RH 2014:14

Tingsrätten (lagmannen Ylva Norling Jönsson, chefsrådmannen Johan Kvart, referent, och tingsfiskalen Rebecca Åman Wiberg) förpliktade i dom den 10 december 2012 R.H.E. att till Polismyndigheten i Skåne betala 427 016 kr jämte ränta. I domen anförde tingsrätten bl.a. följande.

BAKGRUND

Den 13 februari 2009 beslutade Länsstyrelsen i Skåne län att med stöd av 32 § djurskyddslagen (1988:534) omhänderta tio hästar som R.H.E. hade hand om. Den 3 mars 2009 beslutade länsstyrelsen med stöd av 34 § djurskyddslagen att de omhändertagna hästarna skulle säljas. R.H.E. överklagade besluten till länsrätten och begärde inhibition, vilket beviljades den 10 mars 2009. Överklagandet avslogs den 21 april 2009. R.H.E. överklagade därefter till kammarrätten som den 8 maj 2009 beslutade att länsstyrelsens beslut inte fick verkställas. Den auktion för försäljning av hästarna som var inplanerad till den 9 maj 2009 fick därför ställas in. Kammarrätten beslutade sedan att inte meddela prövningstillstånd. R.H.E. överklagade till Regeringsrätten, som den 30 juni 2009 beslutade att inte meddela prövningstillstånd.

Under omhändertagandet var hästarna, genom Polismyndighetens i Skåne (nedan Polismyndigheten) försorg, placerade på Hästhagens gård. För skötseln svarade Rygården genom A.L. Polismyndigheten fakturerades för uppstallningen, inklusive skötsel, med 200 kr per dag och häst i stall och med 130 kr per dag och häst på bete. Eftersom några ston var dräktiga avsåg omhändertagandet efter en tid tio hästar och sju föl. Under juli och augusti 2009 såldes hästarna under hand till åtta olika köpare. Försäljningspriserna varierade mellan 1 500 kr och 15 000 kr per häst. Försäljningslikviden för samtliga hästar och föl uppgick till 43 501 kr.

Den 8 januari 2010 skickade Polismyndigheten en faktura om 449 469 kr till R.H.E. avseende kostnader för bland annat hämtning, uppstallning, hovslagare och veterinär, med avdrag för vad försäljningen av hästarna inbringat. Fakturan betalades inte.

Tvisten i målet gäller huruvida det, med hänsyn till kostnaderna för omhändertagandet och försäljningspriset för hästarna, föreligger sådana särskilda skäl som medför att R.H.E. inte slutligt ska betala kostnaderna för omhändertagandet. Det är i målet ostridigt att Polismyndigheten har haft de angivna kostnaderna.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

Polismyndigheten har yrkat att R.H.E. ska förpliktas att till myndigheten betala 427 016 kr jämte ränta.

R.H.E. har bestritt käromålet i sin helhet. Hon har, vad gäller uppstallningskostnaderna, vitsordat ett belopp om 100 kr per dag och häst i stall och 70 kr per dag och häst på bete som skäligt i och för sig. Övriga kostnader (…) samt sättet att beräkna ränta har vitsordats såsom i och för sig skäliga.

Parterna har yrkat ersättning för sina respektive rättegångskostnader.

GRUNDER

Polismyndigheten har som grund för sitt yrkande anfört följande. När ett djur omhändertas enligt 32 § djurskyddslagen ska kostnaden för omhändertagandet, enligt 35 § djurskyddslagen, slutligt betalas av den mot vilken åtgärden riktas, om det inte finns särskilda skäl till annat. Sådana skäl saknas i det i målet aktuella fallet. Kostnaden för omhändertagandet av hästarna ska därför slutligt betalas av R.H.E.

R.H.E. har som grund för sitt bestridande anfört följande. Polismyndighetens uppstallningskostnader har varit långt över gängse marknadspris. Erhållen köpeskilling vid försäljningen av hästarna har varit anmärkningsvärt låg. Polismyndigheten har allvarligt försummat att tillvarata R.H.E:s intressen genom att godta för höga uppstallningskostnader och orimligt låga försäljningspriser för de omhändertagna hästarna. Med anledning av detta föreligger särskilda skäl till att R.H.E. inte ska stå för de kostnader som omhändertagandet har föranlett. För det fall tingsrätten ändå skulle finna att R.H.E. ska stå för kostnader för omhändertagandet ska hennes betalningsskyldighet begränsas till ett skäligt belopp som understiger vad som yrkas i målet.

