RH 2011:76

Brott: Mord och grovt vapenbrott

Fängelse: 15 år (tingsrätten 14 år)

Tingsrätten: Den 13 augusti 2010 befann sig B i lägenheten på Hagalundsgatan 18. Han var påverkad av alkohol och tabletter. Någon gång på eftermiddagen kom K till lägenheten. B sköt där K med tre skott med en pistol. Ett skott träffade honom i närheten av munnen på vänster kind. Kulan passerade genom munhålan och gick ut strax framför det högra ytterörat. De andra två skotten träffade K i höger axel strax nedanför nacken. En av kulorna gick ut i sidan cirka femton centimeter under höger armhåla och den andra kulan stannade kvar i kroppen strax innanför bröstväggen. Alla tre skotten har avlossats när pistolen befann sig i en necessär och kulorna har gått genom kortändan på necessären. K fick i samband med det tumult som utbröt i lägenheten även vissa skador i huvudet. K avled av inre och yttre förblödning på grund av de skottskador som han fick. [---]

B är 44 år och ska dömas för mord och grovt vapenbrott. Han är inte tidigare dömd för någon brottslighet som är av betydelse för påföljdsfrågan. Av det läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. som inhämtats framgår att han inte led av någon psykisk störning vid gärningen eller vid undersökningen.

Påföljden för mord är sedan den 1 juli 2009 fängelse på viss tid, lägst tio år och högst arton år, eller på livstid. Syftet med den utvidgade straffskalan är enligt förarbetena (prop. 2008/09:118 s. 42 f.) att skapa utrymme för en mer nyanserad straffmätning för mord och en höjd straffnivå för de fall som inte leder till fängelse på livstid. I de allra flesta fall av mord bör ett tidsbestämt straff vara tillräckligt. Domstolen ska göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet och bör använda hela straffskalan vid straffmätningen. Fängelse på livstid bör förbehållas de allvarligaste fallen, dvs. där det finns skäl att döma till ett svårare straff än fängelse i 18 år.

Enligt tingsrätten finns det inte några förmildrande omständigheter att beakta vid bedömandet av straffvärdet för det mord som B gjort sig skyldig till. Däremot föreligger vissa försvårande omständigheter kring mordet. Den gärning som B har gjort sig skyldig präglas av en viss hänsynslöshet då det rört sig om ett utdraget förlopp under vilket K varit svårt skadad och med sinande krafter har kämpat för sitt liv. Det är uppenbart att han måste ha känt en svår dödsångest. Samtidigt har det inte framkommit att gärningen skulle ha föregåtts av någon mer omfattande planering. Trots brottets stora allvar finner tingsrätten - med beaktande av såväl ovan nämnda förarbetsuttalanden som senare års rättspraxis - att brottet inte kan anses präglat av sådan särskild hänsynslöshet att påföljden bör bestämmas till fängelse på livstid. B ska därför dömas till ett tidsbestämt straff.

Det samlade straffvärdet för de gärningar som B ska dömas för är enligt tingsrättens mening 14 års fängelse. Med hänsyn till de allvarliga brott som han gjort sig skyldig till är någon annan påföljd än fängelse utesluten. B ska därför dömas för mord och grovt vapenbrott till 14 års fängelse.

Hovrätten: Som tingsrätten funnit ska gärningarna bedömas som mord och grovt vapenbrott. Någon annan påföljd än fängelse är inte aktuell i målet. Frågan är då om ett livstidsstraff eller ett tidsbestämt fängelsestraff ska dömas ut.

Tingsrätten har närmare redogjort för den ändring av straffskalan för mord som gäller sedan den 1 juli 2009 och syftet bakom den ändrade lagstiftningen, vilken angetts vara att skapa utrymme för en mer nyanserad straffmätning och en höjd straffnivå för de fall som inte leder till livstid. Det kan i sammanhanget tilläggas att det den 1 juli 2010 dessutom införts en ändring i 29 kap. 1 § brottsbalken - den grundläggande bestämmelsen om straffvärde - som syftar till att generellt höja straffen för allvarliga våldsbrott. Försvårande men även förmildrande omständigheter ska dessutom ges ett ökat genomslag vid straffvärdebedömningen av brott i allmänhet (se prop. 2009/10:147).

Omständigheter som enligt förarbetena till 3 kap. 1 § brottsbalken (se prop. 2008/09:118 s. 43 f.) bör tala i skärpande riktning vid bedömningen av straffvärdet är t.ex. att brottet har föregåtts av noggrann planering eller präglats av särskild förslagenhet, att brottet har syftat till att främja eller dölja annan brottslighet, att gärningen medfört svårt lidande för brottsoffret, att brottet utgjort ett angrepp på någon i tjänsteutövning eller att brottet har begåtts med sådan avsikt som anges i 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. I skärpande riktning bör även tala att brottet riktat sig mot en närstående, att offret befunnit sig i en skyddslös ställning, att brottet förövats inför ögonen på närstående, att den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till allvarlig våldsbrottslighet eller tidigare angripit offret. I samma riktning ska beaktas om flera personer mördats eller det annars är fråga om flerfaldig brottslighet.

I mildrande riktning bör enligt nämnda förarbeten beaktas t.ex. att händelseförloppet varit hastigt och den tilltalade haft svårt att besinna sig eller att brottet föregåtts av ett kraftigt provocerande beteende. I samma riktning bör tala att brottet har begåtts under påverkan av en psykisk störning eller att den tilltalade av annan orsak haft starkt nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande.

I mildrande riktning bör enligt nämnda förarbeten beaktas t.ex. att händelseförloppet varit hastigt och den tilltalade haft svårt att besinna sig eller att brottet föregåtts av ett kraftigt provocerande beteende. I samma riktning bör tala att brottet har begåtts under påverkan av en psykisk störning eller att den tilltalade av annan orsak haft starkt nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande. Det anges också i förarbetena att även andra omständigheter än de nu angivna kan tala i skärpande eller mildrande riktning.

Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det inte finns några förmildrande omständigheter att beakta i detta fall och även bedömningen av i vilken omfattning det finns försvårande omständigheter.

I likhet med vad som gällt tidigare bör fängelse på livstid förbehållas de allvarligaste fallen (jfr NJA 2007 s. 194). Nu aktuellt fall kan av de skäl tingsrätten redogjort för inte sägas höra till denna kategori. När det gäller tidsbestämda straff för mord efter lagändringen finns det ännu så länge ett begränsat antal fall att jämföra med (se t.ex. RH 2010:41 där som försvårande omständighet även angavs att skjutvapen kommit till användning på allmän plats). Vid en samlad bedömning anser dock hovrätten att gärningen har ett något högre straffvärde än vad tingsrätten kommit fram till. Fängelsestraffets längd ska därför bestämmas till 15 år och tingsrättens dom därför ändras.