema för det. Han har vidare uppgett att uppgifterna varit samstämmiga men att det antagligen rört sig om en begränsad krets som lämnat uppgifter. I detta sammanhang kan nämnas att C.M:s försvarare berättat att han fått upplysningar om att personer brukat betydligt större doser metedron än 50 mg utan att några effekter uppstått samt att någon person använt 0,5 g vid ett tillfälle och då blivit påtagligt påverkad.

Hovrätten menar att det finns skäl som talar för att bestämma en missbruksdos metedron till 50 mg. Med hänsyn till den osäkerhet som ändå råder anser dock hovrätten att en försiktig bedömning måste göras och att den bör ha sin utgångspunkt i det övre skiktet för en mindre dos. En sådan beräkning leder till slutsatsen att C.M. har hanterat mer än 200 doser metedron.

Med hänsyn till narkotikans farlighetsgrad och mängd anser hovrätten att C.M. har gjort sig skyldig till grovt narkotikabrott.

Påföljden för det grova narkotikabrottet

Det som återstår för hovrätten är att ta ställning till gärningens straffvärde och bestämma påföljd. Minimistraffet för grovt narkotikabrott är två års fängelse. Vid gärningstillfället var C.M. nästan 21 år gammal. Hans ungdom ger därför inte anledning till någon större reduktion av straffet. När det gäller omständigheterna kring gärningen anser hovrätten, liksom tingsrätten, att dessa i någon mån är förmildrande. Omständigheterna är dock inte så förmildrande att finns särskilda skäl för att döma till ett lägre straff än minimistraffet.

Den behandlingsplan som har tagits fram för C.M. är inte tillräckligt ingripande för att ersätta ett fängelsestraff på två år. Det finns inte heller några andra särskilda skäl som gör det möjligt att välja någon annan påföljd. C.M. ska därför dömas till fängelse i två år.

Eftersom minimistraffet för grovt narkotikabrott är fängelse i två år och det inte är uppenbart att skäl för häktning saknas ska C.M. vara kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen vinner laga kraft mot honom.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten bestämmer fängelsestraffets längd till 2 år.

Hovrättens dom meddelad: den 6 april 2010.

Mål nr: B 1475-10.

Lagrum: 1 § första stycket 4 och 3 §narkotikastrafflagen (1968:64).

Rättsfall: NJA 1997 s. 193; NJA 2004 s. 354.

Litteratur: Åklagarmyndighetens RättsPM 2009:1.