Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 4 april 2002 att ge en särskild utredare i uppdrag bl.a. att utvärdera 1995 års förmynderskapsreform och att se över de stödformer som erbjuds äldre och andra behövande.

Den 5 april 2002 utsåg chefen för Justitiedepartementet, statsrådet Bodström, f.d. hovrättspresidenten Bo Broomé till särskild utredare. Samma dag anställdes hovrättsassessorn Per Olsson som sekreterare i utredningen. Den 26 november 2002 anställdes hovrättsassessorn Magnus Andersson som sekreterare i utredningen. Denna har antagit namnet Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare. I utredningen har deltagit ett flertal sakkunniga och experter vars namn framgår av bifogad förteckning.

I utredningens direktiv angavs bl.a. att utvärderingen skulle särskilt ta sikte på reformens avreglering av föräldrars förmyndarförvaltning. Utredningen skulle vidare granska och ta ställning till behovet av ändringar i regelverket för gode män och förvaltare. En särskild fråga var om god man, förvaltare eller någon ny form av legal ställföreträdare skulle kunna lämna samtycke till åtgärder inom hälso- och sjukvård, socialtjänst eller forskning för personer som inte själva förmår att ge samtycke. Genom tilläggsdirektiv den 20 februari 2003 beslutade regeringen att utredningen med förtur skulle behandla frågan om det rättsliga skyddet för ensamkommande barn från utlandet och senast den 30 juni 2003 redovisa resultatet av arbetet i denna del. I tilläggsdirektiv den 6 maj 2004 fick utredningen förlängd tid att lämna sitt slutbetänkande till den 31 december 2004.

Utredningen överlämnade den 3 juni 2003 delbetänkandet God man för ensamkommande flyktingbarn (SOU 2003:51).

Utredningen får härmed överlämna slutbetänkandet Frågor om Förmyndare och ställföreträdare för vuxna (SOU 2004:112).

Till betänkandet fogas särskilda yttranden av Ulla Lönnqvist Endre, Ingmar Hammer, Björn Norell, Lars Rutberg, Elisabeth Rynning, Eva von Schéele och Kerstin Tegnér.

Utredningens uppdrag är härmed slutfört.

Malmö i november 2004

Bo Broomé

/Per Olsson Magnus Andersson

Förteckning över sakkunniga och experter som har deltagit i utredningens arbete

Sakkunniga Ämnessakkunniga Kristina Ahlström, fr.o.m. den 2 september 2003, Ämnessakkunniga Christina Heilborn, fr.o.m. den 16 januari 2003 t.o.m. den 3 juni 2003, Kammarrättsassessorn Eva Karlsson Helghe, fr.o.m. den 13 maj 2002 t.o.m. den 30 september 2003, Departementssekreteraren Catharina Morthenson Ekelöf, fr.o.m. den 13 maj 2002 t.o.m. den 11 september 2003, Departementssekreteraren Mats Nilsson, fr.o.m. den 1 oktober 2003, Ämnesrådet Ann-Charlotte Wallin, fr.o.m. den 13 maj 2002 t.o.m. den 1 september 2003, Kammarrättsassessorn Göran Wickström, fr.o.m. den 12 september 2003, och Kanslirådet Patrik Örnsved, fr.o.m. den 13 maj 2002

Experter Förbundsjuristen Hans-Erik Bylund, fr.o.m. den 13 maj 2002 t.o.m. den 5 mars 2003, Förbundsjuristen Jesper Dahl, fr.o.m. den 6 mars 2003, Adjungerade professorn, dr. jur. Svend Danielsen, fr.o.m. den 13 maj 2002, Advokaten Sven-Erik Ekbäck, fr.o.m. den 13 maj 2002, Juristen Ulla Lönnqvist Endre, fr.o.m. den 17 september 2002, Docenten och överläkaren Carl Johan Fürst, fr.o.m. den 5 december 2002, Avdelningsdirektören Ingmar Hammer, fr.o.m. den 1 juni 2003, Avdelningsdirektören Suzanne Julin, fr.o.m. den 17 september 2002 t.o.m. den 31 maj 2003, Adjungerade professorn Göran Lantz, fr.o.m. den 5 december 2002, Advokaten Gunvor Nilsson, fr.o.m. den 13 maj 2002, Kommunjuristen Björn Norell, fr.o.m. den 13 maj 2002, Bankjuristen Lars Rutberg, fr.o.m. den 13 maj 2002, Professorn Elisabeth Rynning, fr.o.m. den 13 maj 2002, Juristen Eva von Schéele, fr.o.m. den 17 september 2002, och Gode mannen och gruppledaren inom psykiatrin Kerstin Tegnér, fr.o.m. den 13 maj 2002

7

Översikt

Band I

Sammanfattning .............................................................. 59

Utredningens uppdrag och arbete ........................................ 89

Föräldrabalken under reformering ........................................ 97

Del A Uppföljning av 1995 års reform

1 1995 års reform i huvuddrag .................................... 101

2 Utredningsbehovet .................................................. 107

3 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor om förvaltning och tillsyn ......................................... 109

3.1 Uppgifter om barns ekonomiska förhållanden, förmyndar- förvaltningen och annan förvaltning under överförmyndarnas tillsyn ................................................................................... 109

3.2 De ”fria” föräldraförvaltningarna......................................... 111

3.3 Utfallet i stort av reformen av förmyndarförvaltningen .... 114

3.4 Riktlinjer för förstärkning av skyddet för barns egendom under föräldraförvaltning ..................................................... 118

3.5 Förordnade förmyndares, gode mäns och förvaltares förvaltning ........................................................................... 128

Översikt SOU 2004:112

8

3.6 Föräldrars och förordnade ställföreträdares förvaltning av den enskildes egendom samt vissa andra frågor rörande den enskildes ekonomiska angelägenheter ..........................129

3.6.1 Tillgångar på spärrat konto ......................................129

3.6.2 Regler om placering och avyttring av tillgångar .....148

3.6.3 Uppgiftsskyldighet för myndigheter och banker m.fl.............................................................................162

3.6.4 Räkenskaper och redovisning ..................................183

3.6.5 Omyndigas skuldsättning ........................................186

3.6.6 Skydd för gåvor till underåriga, m.m.......................216

4 Skydd för den enskilde mot företrädarens obehöriga dispositioner med huvudmannens medel .................... 243

4.1 Bakgrund................................................................................243

4.2 Gällande rätt ..........................................................................244

4.3 Reformbehovet......................................................................251

5 Frågeställningar kring den förordnade ställföre- trädarens åtgärder med huvudmannens kontokort och internetbank ..................................................... 275

5.1 Den gode mannens rättshandlande för huvudmannens räkning ...................................................................................276

5.2 Den gode mannens användning av huvudmannens konto- kort eller internetbank ..........................................................277

5.3 Behövs det särskild reglering av förordnade ställföre- trädares hantering av kontokort och internettjänster som är kopplade till huvudmannens konto?........................293

6 Överförmyndarverksamheten ..................................... 297

6.1 Överförmyndarnas hantering av nya uppgifter genom 1995 års reform......................................................................297

Översikt

9

6.2 Överförmyndarverksamhetens organisation....................... 299

6.3 Nya uppgifter för överförmyndarna? .................................. 309

6.4 Utbildningen av överförmyndare ........................................ 311

7 Länsstyrelsernas tillsyn och roll i övrigt ...................... 313

7.1 Inledning ............................................................................... 313

7.2 Utfallet av reformen – slutsatser.......................................... 313

7.3 Förstärkning av länsstyrelsernas roll ................................... 315

7.4 Koncentration och samverkan i länsstyrelsernas verksamhet för tillsyn och rådgivning m.m............................................. 319

Band II

Del B Företrädare för vuxna hjälpbehövande

Inledning ........................................................................ 361

1 Översikt över rättsläget............................................. 363

1.1 Godmanskaps- och förvaltarskapsinstituten....................... 363

1.2 Stödpersoner enligt viss lagstiftning.................................... 371

2 Huvuddragen av gällande rätt i vissa länder................ 385

2.1 Inledning ............................................................................... 385

2.2 Danmark................................................................................ 385

2.3 Norge ................................................................................... 388

2.4 Finland................................................................................... 391

2.5 Island ................................................................................... 395

2.6 England.................................................................................. 397

2.7 Tyskland ................................................................................ 402

2.8 Nederländerna....................................................................... 408

Översikt SOU 2004:112

10

3 Europarådets rekommendation om skydd för hjälp- behövande vuxna ..................................................... 411

4 Utgångspunkter för en reglering ................................ 421

4.1 Vilka behöver en företrädare?...............................................421

4.2 Riktlinjer ................................................................................430

4.3 Samspel mellan den enskilde och hans ställföreträdare i fråga om behörigheten ..........................................................436

5 Gode män och förvaltare enligt föräldrabalken ............ 441

5.1 Gränsdragningen mellan godmans- och förvaltarinstituten, främst avseende ekonomiska angelägenheter ......................441

5.2 Företrädare i personliga angelägenheter ..............................448

5.3 Räckvidden av ställföreträdarens uppgifter på det person- liga planet och relationen till andra stödpersoner ...............457

6 Ställföreträdarskap genom fullmakter och andra direktiv ................................................................... 469

6.1 Fullmakter för framtida bruk ...............................................469

6.2 Närmare om lagstiftning om framtidsfullmakter................483

6.3 Fullmakters ogiltighet vid bristande rättslig handlings- förmåga ..................................................................................523

6.4 Medgivande om periodiska betalningar ...............................526

7 Anhöriga ställföreträdare i vissa ekonomiska angelägenheter ........................................................ 531

7.1 Bakgrund................................................................................531

7.2 Inledande överväganden........................................................534

7.3 Anhöriga ställföreträdare......................................................536

Översikt

11

8 Företrädarskap inom hälso- och sjukvård, m.m. .......... 561

8.1 Allmänt om bl.a. kroppsliga ingrepp och samtyckets betydelse ................................................................................ 561

8.2 Utredningsuppdraget............................................................ 563

8.3 Införandet av skyldigheter för vårdgivare m.fl. .................. 564

8.4 Information och samtycke i hälso- och sjukvården – gällande rätt ........................................................................... 566

8.5 Ställföreträdande samtycke till vård och behandling, m.m. – gällande rätt .............................................................. 574

8.6 I förväg lämnade muntliga och skriftliga direktiv............... 579

8.7 Internationella konventioner m.m....................................... 583

8.8 Nordisk rätt........................................................................... 585

8.9 Utredningsarbetet................................................................. 594

8.10 Avgränsning av ny lagstiftning............................................. 596

8.11 Vägledande principer ............................................................ 598

8.12 Lagstiftning om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården ....................... 599

9 Ställföreträdare beträffande forskning på person ......... 647

9.1 Förslagets avgränsning ......................................................... 647

9.2 Samtycke vid forskning m.m. enligt gällande svensk rätt samt enligt den biomedicinska konventionen..................... 649

9.3 Dispositionen av reglerna..................................................... 658

9.4 Behovet av forskning kontra skyddet för den enskilde – principer för en reglering...................................................... 660

9.5 Närmare om behörig företrädare vid forskning m.m. ........ 664

9.6 Företrädare för patient vid forskningsåtgärd och läke- medelsprövning i akutfall ..................................................... 666

Översikt SOU 2004:112

12

10 Företrädarskap inom området för social välfärd ........... 671

10.1 Inledning................................................................................671

10.2 Omfattningen av hjälpbehovet.............................................688

10.3 Överväganden........................................................................705

11 Ställföreträdare för vuxna i domstolsprocessen............ 737

11.1 Introduktion ..........................................................................737

11.2 Regleringen i rättegångsbalken.............................................739

11.3 Förvaltningsprocessen ..........................................................748

11.4 Rättegångsfullmakters verkan vid beslutsinkompetens......750

11.5 Närmare om framtidsfullmakt som behörighetsgrund.......751

11.6 Behandlingen i domstolarna av frågor om ställföre- trädare ...................................................................................753

12 Ställföreträdares möjlighet att sätta någon annan i sitt ställe, m.m. ............................................................ 759

12.1 Bakgrund................................................................................759

12.2 Olika former av uppdragstagare ...........................................760

12.3 Förordnade ställföreträdares möjlighet att anlita utomstående personer för fullgörandet av sitt uppdrag......763

12.4 Förordnade ställföreträdares möjlighet att låta utom- stående personer fatta egna beslut i frågor som ankommer på ställföreträdaren................................................................765

12.5 Framtidsfullmäktiges, vårdombuds och anhöriga ställ- företrädares möjlighet att sätta någon annan i sitt ställe ....779

12.6 Oförutsedda händelser som medför tillfälligt förfall för vårdnadshavare.......................................................................783

Översikt

13

13 Gode mäns och förvaltares lämplighet, kvalifikationer och utbildning. Den enskildes inflytande i frågor rörande ställföreträdarskapet, m.m. ........................... 789

13.1 Bakgrund ............................................................................... 789

13.2 Gode mäns och förvaltares lämplighet och kvalifikationer ....................................................................... 790

13.3 Rekrytering och utbildning av gode män och förvaltare .... 800

13.4 Huvudmannens möjlighet att komma till tals och utöva inflytande vid anordnande av ställföreträdarskap och vid val och byte av god man eller förvaltare .............................. 811

14 Frågor om ersättning till förordnade förmyndare, gode män, förvaltare och särskilt förordnade vårdnadshavare, m.fl. .............................................. 823

14.1 Bakgrund ............................................................................... 823

14.2 Gällande rätt.......................................................................... 823

14.3 Ersättningens bestämmande och storlek............................. 829

14.4 Tidpunkten för ingivande av årsräkning.............................. 836

14.5 Huvudmannens ställning som arbetsgivare åt sin företrädare ............................................................................. 838

14.6 Inkomstgränsen i 12 kap. 16 § tredje stycket föräldrabalken........................................................................ 841

14.7 Ersättning till särskilt förordnade vårdnadshavare ............. 849

14.8 Maximering av antalet företrädaruppdrag ........................... 850

14.9 Uppskattning av kostnaden för ställföreträdarskapet ........ 852

Del C Övriga frågor

1 Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande beslutsförmåga ......................................... 855

1.1 Bakgrund ............................................................................... 855

Översikt SOU 2004:112

14

1.2 Skydd mot oförmånliga avtalssituationer ............................855

1.3 Skydd mot våld och andra övergrepp...................................861

1.4 Ställföreträdares möjlighet att medverka vid utfärdande av rättsintyg beträffande personer med bristande besluts- förmåga ..................................................................................877

2 Några speciella frågor angående arv och testamente, av- veckling av bostad med hyresrätt, tystnadsplikt, m.m. . 883

2.1 Möjlighet för god man och förvaltare att avstå från arv eller testamente......................................................................883

2.2 Ett par frågor om samtycke från ställföreträdare till åtgärder från den enskilde.....................................................887

2.3 Avveckling av bostad med hyresrätt ....................................890

2.4 Tystnadsplikt för ställföreträdare.........................................892

2.5 Upplysningsskyldighet för ställföreträdare.........................895

Del D Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ........................ 899

Ikraftträdande........................................................................899

Övergångsbestämmelser .......................................................900

Del E Kostnadseffekter

Kostnadseffekter .............................................................. 915

1 Nya ställföreträdarformer.....................................................916

2 Frågor om god man och förvaltare.......................................917

3 Överförmyndarverksamheten ..............................................919

4 Länsstyrelsernas verksamhet ................................................921

5 Fordon som registreras på omyndiga...................................921

6 Övriga förslag ........................................................................921

Översikt

15

Band III

Författningsförslag

1 Föräldrabalken och nya lagar .................................... 961

1.1 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken ........................ 961

1.2 Förslag till lag om framtidsfullmakter m.m. och om behörighet i vissa fall för anhöriga..................................... 1023

1.3 Förslag till lag om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m............. 1032

1.4 Förslag till lag om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom den sociala välfärden ....................... 1040

2 Författningar på det medicinskrättsliga området ....... 1047

2.1 Förslag till lag om ändring i abortlagen (1974:595).......... 1047

2.2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ........................................................................... 1049

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1140) om insemination ........................................................................ 1051

2.4 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) .. 1052

2.5 Förslag till lag om ändring i patientjournallagen (1985:562) ........................................................................... 1053

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppen ............................................. 1055

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:115) om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från människa ...................................................................... 1057

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård ........................................................ 1059

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård............................................................ 1061

Översikt SOU 2004:112

16

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:831) om transplantation m.m. ...........................................................1062

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område ........1066

2.12 Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168)............................................................................1068

3 Författningar på det socialrättsliga området .............. 1071

3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.................................................................1071

3.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring .........................................................1074

3.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara ..........1075

3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall............................................1076

3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga ...........................1077

3.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.....................1078

3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning ...............................................................1081

3.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension...........................................1082

3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag ..................................1083

3.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn...........1084

3.11 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)............................................................................1085

Översikt

17

4 Författningar på forskningsområdet ......................... 1087

4.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor .............. 1087

4.2 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859) ........................................................................... 1094

4.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m............................. 1099

5 Författningar på trafikområdet ................................ 1105

5.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift ....................................................................... 1105

5.2 Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410) ......................................................................... 1107

5.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall............................................. 1109

5.4 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) ........................................................................... 1111

5.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon......................................... 1112

5.6 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister .................................................................. 1114

6 Författningar på det finansrättsliga området ............. 1115

6.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ..................................... 1115

6.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse ............................................................ 1116

6.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument ............................... 1117

6.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder .............................................................. 1118

6.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ........................................... 1120

Översikt SOU 2004:112

18

7 Övriga författningsändringar .................................... 1123

7.1 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken..................1123

7.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken...................1125

7.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap ....................................................................1134

7.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område ....1136

7.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om för- säkringsavtal.........................................................................1137

7.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1936:83) om vissa utfästelser om gåva ..............................................................1139

7.7 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)..........................................................................1140

7.8 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)....1144

7.9 Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223)............................................................................1148

7.10 Förslag till lag om ändring i personuppgiftslagen (1998:204)............................................................................1149

7.11 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter ...........................1151

Författningskommentar

Inledning....................................................................... 1155

1 Föräldrabalken och nya lagar................................... 1157

1.1 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken....................1157

1.2 Förslaget till lag om framtidsfullmakter m.m. och om behörighet i vissa fall för anhöriga .....................................1226

Översikt

19

1.3 Förslaget till lag om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m. .................................................................. 1253

1.4 Förslaget till lag om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom den sociala välfärden....... 1291

2 Författningar på det medicinskrättsliga området ....... 1309

2.1 Förslaget till lag om ändring i abortlagen (1974:595)....... 1309

2.2 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ........................................................................... 1310

2.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1140) om insemination ........................................................................ 1312

2.4 Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) ........................................................................... 1313

2.5 Förslaget till lag om ändring i patientjournallagen (1985:562) ........................................................................... 1313

2.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppen ............................................. 1316

2.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:115) om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från människa ............................................ 1317

2.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård ........................................................ 1318

2.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård............................................................ 1321

2.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:831) om transplantation m.m............................................................ 1322

2.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område ........ 1328

2.12 Förslaget till lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168) ........................................................................... 1329

Översikt SOU 2004:112

20

3 Författningar på det socialrättsliga området .............. 1333

3.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.................................................................1333

3.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring .........................................................1335

3.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara ..........1335

3.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall............................................1336

3.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga ...........................1338

3.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.....................1339

3.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning ...............................................................1341

3.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension...........................................1342

3.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag ..................................1342

3.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn...........1343

3.11 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)............................................................................1343

4 Författningar på forskningsområdet.......................... 1347

4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor ..............1347

4.2 Förslaget till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859)............................................................................1357

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. ............................1360

Översikt

21

5 Författningar på trafikområdet ................................ 1367

5.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift ....................................................................... 1367

5.2 Förslaget till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410) ......................................................................... 1368

5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall............................................. 1368

5.4 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) ........................................................................... 1369

5.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon......................................... 1370

5.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister .................................................................. 1370

6 Författningar på det finansrättsliga området ............. 1373

6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ..................................... 1373

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse ............................................................ 1373

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument ............................... 1374

6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder .............................................................. 1374

6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ........................................... 1375

7 Övriga författningsändringar ................................... 1377

7.1 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken .............. 1377

7.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken ............... 1377

7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap ............................................................. 1383

Översikt SOU 2004:112

22

7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område .................................................................................1383

7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal....................................................................1384

7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:83) om vissa utfästelser om gåva .....................................................1385

7.7 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)..........................................................................1385

7.8 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)...1388

7.9 Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223)............................................................................1396

7.10 Förslaget till lag om ändring i personuppgiftslagen (1998:204)............................................................................1396

7.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter ...........................1400

Särskilda yttranden, m.m.

Särskilda yttranden ........................................................ 1403

Bilagor

1 Kommittédirektiv (2002:55) ..............................................1437

2 Tilläggsdirektiv (2003:23)...................................................1449

3 Tilläggsdirektiv (2004:56)...................................................1451

4 Fremtidsfuldmagter – et nyt retsinstitut ...........................1453

5 Utkast till förordningsändringar ........................................1477

Litteraturförteckning....................................................... 1481

25

Innehåll

Band I

Sammanfattning .............................................................. 59

Utredningens uppdrag och arbete ........................................ 89

Utredningens uppdrag............................................................ 89

Arbetets bedrivande................................................................ 90

Nordiskt samarbete ................................................................ 92

Något om arbetets inriktning och avgränsning .................... 93

Läsanvisningar ......................................................................... 94

Föräldrabalken under reformering ........................................ 97

Del A Uppföljning av 1995 års reform

1 1995 års reform i huvuddrag .................................... 101

2 Utredningsbehovet .................................................. 107

3 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor om förvaltning och tillsyn ......................................... 109

3.1 Uppgifter om barns ekonomiska förhållanden, förmyndar- förvaltningen och annan förvaltning under överförmyndarnas tillsyn ................................................................................... 109

3.2 De ”fria” föräldraförvaltningarna......................................... 111

Innehåll SOU 2004:112

26

3.3 Utfallet i stort av reformen av förmyndarförvaltningen.....114

3.4 Riktlinjer för förstärkning av skyddet för barns egendom under föräldraförvaltning......................................................118

Sänkning av gränsbeloppet för den kontrollerade för-

valtningen? ................................................................119 Kapitaltillskott ...........................................................120

Bättre information om brister i förvaltningen...........121 Barns skuldsättning. Gåvor från föräldrar till

barn............................................................................122

Skärpt kontroll obligatorisk för barn med stor för-

mögenhet? ..................................................................123

Inskränkningar i möjligheten att placera medel i

finansiella instrument? ..............................................124 Information till föräldrarna ......................................125

Organisatorisk förstärkning av tillsynen ...................127

3.5 Förordnade förmyndares, gode mäns och förvaltares förvaltning ............................................................................128

3.6 Föräldrars och förordnade ställföreträdares förvaltning av den enskildes egendom samt vissa andra frågor rörande den enskildes ekonomiska angelägenheter ..........................129

3.6.1 Tillgångar på spärrat konto ......................................129 Bakgrund ...................................................................129

3.6.1.1 Nuvarande regler om spärrade konton ...................130 Allmänt om spärrade konton .....................................130 Omyndigas tillgångar ................................................130 Tillgångar som tillhör en person med förordnad förmyndare, god man eller förvaltare ........................134

3.6.1.2 Förbättrade regler om direktinsättning på spärrat konto, m.m................................................................136 Omyndigas tillgångar ................................................136 Tillgångar som tillhör en person med god man eller förvaltare....................................................................138 Sänkt beloppsgräns i 16 kap. 11 § föräldrabalken .....138 Verkan av att penningmedel sätts in på ett spärrat konto, m.m.................................................................139 Spärr enligt 13 kap. 8 § respektive 16 kap. 11 § för- äldrabalken ................................................................139

Innehåll

27

Gåvor med villkor om särskild överförmyndar-

kontroll ...................................................................... 143

Uttag av ränta ........................................................... 143

3.6.1.3 Överförmyndares möjlighet att spärra VP-konton, fondkonton och depåer ........................................... 144 VP-konton................................................................. 144 Fondkonton............................................................... 145 Värdepapper i depå.................................................... 145 Överförmyndarens möjlighet att spärra VP-konton, fondkonton och depåer .............................................. 146 Skyldighet att anteckna överförmyndarens beslut att spärra VP-konto, fondkonto eller depå ..................... 147

3.6.2 Regler om placering och avyttring av tillgångar..... 148

3.6.2.1 Anteckningar om rätt att förfoga över bankmedel.. 148 Placeringen av reglerna i 9 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse.............................................. 150

3.6.2.2 Inskrivning av premieobligationer i statsskuld- boken ........................................................................ 152 Möjligheten till inskrivning av premieobligationer i statsskuldboken avskaffas .......................................... 154

3.6.2.3 Möjlighet för annan än bank att ta emot kunders medel på konto......................................................... 155 Placering av pengar i anslutning till förvärv av värdepapper ............................................................... 156 Inlåning av pengar hos andra företag än banker....... 160

3.6.2.4 Köp av värdepapper utan erforderligt samtycke från överförmyndaren.............................................. 161

3.6.3 Uppgiftsskyldighet för myndigheter och banker m.fl. ........................................................................... 162

3.6.3.1 Överförmyndarens möjligheter att genom informa- tion från myndigheter m.fl. uppmärksammas på behov av ställföreträdarskap m.m. .......................... 163 Nuvarande bestämmelser om skyldighet för vissa organ att uppmärksamma överförmyndaren på behov av ställföreträdare...................................................... 163 Förbättrat informationsflöde till överförmyndaren .. 164

Innehåll SOU 2004:112

28

3.6.3.2 Överförmyndarens möjlighet att på begäran erhålla information från myndigheter i sin tillsynsverk- samhet .......................................................................171

3.6.3.3 Utökad skyldighet för myndigheter att självmant lämna uppgifter till överförmyndaren för att underlätta dennes tillsynsverksamhet .....................172 Uppgifter från Skatteverket........................................174 Uppgifter från domstol...............................................175 Uppgifter från skolan .................................................176

3.6.3.4 Överförmyndarens möjlighet att erhålla information från banker och andra finansiella institut................176 Banker och kreditmarknadsföretag............................177 Genombrytande av tystnadsplikten...........................178 Andra regler om sekretess på det ekonomiska om- rådet ...........................................................................179 Bör överförmyndaren ges möjlighet att hos bank eller annat finansiellt institut begära upplysningar om den enskildes ekonomiska förhållanden i syfte att utröna behovet av ställföreträdare? .......................................180 Bör överförmyndaren ges möjlighet att bryta igenom tystnadsplikten hos finansiella institut i syfte att ut- öva tillsyn över föräldrar och förordnade ställföre- trädare?......................................................................... 182

3.6.4 Räkenskaper och redovisning ..................................183 Synpunkter på regleringen rörande räkenskaper och redovisning ................................................................185

3.6.5 Omyndigas skuldsättning ........................................186

3.6.5.1 Allmänt om barns skuldsättning .............................186 Bakgrund ...................................................................186 Registrering av skulder ..............................................188 Barns rättshandlingsförmåga .....................................190 Föräldrar som ställföreträdare för barnet ..................191 Begränsningar i föräldrars rätt att vidta rättshand- lingar för sina barns räkning .....................................192

3.6.5.2 Skulder på grund av brott ........................................193

Innehåll

29

3.6.5.3 Skatteskulder ............................................................ 194 Åtgärder för att förhindra att barn skuldsätts på grund av skatt på kapitalvinster och andra skatter och avgifter ................................................................ 195

3.6.5.4 Skulder för konsumtion m.m. ................................. 197 Transaktioner med förmyndarens samtycke ............. 198 Transaktioner utan förmyndarens samtycke............. 199 Åtgärder för att förhindra att barn skuldsätts för konsumtionsskulder m.m. ......................................... 200

3.6.5.5 Fordonsrelaterade skulder ....................................... 201

Tänkbara åtgärder för att förhindra att barn drabbas

av fordonsrelaterade skulder ..................................... 202

Skyldighet för barnets förmyndare att ansvara för kostnader m.m. som är förknippade med fordons- innehavet. Underrättelse till överförmyndaren......... 204 Innebörden av förmyndarnas ansvar........................ 205 Undantag från förmyndarens ansvar ........................ 206 Barnets förvärv av motorfordon ............................... 207 Barnet blir myndigt eller förvärvar förarbehörighet,

m.m. .......................................................................... 208

Ytterligare om ansvarets placering ............................ 208 Endast förmyndare kan göras ansvariga för en omyndig persons fordonsinnehav .............................. 209

3.6.5.6 Föräldrars möjlighet att för sina barns räkning ingå avtal som innebär skuldsättning .............................. 210 Rättshandlingar som innebär skuldsättning.............. 212 Förtydligande av föräldrars möjlighet att vidta rätts- handlingar som innebär att barnet sätts i skuld ........ 213

3.6.5.7 Registrering av barns skulder i kreditupplysnings- register ...................................................................... 214

3.6.6 Skydd för gåvor till underåriga, m.m. ..................... 216 Barns möjligheter att ta emot och förfoga över gåvor.... 216 Ställföreträdare för barn vid mottagande av gåva .... 217 Gåvor från barnet ..................................................... 218

3.6.6.1 Gåvans fullbordande ................................................ 219

Lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva ... 219 Övriga förvärv genom gåva ...................................... 220

Innehåll SOU 2004:112

30

3.6.6.2 Ogiltiga gåvor ...........................................................222 Förklaringsmisstag ....................................................... 222 Skenavtal ...................................................................... 222

Ogiltighet enligt 33 eller 36 § avtalslagen samt enligt

förutsättningsläran .....................................................223

Återgång enligt gåvolagen ............................................ 223 Återvinning enligt konkurslagen.................................. 223

3.6.6.3 Utmätning hos föräldrar ..........................................224 Lös egendom i bostaden ............................................... 224 Annan lös egendom ...................................................... 226 Tillgångar på bankkonton............................................ 227 Avstående från arv eller testamente ............................. 230

3.6.6.4 Åtgärder för att säkerställa att gåvor till barn skyddas ......................................................................231 Tillgångar på bankkonton............................................ 232 Avstående från arv eller testamente ............................. 239 Dyrare lösegendom....................................................... 241 Fritidshus, dyrare inventarier, immaterialrättigheter m.m............................................................................... 242

4 Skydd för den enskilde mot företrädarens obehöriga dispositioner med huvudmannens medel .................... 243

4.1 Bakgrund................................................................................243

4.2 Gällande rätt ..........................................................................244

4.2.1 Företrädarens redovisning av sin förvaltning .........244 Förvaltning genom förordnad förmyndare, god man eller förvaltare............................................................... 244 Föräldraförvaltning...................................................... 244 Överförmyndarens granskning av sluträkningen ....... 246

4.2.2 Företrädarens skadeståndsskyldighet .....................247

4.2.3 Statens och kommunernas skadeståndsskyldighet....248 Ersättning enligt brottsskadelagen (1978:413) ........... 248 Kommunens skadeståndsskyldighet............................. 250

4.3 Reformbehovet......................................................................251

Innehåll

31

4.3.1 Fristen för väckande av skadeståndstalan enligt 12 kap.14 och 15 §§föräldrabalken........................ 252 Preskription av fordran på skadestånd vid fri föräldra- förvaltning..................................................................... 252 Kravet på dokumentation ............................................ 255 Förlängning av preskriptionstiden i 12 kap. 15 § för- äldrabalken ................................................................... 257

4.3.2 Förbättrat skydd för huvudmannen mot före- trädarens brottsliga befattning med huvud- mannens egendom.................................................... 258

4.3.2.1 Möjlighet för överförmyndaren att begära utdrag ur belastningsregistret, m.m. ................................... 259 Begränsning av närståendes rätt att ta del av de belast- ningsregisterutdrag som förvaras hos överförmyndaren i anledning av ställföreträdarskapet ............................. 262 Ytterligare begränsningar av närståendes rätt att enligt 16 kap. 7 § föräldrabalken ta del av uppgifter hos över- förmyndaren ................................................................. 263

4.3.2.2 Utökade möjligheter för huvudmannen att er- hålla kompensation för skada som vållats av företrädaren .............................................................. 264 Vem skall utge ersättningen? ........................................ 266 Vilka skador bör ersättas?............................................. 267 Närmare om utformningen av ersättnings- skyldigheten................................................................... 269 Begränsning av ersättningens storlek ........................... 270 Skadeståndets förhållande till försäkringar och brotts- skadeersättning.............................................................. 271 Kommunens och försäkringsgivarens regressrätt ......... 272 Vem kan begära skadestånd?........................................ 272 Hur skall regleringen om solidariskt skadeståndsansvar finansieras?.................................................................... 273

5 Frågeställningar kring den förordnade ställföre- trädarens åtgärder med huvudmannens kontokort och internetbank ..................................................... 275

5.1 Den gode mannens rättshandlande för huvudmannens räkning ................................................................................... 276

Innehåll SOU 2004:112

32

Den gode mannens tillgång till huvudmannens bank-

medel............................................................................. 277

5.2 Den gode mannens användning av huvudmannens konto- kort eller internetbank ..........................................................277

5.2.1 Betalningar med kontokort......................................279 Vad är ett kontokort? ................................................... 279 Allmänt om användning av kontokort ....................... 280 Kontokort som används av annan än konto- havaren ......................................................................... 281 Den gode mannens hantering av ett kontokort som huvudmannen frivilligt har överlämnat till den gode mannen......................................................................... 283 Den gode mannens hantering av ett huvudmannen tillhörigt kontokort som han använder utan lov......... 284 Den gode mannens möjlighet att ansöka om kontokort som är kopplat till huvudmannens konto.................... 285 Vem står risken för att det inte går att utreda vem som har företagit en viss transaktion? ................................. 288 Andra förordnade ställföreträdare ............................... 289

5.2.2 Betalningar via internet ............................................290 Den gode mannen företar en rättshandling för huvud- mannens räkning via dennes internetuppkoppling mot banken .......................................................................... 291 Den gode mannen förfogar över huvudmannens internetuppkoppling mot banken utan dennes till- stånd.............................................................................. 292 Den gode mannen förfogar över huvudmannens konto via en egen internetuppkoppling .................................. 292

5.3 Behövs det särskild reglering av förordnade ställföre- trädares hantering av kontokort och internettjänster som är kopplade till huvudmannens konto?........................293

6 Överförmyndarverksamheten ..................................... 297

6.1 Överförmyndarnas hantering av nya uppgifter genom 1995 års reform......................................................................297

6.2 Överförmyndarverksamhetens organisation .......................299

Innehåll

33

6.2.1 Kort om nuvarande organisation ............................ 299

6.2.2 Behov och utrymme för ändringar.......................... 299

6.2.3 Åtgärder inom kommunerna................................... 301 Bättre resurser ............................................................... 301 Överförmyndare eller överförmyndarnämnd? ........... 302 Överförmyndares och nämndledamöters kompetens...................................................................... 303 Delegationsmöjligheterna ............................................. 304

6.2.4 Samverkan mellan kommuner ................................. 305 Nuvarande samverkansmöjligheter ............................. 305 Samverkan mellan kommunerna för framtiden.......... 307

6.2.5 Incitament att pröva organisationsform ................. 308

6.3 Nya uppgifter för överförmyndarna? .................................. 309

6.4 Utbildningen av överförmyndare ........................................ 311

7 Länsstyrelsernas tillsyn och roll i övrigt ...................... 313

7.1 Inledning ............................................................................... 313

7.2 Utfallet av reformen – slutsatser.......................................... 313 Slutsatser ....................................................................... 314

7.3 Förstärkning av länsstyrelsernas roll ................................... 315

7.4 Koncentration och samverkan i länsstyrelsernas verksamhet för tillsyn och rådgivning m.m............................................. 319

Band II

Del B Företrädare för vuxna hjälpbehövande

Inledning ........................................................................ 361

1 Översikt över rättsläget............................................. 363

1.1 Godmanskaps- och förvaltarskapsinstituten....................... 363

Godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken .......... 363

Förvaltarskap................................................................ 364

Innehåll SOU 2004:112

34

Gränsområdet för den enskildes resp. ställföreträdarens

behörighet...................................................................... 366

Relationen mellan godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB

och förvaltarskap .......................................................... 367 Om kolliderande rättshandlingar................................ 368

Att sörja för den enskildes person................................. 369 Att bevaka den enskildes rätt ....................................... 370

Om institutens användning......................................... 370

1.2 Stödpersoner enligt viss lagstiftning ....................................371 Kontaktperson enligt socialtjänstlagen......................... 371

Insatser enligt LSS (personlig assistent och biträde av

kontaktperson) ............................................................. 372 Personligt ombud ......................................................... 375

Stödperson enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk

tvångsvård .................................................................... 378

Stödperson enligt lagen om rättspsykiatrisk vård

(1998:1129) ................................................................. 379

Kontaktperson enligt lagen (1988:870) om vård av

missbrukare................................................................... 380

Kontaktperson enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.................................... 381

Representation av make ............................................... 382

2 Huvuddragen av gällande rätt i vissa länder ................ 385

2.1 Inledning................................................................................385

2.2 Danmark ................................................................................385

2.3 Norge ...................................................................................388

2.4 Finland ...................................................................................391

2.5 Island ...................................................................................395

2.6 England ..................................................................................397

2.7 Tyskland.................................................................................402

2.8 Nederländerna .......................................................................408

3 Europarådets rekommendation om skydd för hjälp- behövande vuxna ..................................................... 411

Innehåll

35

4 Utgångspunkter för en reglering ................................ 421

4.1 Vilka behöver en företrädare? .............................................. 421

4.1.1 Demenssjukdomar ................................................... 422

4.1.2 Andra personer med förvärvade hjärnskador i vuxen ålder........................................................................... 425

4.1.3 Psykiska funktionshinder ........................................ 425

4.1.4 Utvecklingsstörning, autism och autismliknande tillstånd...................................................................... 427

4.1.5 Patienter med nedsatt beslutsförmåga inom den somatiska hälso- och sjukvården – exempel på situationer och tillstånd ........................................... 428

4.2 Riktlinjer................................................................................ 430

Behovet av regler om ställföreträdare för vuxna.......... 430

Regleringens framtida karaktär.................................... 431 Principer ....................................................................... 432

Ytterligare om de anhörigas roll ................................... 434

Regelstrukturen ............................................................. 434 Nordisk rättslikhet ........................................................ 436

4.3 Samspel mellan den enskilde och hans ställföreträdare i fråga om behörigheten.......................................................... 436

5 Gode män och förvaltare enligt föräldrabalken ............ 441

5.1 Gränsdragningen mellan godmans- och förvaltarinstituten, främst avseende ekonomiska angelägenheter...................... 441

Godmanskap kontra förvaltarskap .............................. 442

Direktiven..................................................................... 442

Föräldrabalkens regler en stomme ............................... 443

Enkätsvar ...................................................................... 443

Vidgade möjligheter till förvaltarskap? Förstärkning av

god mans position? ....................................................... 443

Indelning i ekonomiska och personliga angelägen-

heter ........................................................................... 447

5.2 Företrädare i personliga angelägenheter.............................. 448 Utgångspunkter ......................................................... 449 Uttömmande reglering .............................................. 449

Innehåll SOU 2004:112

36

Frågor av utpräglat personlig natur ...........................450

Uppdragets räckvidd..................................................451 Endast godmanskap ...................................................453 Följdfrågor .................................................................455

5.3 Räckvidden av ställföreträdarens uppgifter på det person- liga planet och relationen till andra stödpersoner ...............457

5.3.1 Ställföreträdarens personliga engagemang ..............457 Den enskildes vilja och välbefinnande ......................458 Ställföreträdarens kontakter med den enskilde..........459

5.3.2 Ställföreträdarens förhållande till andra ställföre- trädare i och utanför uppdragets ram m.m. ............464

5.3.3 Om dubbla roller för ställföreträdaren ...................466

6 Ställföreträdarskap genom fullmakter och andra direktiv ................................................................... 469

6.1 Fullmakter för framtida bruk ...............................................469

6.1.1 Inledning ...................................................................469

6.1.2 Fullmakters verkan sedan beslutsinkompetens inträtt.........................................................................471

6.1.2.1 Fullmakter och förvaltarskap...................................471

6.1.2.2 Ogiltighetsgrunder....................................................472

6.1.2.3 Fullmakter och godmanskap ...................................473

6.1.2.4 Rättegångsfullmakter ...............................................474

6.1.2.5 Fullmakter för hälso- och sjukvård ..........................475

6.1.3 Utländsk rätt.............................................................475

6.1.4 Framtidsfullmakter – ett alternativ eller komp- lement till övriga stödformer? .................................476

6.1.5 Grunddragen i en ny lagstiftning om framtids- fullmakter..................................................................480 Anknytning till befintliga regelsystem........................481 Den enskilde bestämmer uppdraget ...........................481 Begränsningar av formaliteter ...................................482

Innehåll

37

Utfyllnad med sysslomannaregler ............................. 482 Insyn och kontroll ..................................................... 482 Framtidsfullmakter kan inte täcka alla behov .......... 483

6.2 Närmare om lagstiftning om framtidsfullmakter ............... 483

6.2.1 Formkrav .................................................................. 483

6.2.2 Val av fullmäktig ...................................................... 487

6.2.3 Registrering av framtidsfullmakter ......................... 488

6.2.4 De medicinska förutsättningarna och sekretessen till skydd för den enskilde ....................................... 491

6.2.5 Andra förutsättningar för ikraftträdande ............... 493

6.2.6 Det inre förhållandet mellan fullmaktsgivare och fullmäktig.................................................................. 496

6.2.7 Begränsningar i fullmäktigens behörighet .............. 499

6.2.8 Återkallelse och upphävande av fullmakten ........... 501

6.2.9 Framtidsfullmäktig inom hälso- och sjukvården ... 506

6.2.10 Tolkning av fullmakten, utfyllnad m.m. ................. 508

6.2.11 Överförmyndarens granskning ............................... 511

6.2.12 Tredjemansskydd m.m............................................. 514

6.2.13 Reglernas placering .................................................. 519

6.2.14 Framtidsfullmakter i praktiken ............................... 521

6.3 Fullmakters ogiltighet vid bristande rättslig handlings- förmåga .................................................................................. 523

6.4 Medgivande om periodiska betalningar............................... 526

7 Anhöriga ställföreträdare i vissa ekonomiska angelägenheter........................................................ 531

7.1 Bakgrund ............................................................................... 531

7.2 Inledande överväganden ....................................................... 534

7.3 Anhöriga ställföreträdare ..................................................... 536

Innehåll SOU 2004:112

38

7.3.1 Behörighetens avgränsning m.m..............................536

7.3.2 Om beslutsinkompetensens fastställande...............539

7.3.3 Turordningen för de anhöriga .................................545

7.3.4 Närmare om de anhörigas behörighet.....................548

7.3.5 Tredjemansskydd m.m. ............................................553

7.3.6 Skyldigheter för de anhöriga....................................556

7.3.7 Ställföreträdarnas skadeståndsskyldighet ...............558

8 Företrädarskap inom hälso- och sjukvård, m.m. .......... 561

8.1 Allmänt om bl.a. kroppsliga ingrepp och samtyckets betydelse ................................................................................561

8.2 Utredningsuppdraget ............................................................563

8.3 Införandet av skyldigheter för vårdgivare m.fl....................564

8.4 Information och samtycke i hälso- och sjukvården – gällande rätt ...........................................................................566

8.4.1 Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)....................566

8.4.2 Lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område...........................................568

8.4.3 Patientens självbestämmanderätt ............................569

8.4.4 Om formerna för samtycke .....................................572

8.5 Ställföreträdande samtycke till vård och behandling, m.m. – gällande rätt...............................................................574

8.5.1 Närstående ................................................................575

8.5.2 Ställföreträdare enligt föräldrabalken......................576

8.5.3 Fullmäktige och ombud ...........................................578

8.6 I förväg lämnade muntliga och skriftliga direktiv ...............579

8.6.1 Vårddirektiv i allmänhet...........................................579

8.6.2 Livstestamenten........................................................580

8.6.2.1 Kommittén om vård i livets slutskede.....................582

Innehåll

39

8.7 Internationella konventioner m.m....................................... 583

8.8 Nordisk rätt........................................................................... 585

8.8.1 Danmark ................................................................... 585

8.8.2 Norge ........................................................................ 588

8.8.3 Finland ...................................................................... 591

8.8.4 Island......................................................................... 593

8.9 Utredningsarbetet................................................................. 594

8.10 Avgränsning av ny lagstiftning............................................. 596

8.11 Vägledande principer ............................................................ 598

8.12 Lagstiftning om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården ....................... 599

8.12.1 Innehåll och tillämpningsområde............................ 599

8.12.2 Bristande beslutsförmåga......................................... 601

8.12.3 Formerna för beslut om avsaknad av besluts- förmåga ..................................................................... 604

8.12.4 Allmänt om ställföreträdare för patienten.............. 609

8.12.5 Framtidsfullmäktige och vårdombud ..................... 614

8.12.6 Anhöriga ................................................................... 619

8.12.7 God man enligt föräldrabalken ............................... 622

8.12.8 Begränsningar i ställföreträdarens behörighet att medge tvångsåtgärder, m.m..................................... 624

8.12.9 Begränsningar i ställföreträdarens behörighet att motsätta sig livräddande och livsuppehållande behandling ................................................................ 627

8.12.10 Åtgärder som inte kräver ställföreträdarens samtycke ................................................................... 629

8.12.11 Patientens egen vilja................................................. 632 Beslutsmodeller ......................................................... 632 Överväganden........................................................... 635

Innehåll SOU 2004:112

40

8.12.12 Livsslutsdirektiv........................................................640

8.12.13 Talerätt vid domstol .................................................646

9 Ställföreträdare beträffande forskning på person ......... 647

9.1 Förslagets avgränsning..........................................................647

9.2 Samtycke vid forskning m.m. enligt gällande svensk rätt samt enligt den biomedicinska konventionen .....................649

9.2.1 Biobanker ..................................................................649

9.2.2 Etikprövning av forskning .......................................651

9.2.3 Klinisk läkemedelsprövning.....................................654

9.2.4 Europarådets konvention om mänskliga rättig- heter och biomedicin................................................656

9.3 Dispositionen av reglerna .....................................................658

9.4 Behovet av forskning kontra skyddet för den enskilde – principer för en reglering ......................................................660

9.5 Närmare om behörig företrädare vid forskning m.m. ........664

9.6 Företrädare för patient vid forskningsåtgärd och läke- medelsprövning i akutfall......................................................666

10 Företrädarskap inom området för social välfärd ........... 671

10.1 Inledning................................................................................671

10.1.1 Socialtjänstlagen .......................................................673

10.1.2 Socialförsäkringar m.m. ...........................................678

10.1.3 LSS och LASS ...........................................................682

10.2 Omfattningen av hjälpbehovet.............................................688

10.2.1 Vissa fakta om insatser enligt socialtjänstlagen och LSS......................................................................688

10.2.2 De äldres hälsa och hjälpbehovet.............................689

10.2.3 Förhållandet mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst.................................................................691

Innehåll

41

10.2.4 Möjligheter till inflytande........................................ 692

10.2.5 Särskilt om handikappomsorg................................. 693

10.2.6 Om de anhörigas roll ............................................... 695

10.2.7 Begränsningsåtgärder och självbestämmande ........ 696

10.2.8 Inställningen till ställföreträdarskap m.m. inom äldreomsorg och LSS-verksamhet........................... 698 Vem uppmärksammar socialtjänsten på äldre människors behov av särskilt boende? ...................... 699 Vem anses som sökande om bistånd i form av särskilt boende? ......................................................... 700 Vem fäster uppmärksamhet på behovet av LSS-insatser? ............................................................. 700 Vem är sökande när det gäller LSS-insatser?............ 701 Om handläggningen av en anmälan eller ansökan från annan än den enskilde ....................................... 701 Om svårigheter att få till stånd nödvändiga insatser eller åtgärder.............................................................. 702 Hur bedöms den enskildes beslutsförmåga? .............. 703 Vem bör i framtiden bedöma beslutsförmågan?........ 704 Anhörigas roll ............................................................ 704 Av den enskilde utsedda ställföreträdare................... 705

10.3 Överväganden ....................................................................... 705

10.3.1 Inledande överväganden .......................................... 705

10.3.2 Tillämpningsområde ................................................ 709

10.3.3 Bristande beslutsförmåga......................................... 711

10.3.4 Allmänt om ställföreträdare för den enskilde ........ 714

10.3.5 Framtidsfullmäktig och vårdombud ....................... 721

10.3.6 Anhöriga ................................................................... 724

10.3.7 God man och förvaltare enligt föräldrabalken ....... 726

10.3.8 Begränsningar i ställföreträdarens behörighet att medge tvångsåtgärder m.m...................................... 728

10.3.9 Åtgärder som inte kräver ställföreträdarens samtycke ................................................................... 733

Innehåll SOU 2004:112

42

10.3.10 Den enskildes egen vilja ...........................................734

11 Ställföreträdare för vuxna i domstolsprocessen............ 737

11.1 Introduktion ..........................................................................737

11.2 Regleringen i rättegångsbalken.............................................739

11.2.1 Inledning ...................................................................739

11.2.2 Gällande regler i rättegångsbalken...........................740

11.2.3 Överväganden ...........................................................742 God mans roll som ställföreträdare i tvistemål i allmänhet eller i ärende .............................................743 Ställföreträdarens rätt att ange brott eller föra talan på grund av brott eller annan skadegörande handling .....................................................................744

Ställföreträdare för vuxna utan beslutsförmåga som är misstänkta för brott m.fl. .......................................747

