RH 2012:138

Cannabis, 30 kg

Hovrätten: I likhet med tingsrätten finner hovrätten det genom M uppgifter och den skriftliga bevisningen utrett att M smugglat in 29,783 kg cannabis från Danmark till Sverige i enlighet med vad åklagaren angett.

Även om M i hovrätten formellt återtagit sitt erkännande av gärningen avseende en del av den påträffade narkotikan (10 kg) och i övrigt förnekat gärningen delar hovrätten tingsrättens bedömning att M haft uppsåt till att föra in hela den nämnda mängden cannabis till Sverige. Skälen är följande. Av de uppgifter M lämnat i förhör framgår att hon åtagit sig att transportera 10 kg cannabis från Danmark till Sverige. Hon har därför haft direkt uppsåt till smuggling vad gäller denna mängd cannabis. Vad gäller övrig narkotika har M förnekat kännedom om denna. Hovrätten finner dock med hänsyn till M:s kontakter med den för henne relativt okända personen ”Kristina” och sättet hon fick narkotikan på det klarlagt att M insett att det förelegat risk för att mängden cannabis var större än 10 kg. M har trots att denna risk varit stor och trots den omständigheten att hon upptäckt att bagageluckan på bilen inte kunde öppnas inte gjort någon kontroll för att säkerställa vilken mängd narkotika som packats in i bilen. Med hänsyn härtill och till M:s egna uppgifter om att hon av rädsla inte vågade avsäga sig uppdraget efter träffad överenskommelse och att hon var i behov av pengar finner hovrätten det klarlagt att hon hade utfört transporten även om hon känt till den faktiska mängden narkotika. M har således agerat likgiltigt inför vilken mängd cannabis hon transporterade. Att M vid tidpunkten för smugglingen varit i en pressad ekonomisk och social situation förändrar inte denna bedömning. Hon ska därför dömas för grov narkotikasmuggling i enlighet med åtalet.

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning vad gäller gärningens straffvärde. Utredningen ger inte stöd för annat än att M har agerat som kurir utan någon närmare insikt om organisationen bakom smugglingen. Försvårande omständigheter är dock att M själv hyrt en bil för uppdraget, att hon erhållit viss ersättning för uppdraget och att hon transporterat narkotikan över gränsen från Danmark till Sverige. Straffvärdet bör med hänsyn härtill och till narkotikans art och mängd således bestämmas till fängelse 4 år 6 månader. Brottslighetens straffvärde och art talar starkt för fängelse som påföljd.

M har dock i denna del gjort gällande att straffet drabbar hennes son i Danmark hårt och att hon därför i enlighet med 29 kap. 5 § 8 brottsbalken borde dömas till skyddstillsyn med fängelse eller åtminstone till ett kortare fängelsestraff än vad brottets straffvärde motiverar (jfr NJA 1989 s. 564). Hon har härvid uppgett att hennes son, som är åtta år och har autism, har ett mycket stort behov av henne och att han numera har placerats på en institution eftersom han inte längre kan bo hos sin pappa. Vidare har hon berättat att sonens pappa redan vid tidpunkten för gärningen var ensam vårdnadshavare för sonen och att sonen de senaste två åren har bott nio dagar hos sin pappa och fem dagar hos henne varje tvåveckorsperiod. Det som M anfört i denna del utgör inte sådana speciella omständigheter att hon kan undgå ett längre fängelsestraff eller att hennes straff av dessa skäl ska sättas lägre än vad brottets straffvärde motiverar. Vidare har det inte framkommit att M har någon närmare anknytning till Sverige varför utvisningen inte heller bör beaktas vid straffmätningen. Skäl att frångå straffvärdet vid bestämmandet av fängelsestraffets längd saknas därför.