UTVECKLING AV TALAN

Polismyndigheten har utvecklat grunderna för sin talan enligt följande. Den omständigheten att hästarnas skick var sådant att ett omhändertagande var befogat har fastslagits i samtliga instanser. Hästarna var bland annat undernärda, hade ohyra och misskötta hovar. Flera av dem var dräktiga, de gick på lösdrift och var helt ohanterade. Polismyndigheten hade alltså att mitt i vintern finna stallplats åt tio hästar, vilka på grund av sitt tillstånd krävde särskild tillsyn, med mycket kort varsel. Det är i en sådan situation naturligt att upphandlingen sker till en prisnivå som är betydligt högre än om sökandet efter stallplats sker under normala omständigheter. Polismyndigheten har inget ramavtal för uppstallning vid omedelbart omhändertagande av hästar. Ett sådant avtal finns dock för omhändertagande av hundar. Förhållandena vid omhändertagande av hästar respektive hundar är ofta likartade, varför en jämförelse är relevant. Standardkostnaden för omhändertagna hundar är 200 kr per djur och dag. Det motsvarar det pris som överenskoms mellan Polismyndigheten och Hästhagens gård för uppstallning av de aktuella hästarna. Om en hund får valpar under omhändertagandet ersätter Polismyndigheten kostnaden för samtliga djur, vilket även skett i förevarande fall. - Polismyndighetens utgångspunkt var att hästarna skulle vara placerade på Hästhagens gård under en kortare period, för att sedan säljas. Datumet för auktionen, den 9 maj 2009, valdes med hänsyn till när de dräktiga stona beräknades föla. Det anses nämligen inte lämpligt att flytta ston i alltför nära anslutning till fölningen. Sedan Polismyndigheten, på grund av R.H.E:s överklagande, tvingats ställa in auktionen beslutades att hästarna istället skulle säljas underhand och att A.L. skulle ha hand om försäljningen. Intresset för hästarna var mycket stort. Eftersom de var särskilt svårhanterade tvingades A.L. dock, av säkerhetsskäl, att sålla bort de alltför oerfarna köparna. Detta, i kombination med att de dräktiga stona började föla, medförde att det tog sommaren innan alla hästar var sålda. Det förhållandet att hästarna varken var hanterade eller inridna resulterade i lägre försäljningspriser. Tre av hästarna var i så dåligt psykiskt skick att de avlivades en tid efter att de sålts. Ytterligare en omständighet som negativt påverkade försäljningspriserna var att det i princip saknades dokumentation kring hästarna. Den begränsade dokumentation som fanns tydde på att hästarna hade ”orena” stamtavlor med icke godkända hingstar. Noteras bör därutöver att länsstyrelsen valde att inte begära värdering av hästarna i samband med beslutet om försäljning. Värdering genomförs när det är fråga om omhändertagna djur som kan antas ha ett värde. Polismyndigheten hade således inte någon prisram att förhålla sig till vid försäljningen. Alldeles oavsett om det gått att få ett högre försäljningspris är det den faktiska försäljningslikviden som ska beaktas vid bedömningen av R.H.E:s betalningsskyldighet.

R.H.E. har till utvecklande av grunderna för sin talan i huvudsak anfört följande. De aktuella hästarna var inte i särskilt dåligt skick när de omhändertogs. Detta visar såväl de bilder som hon tog strax före omhändertagandet, som det veterinärutlåtande som skrevs av närvarande veterinär vid omhändertagandet. - Marknadspriset för uppstallning av hästar är högst 3 000 kr per häst och månad. Det finns ingen anledning till varför Polismyndigheten skulle godta ett dubbelt så högt pris. I vart fall borde Polismyndigheten efter en tid ha omförhandlat priset. (…) Det är inte heller relevant att jämföra priserna för omhändertagna hundar med priserna för omhändertagna hästar. - Polismyndigheten har godtagit anmärkningsvärt låga försäljningspriser för de omhändertagna hästarna. Hästarna var en del av den flock om 15 hästar som hon under hösten 2008 köpte av en känd hästuppfödare vid namn H.F. Snittpriset var då cirka 35 000 kr per häst. Hästarna var ohanterade eftersom de under sin uppväxt, hos både H.F. och R.H.E., hade gått på lösdrift året om med mycket begränsad kontakt med människor. Det var dock inte fråga om några ”vildhästar”. R.H.E. hade flera gånger tidigare, utan problem, tagit hand om och ridit in hästar från H.F. som växt upp under liknande förhållanden. Det kan inte vitsordas att tre hästar skulle ha avlivats för att de var i dåligt psykiskt skick. R.H.E. hade tillgång till dokumentation vad gäller de vuxna hästarna. Polismyndigheten kontaktade dock aldrig henne för att få del av denna, vilket borde ha gjorts. Ett normalt pris för ett fullvuxet halvblod är 40-50 000 kr. Uppskattningsvis hade Polismyndigheten, under rådande omständigheter, kunnat sälja de fullvuxna hästarna för åtminstone 20 000 kr per häst, ettåringarna för 15 000 kr styck och fölen för vardera 10 000 kr.

UTREDNINGEN I MÅLET

På Polismyndighetens begäran har vittnesförhör hållits med J.F. och A.L. Därutöver har Polismyndigheten åberopat skriftlig bevisning i form av fakturor och kostnadsunderlag samt Polismyndighetens ramavtal för förvaring av omhändertagna hundar.

På R.H.E:s begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med henne själv samt vittnesförhör med L.L. och B.G. Därutöver har R.H.E. åberopat skriftlig bevisning i form av veterinärutlåtande från veterinär A.K., köpeavtal mellan R.H.E. och H.F. samt kostnadsjämförelser avseende hundpensionat. Hon har även som bevisning åberopat syn av fotografier av de omhändertagna hästarna.

