RH 2012:36
En person har innehaft sex olika vapen, varav flera saknat legalt användningsområde, samt tillhörande ljuddämpare och ammunition. Omständigheterna har ansetts tala starkt för att vapnen skulle komma till brottslig användning. Utredningen visar vidare att personen har bistått andra med reparation och förändring av vapnen och att han därigenom har spelat en viktig roll när det gällt tillgången på fungerande illegala vapen i kriminella kretsar. Fråga om rubricering och straffvärde.
Växjö tingsrätt
Åklagaren väckte åtal mot J.J. för grovt vapenbrott och brott mot vapenlagen enligt följande gärningsbeskrivning.
J.J. har den 13 september 2011 i Urshult, Ryd och Malmö uppsåtligen innehaft en pistol kaliber 6.35, ett kulgevär, ett handeldvapen, ett kul/hagelgevär, ett avsågat hagelgevär, ett automatvapen med magasin, tre ljuddämpare samt 615 patroner utan att ha rätt till det. - Vapenbrottet är grovt med hänsyn till mängden vapen, typen av vapen samt att ett av vapnen varit laddat vid anträffandet.
J.J. åtalades därutöver för narkotikabrott avseende innehav av totalt 13,85 gram amfetamin (åtalspunkten 2) samt olovligt innehav av kniv och rattfylleri (åtalspunkterna 3 och 4).
Tingsrätten (rådmannen Peter Nordfeldt samt nämndemännen Per Lindholm, Mohammed Sarchel och Kirsten Wagner) dömde i dom den 7 december 2011 J.J. för grovt vapenbrott, brott mot vapenlagen, narkotikabrott och rattfylleri till fängelse två år sex månader.
I sina domskäl redovisade tingsrätten rörande det grova vapenbrottet och brottet mot vapenlagen bl.a. följande.
Pistolen återfanns mellan framsätena i bilen, laddad med patron även i loppet och hanen spänd. J.J. säger sig inte ha känt till att pistolen fanns i bilen. Av förhöret med J.J. har framkommit att bilen ägs av hans far men disponeras i huvudsak av honom själv. J.J. har framhållit att även andra lånar bilen men han har inte sagt vem eller vilka.
I J.J:s mobil finns en bild av ett vapen helt likt den beslagtagna pistolen. Utredningen visar i och för sig inte att det med säkerhet är samma vapen. Ovan nämnda förhållanden sammantaget med J.J:s övriga innehav av vapen medför att rätten anser det bortom rimligt tvivel styrkt att J.J. var innehavare av pistolen. Det hemmagjorda handeldvapnet har han tillverkat själv med avsikt att det skulle fungera. Det har tidigare varit i beslag men återlämnats till honom från polisen eftersom det då inte fungerade. Utredningen i målet har visat att det fungerar och är tillståndspliktigt, vilket uppenbarligen var J.J:s avsikt. J.J. har innehaft övriga vapen och ammunition, vilka enligt vad utredningen visar samtliga är tillståndspliktiga, utan att vara berättigad till det. Även innehav av andras vapen för reparation är tillståndspliktigt. J.J. är därmed övertygad om brott helt i enlighet med gärningspåståendet. Av skäl åklagaren angett ska vapenbrottet bedömas som grovt.
J.J. är tidigare dömd för vapenbrott av olika slag vid minst sex tillfällen. Flera av de vapen som anträffats hos honom kan inte vara avsedda för annat än rent kriminell verksamhet och då allvarlig sådan. Han har även framställt sig själv som något av en vapentekniker för dessa kretsar. J.J:s brottslighet har därför ett högt straffvärde och utrymme saknas för de vårdande och behandlande inslag i en påföljd som personutredningen påvisat. Straffet ska bestämmas till fängelse två år och sex månader.
Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle skärpa fängelsestraffet. Även J.J. överklagade tingsrättens dom och yrkade, såvitt här är av intresse, att hovrätten skulle ogilla åtalet avseende innehav av en pistol kaliber 6.35, ett kul/hagelgevär, ett handeldvapen och ett automatvapen med magasin. Under alla förhållanden yrkade han att hovrätten skulle bestämma påföljden till skyddstillsyn med särskild föreskrift eller, i vart fall, lindra straffet.
Hovrätten (hovrättslagmannen Håkan Lavén, hovrättsrådet Anna Kramer (referent), tf. hovrättsassessorn Karl Lorentzon samt nämndemännen Samuel Godrén och Åke Haraldsson) ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att hovrätten under åtalspunkten 2 även dömde J.J. för narkotikabrott enligt 2 § narkotikastrafflagen (1968:64).
I sina domskäl anförde hovrätten bl.a. följande.
