RH 2012:101

Amfetamin, 10 kg

Hovrätten: Som tingsrätten konstaterat är sort och mängd av stor betydelse vid straffvärdebestämningen i narkotikamål. Den praxis som, mot bakgrund av Högsta domstolens avgöranden med början i juni 2011 och framöver, senast den 26 mars 2012, är under utveckling poängterar emellertid i allt högre utsträckning att andra faktorer än sort och mängd ska ges ett avgörande inflytande över bedömningen av brottslighetens straffvärde. Hit hör t.ex. omfattningen av brottsligheten, den eventuella yrkesmässigheten som präglat den, dess farlighet samt graden av hänsynslöshet.

R och P döms för att de under en och en halv månads tid vid tre tillfällen hanterat sammanlagt 9,6 kg amfetamin av god kvalitet. Utredningen kring brotten har visat att det varit frågan om en hantering i ett mellanled av en organiserad och systematiskt bedriven verksamhet. Narkotikan, som har haft en halt mellan 34 och procent amfetaminsulfat, har varit fullt möjlig att späda ut till i vart fall en halt om 20 procent amfetaminsulfat i missbrukarledet. Det sammanlagda straffvärdet av de grova narkotikabrotten är högt, inte endast på grund av mängden amfetamin utan också med hänsyn till att varje brott utgjort ett led i en organiserad och systematisk verksamhet.

Hovrätten är ense med tingsrätten om att R varit den av de två som i detta led av verksamheten haft det organisatoriska ansvaret och planerat leveranserna genom att ange tid och plats för överlämnandet till mottagarna. Liksom tingsrätten anser hovrätten att hans befattning med narkotikan är mer straffvärd än P:s. P:s roll framstår närmast som kurirens som genom att aktivt ha tagit del i överlämnandet av narkotikan till mottagaren fysiskt har hanterat denna.

För det fall R och P hanterat 9,6 kg amfetamin vid ett enda tillfälle hade straffvärdet av brottligheten - utifrån enbart sort och mängd vid ett kurirfall med i övrigt okända faktorer som kan påverka straffvärdet - stannat vid fängelse runt sex och ett halvt år. Vid flerfaldig brottslighet - som det är fråga om i detta mål - är utgångspunkten för straffvärdebedömningen det allvarligaste brottet. Till straffvärdet för detta brott läggs därefter en efter hand minskande del av straffvärdet för vart och ett av de övriga brotten. Utifrån detta vedertagna synsätt (jfr NJA 2008 s. 359) och med hänsyn till vad hovrätten tidigare redovisat om Högsta domstolens synsätt på de faktorer som bör inverka vid straffvärdebestämningen i narkotikamål skulle straffvärdet av P:s samlade brottslighet bli fängelse nio år eller strax därunder och straffvärdet av R:s samlade narkotikabrottslighet, med hänsyn till hans mer överordnade roll i verksamheten, fängelse 10 år. Vid en hantering av så stora mängder narkotika som det här är fråga om saknar det faktum att P missbrukar amfetamin betydelse vid straffvärdebedömningen för hans del.

Enligt hovrättens uppfattning medför den omständigheten att det här har varit fråga om tre brott inte tillräckliga skäl att bestämma det samlade straffvärdet så högt som nyss nämnts (jfr RH 2010:8 motsatsvis). Hovrätten finner således att brottslighetens samlade straffvärde är lägre än vad tingsrätten funnit och att det för P:s del motsvarar fängelse 7 år 6 månader. R har utöver narkotikabrottsligheten gjort sig skyldig till grovt vapenbrott. Det sammanlagda straffvärdet för hans del motsvarar enligt hovrättens mening fängelse 9 år. Skäl att vid straffmätningen avvika från straffvärdet föreligger inte.