11.3 Förvaltningsprocessen ..........................................................748

11.4 Rättegångsfullmakters verkan vid beslutsinkompetens......750

11.5 Närmare om framtidsfullmakt som behörighetsgrund.......751

11.6 Behandlingen i domstolarna av frågor om ställföre- trädare ...................................................................................753

Allmän domstol m.m. ................................................753

Förvaltningsprocessen................................................755

Ställföreträdares misskötsamhet m.m.........................756 Om uppenbart ogrundade ansökningar.....................757

12 Ställföreträdares möjlighet att sätta någon annan i sitt ställe, m.m. ............................................................ 759

12.1 Bakgrund................................................................................759

12.2 Olika former av uppdragstagare ...........................................760

Uppdragstagaren handlar i huvudmannens namn....760 Uppdragstagaren handlar i eget namn.......................761 Budets och den osjälvständige uppdragstagarens ansvar för skada.........................................................762

Innehåll

43

12.3 Förordnade ställföreträdares möjlighet att anlita utomstående personer för fullgörandet av sitt uppdrag ..... 763

12.4 Förordnade ställföreträdares möjlighet att låta utom- stående personer fatta egna beslut i frågor som ankommer på ställföreträdaren ............................................................... 765

12.4.1 Förordnade ställföreträdares behov av att kunna överlåta beslutanderätt till annan ............................ 766 Tillfällig ersättare för förordnade förmyndare, gode män och förvaltare..................................................... 767 Förordnade ställföreträdares behov av att kunna uppdra åt en utomstående att biträda den hjälp- behövande i en särskild angelägenhet........................ 768 Autogiro och andra stående betalningsöver- föringar ...................................................................... 769 Verkan av att en förordnad ställföreträdare ges möjlighet att uppdra åt någon utomstående att rättshandla för den hjälpbehövandes räkning............ 770

12.4.2 Regler om förordnade ställföreträdares rätt att uppdra åt annan att rättshandla på den enskildes vägnar........................................................................ 771 Tillfällig ersättare för förordnade förmyndare, gode män och förvaltare..................................................... 773 Hjälp i en särskild angelägenhet................................ 775 Autogiro och andra stående betalningsöver- föringar ...................................................................... 776 Ansvaret för uppdragstagarens åtgärder .................... 777 Uppdragstagarens rätt till ersättning ......................... 778

12.5 Framtidsfullmäktiges, vårdombuds och anhöriga ställ- företrädares möjlighet att sätta någon annan i sitt ställe .... 779

12.5.1 Framtidsfullmäktiges möjlighet att sätta någon annan i sitt ställe....................................................... 779

12.5.2 Vårdombuds möjlighet att sätta någon annan i sitt ställe .......................................................................... 781

12.5.3 Anhöriga ställföreträdares möjlighet att sätta någon annan i sitt ställe............................................ 782 Ekonomiska angelägenheter ...................................... 782 Personliga angelägenheter.......................................... 783

Innehåll SOU 2004:112

44

12.6 Oförutsedda händelser som medför tillfälligt förfall för vårdnadshavare.......................................................................783

13 Gode mäns och förvaltares lämplighet, kvalifikationer och utbildning. Den enskildes inflytande i frågor rörande ställföreträdarskapet, m.m. ........................... 789

13.1 Bakgrund................................................................................789

13.2 Gode mäns och förvaltares lämplighet och kvalifikationer........................................................................790

Anhöriga som god man och förvaltare .......................791

Jävsförhållanden........................................................794

Särskilt om s.k. förvaltarenheter ................................796

Sammanfattning ........................................................798

Kontrollåtgärder vid förordnande av god man eller

förvaltare....................................................................798

13.3 Rekrytering och utbildning av gode män och förvaltare ....800 Bakgrund ...................................................................800

13.3.1 Nuvarande utbildningsinsatser och annat stöd för gode män och förvaltare...........................................801 Kommunernas utbildningsinsatser ............................801 Andra utbildningsinsatser för gode män och förvaltare....................................................................801 Utbildning för överförmyndare.................................802

13.3.2 En framtida organisation av utbildningsinsatserna för gode män och förvaltare.....................................802 Samtliga gode män och förvaltare skall ha rätt att erhålla erforderlig utbildning.....................................802 Ansvaret för utbildningen bör ligga på över- förmyndaren ..............................................................803 Deltagande i utbildning bör inte vara obligatoriskt ... 804 Innehållet i utbildningen ...........................................804 Utbildningens genomförande ....................................806 Samarbete med olika intresseorganisationer och mellan kommuner ...............................................806 Kostnadsaspekter........................................................807

13.3.3 Länsstyrelsens roll i utbildningsfrågor....................807

13.3.4 Rekrytering av gode män och förvaltare .................809

Innehåll

45

13.4 Huvudmannens möjlighet att komma till tals och utöva inflytande vid anordnande av ställföreträdarskap och vid val och byte av god man eller förvaltare .............................. 811 Bakgrund................................................................... 811

13.4.1 Den enskildes inflytande vid valet av gode män och förvaltare............................................................ 812

13.4.2 Den enskildes möjlighet att byta god man eller förvaltare................................................................... 814

13.4.3 Den enskildes möjlighet att komma till tals vid anordnande av godmanskap och förvaltarskap....... 816 Den enskildes rätt att yttra sig ................................... 817 Muntlig förhandling .................................................. 818 Rättsligt biträde i frågor om anordnande av ställföre- trädarskap.................................................................. 820

14 Frågor om ersättning till förordnade förmyndare, gode män, förvaltare och särskilt förordnade vårdnadshavare, m.fl. .............................................. 823

14.1 Bakgrund ............................................................................... 823

14.2 Gällande rätt.......................................................................... 823 Ersättningens bestämmande och storlek .................... 823 Huvudmannens ställning som arbetsgivare för företrädaren ............................................................... 825

Beloppsgränsen i 12 kap. 16 § tredje stycket föräldra-

balken ........................................................................ 827

Ersättning till särskilt förordnade vårdnads-

havare ........................................................................ 827

Maximering av antalet företrädaruppdrag ................ 828 Tidpunkten för ingivande av årsräkning .................. 828 Uppskattning av kostnaden för ställföre-

trädarskapet ............................................................... 828

14.3 Ersättningens bestämmande och storlek............................. 829 Ersättningsnivån ....................................................... 830 Förskottsbetalning ..................................................... 834

Tidpunkten för bestämmandet av ersättningen......... 835

14.4 Tidpunkten för ingivande av årsräkning.............................. 836 Utredningens överväganden ..................................... 837

Innehåll SOU 2004:112

46

14.5 Huvudmannens ställning som arbetsgivare åt sin företrädare..............................................................................838

Kommunen som arbetsgivare för förordnade före-

trädare........................................................................839

Huvudmän med företrädare befrias från skyldighet att betala sociala avgifter............................................841

Sammanfattande bedömning.....................................841

14.6 Inkomstgränsen i 12 kap. 16 § tredje stycket föräldrabalken........................................................................841

Beloppsgränsen är för snäv ........................................843 Arbetsgivaravgiftens och negativa tröskeleffekters

inverkan.....................................................................843

Det nya pensionssystemets inverkan..........................844

Utredningens överväganden......................................846

14.7 Ersättning till särskilt förordnade vårdnadshavare..............849 Utredningens överväganden......................................849

14.8 Maximering av antalet företrädaruppdrag............................850 Utredningens överväganden......................................851

14.9 Uppskattning av kostnaden för ställföreträdarskapet ........852

Del C Övriga frågor

1 Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande beslutsförmåga.......................................... 855

1.1 Bakgrund................................................................................855

1.2 Skydd mot oförmånliga avtalssituationer ............................855

1.2.1 Avtalslagens bestämmelser till skydd för personer med bristande beslutsförmåga .................................856 31 § avtalslagen..........................................................856 33 § avtalslagen..........................................................857 36 § avtalslagen..........................................................858

1.2.2 Lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning ...................859

1.2.3 Sammanfattande synpunkter ...................................861

1.3 Skydd mot våld och andra övergrepp...................................861

Innehåll

47

1.3.1 Äldre personer.......................................................... 862

1.3.2 Personer med funktionshinder................................ 865

1.3.3 Regler som syftar till att skydda personer med bristande beslutsförmåga från våld och andra övergrepp .................................................................. 866 Lex Sarah................................................................... 867 Möjligheter att straffrättsligt beivra övergrepp. Betydelsen av sekretess inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården ................................................ 868 Lagen (1988:609) om målsägandebiträde ................ 871 Tolkhjälp ................................................................... 871 Ställföreträdares möjlighet att medverka vid ut- färdandet av rättsintyg .............................................. 872 Kontroll av lämpligheten hos dem som är aktuella för uppdrag som förordnad ställföreträdare............... 872

1.3.4 Haagkonferensen för internationell privaträtt ....... 872

1.3.5 Samhällets möjligheter att upptäcka utsatta personer med bristande beslutsförmåga ................. 873 Sammanfattning ........................................................ 876

1.3.6 Sammanfattande synpunkter................................... 876

1.4 Ställföreträdares möjlighet att medverka vid utfärdande av rättsintyg beträffande personer med bristande besluts- förmåga .................................................................................. 877 Utredningens överväganden ..................................... 879

2 Några speciella frågor angående arv och testamente, av- veckling av bostad med hyresrätt, tystnadsplikt, m.m. . 883

2.1 Möjlighet för god man och förvaltare att avstå från arv eller testamente ..................................................................... 883

Avstående från arv eller testamente........................... 883 Avstående från arv i allmänhet ................................. 883 Godkännande av testamente..................................... 884

Bortavarande arvtagare............................................. 885

Avstående från testamente......................................... 886

2.2 Ett par frågor om samtycke från ställföreträdare till åtgärder från den enskilde .................................................... 887

Innehåll SOU 2004:112

48

Inledning ...................................................................887

God mans samtycke till drivande av rörelse .............888 Samtycke från förvaltare till äktenskapsförord m.m. och till avsägelse av rätt till arv .................................889

2.3 Avveckling av bostad med hyresrätt ....................................890

2.4 Tystnadsplikt för ställföreträdare.........................................892

2.5 Upplysningsskyldighet för ställföreträdare.........................895

Del D Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ........................ 899

Ikraftträdande........................................................................899

Övergångsbestämmelser .......................................................900

Föräldrabalken ..........................................................900

Godmanskapets omfattning.......................................901

Gode mäns behörighet i hälso- och sjukvårds-

angelägenheter............................................................901

Äldre förvaltarskap med behörighet i personliga

angelägenheter............................................................902

Fullmakter m.m. .......................................................903

Hälso- och sjukvård .................................................905

Social välfärd .............................................................908

Forskning m.m. ........................................................909

Del E Kostnadseffekter

Kostnadseffekter .............................................................. 915

1 Nya ställföreträdarformer.....................................................916

2 Frågor om god man och förvaltare.......................................917

Utbildning av gode män och förvaltare.....................917 Ersättning till gode män och förvaltare, m.fl. ............917 Solidariskt skadeståndsansvar för kommunen...........918

Innehåll

49

3 Överförmyndarverksamheten.............................................. 919

Ökade befogenheter för överförmyndaren ................ 919 Jourverksamhet hos överförmyndaren ...................... 919

Ökad uppgiftsskyldighet m.m.................................... 920

Gemensam överförmyndarnämnd och bildande av

kommunalförbund .................................................... 920

4 Länsstyrelsernas verksamhet................................................ 921

5 Fordon som registreras på omyndiga .................................. 921

6 Övriga förslag........................................................................ 921

Band III

Författningsförslag

1 Föräldrabalken och nya lagar .................................... 961

1.1 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken ........................ 961

1.2 Förslag till lag om framtidsfullmakter m.m. och om behörighet i vissa fall för anhöriga..................................... 1023

1.3 Förslag till lag om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m............. 1032

1.4 Förslag till lag om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom den sociala välfärden ....................... 1040

2 Författningar på det medicinskrättsliga området ....... 1047

2.1 Förslag till lag om ändring i abortlagen (1974:595).......... 1047

2.2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ........................................................................... 1049

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1140) om insemination ........................................................................ 1051

2.4 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) .. 1052

2.5 Förslag till lag om ändring i patientjournallagen (1985:562) ........................................................................... 1053

Innehåll SOU 2004:112

50

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppen..............................................1055

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:115) om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från människa ......................................................................1057

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.........................................................1059

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård ............................................................1061

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:831) om transplantation m.m. ...........................................................1062

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område ........1066

2.12 Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168)............................................................................1068

3 Författningar på det socialrättsliga området .............. 1071

3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.................................................................1071

3.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring .........................................................1074

3.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara ..........1075

3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall............................................1076

3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga ...........................1077

3.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.....................1078

3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning ...............................................................1081

3.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension...........................................1082

Innehåll

51

3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag.................................. 1083

3.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn .......... 1084

3.11 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) ........................................................................... 1085

4 Författningar på forskningsområdet ......................... 1087

4.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor .............. 1087

4.2 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859) ........................................................................... 1094

4.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m............................. 1099

5 Författningar på trafikområdet ................................ 1105

5.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift ....................................................................... 1105

5.2 Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410) ......................................................................... 1107

5.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall............................................. 1109

5.4 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) ........................................................................... 1111

5.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon......................................... 1112

5.6 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister .................................................................. 1114

6 Författningar på det finansrättsliga området ............. 1115

6.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ..................................... 1115

6.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse ............................................................ 1116

Innehåll SOU 2004:112

52

6.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument................................1117

6.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder...............................................................1118

6.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse............................................1120

7 Övriga författningsändringar .................................... 1123

7.1 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken..................1123

7.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken...................1125

7.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap ....................................................................1134

7.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område ....1136

7.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om för- säkringsavtal.........................................................................1137

7.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1936:83) om vissa utfästelser om gåva ..............................................................1139

7.7 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)..........................................................................1140

7.8 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)....1144

7.9 Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223)............................................................................1148

7.10 Förslag till lag om ändring i personuppgiftslagen (1998:204)............................................................................1149

7.11 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter ...........................1151

Innehåll

53

Författningskommentar

Inledning ...................................................................... 1155

1 Föräldrabalken och nya lagar .................................. 1157

1.1 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken ................... 1157

1.2 Förslaget till lag om framtidsfullmakter m.m. och om behörighet i vissa fall för anhöriga..................................... 1226

1.3 Förslaget till lag om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m. .................................................................. 1253

1.4 Förslaget till lag om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom den sociala välfärden....... 1291

2 Författningar på det medicinskrättsliga området ....... 1309

2.1 Förslaget till lag om ändring i abortlagen (1974:595)....... 1309

2.2 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ........................................................................... 1310

2.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1140) om insemination ........................................................................ 1312

2.4 Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) ........................................................................... 1313

2.5 Förslaget till lag om ändring i patientjournallagen (1985:562) ........................................................................... 1313

2.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppen ............................................. 1316

2.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:115) om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från människa ............................................ 1317

2.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård ........................................................ 1318

2.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård............................................................ 1321

Innehåll SOU 2004:112

54

2.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:831) om transplantation m.m. ...........................................................1322

2.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område ........1328

2.12 Förslaget till lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168)............................................................................1329

3 Författningar på det socialrättsliga området .............. 1333

3.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.................................................................1333

3.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring .........................................................1335

3.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara ..........1335

3.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall............................................1336

3.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga ...........................1338

3.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.....................1339

3.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning ...............................................................1341

3.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension...........................................1342

3.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag ..................................1342

3.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn...........1343

3.11 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)............................................................................1343

Innehåll

55

4 Författningar på forskningsområdet ......................... 1347

4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor .............. 1347

4.2 Förslaget till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859) ........................................................................... 1357

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m............................. 1360

5 Författningar på trafikområdet ................................ 1367

5.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift ....................................................................... 1367

5.2 Förslaget till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410) ......................................................................... 1368

5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall............................................. 1368

5.4 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) ........................................................................... 1369

5.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon......................................... 1370

5.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister .................................................................. 1370

6 Författningar på det finansrättsliga området ............. 1373

6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ..................................... 1373

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse ............................................................ 1373

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument ............................... 1374

6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder .............................................................. 1374

6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ........................................... 1375

Innehåll SOU 2004:112

56

7 Övriga författningsändringar .................................... 1377

7.1 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken ..............1377

7.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken................1377

7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap .............................................................1383

7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område .................................................................................1383

7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal....................................................................1384

7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:83) om vissa utfästelser om gåva .....................................................1385

7.7 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)..........................................................................1385

7.8 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)...1388

7.9 Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223)............................................................................1396

7.10 Förslaget till lag om ändring i personuppgiftslagen (1998:204)............................................................................1396

7.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter ...........................1400

Särskilda yttranden, m.m.

Särskilda yttranden ........................................................ 1403

Särskilt yttrande av experten Ulla Lönnqvist Endre .........1403

Särskilt yttrande av experten Ingmar Hammer .................1404

Särskilt yttrande av experten Björn Norell........................1415

Särskilt yttrande av experten Lars Rutberg .......................1418

Särskilt yttrande av experten Elisabeth Rynning ..............1426

Innehåll

57

Särskilt yttrande av experten Eva von Schéele .................. 1431

Särskilt yttrande av experten Kerstin Tegnér.................... 1433

Bilagor

1 Kommittédirektiv (2002:55) .............................................. 1437

2 Tilläggsdirektiv (2003:23) .................................................. 1449

3 Tilläggsdirektiv (2004:56) .................................................. 1451

4 Fremtidsfuldmagter – et nyt retsinstitut........................... 1453

5 Utkast till förordningsändringar........................................ 1477

Litteraturförteckning ...................................................... 1481

59

Sammanfattning

Uppdraget

En av utredningens huvuduppgifter har varit att utvärdera 1995 års förmynderskapsreform, särskilt de delar av reformen som behandlar avregleringen av föräldrars förmyndarförvaltning och de nya arbetsuppgifter som överförmyndarna och länsstyrelserna fått.

En annan uppgift har varit att se över regelverket om ställföreträdare för hjälpbehövande vuxna, varvid utredningen särskilt har undersökt behovet av en legal ställföreträdare som kan företräda den enskilde i frågor om hälso- och sjukvård, socialtjänst och forskning.

Utredningen har vidare haft till uppgift att generellt se över de stödformer som erbjuds i föräldrabalken. I samband härmed har utredningen undersökt vilka åtgärder som är möjliga att vidta för att garantera tillgången på kvalificerade och lämpliga gode män och förvaltare.

I uppdraget har också ingått att undersöka om fullmakter som den enskilde utfärdar för en framtida situation kan vara ett gångbart alternativ till föräldrabalkens stödformer.

Utredningen har också haft till uppgift att följa upp vissa lagändringar från år 1997 rörande det rättsliga skyddet för s.k. ensamkommande barn. Arbetet i denna del har redovisats i delbetänkandet God man för ensamkommande flyktingbarn, SOU 2003:51, varvid utredningen har föreslagit en särskild lag om god man för ensamkommande barn m.fl.

Sammanfattning SOU 2004:112

60

DEL A

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor om förvaltning och tillsyn

Utfallet i stort av reformen av förmyndarförvaltningen

Genom 1995 års reform utsträcktes det område inom vilket föräldrar fritt får förvalta sina barns egendom. Genom denna avreglering minskade således överförmyndarnas kontroll av hur barns tillgångar används. En viktig uppgift för utredningen har varit att följa upp verkningarna av denna avreglering.

Utredningens underlag innefattar enkätundersökningar bland överförmyndarna och länsstyrelserna, rundfrågningar till landets åklagarmyndigheter och erfarenheter hos utredningens experter. Av detta framgår att risken har ökat för att underårigas berättigade intressen kommer i kläm till följd av att föräldrarna i sin förvaltning numera har en större frihet att agera och dessutom står under mindre kontroll. Vad som kan hända är bl.a. att föräldrar förbrukar barnets tillgångar för egen räkning, företar äventyrliga spekulationer med barnets medel eller på ett eller annat sätt sätter barnet i skuld.

Även om det är svårt att precisera missbruket i siffror finns det inte skäl att tro att det har någon alarmerande omfattning. Utredningen anser att en återgång till den tidigare ordningen med komplicerade redovisnings- och kontrollregler är utesluten. Vissa begränsande åtgärder bör dock vidtas för att skärpa kontrollen över föräldraförvaltningarna.

Enligt utredningens mening bör det i större utsträckning än i dag göras bedömningar av föräldrars förvaltning vid tillfällen då utbetalningar av vissa slag kommer barnen till del. Vidare bör överförmyndarnas möjligheter att få information om misstänkta brister i föräldrarnas förvaltning förbättras, särskilt i fall då barnen har satts i skuld. Barnens skydd mot skuldsättning bör stärkas, likaså deras skydd för erhållna gåvor. Information till föräldrarna om reglerna för förvaltning av underårigas medel bör bli bättre

Förbättringar i överförmyndarnas organisation bör kunna ha positiva verkningar för tillsynen över förmyndarna.

SOU 2004:112 Sammanfattning

61

Föräldrars och förordnade ställföreträdares förvaltning av den enskildes egendom samt vissa andra frågor rörande den enskildes ekonomiska angelägenheter, m.m.

Insättning av utbetalda medel på spärrat konto hos bank eller kreditmarknadsföretag

I dag finns i 16 kap. 11 § föräldrabalken bestämmelser som ålägger dödsbon, försäkringsgivare och pensionssparinstitut att, om det utbetalda beloppet överstiger två gånger prisbasbeloppet, göra utbetalningar till ett spärrat konto när mottagaren är underårig eller har god man med uppgift att förvalta egendom eller har förvaltare. Den som ombesörjer utbetalningen skall i samband härmed göra anmälan till förmyndaren och överförmyndaren. I syfte att ytterligare förbättra skyddet av ekonomiska tillskott som tillkommer dessa personer föreslår utredningen att också arvs- och testamentsavståenden, utbetalningar från Brottsoffermyndigheten och skadestånd från staten skall omfattas av regleringen i 16 kap. 11 § föräldrabalken. Utredningen föreslår dessutom att beloppsgränsen sänks från två till ett prisbasbelopp. Härigenom skapas förutsättningar för överförmyndaren att i större utsträckning än i dag säkerställa att förvaltningen är tillfredsställande när barn och hjälpbehövande personer får större ekonomiska tillskott.

Möjlighet för överförmyndaren att spärra VP-konton, fondkonton och depåer

Överförmyndaren kan i dag inte själv ta kontakt med ett finansiellt institut och spärra VP-konton, fondkonton och depåer som tillhör barn eller personer som har god man eller förvaltare. I stället är han hänvisad att anmoda föräldern eller den förordnade ställföreträdaren att ombesörja att en sådan spärr kommer till stånd.

Utredningen föreslår att överförmyndaren ges möjlighet att själv spärra VP-konton, fondkonton och depåer om det av någon särskild anledning behövs för att trygga förvaltningen av den enskildes egendom.

Sammanfattning SOU 2004:112

62

Uppgiftsskyldighet för myndigheter och banker m.fl.

Överförmyndaren är för sin verksamhet beroende av information för att kunna upptäcka personer som har behov av en ställföreträdare och för att kunna utöva tillsyn över förmyndare, gode män och förvaltare.

I syfte att förbättra informationsflödet till överförmyndaren föreslår utredningen att skyldigheten för socialnämnden att anmäla behov av god man eller förvaltare omarbetas och flyttas från socialtjänstförordningen till socialtjänstlagen. Vidare föreslår utredningen att det i 16 kap. föräldrabalken införs en ny paragraf, 10 a §, enligt vilken överförmyndaren ges större möjligheter att för tillsynsändamål begära information från banker och andra finansiella institut. Utredningen föreslår också att verksamhetschefer inom hälso- och sjukvården skall vara skyldiga att i större utsträckning än i dag anmäla behov av god man eller förvaltare till överförmyndaren. En utökad anmälningsplikt föreslås gälla också för Skatteverket.

Åtgärder för att hindra att barn blir skuldsatta

År 2003 fanns det nästan 5 700 underåriga registrerade hos kronofogdemyndigheten med en total skuld om ca 38 500 000 kr.

En stor andel av skulderna hänför sig till skadestånd på grund av brott som den underårige gjort sig skyldig till. En betydande del av skulderna beror emellertid på att den underåriges föräldrar har låtit registrera ett fordon i barnets namn. Detta får till följd att barnet riskerar att sättas i skuld på grund av fordonsskatt, avgift för trafikförsäkring och avgifter för oriktig parkering m.m. som inte betalas i rätt tid. För att förhindra att barn sätts i skuld på grund av deras föräldrars fordonsinnehav föreslår utredningen att det införs bestämmelser som innebär att den underåriges förmyndare görs betalningsskyldig för dessa kostnader trots att fordonet i fråga är registrerat på barnet.

Utredningen föreslår vidare att en förälder som vill ingå ett avtal om kredit i sitt barns namn måste begära överförmyndarens samtycke, om det inte rör sig om en kortvarig kredit till ett ringa belopp.

SOU 2004:112 Sammanfattning

63

Föräldrars gåvor till sina barn

Genom ett tillägg i 4 § lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva vill utredningen klarlägga när en penninggåva från föräldrar till barn blir fullbordad och alltså får skydd mot anspråk från givarens borgenärer. Detta sker först när föräldern har överlämnat pengarna till t.ex. en bank utan att förbehålla sig rätt att förfoga över sitt barns pengar och utan att föräldern, ensam eller i förening med annan, likväl har en sådan fri rätt.

I praktiken innebär detta att föräldern måste sätta in pengarna med villkor om särskild överförmyndarkontroll hos bank, kreditmarknadsföretag eller företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet. Det föreslås härvid att en förälder inte skall kunna återkalla ett sådant villkor.

Skydd för den enskilde mot ställföreträdarens obehöriga dispositioner med huvudmannens medel

Preskription av fordran på skadestånd riktad mot en förordnad ställföreträdare

I dag gäller att en huvudman som vill väcka talan mot sin ställföreträdare om ersättning för försumlig förvaltning måste göra det inom ett år från det att han tog emot redovisning för förvaltningen. Enligt utredningens mening är ett år en i sammanhanget kort tid och preskriptionstiden bör därför utsträckas till tre år. Vidare föreslår utredningen att preskriptionen skall omfatta endast sådana omständigheter som framgår av redovisningen.

Preskription av fordran på skadestånd vid föräldrars fria förvaltning av sina barns tillgångar

Det finns i dag inte några särskilda preskriptionsregler som tar sikte på föräldrars fria förvaltning av sina barns tillgångar. I stället gäller den allmänna tioårspreskriptionen. Utredningen föreslår att också föräldrar som har fullgjort sådan förvaltning skall kunna komma i åtnjutande av den kortare preskriptionstiden under förutsättning att de kan prestera en redogörelse för sin förvaltning.

Sammanfattning SOU 2004:112

64

Möjlighet för överförmyndaren att kontrollera belastningsregistret i samband med förordnande av ställföreträdare

När någon skall få en god man eller förvaltare är det viktigt att överförmyndaren kan konstatera att den föreslagne ställföreträdaren inte förekommer i kronofogdemyndighetens register och inte har gjort sig skyldig till allvarligare brottslighet. Överförmyndaren kan redan i dag genom t.ex. en kreditupplysning få reda på om den tilltänkte ställföreträdaren har en oroväckande svag ekonomi. Det är vidare av stor vikt att överförmyndaren kan konstatera att en presumtiv ställföreträdare inte är kriminellt belastad. Uppgifter om begångna brott finns i Rikspolisstyrelsens belastningsregister. När det gäller belastningsregistret kan överförmyndaren inte själv begära att få ett utdrag. Utredningen föreslår nu att överförmyndaren skall erhålla en sådan befogenhet.

Kommunerna skall vara skyldiga att solidariskt med den förordnade ställföreträdaren svara för ren förmögenhetsskada som den enskilde har drabbats av till följd av ställföreträdarens förmögenhetsbrott

En hjälpbehövande person vars egendom t.ex. förskingras av en förordnad ställföreträdare (god man, förvaltare, vissa förmyndare) får en fordran på skadestånd på ställföreträdaren i fråga. Vanligtvis finns emellertid den förskingrade egendomen inte i behåll och möjligheterna för den enskilde att erhålla brottsskadeersättning för denna typ av skador är mycket begränsade.

För att den enskilde inte skall bli ställd helt utan möjlighet till gottgörelse för den förlust han har lidit föreslår utredningen att kommunen skall ansvara solidariskt med den förordnade ställföreträdaren för ren förmögenhetsskada som ställföreträdaren vållar genom ett förmögenhetsbrott. Anledningen till att ansvaret läggs på kommunen är att den har ålagts att, ibland mot den enskildes vilja eller utan hans samtycke, rekrytera en ställföreträdare, låt vara att själva beslutet om förordnande ofta tas av rätten i samband med att den anordnar ett ställföreträdarskap. Vidare har kommunerna möjlighet att genom försäkringar sprida risken för att behöva ge ut skadestånd i nu aktuellt hänseende.

Det solidariska skadeståndsansvaret bör begränsas till ett belopp motsvarande fem prisbasbelopp.

SOU 2004:112 Sammanfattning

65

Kontokort och internet

Utredningen har gjort en analys av i vilken utsträckning en ställföreträdare kan binda sin huvudman vid en rättshandling som har företagits med hjälp av den hjälpbehövandes kontokort eller internetbank. Av hänsyn till skyddet för den enskildes tillgångar föreslår utredningen inte några bestämmelser som utgör undantag från bl.a. nuvarande 11 kap. 5 § föräldrabalken för det fall rättshandlingen har företagits med kontokort eller internetbank.

Överförmyndarverksamheten

Resultaten av 1995 års reform

En av utredningens uppgifter har varit att kartlägga konsekvenserna av att vissa förmynderskapsärenden flyttades från tingsrätterna till överförmyndarna. Slutsatsen som dras är att överflyttningen i allt väsentligt har lett till ett positivt resultat, att det saknas anledning att återgå till den tidigare ordningen och att det inte heller finns skäl att flytta hanteringen av ärendena till någon annan myndighet. Däremot konstateras att åtgärder behövs för att förbättra vissa allmänna svagheter i överförmyndarorganisationen och ärendehanteringen.

Utgångspunkten är att överförmyndarverksamheten även i fortsättningen skall vara en kommunal angelägenhet; det har legat utanför uppdraget att överväga ett förstatligande av verksamheten. Vissa begränsade åtgärder för att åstadkomma förbättringar i organisationen och för att säkerställa kompetensen hos överförmyndarna är nödvändiga, delvis som en följd av utredningens förslag i övrigt.

Åtgärder inom kommunerna m.m.

Utredningens undersökningar visar att åtskilliga överförmyndare anser sig ha för små resurser för att klara verksamheten tillfredsställande. Det finns fog för att inom kommunerna överväga en prioritering av överförmyndarsysslorna, bl.a. till undvikande av utgiftsökningar inom den sociala sektorn. De förslag som lämnas innebär att fördelarna med överförmyndarnämnd som organisationsform blir mer framträdande, eftersom verksamheten tillförs fler uppgifter. Kommunerna bör emellertid alltjämt ha frihet att välja form för hur verksamheten skall organiseras. Länsstyrelserna föreslås få i uppgift

Sammanfattning SOU 2004:112

66

att i sin tillsynsverksamhet verka för att kommunerna anordnar överförmyndarverksamheten på ett ändamålsenligt sätt.

Kommunernas frihet vid val av överförmyndare och nämndledamöter lämnas orörd. Samtidigt erinras om att kravet på överförmyndarnas och tjänstemännens utbildningsnivå kommer att öka. Länsstyrelserna skall enligt förslaget se till att utbildningen av överförmyndare, ledamöter i överförmyndarnämnd och ersättare är tillfredsställande.

Möjligheterna att delegera överförmyndaruppgifter bör finnas kvar och i viss utsträckning vidgas.

Av föräldrabalken skall klart framgå att kommunerna kan tillsätta gemensam överförmyndarnämnd och bilda kommunalförbund för att fullgöra överförmyndaruppgifter.

Nya uppgifter för överförmyndarna

Överförmyndarna ges befogenhet att interimistiskt anordna godmanskap för hjälpbehövande vuxna resp. utvidga omfattningen av ett redan beslutat godmanskap. Ett sådant beslut skall omedelbart anmälas till rätten, som ex officio kan häva det, om det anses obefogat. Främst lär denna nya befogenhet komma att bli tillämplig i hälso- och sjukvårdsangelägenheter av brådskande natur. Detta ställer i sin tur vissa krav på jourhållning hos överförmyndarna.

Länsstyrelsernas tillsyn och roll i övrigt

Förstärkning av länsstyrelsernas roll

Ett centralt inslag i länsstyrelsernas tillsynsverksamhet är de inspektionsbesök som görs hos överförmyndarna. Målsättningen att varje myndighet får inspektionsbesök en gång årligen bör ligga kvar, men också omsättas i praktiken. Vidare bör länsstyrelserna uppmärksamma behovet av att göra inspektioner ”på förekommen anledning”, främst med anledning av klagomål.

Länsstyrelserna lämnar redan i dag på begäran råd till landets överförmyndare. Rådgivningsverksamheten bör emellertid också ha en aktiv sida, vilket innebär att länsstyrelserna på eget initiativ bör sprida information till överförmyndarna om t.ex. ny lagstiftning, rättsfall, JO-uttalanden m.m. Det kan också röra sig om generella råd om tillämpningen av mera allmänt hållna bestämmelser, till främjande

SOU 2004:112 Sammanfattning

67

av en enhetlig rättstillämpning. Råden kan dessutom gälla administrativa rutiner samt den utbildning av förmyndare, gode män och förvaltare för vilken överförmyndaren svarar. För att effektivisera särskilt den riktgivande, generella rådgivningen bör länsstyrelserna inleda ett samarbete på riksnivå, gärna tillsammans med Svenska Kommunförbundet och Föreningen Sveriges Överförmyndare.

Det är utredningens bedömning att en länsstyrelses verksamhet skulle kunna främjas ytterligare genom ett samarbete mellan länsstyrelser i angränsande län. Särskilt i de mindre länen är arbetsvolymen så liten att det kan visa sig svårt att upprätthålla kompetensen. Kostnaden per ärende tenderar också att öka när personalen inte kan arbeta upp rutiner på olika områden. För att ett långtgående samarbete över länsgränserna skall vara möjligt föreslår utredningen att 19 kap. 18 § föräldrabalken utformas så att en länsstyrelse kan utöva tillsyn över en överförmyndare i ett annat län.

DEL B

Företrädare för vuxna hjälpbehövande

Utgångspunkter för en reglering

Med dagens regler kan en vuxen hjälpbehövande förses med en ställföreträdare enligt föräldrabalken. De två institut som det är fråga om är godmanskap och förvaltarskap. Föräldrabalkens regler om ställföreträdarskap för vuxna har emellertid vissa brister. Bl.a. är det i dag oklart hur långt en förordnad ställföreträdares behörighet sträcker sig. Många personer är i behov av ett bättre skydd än det som dagens regelverk ger. Samtidigt finns i dagsläget svårigheter att rekrytera tillräckligt många ställföreträdare, vilket är ett problem som av allt att döma lär bli större med tiden.

Samhället har ett ansvar för att personer som har otillräcklig beslutsförmåga ges möjlighet att få en företrädare som kan åberopa sig på rättsligt stöd, eventuellt kopplat till ett domstols- eller myndighetsbeslut, när han eller hon företräder en sådan utsatt person. Lösningen föreslås bli att instituten godmanskap och förvaltarskap kompletteras med nya, mindre formella stödformer i särskild lagstiftning. Målgruppen för de nya stödformerna skall vara vuxna personer som saknar mental förmåga att ta ställning i en viss rättslig angelägenhet (bristande beslutskompetens). Reglerna om gode män och förvaltare

Sammanfattning SOU 2004:112

68

i föräldrabalken föreslås bilda basen i ett samordnat system om regler för ställföreträdarskap.

Det finns skäl för att låta människor själva föranstalta om ställföreträdarskapet inför tider då de kan tänkas vara i behov av hjälp. Ökade möjligheter skall därför finnas för den enskilde att för framtida sjukdomstillstånd och liknande utse ställföreträdare i t.ex. fullmakter som tar sikte just på sådana situationer.

Om en bedömning i det enskilda fallet leder till att en viss person skall anses sakna beslutskompetens och om han eller hon inte heller har fått eller själv utsett en behörig företrädare, skall personen på vissa kärnområden kunna förses med en ställföreträdare utan särskilda domstols- eller myndighetsbeslut. Den kategori av ställföreträdare som på detta sätt skall kunna ges en roll är anhöriga till den enskilde, under förutsättning att de accepterar uppgiften.

För personer som visserligen har ett hjälpbehov men som klarar av att fatta egna beslut skall en ställföreträdare utses endast i den mån den enskilde inte själv kan eller vill bli företrädd på annat sätt, t.ex. med stöd av fullmakter.

Utredningen framhåller som viktiga principer för en reform de hjälpbehövandes autonomi och frivilliga medverkan. Av särskild vikt är respekten för de hjälpbehövandes värdighet. De hjälpbehövandes egen inställning till olika åtgärder bör beaktas, trots att de vid tillfället för åtgärden kanske inte har tillräcklig kapacitet för att själva fatta beslut.

Gode män och förvaltare enligt föräldrabalken

Om uppdragets avgränsning, regelstrukturen m.m.

Anordnande av godmanskap enligt nuvarande 11 kap. 4 § föräldrabalken innebär inte att den enskildes självbestämmanderätt inskränks inom ramen för godmanskapet. Någon ändring härvidlag föreslås inte. Däremot skall en rättshandling som en god man företar inom ramen för förordnandet – men utan den enskildes samtycke – anses bindande för den enskilde, om denne uppenbart har saknat förmåga att själv ta ställning eller att meddela sin mening. För att ge underlag för en bedömning av om den enskilde befinner sig i ett sådant tillstånd som ger den gode mannen friare svängrum att agera föreslås att rätten skall kunna besluta att inhämta läkarintyg som utvisar om och i vilken utsträckning den enskilde har egen beslutsförmåga. I fler

SOU 2004:112 Sammanfattning

69

fall än för närvarande skall den enskildes eget samtycke också kunna presumeras (se nuvarande 11 kap. 5 § andra stycket föräldrabalken).

Uppdragen för ställföreträdarna enligt 11 kap. föräldrabalken bör, till skillnad mot vad som gäller för närvarande, avgränsas med hjälp av begreppen ekonomiska och personliga angelägenheter. Uppgifterna att bevaka den enskildes rätt och företräda denne i de angelägenheter som omfattas av uppdraget är att se som självklara inslag i respektive uppdrag (jfr nuvarande 11 kap. 4 § föräldrabalken).

Med dagens regler kan en person fråntas sin rättsliga handlingsförmåga i både ekonomiska och personliga hänseenden i samband med att förvaltarskap anordnas för honom eller henne. Möjligheterna att anordna förvaltarskap i ekonomiska angelägenheter skall finnas kvar på väsentligen oförändrade premisser. Ett tillkommande uttryckligt villkor för anordnande av förvaltarskap skall vara att ett sådant ställföreträdarskap är nödvändigt för att hindra att den enskildes ekonomi utsätts för väsentliga risker eller att han eller hon utnyttjas ekonomiskt på ett otillbörligt sätt. Däremot skall förvaltarskap inte kunna avse personliga angelägenheter. Detta leder till att det i vissa fall blir aktuellt att anordna både godmanskap och förvaltarskap för en och samma hjälpbehövande.

Som nämndes ovan finns det i dag vissa luckor i behörigheten när det gäller ställföreträdarskap enligt föräldrabalken. Främst är det i hälso- och sjukvårds- samt i forskningsrelaterade angelägenheter som bristerna är märkbara. Regleringen av ställföreträdande beslutsfattande för vuxna i personliga angelägenheter föreslås bli i princip heltäckande. En gräns sätts dock vid vissa frågor av utpräglat personlig karaktär. Inte heller skall en ställföreträdare kunna medge åtgärder som innebär tvång eller frihetsberövande av huvudmannen.

Detta kräver anpassningar av reglerna i föräldrabalken. En god man med behörighet i personliga angelägenheter skall i fortsättningen kunna representera en hjälpbehövande inom hälso- och sjukvård och andra närbesläktade områden. För att representantskap i vårdangelägenheter skall bli aktuellt måste detta anges särskilt i förordnandet.

Ställföreträdarnas personliga engagemang och relation till andra stödpersoner

Europarådets rekommendation om det rättsliga skyddet för hjälpbehövande vuxna betonar vikten av att den hjälpbehövande görs delaktig i beslut som rör honom eller henne. Uttryckliga regler med

Sammanfattning SOU 2004:112

70

denna innebörd föreslås bli införda i föräldrabalken. En god man – även när han beslutar utan krav på den enskildes samtycke – och en förvaltare skall enligt utredningsförslaget ha en skyldighet att beakta den enskildes uttryckta eller förmodade inställning när uppdraget utförs. Dessutom framhålls att den enskildes medel skall kunna användas till den enskildes välbefinnande, inte bara till hans nytta.

I det praktiska samspelet mellan god man/förvaltare och den hjälpbehövande utför ställföreträdaren många sysslor som inte har så starkt samband med ställföreträdarens roll som juridisk representant för den enskilde. Detta är naturligtvis av godo. Samtidigt finns anledning att lyfta fram ställföreträdarens roll som juridisk representant och samordnare av hjälpinsatser. Det sagda skall emellertid inte innebära att ställföreträdaren kan låta bli att informera sig om den enskildes personliga förhållanden, även om uppdraget begränsar sig till ekonomiska angelägenheter.

Ibland har en hjälpbehövande andra former av stödpersoner tilldelade för sig samtidigt som en god man eller förvaltare är förordnad för honom eller henne. En ställföreträdare enligt föräldrabalken bör samråda med sådana stödpersoner. Det bör inte finnas något formellt hinder mot att en person både är god man och fungerar som stödperson för den enskilde enligt annan lagstiftning. En viss restriktivitet är dock påbjuden i detta hänseende.

Ställföreträdarskap genom fullmakter och andra direktiv

Framtidsfullmakter

Många människor utfärdar fullmakter för att få hjälp med åtgärder av olika slag, kanske främst i ekonomiska angelägenheter. En fungerande fullmakt kan vara ett alternativ till representantskap i form av god man och, i vissa fall, förvaltare. Mycket talar dock för att en fullmakt enligt svensk rätt förlorar sin verkan sedan fullmaktsgivaren mist sin beslutsförmåga.

Utredningen föreslår att ett nytt fullmaktsinstitut med framtidsfullmakter införs för situationer i vilka en fullmaktsgivare inte längre själv kan råda över det som fullmakten är avsedd att omfatta. En framtidsfullmäktig – av naturliga skäl en person som fullmaktsgivaren har stort förtroende för – skall anses vara fullmaktsgivarens ställföreträdare.

SOU 2004:112 Sammanfattning

71

Reglerna, som tills vidare föreslås ingå i en ny lag (se nedan), skall ses som ett komplement till föräldrabalkens representationsregler. Fullmakterna skall kunna avse både ekonomiska och personliga angelägenheter, till skillnad från vad som är fallet med fullmakter enligt avtalslagens bestämmelser. För att fullmäktigen skall kunna företräda fullmaktsgivaren i hälso- och sjukvårdsfrågor måste detta uttryckas särskilt i fullmakten.

Den nya lagstiftningen bör anknyta till befintliga regelsystem, företrädesvis avtalslagen, ärvdabalkens bestämmelser om upprättande av testamente, föräldrabalken och sysslomannareglerna i handelsbalken. En fullmaktsgivare skall ges stort utrymme för individuella lösningar. Av rättssäkerhetsskäl bör vissa möjligheter finnas till insyn och kontroll från överförmyndarnas sida.

En framtidsfullmakt skall träda i kraft när fullmaktsgivaren varaktigt och i huvudsak är ur stånd att ha hand om de angelägenheter som framtidsfullmakten avser. Den skall vara skriftlig och i övrigt i princip underkastas samma formkrav som testamenten. Formkraven bör vara sådana att fullmaktsgivaren förmås att begrunda att fullmakten skall träda i funktion vid en tidpunkt då han eller hon har stora svårigheter att själv råda över dess existens.

Fullmaktsgivaren bör informera sin omgivning om att en framtidsfullmakt har upprättats. Ingen registrering av fullmakter föreslås. Det skall vara fullmäktigen som tar ställning till om fullmakten har trätt i kraft, varför han eller hon måste ha rätt att ta del av annars sekretessbelagda uppgifter om den enskildes hälsotillstånd.

Av naturliga skäl kan det visa sig svårt att återkalla en fullmakt av nu nämnt slag. Om det visar sig att en framtidsfullmakt används på ett sätt som inte varit förutsatt, skall fullmäktigen efter domstolsprövning kunna ersättas med god man eller förvaltare. Detta kan också bli nödvändigt, om fullmäktigen av olika skäl inte kan ta sig an uppdraget. Vidare skall en ställföreträdare kunna utses i sådana angelägenheter som inte täcks av förordnandena i framtidsfullmakten. Kopplingen till föräldrabalkens regler medför att en fullmäktig inte bör kunna ges större behörighet än vad en god man skulle ha kunnat erhålla.

Sammanfattning SOU 2004:112

72

Fullmakters verkan vid beslutsoförmåga hos fullmaktsgivaren

Som konstaterats ovan är det med gällande regler osäkert vilken verkan en ”vanlig” fullmakt enligt avtalslagen har sedan fullmaktsgivaren har blivit varaktigt och i huvudsak beslutsoförmögen. En rimlig konsekvens av att nya regler om framtidsfullmakter införs är att det i lag slås fast att en rättshandling som en fullmäktig företagit med stöd av en sådan fullmakt inte har större verkan än den skulle ha haft, om fullmaktsgivaren själv hade företagit rättshandlingen. En ny bestämmelse med denna innebörd föreslås bli införd i avtalslagen.

Ett viktigt undantag från denna princip föreslås. Det gäller skriftliga fullmakter som avser uppbärande av medel för periodiskt återkommande, sedvanliga betalningar eller andra penningöverföringar med anknytning till den enskildes dagliga livsföring. I praktiken rör det sig om autogiromedgivanden av tämligen rutinbetonat slag. Sådana fullmakter skall i princip få behålla sin giltighet även sedan fullmaktsgivaren har mist sin beslutskompetens, utan förbehåll eller formaliakrav. Detsamma skall gälla andra medgivanden om periodiska överföringar från den enskilde för sådana ändamål.

Anhöriga ställföreträdare i vissa ekonomiska angelägenheter

Mot bakgrund av att det visat sig svårt att rekrytera tillräckligt många gode män och förvaltare finns det skäl att föreslå även andra ställföreträdarkategorier än framtidsfullmäktige för vuxna personer. Det ligger nära till hands att då söka bland anhöriga till de hjälpbehövande.

Anhöriga till vuxna hjälpbehövande fyller av allt att döma en viktig funktion redan i dag på flera områden. Ett av dessa är den ekonomiska förvaltningen av medel som tillhör vuxna hjälpbehövande. Lagstödet för de åtgärder som vidtas, oftast med den enskildes bästa för ögonen, är emellertid bräckligt.

Utredningen föreslår därför att anhöriga skall ges legal behörighet i vissa ekonomiska angelägenheter för personer som har fyllt 18 år men som på grund av psykisk störning, sjukdom, skada eller liknande förhållande uppenbarligen varaktigt saknar förmåga att ha hand om sina ekonomiska angelägenheter. Lagen skall inte omfatta personer som lider av en bestående funktionsnedsättning när de fyller 18 år.

SOU 2004:112 Sammanfattning

73

Bestämmelserna bör tas in som ett andra kapitel i den ovan nämnda lagen om framtidsfullmakter, som föreslås få namnet lag om framtidsfullmakter m.m. och om behörighet i vissa fall för anhöriga (LFA).

I praktiken rör det sig om ställföreträdarskap för personer som har svårigheter att klara t.o.m. de mest elementära ekonomiska angelägenheter. Behörigheten bör inskränka sig till sedvanliga rättshandlingar med anknytning till den enskildes dagliga livsföring. De anhöriga skall bl.a. kunna sköta betalningar och träffa vissa avtal för den enskildes räkning samt upprätta eller återkalla autogirofullmakter.

Företrädarskap genom anhöriga i ekonomiska angelägenheter skall enligt förslaget ses som en subsidiär lösning; behörigheten skall inträda först om det kan konstateras att den enskilde varken har utsett framtidsfullmäktig eller har god man eller förvaltare på området. Uppgiften skall vara frivillig. I första hand är det den enskildes make eller sambo som kommer i fråga, därefter barn, barnbarn, föräldrar och syskon i fallande ordning. Endast en kategori av släktingar – i förekommande fall flera personer med identiska släktband till den hjälpbehövande – bör kunna företräda den anhörige i de angelägenheter som blir aktuella.

Kräver den enskildes förhållanden mer vidsträckt hjälp, återstår ingen annan utväg än att komplettera ställföreträdarskaran med en föräldrabalksrepresentant, alternativt att helt ersätta de anhöriga på denna väg. Det senare alternativet kan också bli aktuellt, om det visar sig t.ex. att de anhöriga missköter uppgiften. Viss tillsyn kan utövas av överförmyndaren.

Naturligtvis bör en anhörig ställföreträdare inte kunna företräda den enskilde i situationer där det finns motstående intressen. En annan begränsning som följer av förslaget är att den anhörige inte skall ha behörighet att företräda den enskilde i mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet. Anhöriga ställföreträdare skall under skadeståndsansvar handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde och ta hänsyn till hans eller hennes inställning, trots att den enskilde är beslutsoförmögen när behörigheten aktualiseras.

Ställföreträdarskap inom hälso- och sjukvård m.m.

