RH 2012:43

Stockholms tingsrätt

Åklagaren åtalade N.R. för skattebrott med följande gärningsbeskrivning.

N.R. har i maj månad 2008 och 2009 uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift i sina till Skatteverket i Stockholm inlämnade självdeklarationer för taxeringsåren 2008 och 2009. Förfarandet har gett upphov till fara för att skatt skulle undandras det allmänna med 364 368 kr för taxeringsår 2008 och 676 460 kr för taxeringsår 2009.

De oriktiga uppgifterna har bestått i att inkomster inte har redovisats.

Brottet avseende deklarationen för taxeringsår 2009 är att bedöma som grovt eftersom det avsett mycket betydande belopp.

Tingsrätten (rådmannen Henrik Lagergren samt nämndemännen David Paz, Suzanne Nessim och Carl Johan Ljungberg) fann åtalet styrkt utom såvitt avsåg de belopp som åklagaren angett att förfarandet skulle ha gett upphov till fara för att skatt skulle undandras med. Tingsrätten fann att skatteffekten skulle beräknas utifrån att N.R. efter inkomstavdrag haft inkomst av tjänst för de båda åren med 644 743 kr respektive 620 345 kr.

Tingsrätten anförde i påföljdsdelen följande.

DOMSKÄL

N.R. förekommer inte i belastningsregistret. Han har nu gjort sig skyldig till två fall av skattebrott. Brotten har ett straffvärde som motsvarar fängelse fyra månader.

Skattebrott är brottslighet av sådan art att den normalt skall medföra ett fängelsestraff. Straffvärdet och omständigheterna i övrigt medger i detta fall en frivårdspåföljd, under förutsättning att den erhåller tillräcklig skärpa genom att den förenas med samhällstjänst.

Det saknas särskild anledning att befara att N.R. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Han bör därför dömas till villkorlig dom med samhällstjänst. Det har inte framkommit några omständigheter som bör påverka straffmätningen i skärpande eller mildrande riktning. Samhällstjänsten bör därför bestämmas till 120 timmar.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer N.R. för skattebrott till villkorlig dom med samhällstjänst 120 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse fyra månader ha dömts ut.

N.R. överklagade tingsrättens dom och yrkade, såvitt nu är i fråga, att hovrätten skulle ogilla åtalet eller i vart fall mildra straffet.

Åklagaren motsatte sig att tingsrätten dom skulle ändras.

Hovrätten (hovrättslagmannen Jan Öhman, hovrättsrådet Ulrika Ihrfelt och tf. hovrättsassessorn Samuel Rudvall, referent, samt nämndemännen Ingela Bengtsson och Joel Ensjö Sparreman) fann att tingsrättens dom inte skulle ändras såvitt avsåg skuld och rubricering.

Hovrätten anförde i påföljdsdelen följande.

DOMSKÄL

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att det samlade straffvärdet för brotten motsvarar fängelse i fyra månader.

Tingsrätten har angett att det inte framkommit några omständigheter som bör påverka straffmätningen i vare sig skärpande eller mildrande riktning. N.R. har dock gjort gällande att den omständigheten att han påförts skattetillägg om 400 000 kr och betalt detta ska beaktas i mildrande riktning vid påföljdsbestämningen. Hovrätten gör i denna fråga följande bedömning.

Av praxis, förarbeten och doktrin framgår att ett påfört skattetillägg är en sådan omständighet som enligt 29 kap. 5 § brottsbalken ska beaktas i mildrande riktning vid straffmätningen (se NJA 2005 s. 856 och NJA 2000 s. 190, prop. 1971:10 s. 351 och 364, prop. 2002/03: 106 s. 105 och 244 samt Brottsbalken: En kommentar, kommentaren till 29 kap. 5 § brottsbalken). Omständigheten har därmed även betydelse för påföljdsvalet (se 30 kap. 4 § brottsbalken).

Det saknas ledning i praxis om hur stor påverkan skattetillägg bör ha vid påföljdsbestämningen. Eftersom lagstiftningssystemet förutsätter den nu aktuella formen av sanktionskumulation bör det dock inte komma ifråga att med hänsyn till skattetillägg kraftigt reducera det straff som skulle ha dömts ut om straffvärdet hade varit ensamt avgörande.

Mot bakgrund av det anförda finner hovrätten att det skattetillägg som N.R. påförts vid straffmätningen bör medföra en reducering av straffvärdet motsvarande en månads fängelse. Även med beaktande av detta ligger de brott som N.R. gjort sig skyldig till på fängelsenivå och påföljden bör som tingsrätten funnit bestämmas till villkorlig dom med samhällstjänst. Tingsrättens dom ska därmed ändras endast på så sätt att antalet timmar samhällstjänst ska bestämmas till 100 timmar motsvarande ett alternativstraff på tre månaders fängelse.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på så sätt att hovrätten bestämmer samhällstjänstens längd till 100 timmar och längden av det fängelsestraff som skulle ha dömts ut om fängelse i stället hade valts som påföljd till fängelse 3 månader.

Hovrättens dom meddelad: den 1 mars 2012.

Mål nr: B 8248-11.

Lagrum: 29 kap. 5 § brottsbalken.

Rättsfall: NJA 2000 s. 190; NJA 2005 s. 856.

Litteratur: Prop. 1971:10 s. 351 och 364; prop. 2002/03:106 s. 105 och 244; Brottsbalkskommentaren till 29 kap. 5 § brottsbalken.