RH 2014:53
I gärningsbeskrivningen för ett åtal om ansvar för eget bruk av narkotika har åklagaren angett att den tilltalade har ”tagit” narkotika. Fråga om åtalet varit tillräckligt tydligt utformat för att den tilltalade ska kunna dömas för gärningen (I och II).
I
Södertörns tingsrätt
Åklagaren väckte talan mot A.A. för bl.a. narkotikabrott, ringa brott, enligt följande gärningsbeskrivning.
A.A. har olovligen tagit cannabis, som är narkotika. Det hände den 21 juli 2013 eller en tid dessförinnan på okänd plats i Stockholmsområdet eller på annan plats i landet.
A.A. förnekade gärningen.
Tingsrätten (rådmannen Per Backström) fann i dom den 23 oktober 2013 att A.A. skulle dömas för olovlig körning och rattfylleri men att åtalet för narkotikabrott skulle ogillas och anförde i den delen följande.
DOMSKÄL
Det är klarlagt att A.A. har brukat cannabis under den tid som åtalet avser. Åklagaren har i gärningsbeskrivningen uppgett att A.A. har tagit cannabis. Frågan är om dessa ord är liktydliga. Det är viktigt att komma ihåg att all befattning med narkotika är straffbar och att det som nu är aktuellt är enbart en prövning om gärningsbeskrivningens ordalydelse täcker ett brukandebrott.
A.A. har under polisutredningen motsatt sig att han har brukat narkotika under den åtalade tiden och han har inte hört av sig till tingsrätten.
En ansökan om stämning ska innehålla bl.a. uppgift om den brottsliga gärningen med uppgift om tid och plats för dess förövande och övriga omständigheter som behövs för dess kännetecknande (45 kap. 4 § första stycket 3 rättegångsbalken). Uppgifterna är viktiga inte minst för att den åtalade personen ska veta vad det är som han eller hon påstås ha gjort och utifrån detta kunna lägga upp sitt försvar. Till det kommer att domstolen inte får gå utöver gärningsbeskrivningen.
Det hade varit mycket lätt för åklagaren att ersätta ordet tagit med något av orden intagit, använt eller brukat. Hon har emellertid uttalat att hon inte vill göra det.
Ordet taga leder tanken till orden ta befattning med eller ta från medan ordet bruka mer kan kopplas till orden använda eller inta.
Den nu aktuella situationen är olycklig. Tingsrätten anser sig dock inte kunna göra annat än att konstatera att gärningsbeskrivningen inte gör det möjligt att döma A.A. för ett brukandebrott.
DOMSLUT
Tingsrätten dömer A.A. för olovlig körning och rattfylleri till 40 dagsböter på 140 kr vardera och ogillar åtalet för narkotikabrott.
Hovrätten
Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade hovrätten skulle döma A.A. även för narkotikabrott (men att åtalet för rattfylleri skulle ogillas).
A.A. medgav åklagarens ändringsyrkande.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Per Sundberg, referent, Kerstin Norman och Daniel Thorsell) anförde i dom den 28 januari 2014 bl.a. följande.
DOMSKÄL
När det gäller åtalet för narkotikabrott, ringa brott, har tingsrätten funnit det bevisat att A.A. har ”brukat” cannabis under tid som åtalet avser, vilket överensstämmer med terminologin i den lagbestämmelse som åklagaren har angett som stöd för åtalet. Eftersom det i gärningsbeskrivningen i stället står att A.A. har ”tagit” cannabis har tingsrätten emellertid inte ansett sig kunna döma honom för ett narkotikabrott som bestått av att narkotika brukats.
Åklagaren har anfört att uttrycket ”tagit” narkotika följer den mall som numera används inom Åklagarmyndigheten och att detta är normalt språkbruk som förstås av gemene man som ”att bruka eller inta narkotika”.
Enligt hovrättens mening kan det visserligen ifrågasättas om det uttryck som åklagaren har valt är helt lyckat för att beteckna det som i lagtexten anges som att ”bruka” narkotika. Hovrätten konstaterar dock att det i detta fall inte kan ha funnits något tvivel vare sig för A.A. eller för någon annan vilken gärning som åklagaren har avsett. Den formulering som åklagaren har använt ryms också under den straffbestämmelse som är aktuell. Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det är styrkt att A.A. har gjort sig skyldig till narkotikabrott enligt den lagbestämmelse som åklagaren har angett, nämligen 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen (1968:64). Brottet ska bedömas som ringa. Tingsrättens dom ska därför ändras på så sätt att A.A. även döms för narkotikabrott, ringa brott.
Hovrätten kom också fram till att åtalet för rattfylleri skulle ogillas och att tingsrättens dom inte skulle ändras i påföljdsdelen.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten dömer A. A. även enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen för narkotikabrott, och ogillar åtalet för rattfylleri.
II
Södertörns tingsrätt
Åklagaren väckte talan mot T.K., född 1992, för bl.a. narkotikabrott, ringa brott, enligt följande gärningsbeskrivning.