Vuxna personer som av olika anledningar saknar förmåga att själva ta ställning till vård eller behandling kan med gällande regler mera sällan få hjälp av en ställföreträdare (god man eller förvaltare) i

Sammanfattning SOU 2004:112

74

beslutsfattandet. Vanligen vidtas åtgärder för sådana patienter med stöd av s.k. hypotetiska samtycken, dvs. samtycken som grundar sig på en bedömning av hur den enskilde skulle ha ställt sig till den angelägenhet som är i fråga, om han hade kunnat ta ställning.

Ställföreträdande beslutsfattande inom hälso- och sjukvården är en vedertagen konstruktion i bl.a. de övriga nordiska länderna. Vidare förutsätter internationella dokument på området att en ställföreträdare finns att tillgå för beslutsinkompetenta patienter. Det rådande rättsläget är således inte tillfredsställande. Bristen på möjligheter att arrangera ställföreträdarskap har också vållat problem i flera lagstiftningsärenden på forskningsområdet de senaste åren.

I betänkandet föreslås därför att en ny lag införs om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m. I lagen – som i det följande benämns LSH – behandlas även vissa närbesläktade bestämmelser om behandlingen i fråga om sådana patienter.

Beslut om att en patient skall anses sakna beslutsförmåga skall kunna fattas, om patienten p.g.a. psykisk störning, sjukdom, skada eller liknande förhållande uppenbarligen inte förmår att tillgodogöra sig information i en fråga rörande vården, att självständigt överväga konsekvenserna av beslut i frågan eller att meddela sin mening. Ett sådant beslut skall grunda sig på den uppkomna angelägenhetens karaktär och förhållandena när patientens ställningstagande aktualiseras och bör endast fattas om det har betydelse för patientens vård. Beslutet skall kunna begränsas till att avse särskilda delar av vården eller behandlingen.

Det skall ankomma på hälso- och sjukvårdspersonal att fatta beslutet. Patienten skall få ett meddelande om att det har fattats och skall ha möjlighet att överklaga det till förvaltningsdomstol.

När en patient saknar beslutsförmåga skall alltså han eller hon representeras av en ställföreträdare. Det är patientens ställföreträdare som tar ställning i frågor om samtycke till åtgärder inom vården. Ställföreträdaren skall även kunna företräda patienten i andra frågor som gäller hälso- och sjukvården. Trots att patienten har en ställföreträdare, är det patientens egen mening som skall fälla avgörandet, om han eller hon själv kan ta ställning; patienten är således på intet sätt ”omyndigförklarad”.

I första hand skall till ställföreträdare tas en person som patienten själv har utsett. Utöver framtidsfullmäktig, som alltså kan utses i en framtidsfullmakt när den enskilde har kvar sin beslutsförmåga, skall patienten kunna utnämna ett ”vårdombud”. Ett vårdombud

SOU 2004:112 Sammanfattning

75

skall kunna utses i anslutning till viss vård eller vistelse i t.ex. ett särskilt boende för äldre. Även för sådana utpekanden skall krävas att den enskilde/patienten har tillräcklig beslutsförmåga.

Om inte en framtidsfullmäktig eller ett vårdombud har utsetts, skall patienten representeras av en anhörig (se ovan om den turordning som gäller i fråga om representantskap i ekonomiska angelägenheter). Patienten skall själv i förväg kunna avböja att (vissa) anhöriga företräder honom.

Om en framtidsfullmäktig, ett vårdombud eller anhöriga inte skall eller kan representera den beslutsinkompetente patienten måste en god man förordnas. Så är fallet när någon annan ställföreträdare inte finns att tillgå, avböjer att representera den enskilde, inte kan anträffas eller annars är ur stånd att föra patientens talan. En anmälan till överförmyndaren måste då göras från vårdpersonalens sida om behovet av god man. Detsamma skall gälla om ställföreträdaren inte uppfyller vissa lämplighetskrav eller i klar strid med patientens intresse vägrar samtycke till en åtgärd. Även vid oenighet mellan anhöriga med gemensam behörighet måste en anmälan komma till stånd.

En ställföreträdare skall inte med bindande verkan kunna godta att patienten utsätts för tvång eller förleds att acceptera medicinering eller någon annan åtgärd.

Patientens ställföreträdare skall inte ha rätt att motsätta sig direkt livräddande eller livsuppehållande behandling. Undantag härifrån skall kunna göras för rent livsuppehållande behandling när patienten är oåterkalleligt döende eller befinner sig i ett permanent medvetslöst tillstånd, om patienten i en framtidsfullmakt har medgett detta.

Ställföreträdaren skall inte behöva kopplas in när det gäller åtgärder som kan hänföras till löpande omvårdnad eller som med hänsyn till omständigheterna kan anses vara mindre ingripande. Inte heller skall samtycke från ställföreträdaren behöva inhämtas när uppskov med en åtgärd skulle medföra risk för patientens liv eller för icke obetydlig skada på hälsan.

Ställföreträdaren skall till grund för sitt ställningstagande i princip lägga patientens inställning så som denna skulle ha varit, om patienten hade haft sin beslutsförmåga i behåll och utövat denna under gynnsamma betingelser. Till stöd för sitt ställningstagande skall ställföreträdaren ta eventuella i förväg upprättade, skriftliga meningsyttringar från patienten (vårddirektiv), men även andra yttranden från patienten kan få betydelse. Beskeden är inte bindande. Ställföreträdaren skall emellertid utgå från sådana besked när han företräder

Sammanfattning SOU 2004:112

76

patienten. Han bör också samråda med och ta hänsyn till de synpunkter som patienten ger uttryck för, trots att patienten skall anses sakna beslutsförmåga. Om ställföreträdaren likväl inte kan bilda sig en uppfattning om patientens förmodade inställning, skall i stället patientens bästa utgöra grund för ställningstagandet. – Även ansvarig hälso- och sjukvårdspersonal måste ta hänsyn till patientens förmodade inställning när den överväger åtgärder utan medverkan av ställföreträdare.

En särskild form av viljeyttring från en patients sida föreslås få ett mer konkret genomslag. Det rör ställningstaganden till rent livsuppehållande behandling i situationer då patienten är oåterkalleligen döende eller befinner sig i ett permanent medvetslöst tillstånd. Har patienten i ett särskilt dokument, omgärdat av vissa formkrav, (livsslutsdirektiv) motsatt sig sådan behandling, skall förklaringen i princip följas.

Ställföreträdare beträffande forskning på person

I flera lagstiftningsärenden på senare år har svårigheter vållats av det faktum att forskning kan behöva bedrivas på enskilda personer som saknar förmåga att själva ta ställning till sin medverkan i forskningen. I lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m., lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor och läkemedelslagen (1992:859) har olika sätt att angripa problemet valts.

I betänkandet lämnas förslag till en lagstiftning som skall ta sikte på vuxna beslutsoförmögna personers medverkan vid forskning, när samtycke från forskningspersonen krävs enligt gällande lagstiftning, särskilt frågan om det ställföreträdande samtycket.

Gemensamma bestämmelser för all forskning som kan beröras lämnas inte i någon för ändamålet föreslagen lag. I stället föreslås att bestämmelser om beslutsinkompetenta forsknings- och försökspersoner m.fl. och deras ställföreträdare ges i anslutning till respektive lags bestämmelser om samtycke.

Det är särskilt angeläget att forskning i vilken beslutssvaga personer deltar omgärdas av vissa spärrar. Den kanske viktigaste är att den enskilde har vetorätt. Även en person som egentligen saknar förmåga att själv ta ställning till deltagande i forskning bör med bindande verkan kunna avsäga sig medverkan. Mot den bakgrunden föreslås inte några särskilda, restriktiva regler om ställföreträdarskap vid beslutsfattande för beslutsoförmögna i forskningsangelägenheter.

SOU 2004:112 Sammanfattning

77

De ställföreträdarregler som gäller i fråga om hälso- och sjukvård av patienter utan beslutsförmåga föreslås i huvudsak bli tillämpliga även inom forskning, läkemedelsprövning och hantering av vävnadsprover, både när verksamheten bedrivs i samband med hälso- och sjukvård av patienten och när det saknas ett sådant samband. Vårdombud skall dock bara kunna vara ställföreträdare i det förra fallet. Både gode män och anhöriga skall alltså kunna fungera som ställföreträdare för den enskilde. Därigenom kan den enskilde i princip ha samma ställföreträdare enligt olika lagar som reglerar hans eller hennes medverkan i forskning m.m.

En särskild fråga som har tilldragit sig uppmärksamhet är hur samtycke skall kunna inhämtas för beslutsinkompetenta personers räkning när forskningsåtgärder aktualiseras i akuta situationer. Det står klart att det inte alltid är möjligt att avvakta till dess den enskildes vanlige ställföreträdare har beretts tillfälle att ta ställning. Därför föreslås att särskilt utsedda företrädare skall få pröva om samtycke skall lämnas, när det gäller forskning i samband med hälso- och sjukvård och klinisk läkemedelsprövning som är inriktad på akuta situationer. Motsvarande skall gälla ingrepp enligt transplantationslagen och hanteringen av vävnadsprover enligt biobankslagen. De särskilda företrädarna skall höra till hälso- och sjukvårdspersonalen men skall vara självständiga och oberoende i förhållande till forskningsverksamheten eller läkemedelsprövningen. Samtycke skall därefter snarast inhämtas från den enskilde eller dennes vanlige ställföreträdare. Om samtycke inte lämnas, får vidare åtgärder inte vidtas, om det inte rör sig om att använda inhämtade data.

Företrädarskap inom området för social välfärd

Ställföreträdarskap i ekonomiska angelägenheter, hälso- och sjukvård samt forskning har avhandlats ovan. Ett annat angeläget område där frågan om ställföreträdarskap får betydelse, inte minst för personer som saknar beslutsförmåga, är den sociala välfärden. Visserligen finns det i dag möjligheter att anordna ställföreträdarskap enligt föräldrabalken i sådana frågor, men även här gör sig behovet av icke myndighetsanordnade ställföreträdarskap gällande.

En ny lag föreslås därför bli införd om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom den sociala välfärden (LSV). Lagen skall gälla angelägenheter som rör bl.a. insatser som avses i socialtjänstlagen (2001:453), insatser för särskilt stöd och särskild

Sammanfattning SOU 2004:112

78

service som avses i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, ersättning för personlig assistans enligt lagen (1993:389) om assistansersättning samt förmåner genom socialförsäkring och bidragssystem som anges i 3 kap. socialförsäkringslagen (1999:799).

Lagen skall – till undvikande av gränsdragningsproblem – inte gälla ställföreträdarskap för allmän omvårdnad som ges i samband med hälso- och sjukvård.

I övrigt är uppbyggnaden av den nya lagen i stort identisk med vad som föreslås gälla inom hälso- och sjukvården. Följaktligen förutsätts att beslut om att en person skall anses sakna beslutsförmåga skall kunna fattas, om den enskilde p.g.a. psykisk störning, sjukdom, skada eller liknande förhållande uppenbarligen inte förmår att tillgodogöra sig information i en fråga rörande angelägenheter inom den sociala välfärden, att självständigt överväga konsekvenserna av beslut i frågan eller att meddela sin mening. Ett sådant beslut skall, liksom när det gäller företrädarskap i hälso- och sjukvårdsfrågor, grunda sig på den uppkomna angelägenhetens karaktär och förhållandena när den enskildes ställningstagande aktualiseras. Det bör endast fattas om det har betydelse för ställningstaganden till sociala förmåner eller omvårdnadsåtgärder.

Skaran av ställföreträdare som kan bli aktuell är i stort sett densamma som inom hälso- och sjukvården. Även vårdombud skall kunna ha behörighet, förutsatt att de redan har förordnande enligt LSH i fråga om pågående vård eller boende. Ett undantag från vad som föreslås i LSH är att personer som på grund av bestående funktionsnedsättning saknar beslutsförmåga när de fyller 18 år endast skall kunna företrädas av ställföreträdare enligt föräldrabalken.

Ställföreträdare ges i lagen behörighet att ansöka om sociala förmåner och att ta ställning i frågor om samtycke till hjälp- och stödåtgärder. Den som åtagit sig uppgiften att företräda den enskilde skall även bära visst ansvar för att uppgifter lämnas och att anmälningar görs enligt berörd lagstiftning.

Inte heller enligt LSV skall en ställföreträdare med rättslig verkan kunna godta tvångsåtgärder eller motsvarande. Patientens förmodade inställning skall, liksom enligt LSH, vara rättesnöre för ställföreträdarens agerande. Myndigheter m.fl. som svarar för att förmåner m.m. ges till den enskilde – i lagen kallade förmånsgivare – skall ha ett visst ansvar för att ställföreträdaren representerar den enskilde på ett godtagbart sätt.

SOU 2004:112 Sammanfattning

79

Ställföreträdare för vuxna i domstolsprocess

De regler som enligt rättegångsbalken gäller för ställföreträdarskap i mål och ärenden vid domstol kan uppfattas som diffusa. Eftersom nya ställföreträdarformer nu introduceras på andra rättsområden, finns det ett behov av att klargöra och komplettera reglerna om vem som skall kunna föra den enskildes talan i en process, men också vem som skall kunna ange brott riktade mot den enskilde till åtal när han eller hon inte själv förmår detta.

I förslaget till ändringar i rättegångsbalken slås fast att en god man enligt föräldrabalken skall kunna verka som ställföreträdare i en rättegång, oavsett om den enskilde har eller saknar processbehörighet. Den gode mannens processhandlingar skall som utgångspunkt kräva den enskildes samtycke för att vara bindande. En god man, förvaltare eller framtidsfullmäktig i ekonomiska angelägenheter skall ha angivelse- och åtalsrätt beträffande brott som rör i förordnandet berörd egendom. En god man eller framtidsfullmäktig med behörighet i personliga angelägenheter skall ha motsvarande rätt beträffande brott mot den enskildes person. Vissa tillrättalägganden om vem som skall ha rätt att föra en skadeståndstalan för den enskildes räkning föreslås.

En person som har ställföreträdare skall även i framtiden ha en obegränsad och ovillkorlig rätt att försvara sig själv i en fråga om straffansvar; en annan sak är att en ställföreträdare med behörighet i personliga angelägenheter också skall ges möjlighet att – vid sidan om den enskilde – föra talan i ansvarsdelen. Gäller det frågor om anspråk på skadestånd som riktas mot den enskilde på grund av brottslig eller annan skadegörande handling bör såväl den enskilde som dennes ställföreträdare i ekonomiska eller personliga angelägenheter kunna föra talan.

I fråga om förvaltningsprocessen föreslås att en beslutsinkompetent person skall kunna företrädas av ställföreträdare som utpekas i den särskilda lagstiftning som är tillämplig. Om särskilda regler saknas, får den enskilde inom ramen för förordnandet företrädas av framtidsfullmäktig eller ställföreträdare enligt föräldrabalken. En god mans processhandlingar skall som utgångspunkt även här kräva den enskildes samtycke för att vara bindande.

Rättegångsfullmakters verkan efter den tidpunkt då den enskilde mister förmågan att själv föra sin talan påverkas av förslaget. En rättshandling som ett rättegångsombud företar efter den tidpunkt då fullmaktsgivaren på grund av psykisk störning, sjukdom, skada eller

Sammanfattning SOU 2004:112

80

liknande förhållande varaktigt och i huvudsak är ur stånd att ha hand om de angelägenheter som rättegången gäller skall inte ha större verkan än den skulle ha haft, om fullmaktsgivaren själv hade företagit rättshandlingen.

Slutligen föreslås att en fullmäktig som härleder sin behörighet från framtidsfullmakt skall anses vara fullmaktsgivarens ställföreträdare i processuellt hänseende.

Ställföreträdares möjlighet att sätta någon annan i sitt ställe, m.m.

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare

I dag saknas lagregler om möjligheterna för förordnade förmyndare, gode män och förvaltare att genom fullmakt låta någon annan fatta beslut på den hjälpbehövandes vägnar. Praktiska skäl talar för att det bör vara möjligt för en god man eller förvaltare som t.ex. blir sjuk att tillfälligt låta någon annan biträda den hjälpbehövande. Likaså bör en ställföreträdare få överlåta beslutanderätt till t.ex. en advokat som har att företräda den hjälpbehövande i en komplicerad juridisk fråga.

Möjligheten att sätta någon annan i sitt ställe får emellertid inte leda till att den förordnade ställföreträdaren mer eller mindre överlåter ställföreträdarskapet på någon annan. Utredningen föreslår därför att en god man eller förvaltare endast vid eget, tillfälligt förhinder eller vid behov av hjälp i en viss, särskilt angiven angelägenhet får ge fullmakt till någon annan att företräda den hjälpbehövande.

Rör det sig om en fullmakt vid tillfälligt förhinder för den gode mannen eller förvaltaren, får ställföreträdaren endast låta den utomstående personen företa sedvanliga rättshandlingar som har anknytning till den hjälpbehövandes dagliga livsföring.

Den gode mannen eller förvaltaren får aldrig bemyndiga någon utomstående att företa rättshandlingar som ställföreträdaren inte själv får företa. Vidare skall framhållas att en god man inte med stöd av den föreslagna ordningen får överlåta åt annan att besluta i frågor som rör hälso- och sjukvård eller forskning.

Fullmakten skall vara skriftlig och vara ställd till en eller flera namngivna fysiska personer. Vid behov av hjälp i en viss, särskilt angiven angelägenhet som innebär förvaltning av den enskildes egendom får dock fullmakten ställas till en bank eller ett kreditmarknadsföretag.

SOU 2004:112 Sammanfattning

81

Utan hinder av den föreslagna ordningen får gode män och förvaltare, inom ramen för sitt förordnande, lämna och återkalla autogiromedgivanden och andra medgivanden till stående betalningsöverföringar.

Genom en hänvisning i 10 kap. föräldrabalken görs nu nämnda bestämmelser tillämpliga också på förordnade förmyndare.

Framtidsfullmäktige, vårdombud och anhöriga ställföreträdare

Framtidsfullmäktige, vårdombud och anhöriga ställföreträdare ges under vissa förhållanden rätt att på motsvarande sätt som gode män och förvaltare sätta någon annan i sitt ställe.

Oförutsedda händelser som medför förfall för vårdnadshavare

I dag finns det möjlighet att förordna en god man enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken för en underårig vars förmyndare på grund av sjukdom eller av någon annan anledning inte kan utöva förmynderskapet. En god man enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken kan emellertid inte fatta beslut i frågor som rör den underåriges personliga angelägenheter, dvs. vårdnadsfrågor.

Om ett barns föräldrar t.ex. skadas svårt i en trafikolycka och inte är kontaktbara under flera veckors tid kan behov uppkomma av någon som kan fatta beslut också i barnets personliga angelägenheter. Utredningen föreslår därför att det i sådana situationer skall kunna utses en tillfällig särskilt förordnad vårdnadshavare för den underårige. Den tillfällige särskilt förordnade vårdnadshavaren kan i likhet med särskilt förordnade vårdnadshavare fatta beslut i både ekonomiska och personliga frågor.

Gode mäns och förvaltares lämplighet, kvalifikationer och utbildning. Den enskildes inflytande i frågor rörande ställföreträdarskapet, m.m.

Gode mäns och förvaltares lämplighet och kvalifikationer

Utredningen föreslår att det av lagtexten skall framgå att överförmyndaren skall kontrollera den tilltänkte ställföreträdarens lämplighet i erforderlig utsträckning innan denne förordnas till god man eller

Sammanfattning SOU 2004:112

82

förvaltare. Härigenom ges signal till överförmyndarna att aktivt söka information för att undvika att någon olämplig person förordnas till ställföreträdare. Det kan röra sig om att begära referenser, ta in uppgifter från kronofogdemyndigheten för att förvissa sig om att den tilltänkte ställföreträdaren inte är registrerad där för några skulder eller att begära ett utdrag ur belastningsregistret.

Dessa åtgärder är nödvändiga för att i möjligaste mån säkerställa att den hjälpbehövande får en ställföreträdare som är kompetent att klara av uppdraget och att han inte riskerar att utnyttjas av ställföreträdaren.

Utbildningsfrågor

För närvarande saknas bestämmelser om vem som ansvarar för att gode män och förvaltare får utbildning och fortbildning. I praktiken är det dock överförmyndarna som ser till att de som har uppdrag som ställföreträdare får utbildning för sin uppgift.

Utredningen föreslår att det i föräldrabalken införs en bestämmelse i vilken det föreskrivs att det är överförmyndaren som skall se till att gode män och förvaltare får erforderlig utbildning. Även om en sådan bestämmelse i viss mån kan sägas vara en kodifiering av en redan gällande ordning utgör regleringen ett viktigt avstamp i frågan om vem som skall ta initiativ till och samordna utbildningsinsatserna.

Utbildningen av gode män och förvaltare bör delas in i en grundutbildning som behandlar grundläggande och praktiska frågor om ställföreträdarskap och en specialutbildning som syftar till att ge kunskaper inom ett smalare område, t.ex. demenssjukdomar. Specialutbildningen bör ses som en påbyggnadsutbildning.

Länsstyrelserna bör vidare utarbeta riktlinjer för vilka moment som utbildningen av gode män och förvaltare bör innehålla.

Utredningen föreslår att det i 19 kap. föräldrabalken införs en bestämmelse i vilken det föreskrivs att länsstyrelsen skall tillse att utbildningen av överförmyndare är tillfredsställande.

Den enskildes inflytande vid valet av god man och förvaltare

Många gånger kan den hjälpbehövande ha en uppfattning om vem han eller hon vill ha som god man eller förvaltare. För att markera den enskildes inflytande vid valet av ställföreträdare föreslår utredningen

SOU 2004:112 Sammanfattning

83

att det i 11 kap. 21 § föräldrabalken införs en bestämmelse i vilken det föreskrivs att den person som den enskilde föreslår skall utses till ställföreträdare under förutsättning att den som föreslås uppfyller lämplighetskraven och är villig att åta sig uppdraget.

Den enskildes rätt till muntlig förhandling

Enligt nuvarande 11 kap. 16 § föräldrabalken är huvudregeln att rätten skall höra den enskilde muntligen i ett ärende om anordnande av förvaltarskap eller godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken. Från denna huvudregel finns det undantag. Sålunda kan rätten underlåta att hålla muntlig förhandling om det med hänsyn till den enskildes tillstånd är meningslöst att hålla en sådan förhandling eller om det kan vara skadligt för den enskilde. Vidare kan förhandling underlåtas om den enskilde själv har gjort ansökan om att få en ställföreträdare eller medgett en sådan ansökan.

För att ytterligare stärka den enskildes rätt föreslår utredningen att den hjälpbehövande skall ges en ovillkorlig rätt till muntlig förhandling, om han eller hon själv begär det.

Frågor om ersättning till förordnade förmyndare, gode män, förvaltare och särskilt förordnade vårdnadshavare m.fl.

Ersättningens bestämmande och storlek

Svenska Kommunförbundet har i ett cirkulär från år 1990 lämnat rekommendationer i fråga om lämpliga ersättningsnivåer till gode män och förvaltare. Av utredningens undersökningar framgår dock att ersättningen till förordnade ställföreträdare varierar förhållandevis mycket från kommun till kommun. En del organisationer för gode män och förvaltare har mot bakgrund härav framställt krav på att det i författning närmare skall fastställas vilken ersättning en förordnad ställföreträdare har rätt till. Vidare har dessa organisationer krävt att ersättningen till förordnade ställföreträdare höjs generellt sett.

Det synes vara konstitutionellt tveksamt att genom förordning bestämma vilken ersättning som skall utges till förordnade ställföreträdare.

Enligt utredningens uppfattning bör även i framtiden överförmyndaren inom ramen för en tämligen allmänt hållen lagregel avgöra

Sammanfattning SOU 2004:112

84

hur ersättningen till förordnade ställföreträdare skall bestämmas, med möjlighet till domstolsprövning.

Nuvarande riktlinjer beträffande lämpliga arvodesnivåer bör dock, som allmänna råd, omarbetas under länsstyrelsernas ledning och göras mer utförliga.

Utredningen föreslår vidare att det i 12 kap. 16 § föräldrabalken införs en bestämmelse att överförmyndaren bör ha fattat beslut om ersättning till förordnade ställföreträdare senast fyra månader efter det att en årsräkning eller sluträkning har getts in till överförmyndaren.

Tidpunkten för ingivande av årsräkning

Enligt nuvarande bestämmelser skall en årsräkning omfatta kalenderåret. Denna ordning har emellertid lett till att vissa överförmyndare drabbas av en anhopning av årsräkningar kring den 1 mars varje år.

För att göra det möjligt för överförmyndarna att sprida ut granskningen av årsräkningar över hela året föreslår utredningen att det skall vara möjligt att tillämpa ”brutna räkenskapsår”, dvs. besluta att en förordnad ställföreträdare skall redovisa t.ex. tidsperioden 1 juni till den 31 maj varje år.

Den enskildes skyldighet att betala sin ställföreträdares arvode m.m.

I dag gäller enligt 12 kap. 16 § föräldrabalken att om inte särskilda skäl föranleder något annat, skall arvode och ersättning för utgifter till den förordnade ställföreträdaren betalas med den enskildes medel i den mån hans eller hennes beräknade inkomst under det år när uppdraget utförs eller hans eller hennes tillgångar under samma år överstiger två gånger prisbasbeloppet.

Den nuvarande ordningen har kritiserats på flera punkter. För det första framstår beloppsgränsen som alltför snäv för de personer som har inkomster strax över två prisbasbelopp. För det andra medför den omständigheten att det är den enskildes inkomst före skatt som avses i paragrafen att den hjälpbehövande drabbas av negativa tröskeleffekter. För det tredje har det nya pensionssystemet med beskattningsbar pension inneburit att pensionärer som tidigare hade inkomster understigande två prisbasbelopp i dag har en bruttoin-

SOU 2004:112 Sammanfattning

85

komst överstigande denna gräns trots att den behållna inkomsten i praktiken är densamma som tidigare.

För att komma till rätta med nu nämnda problem föreslår utredningen att den nuvarande beloppsgränsen i 12 kap. 16 § föräldrabalken om två prisbasbelopp behålls, men denna beloppsgräns skall ta sikte på den enskildes inkomst efter skatt. Härigenom tillåts den enskilde behålla ett större disponibelt belopp än i dag innan skyldigheten att ersätta ställföreträdaren inträder. Samtidigt undviker man de negativa tröskeleffekterna och oönskade effekter av det nya pensionssystemet.

Utredningen föreslår vidare att det klargörs i 12 kap. 16 § föräldrabalken att den socialavgift som belöper på den förordnade ställföreträdarens arvode inte skall inkräkta på det inkomstbelopp som den enskilde skall få behålla.

Del C

Några speciella frågor angående arv och testamente, avveckling av bostad med hyresrätt, tystnadsplikt, m.m.

Möjlighet för god man och förvaltare att avstå från arv eller testamente

I nuvarande 15 kap. 6 § föräldrabalken finns ett förbud för en god man eller förvaltare att avstå från arv eller testamente. Ett undantag görs dock för situationen då ett särkullbarn avstår från arv till förmån för den efterlevande maken.

Förbudet att avstå från arv hindrar inte en god man eller en förvaltare från att godkänna ett testamente till förmån för någon annan än huvudmannen under förutsättning att testamentet är giltigt. Godkänner ställföreträdaren ett testamente som är ogiltigt rör det sig däremot om ett avstående från arv, vilket inte är tillåtet. Det kan ibland vara svårt för en god man eller förvaltare att avgöra huruvida ett testamente som avskär huvudmannen från arv kommer att stå sig i en klanderprocess. Samtidigt kan testators vilja te sig högst rimlig och ställföreträdaren kan av den anledningen vilja godkänna testamentet trots att han därigenom riskerar att bryta mot förbudet mot arvsavståenden i 15 kap. 6 § föräldrabalken.

Utredningen föreslår mot bakgrund av vad som nu har sagts att det i 15 kap. 6 § föräldrabalken föreskrivs att om det finns särskilda skäl och om överförmyndaren samtycker, kan en god man eller för-

Sammanfattning SOU 2004:112

86

valtare godkänna ett testamente trots att godkännandet kan anses innefatta ett avstående från arv.

Avveckling av bostad med hyresrätt

Nu gällande regler i föräldrabalken saknar spärrar för en ställföreträdares åtgärder med en befintlig hyresrätt till en bostadslägenhet, något som ter sig inkonsekvent. Utredningen föreslår därför att föräldrar, förordnade förmyndare, gode män och förvaltare endast med överförmyndarens samtycke skall kunna säga upp eller överlåta avtal om hyresrätt för den enskildes räkning.

Tystnadsplikt för ställföreträdare

I utredningens delbetänkande (SOU 2003:51) behandlades frågan om tystnadsplikt för ställföreträdare för ensamkommande barn. Anledning att införa en sådan ansågs inte föreligga. Utredningens uppfattning är att det inte heller finns tillräckligt starka skäl för att föreslå sådana regler om tystnadsplikt när det gäller ställföreträdare för vuxna.

Upplysningsskyldighet för ställföreträdare

Enligt nuvarande regler i föräldrabalken kan överförmyndaren kräva att förmyndare, gode män och förvaltare lämnar uppgifter om sin verksamhet. Som en komplettering föreslås överförmyndaren också få möjlighet att begära in handlingar om ställföreträdarens verksamhet och att besluta om vitesföreläggande för det fall skyldigheten att avge upplysningar respektive att lämna handlingar försummas.

Övriga förslag

Utredningens förslag ger upphov till åtskilliga följdändringar i befintlig lagstiftning. Bl.a. tas bestämmelser om gode mäns och förvaltares skyldigheter i vissa fall bort från lagstiftning som berör främst den sociala välfärden, dock utan att någon saklig ändring eftersträvas.

I sekretesslagen (1980:100) införs en ny paragraf i 14 kap. som innebär att sekretess till skydd för den enskilde inte gäller i förhåll-

SOU 2004:112 Sammanfattning

87

ande till en (potentiell) ställföreträdare som har behov av uppgifterna i sin ställföreträdarroll, vidare att en ställföreträdare under vissa omständigheter även i övrigt skall kunna förfoga över sekretessen. Dessutom klargörs i personuppgiftslagen (1998:204) under vilka omständigheter en ställföreträdare skall kunna företräda en enskild i frågor om behandling av personuppgifter.

Ikraftträdande

Utredningens förslag föreslås träda i kraft den 1 juli 2007. Möjligheter bör dock finnas att låta somliga förslag träda i kraft vid annan tidpunkt, om detta bedöms angeläget.

89

Utredningens uppdrag och arbete

Utredningens uppdrag

Utredningen om förmyndare gode män och förvaltare tillsattes våren 2002 och påbörjade omedelbart sitt arbete.

En av huvuduppgifterna är enligt direktiven (dir. 2002:55), som beslutades vid regeringssammanträde den 4 april 2002, att utvärdera 1995 års förmynderskapsreform. Utvärderingen skall särskilt ta sikte på reformens avreglering av föräldrars förmyndarförvaltning och de nya arbetsuppgifter som överförmyndarna och länsstyrelserna fått.

Utredaren skall därutöver granska och ta ställning till behovet av ändringar i regelverket för gode män och förvaltare. En särskild fråga är enligt direktiven om god man, förvaltare eller någon ny form av legal ställföreträdare skall kunna lämna samtycke till åtgärder inom hälso- och sjukvård, socialtjänst eller forskning för personer som på grund av sjukdom, psykisk störning eller liknande inte själva förmår att ge samtycke. Parallellt med detta åliggande skall utredaren överväga om reglerna bör ändras även mot bakgrund av den rekommendation om skydd för hjälpbehövande vuxna som år 1999 antogs av Europarådet.

Av direktiven framgår att utredaren generellt skall se över de stödformer som erbjuds i föräldrabalken och inventera reformbehovet. Gode mäns och förvaltares behörighet har redan nämnts. Utredaren skall också undersöka vilka åtgärder som är möjliga att vidta för att garantera tillgången på kvalificerade och lämpliga gode män och förvaltare. Med det senare hör även samman frågor om utbildning av sådana ställföreträdare, överförmyndarnas möjligheter att utöva en effektiv tillsyn samt arvoderingen av ställföreträdarna.

I uppdraget ingår också att undersöka om utfärdande av fullmakter för en framtida situation – i detta betänkande benämnda framtidsfullmakter – är ett gångbart alternativ till stödformerna i föräldrabalken och om ett sådant institut i så fall bör formaliseras.

Utredningens uppdrag och arbete SOU 2004:112

90

I direktiven anges att utredaren skall se över vissa bestämmelser som syftar till att begränsa konsekvenserna av att personer med bristande rättshandlingsförmåga ingår avtal och undersöka om det finns behov av ändrade bestämmelser för att förhindra att hjälpbehövande personer utsätts för övergrepp utan att detta blir föremål för någon reaktion.

I direktiven sägs också att utredaren skall följa upp vissa lagändringar från år 1997 som syftat till att förbättra det rättsliga skyddet för s.k. ensamkommande barn och överväga om ytterligare åtgärder behöver vidtas för att stärka skyddet för dessa barn.

Utredaren får enligt direktiven ta upp andra frågor om förmyndare, gode män och förvaltare som aktualiseras under utredningsarbetet, om det bedöms motiverat.

Den 20 februari 2003 beslutade regeringen tilläggsdirektiv (dir. 2003:23), enligt vilka utredaren skall behandla frågan om det rättsliga skyddet för ensamkommande barn med förtur. I delbetänkandet God man för ensamkommande flyktingbarn (SOU 2003:51) redovisade utredningen sina överväganden och förslag i de delar som rör de ensamkommande barnen. Förslagen kommer enligt uppgift att bli föremål för en lagrådsremiss i november innevarande år.

Uppdraget skulle enligt enligt de ursprungliga direktiven redovisas senast den 1 juli 2004. Tilläggsdirektiv beslutades emellertid den 6 maj 2004 med innebörd att tiden för redovisning av uppdraget förlängs till den 31 december 2004 (dir. 2004:56).

Direktiven har tagits in i betänkandet som bilagorna 1–3.

Arbetets bedrivande

Utredningen påbörjade arbetet i april 2002. I juni 2003 redovisade utredningen, som ovan nämnts, delbetänkandet God man för ensamkommande flyktingbarn.

Under arbetets gång har ett antal sakkunniga och experter biträtt den särskilde utredaren, bl.a. genom att bidra med bakgrundsmaterial och synpunkter från kolleger och interna referensgrupper.

Den särskilde utredaren, de sakkunniga och experterna har under hela utredningsarbetet sammanträtt kontinuerligt. Särskilda sammanträden har dessutom hållits med sakkunniga och experter vid diskussioner med inriktning på dessa personers specialkompetens.

Under arbetet har åtskilliga besök och sammanträffanden förekommit med företrädare för myndigheter och intresseorganisationer,

SOU 2004:112 Utredningens uppdrag och arbete

91

i många fall sedan utredningen först översänt ett diskussionsmaterial. Vid möten har utredningen informerat om och inhämtat synpunkter på det pågående arbetet.

I syfte att skapa ett underlag för arbetet med en lagstiftning rörande ställföreträdarskap på hälso- och sjukvårdens område bjöds 18 yrkesföreningar, fackförbund och intresseorganisationer m.fl. med anknytning till sjukvård in till diskussioner kring en idéskiss. I detta sammanhang deltog representanter för utredningen vid sammanträden med bl.a. Vetenskapsrådets arbetsgrupp för forskningsetik och Statens medicinsk-etiska råd (SMER). Efter genomförda möten gavs berörda organisationer tillfälle att lämna synpunkter på ett preliminärt lagförslag på området.

Utredningen har sammanträffat och diskuterat med överförmyndare i samband med Föreningen Sveriges Överförmyndares årsmöten. Vidare har utredningen träffat företrädare med tillsynsuppgifter på överförmyndarområdet för samtliga länsstyrelser. Ett särskilt besök har gjorts på Länsstyrelsen i Stockholms län. Lokala besök har även gjorts på överförmyndarnämnd, länsstyrelse, särskilt boende och stadsdelsförvaltning. Utredningen har också sammanträffat med Personliga Ombud i Skåne (POS) och Föreningen Jämlikhet, Assistans & Gemenskap (JAG). Kontakter och informationsutbyte har förekommit med representanter för ett forskningsprojekt vid Lunds Universitet om s.k. livstestamenten, ”Förhandsdirektiv för vård i livets slutskede. Etiska, juridiska och psykologiska aspekter”. Vidare har utredningen vid två tillfällen träffat och diskuterat med representanter för ett flertal godmansföreningar samt besökt kommunanställda gode män och förvaltare i Föreningen Sveriges Förvaltarenheter (FSF). Uppgifter om ekonomisk brottslighet mot underåriga och vuxna hjälpbehövande har inhämtats från de regionala åklagarmyndigheterna.

Utredningen har också intervjuat dåvarande justitieombudsmannen Jan Pennlöv rörande överförmyndarnas verksamhet och handikappombudsmannen Lars Lööf, företrädare för Datainspektionen samt professor Inga-Lill Rahm Hallberg, Lund. Samverkan och informationsutbyte har förekommit med regeringens demensarbetsgrupp. Departementssekreteraren Catharina Morthenson Ekelöf, sakkunnig i utredningen, har också fungerat som sekreterare i arbetsgruppen.

För att få en uppfattning om omfattningen och fördelningen av antalet förmynderskapsärenden hos överförmyndarna, vilka organisationsmässiga förutsättningar som finns för överförmyndarverk-

Utredningens uppdrag och arbete SOU 2004:112

92

samheten samt olika problemställningar, bl.a. med anknytning till förändringarna som inträdde efter 1995 års reform, har utredningen hösten år 2002 genomfört en enkät bland 75 av landets överförmyndare. Ca 60 svar inkom. I två omgångar har också landets länsstyrelser beretts tillfälle att lämna svar på utredningens frågor om hanteringen av tillsynsuppgifter som överförts till länsstyrelserna genom reformen år 1995.

En enkät har även skickats till 60 kommuner och stadsdelsförvaltningar med frågor om socialtjänstens handläggning av ärenden enligt socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (se särskild redovisning härav i avsnitt B 10.2.8).

En enkät har tillställts ett tjugotal tingsrätter avseende handläggningen av förmynderskapsärenden.

Adjungerade professorn, dr. jur. Svend Danielsen har på utredningens uppdrag utarbetat en redogörelse över s.k. framtidsfullmakters förekomst och användningsområde i ett internationellt perspektiv (bilaga 4). Bl.a. Catharina Morthenson Ekelöf, docenten Carl Johan Fürst och medicinalrådet Helena Silfverhielm har bidragit med skrivningar i avsnitt B 4.1 om målgrupper. Fil. kand. Linus Broström och jur. kand. Morten Klemme Nielsen har granskat och lämnat synpunkter på utredningens bakgrundsbeskrivning av tänkbara modeller för ställföreträdande beslutsfattande inom hälso- och sjukvården (avsnitt B 8.12.11).

Särskilda yttranden har lämnats av Ulla Lönnqvist Endre, Ingmar Hammer, Björn Norell, Lars Rutberg, Elisabeth Rynning, Eva von Schéele och Kerstin Tegnér.

Nordiskt samarbete

Utredningen besökte den norska Vergemålsutredningen i Oslo hösten 2002, varvid främst vissa gemensamma frågeställningar i arbetet, bl.a. förutsättningarna för ställföreträdarskap och s.k. framtidsfullmakter, diskuterades. Utredningen besökte också Civilretsdirektoratet och Sundhetsministeriet i Köpenhamn sommaren 2003 för att inhämta danska erfarenheter av lagstiftningen om værgemål och livstestamenten.

I september 2003 medverkade utredningen i samnordiska diskussioner i Oslo rörande möjligheter till en samsyn på förmynderskapsrätten m.m. Vid mötet deltog representanter för Vergemålsutvalget samt för de danska, finska och isländska justitieministerierna m.fl. I

SOU 2004:112 Utredningens uppdrag och arbete

93

anslutning till mötet tillsatte Justitieministeriet i Finland en arbetsgrupp med uppdrag att bl.a. bereda ett förslag om tillämpningsområdet för framtidsfullmakter. Förhandlingar med Vergemålsutvalget fortsatte vid ett möte i Malmö våren 2004, varvid vissa lagtextutkast behandlades.

I utredningen har som expert anlitats professorn, dr. jur. Svend Danielsen, som var ordförande i den danska utredning vars betänkande legat till grund för en omfattande revision och modernisering av förmynderskapslagstiftningen år 1997.

Samarbetet med det norska Vergemålsutvalget har lett till en långtgående enighet om bl.a. utformningen av bestämmelser om framtidsfullmakter och om förutsättningarna för att vuxna hjälpbehövande skall kunna få en ställföreträdare.

Något om arbetets inriktning och avgränsning

Utredningen har sett det som en viktig uppgift att föreslå en någorlunda fullständig reglering av frågan om vem som företräder personer som har brister i beslutsförmågan eller annars är hjälpbehövande av liknande skäl. Särskild uppmärksamhet har, som också framgår av redogörelsen för utredningens arbete, ägnats problemet om företrädare för beslutsoförmögna personer inom sjukvården, men också på det sociala området, beträffande forskning och annars i personliga angelägenheter. Vissa begränsningar har dock iakttagits. Det har inte ansetts vara en uppgift för utredningen att systematiskt överväga hur underårigas intressen i personliga och liknande angelägenheter skall bevakas i skilda sammanhang. Inte heller har det ankommit på utredningen att mer allmänt föreslå regler om patienters ställning inom hälso- och sjukvården. Med detta sammanhänger att utredningen inte direkt har haft att ta ställning till frågorna om användning av tvång i en eller annan form inom den i princip frivilliga medicinska och sociala vården och omvårdnaden.

Utredningen har haft ambitionen att föreslå ändringar i alla gällande lagar som berörs av de centrala förslagen. Vissa undantag anges i ingressen till författningskommentaren. Utredningen har inte heller närmare övervägt de internationellt privaträttsliga konsekvenserna av lagförslagen. Förslag till nya förordningar eller ändringar i gällande sådana lämnas i allmänhet inte. I en särskild bilaga presenteras emellertid en del utkast till föreskrifter i förordningar, när det har ansetts av värde för sammanhangets skull.

Utredningens uppdrag och arbete SOU 2004:112

94

Utredningen har i sitt delbetänkande God man för ensamkommande flyktingbarn, SOU 2003:51, föreslagit att bestämmelser om god man för ensamkommande flyktingbarn m.fl. av flera skäl bör skapas inom ramen för en särskild lagstiftning i stället för att denna reglering förs in i föräldrabalken. På grund härav och då den föreslagna regleringen kommer att leda till lagstiftning inom en förhållandevis snar framtid anser utredningen att det inte är lämpligt att i slutbetänkandet behandla frågan huruvida bestämmelserna om god man för ensamkommande flyktingbarn m.fl. bör flyttas över till föräldrabalken.

Bestämmelser med ikraftträdandedatum efter den 1 juli 2004 har i allmänhet inte beaktats. Detsamma gäller publiceringar av förslag och andra händelser efter nämnda dag.

Läsanvisningar

Betänkandet är samlat i tre band. Det första upptar inledningsavsnitt och allmän motivering, del A. Det andra bandet innehåller återstoden av den allmänna motiveringen, delarna B, C, D och E. Lagförslagen ligger i det tredje bandet tillsammans med författningskommentarer. Där återfinns också särskilda yttranden, fem bilagor till betänkandet och en källförteckning.

Den allmänna motiveringen har sin tyngdpunkt i delarna A och B. Stoffet är, i anslutning till utredningens direktiv, fördelat mellan dem så att del A har sin utgångspunkt i uppföljningen av 1995 års förmynderskapsreform, vars huvudinriktning gällde en avreglering av föräldrars förmyndarförvaltning, och del B handlar om ställföreträdare för vuxna hjälpbehövande. Reglerna om förmyndarförvaltningen, som är av ekonomisk natur, sammanfaller i väsentliga stycken med reglerna om förordnade förmyndares, gode mäns och förvaltares ekonomiska hantering för sina huvudmäns räkning. Frågor om dessa reglers innehåll har därför behandlats sammanhållet i del A. Några organisatoriska frågor diskuteras dessutom i denna del. I viss mån har det också tett sig oundvikligt att i denna del komma in på spörsmål som är gemensamma för ställföreträdares befattning med ekonomiska och personliga angelägenheter. Vissa ämnen kommer därför att beröras av framställningen både under huvudavsnitten A och B. I syfte att underlätta för läsaren att hitta rätt har utredningen försett betänkandet med två innehållsförteckningar, en över huvudstolparna i betänkandet och en detaljerad, som har sidhänvisningar till alla

SOU 2004:112 Utredningens uppdrag och arbete

95

underrubriker. Rikhaltiga hänvisningar görs också mellan texterna i de olika delavsnitten i betänkandet.

Del C i den allmänna motiveringen behandlar frågor om rättsskyddet för personer med nedsatt beslutsförmåga, delvis som en komplettering till framställningen under avsnitt B. Dessutom tas upp ett par speciella problem angående föräldrabalksreglerna som inte har funnit någon naturlig plats i de föregående kapitlen. Tidpunkten för ikraftträdandet berörs i del D, likaså vissa mera centrala övergångsproblem. I del E behandlas förslagens effekter i fråga om främst kostnader.

97

Föräldrabalken under reformering

Lagarna om barn utom äktenskap, om äktenskaplig börd och om adoption tillskapades år 1917. Nämnda lagar sammanfördes år 1949, tillsammans med lagen om barn utom äktenskap från år 1920 och lagen om förmynderskap från år 1924, till en föräldrabalk.

Åtskilliga ändringar har gjorts i föräldrabalken efter dess tillkomst, bl.a. avseende fastställandet av faderskapet till barn utom äktenskap 1969, adoptionsinstitutet (1958 och 1970) barns namn (1963 och 1982) och myndighetsåldern (1969 och 1974). Nya regler om verkställighet som rör barn infördes år 1967. Barnavårdsmannainstitutionen avskaffades år 1973.

Förslag till ändringar i förmynderskapslagstiftningen lämnades 1974 (prop. 1974:142, LU 1974:38, SFS 1974:1038). Därigenom inskränktes möjligheterna att förklara en person omyndig, samtidigt som det gjordes lättare att förordna god man för den som behöver hjälp med att sköta bl.a. sina ekonomiska och rättsliga angelägenheter.

Den 1 januari 1977 trädde nya regler för vårdnaden om barn i kraft. Samtidigt gjordes vissa jämkningar i fråga om faderskapet till barn i äktenskap. De nya reglerna innebar bl.a. att termerna äktenskaplig börd, barn i äktenskap och barn utom äktenskap avfördes ur lagtexten. Redaktionella ändringar gjordes i samma skede genom omflyttningar av bestämmelser, bl.a. i 20 kap. rörande förfarandet i mål och ärenden enligt föräldrabalken. Året därefter antogs nya regler om den familjerättsliga underhållsskyldigheten och nya processuella regler om vårdnad. Vårdnadsreglerna ändrades på nytt år 1983.

Artificiell insemination blev föremål för lagstiftning år 1984. En lag (1988:711) om befruktning utanför kroppen antogs senare (omfattande ändringar genomfördes i sistnämnda lag så sent som i SFS 2002:252). År 1988 infördes den nya äktenskapsbalken, vilket dock endast ledde till vissa följdändringar i föräldrabalken.

Föräldrabalken under reformering SOU 2004:112

98

Förmynderskapslagstiftningen reformerades åter genom ändringar som trädde i kraft den 1 januari år 1989 (prop. 1987/88:124, bet. 1988/89:LU9, SFS 1988:1251). Institutet omyndigförklaring avskaffades då. I stället infördes ett slags utbyggd form av godmanskap, nämligen förvaltarskapet. Samtidigt antogs vissa ändringar i reglerna om god man, vilka syftade till att minska risken för att den hjälpbehövande och den gode mannen skulle företa kolliderande rättshandlingar. Omflyttningar gjordes i balken, främst avseende bestämmelserna i 10, 11 och 18 kap.

Reglerna om vårdnad och umgänge ändrades med ikraftträdandedatum den 1 mars 1991 (SFS 1990:1526). De nya bestämmelserna syftade till att röja väg för att föräldrarna själva skulle kunna komma överens i vårdnads- och umgängesfrågor.

En tredje större reform på förmynderskapsrättens område innebar att ordningen för förmyndares, gode mäns och förvaltares vård av egendom och tillsynen över sådan förvaltning moderniserades och avreglerades genom lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 1995 (prop. 1993/94:251, bet. 1994/95:LU3, SFS 1994:1433). Flera typer av förmynderskapsärenden flyttades genom reformen över till överförmyndarna, samtidigt som länsstyrelserna övertog tillsynen över överförmyndarnas verksamhet från tingsrätterna. Vårdnads- och förmynderskapsbegreppen renodlades.

För att betona barnets bästa och hänsynen till barnets vilja i samband med prövningen av olika frågor antogs år 1998 ytterligare ändringar i 6 kap. föräldrabalken.

Del A Uppföljning av 1995 års reform

101

1 1995 års reform i huvuddrag

Vid tidpunkten för 1995 års förmynderskapsreform vilade de gällande förvaltningsreglerna i föräldrabalken i huvudsak på 1924 års förmynderskapslag och kännetecknades av en strävan att skapa trygghet för att den omyndiges medel bevarades och gav en skälig avkastning. Reglerna var detaljerade och i många fall svårtolkade, såväl de egentliga förvaltningsreglerna som bestämmelserna om redovisning och kontroll, och kännetecknades av en äldre tids syn på ekonomiska förhållanden.