DOMSKÄL

Tingsrätten har inledningsvis att bedöma huruvida kostnaderna för uppstallningen av de omhändertagna hästarna kan anses vara oskäligt höga och om försäljningspriserna kan anses oskäligt låga. Om så är fallet har tingsrätten att pröva frågan om detta utgör sådana särskilda skäl som medför att R.H.E. inte slutligt ska betala hela eller delar av kostnaden för omhändertagandet.

Vad gäller uppstallningskostnaderna gör tingsrätten följande bedömning. Beslutet att omedelbart omhänderta de aktuella hästarna innebar att Polismyndigheten, mitt i vintern, skulle finna uppstallningsplatser till tio hästar med mycket kort varsel. Vittnena A.L. och J.F. har vid huvudförhandlingen berättat att hästarna, åtminstone till en början, på grund av sitt tillstånd var i behov av särskild tillsyn och skötsel. Det saknas skäl att ifrågasätta deras uppgifter härom. Vad R.H.E. berättat om hästarnas skick, vilket för övrigt rimmar illa med beslutet om ett omedelbart omhändertagande, får därmed anses vederlagt. Det rörde sig således inte bara om att snabbt finna platser till ett stort antal hästar.

När Polismyndigheten ombesörjer ett beslut om omedelbart omhändertagande av en djurbesättning har myndigheten givetvis att beakta den enskildes intresse av att omhändertagandet sker på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. Att kostnaderna för uppstallning under förhållanden som de här aktuella kan bli högre än normalt får dock anses naturligt. Med hänsyn till detta framstår de av Polismyndigheten godtagna uppstallningspriserna inte som anmärkningsvärt höga. R.H.E. har inte heller närmare preciserat på vilket sätt Polismyndighetens kostnader för uppstallningen hade kunnat bli lägre, utan endast i allmänna ordalag gett uttryck för att det borde ha varit möjligt att hitta en billigare lösning. Den tidsutdräkt som varit kan inte Polismyndigheten lastas för. Tingsrätten anser inte annat är visat i målet än att kostnaderna för uppstallningen av hästarna varit skälig.

Vad gäller försäljningspriserna för hästarna gör tingsrätten följande bedömning. R.H.E. har anfört att hästarna vid försäljningen var i gott fysiskt skick och inte särskilt svåra att hantera, varför Polismyndigheten borde ha kunnat sälja dem till högre priser. Till stöd för detta har hon bland annat åberopat de av L.L. lämnade uppgifterna om hästarnas skick vid den inställda auktionen i maj 2009. L.L. har dock mycket begränsade erfarenheter av de aktuella hästarna. Hans uppgifter motsägs dessutom av de uppgifter om framförallt hästarnas psykiska skick som A.L. har lämnat. Hon har varit den som haft hand om hästarna och som har haft bäst förutsättningar att kunna bedöma dem i detta avseende. Av A.L:s berättelse framgår också att Polismyndigheten försökt sälja hästarna för högre priser, men att detta inte lyckats. Det saknas skäl att ifrågasätta korrektheten av nu angivna uppgifter.

R.H.E. har vidare anfört att Polismyndigheten borde ha kontaktat henne för att få del av dokumentation över hästarna, eftersom detta hade ökat möjligheten att få ut högre försäljningspriser. Att bristen på dokumentation vid försäljningen påverkade hästarnas värde och därmed priset får anses klarlagt i målet. A.L. har berättat att hon för Polismyndighetens räkning försökte utreda vilken bakgrund hästarna hade, bland annat genom kontakter med uppfödaren, men att detta enbart gav begränsade resultat. R.H.E. har emellertid inte närmare preciserat vilken dokumentation det varit fråga om och hon har inte själv lämnat över några handlingar till Polismyndigheten inför försäljningen. Någon dokumentation över hästarna är inte heller ingiven i målet, än mindre åberopad som bevisning. Det får därför anses i högsta grad oklart vilken dokumentation det varit fråga om och huruvida den skulle kunna haft någon betydelse.

Sammantaget anser tingsrätten att R.H.E. inte har visat att Polismyndigheten hade kunnat sälja hästarna till högre priser än vad som faktiskt skett. Därmed kan inte heller försäljningspriserna för de omhändertagna hästarna betraktas som oskäligt låga.

Mot bakgrund av det ovan anförda finner tingsrätten att R.H.E. varken har visat att kostnaderna för omhändertagandet av hästarna var oskäligt höga eller att hästarna sålts till oskäligt låga priser. På grund härav och då vad som i övrigt förekommit inte heller medför skäl att frångå huvudregeln i 35 § djurskyddslagen, kan det inte anses föreligga sådana särskilda skäl som medför att R.H.E. inte slutligt ska betala kostnaderna för omhändertagandet av hästarna. Käromålet ska därför bifallas fullt ut.

R.H.E. yrkade att hovrätten skulle ogilla Polismyndighetens talan. Polismyndigheten motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

I hovrätten åberopade parterna till stöd för sin talan samma grunder och övriga omständigheter samt lade fram samma utredning som vid tingsrätten.