RH 2011:19

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Peter Grym samt nämndemännen Louise Åstrand, Ragnhild Elfsö och Mats Dahlström) anförde i dom den 23 april 2010 - efter att ha funnit åtalen för stöld och olovlig körning, djurplågeri under åtalspunkterna 1-3 och brott mot djurskyddslagen under åtalspunkt 4 styrkta i enlighet med åklagarens gärningspåståenden - följande i påföljdsdelen.

DOMSKÄL

Bedömning av brottens straffvärden

Den första fråga tingsrätten har att bedöma vid påföljdsbestämningen är brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde. En naturlig utgångspunkt är att först bedöma de enskilda brottens straffvärden för att därefter - i förekommande fall - gå vidare och bedöma straffvärdet för den samlade brottsligheten.

När det gäller djurplågeribrotten är gärningarna i åtalspunkt 1 och 3 de i straffvärdeshänseende klart allvarligaste. Tingsrätten gör följande överväganden beträffande dessa brott.

Straffskalan för brottet djurplågeri sträcker sig, enligt 16 kap. 13 § brottsbalken, från 30 dagsböter till två års fängelse. I lagstiftningen finns det inte någon särskild straffskala för grövre fall av djurplågeri. Det innebär att alla tänkbara fall av djurplågeri, från de lindrigaste förseelserna till de allra grövsta brotten ska rymmas inom den nyss nämnda straffskalan.

Utifrån lagtextens utformning är det naturligt att vid straffvärdesbedömningen beakta om gärningen begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet, vilken slags gärning det är fråga om - dvs. misshandel, överansträngning, vanvård eller annan åtgärd - och hur stort lidande djuret utsatts för. I det sistnämnda ligger att rätten måste beakta dels det faktiska fysiska och/eller psykiska lidandet, dels hur lång tid djuret lidit.

Enligt 29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken ska vid bedömningen av straffvärdet särskilt beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han haft. I 29 kap. 2 § brottsbalken anges vidare vissa omständigheter som, vid sidan av vad som gäller för varje brottstyp, ska beaktas såsom försvårande vid bedömningen av straffvärdet. Om den tilltalade visat särskild hänsynslöshet ska det enligt paragrafens punkt 2 beaktas såsom en försvårande omständighet.

När det gäller djurplågeribrottet i åtalspunkt 1 beaktar tingsrätten följande. Brottet riktas mot ett djur, en kanin. Som framgått ovan har de tilltalade först begränsat kaninens rörelseförmåga och därefter tänt eld på den. Kaninen har sedan - med begränsad rörelseförmåga - försökt ta sig från platsen med brinnande päls och slutligen blivit liggande livlös. Av den åberopade filmsekvensen har tydligt framgått att kaninen - innan djuret slutligen avlidit - utsatts för ett avsevärt fysiskt och psykiskt lidande. Till dessa objektiva omständigheter kommer att de tilltalade, som filmat brottet, uppenbarligen utsatt djuret för lidande i direkt syfte att plåga det till döds. Tillvägagångssättet är av sådant slag att de tilltalade visat särskild hänsynslöshet på det sätt som avses i 29 kap. 2 § 2 brottsbalken. Utifrån det som nu sagts är det uppenbart att brottets straffvärde ligger på fängelsenivå. Efter en samlad bedömning av samtliga omständigheter finner tingsrätten att straffvärdet uppgår till omkring fyra månaders fängelse.

Även brottet i åtalspunkt 3 avser en kanin. I denna punkt har kaninen släppts ned i ett källargolv. Den har vidare kastats samt sparkats och trampats på. Slutligen har en hund hetsats mot den. Allt detta har lett till att kaninen dött under plågsamma former. Även här har - vilket framgår av filmsekvensen - de tilltalades avsikt varit att plåga djuret till döds. Också i denna punkt har de tilltalade visat sådan hänsynslöshet som avses i 29 kap. 2 § 2 brottsbalken. Efter en samlad bedömning finner tingsrätten att straffvärdet även här uppgår till omkring fyra månaders fängelse.

Beträffande brottet i åtalspunkt 2 så avser det en hund som utsatts för psykiskt lidande. Tingsrätten bedömer att straffvärdet för det brottet ligger på bötesnivå. Detsamma gäller brottet i åtalspunkt 4.

Straffvärdet för den stöld och olovliga körning S.S. ska dömas för uppgår till en till två månaders fängelse.