Skuld
Lika med tingsrätten finner hovrätten styrkt att J.J. uppsåtligen har innehaft en pistol kaliber 6.35, ett kulgevär, ett handeldvapen, ett kul/hagelgevär, ett avsågat hagelgevär, ett automatvapen med magasin, tre ljuddämpare samt 615 patroner utan att ha rätt till det. Utredningen visar att den aktuella pistolen innehades av J.J. när han stoppades av polis i Urshult medan övriga vapen, ljuddämpare och viss ammunition innehafts i Malmö. Ytterligare ammunition har vidare påträffats i den sommarstuga som J.J. disponerade i Ryd. Klart är att det rör sig om tre olika gärningar som bör bedömas var för sig.
Vid bedömningen av om ett vapenbrott ska anses som grovt ska särskilt beaktas om det gäller brott under former som medför att vapnen kan befaras komma till brottslig användning, exempelvis innehav av livsfarliga vapen som saknar lagligt användningsområde eller innehav av en större mängd vapen (se prop. 1992/93:141 s. 52).
Den aktuella pistolen påträffades mellan framsätena i den bil som J.J. vid tillfället körde och var vid anträffandet skarpladdad med en kula i loppet och hanen spänd. J.J. var påverkad av alkohol och i bilen påträffades också narkotika. Omständigheterna har varit sådana att det funnits en klar risk för att vapnet skulle komma till brottslig användning. Brottet bör därför bedömas som grovt. En större mängd vapen, bl.a. ett automatvapen med magasin, ett kulgevär med kikarsikte och ett avsågat hagelgevär, har vidare påträffats i det hus i Malmö där J.J. haft sin huvudsakliga bostad. Vidare har där påträffats tre ljuddämpare och en stor mängd ammunition. Det har varit fråga om livsfarliga vapen utan legalt användningsområde. Att automatvapnet vid tillfället inte gick att skjuta med på grund av att den fjäder som driver fram slutstycket var för svag saknar i sammanhanget betydelse, inte minst mot bakgrund av att det rör sig om en mindre brist och att skälet till att vapnet lämnats till J.J. var att han skulle laga det. Av J.J:s egna uppgifter framgår att han förvarat och hanterat vapnen åt personer som han inte vill namnge och att han, när han tog emot vapnen, inte ställt några frågor om vad vapnen skulle användas till. Vad som nu anförts talar starkt för att avsikten varit att vapnen skulle komma till brottslig användning. Även vapenbrottet i Malmö ska därför bedömas som grovt. Därutöver ska J.J., såvitt avser den ammunition som påträffas Malmö och Ryd, dömas för två fall av brott mot vapenlagen.
Påföljd
För grovt vapenbrott föreskrivs fängelse lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av straffvärdet för de grova vapenbrotten bör särskilt beaktas den mängd vapen som hanterats, vapnens farlighet, J.J:s roll i hanteringen samt risken för att vapnen skulle komma till brottslig användning.
J.J. har som tidigare konstaterats innehaft en större mängd vapen, bl.a. ett automatvapen, ett avsågat hagelgevär och en skarpladdad pistol. Det rör sig om livsfarliga vapen som saknar legalt användningsområde. J.J:s roll i hanteringen har inte begränsat sig till att passivt förvara vapnen utan han har också varit aktiv genom att själv bära vapen och genom att reparera och förändra vapnen på olika sätt. Han har t.ex. beskrivit att han tillverkat en ljuddämpare till det kulgevär som påträffats samt gjort gängor på geväret. Vidare har han berättat att automatvapnet hade lämnats till honom för att han skulle laga det samt att skälet till att vapen lämnas till honom är hans kunskap på området. J.J. har således genom sin hantering spelat en viktig roll när det gäller att öka tillgången på fungerande illegala vapen i kriminella kretsar. Den skarpladdade pistolen har funnits i J.J:s direkta närhet under bilfärd medan övriga vapen har förvarats tillsammans med en större mängd ammunition och olika tillbehör i form av t.ex. ljuddämpare. Vissa vapen har varit förpackade i omgjorda hantelväskor, vilket underlättat transporter till och från lägenheten. Sammantaget är det uppenbart att det har funnits en påtaglig risk för att vapnen skulle komma till användning i allvarlig brottslighet. Brottsligheten har mot den bakgrunden ett högt straffvärde.
J.J. är tidigare dömd för grova vapenbrott och vapenbrott vid upprepade tillfällen. I december 2007 dömdes han för grovt vapenbrott och i juni 2009 för bl.a. vapenbrott till fängelse sex månader. Nu aktuella brott har begåtts kort tid efter att prövotiden för villkorlig frigivning löpt ut. Eftersom J.J:s återfall i likartad brottslighet inte kan beaktas varken genom påföljdsval eller genom förverkande av villkorligt medgiven frihet, ska återfallet beaktas vid straffmätningen. Straffvärdet för den samlade brottsligheten uppgår med beaktande därav till fängelse två år och sex månader. Annan påföljd än fängelse är utesluten.
Hovrättens dom meddelad: den 15 februari 2012.
Mål nr: B 3412-11.
Lagrum: 9 kap. 1 § andra stycket och 2 d §vapenlagen (1996:67).
Litteratur: Prop. 1992/93:141 s. 52.