RH 2012:56

Domskäl

Tingsrätten (tingsfiskalen Fredrik Lövkvist samt nämndemännen Gunnel Hjälm, Thomas Frennstedt och Ibb Malmgren) anförde i dom den 6 juni 2012 följande. Det slag som O.E. har utdelat mot A.W. har inte varit ett led i spelet innebandy eller på annat sätt haft något med innebandyns idé att göra.

Tingsrätten fann vidare att det inte heller hade förekommit någon straffrättsligt relevant provokation från A.W:s sida och dömde O.E. för misshandel, som inte kunde bedömas som ringa, samt bestämde påföljden till ungdomstjänst i 35 timmar. - Vad gäller A.W. fann tingsrätten att omständigheterna inte hade varit sådana att O.E. kunde anses ha samtyckt till det våld som A.W. utövat mot honom och att skallningen hade utgjort ett uppenbart oförsvarligt våld mot O.E. varför inte heller A.W. kunde gå fri från ansvar på grund av bestämmelsen om nödvärn. Tingsrätten dömde även A.W. för misshandel som inte var att anse som ringa och bestämde påföljden till villkorlig dom i förening med 60 dagsböter.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Bob Nilsson Hjorth och Helén Andersson, hovrättsassessorn Réka Gödri-Mártis, referent, samt nämndemännen Bill Jönsson och Jan Svensson) anförde i dom den 10 augusti 2012 följande.

DOMSKÄL

Åtalet mot O.E.

Vad gäller det faktiska händelseförloppet anser hovrätten, lika med tingsrätten, att det genom den presenterade utredningen är styrkt att det slag med innebandyklubban som O.E. har utdelat mot A.W. träffat denne i bröstet och fått de följder som åklagaren har angett i gärningsbeskrivningen.

Frågan är då om O.E. ska gå fri från ansvar på den grunden att gärningen har begåtts i samband med idrottsutövning. Som tingsrätten utvecklat finns det ett utrymme för att anse en annars straffbelagd våldsutövning som straffri eller se mildare på en misshandel. Det är i målet utrett att slaget med innebandyklubban föregicks av en tackling från A.W:s sida som resulterade i att O.E. hamnade utanför sargen. Denna gärning kunde i ett annat sammanhang ha utgjort i vart fall ett ofredande, men har, som tingsrätten konstaterat, legat inom ramen för innebandysporten på sådant sätt att den inte utgör ett brott. Vidare får den som deltar i en sport som innebandy ha en beredskap för att skador som blåmärken kan uppstå, t.ex. på grund av ett ofrivilligt slag med en motspelarens klubba. Trots det går det slag som O.E. utdelat mot A.W. även enligt hovrättens mening utöver gränserna för vad A.W. får anses ha samtyckt till genom sitt deltagande i spelet. O.E. ska därför dömas för misshandel. De nämnda omständigheterna i förening med skadans förhållandevis lindriga karaktär medför dock att misshandeln är att bedöma som ringa. Påföljden för O.E. bör bestämmas till ett måttligt bötesstraff.

Åtalet mot A.W.

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att A.W. avsiktligen skallat O.E. med de följder åkagaren påstått och att A.W. inte kan gå fri från ansvar på den grunden att det skulle förelegat ett samtycke från O.E. till att bli skallad på det sätt som har skett. Våldet i sig är inte på något sätt förenligt med innebandyns idé.

A.W. har påstått att han handlat i nödvärn. Hans egna uppgifter, som vinner stöd av vad övriga närvarande har berättat om händelsen, går emellertid ut på att han, efter det att han tagit emot slaget med innebandyklubban från O.E., gått fram till O.E. och stått ansikte mot ansikte med denne under några sekunder. A.W. har därefter utdelat en skallning mot O.E. i syfte att göra en markering. Inte ens A.W:s egna uppgifter ger således belägg för att han rent faktiskt i det skede av händelseförloppet som åtalet avser längre var utsatt för ett brottsligt angrepp eller att han själv uppfattade att han var det. A.W:s invändning om nödvärn framstår därmed som obefogad. Han kan därför inte undgå ansvar för misshandel.

Misshandeln kan, med hänsyn till de relativt omfattande skador A.W. åsamkat O.E., inte bedömas som ringa. Den omständigheten att gärningen har föregåtts av provokation i form av ett brottsligt angrepp från O.E:s sida ska emellertid beaktas vid straffmätningen liksom hans ålder. Påföljden för A.W. kan därför stanna vid villkorlig dom i förening med ett lågt antal dagsböter.

DOMSLUT

Hovrätten dömer O.E. för misshandel, ringa brott och bestämmer påföljden till dagsböter 50 å 50 kr.

Hovrätten sätter ned det antal dagsböter som den villkorliga domen för A.W. ska förenas med till 30.

Hovrättens dom meddelad: den 10 augusti 2012.

Mål nr: B 1926-12.

Lagrum: 3 kap. 5 § samt 24 kap.1 och 7 §§brottsbalken.

Rättsfall: RH 1995:23; RH 2011:62.

Litteratur: Prop. 1993/94:130 sid. 40 f.