Förmynderskapsutredningen (justitierådet Staffan Magnusson) överlämnade år 1988 ett betänkande, Föräldrar som förmyndare (SOU 1988:40), som behandlade frågor om förvaltningen av egendom som tillhör en underårig eller en person som har god man eller förvaltare. Vidare behandlades överförmyndarnas och tingsrätternas verksamhet på förmynderskapsområdet.

Utredningens förslag, liksom bl.a. vissa frågor om överförmyndarnas och tingsrätternas hantering av förmynderskapsfrågor som behandlats av Domstolsutredningen (Domstolarna och 2000-talet. Arbetsuppgifter och förfaranderegler, SOU 1991:106), togs upp till behandling i propositionen 1993/94:251 Förmynderskapslagstiftningen.

Som ett led i arbetet med att få bort onödig byråkrati i lagstiftningen behövde, uttalades det i lagstiftningsärendet (prop. 1993/94:251 s. 99 ff), reglerna om ställföreträdares förvaltning av egendom och tillsynen över sådan förvaltning moderniseras och anpassas till dagens situation. Det anfördes att området borde avregleras där det var möjligt utan att berättigade skyddsintressen för den skull sattes åt sidan. Vidare ifrågasattes det bl.a. om det inte – till skillnad mot vad som gällde vid tidpunkten – borde finnas olika förvaltningsregler beroende på vem som var förmyndare. Den naturliga intressegemenskap som gäller mellan föräldrar och barn ansågs t.ex. inte jämförbar med den som är aktuell för en särskilt förordnad förmyndare. Utöver en modernisering av reglerna om ställföreträdares förvaltning av

1995 års reform i huvuddrag SOU 2004:112

102

myndlingars egendom skulle inriktningen särskilt vara en minskad detaljstyrning av föräldrars förvaltning.

Principen att domstolarna skall handlägga enbart sådana frågor som verkligen kräver domstolsprövning borde enligt propositionen även gälla beträffande reglerna om förmynderskap. De ärenden som var av övervägande förvaltningsnatur, t.ex. att årligen inspektera överförmyndarna, kom genom reformen att handläggas av förvaltningsmyndigheter.

Vid reformen renodlades vårdnads- och förmynderskapsbegreppen. Om ingen av ett barns föräldrar kunde vara vårdnadshavare, skulle vårdnaden anförtros åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. De särskilt förordnade vårdnadshavarna skulle därigenom också bli förmyndare för barnet, om inte särskilda skäl talade mot det. Om en av två särskilt förordnade vårdnadshavare dog eller entledigades, skulle den andra vårdnadshavaren ensam ha vårdnaden.

Väsentliga inskränkningar gjordes i de särskilda reglerna om redovisning och kontroll av förmyndares förvaltning i fråga om föräldrars förvaltning av barns egendom. Motsvarande regler för förordnade förmyndare, gode män och förvaltare genomgick endast mindre förändringar.

Reglerna som behandlar underårigas bundenhet när de själva ingår avtal ändrades inte genom reformen.

Beträffande föräldraförvaltningen fastställdes att föräldrar som är förmyndare i princip själva skall få bestämma hur den omyndiges tillgångar skall användas eller placeras, förutsatt att det är fråga om egendom som står under deras förvaltning. De flesta föräldraförvaltningarna kom därmed att stå utanför en regelbunden kontroll av överförmyndarna. Detta innebar bl.a. att underårigas bankräkningar i regel inte längre skulle vara spärrade mot uttag som görs av föräldrar samt att kraven på att ge in förteckningar och att avge årsredovisningar försvann för många föräldrar. De allmänna reglerna i föräldrabalken om hur föräldrar och andra förmyndare skall ha hand om förvaltningen skulle dock gälla även i fortsättningen för sådana förvaltningar. Föräldrar skall alltså enligt lag omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter och alltid handla på det sätt som är bäst för barnet. Vidare skall föräldrar föra räkenskaper och göra anteckningar om förvaltningen i den utsträckning som behövs med hänsyn till den förvaltade egendomens omfattning och karaktär.

Det slogs också fast att vissa inskränkningar skulle gälla för alla föräldrar i deras egenskap av förmyndare. Överförmyndarens samtycke skulle krävas för förvärv och försäljning av fast egendom samt in-

SOU 2004:112 1995 års reform i huvuddrag

103

teckning i och upplåtande av nyttjanderätt till sådan egendom. Detsamma skulle gälla ingående av skuldförbindelse eller borgensförbindelse m.m. för barnets räkning. Föräldrar skulle inte heller få ge bort barnets egendom, om det inte rörde sig om vissa personliga presenter eller om understöd till en anhörig eller annan närstående till barnet och överförmyndaren lämnade sitt samtycke. Vidare skulle den som fyllt 16 men inte 18 år få driva bokföringspliktig verksamhet endast med överförmyndarens samtycke.

Överförmyndarkontrollen behölls genom särskilda regler. Det bestämdes att värdet på den omyndiges tillgångar skulle utgöra skiljelinjen mellan det kontrollerade och det okontrollerade området. Gränsen för när överförmyndaren skall ha en strängare kontroll över förälders förvaltning än den som följer av överförmyndarens allmänna tillsyn över förmyndare, gode män och förvaltare drogs vid åtta gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. I de fall värdet av den omyndiges tillgångar översteg denna gräns skulle en skärpt kontroll göras av överförmyndaren. Om värdet understeg gränsen, skulle följaktligen tillgångarna – i vart fall enligt huvudregeln – få förvaltas fritt av föräldrarna.

För den som vill överföra egendom till underårig öppnades ytterligare en möjlighet att försäkra sig om att egendomen kommer barnet till nytta, nämligen genom överföring av egendom med villkor om ”särskild överförmyndarkontroll”. Tidigare hade egendom kunnat undantas från föräldrarnas förvaltning genom att den överlämnades till särskild förvaltning, dvs. vid förvärv genom bl.a. gåva eller testamente med villkor att egendomen skall stå under förvaltning av annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för förmyndaren, och med angivande av vem som skall utöva förvaltningen. – Den särskilda överförmyndarkontrollen skulle gälla för egendom som underårig fått genom gåva, arv, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller individuellt pensionssparande, om sådan kontroll föreskrivits i ett gåvovillkor, ett testamentsförordnande eller ett förmånstagarförordnande. Kontrollen skulle i ett sådant fall omfatta också avkastning och vad som kan komma att sättas i egendomens ställe.

För de förvaltningar som enligt de ovan angivna undantagen även fortsättningsvis skulle stå under överförmyndarens kontroll behölls regler – med anpassningar till de krav Sveriges deltagande i EES ställde – om att vissa placeringar skulle få göras utan överförmyndarens samtycke. Som nya placeringsalternativ infördes skuldförbindelser utfärdade av kreditmarknadsbolag, andelar i värdepappersfonder

1995 års reform i huvuddrag SOU 2004:112

104

och allemanssparande. Förvärv av aktier skulle, liksom tidigare, kräva samtycke av överförmyndaren för de kontrollerade förvaltningarna. Även förvärv av annan lös egendom skulle kräva sådant samtycke. Bankmedel skulle, utom vid särskild överförmyndarkontroll, i allmänhet kunna tas ut fritt.

Den principiella skyldigheten i kontrollfallen att sälja aktier och andra värdepapper samt lösöre kvarstod. Däremot utvidgades något möjligheten att behålla egendom.

Den allmänna inriktningen av förslagen rörande föräldraförvaltningen (dvs. avreglering där det var möjligt) modifierades genom att överförmyndaren i vissa fall skulle kunna meddela särskilda föreskrifter. När det av särskilda skäl behövdes, skulle överförmyndaren därför få bestämma bl.a. att reglerna om kontrollerad förvaltning helt eller delvis skall tillämpas på fri förvaltning, att penningmedel skall sättas in på ett spärrat bankkonto som kräver samtycke för alla uttag, att värdehandlingar skall förvaltas av värdepappersinstitut eller att betalning till den underårige skall sättas in på ett spärrat konto. – Den generella skyldigheten att sätta ner värdehandlingar i öppet förvar hos bank upphörde, men överförmyndaren gavs möjlighet att i ett enskilt fall bestämma att förvaltningen av värdehandlingar skall skötas av en bank eller ett värdepappersinstitut.

I fråga om direktinsättningar i bank innebar reformen att försäkringsbelopp, utbetalningar från pensionssparkonton samt utbetalningar från dödsbon på grund av bodelning, arv eller testamente som tillfaller underårig skulle sättas in på spärrat konto, förutsatt att utbetalningarna var större än två basbelopp. Utbetalaren ålades en skyldighet att genast underrätta överförmyndaren om utbetalningen.

Skyldigheten för föräldrar att till överförmyndaren lämna en förteckning över barnens egendom samt en årsräkning som avser förvaltningen inskränktes till de fall då egendomen skall stå under överförmyndarkontroll eller då överförmyndaren meddelar en särskild föreskrift om att förteckning skall lämnas. Årsräkning skulle dock alltid lämnas, om barnet äger fast egendom m.m. – Sluträkning skulle lämnas, om ett barn vars egendom står under kontroll av en överförmyndare blir myndigt eller föräldrarna till ett sådant barn entledigas som förmyndare, om en överförmyndarkontrollerad förvaltning övergår till fri förvaltning eller om en föreskrift om särskild överförmyndarkontroll återtas. – Överförmyndaren gavs en fortsatt möjlighet att befria föräldrarna från redovisningsskyldigheten, dock endast om det föreligger särskilda skäl för det.

SOU 2004:112 1995 års reform i huvuddrag

105

Beträffande den egendomsförvaltning som sker genom förordnade förmyndare, gode män och förvaltare slogs fast att denna skulle vara underkastad i huvudsak samma kontroll som de föräldraförvaltningar som avser egendom av större värde än åtta basbelopp. Bankmedel skulle dock vara placerade på spärrat konto.

Reglerna om vård av underårigas rätt i dödsbo behölls i stort oförändrade i så måtto att det även efter reformen krävs samtycke av överförmyndaren för att förmyndare, god man eller förvaltare skall få delta i en rättshandling vid dödsboförvaltning, om samtycke skulle krävas vid förvaltningen av den enskildes egendom i övrigt. Samtycke krävs också vid fördelning av egendomen genom bodelning eller skifte, ingående av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo samt vid avstående av särkullbarns arvsrätt vid förälders död. Ställföreträdaren skulle, liksom tidigare, inte få avstå från arv i större utsträckning än vad som nu sagts. En nyhet var att ställföreträdaren inte heller skulle få avstå från testamente.

Arvodet till förmyndare, gode män och förvaltare skulle enligt reformen bestämmas av överförmyndarna, liksom tidigare. Samma grundprinciper som förut gällt för fastställande av arvode till gode män och förvaltare skulle gälla för förordnade förmyndare. I enlighet med vad som tidigare varit fallet skulle föräldrar kunna få arvode endast när särskilda skäl talade för det.

I överförmyndarorganisationen infördes en möjlighet till delegation av beslutanderätt till en kommunal tjänsteman även i kommuner som har överförmyndare i stället för överförmyndarnämnd. Något krav på att tjänstemannen måste vara anställd av den delegerande kommunen ställdes inte.

Förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap skulle inte längre skrivas in vid domstol. Tingsrättens skyldighet att föra förmynderskapsbok upphörde därmed.

Reformen innebar vidare en omfattande överflyttning av förmynderskapsärenden till överförmyndaren. Tingsrätterna skulle dock ha kvar ärenden som rör förordnande och entledigande av förmyndare, med motiveringen att sådana frågor har ett nära samband med frågor om vårdnad. Vidare skulle domstolarna behålla uppgiften att besluta om anordnande, omprövning och upphörande av förvaltarskap. Frågor om förordnande och entledigande av förvaltare flyttades från domstolarna till överförmyndarna, men domstolarna skulle vara behöriga att besluta om förordnande av förvaltare i de fall domstolen bestämmer att någon skall ha förvaltare. Överklagande av överför-

1995 års reform i huvuddrag SOU 2004:112

106

myndarens beslut i frågor om förordnande och entledigande av förvaltare skulle göras till tingsrätt.

Domstolarna skulle behålla uppgiften att besluta om anordnande, omprövning och upphörande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken. Frågorna om förordnande och entledigande av sådan god man flyttades från domstolarna till överförmyndarna, men domstolarna blev behöriga att besluta om förordnande av god man i de fall domstolen bestämmer att någon skall ha god man.

Behörigheten att fatta beslut om förordnande av god man som vikarie för förmyndaren enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken flyttades som huvudregel från tingsrätterna till överförmyndarna.

Även frågor om godmanskap enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken flyttades enligt huvudregeln från tingsrätterna till överförmyndarna. – Slutligen flyttades också alla frågor om godmanskap enligt 11 kap. 3 § första stycket 1–3 föräldrabalken från rätten till överförmyndaren. Däremot skulle rätten behålla behörigheten att förordna god man i mål eller ärenden enligt äktenskapsbalken eller föräldrabalken.

Överförmyndaren övertog rättens behörighet att besluta om hävande i förtid av avtal för en omyndigs räkning om sammanlevnad i oskiftat dödsbo samt att förelägga ställföreträdarna vite.

Tillsynen över överförmyndarna flyttades från tingsrätterna till länsstyrelserna.

Vissa förändringar gjordes även i övrigt vid reformen. Sålunda slogs t.ex. fast att frågor om vårdnad och förmynderskap för en underårig som skall prövas av rätten skall handläggas av tingsrätten i den ort där barnet har sitt hemvist. De dåvarande handläggningsreglerna lämnades i stort sett oförändrade i väntan på arbetet med reformeringen av ärendelagen. Vidare tillförsäkrades en sambo – även en homosexuell sådan – samma rättighet som en make att ansöka och höras i olika förmynderskapsrättsliga ärenden. Kommunikationsskyldigheten i ärenden om godmanskap för en sjuk person eller förvaltarskap begränsades till att avse make eller sambo och barn; andra närstående skulle höras i ärendena endast om det fanns behov. Slutligen gjordes i fråga om sekretess ett undantag i 9 kap. 15 § sekretesslagen på så sätt att sekretess fortsättningsvis skulle gälla hos domstol i ärenden om anordnande av förvaltarskap eller godmanskap för en sjuk person oavsett om en part begärt det eller ej.

Reglerna om ändring i föräldrabalken trädde i kraft den 1 juli 1995. (bet. 1994/95:LU3, rskr, 1994/95:29, SFS 1994:1433).

107

2 Utredningsbehovet

Av utredningens direktiv framgår att den särskilde utredaren vid utvärderingen av 1995 års reform särskilt skall ta sikte på reformens avreglering av föräldrars förmyndarförvaltning och de nya arbetsuppgifter som överförmyndarna och länsstyrelserna fick. Inriktningen av utvärderingsarbetet kan härledas till Lagutskottets betänkande över propositionen 1993/94:251, i vilket de angivna områdena lyftes fram som angelägna när en uppföljning skulle komma till stånd. När det gäller avregleringen av föräldrars förvaltning väckte Lagutskottet frågan om denna skulle leda till att lagstiftningens grundläggande syfte att trygga de omyndigas egendom riskerar att komma i kläm (bet. 1994/95:LU3).

Utvärderingen har emellertid av praktiska skäl inte alltför snävt kunnat begränsas till de delområden som lyfts fram av Lagutskottet och som betonats i direktiven. Särskilt tydligt har detta blivit på föräldraförvaltningens område. Visserligen intar föräldrar en särställning i kretsen av förmyndare och andra ställföreträdare redan p.g.a. intressegemenskapen mellan föräldrar och barn, men reglerna som gäller för förordnade förmyndares, gode mäns och förvaltares förvaltning av egendom knyter an till föräldrars förvaltning, särskilt sådan föräldraförvaltning som överstiger gränsen på åtta basbelopp. Många av bestämmelserna är följaktligen gemensamma eller likartade, varför de bör behandlas i ett sammanhang. Ett överordnat syfte med reglerna är dessutom att tillgodose barns och vuxna hjälpbehövandes skyddsintressen. Här skall nämnas att utredningsdirektiven f.ö. ger utredaren mandat att även ta upp andra frågor om förmyndare, gode män och förvaltare som aktualiseras under utredningsarbetet, om det bedöms motiverat.

Ställningstagandet i fråga om räckvidden av utvärderingen leder till att utredningen kunnat angripa vissa problem som inte kan härledas till just 1995 års reform men som i många fall indirekt har betydelse för de intentioner rörande förmynderskapslagstiftningen som

Utredningsbehovet SOU 2004:112

108

framfördes vid det tillfället. Exempelvis har utredningen tagit sig an vissa organisatoriska frågor, i syfte att stärka tillsynen (och betingelserna för denna). Direktiven ger dock knappast stöd för några mer djupgående förändringar av gällande förhållanden i dessa delar.

109

3 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor om förvaltning och tillsyn

3.1 Uppgifter om barns ekonomiska förhållanden, förmyndarförvaltningen och annan förvaltning under överförmyndarnas tillsyn

Sveriges folkmängd den 31 december 2003 uppgick till 8 975 670 personer. Av dessa var 1 941 436 personer i åldern 0–17 år, dvs. underåriga (jfr 9 kap. 1 § FB), vilket motsvarade 21,6 % av befolkningen. Vid samma tidpunkt bodde 1 078 075 personer i Sverige som var födda utomlands. Sammanlagt 476 076 utländska medborgare bodde i landet (Befolkningsstatistik i sammandrag 1960–2003, SCB).

Statistiska Centralbyrån (SCB) producerar inte någon årligen återkommande statistik över individers och familjers förmögenhet. För år 1999 sammanställde dock SCB uppgifter om tillgångar och skulder, av vilka man kan utläsa viss information om barns och deras familjers tillgångar och nettoförmögenhet nämnda år. Slutsatser drogs efter studier och bearbetning av uppgifter om tillgångar och skulder som angetts i kontrolluppgifter eller i självdeklarationen. Resultaten, som redovisades i publikationen ”Barnens del av kakan. Välstånd och fattigdom bland barn 1991–1999” (SCB:s demografiska rapporter 2002:1), ger sammanfattningsvis följande bild av situationen.

Barn kan ha tillgångar av flera olika slag. En uppdelning kan i detta sammanhang göras mellan reala tillgångar (oftast en villa, bostadsrätt, fritidshus eller annan fastighet) och finansiella tillgångar (t.ex. bankmedel, andelar i aktiefonder, börsnoterade aktier och andelar i räntefonder). Ca 90 % av nettoförmögenheten hos barn utgjordes av sådana finansiella tillgångar som just bankmedel, aktier eller andelar i fonder; endast i sällsynta fall var barn ägare av fastigheter. En måhända naturlig slutsats som drogs var att barnens sparande och eventuella tillgångar växte med barnets ålder.

Av rapporten, som omfattade sammanlagt 1 911 564 hemmaboende barn, framgick att minst hälften av barnen saknade förmögenhet eller hade små besparingar. Besparingar enligt kontrolluppgift saknades i

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

110

40 % av fallen. År 1999 var medianvärdet av besparingarna 2 381 kr för barn i åldern 0–17 år. Den genomsnittliga nettoförmögenheten var dock så stor som 30 159 kr. Förklaringen till den stora skillnaden mellan medianen och genomsnittet var enligt rapporten nettoförmögenhetens sneda fördelning – ett fåtal äger mycket.

Likväl har många underåriga skulder. Enligt tidskriften Råd & Rön hade vid en viss tidpunkt år 2002 ungefär 7 400 barn skulder registrerade i Kronofogdemyndighetens register. Skuldbeloppet uppgick till drygt 36 miljoner kr. Huvudsakligen rörde det sig om skulder till det allmänna, såsom trafikskatter och skatter på realisationsvinster efter värdepappersförsäljning (Råd & Rön nr 4, april 2002). Nyare siffror visar att skuldbeloppet har ökat (se avsnitt A 3.6.5). Det måste antas att skuldbeloppen till stor del avser dispositioner som företagits av föräldrarna i egenskap av förmyndare för den underårige, t.ex. när en förälder ådrar sig felparkeringsavgifter för en bil som formellt ägs av den underårige eller när en förälder underlåter att betala skatter, avgifter eller förfallna belopp som är hänförliga till den underåriges egendom.

Förutsättningarna för att underårigas tillgångar skall stå under strängare kontroll än vad som annars följer av överförmyndarens allmänna tillsyn över föräldraförvaltningar anges i 13 kap. 2 § FB. En sådan tillsyn blir aktuell om värdet på tillgångarna överstiger åtta basbelopp eller om egendom har tillfallit den underårige med villkor om särskild överförmyndarkontroll. Det har saknats praktiska förutsättningar att under utredningsarbetet ge en totalbild av värdet av de kontrollerade föräldraförvaltade tillgångarna i landet eller omfattningen i övrigt av denna uppgift för överförmyndarna. I enkäten till överförmyndarna hösten 2002 (se avsnittet om ”Uppdraget och utredningsarbetet”) efterfrågades dock hur förhållandena var i vissa kommuner per den 31 december 2001. Alla de tillfrågade kommunerna hade inte förutsättningar att ta fram uppgifter härom utan att lägga ned ett omfattande arbete, och vissa kunde bara ge ungefärliga belopp (eller siffror som avsåg en annan tidpunkt än den efterfrågade). De angivna värdena byggde på föräldrarnas redovisning av egendomen.

Stockholms överförmyndarnämnd hade tillsyn över 774 ärenden som avsåg kontrollerade föräldraförvaltningar vid tidpunkten, medan Göteborgs överförmyndarnämnd hade 828 sådana ärenden. De underårigas förvaltade förmögenhet, som således stod under överförmyndarnämndens strängare tillsyn, uppgick i Stockholm till drygt 424 391 000 kr (vilket var knappt en tredjedel av värdet på de till-

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

111

gångar som tillhörde personer med god man). Generellt sett var i nästan samtliga kommuner värdet på de underårigas tillgångar under tillsyn lägre än vad som samtidigt stod under tillsyn beträffande de personer som hade god man av något slag. Antalet godmansärenden enligt 11 kap. 4 § FB som stod under överförmyndarens tillsyn var f.ö. i samtliga fall markant större än antalet kontrollerade föräldraförvaltningar i kommunerna. Något genomsnittligt värde per kontrollerad föräldraförvaltning kan inte ges, varken för hela landet eller kommunvis, och torde inte heller vara av något större intresse; i vissa mindre kommuner stod t.ex. inte någon eller bara några enstaka föräldraförvaltningar under kontroll. Ett par exempel kan dock ges utifrån vissa mer exakta enkätsvar. I Örebro var genomsnittsvärdet på de 90 kontrollerade föräldraförvaltningarna 1 050 000 kr medan motsvarande siffra för Borlänges 73 kontrollerade förvaltningar endast uppgick till ca 221 000 kr. I Linköping var genomsnittsvärdet för de 82 kontrollerade föräldraförvaltningarna nästan 700 000 kr.

3.2 De “fria” föräldraförvaltningarna

I förevarande sammanhang, då en utvärdering av 1995 års avreglering av föräldraförvaltningarna samt tillsynen över sådana förvaltningar står i fokus, är det förmyndarnas förvaltning av de underårigas medel som är mest intressant att belysa.

Enligt 9 kap. 1 § föräldrabalken får den som är under 18 år inte själv råda över sin egendom eller åta sig förbindelser i vidare mån än som följer av vad som skall gälla p.g.a. lag eller villkor vid vissa i paragrafen nämnda förvärv. Bestämmelsen i 9 kap. 1 § syftar till att skydda den omyndige mot följderna av ekonomiskt ofördelaktiga rättshandlingar.

Rätten att förvalta den omyndiges förmögenhet och att företräda denne i angelägenheter som rör förmögenheten tillkommer i allmänhet förmyndaren, dvs. oftast föräldrarna.

I princip är det föräldern själv som i egenskap av förmyndare bestämmer hur den omyndiges tillgångar skall användas och placeras (jfr 13 kap. 1 § FB). Även för föräldrarna finns dock begränsningar i dispositionsrätten till omyndigs egendom. I 13 kap. FB beskärs föräldrarnas rätt att bl.a. förvärva och avyttra fast egendom (13 kap. 10 §), ge bort den omyndiges egendom (13 kap. 11 §) samt ta upp lån eller ingå någon annan skuldförbindelse (13 kap. 12 §). Dessa regler

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

112

gäller oavsett om förvaltningen är ”fri” eller står under särskild kontroll.

Under vissa förutsättningar skall dock, som tidigare nämnts, överförmyndarens kontroll skärpas. En regel för sådana fall ges i 13 kap. 2 § FB. Denna knyter an till värdet på den omyndiges tillgångar men fångar även in situationer då den underårige fått egendom genom t.ex. arv, testamente eller gåva med villkor om att denna skall stå under överförmyndarens kontroll.

Föräldrarna har en uppgiftsskyldighet gentemot överförmyndaren när värdet på tillgångarna överskridit åtta basbelopp (eller när egendom har tillfallit den underårige med villkor om särskild överförmyndarkontroll, 13 kap. 3 §). I och med att värdegränsen passerats blir nämligen de strängare reglerna i 13 kap. 3–7 §§ FB tillämpliga och skall fortsättningsvis gälla för förvaltningen. Den strängare kontrollen kan emellertid fås att upphöra enligt förutsättningar som ges i 13 kap. 9 §, närmare bestämt om värdet på tillgångarna sjunker under fyra basbelopp och det inte finns anledning att låta kontrollen fortsätta som tidigare. (Det bortses här från att överförmyndaren enligt denna bestämmelse också kan medge undantag från de regler som styr tillsynen.)

Överförmyndarna kan även i vissa andra fall få anledning att utöva en mer ingående tillsyn över den underåriges tillgångar. En sådan anledning är att den omyndige har fått belopp överstigande två basbelopp som kommer från arv, testamente eller försäkringar. Pengar som tillfallit den omyndige på detta sätt skall av utbetalaren sättas in på bank och får inte tas ut från banken utan överförmyndarens samtycke. Inskränkningen i rätten att ta ut pengar från bank gäller också pengar som omfattas av särskild överförmyndarkontroll (jfr 13 kap. 8 § och 16 kap. 11 §).

Slutligen kan det också finnas orsaker för överförmyndaren att i det enskilda fallet besluta om skärpta regler för föräldrarnas förvaltning. På särskild anledning får överförmyndaren då fatta beslut i syfte att trygga en förvaltning, trots att egendomen i och för sig annars skulle höra till föräldrarnas fria förvaltningsområde (13 kap. 19 § första stycket).

I andra fall än de nu nämnda gäller alltså att föräldrarna själva råder över sådan egendom som tillhör den underårige men som står under föräldrarnas förvaltning. Detta innebär bl.a. att föräldrarna fritt får placera sina barns pengar i alla typer av värdehandlingar, att på bank insatta pengar kan tas ut av föräldrarna utan föregående samtycke från överförmyndaren och att föräldrarna inte behöver

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

113

redogöra för sin förvaltning till överförmyndaren. Trots det tidigare sagda är emellertid föräldrabalkens allmänna regler om handhavande av förvaltningen tillämpliga. (Se till det sagda också redogörelsen i avsnitt A 1.)

I förarbetena till reformen år 1995 (prop. 1994/95:251 s. 106) konstaterades att man kunde utgå från att föräldrar handlar med sina barns bästa för ögonen och att det i de allra flesta fallen därför inte skulle behövas någon samhällskontroll för att säkerställa att barnets egendom kommer barnet till godo och att den inte slösas bort. Likväl måste man, enligt förarbetena, beakta att det finns föräldrar som i och för sig är inställda på att handla utifrån barnens bästa, men som saknar de erfarenheter och kunskaper som behövs för att förvalta egendom. Inte heller kan man bortse från att det finns föräldrar som kan ha ett intresse av att använda sig av sina barns tillgångar på ett otillbörligt sätt.

Exempel på det förstnämnda fallet är att en förälder i barnets namn spekulerar i värdepapper i vällovliga syften men utan framgång. De senaste årens nedgångar på aktiemarknaden har visat att även till synes sunda investeringar lett till avsevärda kapitalförluster och att det för många varit svårt att avbryta handeln för att i stället föra över pengarna till säkrare investeringsobjekt. Stockholmsbörsens All-Share index, som består av samtliga noterade aktier på börsen och skall återspegla ekonomin i stort och dess förändringar, har sedan dess basdatum fastställdes den 31 december 1995 visserligen ökat från 100 till drygt 200 (siffror för juli 2004). Årshistorik från Stockholmsbörsen visar emellertid att samma index så sent som den 6 mars 2000 var så högt som 413.

Enligt SCB var vid utgången av år 2003 totalt 22,2 % av befolkningen direktägare av aktier (Aktieägande i bolag noterade på svensk marknadsplats, december 2003, Statistiska meddelanden från SCB). Därtill kommer att en stor del av värdepappersfondernas och försäkringsbolagens aktieinnehav har hushåll som ägare, vilket gör att andelen ägare – direkt eller indirekt – kan vara över 50 % av befolkningen (SCB Indikatorer februari 2002).

En förklaring till att en underårigs tillgångar inte förvaltas korrekt kan vara att en förälder inte känner till de bestämmelser som berör underårigas egendom. Pengar som har utbetalats till barnet kan i själva verket ha använts av föräldrarna för att stärka hela familjens ekonomi eller möjliggöra konsumtion.

Steget härifrån till rent brottsliga förfaranden är inte alltid långt. För förskingring döms enligt 10 kap. 1 § brottsbalken den som p.g.a.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

114

avtal, allmän eller enskild tjänst eller dylik ställning fått egendom i besittning för annan med skyldighet att utge egendomen eller redovisa för denna och som tillägnar sig egendomen eller annars åsidosätter vad han har att iaktta för att kunna fullgöra sin skyldighet, om gärningen innebär vinning för honom och skada för den berättigade. Förmyndare omfattas av den kategori som i sammanhanget anses inta en ”dylik ställning” (liksom f.ö. gode män och förvaltare). Förmyndare skall enligt 12 kap. 6 § se till att pengar och värdepapper som tillhör den enskilde, dvs. barnet, förvaras så att de inte sammanblandas med tillgångar som ställföreträdaren annars förvaltar. Bestämmelsen gäller oavsett om ställföreträdaren enligt lag skall redovisa förvaltningen för överförmyndaren.

Den som har förtroendeställning med uppgift att för den enskilde sköta ekonomisk angelägenhet och som missbrukar denna ställning till skada för huvudmannen kan dömas för trolöshet mot huvudman (10 kap. 5 § BrB). Förmyndare intar en sådan förtroendeställning som här avses i förhållande till sitt barn. Ansvar enligt 10 kap. 5 § BrB är emellertid subsidiärt i förhållande till förskingring.

3.3 Utfallet i stort av reformen av förmyndarförvaltningen

Bedömning: Risken för att de underårigas berättigade intressen kommer i kläm har ökat till följd av den inskränkta samhällskontrollen över föräldraförvaltningarna. Det saknas dock skäl att tro att missbruket har någon alarmerade omfattning.

En återgång till den tidigare ordningen med komplicerade redovisnings- och kontrollregler framstår som utesluten. Vissa begränsade åtgärder bör dock vidtas för att skärpa kontrollen över föräldraförvaltningarna.

Förmyndarnas verksamhet står enligt 12 kap. 9 § FB under överförmyndarens tillsyn. Tillsynen skall ske enligt bestämmelserna i 16 kap. FB, varvid överförmyndarna särskilt skall se till att den enskildes tillgångar i skälig omfattning används för hans eller hennes nytta och att tillgångarna i övrigt är placerade så att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkastning (16 kap. 1 § FB).

I den enkät till överförmyndare och överförmyndarnämnder som har presenterats i det inledande avsnittet i betänkandet om utredningsarbetet ställdes frågor som tog sikte på bl.a. om den avreglering som

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

115

skett beträffande särskilt föräldrars förmyndarförvaltning år 1995 hade lett till att lagens grundläggande syfte, nämligen att trygga de omyndigas egendom, riskerat att komma i kläm. Överförmyndarna ombads även att förklara på vilket sätt detta i så fall yttrade sig samt om de i sin verksamhet hade stött på fall i vilka avregleringen lett till negativa effekter.

Ungefär en fjärdedel av de kommuner som besvarade enkäten anger att de upplevt reformen som en försämring jämfört med tidigare förhållanden, såtillvida som de numera i många fall helt saknar information om föräldraförvaltningar som avser mindre summor än åtta basbelopp. Flera svarar att riskerna blivit större, eftersom socialnämnderna inte alltid anmäler till överförmyndarna att det föreligger förhållanden som talar för att en förälder inte kommer att förvalta sitt underåriga barns egendom på ett betryggande sätt (jfr nuvarande 5 kap. 3 § socialtjänstförordningen [2001:937]). Flera kommuner förklarar att de inte kan besvara frågan eller att de i vart fall inte har fått några indikationer på att reformen kan leda till negativa konsekvenser.

Cirka en tredjedel av kommunerna uppger att de har stött på fall där avregleringen lett till negativa verkningar för den enskilde. Flera kommuner har gjort reflektionen att behovet av skydd är som störst när värdet av den underåriges egendom är mindre än åtta basbelopp, dvs. när beloppet understiger den gräns vid vilken reglerna om kontrollerad föräldraförvaltning primärt blir tillämpliga. Det påpekas från flera håll att det kan vara behövligt med ytterligare information som berör de underårigas ekonomi, däribland att information om utbetalningar till de underåriga i fler fall än vad som nödvändiggörs av gällande regler bör underställas överförmyndarna för eventuella åtgärder. Trots att kritik framförs i många av fallen, hyllas i somliga fall även principen att det är föräldrarna som bör ha den övergripande rätten att sköta sina barns ekonomi, dvs. utan inblandning från myndigheter.

En tredjedel av kommunerna anför att de i sin egen verksamhet inte får den information – företrädesvis från socialnämnden – som krävs för utövandet av tillsynsfunktionerna. Många av dessa pekar på att socialtjänstemännen skulle behöva information och utbildning för att fullgöra denna uppgift bättre. Flera förslag lämnas också på ”nya” uppgiftslämnare som skulle kunna tänkas bidra med information av betydelse för tillsynen.

Nästan lika många (dvs. en knapp tredjedel) av de kommuner som besvarat enkäten rapporterar att de stött på fall i vilka medel som utbetalats till barnen – utan att de för den skull omfattats av reglerna

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

116

i 16 kap. 11 § FB om direktinsättning till spärrat konto – har förbrukats av föräldrarna. Det gäller enligt svaren ofta försäkringsersättningar och arvsmedel. Många överförmyndare anser att det finns behov av skärpning av reglerna härvidlag.

Utredningen ställde även frågor om förekomsten av godmansärenden enligt 11 kap. 2 § FB. Enligt denna bestämmelse skall överförmyndaren vid intressekollisioner mellan den ordinarie ställföreträdaren (i förevarande fall föräldern) och den han företräder (barnet) förordna god man för den underårige. Ett tjugotal av de tillfrågade kommunerna svarar i enkäten att antalet godmansförordnanden för lånetransaktioner mellan barnet och föräldrarna minskat eller i princip helt upphört. Flera av överförmyndarna anför att detta har sin upprinnelse i att föräldrarna nu i allmänhet har fri dispositionsrätt till barnens pengar och att överförmyndaren därför – i strid med bestämmelserna – inte kopplas in när en lånetransaktion skall genomföras. Vissa svarar att orsaken också kan vara att många föräldrar helt enkelt inte känner till vilka regler som är tillämpliga.

Sammanfattningsvis ger svaren på överförmyndarenkäten ett dominerande intryck av att många överförmyndare är osäkra på hur det egentligen förhåller sig med hanteringen av de underåriga kommuninvånarnas tillgångar. Många räknar med att tryggandet av den enskildes medel har blivit lidande genom avregleringen men uttrycker närmast resignation inför möjligheterna att råda bot på sin okunnighet om förekomsten av otillåtna dispositioner. Av flera svar kan uttydas att överförmyndarna har kommit missbruk på spåren; det framkommer emellertid också att detta ofta skett sedan pengarna väl förbrukats. Å andra sidan ger enkätsvaren inte belägg för att missbruk skulle ha förekommit i något större antal fall. En indikator på att otillåtna dispositioner företas skulle kunna vara det minskade antalet förordnanden av god man enligt 11 kap. 2 § FB, men omfattningen av otillåtna lån är osäker.

Även länsstyrelserna tillfrågades i enkäten 2002 om de hade stött på fall i vilka avregleringen hade haft negativa verkningar för barnens ekonomiska trygghet. Svaren ger vid handen att de flesta länsstyrelser inte synes ha kommit i kontakt med några sådana situationer. En handfull gav dock besked om att de stött på oegentligheter som kunnat hänföras till den nya lagstiftningen, varav några menar att det har inskränkt sig till ett fåtal fall. – När det gäller länsstyrelsernas erfarenheter skall dock påpekas att de först i och med reformen 1995 kom att engageras i tillsynen över överförmyndarnas verksamhet och att jämförelser redan därigenom kan vara vanskliga.

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

117

Utredningen har ställt frågor till överåklagarna vid de regionala åklagarmyndigheterna om omfattningen av ekonomisk brottslighet mot barn, närmast i form av förskingringar som genomförts av barnens förmyndare. Av de svar som inkom, som byggde på rundfrågningar på åklagarkamrarna, kunde slutsatsen dras att endast enstaka sådana anmälningar blev föremål för behandling. Flera åklagare hyste dock misstankar om att eventuellt missbruk mer sällan uppdagas.

Av utredningens underlag, som innefattar också de erfarenheter som experter inom utredningen har förmedlat, kan inte någon annan slutsats dras än att man rimligen måste räkna med att de underårigas berättigade intressen i flera fall har kommit i kläm till följd av att föräldrarna i sin förvaltning numera har en större frihet att agera och dessutom står under mindre kontroll. Exemplen på hur reformen teoretiskt kan gå ut över de omyndiga är flera. Det skulle bl.a. kunna röra sig om utbetalade ersättningar av olika slag till barnen som förbrukas av föräldrarna, äventyrlig spekulation med barnens medel i värdepappershandel, utlåning av barnens medel till föräldrarna eller skuldsättning genom föräldrarnas agerande. Det ligger i sakens natur att missbruket inte med någon precision kan beskrivas i siffror. Belägg saknas dock för antagandet att missbruket är av alarmerande omfattning. Någon kvantitativ jämförelse med förhållandena före år 1995 hade under alla förhållanden endast kunnat ta sikte på andelen uppdagade fall av felaktig hantering, vilket i sig knappast hade gett någon heltäckande bild av den faktiska situationen. Det är knappast alltför djärvt att förmoda att det ofta var bland dem som inte följde bestämmelserna som missbruk förekom.

Utredningen har övervägt att genomföra ytterligare undersökningar för att närmare kunna peka på eventuella brister i det gällande regelverket. Ett alternativ som då har varit aktuellt är att i en enkät till ett större antal föräldrar ställa frågor om förvaltningen av deras barns pengar. En sådan enkät skulle emellertid vara svår att genomföra av flera skäl och riskerar dessutom att bli direkt missvisande. Utredningen har konstaterat att värdet av en enkät i vart fall inte står i proportion till den tidsutdräkt och de kostnader som är förenade med den.

Under alla förhållanden är det svårt att tänka sig en återgång till den tidigare ordningen, som präglades av en omfattande samhällskontroll; stöd för denna inställning ges både uttryckligen och indirekt i enkätsvaren från överförmyndarna. I förarbetena angavs som skäl för inskränkningar i redovisnings- och kontrollreglerna inte bara att föräldrar och barn drabbades av att systemet var svåröverskådligt

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

118

och tungrott, utan även att överförmyndarna själva upplevde tillämpningen som tidsödande och arbetskrävande (prop. 1993/94:251 s. 105). Det torde ligga i samtliga berördas intresse att något motsvarande regelverk inte upprättas utan att det finns mycket goda skäl för det. Vad som även talar mot en generell uppstramning av kontroll- och redovisningsreglerna är att det statistiska materialet pekar på att de flesta barn har tämligen små tillgångar (jfr den ovan nämnda SCBrapporten ”Barnens del av kakan” samt enkätsvaren).

Däremot kan det slås fast att riskerna för missbruk eller tveksam hantering av barnens tillgångar har ökat, även om detta i någon mån också måste anses ligga i reformens natur. I kombination med den osäkerhet som föreligger rörande omfattningen av missbruk från föräldrarnas sida finns det därmed skäl att trots allt överväga vissa begränsade åtgärder för att åstadkomma en skärpt kontroll av föräldraförvaltningarna. Hur detta skall komma till stånd diskuteras i följande avsnitt.

3.4 Riktlinjer för förstärkning av skyddet för barns egendom under föräldraförvaltning

Bedömning: Varken någon sänkning eller höjning av nuvarande gränsbelopp för kontrollerad förvaltning, åtta prisbasbelopp, framstår som motiverad. Det finns däremot anledning att i fler fall än för närvarande göra bedömningar av föräldrars förvaltning vid tillfällen då utbetalningar av vissa slag kommer barnen till del.

Överförmyndarnas möjligheter att få information om misstänkta brister i föräldrarnas förvaltning bör förbättras, särskilt i fall då barnen har satts i skuld. Barnens skydd mot skuldsättning bör stärkas, likaså deras skydd för erhållna gåvor.

Förändringar i föräldrarnas rätt att placera sina barns medel i finansiella instrument framstår inte som tillräckligt befogade.

Informationen till föräldrarna om reglerna för förvaltning av underårigas medel bör förbättras.

Förändringar i överförmyndarnas organisation bör kunna ge positiva effekter för tillsynen.

Utifrån utredningsmaterialet har vissa slutsatser kunnat dras om brister eller ofullständigheter i regelsystemet för föräldraförvaltningarna. Utredningen har också synpunkter på förbättringar som skulle kunna åstadkommas i skyddande syfte. Som nämnts i föregående

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

119

avsnitt är inte tanken att riktlinjerna skall bana väg för en återgång till tidigare regelverk. Risker för barnens ekonomi måste alltid i någon mån vägas mot de komplikationer och det merarbete som framför allt föräldrar och överförmyndare ställs inför vid regeländringar i skärpande syfte. En annan viktig faktor att ta med i bedömningsunderlaget är att de flesta föräldrar – oavsett vilka regler som omgärdar förvaltningen – sköter barnens ekonomi invändningsfritt och med sina barns bästa för ögonen.

I det följande diskuteras mera allmänt olika uppslag att stärka skyddet för barns egendom som förvaltas av föräldrar. I senare avsnitt kommer vissa av frågorna att behandlas närmare. Som tidigare nämnts har vissa av punkterna bäring även på den förvaltning som ombesörjs av förordnade förmyndare, gode män och förvaltare.

Sänkning av gränsbeloppet för den kontrollerade förvaltningen?

Med gällande regler är det i huvudsak föräldraförvaltningar överstigande åtta basbelopp som blir föremål för skärpt kontroll från överförmyndarnas sida. Uppgifter från framför allt överförmyndarhåll visar dock att tillsynsåtgärder i många fall är minst lika motiverade för föräldraförvaltningar som avser lägre belopp.

Utredningen har visserligen avvisat tanken på att alla föräldraförvaltningar i fortsättningen skall ställas under en skärpt kontroll. Alternativet, såvitt nu är i fråga, till ett borttagande av gränsbeloppet är således en sänkning.

Åtta basbelopp (eller rätteligen prisbasbelopp) motsvarar i dag 314 400 kr (prisbasbeloppet enligt lagen [1962:381] om allmän försäkring är 39 300 kr för år 2004). Med hänsyn till att barn i de allra flesta fall har relativt små besparingar måste en sänkning av gränsbeloppet vara kraftig och gå långt ner i nivåerna för att få någon reell betydelse. I så fall närmar man sig en återgång till tidigare gällande ordning, med de olägenheter som var förbundna med den.

Det kan samtidigt antas att fallen av missbruk inte så sällan förekommer när barnet, från att ha varit i princip utan besparingar, plötsligt fått tillgångar genom en utbetalning av något slag (t.ex. arv, skadestånd eller försäkringsersättning). Förvaltningen skall kanske då plötsligt stå under en strängare kontroll p.g.a. att gränsvärdet överskridits. Om inte föräldern känner till att överförmyndaren skall få en förteckning över den omyndiges egendom eller inte vill medverka till att överförmyndaren involveras (jfr 13 kap. 3 §), är det

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

120

fara värt att tillgångarna snabbt sjunker till ett belopp som på nytt understiger det av lagstiftaren valda gränsbeloppet, framför allt om detta sätts till en betydligt lägre nivå än vad som gäller i dag. Eventuella särskilda beslut från överförmyndarens sida sedan tillgångarna åter underskridit det kritiska gränsbeloppet torde därefter ofta vara verkningslösa.

Det nämnda exemplet berör svagheterna med att låta ett beloppskriterium för förmögenhet utgöra huvudvillkoret för att en underårigs tillgångar skall stå under kontrollerad förvaltning. Överförmyndaren har visserligen möjligheter att vid misstanke om att beloppet överskridits begära in en redogörelse för föräldrarnas förvaltning (13 kap. 18 §) eller få föräldrarna att vid vite fullgöra sin uppgiftsskyldighet (16 kap. 13 § jämförd med 13 kap. 3 §). Det lär emellertid behövas ett varsel från något håll för att överförmyndaren skall få anledning att tillgripa ett sådant beslut. Enligt uppgifter från överförmyndarhåll är kunskapen om skyldigheten att underkasta sig kontroll generellt dålig, och överförmyndarna kan uppleva svårigheter att – utan speciella indikationer – få reda på relevanta förhållanden i tid. Ett angrepp av beloppsgränsen framstår således inte som något effektivt grepp för att uppnå större trygghet för de omyndigas ekonomi.

Av nu anförda skäl och med beaktande också av vad som sägs i det följande föreslås inte någon sänkning av gränsbeloppet från nuvarande åtta basbelopp.

Kapitaltillskott

I stället för en sänkning av gränsbeloppet för en förmögenhetsnivå som kriterium för den kontrollerade förvaltningen, som kanske inte ens fångar in situationer då kontrollbehovet är som störst, bör andra metoder prövas. Det framstår som mer realistiskt att ta fasta på tillfällen då barnet får ytterligare tillgångar, vilket kanske ställer förvaltningen i en ny dager. Ofta fordras nämligen någon form av ställningstagande från föräldrarnas sida till vad som skall ske med kapitaltillskottet.

För att överförmyndarna skall göras delaktiga i sådana situationer krävs information. Denna kan erhållas från den som betalar ut pengarna. Extern information av detta slag är inte beroende av förmyndarnas kunskap om regelverket eller vilja att underställa förvaltningen insyn och kontroll.

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

121

Informationsskyldigheten kan avse även ganska låga belopp. Avsikten är dock inte att tynga hanteringen i onödan utan att inrätta en ”kontrollstation” som möjliggör restriktioner för föräldrarnas förvaltning. I den stora majoriteten av fall lär överförmyndarna nog kunna avstå från att begränsa föräldrarnas förvaltningsfrihet sedan rapporteringen fullgjorts.

Nuvarande beloppsgräns är enligt 16 kap. 11 § FB två basbelopp och tar sikte på medel som kommer från arv, testamente och försäkringar. Enligt utredningens uppfattning finns det skäl att sänka beloppet och att vidga skyldigheten att underrätta överförmyndaren till fler typer av utbetalningar. Närmare överväganden i denna del presenteras i avsnitt A 3.6.1.2 och A 3.6.6.4.

Bättre information om brister i förvaltningen

Vad som hittills har avhandlats bygger på tanken att det är bäst att överväga ingripanden ”på förekommen anledning”. Det kan givetvis finnas andra skäl för överförmyndaren att behöva ingripa i förvaltningen än att den underårige har fått ett kapitaltillskott. Det är sålunda viktigt att få ögonen på konkreta fall när det finns risk för att befintliga tillgångar skall förslösas. Utredningens uppfattning är att överförmyndaren i större utsträckning än vad som sker för närvarande måste kunna uppmärksammas på missförhållanden och således kunna ställa krav på att få information.

En nyckelaktör i detta sammanhang är socialnämnderna. Som tidigare har berörts är socialnämnderna skyldiga att anmäla till överförmyndarna att det föreligger förhållanden som talar för att en förälder inte kommer att förvalta sitt underåriga barns egendom på ett betryggande sätt. Bestämmelsen, som kan härledas från 16 kap. 10 § andra stycket FB, finns i dag i 5 kap. 3 § socialtjänstförordningen (2001:937). Enligt vad som framkommit sedan reformen trädde i kraft har den självständiga upplysningsskyldigheten inte fungerat på avsett vis. Det finns därför anledning att ge skyldigheten bättre eftertryck genom att låta den framgå av en lagregel.

Det är emellertid inte bara socialnämnderna som kan ha tillgång till viktig information om olika riskmoment i föräldraförvaltningarna. En viktig källa till information är kronofogdemyndigheterna som genom ändringar år 2004 i utsökningsförordningen (1991:981) och förordningen (1991:1339) om betalningsföreläggande och handräckning ålagts en skyldighet att rapportera till överförmyndarna när

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

122

ett barn söks för en skuld hos kronofogdemyndigheten, se avsnitt A 3.6.5. Att även privata inrättningar, t.ex. banker, kan ha information av betydelse i sammanhanget står klart. Utredningens resonemang i denna och anknytande frågor behandlas ytterligare i avsnitt A 3.6.3.

Barns skuldsättning. Gåvor från föräldrar till barn.

