RH 2011:61

Vid beräkning av det s.k. förbehållsbeloppet enligt 12 kap. 16 § tredje stycket föräldrabalken har ansetts att det, när det gäller den enskildes förvärvsinkomster, är den taxerade förvärvsinkomsten som avses med inkomstbegreppet enligt bestämmelsen, vilket innebär att grundavdrag enligt 63 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) inte ska beaktas vid fastställandet av den enskildes inkomst.

Linköpings tingsrätt

Den 9 maj 2011 beslutade Överförmyndarnämnden i Linköpings kommun (Överförmyndarnämnden) om arvode till C.V. med totalt 2 065 kr för hans uppdrag som god man för G.G. under perioden 9 november till den 31 december 2010. Vidare beslutade Överförmyndarnämnden att arvodet skulle betalas med G.G:s egna medel.

tingsrätten

G.G. överklagade Överförmyndarnämndens beslut till tingsrätten och yrkade att arvodet för den aktuella perioden istället ska betalas av Linköpings kommun.

Till stöd för sitt yrkande anförde G.G. i huvudsak följande. Hon saknar ekonomisk förmåga att betala arvodet. Hon har betydande skulder och även löneutmätning hos Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten har räknat fram ett förbehållsbelopp och något utrymme för betalning av arvodet finns inte.

Överförmyndarnämnden yttrade sig .

Tingsrätten (tingsfiskalen Stefan Lättman) anförde i slutligt beslut den 29 juli 2011 följande.

SKÄL

Förordnade gode män har enligt 12 kap. 16 § första stycket föräldrabalken rätt till ett skäligt arvode för uppdraget och ersättning för de utgifter som har varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande. Enligt 12 kap. 16 § tredje stycket föräldrabalken ska, om det inte finns särskilda skäl för något annat, arvode och ersättning för utgifter, inklusive de avgifter och skatter som utgår på dem, betalas med den enskildes medel i den mån hans eller hennes beräknade inkomst under det år när uppdraget utförs överstiger 2,65 gånger prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller hans eller hennes tillgångar under samma år överstiger två gånger prisbasbeloppet. Med beräknad inkomst avses nettoinkomst och bedömningen ska därför utgå från vad som återstår sedan medgivna avdrag enligt skattelagstiftningen har gjorts, det vill säga det som allmänt benämns inkomst före skatt. Endast den del av inkomsten som överstiger 2,65 prisbasbelopp tillsammans med eventuella tillgångar som överstiger två gånger prisbasbeloppet får tas i anspråk för betalning av arvodet och skäliga utgifter. Gäller arvodesbeslut endast del av ett år sker beräkningen utifrån de inkomster den enskilde haft under den aktuella tidsperioden, som då får jämföras med så stor del av 2,65 prisbasbelopp som motsvarar inkomstperioden i förhållande till hela året. Gällande tillgångar bör det avgörande vara om de översteg två prisbasbelopp den sista månaden arvodesperioden omfattar. Enligt femte stycket i samma bestämmelse ska arvode och ersättning för utgifter som inte ska betalas med den enskildes medel betalas av kommunen.

Arvodets storlek är inte föremål för tvist. Frågan i ärendet gäller istället om G.G. eller Linköpings kommun ska betala C.V:s arvode. Av i ärendet ingivna handlingar framgår att G.G. under aktuell period hade en total bruttoinkomst om 30 046 kr. Från beloppet ska göras avdrag för bostadstillägg med 3 368 kr. Dessutom ska skattemässigt grundavdrag göras. Grundavdraget, beräknat på G.G:s totala taxerade bruttoinkomst under aktuell period uppgick till 6 600 kr. Den inkomst som ska ligga till grund för avgörandet om vem som ska betala arvodet uppgår därmed till 20 078 kr. Summan av 2,65 prisbasbelopp uppgick under år 2010 till 112 360 kr, vilket för två månader motsvarar 18 727 kr. G.G:s beräknade inkomst översteg därmed den lagstadgade gräns som tingsrätten har att tillämpa. Endast den del av inkomsten som överstiger beloppsgränsen om 18 727 kr får tas i anspråk. G.G:s tillgångar per den 31 december 2010 uppgick till 116 kr och understeg därmed två prisbasbelopp. C.V:s arvode för uppdraget som god man för G.G. ska därför till ett belopp om 1 351 kr, varav 304 kr avser arbetsgivaravgift, betalas av G.G. Resterande del av arvodet ska betalas av Linköpings kommun. Vad G.G. anfört i övrigt utgör inte sådana särskilda skäl som kan föranleda en annan bedömning.

