RH 2013:25
Frågan om det föreligger hinder mot att en personlig assistent även utses till god man har besvarats nekande.
Göteborgs tingsrätt
C.B. ansökte om att godmanskap skulle anordnas för A.B. omfattande att bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person. C.B. föreslog att hon, som är A.B:s mamma och personliga assistent och som är bäst lämpad, skulle förordnas.
Göteborgs Stad Överförmyndarförvaltningen tillstyrkte att godmanskap anordnas för A.B. omfattande att bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person.
Överförmyndarförvaltningen motsatte sig dock att C.B. förordnas eftersom det kan leda till intressekonflikter som är till huvudmannens nackdel om den gode manen även är personlig assistent och förälder till huvudmannen. Överförmyndarförvaltningen anförde i övrigt inget hinder mot att förordna C.B.
C.B. är ensam vårdnadshavare för A.B.
Enligt ingivet läkarintyg är A.B:s tillstånd sådant att hon inte förstår vad saken gäller.
Domskäl
Tingsrätten (chefsrådmannen Henrik Winman) anförde i beslut den 13 mars 2013 bl.a. följande.
SKÄL
Av utredningen i ärendet, däribland läkarintyg, framgår att A.B. befinner sig i en sådan situation som anges i 11 kap. 4 § föräldrabalken och att hon behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom och sörja för sin person. Förutsättning att förordna god man föreligger således.
Vad gäller frågan om vem som ska förordnas till god man gör tingsrätten följande bedömning. Så som Överförmyndarförvaltningen angett kan intressekonflikter som är till huvudmannens nackdel uppstå i fall där den gode mannen är involverad i huvudmannens tillvaro genom olika roller. Tingsrätten anser det därför viktigt att beakta eventuella risker vid förordnandet men att det ändå måste göras en helhetsbedömning i varje enskilt fall. Det har i ärendet inte framkommit något som skulle tala emot att förordna C.B. som god man utifrån hennes person. Inte heller föreligger uppgift om något annat förhållande som skulle göra henne olämplig som god man. Tingsrätten finner i nuläget att de fördelar med att C.B. förordnas uppväger de eventuella risker det kan innebära. Vid sin bedömning har tingsrätten lagt särskild vikt vid att A.B. fortfarande är relativt ung, att det är dubbelbemanning hos henne dygnet runt samt att det i övrigt framstår som att A.B. har flera externa kontakter i sin vardag, dels genom skola och dels genom fritidsaktiviteter. Det finns således extern insyn och ett flertal aktörer som kan bedöma A.B:s situation.
SLUT
Tingsrätten beslutar att anordna godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken för A.B. och förordnar C.B. som god man för A.B. Godmanskapet ska omfatta uppgifterna att bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person.
Hovrätten
Göteborgs överförmyndarförvaltning (ÖFM) överklagade beslutet och yrkade att en annan person än C.B. skulle förordnas till god man för A.B. ÖFM anförde i huvudsak följande. Förvaltningens principiella inställning är att det så långt som möjligt bör undvikas att till god man utses någon som redan har en formaliserad funktion i förhållande till huvudmannen. Det finns inte andra aktörer som genom insyn i A.B:s liv undanröjer de risker som finns med att C.B. är både personlig assistent och god man åt sin dotter. - Det finns inte några invändningar rörande C.B:s personliga kvalifikationer utan frågan är enbart av principiell art. ÖFM hänvisade som stöd för sin uppfattning till vissa delar av betänkandet Förmyndare och ställföreträdare för vuxna (SOU 2004:112).
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Ola Olsson och Ann-Carin Glimstedt samt f.d. chefsrådmannen Marika Estreen) meddelade i beslut den 7 maj 2013 prövningstillstånd och anförde vidare bl.a. följande.
SKÄL
De krav som lagen ställer på en god man eller förvaltare framgår av 11 kap. 12 § föräldrabalken. Det framgår av bestämmelsen att till god man eller förvaltare ska utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna. Den praktiska tillämpningen av bestämmelsen har överlämnats till domstolar och överförmyndare (jfr rättsfallen NJA 1991 s. 545 och NJA 1980 s. 171).
I samband med regeringens översyn av 1995 års förmyndarskapsreform, dvs. den utredning som ÖFM har hänvisat till i ärendet, framkom att överförmyndare och olika intresseorganisationer framfört synpunkter som gett upphov till frågan om regleringen i 11 kap. 12 § föräldrabalken skulle omarbetas på så sätt att vissa personkategorier inte skulle tillåtas vara gode män eller förvaltare.
Utredningen framhöll att det kan finnas olika situationer då det måste betecknas som olämpligt att vissa personer utses till förordnade ställföreträdare. Däremot ansågs det inte möjligt att generellt undanta någon särskild kategori av personer utan att det var överförmyndarens uppgift att utifrån omständigheterna i det enskilda fallet att avgöra om en person är lämplig som förordnad ställföreträdare eller inte. Utredningen antecknade särskilt följande (s.793). ”Överförmyndare får naturligtvis inte diskriminera anhöriga som ställföreträdare genom att t.ex. anta principbeslut innebärande att utomstående ställföreträdare generellt bör väljas i vissa typsituationer.”
När regeringen senare utvärderade reformen (prop. 2007/08:150) gjordes inga förändringar i 11 kap. 12 § föräldrabalken.
Mot bakgrund av vad som ovan antecknats går det inte att uppställa en ordning där en personlig assistent i princip aldrig kan komma i fråga som god man för samma person. Enligt hovrättens mening ger inte heller förarbetsuttalandena stöd för en sådan ordning. Som i andra ärenden rörande utseende av god man får, såsom tingsrätten också angett i sitt beslut, en helhetsbedömning göras av förhållandena i det enskilda fallet.
Hovrätten konstaterar, i likhet med tingsrätten, att det är viktigt att beakta eventuella risker vid valet av god man för A.B. eftersom det kan uppstå intressekonflikter som kan vara till nackdel för A.B. Tingsrätten har vägt de fördelar som finns med att förordna C.B. till god man för A.B. mot de eventuella risker det kan innebära och funnit att fördelarna uppväger riskerna. Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning. ÖFM:s överklagande ska därför avslås.
SLUT
Hovrätten avslår överklagandet.
Hovrättens beslut meddelat: den 7 maj 2013.
Mål nr: ÖÄ 2130-13.
Lagrum: 11 kap. 12 § föräldrabalken.
Rättsfall: NJA 1991 s. 545; NJA 1980 s. 171.
Litteratur: SOU 2004:112; prop. 2007/08:150.