Överlåtelser av egendom till barn från föräldrar är vanliga. I vissa fall utgörs emellertid överlåtelserna av skentransaktioner, där föräldrarna i själva verket behåller dispositionen över egendomen. Om någon sakrättsligt giltig överlåtelse inte har ägt rum, riskerar barnen att egendomen tas i anspråk för förälderns skulder. Det har också påtalats att arvsavståenden ibland görs till förmån för underåriga av skattemässiga skäl utan att medlen i slutändan kommer barnen till godo. En annan sida är att barn stundom ådrar sig skulder för egendom som i själva verket disponeras av någon familjemedlem. Ett uppmärksammat exempel är att en underårig ägare till en bil får parkeringsanmärkningar.

Det lär i praktiken knappast vara en uppgift för överförmyndaren att träda in och hindra skentransaktioner. Däremot finns begränsningar när det gäller föräldrarnas möjligheter att utan överförmyndarens samtycke skuldsätta den omyndige (13 kap. 12 § FB). Frågan är dock om bestämmelsen praktiskt tillämpas i den utsträckning som är avsedd. Åtgärder bör under alla förhållanden övervägas för att komma till rätta med ovan beskrivna problem. Barns skuldsättning är över huvud taget något som måste uppmärksammas, då en sådan kan ses som en varningssignal. I föregående punkt nämndes att kronofogdemyndigheterna har ålagts en viss rapporteringsskyldighet när det gäller ärenden som berör underåriga.

Frågor om skuldsättning och gåvor behandlas i avsnitt A 3.6.5 och A 3.6.6.

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

123

Skärpt kontroll obligatorisk för barn med stor förmögenhet?

De tidigare punkterna har berört vissa insatser som syftar till att stärka skyddet av den underåriges ekonomiska förhållanden, inte minst genom att förutsättningarna för överförmyndarens selektiva kontroll förbättras. Det kan då vara befogat att fråga sig om det därjämte egentligen finns ett behov av att låta föräldraförvaltningar överstigande åtta basbelopp stå under en obligatorisk kontroll.

I sådana förvaltningar är det emellertid stora värden som står på spel. Det kan antas att medvetenheten hos förmyndarna om behovet av och ett krav på tillsyn också är större i dessa fall än i sådana förvaltningar – för övrigt det stora flertalet – som endast omfattar egendom till begränsat värde. Utredningen har därför stannat för att det inte finns tillräckliga skäl att släppa den obligatoriska kontrollen för de mer betydande förmögenheterna.

Däremot är kanske inte gränsen given för när denna obligatoriska kontroll skall inträda. Ovan har utredningen konstaterat att någon sänkning av gränsbeloppet inte bör komma till stånd. En höjning kan dock övervägas. Vid reformen år 1995 valdes beloppsgränsen utifrån förutsättningen att reformeringen av kontrollreglerna skulle få en märkbar praktisk effekt, vilket inte skulle hända om kontrollen lyftes från bara ett fåtal av föräldraförvaltningarna. Gränsen fick därför inte sättas för lågt (prop. 1993/94:251 s. 109 f).

Utredningen ser inte någon påtaglig anledning att nu ytterligare höja gränsbeloppet, trots att kontrollmöjligheterna avses bli förstärkta även för de föräldraförvaltningar som inte är föremål för någon obligatorisk kontroll. För denna inställning talar att det är ett förhållandevis ringa antal föräldraförvaltningar som berörs redan vid åtta basbelopp. Det skall också erinras om att överförmyndaren har en möjlighet att ge dispens från föreskrifterna i 13 kap. 3–8 §§ FB, om det med hänsyn till föräldrarnas och den omyndiges förhållanden eller i övrigt finns särskilda skäl (13 kap. 9 § tredje stycket), låt vara att utredningens enkätundersökning visar att sådana dispensbeslut tas i liten utsträckning (och i vissa kommuner över huvud taget inte). Dispensbeslutet kan ta sikte på någon av de angivna föreskrifterna i 3–8 §§, men det kan också vara totalt, vilket alltså får den betydelsen att föräldrarna får samma frihet att förvalta sina barns egendom som om det varit fråga om egendom som faller utanför 13 kap. 2 §.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

124

Inskränkningar i möjligheten att placera medel i finansiella instrument?

I föräldrabalken ges regler om att vissa placeringar i värdehandlingar skall få göras utan överförmyndarens samtycke, även om förvaltningen står under överförmyndarens kontroll (13 kap. 5 § FB). Vid reformen år 1995 utökades de härvidlag tillåtna placeringsalternativen med bl.a. andelar i värdepappersfonder. För de s.k. fria förvaltningarna saknas inskränkningar i placeringsrätten.

De senaste årens kraftiga värdefall på värdepappersmarknaden aktualiserar frågan om fler värdehandlingar skall läggas under någon form av restriktion i den kontrollerade förvaltningen. Vad som närmast torde komma i fråga är just andelar i värdepappersfonder (eller möjligen vissa sådana). En närliggande fråga är om placeringsfriheten för föräldrar vars förvaltning inte står under obligatorisk kontroll bör inskränkas, vilket skulle innebära att reglerna för dispositioner med värdepapper närmar sig vad som i dag gäller fast egendom (som alltid kräver överförmyndarens samtycke, oavsett om förvaltningen är kontrollerad eller ej – se 13 kap. 10 §).

Alternativet att generellt förbjuda placeringar i t.ex. annat än ”säkra” räntebärande värdepapper är emellertid för långtgående, i och med att underåriga måste ges samma möjligheter att få fördelaktiga placeringar som myndiga personer. Ställningstagandet måste grundas på en skattning av hur situationen rimligen kommer att te sig på lång sikt, och i det perspektivet finns anledning anta att förhållandena på t.ex. aktiemarknaden kommer att normaliseras, en utveckling som f.ö. redan kan skönjas.

Inte heller tanken att låta överförmyndarna bedöma lämpligheten av förvärv av viss typ av värdepapper synes fruktbar. Överförmyndarna är knappast rätta personer att ta ställning till frågor om den allmänna ekonomiska utvecklingen. Erfarenheten från de senaste årens turbulens på värdepappersmarknaden visar hur som helst att även expertisen på området kan missbedöma situationen.

Utredningen väljer därför att inte föreslå någon ändring i placeringsrätten.

Här bortses från att det redan i dag ankommer på överförmyndarna att ge tillstånd till placeringar i t.ex. aktier enligt 13 kap. 6 § FB, vilket framstår som oundvikligt såvida man inte eftersträvar en totalt fri placeringsrätt. Om överförmyndaren misstänker att en förmyndare tänker använda en större summa pengar som satts in på bank enligt 16 kap. 11 § FB på en i överförmyndarens tycke osund

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

125

investering, har överförmyndaren dessutom en viss kontrollmöjlighet (se 13 kap. 8 och 19 §§).

Information till föräldrarna

De ovan föreslagna förändringarna – och ytterligare några som diskuteras närmare under avsnitt 3.6 – är ägnade att stärka skyddet för de omyndigas tillgångar, utan att intentionerna bakom 1995 års reform skall behöva gå förlorade.

Det kan emellertid inte bortses från att skyddsnätet är ganska grovmaskigt. I mångt och mycket bygger systemet på ett förtroende för föräldrarnas vilja och förmåga att på ett sunt och korrekt sätt förvalta sina barns egendom. Att det finns undantag från kretsen av välvilliga föräldrar går aldrig att helt undkomma.

Tyvärr får man nog dessutom fortfarande räkna med ett stort mått av okunnighet hos föräldrarna om vad som krävs av dem i egenskap av förmyndare. Det kan t.ex. tänkas att förmyndarna använder den underåriges medel till inköp av något som kommer huvudsakligen föräldrarna till godo (jfr dock författningskommentaren till 12 kap. 4 § FB i prop. 1993/94:251 s. 212 f) eller att föräldrarna vidtar någon annan åtgärd som i själva verket hade krävt överförmyndarens tillstånd, t.ex. att de tar ett lån för den omyndiges räkning. Det framstår som angeläget att generellt förbättra kunskaperna om vad som egentligen ankommer på en förälder i egenskap av förmyndare, inte minst då många föräldrar efter avregleringen kanske aldrig annars skulle ha någon kontakt med överförmyndaren.

Utredningen har övervägt möjligheten att man riktar sig till föräldrar med något slags central information om deras förvaltningsuppgifter och skyldigheter i detta sammanhang för att råda bot på okunnighetsproblemet. Det kan emellertid misstänkas att många föräldrar upplever att de saknar anledning att ta till sig informationen, kanske för att det inom överskådlig framtid inte kommer att finnas några tillgångar att förvalta och att de inte heller står i begrepp att vidta någon som helst tillståndspliktig åtgärd. Enligt uppgift från överförmyndarhåll har försök gjorts att från överförmyndarna sända ut informationsskrifter, dock utan att målsättningen uppnåtts.

Då resultatet av en informationskampanj enligt denna modell torde vara svagt, har utredningen avstått från att föra tanken vidare. I stället har övervägts möjligheterna att genom riktad information vända sig till föräldrar som är – eller med stor sannolikhet kan bli –

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

126

berörda av förvaltningsreglerna i särskilda skeden av livet då det samtidigt kan tyckas vara mer naturligt att både lämna och ta emot information om vad som gäller på området. Som exempel kan nämnas att uppgiften skulle kunna hanteras av socialnämnderna, att utövas vid bekräftelse av faderskap eller vid upprättande av vårdnads- eller umgängesavtal. Ett annat förslag går ut på att en ”utökad” information skickas av den som enligt 16 kap. 11 § skall utbetala pengar till en omyndig; redan nu har den som ombesörjer en dylik utbetalning en skyldighet att göra en anmälan till förmyndaren. Även överförmyndaren skulle kunna ta ett sådant tillfälle i akt att mer utförligt informera föräldrarna om vad som gäller, även om överförmyndaren – som väl ofta sker – inte ser någon anledning att låta pengarna kvarstå på ett spärrat konto.

Likaså är det angeläget att informationen om föräldraförvaltningen sprids till föräldrar med invandrarbakgrund. Dessa torde i många fall ha en annan kunskapsplattform rörande barnens ekonomiska förhållanden än vad föräldrar utan sådan bakgrund har. För utländska medborgare kan dessutom de juridiska förutsättningarna vara annorlunda. Enligt lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (IÄL) skall utländsk rätt gälla i fråga om verkan av omyndigheten och förmyndarens behörighet att handla på den omyndiges vägnar, om förmynderskap för den underårige är anordnat enligt främmande lag (4 kap. 5 § första stycket); detta är ett exempel på den s.k. nationalitetsprincipen. I internordiska förhållanden, dvs. när förmynderskapet avser nordisk medborgare och det dessutom utövas i Norden, bedöms däremot omyndighetens verkan i förmögenhetsrättsligt hänseende och förmyndarens behörighet enligt lagen i den stat där förmynderskapet utövas (17 § första stycket KF [1931:429] om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap).

Enligt utredningens mening bör tyngdpunkten av informationsinsatserna ligga på situationer då en förälder kan antas inte känna till de svenska bestämmelserna om föräldraförvaltning och på situationer där en förälder står inför uppgiften att förvalta tillgångar vars värde överstiger åtta gånger prisbasbeloppet eller egendom som avses i 16 kap. 11 § FB.

Den första situationen tar sikte på invandrare som av förklarliga skäl inte närmare känner till de svenska förmynderskapsreglerna. Upplysning om innehållet i dessa bör kunna lämnas i samband med

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

127

att en utländsk medborgare får svenskt medborgarskap eller erhåller svenskundervisning.

Den andra situationen tar sikte på föräldrar vars barn på ett eller annat sätt har fått ett egendomstillskott, t.ex. en gåva i form av pengar eller en fastighet. Som framgått ovan får överförmyndaren i dag information om medel som sätts in på ett spärrat konto enligt 16 kap. 11 § FB. I samband med att överförmyndaren bedömer huruvida denna spärr skall bestå kan han skicka ut ett informationsblad om föräldraförvaltning till föräldern. Utredningen föreslår i avsnitt A 3.6.3.3 att Skatteverket skall underrätta överförmyndaren när en underårig har egendom till ett värde som överstiger åtta gånger prisbasbeloppet. I samband med att överförmyndaren erhåller en sådan underrättelse kan han på samma sätt som när han erhåller en underrättelse enligt 16 kap. 11 § FB informera föräldrarna om vilka bestämmelser som föräldraförvaltningen är underkastad.

Utöver vad som nu har sagts är det lämpligt att överförmyndaren tar fram informationsmaterial – kanske på flera språk – om vad som gäller för förvaltning av underårigas tillgångar. Denna information kan lämpligen finnas tillgänglig såväl på kommunens hemsida som i pappersform.

Överförmyndarens uppgift att sprida information om föräldraförvaltning fordrar enligt utredningens mening inte några särskilda regler. Praktiska och ekonomiska skäl talar dock för att överförmyndarna bör samordna framtagandet av informationsmaterial, förslagsvis genom Svenska Kommunförbundets medverkan.

Vad som nu sagts innebär inte att överförmyndaren ensam har ansvaret för att information om föräldraförvaltning når ut till medborgarna. Även kommunernas socialnämnder och konsumentrådgivare bör ha tillgång till informationsmaterial rörande dessa bestämmelser och, om så blir aktuellt, upplysa sina klienter om innehållet i dessa. Likaså bör sådan information spridas av t.ex. Integrationsverket.

Organisatorisk förstärkning av tillsynen

Regelsystemet för föräldraförvaltningar av barns egendom bygger som ovan visats på tillsyn och kontroll av förvaltningen, lagd på olika ambitionsnivåer. Vilket skydd barnen kan få beror därför till dels på hur effektivt tillsynsorganisationen verkar. Detta problemkomplex kommer att behandlas i avsnitt A 6.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

128

3.5 Förordnade förmyndares, gode mäns och förvaltares förvaltning

Bedömning: Förändringar i reglerna för föräldrars förvaltning av sina underåriga barns medel bör få effekter också på den förvaltning som förordnade förmyndare, gode män och förvaltare svarar för.

De synpunkter som anlagts i det föregående har berört föräldrars förvaltning av underårigas egendom. Vad som främst skiljer föräldraförvaltningen från de övriga typerna av förvaltning är givetvis den intressegemenskap som finns mellan föräldrar och deras barn. Så som systemet för föräldraförvaltning nu är upplagt är följaktligen kontrollen i de allra flesta föräldraförvaltningar mindre fastlagd än vad som följer av bestämmelserna om förordnade företrädares förvaltning. Det kan sägas att tillsynen av föräldraförvaltningarna är mer beroende av initiativ från överförmyndaren, som i sin tur kan härledas till myndighetskontakter, information om utbetalningar, osv. Från förordnade förmyndare, gode män och förvaltare å andra sidan har överförmyndaren rätt att förvänta sig en redovisning av vilka åtgärder som har vidtagits.

Många av de frågor som belysts tidigare har dock relevans också för den förvaltning som utförs av förordnade förmyndare, gode män och förvaltare. Det gäller t.ex. reglerna för placering av den enskildes medel och särregler för utbetalade belopp som kommer från arv, gåva och försäkring. Vid reformen sades att den egendomsförvaltning som ombesörjs av förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skulle vara underkastad samma kontroll som de föräldraförvaltningar som avser egendom av större värde än åtta basbelopp med några undantag, bl.a. att bankmedel skulle vara placerade på spärrat konto i bank.

Vid utvärderingen av 1995 års reform går det sammanfattningsvis inte att förbigå sådan förvaltning som inte ombesörjs av föräldrar.

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

129

3.6 Föräldrars och förordnade ställföreträdares förvaltning av den enskildes egendom samt vissa andra frågor rörande den enskildes ekonomiska angelägenheter

Här behandlas speciella frågor, som har berörts i avsnitt A 3.4, men också andra. Dessa senare har aktualiserats främst genom utfrågningar av och enkäter till överförmyndare och andra berörda men även genom brev och skrivelser till Justitiedepartementet, rapporter från myndigheter m.fl. samt frågor och interpellationer i riksdagen, i huvudsak med inriktning på utvärderingen av 1995 års reform på förmynderskapsrättens område.

Under varje avsnitt anges huruvida inte bara föräldraförvaltningen utan också förvaltning som handhas av förordnade förmyndare, gode män och förvaltare berörs.

3.6.1 Tillgångar på spärrat konto

Bakgrund

Ett led i säkerställandet av att den hjälpbehövandes pengar och värdepapper inte används för något otillbörligt ändamål är möjligheten att spärra de konton som tillgångarna finns placerade på. Spärren innebär att överförmyndaren måste ge sitt samtycke till att tillgångar tas i anspråk av en förmyndare, god man eller förvaltare. En ställföreträdare som vill komma åt spärrade tillgångar tvingas sålunda att redogöra för syftet med användningen av tillgångarna, vilket är en garanti för att den enskildes egendom inte förslösas eller används för onödiga ändamål.

Den fria föräldraförvaltningen innebär att barnets föräldrar ges en förhållandevis stor frihet att förfoga över sina barns tillgångar. Från bl.a. överförmyndarhåll har framhållits att den nya ordningen har inneburit att det har blivit svårare att skydda barns pengar från mindre nogräknade föräldrar som tillgodogör sig tillgångarna i fråga.

I detta avsnitt kommer gällande regler om möjligheten att spärra konton att genomgås. Därefter behandlas frågan om det finns anledning att utöka överförmyndarens möjligheter att spärra konton på vilka den hjälpbehövande har tillgångar.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

130

3.6.1.1 Nuvarande regler om spärrade konton

Allmänt om spärrade konton

Konton som tillhör omyndiga personer eller personer som har god man eller förvaltare kan vara försedda med överförmyndarspärr. I praktiken innebär det att det hos t.ex. banken görs en anteckning om att föräldrar respektive förordnade ställföreträdare inte får röra medlen utan samtycke från överförmyndaren. För en god man räcker inte alltid överförmyndarens samtycke. Har huvudmannen sin beslutsförmåga i behåll, krävs vanligen också hans samtycke.

Överförmyndarspärren är således inte riktad mot den omyndige eller huvudmannen. En omyndig får dock, med vissa undantag, inte förfoga över sina medel. Samma sak gäller en person som har förvaltare. En person med god man får emellertid fritt förfoga över sina medel, om han har beslutsförmågan kvar, utan hinder av att det finns en överförmyndarspärr på kontot. Något godkännande från den gode mannen behövs inte.

Omyndigas tillgångar

Bankmedel och värdepapper

När det gäller omyndigas bankmedel (härmed jämställs numera medel hos kreditmarknadsföretag) och värdepapper kan överförmyndarspärrar uppkomma på olika sätt. Beträffande bankmedel kan det dels röra sig om att medel tillfaller barnet med villkor om särskild överförmyndarkontroll, se 13 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken (13 kap. föräldrabalken gäller endast föräldraförvaltning). Dels kan det handla om medel som har satts in på spärrat konto enligt bestämmelserna i 16 kap. 11 § föräldrabalken. Dels uppkommer en överförmyndarspärr i samband med att överförmyndaren med stöd av 13 kap. 19 § första stycket punkten 2, eventuellt i kombination med punkten 5, föräldrabalken begränsar rätten för föräldrarna att ta ut medel från barnets bankkonto.

Beträffande värdehandlingar kan överförmyndaren enligt 13 kap. 19 § första stycket punkten 3 föräldrabalken bestämma att dessa skall förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse eller ett motsvarande utländskt institut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersinstitut här i

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

131

landet. Värdepapper kan existera antingen i fysisk form eller i elektronisk form. Den senare formen har under senare år blivit allt vanligare och innebär att t.ex. en aktie eller en premieobligation finns registrerad på ett s.k. VP-konto hos en central värdepappersförvarare, vanligtvis Värdepapperscentralen, VPC. Enligt 13 kap. 19 § andra stycket föräldrabalken skall föräldern vid ett beslut enligt första stycket punkten 3 träffa avtal med ett värdepappersinstitut på villkor som överförmyndaren har godkänt. I fråga om rättigheter som registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, dvs. värdepapper i elektronisk form, får föräldern, i stället för att träffa avtal om förvaring och förvaltning, på konto i avstämningsregister låta registrera eller, om rättigheten förvaltas av någon som har medgivande som förvaltare enligt den lagen, till denne anmäla att föräldern endast med överförmyndarens tillstånd får överlåta eller pantsätta rättigheten eller uppbära på rättigheten belöpande kapitalbelopp.

När det gäller värdehandlingar har överförmyndaren inte någon möjlighet att direkt avskära föräldern från rådigheten över dessa. Han är således hänvisad till att uppmana föräldern att vidta någon av de ovan angivna åtgärderna. Vägrar föräldrarna att efterkomma uppmaningen, kan överförmyndaren förelägga dem att fullgöra sin skyldighet vid vite, se 16 kap. 13 § föräldrabalken. Ytterst kan överförmyndaren naturligtvis begära att rätten entledigar en förälder som vägrar att efterkomma ett beslut varom nu är fråga, och i stället utser någon annan till förmyndare för barnet.

Utbetalningar m.m. från dödsbo och försäkringsbolag.

När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått pengar till ett värde överstigande två basbelopp eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll, skall enligt 16 kap. 11 § föräldrabalken den som ombesörjer betalningen från dödsboet för den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd. Skyldigheten att betala till banken gäller även för försäkringsgivare vid utbetalning av försäkringsbelopp som den omyndige har rätt till samt för pensionssparinstitut vid utbetalning enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. Vid utbetalning av periodiska förmåner gäller skyldigheten endast den första utbetalningen.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

132

När det gäller periodiska utbetalningar uppkommer frågan om det är varje enskild utbetalning som skall uppgå till två basbelopp eller om det är det sammanlagda årliga beloppet som avses. Förarbetena ger inget svar på denna fråga, men i praxis brukar förmånens årliga värde styra tillämpningen av 16 kap. 11 § föräldrabalken.

Den som ombesörjer utbetalningen skall genast göra anmälan till förmyndaren och överförmyndaren. Anmälningsskyldigheten gäller även om den omyndige på grund av arv eller testamente har fått värdehandlingar vars värde överstiger två basbelopp eller om värdehandlingarna enligt villkor skall stå under särskild överförmyndarkontroll.

Undantag från huvudregeln görs bl.a. om de utbetalade medlen får förvaltas av den omyndige själv, se 16 kap. 11 § fjärde stycket föräldrabalken.

För att i andra fall trygga förvaltningen får överförmyndaren genom meddelande till den som skall betala pengar till den omyndige bestämma att pengarna skall sättas in hos bank, se 13 kap. 19 § första stycket punkten 5 föräldrabalken. Överförmyndaren kan sedan begränsa möjligheten att ta ut pengarna enligt 13 kap. 19 § första stycket punkten 2 föräldrabalken.

Pengar som har satts in hos bank enligt 16 kap. 11 § föräldrabalken eller med uppgift till banken om att de skall stå under särskild överförmyndarkontroll får inte tas ut utan överförmyndarens samtycke, se 13 kap. 8 § föräldrabalken. När det gäller insättningar med villkor om särskild överförmyndarkontroll, dvs. gåvor, bör framhållas att givaren skriftligen skall anmäla gåvan till överförmyndaren, se 13 kap. 2 § andra stycket punkten 2 föräldrabalken. Det är således inte tillräckligt att givaren vid sin insättning av pengarna uppger för banken att medlen skall stå under särskild överförmyndarkontroll. Vid utebliven underrättelse från givaren till överförmyndaren finns det inte någon laglig förutsättning att hålla medlen i fråga spärrade, och banken torde härvid vara skyldig att på begäran från barnets förmyndare betala ut pengarna. En bank som har tagit emot pengar med villkor om särskild överförmyndarkontroll känner emellertid normalt inte till huruvida givaren har underrättat överförmyndaren om gåvan och torde därför vägra att betala ut några pengar, om inte överförmyndaren först har bekräftat att det saknas förutsättningar för särskild överförmyndarkontroll. Överförmyndaren kommer därför sannolikt att få reda på att det finns ”spärrade” medel. Även om det saknas förutsättningar för särskild överförmyndarkontroll, kan överförmyndaren med stöd av 13 kap. 19 § första stycket punkten 2 föräldrabalken besluta att medlen i fråga skall vara

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

133

(fortsatt) spärrade, om det av någon särskild anledning behövs för att trygga förvaltningen.

När föräldrar är förmyndare får de enligt 9 kap. 5 § tredje stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse utan tillstånd ta ut medel som de förvaltar enligt föräldrabalken, om medlen inte satts in med uppgift om att de enligt 16 kap. 11 § föräldrabalken inte får tas ut utan sådant tillstånd eller att de omfattas av särskild överförmyndarkontroll. I bestämmelsen erinras också om överförmyndarens möjligheter enligt 13 kap. 19 § föräldrabalken att förordna om annan inskränkning i föräldrars uttagsrätt.

Utbetalningar från Brottsoffermyndigheten

Brottsskadeersättning och kostnadsersättning enligt brottsskadelagen (1978:413) betalas enligt 4 § brottsskadeförordningen (1978:653) ut av Brottsoffermyndigheten.

Beträffande utbetalningar från Brottsoffermyndigheten gäller enligt myndighetens arbetsordning att om sökanden är omyndig och den brottsskadeersättning sökanden tillerkänns överstiger ett basbelopp, skall ersättningen sättas in på ett konto med överförmyndarspärr. När beslutet är fattat skriver Brottsoffermyndigheten till ställföreträdaren och ber denne ”att öppna ett konto med överförmyndarspärr”. Ställföreträdaren skall därefter meddela Brottsoffermyndigheten i vilken bank kontot öppnats samt clearingnummer och kontonummer. Brottsskadeersättningen kan därefter betalas ut. Om sökanden företräds av ett ombud, betalas ersättningen ut till ombudet, som har att ombesörja att ersättningen sätts in på ett konto med överförmyndarspärr.

Enligt uppgifter från Brottsoffermyndigheten brukar denna praxis följas även vid utbetalningar av lägre belopp, om skadevållaren finns inom familjen. Beslutsfattaren har dock ofta möjlighet att göra en bedömning av den rådande situationen genom den information som ges i t.ex. domar. Det kan där finnas upplysningar som ger vid handen att barnet lever under ordnade förhållanden eller att en skadevållare har lämnat familjen.

Företrädare för Brottsoffermyndigheten har förklarat att en eventuell utvidgning av den lagenliga skyldigheten att betala ut pengar för den omyndiges räkning till bank skulle välkomnas av myndigheten.

Brottsoffermyndighetens rutiner bygger på en god föresats, men enligt utredningens mening saknas lagliga förutsättningar för att låta

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

134

spärra de utbetalda medlen på det sätt som sker i dag. Som framgått ovan kan medel spärras om det rör sig om en utbetalning som omfattas av 16 kap. 11 § föräldrabalken eller för det fall det rör sig om en gåva som har skänkts med villkor om särskild överförmyndarkontroll. Utbetalningar från Brottsoffermyndigheten omfattas emellertid inte av någon av de nämnda kategorierna. I sammanhanget skall framhållas att överförmyndaren med stöd av 13 kap. 19 § första stycket 2 och 5 föräldrabalken kan uppmana Brottsoffermyndigheten att göra sin utbetalning till ett konto hos ett kreditinstitut som spärras. Detta förutsätter dock att överförmyndaren informeras om att en utbetalning är förestående.

Övriga utbetalningar

Utöver de utbetalningar som anges ovan kan ett barn naturligtvis erhålla andra former av ekonomiska tillskott. Det kan röra sig om allt från gåvor till lotterivinster och skadestånd.

När det gäller gåvor kan givaren enligt 13 kap. 2 § andra stycket punkten 2 föräldrabalken ställa upp villkor om särskild överförmyndarkontroll, varvid insatta medel blir spärrade under förutsättning att överförmyndaren underrättas om gåvan.

Beträffande andra utbetalningar som t.ex. lotterivinster och skadestånd finns det inte någon laglig förutsättning för utbetalaren att spärra medlen med bindande verkan för barnets förmyndare. Vill utbetalaren vara på säkra sidan att barnets förmyndare inte förslösar barnets pengar är han hänvisad att ta kontakt med överförmyndaren som, om det finns skäl härför, kan uppmana utbetalaren att sätta in pengarna hos bank, varefter kontot spärras, jfr vad som sagts ovan.

Tillgångar som tillhör en person med förordnad förmyndare, god man eller förvaltare

Bankmedel och värdepapper

Förordnade ställföreträdare har vid sitt tillträde i princip ingen möjlighet att förfoga över huvudmannens bankkonton. Av 14 kap. 8 § första stycket föräldrabalken följer nämligen att bankmedel (eller medel hos kreditmarknadsföretag) inte får tas ut utan samtycke från överförmyndaren. Enligt paragrafens andra stycke får dock den

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

135

förordnade ställföreträdaren ta ut ränta eller pengar som behöver hållas tillgängliga för den enskildes uppehälle eller vården av hans eller hennes egendom, om den förordnade ställföreträdaren vid insättningen gjort förbehåll om att de får tas ut utan överförmyndarens samtycke. När det gäller pengar som behöver hållas tillgängliga för den enskildes uppehälle eller vården av hans eller hennes egendom fungerar det i praktiken så att överförmyndaren medger att den förordnade ställföreträdaren får tillgång till ett s.k. fritt konto. Övriga konton är emellertid fortfarande spärrade för den förordnade ställföreträdaren.

Överförmyndaren kan med stöd av 14 kap. 21 § första stycket punkten 1 föräldrabalken ytterligare begränsa den förordnade ställföreträdarens möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank. Vidare kan han med stöd av 14 kap. 21 § första stycket punkten 3 uppmana en utbetalare att sätta in medlen hos bank i stället för att utbetalningen sker på något annat sätt.

När det gäller VP-konton och fondkonton saknar överförmyndaren självständig möjlighet att spärra sådana konton. Han kan emellertid på samma sätt som vid föräldraförvaltning ålägga den förordnade ställföreträdaren att vidta åtgärder med dessa konton så att de inte kan röras utan samtycke från överförmyndaren. När det gäller fysiska värdepapper kan han ålägga den förordnade ställföreträdaren att överlämna värdepappren i fråga för förvaring och förvaltning hos ett värdepappersinstitut.

Utbetalningar från dödsbo och försäkringsbolag

Bestämmelserna i 16 kap. 11 § föräldrabalken om direktinsättning på spärrat konto gäller enligt paragrafens femte stycke, förutom omyndiga, även en person för vilken det har förordnats god man med uppgift att ha hand om den enskildes ekonomiska angelägenheter eller för vilken det har förordnats förvaltare.

Övriga utbetalningar

Anser överförmyndaren att det behövs för att trygga förvaltningen av den enskildes medel, kan han, som ovan nämnts, med stöd av 14 kap. 21 § första stycket punkten 3 föräldrabalken uppmana den som står i begrepp att betala ut pengar till den enskilde att göra det

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

136

till en bank. Detta förutsätter naturligtvis att överförmyndaren får reda på att en utbetalning är på gång.

3.6.1.2 Förbättrade regler om direktinsättning på spärrat konto, m.m.

Omyndigas tillgångar

Förslag: Skyldigheten enligt 16 kap. 11 § föräldrabalken att göra direktinsättning på spärrat konto utökas till att även avse Brottsoffermyndigheten vid utbetalning av ersättning enligt brottsskadelagen (1978:413) samt myndighet som betalar ut ersättning i anledning av skadeståndsanspråk mot staten.

Beloppsgränsen i 16 kap. 11 § föräldrabalken sänks till ett prisbasbelopp.

I dag har föräldrar förhållandevis stor frihet att disponera över sina barns tillgångar. Först då värdet på den omyndiges tillgångar har kommit att överstiga åtta gånger prisbasbeloppet gäller reglerna om s.k. kontrollerad föräldraförvaltning, men även vid kontrollerad föräldraförvaltning har föräldrarna stor frihet att förfoga över t.ex. medel som är insatta hos bank.

Det är sällsynt att barn på egen hand skapar en förmögenhet som överstiger åtta prisbasbelopp. I stället härrör tillgångarna vanligen från arv, testamenten, gåvor, försäkringsersättningar m.m. Det mest effektiva sättet att skydda dessa ekonomiska tillskott är att utbetalaren åläggs att sätta in medlen på ett spärrat konto.

Som framgått ovan är det i dag endast dödsbon och försäkringsbolag som har skyldighet att göra direktinsättningar på spärrade konton. För att göra regleringen i 16 kap. 11 § föräldrabalken mer effektiv kan man således tänka sig att utöka kretsen av dem som är skyldiga att göra utbetalningar till spärrade konton.

Kretsen av personer som i framtiden bör vara skyldiga att göra sina utbetalningar till ett spärrat konto kan i princip göras hur vid som helst. Systemet måste emellertid vara praktiskt hanterbart och får inte drivas till att tillgodose orimligt högt ställda säkerhetskrav. Enligt utredningens mening finns det anledning att särskilt värna om att barn som har hamnat i en svår situation verkligen får del av de pengar som betalas ut till dem. Det handlar således om situationer där barnet har mist sin mor eller far eller båda föräldrarna.

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

137

Vidare kan det röra sig om situationer där barnet har råkat ut för en händelse som innebär att det har rätt till skadestånd eller brottsskadeersättning.

I dag täcker regleringen i 16 kap. 11 § föräldrabalken utbetalningar från dödsbon och från försäkringsgivare och pensionssparinstitut. Härutöver bör statliga skadeersättningar omfattas av kravet på direktinsättning på spärrade konton. Med statlig skadeersättning avses dels brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen (1978:413), dels ersättning på grund av skadeståndsanspråk som riktas mot staten.

Det kan naturligtvis hävdas att ett utbetalt skadestånd till barn även i andra fall skall sättas in på ett spärrat konto. Det framstår emellertid som en rimlig gränsdragning att inte ålägga privata subjekt skyldighet att göra utbetalningar till spärrade konton annat än i de fall det anses särskilt angeläget, t.ex. vid utbetalningar från ett dödsbo.

Beträffande brott som en förälder har begått mot sitt barn uppkommer frågan om föräldern skall tvingas att betala ett eventuellt skadestånd till ett spärrat konto till undvikande av att föräldern, i sin egenskap av förmyndare, genast tar ut pengarna igen. I dessa situationer kan emellertid en god man utses enligt nuvarande 11 kap. 2 § föräldrabalken. Den gode mannen kan härvid ta kontakt med överförmyndaren som kan besluta att pengarna skall sättas in på ett konto som är spärrat. I sammanhanget skall nämnas lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn. Denna lag gör det möjligt att utse en särskild företrädare för barn i de situationer då det finns anledning att anta att ett brott som kan föranleda fängelse har begåtts mot någon som är under 18 år och en vårdnadshavare kan misstänkas för brottet, eller det kan befaras att en vårdnadshavare på grund av sitt förhållande till den som kan misstänkas för brottet inte kommer att ta tillvara barnets rätt. Under förutsättning att det väcks allmänt åtal kan den särskilde företrädaren väcka skadeståndstalan mot den som åtalas för brottet, och, om barnet tilldöms skadestånd, på samma sätt som en god man ta kontakt med överförmyndaren som kan besluta att medlen skall sättas in på ett spärrat konto. Med hänsyn till vad som nu har anförts anser utredningen att det inte fordras någon särskild regel som innebär att en förälder som har att utge skadestånd till sitt barn skall sätta in ersättningen på ett spärrat konto.

Gåvor kan många gånger innebära att ett barn får en betydande förmögenhet. Det kan hävdas att givaren på samma sätt som ett dödsbo bör vara skyldig att göra direktinsättning på ett spärrat

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

138

konto för det fall gåvans värde överstiger ett gränsbelopp. En givare har emellertid ofta förhållandevis goda möjligheter att avgöra huruvida det finns risk för att ett barn inte kommer att få tillgodogöra sig de skänkta medlen. Finns det en sådan risk, kan givaren vid insättningen ställa upp villkor om särskild överförmyndarkontroll och underrätta överförmyndaren om sin gåva, se 13 kap. 2 § andra stycket punkten 2 föräldrabalken. Med hänsyn härtill anser utredningen att det inte fordras regler som ålägger givare att göra direktinsättning på spärrat konto.

Barn kan vidare komma att få tillgångar genom arvsavståenden. Sådana avståenden omfattas i dag inte av 16 kap. 11 § föräldrabalken, men bör enligt utredningens mening göra det i framtiden, se avsnitt A 3.6.6.4.

Tillgångar som tillhör en person med god man eller förvaltare

Beträffande omyndiga personer har utredningen föreslagit att utbetalningar från Brottsoffermyndigheten och utbetalningar i anledning av skadeståndsanspråk mot staten skall omfattas av reglerna i 16 kap. 11 § föräldrabalken. Samma regler bör enligt utredningens mening gälla för personer som har god man eller förvaltare.

Sänkt beloppsgräns i 16 kap. 11 § föräldrabalken

Skyldigheten i 16 kap. 11 § föräldrabalken att sätta in pengar på spärrat konto begränsas till belopp som överstiger två gånger prisbasbeloppet, dvs. ca 80 000 kr. Som framgått ovan tar paragrafen sikte på såväl engångsbelopp som periodiska utbetalningar som under ett år överstiger nämnda beloppsgräns.

Enligt utredningens mening är ekonomiska tillskott som den enskilde får på grund av arv, testamente och försäkring särskilt skyddsvärda. Det rör sig många gånger om relativt stora belopp som, om de förvaltas rätt, kan utgöra en väsentlig del av den enskildes ekonomiska trygghet. 80 000 kr synes i dessa sammanhang vara en förhållandevis hög gräns. Enligt utredningens mening bör även lägre belopp som utbetalas bli föremål för krav på direktinsättning på spärrat konto och utredningen föreslår därför att beloppsgränsen i 16 kap. 11 § föräldrabalken sänks till ett prisbasbelopp, jfr de allmänna övervägandena under avsnitt A 3.4.

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

139

Ett ytterligare argument för att sänka beloppsgränsen i 16 kap. 11 § föräldrabalken är de avståenden från arv eller testamente som föräldrar gör till förmån för sina barn. Dessa avståenden uppgår ofta till belopp som visserligen understiger två prisbasbelopp, men som ändå inte kan betraktas som ringa. I detta sammanhang skall dock nämnas att regeringen under år 2004 har föreslagit att arvs- och gåvoskatten helt skall avskaffas.

Verkan av att penningmedel sätts in på ett spärrat konto, m.m.

En överförmyndarspärr har till syfte att säkerställa att pengar på ett konto verkligen kommer den enskilde till godo. Som framgått ovan kan spärren i vissa fall uppkomma mer eller mindre automatiskt, t.ex. i de situationer som anges i 16 kap. 11 § föräldrabalken. I andra fall kommer spärren till stånd på grund av ett beslut av överförmyndaren som anser att förvaltningen av den enskildes medel inte är tillfredsställande eller genom att t.ex. en givare ställer upp villkor om särskild överförmyndarkontroll.

Den enskildes möjlighet att förfoga över sina medel påverkas, som tidigare nämnts, inte av att det finns en överförmyndarspärr på kontot. Däremot kan den enskilde vara förhindrad att förfoga över pengarna på grund av att han är omyndig eller har förvaltare eller saknar beslutsförmåga.

När det talas om spärrade konton avses kontot som sådant. Det anses nämligen i praktiken inte vara möjligt att på samma konto ha spärrade medel och ”fria” medel. En god man som vid insättning av pengar för den enskildes räkning vill göra förbehåll om att medlen skall få lyftas utan överförmyndarens samtycke är således hänvisad till att sätta in medlen i fråga på ett s.k. fritt konto. På motsvarande sätt blir medel som flyter in på ett spärrat konto spärrade oavsett vad som sägs i samband med insättningen.

Spärr enligt 13 kap. 8 § respektive 16 kap. 11 § föräldrabalken

Förslag: 13 kap. 9 § tredje stycket föräldrabalken tillförs en ny mening som föreskriver att kravet på överförmyndarens samtycke enligt 13 kap. 8 § föräldrabalken i fråga om medel som inte står under särskild överförmyndarkontroll skall hävas, om det inte av särskild anledning behövs för att trygga förvaltningen.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

140

När det gäller medel som spärrats med stöd av 16 kap. 11 § föräldrabalken uppkommer frågan huruvida överförmyndaren självmant skall granska behovet av spärren eller invänta en begäran från föräldern eller den förordnade ställföreträdaren att spärren skall hävas. Vidare uppkommer frågan vilka överväganden överförmyndaren skall göra innan han häver en spärr som tillkommit med stöd av 16 kap. 11 § föräldrabalken.

Av förarbetena till nuvarande 16 kap. 11 § föräldrabalken framgår att en insättning av medel på spärrat konto är avsedd att i huvuddelen av fallen gälla under en mycket begränsad tid, nämligen till dess att överförmyndaren har kunnat konstatera att det inte finns skäl att göra inskränkning i den fria förvaltningen, se prop. 1993/94:251 s. 129. Vidare framhålls att överförmyndaren i det stora flertalet fall snabbt bör ta ställning till om medlen fortsättningsvis skall övergå till fri förvaltning, eller om förälderns förvaltning skall vara underkastad den strängare kontrollen, se a. prop. s. 286.

Nämnda förarbetsuttalanden tyder på att överförmyndaren ex officio skall ta ställning till huruvida spärren skall hävas. Enligt vad utredningen har erfarit är det också denna rutin som tillämpas på de flesta håll i dag.

När det gäller överförmyndarens prövning av lämpligheten av att låta föräldrar få tillgång till medel som spärrats med stöd av 16 kap. 11 § föräldrabalken synes lagtexten i 13 kap. 9 § tredje stycket föräldrabalken inte stå helt i överensstämmelse med nyss nämnda förarbetsuttalanden.

I 13 kap. 9 § tredje stycket föräldrabalken föreskrivs att överförmyndaren helt eller delvis får medge undantag från 13 kap. 8 § föräldrabalken, om det med hänsyn till föräldrarnas och den omyndiges förhållanden eller i övrigt finns särskilda skäl. I 13 kap. 8 § föräldrabalken föreskrivs att pengar som har satts in hos bank enligt 16 kap. 11 § föräldrabalken eller med uppgift till banken om att de skall stå under särskild överförmyndarkontroll inte får tas ut utan överförmyndarens samtycke.

Som 13 kap. 9 § tredje stycket föräldrabalken är utformad i dag görs det inte någon skillnad på medel som är spärrade enligt reglerna om särskild överförmyndarkontroll och medel som är spärrade med hänsyn till att det utbetalda beloppet överstiger två prisbasbelopp. Det fordras med nuvarande lydelse särskilda skäl för att överförmyndaren skall kunna bevilja lättnader i spärrarna. Presumtionen är således att spärren skall finnas kvar för alla medel som finns på spärrade konton.

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

141

När det gäller medel som spärrats enligt 16 kap. 11 § föräldrabalken av andra skäl än särskild överförmyndarkontroll måste emellertid tanken bakom ovan nämnda förarbetsuttalandena vara att spärren skall hävas när överförmyndaren har konstaterat att det inte finns särskilda skäl att behålla denna, dvs. presumtionen är att spärren skall hävas. Med hänsyn härtill bör 13 kap. 9 § tredje stycket föräldrabalken utökas med en ny mening i vilken det föreskrivs att kravet på överförmyndarens samtycke enligt 13 kap. 8 § föräldrabalken i fråga om medel som inte står under särskild överförmyndarkontroll skall hävas, om det inte av någon särskild anledning behövs för att trygga förvaltningen

Även om överförmyndaren inte finner skäl att låta spärren bestå, kan informationen om utbetalningen göra honom uppmärksam på att barnets tillgångar blivit så stora att reglerna om kontrollerad föräldraförvaltning blir tillämpliga.

Avser spärren enligt 16 kap. 11 § föräldrabalken medel som omfattas av reglerna om särskild överförmyndarkontroll är presumtionen att spärren skall bestå. Enligt utredningens mening ankommer det härvid inte på överförmyndaren att efterforska särskilda skäl hos föräldrarna eller den omyndige som kan motivera undantag från kravet på samtycke i 13 kap. 8 § föräldrabalken. Tvärtom torde ett villkor om särskild överförmyndarkontroll som regel tyda på att det finns anledning att vara försiktig med att låta barnets föräldrar få obegränsad till gång till medlen i fråga. Anser överförmyndaren att det inte finns anledning att häva en spärr som beror på att egendomen har tillfallit barnet med villkor om särskild överförmyndarkontroll, kan han således nöja sig med att låta spärren bestå. Vill föräldrarna helt eller delvis få tillgång till medel som är föremål för särskild överförmyndarkontroll, får de visa särskilda skäl för sin begäran enligt huvudregeln i 13 kap. 9 § tredje stycket föräldrabalken.

Har insättningen på spärrat konto enligt 16 kap. 11 § föräldrabalken gjorts till förmån för någon som har förordnad förmyndare, god man eller förvaltare, blir situationen något annorlunda. Till skillnad från vad som gäller vid föräldraförvaltning är huvudregeln att huvudmannens konton är spärrade för förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren. Sålunda blir det aktuellt att häva spärren endast om de utbetalda medlen helt eller delvis måste hållas tillgängliga för rättshandlingar av det slag som sedvanligen företas för den enskildes dagliga livsföring eller vården av hans eller hennes egendom eller om det annars finns särskilda skäl för en dispens. En sådan kan medges med stöd av 14 kap. 10 § föräldrabalken.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

142

Från överförmyndarhåll har framförts tankar om att spärrar enligt 16 kap. 11 § föräldrabalken bör omprövas först då föräldern begär att så skall ske. En sådan ordning skulle underlätta arbetet för överförmyndarna och kräva mindre resurser.

Det torde främst vara situationer då barn erhåller belopp överstigande ett prisbasbelopp utan särskild överförmyndarkontroll som är arbetskrävande för överförmyndaren. I dessa fall bör nämligen som framgått spärren hävas när överförmyndaren har konstaterat att det inte finns anledning att göra inskränkning i föräldrarnas förvaltning. Detta innebär att överförmyndaren måste vidta utredningsåtgärder för att kunna förvissa sig om att allt står väl till med föräldrarnas förvaltning. Rör det sig om medel som har tillfallit barnet med villkor om särskild överförmyndarkontroll synes presumtionen, som ovan nämnts, snarare vara att spärren skall bestå, vilket innebär mindre arbete för överförmyndaren.

Eftersom pengarna tillfaller barnet, kan det möjligen hävdas att det inte finns någon anledning för föräldrarna att vidta åtgärder med medlen som i stället bör få stå kvar på det spärrade kontot i avvaktan på att barnet blir myndigt. Skulle föräldrarna av någon anledning vilja företa dispositioner med pengarna, bör de vara hänvisade till att hos överförmyndaren begära hävande eller lindring av spärren eller samtycke till uttag av en viss summa pengar.

Utgångspunkten för föräldraförvaltning är emellertid att denna skall vara fri och att den endast om det finns vägande skäl skall inskränkas. En grund att inskränka den fria förvaltningen är att barnet innehar en betydande förmögenhet, dvs. mer än åtta prisbasbelopp. Härvid finns regler om s.k. kontrollerad föräldraförvaltning som emellertid inte innebär att barnets medel spärras. Mot denna bakgrund är det enligt utredningens mening svårt att motivera en reglering som innebär att väsentligt lägre belopp under obestämd tid spärras i avvaktan på att föräldern begär att spärren skall hävas. När det gäller föräldrar vars barn har erhållit medel som har spärrats på grund av att beloppet överstiger ett basbelopp, kan det dessutom antas att flertalet av dem kommer att begära att spärren hävs, vilket innebär att överförmyndaren trots allt kommer att tvingas ta ställning i spärrfrågan i flertalet fall.

Med hänsyn till vad som nu sagts föreslår utredningen inte någon ändring av den ordning som i praktiken gäller i dag beträffande hanteringen av frågor om medel under föräldraförvaltning som är spärrade med stöd av 16 kap. 11 § föräldrabalken. Att en prövning bör ske inom kort på överförmyndarens eget initiativ torde vara i överensstämmelse

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

143

med den nyss föreslagna nya meningen i 13 kap. 9 § tredje stycket föräldrabalken och inte kräva någon uttrycklig bestämmelse.

Gåvor med villkor om särskild överförmyndarkontroll

Som framgått ovan omfattas gåvor med villkor om särskild överförmyndarkontroll inte av reglerna i 16 kap. 11 § föräldrabalken men väl av spärren enligt 13 kap. 8 § föräldrabalken. När överförmyndaren får in underrättelse om en sådan gåva behöver han således inte ta ställning till huruvida spärren bör bestå. I stället ankommer det i vanlig ordning på föräldrarna att begära undantag från spärren eller samtycke till uttag av en viss summa pengar.

Uttag av ränta

Förslag: Regleringen i 14 kap. 8 § andra stycket punkten 1 föräldrabalken beträffande förordnade ställföreträdares rätt att utan överförmyndarens samtycke ta ut ränta på den enskildes konto förtydligas på så sätt att det uttryckligen framgår att en förordnad ställföreträdare får ta ut ränta som är upplupen under innevarande år och under fjolåret.

Förordnade ställföreträdare får enligt 14 kap. 8 § andra stycket punkten 1 föräldrabalken ta ut ränta utan överförmyndarens samtycke. Tidigare gällde enligt dåvarande 15 kap. 9 § föräldrabalken att ränta som innestått kortare tid än ett år fick tas ut utan överförmyndarens samtycke. I dag finns inga sådana begränsningar, vilket har lett till viss osäkerhet bland överförmyndarna i frågan om vilken ränta som får tas ut.

Normalt påförs ett konto räntan för det gångna året den 31 december varje år. Tas räntan inte ut, kommer den därefter att utgöra kapital på vilket nästa års ränta beräknas. Med den tidigare ordningen kunde räntan för år 1 tas ut under hela år 2, varefter det var stopp. I dag skulle en förordnad ställföreträdare emellertid kunna hävda att han vill ta ut räntan för flera år tillbaka. Enligt utredningens mening bör det i 14 kap. 8 § föräldrabalken klargöras vilken ränta som den förordnade ställföreträdaren får ta ut utan överförmyndarens samtycke. Härvid bör gälla att ränta som hänför sig till innevarande år och närmast föregående år får tas ut fritt. Ränta upplupen under

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

144

år 2004 som påförs kontot den 31 december 2004 kan således tas ut under hela år 2005, tillsammans med den ränta som har hunnit bildas under år 2005.

