RH 2014:40
Sedan en gäldenär erlagt full betalning för konkursfordringen och sökanden återkallat konkursansökningen, har ärendet skrivits av. Sökanden har ansetts berättigad till ersättning för sina rättegångskostnader.
Linköpings tingsrätt
Easy Finans Sweden AB (Easy Finans) ansökte den 11 mars 2014 om att tingsrätten skulle försätta M.V. i konkurs. Bolaget yrkade därvid ersättning för rättegångskostnader.
Easy Finans gjorde gällande följande. Bolaget har två klara och förfallna, men fortfarande obetalda, fordringar om sammanlagt 250 000 kr mot M.V. Fordringarna utgörs av dels ett skuldebrev om 100 000 kr, daterat den 27 september 2012 och förfallet till betalning den 27 november 2012, dels ett skuldebrev om 150 000 kr, daterat den 15 oktober 2012 och förfallet till betalning den 15 november 2012. Bolaget har - i enlighet med 2 kap. 9 § konkurslagen (1987:672) - uppmanat M.V. att betala skulden till bolaget inom en vecka efter det att han delgetts betalningsuppmaningen. M.V. delgavs betalningsuppmaningen den 1 mars 2014. Enligt ifrågavarande bestämmelse ska en gäldenär, som är eller senare än ett år före konkursansökningen varit bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078), anses insolvent i sådana fall, om inte annat visas. - Bolaget ingav samtidigt kopior av de två reverserna samt nämnda betalningsuppmaning försedd med M.V:s delgivningskvittens.
Ärendet sattes ut till konkursförhandling den 7 april 2014. Denna ställdes in för att M.V. skulle få skäligt rådrum att gå igenom konkursansökan.
Vid förhandling den 14 april 2014 framställde Easy Finans sitt konkursyrkande och yrkade ersättning för ytterligare rättegångskostnader. M.V. bestred yrkandena. Bolaget angav den i konkursansökningen angivna grunden för sitt yrkande att M.V. skulle försättas i konkurs. M.V. vitsordade de av bolaget angivna fordringarna mot honom. Han bestred konkursansökningen med förklaring att han skulle komma att kunna betala sin skuld till bolaget och att han hade för avsikt att göra det. Han redogjorde för att han ägde en pantsatt bil med ett övervärde om 400 000 kr och uppgav att han hade enbart bottenlån på sitt hus. - M.V. begärde uppskov i fyra veckor för att kunna lösa skulden. Easy Finans gav vid förhandlingen in viss skriftlig utredning avseende M.V:s ekonomiska förhållanden, bl.a. ett registerutdrag från Transportstyrelsen utvisande att den uppgivne panthavaren var registrerad som ägare till bilen. Bolaget medgav uppskov i endast en vecka. Tingsrätten ansåg att det förelåg synnerliga skäl för uppskov fyra veckor och beviljade uppskov med denna tid. Tingsrätten kallade parterna till ny förhandling den 12 maj 2014.
Vid den förhandlingen uppgav M.V. att han hade betalat sin skuld till bolaget. Han gav därvid in viss skriftlig utredning om detta. Easy Finans återkallade då sin konkursansökan och begärde att ärendet skulle avskrivas från vidare handläggning. Bolaget förklarade att yrkandet om ersättning för rättegångskostnader kvarstod och att yrkandet nu uppgick till 10 392 kr, varav 3 000 kr avsåg ombudsarvode, 2 045 kr kostnad för delgivning av betalningsuppmaning, 4 500 kr tidsspillan och 847 kr reseersättning. M.V. uppgav att han inte hade någon erinran mot att ärendet avskrevs, men att han i den uppkomna situationen bestred skyldighet att ersätta bolagets rättegångskostnader.
Tingsrätten (tingsnotarien Wilhelm Rönnqvist) anförde i slutligt beslut den 19 maj 2014 följande.
SLUT
1. Ärendet avskrivs från vidare handläggning.
2. Easy Finans yrkande om ersättning för rättegångskostnad lämnas utan bifall.
SKÄL
Av 2 kap. 23 § konkurslagen följer att 18 kap.rättegångsbalken gäller, i tillämpliga delar, vid prövning av rätt till ersättning för kostnader i samband med borgenärs konkursansökan. Av 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken följer att om mål avskrivs på grund av återkallelse, part som återkallat sin talan skall ersätta motparten hans rättegångskostnad, om inte särskilda omständigheter föranleder att ersättningsskyldigheten bestäms annorledes. Vad Easy Finans anfört utgör inte tillräckliga skäl för att nu ålägga M.V. ersättningsskyldighet för bolagets rättegångskostnad (jfr RH 2011:67).