SLUT

Med ändring av Överförmyndarnämndens beslut beslutar tingsrätten att det för C.V:s arbete som god man bestämda arvodet till ett belopp om 1 351 kr, varav 304 kr avser arbetsgivaravgift, ska betalas med G.G:s medel. Resterande del av arvodet (714 kr, varav 160 kr avser arbetsgivaravgift) ska betalas av Linköpings kommun.

Hovrätten

Överförmyndarnämnden överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hela det fastställda arvodet till C.V. ska betalas med G.G:s medel

G.G. bestred ändring.

Till stöd för sitt överklagande anförde Överförmyndarnämnden i huvudsak att lagstiftaren inte har avsett att grundavdraget ska beaktas vid beräkningen av den enskildes inkomst som underlag för fördelning av betalningsansvaret för arvodet till den gode mannen.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Jan Carrick, hovrättsrådet Charlotta Sundin och tf. hovrättsassessorn Alicia Dassoum Lundberg, referent) anförde i beslut den 22 december 2011 följande.

Av 12 kap. 16 § tredje stycket föräldrabalken följer att den gode mannens arvode och ersättning för utgifter, inklusive de avgifter och skatter som utgår på dem, ska betalas med den enskildes medel i den mån hans eller hennes beräknade inkomst under det år när uppdraget utförs överstiger 2,65 gånger prisbasbeloppet eller hans eller hennes tillgångar under samma år överstiger två gånger prisbasbeloppet, det så kallade förbehållsbeloppet. Undantag kan göras om det finns särskilda skäl.

Frågan som hovrätten har att pröva är om grundavdrag enligt skattelagstiftningen ska beaktas vid beräkningen av den enskildes inkomst enligt nyss nämnda bestämmelse. I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1993/94:251 s. 221) anges att med beräknad inkomst avses den enskildes nettoinkomster och nettotillgångar. När motsvarande bestämmelse som den nu aktuella, infördes när det gäller arvode till förmyndare (ändring av dåvarande 15 kap. 19 § föräldrabalken), uttalade departementschefen följande (prop. 1974:142 s. 145).

Ett par remissinstanser har uttryckt farhågor för att det i den praktiska tillämpningen kan uppkomma avsevärda svårigheter att tolka uttrycken beräknad inkomst och tillgångar. Härtill vill jag först säga att det uppenbarligen bör vara nettoinkomsten och nettotillgångarna som skall vara avgörande. Vid beräkningen av inkomsten bör de allmänna principerna i kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas. Från de bruttointäkter som kan härröra från olika förvärvskällor bör alltså avdrag för utgifter göras enligt vad som medges i kommunalskattelagen. På motsvarande sätt bör förmögenhetstillgångar och skulder beräknas med ledning av förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Den 1 juli 2006 ändrades 12 kap. 16 § föräldrabalken på så sätt att förbehållsbeloppet höjdes från två basbelopp till 2,65 prisbasbelopp. I samband härmed uttalades att det med begreppet beräknad inkomst avses ”den enskildes inkomst efter medgivna avdrag enligt skattelagstiftningen, alltså det som allmänt benämns inkomst före skatt” (prop. 2005/06:117 s. 22).