3.6.1.3 Överförmyndares möjlighet att spärra VP-konton, fondkonton och depåer

Förslag: I 13 kap. 19 § och 14 kap. 21 §föräldrabalken införs möjlighet för överförmyndaren att spärra VP-konton, fondkonton och depåer.

I lagen (2004:46) om investeringsfonder och i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument införs en skyldighet för fondbolaget respektive värdepappersinstitutet att anteckna överförmyndarens beslut att spärra fondkonton respektive depåer.

VP-konton

Som framgått ovan existerar värdepapper numera vanligen i elektronisk form och registreras på ett VP-konto hos en central värdepappersförvarare. I dag finns endast en central värdepappersförvarare och det är Värdepapperscentralen, VPC. De fondpapper som kan registreras hos en central värdepappersförvarare är bl.a. aktier och obligationer.

VP-kontot står normalt i den enskildes namn, men det finns möjlighet till s.k. förvaltarregistrering som innebär att värdepappret registreras i förvaltarens namn. En förvaltare är en juridisk person, t.ex. en bank, som har medgetts rätt av den centrale värdepappersförvararen att i eget namn registreras som innehavare till andras finansiella instrument.

Den centrale värdepappersförvararen kan själv vidta registreringsåtgärder, men även en utomstående juridisk person kan antas som kontoförande institut. Det kontoförande institutet, som t.ex. kan vara en bank, får härvid själv vidta registreringsåtgärder med fondpapper.

Regler om kontoföring av elektroniska värdepapper finns i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument (kontoföringslagen). Enligt 4 kap. 17 § punkten 7 kontoföringslagen skall på ett VP-konto anges inskränkning enligt 13 kap. 19 § andra stycket eller 14 kap. 21 § andra stycketföräldrabalken. Överförmyndaren kan

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

145

emellertid som nämnts ovan inte själv ta kontakt med den centrale värdepappersförvararen och meddela att barnets föräldrar endast med överförmyndarens tillstånd får överlåta eller pantsätta det aktuella finansiella instrumentet eller uppbära på rättigheten belöpande kapitalbelopp.

Fondkonton

Regler om värdepappersfonder och specialfonder finns i lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF).

Fonder varom nu är fråga ägs gemensamt av dem som har andelar i fonden, och administreras av ett fondbolag eller ett fondföretag. Med fondbolag avses svenska aktiebolag som fått tillstånd att utöva fondverksamhet. Med fondföretag avses motsvarande utländska företag som får driva fondverksamhet här i landet. Fondbolag kan vara fristående, men det är vanligt att de ägs av banker eller försäkringsbolag. Varje fondbolag måste ha förvaringsinstitut till sina fonder, dvs. en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar fondens tillgångar och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden.

Den som äger andelar i en värdepappersfond får ett konto på vilket fondinnehavet finns registrerat. Enligt 4 kap. 11 § LIF skall fondbolaget föra eller låta föra ett register över samtliga innehavare av andelar i en viss fond. I de fall kontoföringslagen är tillämplig på andelarna i fonden, förs registret av den centrale värdepappersförvararen. I annat fall förs registret av fondbolaget eller av någon som fondbolaget utser till att utföra denna uppgift. Det senare torde vara vanligast.

Andelar i värdepappersfonder kan liksom t.ex. aktier förvaltarregistreras. Omfattas fondandelen av kontoföringslagen, är det den centrale värdepappersförvararen som avgör vem som får vara förvaltare. I andra fall är det Finansinspektionen som ger sådant tillstånd, se 4 kap. 12 § LIF.

Värdepapper i depå

Genom depåavtal kan en innehavare av värdepapper låta t.ex. en bank förvalta dessa. Dessa depåavtal kan omfatta fysiska eller, vilket är vanligast förekommande, elektroniska värdepapper. I samband härmed är det vanligt att innehavaren låter förvaltarregistrera sina

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

146

värdepapper på t.ex. banken. En förvaltarregistrering är emellertid inte någon förutsättning för att ett depåavtal skall kunna träffas.

Överförmyndarens möjlighet att spärra VP-konton, fondkonton och depåer

Som framgått ovan har överförmyndaren i dag ingen möjlighet att vidta direkta åtgärder med VP-konton, fondkonton och depåer. Som förut nämnts kan överförmyndaren enligt 13 kap. 19 § första stycket punkten 3 och 14 kap. 21 § första stycket punkten 2 föräldrabalken bestämma att värdehandlingar skall förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut. Meddelas ett sådant beslut skall föräldrarna respektive den förordnade ställföreträdaren träffa avtal med ett värdepappersinstitut på villkor som överförmyndaren har godkänt. Rör det sig om värdepapper som omfattas av kontoföringslagen, får föräldrarna respektive den förordnade ställföreträdaren, om de vill, i stället anmäla till den centrale värdepappersförvararen eller, om värdepappren är förvaltarregistrerade, förvaltaren att föräldrarna eller ställföreträdaren endast med överförmyndarens tillstånd får överlåta eller pantsätta rättigheten eller uppbära på rättigheten belöpande kapitalbelopp.

Om föräldrarna eller den förordnade ställföreträdaren väljer att låta ett värdepappersinstitut förvara och förvalta värdehandlingarna, bör överförmyndaren se till att avtalet med värdepappersinstitutet inte medger att värdepappren blir tillgängliga för föräldrarna eller ställföreträdaren utan att överförmyndaren har lämnat sitt samtycke.

Flera överförmyndare har efterlyst en möjlighet att direkt kunna spärra VP-konton, fondkonton och depåer. Deras uppfattning delas av bl.a. Svenska Kommunförbundet och Svenska Bankföreningen.

Enligt utredningens mening innebär nuvarande ordning ett merarbete för överförmyndarna som först måste uppmana föräldrarna respektive den förordnade ställföreträdaren att träffa avtal om förvaring och förvaltning, varefter han måste gå igenom avtalet för att kunna godkänna det. I de fall värdepappren i fråga omfattas av kontoföringslagen förefaller det också innebära en viss omgång att föräldrarna eller den förordnade ställföreträdaren själv skall meddela den centrale värdepappersförvararen eller förvaltaren att VP-kontot skall överförmyndarspärras.

Som framgått ovan är de flesta finansiella instrument i dag kontobaserade. Denna ordning innebär att föräldrars och förordnade ställ-

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

147

företrädares rådighet över egendomen i fråga effektivt kan avskäras genom att kontot spärras.

Med hänsyn till vad som nu sagts bör det i 13 kap. 19 § respektive 14 kap. 21 § föräldrabalken införas regler som innebär att överförmyndaren kan ta direkt kontakt med central värdepappersförvarare, fondbolag eller värdepappersinstitut för att spärra VP-konton, fondkonton eller depåer som tillhör barnet eller huvudmannen. Finns det beträffande VP-konton och fondkonton ett kontoförande institut, t.ex. en bank, anmäls spärren där. I de fall de finansiella instrumenten är förvaltarregistrerade kan överförmyndaren naturligtvis ta direkt kontakt med förvaltaren och till denne anmäla att föräldrarna eller den förordnade ställföreträdaren inte får förfoga över ifrågavarande värdepapper utan överförmyndarens samtycke.

Sedan överförmyndaren har underrättat den centrale värdepappersförvararen alternativt det kontoförande institutet eller, beträffande fondandelar på vilka kontoföringslagen inte är tillämplig, fondbolaget alternativt den som fått i uppdrag att föra fondbolagets register, eller det värdepappersinstitut som ansvarar för en depå om sitt beslut att spärra rättigheterna, får föräldrarna respektive de förordnade ställföreträdarna endast med överförmyndarens tillstånd överlåta eller pantsätta rättigheten eller uppbära på rättigheten belöpande kapitalbelopp.

Överförmyndarens möjlighet att bestämma att värdehandlingar skall förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut enligt nuvarande 13 kap. 19 § första stycket punkten 3 och 14 kap. 21 § första stycket punkten 2 föräldrabalken bör behållas. I den mån fysiska värdehandlingar behöver skyddas måste det finnas bestämmelser som gör det möjligt att tvinga föräldrar och förordnade ställföreträdare att lämna dessa handlingar ifrån sig till t.ex. en bank för förvaring och förvaltning.

Skyldighet att anteckna överförmyndarens beslut att spärra VP-konto, fondkonto eller depå

När det gäller VP-konton föreskrivs, som framgått ovan, i 4 kap. 17 § punkten 7 lagen om kontoföring av finansiella instrument (kontoföringslagen) en skyldighet för den centrale värdepappersförvararen att anteckna ett beslut som fattats av överförmyndaren med stöd av 13 kap. 19 § eller 14 kap. 21 §föräldrabalken. Härigenom görs personalen hos den centrale värdepappersförvararen uppmärksam på att ett

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

148

visst VP-konto är spärrat. Vad som nu sagts gäller också fondkonton på vilka kontoföringslagen är tillämplig.

Beträffande fondkonton på vilka kontoföringslagen inte är tillämplig och depåer bör det enligt utredningens mening i 4 kap. 11 § LIF och genom en ny bestämmelse i 3 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument införas en motsvarande skyldighet för fondbolag och värdepappersinstitutet att anteckna överförmyndarens beslut att spärra ett fondkonto respektive en depå.

3.6.2 Regler om placering och avyttring av tillgångar

Utvecklingen på finansmarknaden har inneburit att en del av föräldrabalkens regler som rör placering och avyttring av omyndigas respektive huvudmäns tillgångar har kommit i nytt ljus. I en del fall framstår reglerna som omoderna och i andra fall talar organisatoriska skäl för att reglerna bör omarbetas.

Detta avsnitt kommer att ta sikte på frågan huruvida regleringen i 9 kap. 5 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse delvis bör flyttas över till föräldrabalken. Vidare behandlas frågan om reglerna som möjliggör inskrivning av premieobligationer i statsskuldboken bör finnas kvar och om regleringen i 13 och 14 kap. föräldrabalken bör ändras så att även andra institut än banker och kreditmarknadsföretag kan ta emot pengar för placering. Avslutningsvis behandlas frågan om vad som gäller vid köp av värdepapper utan erforderligt samtycke från överförmyndaren.

3.6.2.1 Anteckningar om rätt att förfoga över bankmedel

Förslag: Regleringen i 9 kap. 5 § första stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse flyttas i sin huvuddel till föräldrabalken och bildar där 9 kap. 3 a §. Regleringen i 9 kap. 3 a § bör förutom banker också omfatta kreditmarknadsföretag och företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet. Vidare bör utländska banker, kreditmarknadsföretag och inlåningsföretag omfattas av 9 kap. 3 a § under förutsättning att de driver verksamhet från en filial här i landet. I övrigt reduceras 9 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse till att avse en skyldighet för banker och kreditmarknadsföretag att anteckna inskränk-

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

149

ningar enligt 9 kap. 3 a §, 13 kap.8 och 19 §§ och 14 kap. 21 §föräldrabalken i förfoganderätten över insatta medel.

I 9 kap. 5 § första stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse föreskrivs att en omyndig själv får förfoga över de medel som han har satt in hos en bank efter det att han har fyllt 16 år. Utan den omyndiges samtycke får banken inte betala ut sådana medel till förmyndaren. Har förmyndaren fått överförmyndarens tillstånd att omhänderta medlen och företett bevis på detta, får den omyndige inte vidare förfoga över medlen. Sådan inskränkning i den omyndiges rätt skall antecknas på insättningsbevis eller i motbok eller på annat sätt som gör inskränkningen känd inom banken, när beviset eller motboken företes hos banken. I paragrafens andra stycke föreskrivs att medel som en förmyndare, god man eller förvaltare förvaltar enligt föräldrabalken får tas ut utan överförmyndarens tillstånd bara om det har gjorts förbehåll enligt 14 kap. 8 § föräldrabalken eller uttaget avser ränta, jfr 14 kap. 8 § föräldrabalken. Vidare föreskrivs att överförmyndaren enligt 14 kap. 21 § föräldrabalken kan besluta att ett sådant förbehåll inte skall gälla. Ett sådant beslut skall antecknas på bevis eller i motbok som har utfärdats om insättningen. I andra stycket föreskrivs också att banken på begäran av överförmyndare, förordnad förmyndare, god man eller förvaltare är skyldig att utfärda bevis om beloppet av de medel som sätts in eller står inne, samt i förekommande fall intyga att meddelat tillstånd inte utnyttjats. I tredje stycket behandlas föräldrars förvaltning av barns medel. Härvid föreskrivs att för det fall föräldrar är förmyndare, får de utan överförmyndarens tillstånd ta ut medel som de förvaltar enligt föräldrabalken, om medlen inte har satts in med uppgift om att de enligt 16 kap. 11 § föräldrabalken inte får tas ut utan sådant tillstånd eller att de omfattas av särskild överförmyndarkontroll, dvs. i sak vad som framgår av 13 kap. 8 § föräldrabalken. Vidare föreskrivs att överförmyndaren enligt 13 kap. 19 § föräldrabalken kan besluta om annan inskränkning i föräldrars uttagsrätt. Inskränkningar av nu nämnt slag, dvs. inskränkningar som avses i 13 kap.8 och 19 §§föräldrabalken, skall antecknas på bevis eller i motbok som har utfärdats om insättningen eller på annat sätt som gör inskränkningen känd inom banken.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

150

Placeringen av reglerna i 9 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse

I samband med att en utredning för översynen av bl.a. det regelverk som styr bankers och andra kreditinstituts verksamhet tillsattes i mitten av 1990-talet (banklagskommittén) uppkom frågan huruvida regleringen i dåvarande 2 kap. 23 § bankrörelselagen hörde hemma i föräldrabalken snarare än i reglerna om bank- och finansieringsrörelse. Enligt kommittén hörde bestämmelserna i nämnda lagrum inte hemma i banklagstiftningen utan borde flyttas till föräldrabalken eller annan relevant lag. Regeringen gjorde bedömningen att den av Justitiedepartementet initierade utredningen om förmynderskapsfrågor (Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare) kan förväntas ge svar på var de nu behandlade bestämmelserna passar in. I avvaktan på utredningens förslag föreslog regeringen att bestämmelserna i 2 kap. 23 § bankrörelselagen skulle flyttas över till 9 kap. 5 § i den förslagna lagen om bank- och finansieringsrörelse, se prop. 2002/03:139 s. 342. Riksdagen följde propositionen. I den nya lagstiftningen har dock det tillägget gjorts att anteckningar om inskränkt rätt för ställföreträdare att förfoga över den enskildes medel också kan göras ”på annat sätt som gör inskränkningen känd inom banken”, t.ex. genom anteckning i ett elektroniskt kundregister. Lagen om bank- och finansieringsrörelse trädde i kraft den 1 juli 2004.

Reglerna i 9 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse anknyter till centrala regler i föräldrabalken om rådigheten över pengar som tillhör omyndiga och personer som har förordnade ställföreträdare. Detta talar för att de bestämmelser varom nu är fråga snarare hör hemma i föräldrabalken än i lagen om bank- och finansieringsrörelse. Å andra sidan innehåller bestämmelserna viktiga anvisningar till bankerna av praktisk karaktär, vilket naturligtvis kan motivera en placering i den senare lagstiftningen.

Med hänsyn till att 9 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse innehåller bestämmelser som hör hemma dels i föräldrabalken, dels i lagen om bank- och finansieringsrörelse förordar utredningen en lösning som innebär att bestämmelserna i den aktuella paragrafen delas upp.

Regleringen i 9 kap. 5 § första stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse som beskriver vad som gäller för bankmedel som en omyndig person själv har satt in hos en bank efter det att han har fyllt 16 år hör enligt utredningens mening hemma i föräldrabalken.

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

151

Den del av bestämmelsen som föreskriver en skyldighet för banken att på insättningsbevis eller i motbok eller på annat sätt anteckna inskränkning i den omyndiges rätt att förfoga över medlen bör dock bli kvar i 9 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse. Den del av bestämmelsen som flyttas till föräldrabalken bör där utgöra 9 kap. 3 a §.

Med hänsyn till att bankernas inlåningsmonopol numera har avskaffats bör regleringen i 9 kap. 3 a § föräldrabalken omfatta också företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet. Vidare bör paragrafen omfatta utländska banker, kreditmarknadsföretag och företag som driver inlåningsverksamhet under förutsättning av de verkar från en filial här i landet.

Regleringen i 9 kap. 5 § andra stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse återger inledningsvis innehållet i 14 kap. 8 § föräldrabalken, varefter det föreskrivs en skyldighet för banken att anteckna beslut enligt 14 kap. 21 § föräldrabalken om ytterligare inskränkning i förordnade ställföreträdares rätt att förfoga över huvudmannens medel. Vidare föreskrivs att banken är skyldig att på begäran av överförmyndare, förmyndare, god man eller förvaltare lämna uppgifter om bl.a. den enskildes banktillgodohavande. Skyldigheten att anteckna beslut om inskränkning enligt 14 kap. 21 § föräldrabalken bör stå kvar i 9 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse. Däremot synes det vara en onödig upprepning att i 9 kap. 5 § andra stycket återge innehållet i 14 kap. 8 § föräldrabalken. Frågan om bankers och kreditmarknadsföretags skyldighet att lämna upplysningar till överförmyndaren m.fl. kommer att behandlas särskilt i avsnitt A 3.6.3.

I 9 kap. 5 § tredje stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse återges i sak innehållet i 13 kap. 8 § föräldrabalken samt en upplysning om att överförmyndaren med stöd av 13 kap. 19 § föräldrabalken kan besluta om annan inskränkning i föräldrars uttagsrätt, varefter det föreskrivs en skyldighet för banken att anteckna inskränkningar varom nu är fråga. Återgivandet av innehållet i 13 kap. 8 § föräldrabalken är i likhet med vad som sagts ovan om 14 kap. 8 § föräldrabalken en onödig upprepning och bör därför utgå. Däremot bör skyldigheten för banker att anteckna inskränkningar enligt 13 kap.8 och 19 §§föräldrabalken stå kvar i 9 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse. Skyldigheten att anteckna sådana inskränkningar bör enligt utredningens mening omfatta även kreditmarknadsföretag eftersom dessa företag likställs med banker i föräldrabalken.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

152

Resultatet av det ovan anförda blir att 9 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse reduceras till ett stycke i vilket det föreskrivs att inskränkningar enligt 9 kap. 3 a §, 13 kap.8 och 19 §§ och 14 kap. 21 §föräldrabalken i rätten att förfoga över medel som har satts in hos en bank eller ett kreditmarknadsföretag skall antecknas på sätt som gör inskränkningen känd inom kreditinstitutet i fråga.

Utredningen anser att orden insättningsbevis och motbok som finns med i nuvarande 9 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse är så föråldrade att de bör utgå ur lagtexten. Det är således tillräckligt att det står att beslutet om inskränkande åtgärder skall antecknas på sätt som gör beslutet känt inom banken eller kreditmarknadsföretaget.

3.6.2.2 Inskrivning av premieobligationer i statsskuldboken

Förslag: Bestämmelserna i 13 kap. 19 § första stycket punkten 4 och 14 kap. 9 § föräldrabalken om inskrivning av premieobligationer i statsskuldboken avskaffas.

Om det av någon särskild anledning behövs för att trygga föräldraförvaltningen av en omyndigs egendom får överförmyndaren enligt 13 kap. 19 § första stycket punkten 4 föräldrabalken bestämma att premieobligationer som har utfärdats av staten skall skrivas in i statsskuldboken med förbehåll att belopp som hänför sig till obligationerna inte får lyftas utan överförmyndarens samtycke.

När det gäller förordnade förmyndares, gode mäns och förvaltares förvaltning av en huvudmans egendom föreskrivs i 14 kap. 9 § föräldrabalken att premieobligationer som har utfärdats av staten skall skrivas in i statsskuldboken med förbehåll att belopp som hänför sig till obligationerna inte får lyftas utan överförmyndarens samtycke. Om det finns särskilda skäl får överförmyndaren enligt 14 kap. 10 § föräldrabalken helt eller delvis medge undantag från bestämmelsen i 14 kap. 9 § föräldrabalken.

För förordnade förmyndare, gode män och förvaltare finns det sålunda ett absolut krav på att huvudmannens premieobligationer skall skrivas in i statsskuldboken, medan föräldrar enligt huvudregeln fritt får förfoga över sina barns premieobligationer.

Riksgäldskontoret meddelar med stöd av 2 § första stycket punkten 5 förordningen (1996:311) med instruktion för Riksgäldskontoret föreskrifter om inskrivning i statsskuldboken. Sådana föreskrifter

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

153

finns i Riksgäldskontorets föreskrifter (1990:978) om inskrivning i statsskuldboken.

Tidigare gavs premieobligationen ut i form av pappersdokument och bar karaktären av ett löpande skuldebrev (innehavarpapper). Den omständigheten att pappersdokumentet var bärare av premieobligationens värde innebar att obligationen omsattes genom att dokumentet bytte ägare. Vidare fordrades att innehavaren visade upp dokumentet för att få ut en vinst som utfallit på obligationen, varefter en anteckning om vinsten gjordes på handlingens baksida.

En inskrivning i statsskuldboken förutsätter att obligationerna fysiskt överlämnas till Riksgäldskontoret, som därefter utfärdar en bekräftelse när inskrivning har skett. Riksgäldskontoret utför sedan vinstgranskning av obligationerna. Ordningen innebär sålunda att ett barn eller en huvudman inte riskerar att föräldrar eller en förordnad ställföreträdare tillgodogör sig premieobligationernas värde eller eventuella vinster.

Från och med år 1996 låter Riksgäldskontoret registrera samtliga nya premieobligationslån hos Värdepapperscentralen AB (VPC). Det innebär att något pappersdokument inte utfärdas till den som förvärvar en premieobligation. Obligationen existerar i stället endast i elektronisk form i VPC:s register där innehavaren ges ett konto (VP-konto). Kontoföringen faller under lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. Nyss nämnda VP-konto är en sammanställning av de avstämningskonton på vilka innehavaren har värdepapper. Eventuella vinster på obligationerna sätts automatiskt in på det avkastningskonto som finns angivet på VP-kontot. Inlösnings- och försäljningslikvid för premieobligationerna sätts också in på det anmälda avkastningskontot. Innehavaren av en premieobligation behöver sålunda, till skillnad från tidigare, inte själv bevaka eventuella utfallande vinster.

Riksgäldskontoret har i skrivelser till Justitiedepartementet upplyst att det inte avser att emittera några nya premieobligationslån som representeras av löpande skuldebrev. Det sista utelöpande lånet som representeras av sådana skuldebrev förföll till inlösen i april 2002. Med hänsyn härtill har Riksgäldskontoret föreslagit att bestämmelserna i 13 kap. 19 § första stycket punkten 4 och 14 kap. 9 § föräldrabalken skall upphöra att gälla, eftersom särskilda regler om inskrivning i statsskuldboken inte längre fyller någon funktion. Riksgäldskontoret har tillagt att det för övrigt inte ens har förekommit i praktiken att det för premieobligationer som varit registrerade enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instru-

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

154

ment också har funnits en anteckning om överförmyndarspärr i statsskuldboken.

Möjligheten till inskrivning av premieobligationer i statsskuldboken avskaffas

Eftersom premieobligationer inte längre ges ut i fysisk form måste bestämmelserna om inskrivning i statsskuldboken betraktas som föråldrade. Då det inte heller finns några utelöpande lån med fysiska premieobligationer torde ifrågavarande reglering knappast fylla någon praktisk funktion.

När det gäller barns innehav av premieobligationer medför ett upphävande av 13 kap. 19 § första stycket punkten 4 inte några praktiska komplikationer. I punkten 3 föreskrivs nämligen att överförmyndaren kan bestämma att värdehandlingar skall förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse eller ett motsvarande utländskt institut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersinstitut här i landet. I nämnda paragrafs andra stycke föreskrivs att om överförmyndaren fattar beslut enligt första stycket punkten 3, skall föräldrarna träffa avtal med värdepappersinstitutet på villkor som överförmyndaren har godkänt. I fråga om rättigheter som registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument får föräldrarna, i stället för att träffa avtal om förvaring och förvaltning, på konto i avstämningsregister låta registrera eller, om rättigheten förvaltas av någon som har medgivande som förvaltare enligt den lagen, till denna anmäla att föräldrarna endast med överförmyndarens tillstånd får överlåta eller pantsätta rättigheten eller uppbära på rättigheten belöpande kontantbelopp. I 4 kap. 17 § punkten 7 lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument föreskrivs att det på ett avstämningskonto skall anges inskränkning enligt 13 kap. 19 § andra stycket eller 14 kap. 21 § andra stycketföräldrabalken.

Nuvarande utformning av 13 kap. 19 § andra stycket föräldrabalken ger inte överförmyndaren någon möjlighet att direkt spärra en omyndigs VP-konto. I stället är det föräldrarnas sak att välja mellan att träffa avtal med ett värdepappersinstitut eller att införa en spärr på barnets VP-konto. Utredningen föreslår emellertid att överförmyndaren på egen hand skall kunna kan spärra omyndigas VP-konton, se avsnitt A 3.6.1.4.

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

155

Beträffande premieobligationer som tillhör en person som har en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare medför ett upphävande av kravet på inskrivning i 14 kap. 9 § föräldrabalken att det automatiska skyddet för den enskildes premieobligationer försvinner. Ett upphävande av nämnda paragraf innebär att den enskilde är hänvisad till det fakultativa skydd som erbjuds i 14 kap. 21 § föräldrabalken, som till sin utformning motsvarar 13 kap. 19 § föräldrabalken.

Fråga är då huruvida det finns anledning att behålla ett krav på att en förordnad ställföreträdare som huvudregel skall vara avskuren från möjligheterna att vidta åtgärder med den enskildes premieobligationer. Enligt utredningens uppfattning finns det i detta avseende inte anledning att göra skillnad på föräldrar, som enligt huvudregeln fritt får förfoga över sina barns premieobligationer, och förordnade ställföreträdare. Inte heller finns det anledning att kräva att premieobligationer skall vara oåtkomliga för den förordnade ställföreträdaren medan han kan förfoga över andra ”fria papper” som avses i 14 kap. 5 § föräldrabalken. Med hänsyn härtill bör det vara tillräckligt att överförmyndaren med stöd av regleringen i 14 kap. 21 § föräldrabalken kan begränsa den förordnade ställföreträdarens möjlighet att förfoga över den enskildes premieobligationer. Mot denna bakgrund bör 14 kap. 9 § föräldrabalken upphävas.

3.6.2.3 Möjlighet för annan än bank att ta emot kunders medel på konto

Förslag: I 13 kap. 7 § och 14 kap. 7 §föräldrabalken införs en ny mening som föreskriver att i samband med placering av pengar enligt 13 kap. 5 och 6 §§ respektive 14 kap.5 och 6 §§föräldrabalken får medel föras över till ett konto hos ett värdepappersinstitut. Detta skall gälla trots att någon ränta inte är avtalad.

I 13 kap. 19 § första stycket 2 och i 14 kap. 21 § första stycket 1 föräldrabalken införs en möjlighet för överförmyndaren att spärra ett likvidkonto hos värdepappersbolag.

Bedömning: I fråga om inlåning av pengar bör föräldrar som står under kontrollerad föräldraförvaltning eller som förvaltar medel som är föremål för särskild överförmyndarkontroll och förordnade förmyndare och gode män och förvaltare endast få anlita banker eller kreditmarknadsföretag.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

156

Enligt 13 kap. 7 § och 14 kap. 7 §föräldrabalken gäller att vid kontrollerad föräldraförvaltning och vid förordnade ställföreträdares förvaltning skall den omyndiges respektive huvudmannens pengar som inte placeras i värdepapper, fonder, fastigheter etc. och som inte heller omedelbart behöver användas göras räntebärande genom att medlen sätts in hos bank eller kreditmarknadsföretag.

Ovan nämnda bestämmelser härrör ursprungligen från en tid då utbudet av sparandeformer var relativt begränsat och då alternativen till traditionellt banksparande många gånger betraktades som alltför riskfyllt. Under senare år har det finansiella området genomgått stora förändringar. Nya finansiella instrument och marknader har utvecklats och med låga räntenivåer framstår bl.a. sparande i fonder som ett lockande alternativ till sparande på bankkonto. Härtill kommer att andra företag än banker erbjuder konkurrenskraftig ränta på pengar som kunden sätter in på ett konto hos företaget i fråga. I samband med tillkomsten av lagen om bank- och finansieringsrörelse år 2004 ändrades 13 kap. 7 § och 14 kap. 7 §föräldrabalken på så sätt att även kreditmarknadsföretag tilläts ta emot medel som avses i respektive paragraf.

Fråga är nu om ytterligare företag skall få ta emot medel som avses i 13 kap. 7 § och 14 kap. 7 §föräldrabalken.

Placering av pengar i anslutning till förvärv av värdepapper

Svenska Fondhandlare Föreningen har i en framställning till Justitiedepartementet anmärkt att utformningen av 13 kap. 7 § och 14 kap. 7 §föräldrabalken, såsom den var före den 1 juli 2004, ställer till problem i vissa fall då föräldrar och förordnade ställföreträdare vill investera sina barns/huvudmäns medel i någon av de placeringsformer som anvisas i 13 kap. 5 § respektive 14 kap. 5 § föräldrabalken. Dessa placeringsformer, t.ex. fondandelar, kräver inte överförmyndarens samtycke. Handel med bl.a. fondandelar förutsätter emellertid, fortsätter föreningen, regelmässigt en till placeringsverksamheten kopplad penningmedelsförvaltning för att värdepappersinstitutet skall kunna hantera köp- och försäljningslikvider, ränteutbetalningar, aktieutdelningar och – inte minst – medel som frigörs vid omplaceringar. Denna förvaltning går normalt till så att ett konto kopplas till en värdepappersdepå i vilken de finansiella instrumenten förvaras och förvaltas. Så länge värdepappersinstitutet är en bank uppkommer normalt inte några problem eftersom det enligt 13 kap. 7 § och

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

157

14 kap. 7 § föräldrabalken är i sin ordning att föräldern eller den förordnade ställföreträdaren låter den omyndiges respektive huvudmannens medel stå inne på konto hos bank. Är värdepappersinstitutet inte en bank utan ett värdepappersbolag uppstår emellertid vissa komplikationer. Ett värdepappersbolag får enligt 3 kap. 4 § punkten 4 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse ta emot kunders medel på konto för att underlätta värdepappersrörelsen, men med hänsyn till innehållet i 13 kap. 7 § och 14 kap. 7 §föräldrabalken kan penningmedelsförvaltningen hos värdepappersbolaget inte äga rum utan överförmyndarens tillstånd. Även när det gäller de placeringsformer som avses i 13 kap. 6 § och 14 kap. 6 §föräldrabalken, t.ex. aktier, uppkommer problem. Förvärv av aktier fordrar i vissa fall överförmyndarens tillstånd. Överförmyndaren kan visserligen samtidigt som han lämnar samtycke till köp av aktier bevilja föräldern eller den förordnade ställföreträdaren tillstånd att låta medel stå inne på konto hos värdepappersbolaget. Detta är emellertid en tungrodd lösning, eftersom byte av värdepappersinstitut skulle kunna medföra att ytterligare samtycken måste inhämtas. Nuvarande ordning innebär att banker och värdepappersbolag inte kan konkurrera på lika villkor, eftersom insättning på konto hos bank inte träffas av något krav på samtycke från överförmyndaren. Värdepappersbolag omfattas av samma krav som banker vad gäller t.ex. kapitalkrav och i likhet med bankerna omfattas värdepappersbolagen av den s.k. insättningsgarantin. Det är därför rimligt att föräldrar och förordnade ställföreträdare utan särskilt medgivande från överförmyndaren skall kunna sätta in medel på ett konto hos ett värdepappersbolag i syfte att förvärva finansiella instrument.

Svenska Fondhandlare Föreningen har med hänsyn till vad som nu har sagts föreslagit att 13 kap. 7 § och 14 kap. 7 §föräldrabalken ändras så att det blir möjligt att ta emot omyndigas respektive huvudmäns medel på konto hos värdepappersbolag.

Överväganden

När det gäller transaktioner med andelar i värdepappersfonder fordras, som ovan nämnts, att den enskilde har ett konto hos värdepappersbolaget för att bolaget skall kunna genomföra de aktuella transaktionerna. Utredningen delar Svenska Fondhandlare Föreningens uppfattning att värdepappersbolagen skall kunna ta emot medel från barn och personer som har en förordnad ställföreträdare

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

158

för att genomföra transaktioner med värdepapper på i princip samma villkor som bankerna.

När det gäller föräldrars förvaltning av sina barns medel skiljer sig reglerna åt beroende på vilken form av förvaltning det rör sig om. Vid s.k. fri föräldraförvaltning har föräldern en mycket långtgående frihet att placera barnets medel efter eget gottfinnande. Det gör härvid inte någon skillnad om föräldern väljer att placera barnets medel i värdepapper via en bank eller ett värdepappersbolag. Det behövs inte något medgivande från överförmyndaren, och några särskilda regler av den typ som Svenska Fondhandlare Föreningen föreslår behövs således inte i dessa fall.

Har barnets tillgångar kommit att överstiga ett värde motsvarande åtta basbelopp gäller dock reglerna om s.k. kontrollerad föräldraförvaltning i 13 kap.27 §§föräldrabalken. Dessa regler tillämpas också på egendom som har tillfallit den omyndige under villkor om att förvaltningen av den skall stå under överförmyndarens kontroll (särskild överförmyndarkontroll). Bestämmelserna begränsar bl.a. förälderns möjligheter att placera barnets medel i värdepapper. Dock får en förälder även vid kontrollerad föräldraförvaltning och vid särskild överförmyndarkontroll placera barnets medel bl.a. i andelar i värdepappersfonder, se 13 kap. 5 § föräldrabalken. Regleringen i 13 kap. 7 § föräldrabalken kräver visserligen att föräldrar skall sätta in barnets pengar hos bank eller kreditmarknadsföretag i den mån medlen inte placeras i värdepapper eller omedelbart behöver användas. Insättningen av pengar på ett konto hos ett värdepappersbolag är emellertid ett led i placeringen av pengar i t.ex. en värdepappersfond och borde därför kunna ske utan överförmyndarens samtycke.

Placeringar enligt 13 kap. 6 § föräldrabalken, dvs. bl.a. i aktier, fordrar överförmyndarens samtycke. Ett sådant samtycke borde också innefatta medgivande för föräldern att sätta in köpeskillingen på ett konto hos en bank eller ett värdepappersbolag och att därefter genomföra nödvändiga transaktioner.

För att det inte skall råda någon tvekan om vad som gäller bör 13 kap. 7 § föräldrabalken förtydligas på så sätt att paragrafen tillförs en ny mening som framhåller att i samband med placering enligt 13 kap.5 och 6 §§föräldrabalken får medel föras över till ett konto hos ett värdepappersbolag. När det gäller transaktioner till eller från ett likvidkonto hos ett värdepappersbolag bör göras undantag från kravet på att insatta medel skall vara räntebärande.

När det gäller medel som förvaltas av förordnade förmyndare, gode män och förvaltare gäller att placeringar enligt 14 kap. 5 §

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

159

föräldrabalken kan ske fritt medan överförmyndarens samtycke erfordras vid transaktioner som avses i 14 kap. 6 § föräldrabalken, t.ex. vid köp av aktier. På samma sätt som vid kontrollerad föräldraförvaltning bör i samband med placering av pengar i värdepapper medel få föras över till ett konto hos ett värdepappersbolag. Regleringen i 14 kap. 7 § föräldrabalken bör således kompletteras på motsvarande sätt som 13 kap. 7 § föräldrabalken.

Genom den föreslagna ordningen uppkommer ingen skillnad mellan banker och värdepappersbolag när det gäller möjligheten att ta emot medel för att genomföra transaktioner med värdepapper. Det bör dock framhållas att den föreslagna ordningen inte innebär att värdepappersbolag får ta emot medel på konto i annat syfte än att genomföra värdepapperstransaktioner, jfr. 3 kap. 4 § första stycket punkten 4 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.

Det konto som används för att hantera medel för placeringar i finansiella instrument, likvidkontot, måste kunna spärras av överförmyndaren. Det gäller inte minst medel som frigörs när de finansiella instrumenten åter omsätts till pengar.

När det gäller frigjorda medel som faller ut på ett bankkonto kan överförmyndaren, om det rör sig om föräldraförvaltning, med stöd av 13 kap. 19 § första stycket punkten 2 föräldrabalken spärra dessa medel. Rör det sig om förvaltning av en förordnad ställföreträdare blir sådana medel som regel automatiskt spärrade enligt 14 kap. 8 § första stycket föräldrabalken. Skulle pengarna falla ut på ett s.k. fritt konto, kan medlen bli direkt åtkomliga för den förordnade ställföreträdaren under förutsättning att medlen skall användas för den enskildes uppehälle eller vården av hans eller hennes egendom och att den förordnade ställföreträdaren i samband med insättningen av den enskildes pengar har gjort förbehåll om att medlen i fråga får tas ut utan överförmyndarens samtycke.

Om de frigjorda medlen i stället faller ut på ett likvidkonto hos ett värdepappersbolag torde det för närvarande inte gå att spärra ett sådant konto. Medel som frigörs vid en försäljning av finansiella instrument och som inte skall användas för andra investeringar blir med andra ord tillgängliga för föräldrars respektive förordnade ställföreträdares dispositioner. Ett heltäckande skydd förutsätter alltså att överförmyndaren kan spärra även pengar på likvidkonton hos värdepappersbolag. En sådan möjlighet bör införas i 13 kap. 19 första stycket punkten 2 och i 14 kap. 21 § 1 föräldrabalken genom att värdepappersbolag läggs till i uppräkningen över de institut hos vilka överförmyndaren kan spärra konton.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

160

Inlåning av pengar hos andra företag än banker

I samband med att reglerna för bank- och finansieringsrörelse reformerades under år 2004 avskaffades bankernas inlåningsmonopol. Samtidigt avskaffades bankernas skyldighet att ta emot inlåning. I dag kan således både kreditinstitut och icke-finansiella företag ta emot pengar för inlåning.

Ur konsumentskyddssynpunkt finns systemet med insättningsgaranti kvar. Insättningsgarantin omfattar emellertid endast banker, kreditmarknadsföretag och vissa värdepappersbolag.

Som nämnts ovan har numera ordet bank i 13 kap. 7 § och 14 kap. 7 §föräldrabalken kompletterats med ordet kreditmarknadsföretag. Med kreditmarknadsföretag avses ett kreditmarknadsbolag eller en kreditmarknadsförening, dvs. ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse. Genom den nya lagstiftningen är det möjligt för föräldrar och förordnade ställföreträdare att placera sina barns respektive huvudmäns pengar förutom hos banker också hos kreditmarknadsföretag.

Nu uppkommer frågan om man bör ta ytterligare ett steg och tillåta föräldrar, vars förvaltning står under överförmyndarens kontroll, och förordnade ställföreträdare att placera sina barns respektive huvudmäns pengar på konton hos andra företag än de nu nämnda.

Överväganden

Enligt utredningens uppfattning bör kontrollerad föräldraförvaltning och förordnade ställföreträdares förvaltning av barns respektive huvudmäns medel präglas av försiktighet. Det är inte meningen att dessa ställföreträdare skall företa osäkra placeringar av barns eller huvudmäns medel även om det sker i förhoppning om att barnet eller huvudmannen skall erhålla så stor avkastning som möjligt. Med hänsyn härtill finns det inte anledning att medge föräldrar och förordnade förmyndare, gode män och förvaltare att låta vilket företag som helst ta emot medel för inlåning.

En grundläggande trygghet är insättningsgarantin. Denna garanti omfattar som nyss framgått samtliga banker, dvs. såväl de större bankerna som de s.k. nischbankerna, och kreditmarknadsföretag. Det bör framhållas att insättningsgarantin även omfattar utländska banker och kreditmarknadsföretag. Vidare omfattar den svenska

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

161

och utländska värdepappersbolag som har tillstånd att ta emot kunders medel på konto.

Enligt utredningens mening bör föräldrar som står under kontrollerad föräldraförvaltning eller som förvaltar medel som är föremål för särskild överförmyndarkontroll samt förordnade förmyndare, gode män och förvaltare få anlita endast banker eller kreditmarknadsföretag när det är fråga om inlåning av barnets respektive huvudmannens medel. Som framgått ovan får barns respektive huvudmäns medel placeras på ett konto hos ett värdepappersbolag inför köp av t.ex. fondandelar. En sådan transaktion är emellertid inte att betrakta som inlåning av pengar.

3.6.2.4 Köp av värdepapper utan erforderligt samtycke från överförmyndaren

Bedömning: Det bör inte införas några särskilda regler i föräldrabalken som tar sikte på börstransaktioner som görs av en förälder eller förordnad ställföreträdare utan erforderligt samtycke från överförmyndaren.

Från fondkommissionärshåll har påtalats att problemen kring föräldrars och förordnade ställföreträdares köp av aktier inte har belysts tillräckligt i den nuvarande lagstiftningen. Det främsta problemet rör situationen då föräldern eller den förordnade ställföreträdaren vill köpa aktier för sitt barns respektive sin huvudmans räkning utan att ha fått erforderligt samtycke från överförmyndaren. Eftersom föräldern eller den förordnade ställföreträdaren kan begära överförmyndarens samtycke i efterhand, finns det inte något förbud för ställföreträdaren att göra aktieaffärer utan att först ha begärt överförmyndarens samtycke, jfr 12 kap. 10 § föräldrabalken. Skulle överförmyndaren vägra att ge sitt samtycke till ett redan ingånget avtal rörande köp av aktier eller bryr sig inte ställföreträdaren om att begära sådant samtycke uppkommer emellertid problem. Fondkommissionären kan inte hålla en aktieaffär svävande i avvaktan på att överförmyndarens samtycke inhämtas. Affären avslutas nämligen i och med att fondkommissionären köper aktier till ett visst pris. Aktieaffären går således inte att ”backa” på börsen och säljaren är där anonym.

Ett annat problem är att det är svårt för fondkommissionären att veta huruvida ett barn har tillgångar som överstiger åtta basbelopp

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

162

och om reglerna om kontrollerad föräldraförvaltning därmed är tillämpliga.

Blir ett avtal som kräver överförmyndarens samtycke inte gällande på grund av att samtycke inte erhålls, tillämpas 9 kap. 7 § första stycket föräldrabalken, se 12 kap. 11 § föräldrabalken, vilket innebär att huvudregeln är att parternas prestationer skall återgå. Som framhållits ovan är det inte möjligt att upphäva en affär på börsen och låta den vara ogjord. Eftersom rättsföljden i 9 kap. 7 § föräldrabalken är ogiltighet måste fondkommissionären vid t.ex. ett aktieköp återbetala hela köpelikviden inklusive eventuella avgifter till den enskilde. Detta gäller oavsett om aktierna vid tidpunkten för transaktionens återgång har sjunkit eller stigit i värde.

Vad som nu sagts innebär att en fondkommissionär som väljer att göra affärer utan erforderliga samtycken med en förordnad ställföreträdare eller en förälder som är föremål för kontrollerad föräldraförvaltning tar vissa risker. Enligt utredningens mening finns det emellertid inte skäl att skapa några särskilda bestämmelser som innebär att börstransaktioner skulle behandlas annorlunda än andra avtal som en ställföreträdare ingår. Detta skulle nämligen urholka skyddet av den enskildes medel betänkligt. En fondkommissionär som vill vara helt säker på att inte drabbas av någon förlust måste därför insistera på att det finns ett samtycke från överförmyndaren i samband med att aktieköpet görs.

När det gäller svårigheten att avgöra huruvida ett barn har tillgångar överstigande åtta basbelopp kan fondkommissionären visserligen ta kontakt med överförmyndaren för att kontrollera huruvida barnet förekommer i ett ärende om kontrollerad föräldraförvaltning. Den omständigheten att överförmyndaren svarar nekande innebär emellertid inte någon garanti för att barnet inte äger tillgångar vars värde överstiger åtta basbelopp. En förälder som på fråga av fondkommissionären oriktigt uppger att barnet inte har tillgångar överstigande åtta basbelopp torde dock under alla förhållanden bli skadeståndsskyldig i förhållande till fondkommissionären.

3.6.3 Uppgiftsskyldighet för myndigheter och banker m.fl.

Överförmyndarens verksamhet bygger i väsentliga delar på tillgång till information från olika håll rörande enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Informationen behövs för att överförmyndaren skall kunna utröna huruvida någon är i behov av den hjälp en

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

163

förordnad ställföreträdare kan erbjuda. När överförmyndaren väl har konstaterat ett behov av t.ex. en god man måste han kontrollera lämpligheten hos den som kommer i fråga som ställföreträdare, varvid han är i behov av information om denne. Under ett pågående ställföreträdarskap behöver överförmyndaren vidare information för att kunna utreda eventuella påståenden om missbruk eller försummelse från ställföreträdarens sida.

Som framgått ovan finns det sålunda tre huvudsakliga situationer då överförmyndaren är i behov av att få information från myndigheter, banker och andra institutioner. De tre situationerna omfattas av olika regler som ger överförmyndaren rätt att begära information från myndigheter, men även från andra subjekt.

Nedan kommer främst situationerna ett och tre att behandlas, dvs. dels överförmyndarens behov av uppgifter för att upptäcka de personer som behöver hjälp, dels behovet av information för att kunna utöva en effektiv kontroll av de ställföreträdare som står under hans tillsyn. Det är den senare frågan som har föranlett placeringen i kapitel A 3.6, men frågorna har ansetts böra få en sammanhållen behandling. Överförmyndarens informationssökning i syfte att kontrollera lämpligheten hos den som kommer i fråga som god man eller förvaltare behandlas i avsnitt B 13.2 och A 4.3.2.1.

3.6.3.1 Överförmyndarens möjligheter att genom information från myndigheter m.fl. uppmärksammas på behov av ställföreträdarskap m.m.

Nuvarande bestämmelser om skyldighet för vissa organ att uppmärksamma överförmyndaren på behov av ställföreträdare

Insatser från överförmyndarens sida bygger i princip uteslutande på att någon utomstående gör honom uppmärksam på att det finns ett hjälpbehov. I dag är vissa myndigheter skyldiga att självmant underrätta överförmyndaren om behov av ställföreträdare för en enskild.

Enligt 5 kap. 3 § socialtjänstförordningen (2001:937) skall socialnämnden anmäla till överförmyndaren, om den finner

a) att god man eller förvaltare enligt föräldrabalken bör förordnas

för någon,

b) att någon inte längre bör ha förvaltare, eller

c) att förhållandena talar för att en förälder inte kommer att för-

valta sitt barns egendom på ett betryggande sätt.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

164

Enligt 15 § punkten 6 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade hör det till kommunens uppgifter att anmäla till överförmyndaren dels när en person som omfattas av lagens 1 § kan antas behöva förmyndare, förvaltare eller god man, dels när ett förmynderskap, förvaltarskap eller godmanskap bör kunna upphöra.

I 2 § punkten 3 förordningen (1996:933) om verksamhetschef inom hälso- och sjukvården föreskrivs att en verksamhetschef inom hälso- och sjukvården skall underrätta överförmyndaren när en intagen person kan antas behöva god man eller förvaltare enligt föräldrabalken samt när ett förvaltaruppdrag bör upphöra.

Förbättrat informationsflöde till överförmyndaren

För att förbättra informationsflödet till överförmyndaren skulle man kunna tänka sig en skyldighet för myndigheter i allmänhet att anmäla till överförmyndaren om de får kännedom om något som kan innebära att god man eller förvaltare bör förordnas för någon, jfr vad som gäller enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) beträffande barn som far illa. En anmälningsplikt av detta slag är avsedd att röja missförhållanden och innebär inte sällan att ingripande åtgärder vidtas. Liknande föreskrifter finns i 6 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall. Även här rör det sig om förhållandevis allvarliga missförhållanden som kräver ingripande från samhällets sida.

Det kan enligt utredningens mening ifrågasättas om inte en generell anmälningsplikt av ovan nämnt slag bör vara förbehållen särskilt allvarliga situationer, t.ex. då barn far illa eller då någon lider av ett allvarligt missbruk. Även om en person som är i behov av en förordnad ställföreträdare många gånger kan befinna sig i en besvärlig livssituation, skulle det enligt utredningens mening leda för långt att skapa en generell anmälningsplikt för situationer då någon bedöms vara i behov av en förordnad ställföreträdare. Den enskildes hjälpbehov varierar nämligen högst avsevärt från fall till fall, och det skall betonas att godmanskap i princip förutsätter den enskildes samtycke. Med hänsyn härtill synes det vara bättre att en anmälningsskyldighet riktas mot de myndigheter och organisationer som regelmässigt kommer i kontakt med fall där det är angeläget att ställföreträdarskap anordnas. Redan i dag finns en förhållandevis omfattande anmälningsskyldighet för myndigheter och inrättningar som kommer i kontakt med hjälpbehövande.