Påföljdsbestämning för respektive tilltalad

S.S. är nyss fyllda 20 år och förekommer under nio avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes den 12 september 2008 för bl.a. tre fall av misshandel och ringa narkotikabrott till skyddstillsyn. Vidare dömdes han den 19 november 2008 för bl.a. våld mot tjänsteman varvid tingsrätten förordnade att den tidigare utdömda skyddstillsynen skulle omfatta även den nya brottsligheten. Han dömdes därefter den 14 maj 2009 för våld mot tjänsteman. Tingsrätten förordnade dels att den tidigare ådömda skyddstillsynen skulle avse det nya brottet, dels att skyddstillsynen skulle förenas med två månaders fängelse. Slutligen dömdes han den 27 augusti 2009 för bl.a. grov stöld till fyra månaders fängelse. Fängelsestraffen verkställdes under tiden den 2 oktober 2009 till den 13 februari 2010 då han frigavs villkorligt med en återstående strafftid om en månad och en dag. Prövotiden går ut den 13 februari 2011. - Av ett yttrande från frivården och utredningen i övrigt om S.S:s personliga förhållanden har det framgått att han missbrukar cannabis. Frivården har gjort bedömningen att förutsättningar för frivårdspåföljd saknas. Straffvärdet för den samlade brottslighet S.S. ska dömas för uppgår enligt tingsrätten - med beaktande av de principer som ställts upp i rättspraxis - till omkring åtta månaders fängelse. Tingsrätten har dock vid påföljdsbestämningen att ta hänsyn till att S.S. var 18 år vid djurplågeribrotten och nästan 20 år fyllda vid stöldbrottet. Vid påföljdsvalet beaktar tingsrätten dessutom att S.S. återfallit i tillgreppsbrott mycket kort tid efter villkorlig frigivning samt att djurplågeribrotten i åtalspunkterna 1 och 3 är att bedöma som artbrott (jfr NJA 2006 s. 339). Någon annan påföljd än fängelse kan därför inte komma i fråga. Vid straffmätningen har tingsrätten slutligen att beakta att S.S. dömts till fängelsestraff vid två tillfällen efter de nu aktuella djurplågeribrotten och att brotten i dessa domar begåtts efter nämnda brott. Mot bakgrund av de överväganden som redovisats ovan finner tingsrätten att S.S. bör dömas till fyra månaders fängelse. Den villkorligt medgivna friheten ska förverkas.

E.S. är 18 år gammal - vid de aktuella djurplågeribrotten var han cirka 17 år - och förekommer under fyra avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes den 9 september 2009 för rån, misshandel och våld mot tjänsteman till 100 timmars ungdomstjänst. Vidare dömdes han den 2 februari 2010 för häleri till 30 timmars ungdomstjänst. Slutligen dömdes han den 1 april 2010 för bl.a. stöld och förberedelse till rån till skyddstillsyn och två månaders fängelse. Fängelsestraffet verkställs för närvarande. Straffvärdet för den samlade brottslighet E.S. ska dömas för uppgår till sex till åtta månaders fängelse. Tingsrätten har dock vid påföljdsbestämningen att ta hänsyn till att han var omkring 17 år vid brotten, vilket bl.a. betyder att det krävs synnerliga skäl för att döma honom till fängelse. Några sådana skäl finns inte. Tingsrätten finner i stället att den nyligen ådömda domen på skyddstillsyn bör omfatta även den nya brottsligheten. Mot bakgrund av djurplågeribrottens art bör dock E.S. även ådömas ett kraftigt bötesstraff.

D.S. är 21 år gammal - vid de aktuella djurplågeribrotten var han 20 år - och förekommer under 12 avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes den 12 september 2008 för bl.a. misshandel till skyddstillsyn och två månaders fängelse. Vidare dömdes han den 26 november 2008 för bl.a. två fall av misshandel till två månaders fängelse. Han dömdes även den 22 april 2009, då för bl.a. olaga hot. Tingsrätten undanröjde den tidigare utdömda skyddstillsynen och bestämde påföljden till fem månaders fängelse. Slutligen dömdes han den 23 december 2009 för bl.a. misshandel och grov misshandel till fängelse ett år och två månader. En tidigare villkorligt medgiven frihet om en månad och 40 dagar förklarades förverkad. Fängelsestraffen verkställs för närvarande. Straffvärdet för den brottslighet D.S. ska dömas för uppgår till sex till åtta månaders fängelse. Även beträffande honom har dock tingsrätten vid påföljdsbestämningen att ta hänsyn till att han var under 21 år vid brotten. På grund av återfall i brott samt djurplågeribrottens art finner tingsrätten att påföljden bör bestämmas till fängelse. Det finns inte tillräckliga skäl för att låta de nya brotten omfattas av de tidigare domarna på fängelse. D.S. bör i stället dömas särskilt till ett fängelsestraff. Med beaktande av att han dömts till fängelse vid två tillfällen efter nu aktuella brott (se 34 kap. 3 § andra stycket brottsbalken och Högsta domstolens uttalanden i rättsfallen NJA 2009 s. 485 I-III) - varvid tingsrätten konstaterar att djurplågeribrotten är av helt annat slag än den brottslighet D.S. tidigare dömts för - finner tingsrätten att fängelsestraffets längd bör bestämmas till tre månader.