Av 1 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229), som har ersatt kommunalskattelagen, framgår att det är den s.k. beskattningsbara förvärvsinkomsten som utgör underlaget för beräkningen av fysiska personers skatt på förvärvsinkomster, dvs. på inkomster i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet. Denna beräknas på följande sätt. Summan av överskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet, dvs. inkomsten i respektive inkomstslag minskad med av skattelagstiftningen tillåtna avdrag för kostnader för inkomstens förvärvande, minskas med allmänna avdrag. Det återstående beloppet avrundas nedåt till helt hundratal kronor. Det avrundade beloppet är den taxerade förvärvsinkomsten. Från den taxerade förvärvsinkomsten dras grundavdrag och sjöinkomstavdrag. Avdragen ska göras i nu nämnd ordning. Det återstående beloppet är den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Enligt 62 kap.inkomstskattelagen utgörs de allmänna avdragen av den enskildes kostnader för påförda egenavgifter, utländska socialförsäkringsavgifter, periodiska understöd och pensionssparande samt underskott av aktiv näringsverksamhet. När det däremot gäller bestämmelserna om grundavdrag syftar dessa till att särskilt lindra beskattningen för låginkomsttagare och motsvaras därför inte av någon faktisk kostnad hos den enskilde. Storleken på avdraget är i stället beroende av den taxerade förvärvsinkomstens storlek. Vidare följer av 1 kap 6 § inkomstskattelagen att fysiska personers skatt på kapitalinkomster ska beräknas på överskottet i inkomstslaget kapital.

Inför tidigare nämnd ändring av bestämmelsen i 12 kap. 16 § föräldrabalken den 1 juli 2006 föreslog utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare (SOU 2004:112 s. 846 f), i syfte att undvika tröskeleffekter till följd av pensionsreformen, att förbehållsbeloppet fortsatt skulle vara två basbelopp, men att beräknad inkomst i fortsättningen skulle ”ta sikte på den enskildes inkomst efter avdrag för skatt och inte, som idag, den taxerade förvärvsinkomsten”. Regeringen delade dock inte den uppfattningen, utan ansåg att förbehållsbeloppet före skatt i stället borde höjas. Som skäl för att inte ändra beräkningsunderlaget angavs att detta förmodades bli svårare att förstå för den enskilde samt att det skulle medföra praktiska svårigheter och ökade kostnader till följd av de skatteberäkningar som Överförmyndarna skulle behöva göra (prop. 2005/06:117 s. 24).

Mot bakgrund av de ovan redovisade förarbetsuttalandena, sedda i belysning av inkomstskattelagens uppbyggnad, anser hovrätten att grundavdraget inte ska beaktas vid fastställandet av den enskildes inkomst enligt 12 kap. 16 § föräldrabalken utan att det, när det gäller den enskildes förvärvsinkomster, är den taxerade förvärvsinkomsten som avses med inkomstbegreppet enligt bestämmelsen. Skälet härför är att grundavdraget inte motsvarar någon kostnad hos den enskilde utan utgör en renodlad skattelättnad och därmed endast har betydelse för skatteberäkningen.

Av utredningen framgår att G.G:s beräknade inkomst under den aktuella perioden överstiger förbehållsbeloppet i sådan mån att hon enligt huvudregeln i 12 kap. 16 § föräldrabalken ska betala hela den gode mannens arvode. Det förhållandet att G.G. är föremål för löneutmätning kan inte anses utgöra särskilda skäl för att frångå huvudregeln eftersom hon inte visat att hon saknar möjlighet att få förvaltararvodet förbehållet av Kronofogdemyndigheten (se RH 2010:1). Överklagandet ska således bifallas.

SLUT

Med ändring av tingsrättens beslut bestämmer hovrätten att det till C.V. beslutade arvodet om 2 065 kr för perioden 9 november till 31 december 2010 ska betalas med G.G:s medel.

Hovrättens slutliga beslut meddelat: den 22 december 2011.

Mål nr: ÖÄ 2286-11.

Lagrum: 12 kap. 16 § tredje stycket föräldrabalken.

Litteratur: Prop. 1974:142 s. 145, 1993/94:251 s. 221, 2005/06:117 s. 22 och 24, SOU 2004:112 s. 846 f.