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

165

Även om utredningen inte föreslår någon generell anmälningsskyldighet av ovan nämnt slag, finns det anledning att på andra sätt förbättra överförmyndarens möjlighet att få och söka information som tyder på att någon är i behov av en ställföreträdare. Nedan följer utredningens förslag till förbättringar när det gäller överförmyndarens möjlighet att få och söka information för att utröna huruvida någon är i behov av en ställföreträdare. Ytterligare synpunkter i detta hänseende behandlas i avsnitt C 1.

a) Överförmyndaren bör ges större möjlighet att själv begära

uppgifter vid bedömningen av behovet av ställföreträdare

Förslag: I förslaget till 11 kap. 27 § tredje stycket FB, som till stora delar motsvarar 11 kap. 16 § andra stycket FB, anges vem som bör ges tillfälle att yttra sig i ärenden om ställföreträdarskap. Bland dem som normalt skall yttra sig återfinns också ställföreträdare enligt bl.a. den lagstiftning som anges i förslaget till 11 kap. 1 §, dvs. företrädare enligt förslagen till LFA, LSH och LSV. Genom den föreslagna bestämmelsen i 11 kap. 28 § blir det möjligt för överförmyndaren att inför en ansökan till rätten om godmanskap eller förvaltarskap begära upplysningar från de myndigheter och inrättningar som anges i 11 kap. 27 § tredje stycket.

Domstolsärenden om anordnande av ställföreträdarskap initieras ofta av överförmyndaren. I praktiken är det sålunda överförmyndaren som samlar in information om förutsättningarna för att anordna godmanskap eller förvaltarskap. Av flera skäl är det därför av intresse att överförmyndaren kan ta del av så fullständig information som möjligt innan han gör en ansökan om ställföreträdarskap vid tingsrätten. Ur den enskildes synvinkel är det viktigt att ärenden om ställföreträdarskap inte anhängiggörs i onödan vid domstolarna, inte minst om det rör sig om förvaltarskap. Vidare synes det vara av processekonomiskt värde att domstolarna redan i samband med överförmyndarens ansökan om ställföreträdarskap erhåller ett så fullgott underlag som möjligt.

I avsnitt B 13.4.3 föreslår utredningen åtgärder som syftar till att säkerställa den enskildes möjlighet att få yttra sig och hans rätt att erhålla muntlig förhandling i ärenden om ställföreträdarskap. De förslag till ändringar som kommer att behandlas nedan avser att stärka överförmyndarens möjligheter att få tillgång till så fullständiga uppgifter som möjligt inför en ansökan om ställföreträdarskap.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

166

Begreppet anordna ställföreträdarskap tar sikte på domstolens beslut att någon skall ha god man eller förvaltare. En överförmyndare kan sålunda inte inom ramen för sin egen handläggning av sådana ärenden själv anordna ett godmanskap enligt förslaget till 11 kap. 2 § föräldrabalken eller ett förvaltarskap. Överförmyndaren kan dock interimistiskt anordna eller ändra omfattningen av ett godmanskap enligt förslaget till 11 kap. 2 § FB, om saken är särskilt brådskande, se förslaget till 11 kap. 30 § respektive 35 § FB. Däremot kan överförmyndaren förordna god man eller förvaltare, om det blir aktuellt att byta ställföreträdare sedan domstolen har anordnat ett ställföreträdarskap. Överförmyndaren kan också utan domstolens inblandning förordna god man enligt reglerna i nuvarande 11 kap. 1–3 §§ FB.

Enligt nuvarande 11 kap. 16 § andra stycket FB skall, om det inte är obehövligt, rätten i ärenden om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller förvaltarskap inhämta yttrande från den enskildes make eller sambo och barn, överförmyndaren och vårdinrättning. Yttrande skall också, om det behövs, inhämtas från andra närstående samt från de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom socialtjänsten och den eller de nämnder som utövar landstingets ledning av omsorgsverksamheten. Enligt paragrafens tredje stycke gäller bestämmelserna i andra stycket även i ärenden hos överförmyndaren om förordnande av god man enligt 11 kap. 4 § FB eller förvaltare. Överförmyndaren kopplas emellertid som regel in redan då det är aktuellt att anordna godmanskap eller förvaltarskap. Därför förefaller det naturligt att överförmyndaren ges rätt att ta del av relevanta uppgifter redan i samband med att en ansökan om godmanskap eller förvaltarskap förbereds, dvs. överförmyndaren skall kunna begära in uppgifter i syfte att utreda huruvida förutsättningarna för ett godmanskap respektive förvaltarskap föreligger. Det torde som tidigare framgått ligga i allas intresse att information av betydelse i frågan om behov av ställföreträdarskap samlas in på ett så tidigt stadium som möjligt. En sådan ordning medför sannolikt också en smidigare handläggning vid tingsrätten. Med hänsyn härtill föreslås det av 11 kap. 27 och 28 §§ FB klart framgå att även anordnande av godmanskap och förvaltarskap omfattas av överförmyndarens möjlighet att begära information. Med anordnande av ställföreträdarskap avses för överförmyndarens del sålunda det förberedande arbete som syftar till att en ansökan om ställföreträdarskap ges in till rätten.

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

167

Utöver de personer som räknas upp i nuvarande 11 kap. 16 § andra stycket FB bör enligt förslaget till 11 kap. 27 § andra stycket FB yttrande även inhämtas från ställföreträdare enligt särskild lagstiftning, dvs. bl.a. företrädare enligt förslagen till LFA, LSH och LSV. Förslagen till dessa lagar presenteras i del B.

b) Socialnämndens skyldighet att göra överförmyndaren uppmärk-

sam på behov av ställföreträdare bör framgå av lag samt kompletteras att gälla fall av misskötsel från ställföreträdarens sida

Förslag: Regleringen i 5 kap. 3 § socialtjänstförordningen (2001:937) flyttas till socialtjänstlagen (2001:453) där bestämmelserna bildar 11 kap. 1 a §.

I den föreslagna 11 kap. 1 a § socialtjänstlagen bör föreskrivas att socialnämnden även skall underrätta överförmyndaren om den finner att en förordnad förmyndare, god man eller en förvaltare inte utför sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt.

I undersökningen bland landets överförmyndare under hösten 2002 ställde utredningen en rad frågor beträffande myndigheters skyldighet att självmant lämna uppgifter till överförmyndaren.

När det gäller socialnämnders och andra myndigheters skyldighet att självmant lämna uppgifter till överförmyndaren enligt de förordningar som har nämnts i början av detta avsnitt förekommer det, av enkätsvaren att döma, variationer i framförallt hur socialnämnden efterlever sin skyldighet att upplysa överförmyndaren om behov av ställföreträdare. Ungefär hälften av överförmyndarna uppger att socialnämnderna brister i denna sin skyldighet, medan den andra hälften av överförmyndarna anser att socialnämnden efterlever den. En vanlig uppfattning bland de överförmyndare som anser att socialnämnden brister i sin rapportering är att socialnämndernas tjänstemän inte känner till innebörden i bestämmelserna i 5 kap. 3 § socialtjänstförordningen. Härvid efterlyser flera överförmyndare åtgärder som innebär att skyldigheten för socialnämnden att lämna upplysningar förtydligas.

Socialnämndens upplysningar i de hänseenden som anges i 5 kap. 3 § socialtjänstförordningen är mycket centrala för överförmyndarens verksamhet, och det är med hänsyn härtill viktigt att denna information verkligen når fram till honom. Enligt utredningens mening är det oroväckande att nästan hälften av de tillfrågade överförmyndarna anser att socialnämndernas uppgiftslämnande fungerar

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

168

illa i dag. För att framhäva nämnda paragrafs betydelse anser utredningen att regleringen i fråga bör flyttas från socialtjänstförordningen till socialtjänstlagen. De nuvarande bestämmelserna i 5 kap. 3 § socialtjänstförordningen bör i framtiden bilda 11 kap. 1 a § socialtjänstlagen.

Utöver innehållet i nuvarande 5 kap. 3 § socialtjänstförordningen bör regleringen i den föreslagna 11 kap. 1 a § socialtjänstlagen, kompletteras med en föreskrift som innebär att socialnämnden skall underrätta överförmyndaren, om den finner att en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare inte utför sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt. Enligt utredningens mening finns det inte anledning att göra skillnad på föräldrar som missköter sitt barns ekonomi och förordnade ställföreträdare som inte tillvaratar sina huvudmäns intressen. Observera att anmälningsskyldigheten beträffande förordnade ställföreträdare avser försummelse av såväl den enskildes personliga som hans ekonomiska angelägenheter.

c) En verksamhetschef på hälso- och sjukvårdens område bör vara

skyldig att uppmärksamma överförmyndaren när en patient inom såväl öppen som sluten vård kan antas vara i behov av ställföreträdare och när en ställföreträdare kan antas missköta sitt uppdrag

Förslag: I 2 § punkten 3 förordningen (1996:933) om verksamhetschef inom hälso- och sjukvården föreskrivs att en verksamhetschef inom hälso- och sjukvården skall underrätta överförmyndaren när en patient kan antas behöva god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, när ett förvaltaruppdrag bör upphöra samt när det finns anledning att anta att en ställföreträdare missköter sitt uppdrag. Innan överförmyndaren underrättas skall samråd ske med patienten. Samråd behöver dock inte ske, om det är olämpligt med hänsyn till patientens tillstånd.

Vårdinrättningar kommer ofta i kontakt med människor som på grund av ålder eller sjukdom är i behov av god man eller förvaltare. Enligt nuvarande 2 § punkten 3 förordningen (1996:933) om verksamhetschef inom hälso- och sjukvården skall en verksamhetschef ansvara för att överförmyndaren underrättas när en intagen person kan antas behöva god man eller förvaltare enligt föräldrabalken samt när ett förvaltaruppdrag bör upphöra. Det är således endast inom

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

169

den slutna vården som det kan bli aktuellt med en anmälan om behov av god man eller förvaltare.

Enligt utredningens mening kan det ifrågasättas om inte denna anmälningsskyldighet bör utsträckas också till öppenvården, jfr JO:s uttalande 2000-05-15 i ärende 4228-1998. Sannolikt kommer personal inom öppenvården i minst lika stor utsträckning som personal inom den slutna vården i kontakt med personer vars tillstånd är sådant att de är i behov av god man eller förvaltare. Mot en sådan utvidgning av anmälningsplikten står naturligtvis den enskildes intresse av att uppgifter om hans hälsotillstånd och andra personliga förhållanden skyddas av sekretess eller tystnadsplikt, se 7 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) och reglerna i 2 kap.810 §§ lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Det kan hävdas att den enskilde inte skall behöva dra sig för att uppsöka läkare av rädsla för att denne gör en, i den enskildes ögon obefogad, anmälan till överförmyndaren om behov av god man eller förvaltare. Å andra sidan finns det ett intresse av att svaga och utsatta personer i samhället verkligen får den hjälp de behöver.

Enligt utredningens mening är risken för obefogade anmälningar begränsad. Vårdpersonal skall alltid handla med patientens bästa för ögonen och skall diskutera eventuella åtgärder med denne. Det framstår därför som självklart att t.ex. en läkare som gör bedömningen att behov av hjälp i form av förordnad ställföreträdare föreligger tar upp denna fråga till diskussion med patienten, om det kan ske. En sådan diskussion kan många gånger leda fram till att den enskilde själv begär att få en ställföreträdare förordnad för sig, varvid någon anmälan givetvis inte blir aktuell. Vidare bygger godmanskap på frivillighet. Om patienten förklarar att han inte vill ha en god man och hans tillstånd inte är sådant att han uppenbarligen inte förstår vad saken gäller, torde det inte finnas någon förutsättning för läkaren att låta verksamhetschefen göra en anmälan till överförmyndaren. Är den enskildes tillstånd däremot sådant att det kan antas finnas behov av en förvaltare torde situationen vara så allvarlig att det klart ligger i den enskildes intresse att överförmyndaren underrättas.

Med hänsyn till vad som nu anförts föreslår utredningen att skyldigheten för en verksamhetschef inom hälso- och sjukvården att underrätta överförmyndaren om behov av god man eller förvaltare bör omfatta samtliga patienter inom såväl den öppna som den slutna vården. Verksamhetschefens skyldighet att anmäla när behov av förvaltare inte längre föreligger skall naturligtvis också avse samt-

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

170

liga patienter. För att framhålla vikten av att vårdpersonalen verkligen förhör sig om den enskildes inställning till ställföreträdarskap bör det i regleringen i 2 § punkten 3 förordningen (1996:933) om verksamhetschef inom hälso- och sjukvården komma till klart uttryck att patienten skall vidtalas innan överförmyndaren underrättas. Samråd med patienten behöver dock inte ske, om det är olämpligt med hänsyn till patientens tillstånd. Härvid avses situationer då patienten uppenbarligen saknar insikt i vad saken gäller eller då han kan ta skada av att frågan diskuteras med honom. Patienten kan visserligen inte motsätta sig att överförmyndaren underrättas om det bedömda behovet av ställföreträdare, men som framgått ovan torde en beslutskompetent patients förklaring att han inte vill ha någon ställföreträdare innebära att det i vart fall saknas förutsättningar att anordna ett godmanskap.

Personal inom sjukvården kan också få kännedom om ställföreträdare som inte utför sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt. Det kan tänkas att en läkare uppmärksammar att en god man är likgiltig för huvudmannens hälsa och t.ex. vägrar att biträda den enskilde i samband med en ansökan om handikapphjälpmedel. Det kan t.o.m. tänkas att huvudmannen blir misshandlad av sin ställföreträdare. Under sådana förhållanden bör verksamhetschefen vara skyldig att anmäla till överförmyndaren att ställföreträdaren i fråga missköter sitt uppdrag.

Den ovan föreslagna bestämmelsen tar sikte på situationer då den enskilde mera allmänt behöver en god man eller en förvaltare. Fall då den enskilde behöver en representant enligt LSH som kan ta ställning till frågor inom hälso- och sjukvården avses således inte. Som framgår nedan under avsnitt B 8 kommer i sådana situationer olika ställföreträdarformer i fråga. Behövs en ställföreträdare inom hälso- och sjukvården skall en ansökan om god man inte göras utan vidare. I stället skall först utrönas huruvida det finns någon framtidsfullmäktig/vårdombud eller någon anhörig som är villig att ta sig an ställföreträdarskapet och som inte är olämplig för uppgiften. Först om det saknas en framtidsfullmäktig/vårdombud eller en anhörig eller om dessa är olämpliga, skall ansökan om god man ges in.

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

171

3.6.3.2 Överförmyndarens möjlighet att på begäran erhålla information från myndigheter i sin tillsynsverksamhet

Överförmyndarens möjlighet att granska föräldrars och förordnade ställföreträdares förvaltning av egendom och, i förekommande fall, handhavande av personliga angelägenheter bygger i väsentliga delar på att han erhåller uppgifter från ställföreträdaren i fråga, myndigheter, banker, värdepappersbolag m.fl.

Ett viktigt underlag för överförmyndarens granskning är ställföreträdarens egna uppgifter. Förordnade ställföreträdare och föräldrar som är föremål för s.k. kontrollerad föräldraförvaltning är skyldiga att årligen redovisa sin förvaltning i en årsräkning, men även i övrigt är föräldrar och förordnade ställföreträdare skyldiga att lämna de upplysningar om sin verksamhet som överförmyndaren begär, se 12 kap. 9 § andra stycket föräldrabalken.

Under avsnitt A 3.6.3.4 kommer de finansiella institutens skyldighet att lämna upplysningar i bl.a. tillsynssyfte att behandlas. När det gäller myndigheter framgår av 16 kap. 10 § första stycket föräldrabalken att socialnämnden och andra myndigheter är skyldiga att på begäran av överförmyndaren lämna de uppgifter som behövs för överförmyndarens tillsynsverksamhet. Förutom socialnämnden är det bl.a. kronofogdemyndigheten och skattemyndigheten som överförmyndaren i detta sammanhang kan behöva få ut uppgifter från.

Myndigheter är skyldiga att lämna den information som överförmyndaren begär med stöd av 16 kap. 10 § föräldrabalken. Det är överförmyndaren själv som avgör vilken information som behövs för tillsynen. Den uppgiftslämnande myndigheten skall således inte göra någon självständig prövning av vilka uppgifter som skall lämnas. Skyldigheten för myndigheter att lämna uppgifter innebär vidare att den sekretess som annars skulle ha gällt mot överförmyndaren faller. De sekretessbelagda uppgifter som överförmyndaren får del av är sekretessbelagda också hos honom, se 9 kap. 14 § samt 14 kap. 1 § jämförd med 13 kap. 6 § sekretesslagen (1980:100).

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

172

3.6.3.3 Utökad skyldighet för myndigheter att självmant lämna uppgifter till överförmyndaren för att underlätta dennes tillsynsverksamhet

Förslag: Skatteverket skall vara skyldigt att underrätta överförmyndaren, om värdet av en omyndigs tillgångar överstiger åtta basbelopp.

Skatteverket skall vidare vara skyldigt att underrätta överförmyndaren när en person som har god man har del i ett dödsbo.

Tingsrätt skall vara skyldig att underrätta överförmyndaren om tingsrättens eller en högre rätts beslut att förordna en särskilt förordnad vårdnadshavare som också är förmyndare för en underårig person.

Som framgått ovan under avsnitt A 3.6.3.1 har vissa myndigheter en skyldighet att till överförmyndaren anmäla behov av ställföreträdare.

Under vissa förhållanden har dödsbon, försäkringsgivare och pensionssparinstitut en skyldighet att underrätta överförmyndaren i samband med att utbetalningar till en underårig eller en person som har god man eller förvaltare görs till ett spärrat konto, se 16 kap. 11 § föräldrabalken. Härvid har överförmyndaren möjlighet att vidta åtgärder för att säkerställa att de utbetalda medlen kommer den enskilde till godo. Utredningen föreslår i avsnitt A 3.6.1 att kretsen av dem som är skyldiga att göra utbetalningar till spärrade konton skall utökas.

I den undersökning bland landets överförmyndare som genomfördes under hösten 2002 ställdes frågan om fler myndigheter bör åläggas att självmant lämna uppgifter till överförmyndaren för att underlätta dennes tillsynsverksamhet. En del överförmyndare lämnade i samband härmed förslag på myndigheter som bör ha en sådan skyldighet, medan andra överförmyndare menade att nuvarande ordning är tillfredsställande.

De som efterlyser en utökad skyldighet för myndigheter att på eget initiativ lämna uppgifter till överförmyndaren har föreslagit att kronofogdemyndigheten skall vara skyldig att underrätta överförmyndaren när en omyndig person registreras för en skuld i kronofogdemyndighetens register. Vidare föreslås att Vägverket skall anmäla när en omyndig registreras som ägare till ett motorfordon. Ett annat förslag är att Skatteverket skall anmäla till överförmyndaren när ett barns förmögenhet överstiger åtta basbelopp. Någon överförmyndare har föreslagit att domstolar skall vara skyldiga att rapportera till överförmyndaren när en omyndig person tillerkänns skade-

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

173

stånd och när en god man eller förvaltare försätts i konkurs. Ett annat förslag på organ som bör vara skyldigt att självmant lämna upplysningar till överförmyndaren gäller skolan.

Tanken bakom skyldigheten för myndigheter att självmant lämna upplysningar till överförmyndaren är att göra överförmyndaren uppmärksam på situationer som kräver överförmyndarens ingripande eller som typiskt sett innebär en risk för att överförmyndaren måste vidta åtgärder.

Det kan naturligtvis hävdas att ju fler myndigheter som åläggs att självmant lämna upplysningar till överförmyndaren, desto bättre blir underlaget för överförmyndarens åtgärder. Underrättelseskyldigheten måste emellertid fylla en praktisk funktion. Det går inte att bortse från att en ökad skyldighet för myndigheter att självmant lämna upplysningar till överförmyndaren medför ökad arbetsbörda och högre kostnader för såväl den uppgiftslämnande myndigheten som den överförmyndare som har att hantera informationsflödet. Vidare måste informationen vara av viss kvalitet. Det framstår inte som ändamålsenligt att ålägga myndigheter skyldighet att lämna stora mängder uppgifter som överförmyndaren sedan måste ”sålla” för att hitta något av intresse. Enligt utredningens mening bör därför endast de myndigheter som mera frekvent kan antas ha väsentlig information åläggas skyldighet att självmant lämna denna till överförmyndaren.

I sammanhanget bör erinras om utredningens förslag i avsnitt A 3.6.3.1 som innebär att socialnämndernas skyldighet att anmäla när omständigheterna tyder på att förälder inte kommer att förvalta sitt barns egendom på ett betryggande sätt m.m. bör flyttas till lag. Anmälningsskyldigheten bör vidare utökas till att omfatta omständigheter som tyder på att en förordnad ställföreträdare inte sköter sitt uppdrag. En motsvarande skyldighet att anmäla antagen misskötsamhet hos en förordnad ställföreträdare bör som framgått av nyss nämnda avsnitt också införas för verksamhetschefer inom hälso- och sjukvården. Likaså bör en sådan skyldighet införas för kommunen i 15 § första stycket 6 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Härutöver bör erinras om reglerna i förslagen till lag om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården (LSH) och lag om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom den sociala välfärden (LSV) om skyldighet att anmäla behov av byte av god man som ställföreträdare inom respektive område.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

174

Beträffande förslaget att föreskriva att kronofogdemyndigheten och Vägverket skall vara skyldiga att självmant lämna uppgifter till överförmyndaren konstaterar utredningen att regeringen under år 2004 har infört sådana bestämmelser i utsökningsförordningen (1981:981), förordningen (1991:1339) om betalningsföreläggande och handräckning och förordningen (2001:650) om vägtrafikregister, se SFS 2004:594, 2004:595 och 2004:622.

Uppgifter från Skatteverket

Skatteverket får varje år uppgifter om en persons banktillgodohavanden, värdepappersinnehav och fastighetsinnehav. Uppgifterna avser förhållandena per den 31 december föregående år. Utifrån dessa uppgifter är det således möjligt att skilja ut de barn som har registrerade tillgångar överstigande åtta basbelopp. Med hänsyn härtill bör Skatteverket enligt utredningens mening, på motsvarande sätt som kronofogdemyndigheterna och Vägverket, i förordning åläggas att anmäla till överförmyndaren när värdet av ett barns tillgångar överstiger åtta basbelopp. En sådan förordning utfärdas av regeringen, och utredningen lämnar inte något förslag till författning i detta hänseende.

Enligt 2 § förordningen (2001:423) om vissa frågor rörande Skatteverkets handläggning enligt 20 kap. ärvdabalken skall Skatteverket, om det framgår av bouppteckningen att någon som är underårig eller som har förvaltare har del i ett dödsbo, snarast sända en underrättelse om detta och en kopia av bouppteckningen eller del av denna till överförmyndaren. Enligt 3 § i nämnda förordning skall Skatteverket, om det framgår av bouppteckningen att det i ett dödsbo finns en delägare för vilken en god man skall förordnas, snarast sända en underrättelse om detta och en kopia av bouppteckningen eller del av denna till den överförmyndare som skall utöva tillsyn över godmanskapet.

Underrättelseskyldigheten för Skatteverket omfattar inte situationen då någon som redan har god man har del i ett dödsbo. Från överförmyndarhåll har framförts önskemål om att Skatteverkets underrättelseskyldighet skall omfatta även dessa fall. Det är nämligen av stor vikt för överförmyndarens tillsyn att han görs uppmärksam på att huvudmannen är delägare i ett dödsbo. Utredningen delar denna uppfattning och föreslår att underrättelseskyldigheten enligt

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

175

ovan nämnda förordning också skall omfatta situationen då någon som har god man har del i ett dödsbo.

Uppgifter från domstol

Domstolar har en skyldighet att underrätta överförmyndaren i bl.a. ärenden som rör förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap. Härutöver skulle man kunna tänka sig att domstolar ålades en skyldighet att rapportera till överförmyndaren i de fall då en förmyndare förpliktas att utge skadestånd till sitt barn eller för det fall en ställföreträdare försätts i konkurs.

I situationer då ett barn far illa, t.ex. på grund av att det utsätts för misshandel av sina föräldrar, är det främst polis och åklagare som har möjlighet att uppmärksamma barnets behov av hjälp. I samband med att föräldrars brott mot barn anmäls torde som huvudregel socialförvaltningen kopplas in på ett tidigt stadium. Vid tiden för domstolens handläggning av skadeståndsfrågan bör, om behov finns, en ställföreträdare redan ha utsetts för barnet, t.ex. en särskilt förordnad vårdnadshavare eller en företrädare enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn.

När det gäller personer som försätts i konkurs finns det redan i dag en skyldighet för rätten att underrätta överförmyndaren om konkursbeslutet, för det fall det är upplyst att gäldenären är förmyndare, god man eller sådan förvaltare som har förordnats enligt nuvarande 11 kap. 7 § föräldrabalken, se 12 § första stycket punkten 7 konkursförordningen (1987:916). Rätten har sålunda inte någon skyldighet att närmare efterforska huruvida gäldenären är förmyndare, god man eller förvaltare. Det torde inte heller vara ekonomiskt försvarbart att ålägga en domstol att genom kontakter med överförmyndaren ta reda på huruvida så är fallet. En generell skyldighet att underrätta överförmyndaren när någon försätts i konkurs skulle å andra sidan innebära att överförmyndaren tvingas göra motsvarande kontroll

Med hänsyn till vad som nu sagts är det tveksamt om en underrättelseskyldighet för domstol skulle fylla någon större funktion i ovan nämnda hänseenden. Utredningen lägger inte fram något förslag härom.

Från överförmyndarhåll har framförts önskemål om att domstolarna skall vara skyldiga att underrätta överförmyndaren när det utses en särskilt förordnad vårdnadshavare med förmyndaruppgifter.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

176

Enligt 4 § förordningen (1949:661) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken m.m. skall en tingsrätt underrätta överförmyndaren om tingsrättens eller högre rätts beslut i ärenden som rör förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap.

Även om en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt huvudregeln i 10 kap. 3 § föräldrabalken också är förmyndare för den underårige är det lämpligt att det av ovan nämnda förordning klart framgår att domstolen skall underrätta överförmyndaren när den förordnar en särskilt förordnad vårdnadshavare som också är förmyndare för den underårige.

Uppgifter från skolan

När det gäller skolan är överförmyndaren sannolikt inte den myndighet som skolpersonal vänder sig till, om den upptäcker att en elev på något sätt far illa i hemmet. Det torde vara vanligare att skolan i stället vänder sig till kommunens socialförvaltning som gör en bedömning av vilka åtgärder som behöver vidtas. Uppdagas vid denna undersökning att föräldrarna missköter barnets ekonomi, skall socialnämnden som framgått ovan underrätta överförmyndaren härom. Med hänsyn härtill anser utredningen att det inte behövs någon särskild underrättelseskyldighet för skolan.

3.6.3.4 Överförmyndarens möjlighet att erhålla information från banker och andra finansiella institut

Förslag: I 16 kap. föräldrabalken införs en ny paragraf, 10 a §, som föreskriver att banker, kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag, centrala värdepappersförvarare och kontoförande institut, fondbolag och förvaringsinstitut samt företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet är skyldiga att på begäran lämna överförmyndaren de uppgifter som behövs för överförmyndarens tillsynsverksamhet. Denna skyldighet skall också omfatta motsvarande utländska företag som driver verksamhet från en filial här i landet.

I lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, lagen (2004:46) om investeringsfonder och lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

177

införs hänvisningar till den föreslagna regleringen i 16 kap. 10 a § föräldrabalken.

Banker och kreditmarknadsföretag

Bankernas och kreditmarknadsföretagens (kreditinstitutens) verksamhet regleras i väsentliga delar av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Enligt 1 kap. 10 § i nämnda lag får inte enskildas förhållanden till bank eller kreditmarknadsföretag obehörigen röjas. Denna regel omfattar både handlingssekretess och tystnadsplikt. Tystnadsplikten hindrar vidare i princip kreditinstitutet från att lämna uppgifter huruvida en viss person över huvud taget har något mellanhavande med institutet i fråga och består även efter det att kundrelationen har upphört.

Detta utesluter emellertid inte att överförmyndaren ställer frågor till ett kreditinstitut som i samband därmed får avgöra huruvida den efterfrågade uppgiften kan lämnas. Den omständigheten att t.ex. en bank lämnar ut en uppgift till överförmyndaren innebär inte utan vidare att banken därmed anses ha överträtt tystnadsplikten i 1 kap. 10 § lagen om bank- och finansieringsrörelse. Om viktigare allmänna intressen kan anses kräva att upplysningarna lämnas och något lojalt intresse för bankkunden inte synes stå i vägen, torde upplysningarna kunna lämnas. I tveksamma fall bör dock tystnadsplikt iakttas (jfr Håkan Nial och Per-Ola Jansson, Banksekretessen, 1987, s 58).

Tystnadsplikten påverkas av att kunden samtycker till att banken lämnar ut uppgifter som normalt faller under tystnadsplikten. Därutöver har förmyndare i egenskap av legal representant för en underårig rätt att få upplysningar av kreditinstitutet om den omyndiges mellanhavanden med institutet i fråga, även beträffande medel som den omyndige har förvärvat genom eget arbete efter sin sextonårsdag och som finns innestående hos kreditinstitutet. På motsvarande sätt bör en god man eller förvaltare kunna kräva upplysningar av t.ex. en bank i frågor som faller under vederbörandes uppdrag (se Nial och Jansson, a.a., s. 66 f).

När det gäller uppgifter som finns hos kreditinstitut föreskrivs i 9 kap. 5 § andra stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse att ett kreditinstitut är skyldigt att på begäran av överförmyndare, förmyndare, god man eller förvaltare utfärda bevis om beloppet av

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

178

de medel som sätts in eller står inne och som förvaltas enligt föräldrabalken av en förmyndare, god man eller förvaltare, samt i förekommande fall intyga att meddelat tillstånd till uttag inte har utnyttjats. Regleringen i 9 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse förutsätter således att det redan finns ett etablerat ställföreträdarskap, och regleringen grundar således inte någon rätt för överförmyndaren att begära information från kreditinstitutet i syfte att utröna huruvida den enskilde är i behov av god man eller förvaltare.

Genombrytande av tystnadsplikten

Innebörden av tystnadsplikten i 1 kap. 10 § lagen om bank- och finansieringsrörelse har berörts ovan. Förutom efter medgivanden från den enskilde till kreditinstitutet att lämna ut uppgifter och genom ställföreträdares möjlighet till insyn kan tystnadsplikten genombrytas på grund av föreskrifter i lag.

Finansinspektionen kan enligt 13 kap. 3 och 5 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse begära att kreditinstitutet lämnar upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter. Inspektionen får vidare genomföra undersökning hos ett kreditinstitut när inspektionen anser det nödvändigt.

Polis och åklagare kan vid misstanke om brott genom beslag och husrannsakan bryta igenom tystnadsplikten. Bestämmelser härom finns i 27 och 28 kap. rättegångsbalken. Av 1 kap. 11 § lagen om bank- och finansieringsrörelse framgår att kreditinstitutet är skyldigt att lämna uppgifter om enskildas förhållanden till institutet, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren. Personal vid ett kreditinstitut är, liksom alla andra medborgare, skyldiga att inför domstol avlägga vittnesmål. Tystnadsplikten är således inget hinder för att avge vittnesmål i fråga om en privatpersons bankförbindelser. I sammanhanget bör erinras om den s.k. editionsplikten enligt 38 kap. 2 § rättegångsbalken, dvs. skyldigheten att förete skriftlig handling som kan antas äga betydelse som bevis. Editionsplikten kan även träffa kreditinstitut som härvid kan tvingas lämna ut handlingar som normalt omfattas av tystnadsplikten. Det bör framhållas att det finns begränsningar i såväl skyldigheten att vittna som att tillhandahålla handlingar för det fall yrkeshemligheter kan komma att uppenbaras, 36 kap. 6 § och 38 kap. 2 § andra stycket rätte-

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

179

gångsbalken. Enligt lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt skall kreditinstitutet lämna uppgifter till Rikspolisstyrelsen, eller den polismyndighet som regeringen bestämmer, om alla omständigheter som kan tyda på penningtvätt. Motsvarande regler finns i lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m.

Kronofogdemyndigheten kan i ett utmätningsärende begära att få information från kreditinstitutet om en kunds tillgångar. Enligt 4 kap. 15 § utsökningsbalken är nämligen tredje man skyldig att uppge huruvida gäldenären har fordran hos honom eller annat mellanhavande med honom, som kan vara av betydelse för bedömning i vad mån gäldenären har utmätningsbar egendom, samt ange den närmare beskaffenheten av mellanhavandet. Intresset av att på detta sätt utnyttja bl.a. banker som informationskällor i utsökningsmål betonades särskilt vid tillkomsten av utsökningsbalken, se prop. 1980/81:8. Den som vägrar att lämna uppgifter kan föreläggas vite eller, om det inte har någon verkan, häktas, se 2 kap.15 och 16 §§utsökningsbalken.

Andra regler om sekretess på det ekonomiska området

Reglerna om tystnadsplikt i lagen om bank- och finansieringsrörelse tar endast sikte på kreditinstitut. Det finns emellertid andra organ som en enskild kan ha ekonomiska mellanhavanden med, t.ex. värdepappersbolag. För att skydda den enskildes intressen finns det också i annan lagstiftning än lagen om bank- och finansieringsrörelse regler om sekretess.

I 1 kap. 8 § första stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 2 kap. 8 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, 7 kap. 13 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, 8 kap. 2 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och 2 kap. 19 § lagen (2004:46) om investeringsfonder finns regler om tystnadsplikt med något varierande utformning.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

180

Bör överförmyndaren ges möjlighet att hos bank eller annat finansiellt institut begära upplysningar om den enskildes ekonomiska förhållanden i syfte att utröna behovet av ställföreträdare?

Ibland får överförmyndarna information som tyder på att den enskilde är i behov av en god man eller en förvaltare. I en del fall kan den enskilde själv eller anhöriga till denne förse överförmyndaren med den information som behövs för att ett ärende om godmanskap eller förvaltarskap skall kunna initieras, men det förekommer inte sällan att den enskilde eller dennes anhöriga av olika skäl inte vill att den enskildes ekonomi skall synas av någon utomstående.

Mot bakgrund härav har det från överförmyndarhåll framförts önskemål om att banker och andra finansiella institut skall vara skyldiga att lämna ut uppgifter till överförmyndaren för att han skall kunna utreda behovet av ställföreträdare.

En sådan ordning innebär naturligtvis att överförmyndarens arbete effektiviseras, men mot de framförda önskemålen måste vägas den enskildes intresse av att banker och andra finansiella institut (t.ex. kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag och fondbolag) inte röjer uppgifter om hans ekonomiska förhållanden. Om en kund inte kan lita på att dessa institut iakttar sin tystnadsplikt, finns det en risk för att han inte lämnar de uppgifter som t.ex. en bank behöver i samband med en ansökan om lån. Härigenom försämras bankernas förutsättningar att korrekt uppskatta och prissätta riskerna för olika tjänster. De finansiella institutens verksamhet är således till viss del beroende av att de åtnjuter kundernas förtroende.

De undantag från tystnadsplikten som finns i dag rör klart definierade situationer, t.ex. fall då polis och åklagare har konkreta misstankar om brott eller då någon söks för utmätning. En möjlighet att bryta igenom tystnadsplikten även i syfte att undersöka behovet av god man eller förvaltare skulle innebära att den restriktivitet som för närvarande upprätthålls beträffande utlämnande av upplysningar från ett finansiellt institut inskränks inte obetydligt. Blotta vetskapen om att överförmyndaren i undersökningssyfte kan begära att t.ex. en bank lämnar ut uppgifter riskerar att leda till att en person som misstänker att t.ex. närstående försöker få honom ”satt under god man” betraktar banken med misstroende. Möjlighet till direktinsyn innebär vidare en risk för att den används mera slentrianmässigt och att kontroll hellre sker en gång för mycket än för litet.

I sammanhanget bör nämnas att Ekosekretessutredningen i betänkandet Ekonomisk brottslighet och sekretess (SOU 1999:53)

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

181

diskuterade behovet av regler som bryter tystnadsplikten redan innan en förundersökning har inletts. Sådana regler skulle enligt polis och åklagare innebära en effektivare brottsbekämpning, eftersom tips och andra uppslag lättare skulle kunna kontrolleras och följas upp. Ekosekretessutredningen kom emellertid till slutsatsen att regler som tillåter polis och åklagare att redan under den s.k. förutredningen få tillgång till uppgifter från banker och andra finansiella institut skulle urholka tystnadsplikten alltför mycket. Vidare skulle sådana bestämmelser innebära ett alltför stort avsteg från den nuvarande strikta synen på tystnadsplikten, se s. 310 ff. i betänkandet.

Även om överförmyndarens verksamhet inte utan vidare kan jämföras med polisens och åklagarens brottsutredande verksamhet, kan det inge betänkligheter att lämna överförmyndaren möjlighet att bryta igenom tystnadsplikten i undersökningssyfte på ett stadium när detta inte ens är möjligt för de brottsutredande myndigheterna. Överförmyndarens bevekelsegrund för att utse en god man för t.ex. en ålderssvag person kan ju vara att överförmyndaren misstänker att den enskildes pengar förskingras av någon närstående. I en sådan situation skulle överförmyndaren med den tänkta ordningen kunna utverka information från t.ex. en bank för att underbygga sina, kanske vaga, misstankar om att den enskilde utsätts för brott.

Med hänsyn till vad som nu har sagts vill utredningen inte föreslå att man genom särskilda regler bryter igenom tystnadsplikten hos finansiella institut för att underlätta för överförmyndarna att uppdaga eventuell misskötsel, varken såvitt avser den potentiellt hjälpbehövande eller för någon i dennes närhet med inflytande över ekonomin, t.ex. en fullmäktig.

Det sagda innebär emellertid inte att överförmyndarna är förbjudna att tillfråga bankerna om uppgifter som rör enskildas ekonomiska angelägenheter. Som framgår av 1 kap. 10 § lagen om bank- och finansieringsrörelse är kreditinstitut endast förhindrade att obehörigen röja enskildas förhållanden till kreditinstitutet. Tystnadsplikten existerar till skydd för den enskildes intressen, och så länge dessa inte träds för när torde ett utlämnande av uppgifter inte anses ske obehörigen.

När ett ärende om godmanskap eller förvaltarskap väl har initierats vid tingsrätten, finns redan med gällande bestämmelser möjlighet att få den enskildes relation med bl.a. banker belyst. Särskilt bör möjligheterna till edition framhållas, se 25 § lagen (1996:242) om domstolsärenden jämförd med 38 kap. 2 § rättegångsbalken.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

182

Bör överförmyndaren ges möjlighet att bryta igenom tystnadsplikten hos finansiella institut i syfte att utöva tillsyn över föräldrar och förordnade ställföreträdare?

Regleringen i 9 kap. 5 § andra stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse ger överförmyndaren möjlighet att begära information från kreditinstitut om beloppet av de medel som sätts in eller som står inne på ett konto som förvaltas av förmyndare, god man eller förvaltare. Enligt förarbetena, prop. 1993/94:251 s. 308 f., till den numera upphävda 2 kap. 23 § bankrörelselagen (1987:617), som har sin motsvarighet i 9 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse, är bestämmelsen tillämplig på såväl förordnade förmyndare som föräldraförmyndare; beträffande de senare sannolikt oberoende av om förvaltningen är ”fri” eller ”kontrollerad”.

Vad som nu sagts innebär att överförmyndaren för tillsynsändamål kan begära att få information om barns bankkonton och om konton som tillhör personer som har god man eller förvaltare.

Barn och personer som har god man eller förvaltare kan utöver banktillgodohavanden äga aktier, fondandelar, premieobligationer m.m. I dag saknas regler som ger överförmyndaren rätt att för tillsynsändamål begära information från t.ex. centrala värdepappersförvarare. Flera överförmyndare har anfört att deras tillsyn skulle bli mer effektiv, om de gavs möjlighet att begära information även från andra finansiella institut än banker, dvs. centrala värdepappersförvarare, kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag och företag som bedriver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet.

Tanken bakom regleringen i 9 kap. 5 § andra stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse är att överförmyndaren skall kunna kontrollera barns och hjälpbehövandes ekonomi för att försäkra sig om att förvaltningen är tillfredsställande. Det finns enligt utredningens mening inte anledning att göra skillnad på den del av den enskildes ekonomi som består av banktillgodohavanden och den del som består av aktier, fondandelar, premieobligationer m.m. Med hänsyn härtill bör överförmyndaren ha rätt till insyn i barns och hjälpbehövandes affärer med, förutom kreditinstitut, också fondbolag, centrala värdepappersförvarare m.fl.

Utredningen föreslår att det införs en ny paragraf i 16 kap. föräldrabalken, 10 a §, som ger överförmyndaren rätt att för tillsynsändamål begära uppgifter från banker, kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag, centrala värdepappersförvarare och kontoförande

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

183

institut, fondbolag och förvaringsinstitut samt från företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet om dessa instituts förhållande till barnet eller den hjälpbehövande. Denna skyldighet att lämna uppgifter bör omfatta också motsvarande utländska företag under förutsättning att de verkar från en filial här i landet. I upplysningssyfte bör hänvisningar till den föreslagna regleringen föras in i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, lagen (2004:46) om investeringsfonder och i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Regleringen i 9 kap. 5 § andra stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse, som i aktuell del får upphävas, ger överförmyndaren rätt att få uppgift om insatta medel eller tillgodohavande samt uppgift om att ett meddelat tillstånd att lyfta medel inte har utnyttjats. Enligt utredningens mening bör överförmyndaren med stöd av den föreslagna regleringen i 16 kap. 10 a § föräldrabalken få tillgång till alla uppgifter som det finansiella institutet har om den enskildes ekonomi. Den föreslagna 16 kap. 10 a § går alltså längre än 9 kap. 5 § andra stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse. Överförmyndaren bör således kunna få ut kontoutdrag som visar vilka transaktioner som har gjorts till och från den enskildes konto. Vidare bör han kunna få uppgift, om t.ex. ett kontokort har tagits ut av den enskilde. På samma sätt som vid tillämpningen av 16 kap. 10 § föräldrabalken är det överförmyndaren som avgör vilken information han vill ha. Det finansiella institutet skall inte göra någon självständig prövning av huruvida överförmyndaren verkligen behöver den begärda uppgiften.

3.6.4 Räkenskaper och redovisning

Bedömning: Nuvarande bestämmelser om ställföreträdares skyldighet att föra räkenskaper och att avge årsräkning bör behållas.

Enligt 12 kap. 5 § föräldrabalken skall förmyndare, gode män och förvaltare fortlöpande föra räkenskaper över sin förvaltning och göra anteckningar om sina åtgärder i övrigt. Föräldrar är dock skyldiga att föra räkenskaper och göra anteckningar endast i den utsträckning som kan anses behövlig med hänsyn till egendomens omfattning och omständigheterna i övrigt.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

184

I 13 kap. 14 § och 14 kap. 15 §föräldrabalken anges att föräldrar som är föremål för kontrollerad föräldraförvaltning respektive förordnade ställföreträdare före den 1 mars varje år i en årsräkning skall redogöra för sin förvaltning under föregående år. I paragrafernas andra stycke anges vidare vad årsräkningen skall innehålla.

Bestämmelserna i 12 kap. 5 § föräldrabalken reglerar ställföreträdarens ansvar för dokumentationen av ställföreträdarskapet. Skyldigheten att föra räkenskaper skall dock inte blandas samman med skyldigheten att lämna redovisning till överförmyndaren. De olika skyldigheterna har emellertid ett samband på så sätt att en underlåtenhet att föra räkenskaper innebär att det blir svårt att redovisa ställföreträdaruppdraget till överförmyndaren.

Av förarbetena till 12 kap. 5 § föräldrabalken framgår att en ställföreträdares skyldighet att föra räkenskaper normalt skall anses uppfylld om han för en kassabok som visar inkomster och utgifter för varje år. Därutöver bör ställföreträdaren för varje år göra en sammanställning av tillgångar och skulder. När det gäller betydande inkomst- och utgiftsposter bör ställföreträdaren vara skyldig att skaffa och bevara verifikationer. Rör det sig om en mer omfattande förvaltning, bör vanliga regler om affärsmässig bokföring tillämpas. När det gäller föräldrar ställs lägre krav. De är skyldiga att föra räkenskaper och göra anteckningar endast i den utsträckning som kan anses behövlig med hänsyn till den förvaltade egendomens omfattning och omständigheterna i övrigt. Det är i första hand föräldrarna själva som har att avgöra hur omfattande räkenskaperna och anteckningarna bör vara. Principen bör dock vara att räkenskaper och anteckningar bör krävas endast om barnets egendom är av sådan omfattning att man kan tala om att egentlig förmögenhetsförvaltning utförs. För det fall föräldrarna är redovisningsskyldiga gentemot överförmyndaren enligt 13 kap. 14 § föräldrabalken, torde det i regel också kunna krävas att de för räkenskaper. Att så sker underlättar för föräldrarna att fullgöra sin redovisningsskyldighet, se prop. 1993/94:251 s. 213 f.

När det gäller kontrollerad föräldraförvaltning skall i årsräkningen för det första anges den egendom som det är fråga om och egendomens värde vid början och slutet av den tid som räkningen avser. Det bör observeras att det inte är tillräckligt att ange värdet på egendomen utan även egendomstyp och antal bör redovisas. Särskilt bör anges om egendom tillkommit genom gåva, arv m.m. eller om egendomen minskat. Överförmyndaren skall av årsräkningen alltså kunna sluta sig till på vilket sätt den omyndiges egendom har

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

185

förändrats. Vidare skall uppgift lämnas om de skulder som hänför sig till egendomen vid samma tidpunkter. Här kan det bli fråga om att uppge t.ex. de inteckningsskulder som belastar en fastighet. I årsräkningen skall slutligen anges dels inkomsten av egendom som avses i 13 kap.2 och 10 §§föräldrabalken, t.ex. utdelning på aktier och ränta på banktillgodohavanden, dels utgifter som har betalats med egendomen eller med dess avkastning. Frågan i vad mån inkomster och utgifter behöver specificeras blir beroende av beloppens storlek. Normalt bör det anges hur stor del av utbetalningarna som har gått åt till den omyndiges uppehälle, utbildning eller nytta i övrigt. Att på den punkten göra en närmare specifikation, så att det särskilt anges hur mycket som har använts för uppehälle och hur mycket som åtgått för utbildningsändamål osv., får som regel anses onödigt. Sådana närmare uppgifter kan emellertid behöva lämnas, om det rör sig om ett stort belopp, se a. prop. s 245.

Beträffande den närmare dokumentationen anges i förarbetena att det är önskvärt att redovisningen kan ske på ett så enkelt sätt som möjligt. När det exempelvis gäller sådana medel som är insatta på bank, torde föräldrarna i årsräkningen kunna hänvisa till saldobesked från banken, se a. prop. a. s.

Vad som nu sagts gäller även de årsräkningar som förordnade ställföreträdare skall lämna till överförmyndaren.

Synpunkter på regleringen rörande räkenskaper och redovisning

Från överförmyndarhåll har anförts att många redovisningar som föräldrar och förordnade ställföreträdare avger är av låg kvalitet och att man med hänsyn härtill bör överväga att skärpa kraven på redovisningarna. Vidare anser överförmyndarna att många ställföreträdare slarvar med att spara verifikat för de transaktioner som har företagits med huvudmannens egendom.

Som framgått ovan är det av central betydelse att förordnade ställföreträdare och föräldrar med kontrollerad förvaltning för ordentliga räkenskaper över sin förvaltning av huvudmannens egendom. Detta gäller inte minst för att ställföreträdaren på ett korrekt sätt skall kunna redovisa förvaltningen för överförmyndaren och för att denne vid behov närmare skall kunna granska en särskild transaktion. På samma sätt är det viktigt att ställföreträdaren i sin årsräkning på ett överskådligt och noggrant sätt redogör för sin förvaltning.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

186

Det är emellertid svårt att i författning närmare ange hur räkenskaper skall föras och hur en årsräkning skall ställas upp. Som framgått av förarbetsuttalandena till nuvarande regler torde kravet på dokumentation variera från fall till fall och det är därför vanskligt att uttala några generella riktlinjer. Regleringen i 12 kap. 5 § respektive 13 kap. 14 § och 14 kap. 15 §föräldrabalken måste därför med nödvändighet vara allmän.

Enligt utredningens mening bör med hänsyn till vad som nu sagts bestämmelserna om räkenskaper och redovisning behållas i nuvarande utformning. Vilka räkenskaper som skall föras och hur en årsredovisning skall utformas kan i stället behandlas i de råd som utfärdas gemensamt av länsstyrelserna, se avsnitt A 7.3. Det finns härvid inget som hindrar att överförmyndaren utifrån sådana råd sätter samman ett informationsblad beträffande krav på räkenskaper respektive årsräkning, kanske illustrerade med några praktiska exempel.

Frågan om räkenskaper och redovisning när det gäller fri föräldraförvaltning kommer att behandlas i avsnitt A 4.3.1.

3.6.5 Omyndigas skuldsättning

I detta avsnitt behandlas inledningsvis omfattningen av barns skuldsättning och anledningarna till att barn sätts i skuld. Härefter diskuteras olika lösningar som syftar till att hindra eller minska riskerna för att barn sätts i skuld. I avsnitt A 3.6.5.5 behandlas särskilt problemet med att föräldrar låter registrera motorfordon på sina barn.

3.6.5.1 Allmänt om barns skuldsättning

Bakgrund

Sommaren 2003 fanns 5 682 barn registrerade i kronofogdemyndighetens register med en total skuld om 38 551 269 kr. Av det totala beloppet utgjorde 19 746 677 kr skulder i allmänna mål, dvs. skulder till stat och kommun, och 18 804 592 kr skulder i enskilda mål, dvs. skulder till privata fordringsägare.

