RH 2011:61

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Jan Carrick, hovrättsrådet Charlotta Sundin och tf. hovrättsassessorn Alicia Dassoum Lundberg, referent) anförde i beslut den 22 december 2011 följande.

Av 12 kap. 16 § tredje stycket föräldrabalken följer att den gode mannens arvode och ersättning för utgifter, inklusive de avgifter och skatter som utgår på dem, ska betalas med den enskildes medel i den mån hans eller hennes beräknade inkomst under det år när uppdraget utförs överstiger 2,65 gånger prisbasbeloppet eller hans eller hennes tillgångar under samma år överstiger två gånger prisbasbeloppet, det så kallade förbehållsbeloppet. Undantag kan göras om det finns särskilda skäl.

Frågan som hovrätten har att pröva är om grundavdrag enligt skattelagstiftningen ska beaktas vid beräkningen av den enskildes inkomst enligt nyss nämnda bestämmelse. I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1993/94:251 s. 221) anges att med beräknad inkomst avses den enskildes nettoinkomster och nettotillgångar. När motsvarande bestämmelse som den nu aktuella, infördes när det gäller arvode till förmyndare (ändring av dåvarande 15 kap. 19 § föräldrabalken), uttalade departementschefen följande (prop. 1974:142 s. 145).

Ett par remissinstanser har uttryckt farhågor för att det i den praktiska tillämpningen kan uppkomma avsevärda svårigheter att tolka uttrycken beräknad inkomst och tillgångar. Härtill vill jag först säga att det uppenbarligen bör vara nettoinkomsten och nettotillgångarna som skall vara avgörande. Vid beräkningen av inkomsten bör de allmänna principerna i kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas. Från de bruttointäkter som kan härröra från olika förvärvskällor bör alltså avdrag för utgifter göras enligt vad som medges i kommunalskattelagen. På motsvarande sätt bör förmögenhetstillgångar och skulder beräknas med ledning av förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Den 1 juli 2006 ändrades 12 kap. 16 § föräldrabalken på så sätt att förbehållsbeloppet höjdes från två basbelopp till 2,65 prisbasbelopp. I samband härmed uttalades att det med begreppet beräknad inkomst avses ”den enskildes inkomst efter medgivna avdrag enligt skattelagstiftningen, alltså det som allmänt benämns inkomst före skatt” (prop. 2005/06:117 s. 22).

Av 1 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229), som har ersatt kommunalskattelagen, framgår att det är den s.k. beskattningsbara förvärvsinkomsten som utgör underlaget för beräkningen av fysiska personers skatt på förvärvsinkomster, dvs. på inkomster i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet. Denna beräknas på följande sätt. Summan av överskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet, dvs. inkomsten i respektive inkomstslag minskad med av skattelagstiftningen tillåtna avdrag för kostnader för inkomstens förvärvande, minskas med allmänna avdrag. Det återstående beloppet avrundas nedåt till helt hundratal kronor. Det avrundade beloppet är den taxerade förvärvsinkomsten. Från den taxerade förvärvsinkomsten dras grundavdrag och sjöinkomstavdrag. Avdragen ska göras i nu nämnd ordning. Det återstående beloppet är den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Enligt 62 kap.inkomstskattelagen utgörs de allmänna avdragen av den enskildes kostnader för påförda egenavgifter, utländska socialförsäkringsavgifter, periodiska understöd och pensionssparande samt underskott av aktiv näringsverksamhet. När det däremot gäller bestämmelserna om grundavdrag syftar dessa till att särskilt lindra beskattningen för låginkomsttagare och motsvaras därför inte av någon faktisk kostnad hos den enskilde. Storleken på avdraget är i stället beroende av den taxerade förvärvsinkomstens storlek. Vidare följer av 1 kap 6 § inkomstskattelagen att fysiska personers skatt på kapitalinkomster ska beräknas på överskottet i inkomstslaget kapital.

Inför tidigare nämnd ändring av bestämmelsen i 12 kap. 16 § föräldrabalken den 1 juli 2006 föreslog utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare (SOU 2004:112 s. 846 f), i syfte att undvika tröskeleffekter till följd av pensionsreformen, att förbehållsbeloppet fortsatt skulle vara två basbelopp, men att beräknad inkomst i fortsättningen skulle ”ta sikte på den enskildes inkomst efter avdrag för skatt och inte, som idag, den taxerade förvärvsinkomsten”. Regeringen delade dock inte den uppfattningen, utan ansåg att förbehållsbeloppet före skatt i stället borde höjas. Som skäl för att inte ändra beräkningsunderlaget angavs att detta förmodades bli svårare att förstå för den enskilde samt att det skulle medföra praktiska svårigheter och ökade kostnader till följd av de skatteberäkningar som Överförmyndarna skulle behöva göra (prop. 2005/06:117 s. 24).

Mot bakgrund av de ovan redovisade förarbetsuttalandena, sedda i belysning av inkomstskattelagens uppbyggnad, anser hovrätten att grundavdraget inte ska beaktas vid fastställandet av den enskildes inkomst enligt 12 kap. 16 § föräldrabalken utan att det, när det gäller den enskildes förvärvsinkomster, är den taxerade förvärvsinkomsten som avses med inkomstbegreppet enligt bestämmelsen. Skälet härför är att grundavdraget inte motsvarar någon kostnad hos den enskilde utan utgör en renodlad skattelättnad och därmed endast har betydelse för skatteberäkningen.

Av utredningen framgår att G.G:s beräknade inkomst under den aktuella perioden överstiger förbehållsbeloppet i sådan mån att hon enligt huvudregeln i 12 kap. 16 § föräldrabalken ska betala hela den gode mannens arvode. Det förhållandet att G.G. är föremål för löneutmätning kan inte anses utgöra särskilda skäl för att frångå huvudregeln eftersom hon inte visat att hon saknar möjlighet att få förvaltararvodet förbehållet av Kronofogdemyndigheten (se RH 2010:1). Överklagandet ska således bifallas.

SLUT

Med ändring av tingsrättens beslut bestämmer hovrätten att det till C.V. beslutade arvodet om 2 065 kr för perioden 9 november till 31 december 2010 ska betalas med G.G:s medel.

Hovrättens slutliga beslut meddelat: den 22 december 2011.

Mål nr: ÖÄ 2286-11.

Lagrum: 12 kap. 16 § tredje stycket föräldrabalken.

Litteratur: Prop. 1974:142 s. 145, 1993/94:251 s. 221, 2005/06:117 s. 22 och 24, SOU 2004:112 s. 846 f.