Göta hovrätt
Easy Finans överklagade tingsrättens beslut i fråga om ersättning för rättegångskostnader och yrkade att hovrätten skulle bifalla bolagets vid tingsrätten framställda yrkande om ersättning med 10 392 kr. Vidare yrkade bolaget ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 12 maj 2014 tills betalning sker. Bolaget uppgav att det inte ingick någon mervärdesskatt i det yrkade beloppet.
M.V. motsatte sig att tingsrättens beslut skulle ändras.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsrådet Carl-Gustav Ohlson, referent, f.d. hovrättsrådet Johan Stenberg och tf. hovrättsassessorn Berit Andreasson) anförde i beslut den 14 oktober 2014 följande.
SLUT
1. Hovrätten meddelar prövningstillstånd.
2. Hovrätten ändrar tingsrättens beslut på det sättet att hovrätten bestämmer att M.V. ska betala Easy Finans rättegångskostnader i tingsrätten med 10 392 kr samt ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 19 maj 2014 tills betalning sker. Av beloppet avser 3 000 kr ombudsarvode.
SKÄL
Som framgår av 2 kap. 23 § konkurslagen (1987:672) gäller 18 kap.rättegångsbalken i tillämpliga delar i fråga om rätt till ersättning för kostnader vid prövning av en borgenärs konkursansökan. Det innebär att en part i konkursärendet har rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i samma utsträckning som i vanliga dispositiva tvistemål.
Enligt huvudregeln i 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken ska en part som återkallar sin talan ersätta motpartens rättegångskostnader, men avsteg från denna regel kan göras om särskilda skäl föranleder det. Som Högsta domstolen noterat i rättsfallet NJA 2006 s. 599 gäller detta även i konkursärenden. Om en kärande i ett dispositivt tvistemål återkallar sin talan sedan svaranden betalat sin skuld, får käranden regelmässigt ersatt sina rättegångskostnader. Frågan i det här målet är om motsvarande gäller även i konkursärenden i de fall konkurssökanden återkallar sin ansökan sedan gäldenären betalat sin skuld till sökanden.
Hovrätten konstaterar att en borgenärs konkursansökan primärt är att se som ett medel för borgenären att få sin fordran betald genom att gäldenärens samlade tillgångar i ett sammanhang tvångsvis tas i anspråk för betalning av samtliga borgenärers fordringar (jfr exempelvis rättsfallet NJA 1990 s. 585). Vid sådant förhållande saknas det vägande skäl att - när det gäller frågan om skyldighet att ersätta rättegångskostnader vid återkallelse - generellt ha en annan syn på den i det här målet aktuella situationen jämfört med den situationen att en kärande återkallar sin talan i ett dispositivt tvistemål sedan svaranden betalat sin skuld.
Det sagda innebär att utgångspunkten bör vara följande. Det får i allmänhet anses finnas särskilda skäl enligt 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken att konkurssökanden ska få ersatt sina rättegångskostnader i de fall han återkallar sin ansökan sedan gäldenären betalat sin skuld till honom.
En annan sak är att en gäldenär skulle kunna göra gällande att en ansökan om försättande i konkurs har varit så att säga onyttig. Gäldenären skulle till stöd för detta kunna hävda att den påstådda fordringen mot honom var tveksam eller att han oberoende av fordringens existens inte har varit på obestånd. I det här målet har det emellertid varit fråga om en klar och förfallen fordran som dessutom har uppgått till betydande belopp. Easy Finans har åberopat en betalningsuppmaning enligt 2 kap. 9 § konkurslagen utan att M.V. har gjort någon bärande invändning mot betalningsuppmaningen som sådan. Hovrätten konstaterar vidare att M.V. inte har visat att han inte varit på obestånd, något som ålegat honom vid nu angivna förhållanden.
Med hänsyn till det sagda anser hovrätten att det finns särskilda skäl enligt 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken för att Easy Finans ska få ersatt sina rättegångskostnader i konkursärendet. Inget annat har framkommit än att det yrkade ersättningsbeloppet är att anse som skäligt. Ränta på ersättning för rättegångskostnader i tingsrätten kan enligt 18 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken utgå endast från dagen för tingsrättens avgörande.
Hovrättens beslut meddelat: den 14 oktober 2014.
Mål nr: Ö 1646-14.
Lagrum: 2 kap. 23 § konkurslagen (1987:672); 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken.
Rättsfall: NJA 1990 s. 585; NJA 2006 s. 599; RH 2011:67.
Litteratur: Eugène Palmér o.a., Konkurslagen. En kommentar. Del I, s. 2:53 f, supplementblad 19, juni 2012.