Skadestånd är den största posten bland barns skulder hos kronofogdemyndigheten (ca 18 miljoner kr). Ofta rör det sig om skadestånd på grund av brott. Den näst största anledningen till barns skuldsättning är obetalda skatter och avgifter som hänför sig till

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

187

barns innehav av tillgångar, främst kapitalvinstskatt på försäljning av fondandelar (ca 9,5 miljoner kr). En annan stor post är fordonsrelaterade skulder i form av obetald fordonsskatt och obetalda felparkeringsavgifter (drygt 5 miljoner kr). Därefter följer skulder för böter och avgifter till brottsofferfonden (knappt 5 miljoner kr).

Som framgått ovan utgör skadestånd den största skuldposten för barn, hela 94 procent av skulderna i enskilda mål. Resterande del av skulderna i enskilda mål (1,5 miljoner kr) hänför sig till företeelser som trafikförsäkringsavgifter, hyror och avgifter för telefoni, inte minst mobiltelefoni, och andra kostnader för konsumtion. När det gäller skulder för konsumtion är den sammanlagda skulden sannolikt mycket högre än vad som nyss framgått. Den post som har redovisats här avser nämligen endast de skulder som har registrerats hos kronofogdemyndigheten. Enligt god inkassosed bör ansökan om betalningsföreläggande inte riktas mot underåriga personer. I stället väntar fordringsägarna till dess barnet har blivit 18 år med att anhängiggöra ett ärende hos kronofogdemyndigheten. Vissa fordringsägare, bl.a. mobiltelefonoperatörer, ansöker emellertid trots vad som nu sagts om betalningsföreläggande för underåriga personer, vilket ibland leder till att barnet registreras i kronofogdemyndighetens register.

Att vara skuldsatt och ha betalningsanmärkningar är en dålig start i vuxenlivet. Ofta innebär en betalningsanmärkning att det blir svårt att teckna hyreskontrakt och teleabonnemang. Vidare kan det vara svårt att erhålla vissa arbeten. Härtill kommer den känsla av uppgivenhet och frustration som många unga drabbas av till följd av att ha skulder som de inte klarar av att betala inom överskådlig tid. En del unga kommer in i en ond spiral där det ter sig meningslöst att göra någonting åt sin situation.

Även om många unga människor försätter sig i en besvärlig situation på grund av eget handlande, t.ex. genom att begå skadeståndsgrundande handlingar, finns det ett stort antal barn som drabbas av skulder till följd av rättshandlingar som de sannolikt inte borde ha fått ingå eller till följd av föräldrarnas handlande. I dessa senare fall finns det anledning att se efter vad som kan göras för att hindra att barn skuldsätts.

Problematiken med barn som sätts i skuld har uppmärksammats mycket under senare tid och har under år 2003 resulterat i rapporter till regeringen från bl.a. Riksskatteverket, Fordonsskatteenheten vid Skattemyndigheten i Örebro och Vägverket. Vidare har Barnombudsmannen och Konsumentombudsmannen under år 2003 till regeringen

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

188

inkommit med förslag till åtgärder för att minska barns skulder. Utredningen har tagit del av detta material.

Registrering av skulder

Det kan inledningsvis vara av intresse att känna till hur en skuld registreras i kronofogdemyndighetens register. Här ges därför en allmän presentation av gången hos kronofogdemyndigheten när en privatperson söks för en skuld.

Kronofogdemyndigheten delar upp hanteringen av skulder i enskilda och allmänna mål. Allmänna mål är de mål där staten och kommunerna är borgenärer, och det kan således röra sig om t.ex. skatter och avgifter. I enskilda mål är det privata subjekt som är borgenärer.

Betalningsanmärkning är ett samlingsbegrepp för olika händelser då någon inte har gjort rätt för sig, och begreppet i fråga syftar på de uppgifter som finns registrerade hos kreditupplysningsföretagen. Dessa företag uppdaterar dagligen sina databaser mot kronofogdemyndighetens register och får på så sätt reda på aktuell information. Betalningsanmärkningar kan avse bl.a. beslut som fastställer att en skuld är förfallen (t.ex. ett utslag), restförda statliga och kommunala skatter och avgifter, åtgärder vidtagna av kronofogdemyndigheten för att försöka driva in belopp som har förfallit till betalning och beslut om obestånd. En betalningsanmärkning beträffande en privatperson som inte är näringsidkare får bevaras i kreditupplysningsföretagens register i tre år från utgången av det år då den omständighet inträffade eller det förhållande upphörde som uppgiften avser, därefter skall uppgiften gallras, se 8 § andra stycket kreditupplysningslagen (1973:1173).

Den omständigheten att en skuld blir ett ärende hos kronofogdemyndigheten innebär inte nödvändigtvis att skulden registreras hos myndigheten i den bemärkelsen att registreringen kan medföra en betalningsanmärkning hos kreditupplysningsföretagen.

Vad först gäller enskilda mål kan ett ärende mot en privatperson anhängiggöras hos kronfogdemyndigheten genom en ansökan om betalningsföreläggande. Enbart det faktum att en ansökan om betalningsföreläggande registreras hos kronofogdemyndigheten medför inte någon betalningsanmärkning hos kreditupplysningsföretagen. Först om gäldenären underlåter att bestrida betalningsföreläggandet och detta leder till att ett utslag meddelas, registreras

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

189

skulden hos kronofogdemyndigheten och i förlängningen också hos kreditupplysningsföretagen. Om gäldenären däremot bestrider kravet, överlämnas målet till tingsrätten för vidare handläggning och genererar inte någon skuldregistrering hos kronofogdemyndigheten. Har borgenären redan en exekutionstitel, t.ex. en dom, kan han begära verkställighet av denna hos kronofogdemyndigheten. Vid begäran om verkställighet registreras skulden direkt hos kronofogdemyndigheten och medför därför som regel en betalningsanmärkning.

Allmänna mål uppkommer när staten eller någon kommun begär verkställighet av skatter eller avgifter som inte är betalda i rätt tid (restförda skatter och avgifter). Begäran om verkställighet har i dessa fall föregåtts av ett beslut av någon myndighet, t.ex. skattemyndighetens beslut om slutlig skatt. En begäran om verkställighet i allmänna mål medför, i likhet med vad som sagts beträffande enskilda mål, att gäldenären direkt registreras i kronofogdemyndighetens register och därmed också hos kreditupplysningsföretagen. Under vissa förhållanden kan dock den enskilde undgå att skulden registreras på ett sådant sätt att den genererar en betalningsanmärkning. När ansökan om verkställighet kommer in till kronofogdemyndigheten skickas en betalningsanmaning till den enskilde i vilken han uppmanas att betala skulden inom tre veckor. Redan begäran om verkställighet innebär visserligen att den enskilde får en betalningsanmärkning, men om han hörsammar anmaningen och betalar inom rätt tid blir uppgifterna om skulden sekretessbelagda, se 9 kap. 19 § sekretesslagen. När uppgifterna blir sekretessbelagda är kreditupplysningsföretagen skyldiga att ta bort den inledningsvis införda betalningsanmärkningen, se 8 § tredje stycket kreditupplysningslagen. Denna möjlighet att undgå en betalningsanmärkning uppkommer emellertid endast under förutsättning att den enskilde inte har eller har haft fler skulder för vilka det söks eller har sökts verkställighet inom två år före eller efter det att den nu aktuella verkställigheten söktes. Principen kan alltså sammanfattas med orden ”en gång är ingen gång”. Om den enskilde på nytt skulle få en skuld som blir aktuell för verkställighet, upphör således sekretessen och både den gamla och den nya skulden resulterar i betalningsanmärkningar.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

190

Barns rättshandlingsförmåga

Barns möjligheter att företa rättshandlingar är begränsade. Enligt huvudregeln i 9 kap. 1 § föräldrabalken får en underårig inte själv råda över sin egendom eller åta sig förbindelser i vidare mån än som följer av vad som skall gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv av gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. Rätten att förvalta den underåriges förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som rör denna tillkommer i stället som regel hans förmyndare, dvs. vanligen barnets föräldrar.

Från den nyss nämnda huvudregeln finns vissa undantag. Enligt 9 kap. 2 a § föräldrabalken får en underårig med eget hushåll för den dagliga hushållningen eller uppfostran av barn, som tillhör hushållet, själv ingå sådana rättshandlingar som sedvanligen företas för sådana ändamål. Sådana rättshandlingar är dock inte bindande för den underårige, om den med vilken rättshandlingen slöts insåg eller bort inse, att det som anskaffades genom rättshandlingen ej var erforderligt. Om den underårige missbrukar sin behörighet att ingå rättshandlingar av det slag som nu beskrivits, kan rätten på ansökan av förmyndaren frånkänna honom behörigheten. Sådant beslut kan upphävas på ansökan av förmyndaren eller den omyndige, om ändrade förhållanden har inträtt.

Enligt 9 kap. 3 § föräldrabalken får en underårig själv råda över vad han genom arbete förvärvat efter det att han fyllt 16 år. Detsamma gäller avkastningen av sådan egendom och vad som har trätt i egendomens ställe. Den underåriges förmyndare kan emellertid under vissa förhållanden med överförmyndarens samtycke omhänderta sådan egendom.

Enligt 9 kap. 4 § föräldrabalken får en underårig råda över egendom som han har fått genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, under villkor att den underårige själv skall få råda över egendomen. På samma sätt som i fråga om arbetsinkomster kan förmyndaren med överförmyndarens samtycke under vissa förhållanden omhänderta egendomen.

Enligt 9 kap. 5 § föräldrabalken får en underårig som driver rörelse med samtycke enligt 13 kap. 13 § eller 14 kap. 14 § andra stycketföräldrabalken ingå sådana rättshandlingar som faller inom området för rörelsen. Den underårige får dock inte vidta åtgärder med fast egendom.

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

191

Giltigheten av ett avtal som har träffats av en underårig utan erforderligt samtycke blir enligt 9 kap. 6 § svävande till dess det blivit godkänt eller behörigen fullgjort. En motpart som trodde att han rättshandlade med en myndig person får dock fram till den tidpunkt som nyss nämnts frånträda avtalet. Visste motparten att han rättshandlade med en omyndig person får han inte, med mindre han hade anledning att anta att den omyndige hade rätt att ingå avtalet, frånträda detta under den tid som vid avtalets ingående bestämts för godkännande eller som skäligen kan beräknas åtgå därför.

Om avtalet inte blir gällande, skall prestationerna enligt 9 kap. 7 § föräldrabalken återgå eller, om det inte kan ske, ersättning utges för dess värde. Den underårige är dock inte skyldig att utge ersättning i vidare mån än vad han mottagit använts till skäligt underhåll eller annars har varit till nytta för honom. Om barnet har vilselett motparten om sin behörighet är det skyldigt att i skälig utsträckning utge ersättning för den förlust som motparten har drabbats av till följd av avtalet.

Föräldrar som ställföreträdare för barnet

Som framgått ovan är det som regel ett barns föräldrar som beslutar vilka rättshandlingar som skall företas på barnets vägnar. Barnet får med undantag för ovan angivna situationer inte själv fatta några beslut om hur dess egendom skall förvaltas. Förälderns roll som förvaltare av barnets tillgångar kommer naturligtvis tydligast till uttryck när föräldern själv vidtar åtgärder för barnets räkning, t.ex. vid köp av fondandelar för pengar som barnet har erhållit. I situationer där det till synes är barnet som rättshandlar får emellertid föräldern många gånger anses ha samtyckt till åtgärden och därigenom ha företrätt barnet. Ett samtycke till en rätthandling kan i flera fall anses vara underförstått. En förälder som månadsvis eller veckovis ger ett barn fickpengar får anses ha gett sitt samtycke till att barnet använder dessa för att ingå vardagliga rättshandlingar som inköp av kläder, biobiljetter, restaurangbesök m.m.

Vill ett barn ingå ett avtal som innebär köp av dyrare varor eller som medför någon form av förpliktelse, torde emellertid motparten inte kunna utgå ifrån att barnets förmyndare har gett sitt samtycke till rättshandlingen. Så länge en kontantprincip upprätthålls innebär barnets begränsade tillgång till pengar som regel att en ung människa inte kan ingå avtal om köp av dyrare varor eller åta sig någon

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

192

förpliktelse som kan bli kostsam. Därmed är inte sagt att den omständigheten att ett barn kan betala kontant alltid innebär att avtalet blir gällande mot barnet.

Begränsningar i föräldrars rätt att vidta rättshandlingar för sina barns räkning

Det har ovan framgått att om den underårige inte själv kan företa en rättshandling kan i många fall den underårige företrädas av sin förälder som ingår rättshandlingen på den omyndiges vägnar. I 13 kap. föräldrabalken finns dock regler som begränsar föräldrars möjligheter att företa rättshandlingar på barnets vägnar. Härvid bör särskilt uppmärksammas regleringen i 13 kap. 12 § föräldrabalken som behandlar i vilken utsträckning föräldrar kan ta upp lån m.m. för den underåriges räkning.

Enligt paragrafens första stycke gäller som huvudregel att en förälder endast med överförmyndarens samtycke får ta upp lån eller ingå någon annan skuldförbindelse, ingå borgensförbindelse eller ställa den omyndiges egendom som säkerhet för den omyndiges eller någon annans förbindelse. I andra stycket görs vissa undantag för situationer då den underårige med överförmyndarens tillstånd driver rörelse. Vidare föreskrivs att föräldrar inte behöver samtycke för att ta upp statliga lån som tas upp för att ge den omyndige hjälp till utbildning eller bosättning. I paragrafens tredje stycke anges att överförmyndaren får lämna samtycke till sådan skuldsättning som avses i första stycket endast om åtgärden behövs för att trygga den omyndiges övriga egendom eller kan anses nödvändig för den omyndiges utbildning eller uppehälle eller om det annars finns särskilda skäl för åtgärden.

Syftet med regleringen i 13 kap. 12 § föräldrabalken är naturligtvis att skydda omyndiga från de problematiska följder som ogenomtänkt skuldsättning kan innebära.

Den närmare omfattningen av paragrafen kommer att behandlas i avsnitt A 3.6.5.6.

Föräldrar skall som antytts ovan vara en garanti för att barnet inte skuldsätter sig på ett olämpligt sätt. Tyvärr beror stora delar av de omyndigas samlade skuldbörda emellertid på att föräldrar utnyttjar sina barn för att själva undgå skuldsättning eller saknar förmåga att sköta barnets ekonomi, t.ex. betala in skatter, med påföljd att barnet registreras för skulder hos kronofogdemyndigheten.

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

193

Nedan ges en genomgång av de olika skulder som barn kan drabbas av och vilka åtgärder som bör vidtas för att hindra oriktig eller onödig skuldsättning av barn.

3.6.5.2 Skulder på grund av brott

Bedömning: Skadeståndslagens bestämmelser om jämkning av underårigas skadeståndsskyldighet är tillfredsställande.

Skadestånd på grund av brott samt böter och avgift till brottsofferfonden är skulder som är en direkt följd av barnets eget handlande. Även om det är olyckligt att personer redan i unga år på detta sätt försvårar för sig själva att erhålla krediter och att hyra bostad, är det ett svårfrånkomligt faktum att underåriga faktiskt gör sig skyldiga till brott och andra skadegörande handlingar. Dessvärre kan dessa skadestånd många gånger uppgå till betydande belopp, men det synes knappast vara försvarbart att utöver vad som redan gäller begränsa möjligheterna att ådöma barn skadeståndsskyldighet. Barn behandlas redan i dag särskilt förmånligt vid skadeståndets bestämmande. I 2 kap. 4 § skadeståndslagen föreskrivs nämligen att skadestånd på grund av brott och annat vållande som någon under 18 år har gjort sig skyldig till skall bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter. De straffrättsliga reglerna innefattar också att stor hänsyn tas till den skyldiges ungdom.

En synpunkt som har framförts från Barnombudsmannen och Konsumentombudsmannen är att det solidariska skadeståndsansvaret vid brott av flera medverkande bör ses över när det gäller personer under 18 år. Solidarisk skadeståndsskyldighet, som många gånger rör betydande belopp, innebär nämligen att det är mycket svårt för en skadeståndsskyldig att göra rätt för sig med avseende på sin ”egen” del av skadeståndet.

Syftet med den åtgärd som Barnombudsmannen och Konsumentombudsmannen efterlyser – en uppdelning av det primära skadeståndsansvaret – kan till betydande del tillgodoses genom tillämpningen av jämkningsreglerna i 2 kap. 4 § skadeståndslagen (jfr 6 kap. 4 § nämnda lag). En genomgripande förändring av synen på skadestånd då flera personer tillsammans gör sig skyldiga till brott måste

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

194

hur som helst föregås av noggranna överväganden som inte kan göras inom ramen för denna utredning.

3.6.5.3 Skatteskulder

Bedömning: Frågan huruvida preliminärbeskattning av kapitalvinst vid försäljning av värdepapper skall göras direkt vid försäljningen av värdepappret bör utredas ytterligare.

Ett barn som har fyllt 16 år kan under vissa förhållanden driva rörelse. Genom att underlåta att betala t.ex. preliminär skatt, egenavgifter och mervärdesskatt kan barnet hamna i skuld. Barn som driver egen rörelse torde emellertid inte vara särskilt många, och det har inte heller framkommit något som tyder på att nyss nämnda form av skuldsättning skulle vara ett problem.

De flesta barn äger egendom av olika slag. Vanligast torde vara att barnet har medel på bankkonton eller äger aktier, obligationer eller andelar i värdepappersfonder. Vissa barn äger dessutom fastigheter. Egendom av nu nämnt slag genererar kapitalinkomster i form av räntor, utdelningar och kapitalvinster vid försäljning av egendomen. Dessa kapitalinkomster är skattepliktiga, och vid underlåtenhet att betala in sådan skatt kan barnet komma att restföras för dessa skulder.

Preliminär skatt på barnets ränteinkomster och utdelningar dras av automatiskt av den som betalar ut räntan respektive utdelningen, dvs. vanligtvis banken respektive Värdepapperscentralen (VPC), se 4 kap. 3 § och 5 kap. 1 §skattebetalningslagen (1997:483). När det gäller skatt på kapitalvinster vid försäljning av aktier, fastigheter eller fondandelar finns inte någon motsvarande skyldighet för utbetalaren att göra skatteavdrag. Det ankommer i stället på den enskilde att redovisa denna vinst i sin deklaration och betala in kapitalvinstskatten. För ett barn som har försålt sådan egendom ankommer det sålunda på dess förmyndare att upprätta deklaration och sköta eventuell inbetalning av sådan skatt. Enligt 44 kap. 26 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall kapitalvinster tas upp som intäkt det beskattningsår då tillgången avyttras. En försäljning av fondandelar i februari 2002 skall således deklareras senast i maj 2003. Kapitalvinstskatten skall därefter betalas senast i november eller december 2003 eller i mars 2004, beroende på när under taxeringsåret den enskilde har

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

195

erhållit besked om slutlig skatt (augusti, september eller december 2003).

Vid försäljning av en fastighet som tillhör ett barn måste överförmyndaren tillfrågas, vilket innebär en viss garanti för att barnets förmyndare uppmärksammas på sin skyldighet att på barnets vägnar betala in skatt på eventuell kapitalvinst.

Föräldrar kan som regel fritt använda barnets medel för att köpa bl.a. andelar i värdepappersfonder. Föräldrarna kan också fritt sälja fondandelarna vid den tidpunkt de tycker är lämplig. Har barnet aktier kan föräldrarna sälja dessa utan överförmyndarens samtycke, men däremot inte alltid köpa nya aktier utan sådant samtycke, se 13 kap. 6 § föräldrabalken. Som framgått ovan är det dessvärre inte ovanligt att ett barns föräldrar underlåter att betala in skatt på barnets kapitalvinst vid försäljning av fondandelar. Detta leder till att barnet restförs för skatten och hamnar i kronofogdemyndighetens register.

Åtgärder för att förhindra att barn skuldsätts på grund av skatt på kapitalvinster och andra skatter och avgifter

Det är angeläget att förhindra att barns debiterade skatter överlämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning. Riksskatteverket och Barnombudsmannen anser att man bör utreda förutsättningarna för att införa ett preliminärskatteavdrag på kapitalvinst vid värdepappersförsäljning. Bankerna har nämligen uppgifter om både anskaffningsvärde och försäljningsvärde. Vidare har bankerna redan i dag väl fungerande system och rutiner för att hantera innehållande och redovisning av preliminär skatt på ränteinkomster.

En ordning där banken åläggs en skyldighet att göra avdrag för preliminär skatt vid försäljning av bl.a. fondandelar skulle enligt utredningens uppfattning kunna bidra till att antalet skuldsatta barn minskar. Frågan är emellertid om lösningen är lämplig ur ett större perspektiv. Preliminär skatt beträffande ränta på innestående medel hos t.ex. en bank är förhållandevis enkel att beräkna. Samma sak gäller utdelningar på aktieinnehav. Vad gäller kapitalvinster är förhållandena mer komplicerade. Det är nämligen under vissa förhållanden möjligt att kvitta kapitalvinster mot kapitalförluster vid kapitalvinstbeskattningen. En ägare av fondandelar kan sålunda göra en vinst vid försäljning av vissa andelar och en förlust vid försäljning av andra andelar. Vill det sig riktigt illa kan den enskilde till

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

196

och med göra en slutlig förlust. Under sådana förhållanden ter det sig mindre lämpligt att ålägga den som ombesörjer försäljning av fondandelar en skyldighet att göra avdrag för preliminär skatt på kapitalvinsten. Den preliminära skatten riskerar med andra ord att stå mycket långt ifrån den slutliga skatten, vilket kan leda till att den enskildes medel binds i onödan hos skattemyndigheten.

Utredningen ser det inte som uteslutet att man på sikt väljer en lösning motsvarande den som föreslagits av Riksskatteverket och Barnombudsmannen. Dessförinnan bör emellertid effekterna av lösningen granskas med avseende på hela marknaden för värdepapper. Det framstår inte som motiverat att skapa särregleringar för barn på detta område. En granskning av nyss nämnt slag är inte möjlig att genomföra inom ramen för denna utredning.

En annan lösning skulle kunna vara att i större utsträckning än i dag kräva överförmyndarens samtycke vid köp och försäljning av egendom som kan generera en skatteskuld i slutänden. Ett krav på samtycke innebär visserligen att det blir svårare för en förälder att underlåta att betala skatt på realisationsvinster, men det sker till priset av en stark inskränkning av den fria föräldraförvaltningen och en ökad arbetsbörda för överförmyndarna. I dag torde nämligen fondsparande vara en mycket vanlig form av sparande för barn. Med hänsyn till det sannolikt mycket stora antalet transaktioner med barns fondmedel som görs dagligen och kravet på snabbt besked från överförmyndaren framstår det som orimligt att en sådan ordning skulle kunna fungera i praktiken. Som framhållits under avsnitt A 3.4 måste risker för barnets ekonomi alltid i någon mån vägas mot de komplikationer och det merarbete som framförallt föräldrar men också överförmyndare ställs inför vid regeländringar i skärpande syfte.

Ett alternativ till att införa regler om obligatoriska avdrag för kapitalvinstskatt kan vara att uppmärksamma överförmyndaren på de fall där barn har gjort kapitalvinster, men inte betalat skatt för dessa. En sådan lösning har år 2004 skapats genom en ändring i utsökningsförordningen (1981:981) varigenom kronofogdemyndigheten har blivit skyldig att underrätta överförmyndaren, om det anhängiggörs ett indrivningsärende mot ett barn hos kronofogdemyndigheten.

Om kapitalvinstskatten inte betalas senast på förfallodagen, överlämnas nämligen ärendet från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten för indrivning. Kronofogdemyndigheten skickar då ut en betalningsanmaning på vilken en sista betalningsdag finns angiven.

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

197

Gäldenären ges vanligen tre veckor på sig att betala skatteskulden. Genom att betala skatteskulden senast den sista betalningsdagen kan gäldenären undgå att få en betalningsanmärkning, om den obetalda kapitalvinstskatten avser en enstaka restföring.

Som framgått finns det alltså en möjlighet att under vissa förhållanden undvika att ett barn får en betalningsanmärkning för en obetald skatteskuld, om åtgärder vidtas relativt omgående. Under förutsättning att överförmyndaren får kännedom om problemet kan han ta kontakt med barnets förmyndare och uppmana dem att se till att skatteskulden blir betald. Skulle detta inte ha någon effekt kan överförmyndaren vidta åtgärder för att få en medförmyndare förordnad eller till och med ta initiativ till entledigande av en olämplig förmyndare.

3.6.5.4 Skulder för konsumtion m.m.

Bedömning: Det bör inte införas regler som ålägger kronofogdemyndigheten att bedöma giltigheten av det avtal som ligger till grund för en underårigs skuldsättning.

Av den under avsnitt A 3.6.5.1 gjorda genomgången framgår att barn trots sin bristande rättshandlingsförmåga sätter sig i skuld genom att ingå avtal om köp av varor eller tjänster. Barns samlade registrerade skulder för konsumtion m.m. är förhållandevis små. Som framgått ovan finns dock sannolikt ett betydande mörkertal, eftersom många fordringsägare kan antas vänta med att ge in ansökan om betalningsföreläggande tills barnet fyller 18 år. Under mellantiden betalar många sina skulder, eventuellt efter påminnelse.

För den fortsatta framställningen är det viktigt att skilja på å ena sidan situationer då transaktioner har företagits genom förmyndaren eller med hans uttryckliga eller underförstådda godkännande, och å andra sidan transaktioner som barnet företagit helt utan förmyndarens medverkan. Den förstnämnda gruppen av transaktioner är vanligtvis giltiga och kan göras gällande mot barnet, medan transaktioner i den sistnämnda gruppen många gånger är ogiltiga. För en näringsidkare är det således av intresse att känna till hur gammal en kund är. Risken är annars att avtalet inte kan göras gällande, se 9 kap.6 och 7 §§föräldrabalken.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

198

Transaktioner med förmyndarens samtycke

Som framgått ovan kan en förmyndares samtycke ta sig olika uttryck beroende på vad det är för transaktion som avses. Genom att ge barnet fickpengar får förmyndaren anses ha samtyckt till alldagliga inköp av t.ex. godis, serietidningar, leksaker och biobiljetter. Rör det sig om avtal som innebär inköp av dyrare saker, t.ex. hemelektronik, torde den omständigheten att barnet ingår avtal i förmyndarens sällskap vara tillräckligt för att ett samtycke skall anses vara för handen. I vissa situationer kan man tänka sig att en förälder ger ett generellt samtycke för framtida rättshandlingar. Så kan vara fallet om barnet i förmyndarens sällskap tillåts få ett kundnummer i en videouthyrningsbutik. Härigenom får förmyndaren anses ha gett sitt samtycke till att barnet också i framtiden får utnyttja kundnumret vid hyrandet av videofilmer. Skulle videofilmen förkomma eller skadas kan barnet sålunda göras betalningsskyldigt enligt föreskrifterna i uthyrningsavtalet.

Beträffande upptagande av lån och köp på kredit, se avsnitt A 3.6.5.6.

Barnombudsmannen och Konsumentombudsmannen har ifrågasatt om förmyndaren kan binda ett barn vid ett avtal rörande en nyttighet som uteslutande är till nytta för förmyndaren, t.ex. en semesterresa för sig själv, eller som faller under förälderns underhållsskyldighet enligt 7 kap. föräldrabalken, t.ex. inköp av kläder till barnet.

När det gäller inköp av saker till nytta för barnet torde avtalet kunna göras gällande mot barnet, trots att det rör sig om saker eller tjänster som barnet kan förvänta sig att förmyndaren står för i egenskap av förälder. Förmyndaren har nämligen en långtgående rätt att besluta hur barnets medel skall förvaltas, och det skulle leda till mycket svåra gränsdragningsproblem att skapa regler om vilka avtal som kan göras gällande mot barnet och vilka som inte kan det. Härtill kommer att en förmyndare enligt regleringen i 7 kap. 1 § första stycket föräldrabalken under vissa förhållanden kan använda barnets egna medel till dess underhåll. En förälder som systematiskt skuldsätter ett barn måste under alla förhållanden betraktas som olämplig oavsett vad skulden hänför sig till, och det kan finnas anledning för överförmyndaren att närmare granska den felande förmyndaren.

När det gäller förmyndarens användning av barnets medel för inköp av en vara eller tjänst som uteslutande är till förmyndarens

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

199

nytta uppkommer komplicerade frågeställningar. Förmyndaren är i princip att betrakta som en representant för barnet och äger som sådan företa rättshandlingar på barnets vägnar. En rättshandling som en representant företar med en tredje man utanför sin behörighet blir inte gällande mot huvudmannen, dvs. barnet. En rättshandling med tredje man som har företagits inom behörigheten men utanför befogenheten blir däremot giltig mot huvudmannen under förutsättning att tredje man var i god tro. När det gäller föräldrar som handlar för sina barns räkning är det emellertid mycket svårt att uttala sig om när föräldern överskrider sin behörighet respektive befogenhet.

Om en förälder tar ut pengar från sitt barns bankkonto och köper en vara eller tjänst till sig själv, kan man kanske någon gång tala om en gåva från barnet till föräldern som vanligtvis blir ogiltig enligt 13 kap. 11 § föräldrabalken, men annars torde transaktioner av nu aktuellt slag vara att betrakta som missbruk av förtroendeställning, dvs. förskingring. Barnet kan under sådana förhållanden ofta vara hänvisat till att kräva förmyndaren på skadestånd. Som antytts ovan torde dock tredje man kunna bli skyldig att betala tillbaka pengar till barnet om förmyndaren har handlat utanför den tillåtna ramen. Blotta uttaget av pengar från barnets konto för förmyndarens egna ändamål torde emellertid knappast kunna föranleda någon skyldighet för banken att återbära pengarna till barnets konto. Sannolikt torde det för sådant ansvar krävas att banken i samband med uttaget från barnets konto haft befogad anledning att misstänka att pengarna skulle användas till något som uppenbarligen inte är till nytta för barnet.

Transaktioner utan förmyndarens samtycke

Med undantag för de situationer som anges i 9 kap.2 a5 §§föräldrabalken får en omyndig inte ingå avtal utan förmyndarens samtycke. Saknas sådant samtycke och erhålls inte heller i efterhand samtycke blir rättshandlingen ogiltig.

En försäljare som tillåter en omyndig person att köpa dyrare hemelektronik utan förmyndarens närvaro tar en risk, eftersom köpet inte kan göras gällande mot barnet för det fall förmyndaren vägrar att samtycka till avtalet. Det hjälper inte att näringsidkaren trodde att han träffade avtal med en myndig person. Inte heller blir avtalet giltigt för att den omyndige oriktigt uppger att hans förmyndare har

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

200

samtyckt till avtalet. I det senare fallet kan dock barnet bli skadeståndsskyldigt för den förlust som näringsidkaren lider, se 9 kap. 7 § andra stycket föräldrabalken. På samma sätt tar näringsidkare som sänder varor via postorder en risk, om de inte i samband med beställningen kontrollerar kundens ålder.

Reglerna i 9 kap. föräldrabalken innebär sålunda ett gott skydd mot att ett barn inte på egen hand kan ingå avtal som inte är till uteslutande nytta för det.

Åtgärder för att förhindra att barn skuldsätts för konsumtionsskulder m.m.

Barnombudsmannen och Konsumentombudsmannen har föreslagit att kronofogdemyndigheten skall underrätta överförmyndaren när en ansökan om betalningsföreläggande ges in till myndigheten. Vidare föreslås att kronofogdemyndigheten skall utreda huruvida det avtal som ligger bakom skuldsättningen är giltigt.

Utredningen delar Barnombudsmannens och Konsumentombudsmannens uppfattning att kronofogdemyndigheten bör vara skyldig att underrätta överförmyndaren när en ansökan om betalningsföreläggande mot ett barn ges in till myndigheten och när ett mål om indrivning anhängiggörs där. En sådan skyldighet har också införts år 2004 genom ändringar i utsökningsförordningen (1981:981) och förordningen (1991:1339) om betalningsföreläggande och handräckning.

Däremot är det en uppgift för domstol och inte för kronofogdemyndigheten att inom ramen för vanliga processregler utreda huruvida det bakomliggande avtalet är giltigt. Genom att överförmyndaren får vetskap om den påstådda skulden kan han vidta lämpliga åtgärder. Misstänker överförmyndaren att det bakomliggande avtalet är ogiltigt till följd av bristande förmyndarsamtycke kan han ta kontakt med barnets förmyndare och höra hur det förhåller sig med saken. Finns samtycke kan överförmyndaren uppmana föräldern att se till att skulden betalas. I annat fall kan han rekommendera att förmyndaren bestrider betalningsföreläggandet och begär att målet skall överlämnas till domstol.

Beträffande föräldrars möjlighet att på barnets vägnar ingå avtal som innebär skuldsättning, se avsnitt A 3.6.5.6.

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

201

3.6.5.5 Fordonsrelaterade skulder

Förslag: I lagen (2001:558) om vägtrafikregister föreskrivs att bestämmelserna om ägare i nämnda lag tillämpas på förmyndaren när en omyndig person äger eller innehar ett fordon på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år. Denna konstruktion införs också i andra trafikförfattningar där straffansvar och skyldighet att stå för vissa kostnader kopplas till ägandet eller innehavet av ett fordon. Detta får till följd att förmyndaren svarar för trafikförsäkringsavgifter, fordonsskatt och avgifter för oriktig parkering m.m. i den omyndiges ställe.

Enligt 12 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister är huvudregeln att motorfordon måste vara registrerade för att få användas. Ansökan om registrering skall enligt 6 kap. 4 § förordningen (2001:650) om vägtrafikregister göras av fordonets ägare. Byter fordonet ägare skall enligt 10 kap. 1 § i nämnda förordning den registrerade ägaren och den som har förvärvat fordonet anmäla ägarbytet till Vägverket. Är fordonet föremål för kreditköp eller leasing skall detta anges i en anmälan om ägarbyte, se nämnda förordning 10 kap. 7–10 §§.

Enligt uppgift från Vägverket var i februari 2003 så många som 4 167 barn födda mellan åren 1988 och 2002 registrerade ägare till sammanlagt 4 918 fordon. De flesta barn som är registrerade som ägare till motorfordon är sannolikt inte de verkliga ägarna till fordonet i fråga. I stället handlar det om ett bulvanförhållande där barnet utåt är den som drabbas av ansvaret för skulder som har anknytning till fordonet. På så sätt undgår den verklige ägaren ansvar för fordonsskatt, avgift för trafikförsäkring och avgifter för oriktig parkering. En annan anledning till att den verklige ägaren inte vill stå som registrerad ägare kan vara att han önskar undgå utmätning av fordonet. Vidare finns det personer som bedriver handel med bilar, men som av skatteskäl vill dölja detta genom att sprida ut sitt fordonsinnehav på bl.a. sina barn.

Den omständigheten att någon är registrerad ägare till ett fordon har ingen sakrättslig verkan, utan utgör endast ett indicium på att någon är ägare till ett fordon, se avsnitt A 3.6.6. Betalningsansvaret för parkeringsanmärkningar åvilar däremot som regel fordonets registrerade ägare. Enligt 4 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift och 7 § lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering avses med ägare den person som står registrerad som ägare i väg-

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

202

trafikregistret eller den som vid kreditköp med återtagandeförbehåll eller leasing innehar fordonet. På samma sätt är normalt den registrerade ägaren ansvarig för fordonsskatt och trafikförsäkring enligt 10 § tredje stycket fordonsskattelagen (1988:327) respektive 2 § trafikskadelagen (1975:1410).

Som regel skall en anmälan om ägarbyte undertecknas av såväl överlåtare som förvärvare. Om endast en av parterna har undertecknat anmälan, får dock ett ägarbyte registreras under förutsättning att den andra parten getts tillfälle att yttra sig och inte inkommit med några invändningar, se 10 kap. 1 § förordningen om vägtrafikregister.

I förordningen om vägtrafikregister har under år 2004 införts en bestämmelse som innebär att när någon som inte har fyllt 18 år registreras som ägare till ett motorfordon skall Vägverket omedelbart underrätta överförmyndaren om detta. Härigenom får överförmyndaren reda på vilka barn som löper risk att få stå för de kostnader som är förknippade med ett fordonsinnehav.

Tänkbara åtgärder för att förhindra att barn drabbas av fordonsrelaterade skulder

Barn är förhållandevis oskyddade mot förmyndare som registrerar sina fordon på dem och därefter inte tar ansvar för de kostnader det innebär att äga ett motorfordon. Det är angeläget att i största möjliga utsträckning förhindra att barn drabbas av skulder hänförliga till ett fordon som de i själva verket inte är ägare till eller i vart fall inte har någon nytta av.

Den omständigheten att fordonet vanligen ägs av någon annan än barnet hindrar ofta åtgärder från såväl kronofogdemyndighetens som överförmyndarens sida. Först i en situation där det är utrett att fordonet verkligen tillhör barnet kan nämligen kronofogdemyndigheten verkställa utmätning i fordonet för upplupna skulder. Vidare kan överförmyndaren gripa in med stöd av 13 kap. 19 § jämförd med 13 kap. 4 § föräldrabalken och besluta att fordonet skall säljas.

Det finns olika vägar att komma till rätta med problematiken kring barn och fordonsinnehav. En möjlighet är att införa förbud mot att personer under 18 år registreras som ägare till motorfordon. En annan lösning är att ställa upp krav på överförmyndarens samtycke för att ett barn skall bli eller i vart fall få registreras som ägare till ett motorfordon. En tredje lösning är att införa regler som inne-

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

203

bär att någon annan än barnet automatiskt blir ansvarig för de kostnader som är hänförliga till fordonsinnehavet.

Ett förbud mot att registrera personer under 18 år som ägare till motorfordon är enligt utredningens mening mindre lyckat. Det kan nämligen finnas situationer då det är befogat att barn äger ett motorfordon. Så kan vara fallet om barnet t.ex. ärver en bil eller förvärvar en lätt motorcykel som han har rätt att föra.

Krav på överförmyndarens samtycke till att ett barn förvärvar ett motorfordon är i och för sig en tänkbar lösning. En fördel med denna är att överförmyndaren kan försäkra sig om att fordonet verkligen blir barnets egendom, med ett verksamt skydd mot en givares eller säljares borgenärer, se avsnitt A 3.6.6. En civilrättslig ogiltighetspåföljd är emellertid förenad med olika komplikationer som bör undvikas, om påtalade olägenheter kan elimineras med mindre ingripande åtgärder. Beroende på vilka motiv som skulle väga tyngst för ett krav på en förvärvsprövning kan också hävdas att en sådan prövning från överförmyndarens sida i konsekvensens namn borde utsträckas till vissa andra kapitalvaror, vars innehav av ett barn ter sig främmande, för att inte säga misstänkt. En sådan utvidgad prövning skulle emellertid innebära ett steg bakåt i riktning mot det kontrollsystem som lagstiftaren ville lämna genom 1995 års reform av föräldraförvaltningen. För övrigt löser kravet på tillstånd för förvärv och registrering inte i sig problemet med att barnet skuldsätts genom bilinnehavet sedan samtycke väl har lämnats.

Som framgått ovan är det sannolikt mycket få barn som i själva verket är ägare till de fordon som är registrerade i deras namn. I stället handlar det i de allra flesta fall om föräldrar som av en eller annan anledning vill undgå de kostnader som är förknippade med fordonsinnehavet. Att detta är möjligt beror på att den som är registrerad ägare inte nödvändigtvis behöver vara den civilrättslige ägaren. När ett fordon registreras i en viss persons namn görs nämligen inte någon kontroll att vederbörande verkligen har förvärvat fordonet i fråga. Eftersom registreringen trots allt har en presumtionsverkan vid bedömningen av vem som är civilrättslig ägare till ett fordon, torde de flesta visserligen dra sig för att låta t.ex. en vuxen bekant stå som registrerad ägare till detta. Risken är ju att den registrerade ägaren gör anspråk på fordonet. Med barn förhåller det sig emellertid inte så. Det är tämligen riskfritt att registrera ett fordon i barnets namn och fortfarande behålla rådigheten över detta. I själva verket har fordonet aldrig blivit barnets egendom och kan således som regel inte utmätas för barnets skulder. I registerhänseende är

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

204

barnet dock att betrakta som ägare, vilket innebär att barnet drabbas av de avgifter och andra pålagor som hänför sig till fordonsinnehavet, eftersom dessa avgifter vanligen påförs den som är registrerad ägare. Den omständigheten att barnet är registrerat som ägare hindrar inte att förmyndaren t.ex. säljer fordonet. Detta kan han nämligen göra i sin egenskap av förmyndare.

Bl.a. Vägverket, Skatteverket, Barnombudsmannen och Konsumentombudsmannen har påtalat att något måste göras åt den nuvarande ordningen. De har i samband härmed ställt sig bakom ett system där någon annan än barnet ansvarar för de kostnader som uppkommer till följd av fordonsinnehavet, under beteckningen brukaransvar.

Utredningen delar uppfattningen att åtgärder måste vidtas för att undvika att barn sätts i skuld på grund av ett fordon som de i praktiken inte är ägare till eller i vart fall inte har någon nytta av. Den mest effektiva lösningen synes vara att barnets förmyndare blir ansvariga för de kostnader m.m. som är hänförliga till fordonsinnehavet. En sådan lösning är högst rimlig, eftersom det i det absoluta flertalet fall är föräldrarna som äger det fordon som är registrerat på ett barn.

Skyldighet för barnets förmyndare att ansvara för kostnader m.m. som är förknippade med fordonsinnehavet. Underrättelse till överförmyndaren.

De åtgärder som utredningen föreslår innebär i korthet att förmyndarna ansvarar för de kostnader m.m. som ett barns fordonsinnehav medför. När ett barn registreras som ägare eller innehavare av ett motorfordon, skall därför samtidigt barnets förmyndare registreras. Har barnet två förmyndare, skall båda registreras.

Förmyndaren behöver inte ha förarbehörighet för fordonet i fråga. Häremot kan möjligen invändas att det då på goda grunder kan antas att någon annan än förmyndaren i praktiken använder fordonet. Innehav av ett motorfordon förutsätter emellertid inte att ägaren har förarbehörighet, och med hänsyn härtill anser utredningen inte att ett sådant krav bör ställas på förmyndaren. Förmyndaren behöver inte vara svensk medborgare.

Med den föreslagna lösningen blir sålunda förmyndarna skyldiga att betala fordonsskatt, avgifter för oriktig parkering, eventuella avgifter till Trafikförsäkringsföreningen m.m. I de situationer ägaren

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

205

till ett motorfordon kan åläggas straffansvar för en viss gärning trots att han inte själv har begått den, s.k. ägaransvar, blir det förmyndarna som svarar i barnets ställe.

Regler om förmyndares ansvar bör införas i lagen om vägtrafikregister. Närmare föreskrifter om registreringen av förmyndare i vägtrafikregistret bör införas i förordningen om vägtrafikregister.

Eftersom en förmyndare likställs med en ägare av fordonet bör ändringar också införas i de författningar som beträffande ägarbegreppet inte hänvisar till lagen om vägtrafikregister, bl.a. fordonsskattelagen och trafikskadelagen. När det gäller avgifter för oriktigt parkerade fordon hänvisar både lagen om felparkeringsavgift och lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering till ägarbegreppet i lagen om vägtrafikregister. Någon ändring i dessa lagar är således inte nödvändig.

Utredningen delar Barnombudsmannens och Konsumentombudsmannens uppfattning att överförmyndaren bör få kännedom om att ett barn registreras som ägare till ett motorfordon. Det bör dock inte ställas krav på överförmyndarens samtycke, utan det är tillräckligt att Vägverket underrättar överförmyndaren i samband med registreringen. En sådan skyldighet för Vägverket att underrätta överförmyndaren i samband med att ett barn registreras som ägare till ett motorfordon har som redan noterats under år 2004 införts i förordningen (2001:650) om vägtrafikregister. Eftersom barnet är skyddat mot fordonsrelaterade skulder genom den föreslagna lösningen, torde överförmyndaren bara ha intresse av att engagera sig i situationer då barnet registreras som ägare till särskilt dyrbara motorfordon. I dessa fall kan det nämligen finnas anledning att överväga att omsätta bilens värde i pengar för att undvika kapitalförstöring. Vad gäller de sakrättsliga aspekterna på gåvor av bl.a. motorfordon hänvisas till avsnitt A 3.6.6.

Innebörden av förmyndarnas ansvar

Förmyndarna ansvarar alltså i den registrerade ägarens, dvs. barnets, ställe för de skyldigheter som följer med fordonsinnehavet. Härvid avses sådana avgifter som följer av någon författning, dvs. fordonsskatt, avgifter för oriktigt parkerade fordon, avgift till Trafikförsäkringsföreningen, överlastningsavgift m.m. Däremot ansvarar förmyndarna inte för förpliktelser som vilar på civilrättslig grund, dvs. verkstadskostnader, inköp av drivmedel, kostnader för besikt-

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

206

ning hos AB Svensk Bilprovning m.m. Förmyndarna har, som framgått, ett straffrättsligt ansvar för att fordonet inte brukas i strid mot bestämmelserna i olika trafikförfattningar. I dessa författningar finns nämligen regler om strikt ägaransvar, vilka sålunda kommer att bli tillämpliga på förmyndarna.

Barnet kan således inte bli betalningsskyldigt för skatter, trafikförsäkringsavgifter, böter och avgifter som hänför sig till fordonsinnehavet. Skulle barnet däremot använda fordonet, kan det naturligtvis ådömas ansvar för t.ex. olovlig körning och hastighetsöverträdelse. Barnet kan dock inte bli betalningsskyldigt för avgifter för oriktig parkering trots att barnet har använt fordonet.

Undantag från förmyndarens ansvar

Huvudregeln bör vara att förmyndaren ansvarar för de kostnader m.m. som ett barns fordonsinnehav medför.

Det finns dock situationer då det inte framstår som rimligt att en förmyndare skall bära ägaransvaret och därmed registreras i vägtrafikregistret. Vissa fordon, t.ex. lätta motorcyklar och traktorer, får nämligen föras av den som har fyllt 16 år och som har avlagt godkänt förarprov. En 16-åring som köper en lätt motorcykel för pengar som han har tjänat genom eget arbete har sålunda ett intresse av att kunna registrera fordonet på sig själv utan att förmyndaren samtidigt görs ansvarig. Vetskapen hos en förmyndare om vad det i kostnadshänseende kan innebära att ansvara för ett fordon kan leda till att förmyndaren vägrar medverka till registreringen, vilket får till följd att den omyndige i praktiken inte kan köpa fordonet i fråga. I nämnda exempel är det ju för övrigt sannolikt den omyndige själv som använder fordonet i fråga.

Undantag från den tänkta ordningen bör således göras för det fall det rör sig om ett fordon som den underårige har behörighet att föra. Likaså bör undantag göras för släpfordon, t.ex. släpvagnar, som kan dras av ett fordon som den omyndige har förarbehörighet för. Rent tekniskt förutsätts här att det vid registreringsförfarandet går att kontrollera att den underårige verkligen har förarbehörighet. Detta kan ske genom en kontroll i vägtrafikregistret där meddelade förarbehörigheter finns registrerade eller genom att en kopia av utfärdat körkort eller traktorkort bifogas ansökan om registrering. Det senare torde vara nödvändigt för utländska medborgare för vilka svensk förarbehörighet inte har meddelats.

SOU 2004:112 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor...

207

Det kan tänkas att den omyndige vid tiden för anmälan om registrering har förarbehörighet för fordonet i fråga men sedermera förlorar denna, t.ex. till följd av ett trafikbrott. I en sådan situation uppkommer frågan huruvida barnets förmyndare bör bli ansvariga för de kostnader m.m. som uppkommer efter det att barnet har förlorat sin förarbehörighet. Enligt utredningens mening bör av flera skäl så inte ske. Syftet med att förmyndare görs ansvariga för kostnader m.m. hänförliga till barnets fordonsinnehav är att undvika att barn utnyttjas som bulvaner. I de situationer då en omyndig har körkort för det fordon som han är registrerad ägare till måste presumtionen vara att barnet använder fordonet i fråga och har rådighet över detta. Redan detta talar för att kostnadsansvaret inte bör ligga på förmyndarna i sådana situationer. Ett annat skäl är att fordonet i fråga kan vara inköpt för pengar som den omyndige själv har tjänat in genom eget arbete efter det att han har fyllt 16 år. Enligt 9 kap. 3 § föräldrabalken får förmyndarna inte utan vidare ta hand om sådan egendom.

Barnets förvärv av motorfordon

Förmyndarnas ansvar och kravet på registrering av dessa i vägtrafikregistret bör omfatta samtliga motorfordon som ett barn på ett eller annat sätt förvärvar. Det gör således ingen skillnad om fordonet har inköpts för barnets pengar eller om det har tillfallit honom genom arv, testamente eller gåva. Vid ett eventuellt undantag från förmyndaransvaret, dvs. då barnet har erforderlig förarbehörighet, gör det inte heller någon skillnad om barnet själv har köpt fordonet eller erhållit det i t.ex. gåva.

Förmyndarens ansvar för kostnader m.m. omfattar även de situationer då en omyndig person innehar ett fordon på grund av kreditköp med återtagandeförbehåll eller med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år. När det i det följande talas om barnet som ägare avses samtidigt fallet då barnet är innehavare av ett fordon på de sätt som nyss nämnts. För enkelhetens skull kommer det emellertid fortsättningsvis endast att talas om barnet som ägare av ett fordon.

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor... SOU 2004:112

208

Barnet blir myndigt eller förvärvar förarbehörighet, m.m. </