K.S. är 21 år gammal - vid de aktuella djurplågeribrotten var han 20 år - och förekommer under ett stort antal avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes den 20 januari 2009 för bl.a. stöld till skyddstillsyn. Vidare dömdes han den 13 juli 2009 för bl.a. övergrepp i rättssak och försök till utpressning till 10 månaders fängelse. Straffet är verkställt. Han dömdes även den 5 februari 2010 för grov stöld till nio månaders fängelse. En tidigare villkorligt medgiven frihet om tre månader och tio dagar förklarades förverkad. Straffet verkställs för närvarande. Straffvärdet för det brott som K.S. ska dömas för uppgår till omkring fyra månaders fängelse. Liksom för övriga tilltalade har rätten vid påföljdsbestämningen att beakta att han var under 21 år vid brottet. Med hänsyn till djurplågeribrottets art finns det skäl att bestämma påföljden till fängelse. Mot bakgrund av att K.S. dömts till längre fängelsestraff vid två tillfällen efter nu aktuell brottslighet finns det - som förvaret anfört - skäl att överväga om de tidigare ådömda fängelsestraffen ska omfatta även det nya brottet. Tingsrätten konstaterar dock att djurplågeribrottet är ett brott av helt annat slag än de brott K.S. tidigare dömts för och det finns inte heller några andra tydliga samband mellan det brottet och dessa övriga brott. Efter en samlad bedömning finner tingsrätten därför att han bör dömas särskilt till fängelse. Vid straffmätningen beaktar tingsrätten de båda tidigare domarna och bestämmer därför straffets längd till två månader.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer S.S. för stöld, djurplågeri, olovlig körning och brott mot djurskyddslagen (1988:534) till fängelse fyra månader och förverkar tidigare villkorligt medgiven frihet helt. ---

Tingsrätten dömer D.S. för djurplågeri och brott mot djurskyddslagen(1988:534) till fängelse tre månader.

Tingsrätten dömer K.S. för djurplågeri till fängelse två månader.

Tingsrätten dömer E.S. för djurplågeri och brott mot djurskyddslagen (1988:534) till 100 dagsböter á 50 kr och förordnar att en tidigare utdömd skyddstillsyn även ska omfatta den nya brottsligheten.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Christine Möller, Per Kjellström och Christian von Szalay, referent, samt nämndemännen Bernt Hofström och Agneta Rehnvall) anförde i dom den 1 juli 2010 följande.

DOMSKÄL

I enlighet med tingsrättens dom, som inte överklagats i dessa delar, ska de tilltalade dömas för de gärningar som tingsrätten funnit dem skyldiga till.

Med avseende på åtalet för djurplågeri under åtalspunkterna 1 och 3 finner hovrätten straffvärdet högre än tingsrätten har kommit fram till. Det ska i stället bestämmas till fängelse sex månader för respektive gärning (jfr Hovrättens över Skåne och Blekinge, avd. 1, dom 2002-09-16 i mål B 1859-02 och Svea hovrätts, avd. 10, dom 2009-11-25 i mål B 713-09). Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning av straffvärdet beträffande övriga gärningar. Hovrätten gör inte heller några andra bedömningar än tingsrätten har gjort i fråga om val av påföljd och ansluter sig till grunderna för den av tingsrätten tillämpade straffmätningen. Med den allvarligare bedömning hovrätten nu gjort av djurplågeribrottslighetens straffvärde under åtalspunkterna 1 och 3 ska fängelsestraffen skärpas för S.S., D.S. och K.S. och bestämmas till fängelse 6, 4 respektive 3 månader. För E.S:s vidkommande ska bötesstraffet skärpas och antalet dagsböter bestämmas till 150. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på det sättet att fängelsestraffens längd för S.S., D.S. och K.S. bestäms till 6, 4 och 3 månader och att antalet dagsböter för E.S. bestäms till 150.

Hovrättens dom meddelad: den 1 juli 2010.

Mål nr: B 4110-10.

Lagrum: 16 kap. 13 § brottsbalken.

Rättsfall: Hovrättens över Skåne och Blekinge, avd. 1, dom 2002-09-16 i mål B1859-02; Svea hovrätts, avd. 10, dom 2009-11-25 i mål B 713-09.