T.K. har olovligen tagit cannabis, som är narkotika. Det hände den 17 juli 2013 eller en tid dessförinnan på okänd plats i Sverige.
T.K. erkände gärningen.
Tingsrätten (rådmannen Per Backström) fann i dom den 30 oktober 2013 att T.K. skulle dömas för snatteri, olovlig körning, grovt brott, rattfylleri och brott mot knivlagen men att åtalet för narkotikabrott skulle ogillas och anförde i den delen följande.
DOMSKÄL
Det är klarlagt att T.K. har brukat cannabis under den tid som åtalet avser. Åklagaren har i gärningsbeskrivningen uppgett att T.K. har tagit cannabis. Frågan är om dessa ord betyder samma sak. Det är viktigt att komma ihåg att all befattning med narkotika är straffbar och att det som nu är aktuellt är enbart en prövning om gärningsbeskrivningens ordalydelse täcker ett brukandebrott.
En ansökan om stämning ska innehålla bl.a. uppgift om den brottsliga gärningen med uppgift om tid och plats för dess förövande och övriga omständigheter som behövs för dess kännetecknande (45 kap. 4 § första stycket 3 rättegångsbalken). Uppgifterna är viktiga inte minst för att den åtalade personen ska veta vad det är som han eller hon påstås ha gjort och utifrån detta kunna lägga upp sitt försvar. Till det kommer att domstolen inte får gå utöver gärningsbeskrivningen.
Det har under en lång tid - inom såväl åklagarmyndigheten som domstolsväsendet - pågått ett arbete med att modernisera och förenkla språket och riktlinjer och mallar har tagits fram. Detta arbete är värdefullt och bör uppmuntras och förslagen bör accepteras i så stor utsträckning som är möjlig. Det har i många fall gått bra att förenkla språket, t.ex. har ordet stulit sedan en lång tid tillbaka accepterats i fråga om tillgreppsbrott. Det uppstår emellertid problem när förändringen går så långt att ordvalet kan betyda olika saker och även olika straffbara handlanden, och det kan diskuteras i vilken utsträckning gärningsbeskrivningens sammanhang (kontext) ska få betydelse när det handlar om att bedöma ett visst ordval i fråga om juridiska bestämmelser. Frågeställningen blir extra tydlig när ett ord, som i detta fall, används i två olika betydelser. Det står nämligen i gärningsbeskrivningen i fråga om det påstådda narkotikabrottet att T.K. olovligen tagit cannabis och beträffande det påstådda tillgreppsbrottet att han olovligen med tillägnelseuppsåt tagit varor. Det går inte att komma ifrån att ordet ta eller taga leder tanken till orden ta befattning med eller ta från medan ordet inta mer kan kopplas till orden använda eller bruka. Tingsrätten är väl medveten om att ordet tagit finns i den mall som arbetats fram inom Åklagarmyndigheten och att det används av många åklagare i gärningsbeskrivningarna i fråga om narkotikabrott. Det är emellertid inte alla åklagare som gör det utan flera använder det i sammanhanget bättre ordet använt.
Det framgår inte av gärningsbeskrivningen på ett tillräckligt tydligt sätt vad det är som åklagaren påstår att T.K. har gjort sig skyldig till. Det kan inte vara rimligt eller önskvärt att domstolen eller den tilltalade ska behöva gissa vad det är som åklagaren påstår eller gå in i förundersökningen och där värdera hur frågorna har ställts. Oklarheter i gärningsbeskrivningar ska gå ut över åklagaren som har att på ett tydligt sätt redogöra för vad det är som han eller hon vill att tingsrätten ska pröva. Den aktuella gärningsbeskrivningen uppfyller inte detta tydlighetskrav. Det är därför inte möjligt att döma T.K. för ett brukandebrott. Han ska därför frikännas i den delen.
DOMSLUT
Tingsrätten dömer T.K. för snatteri, olovlig körning, grovt brott, rattfylleri och brott mot knivlagen till 120 dagsböter på 50 kr vardera och ogillar åtalet för narkotikabrott.
Hovrätten
Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle döma T.K. även för narkotikabrott och bestämma en lämplig påföljd för den samlade brottsligheten.
T.K. gavs möjlighet att yttra sig över överklagandet men hörde inte av sig.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Per Sundberg, referent, Kerstin Norman och Daniel Thorsell) anförde i dom den 28 januari 2014 bl.a. följande.
DOMSKÄL
När det gäller åtalet för narkotikabrott, ringa brott, har tingsrätten funnit det bevisat att T.K. har ”brukat” cannabis under tid som åtalet avser, vilket överensstämmer med terminologin i den lagbestämmelse som åklagaren har angett som stöd för åtalet. Eftersom det i gärningsbeskrivningen i stället står att T.K. har ”tagit” cannabis har tingsrätten emellertid inte ansett sig kunna döma honom för ett narkotikabrott som bestått av att narkotika brukats.
Åklagaren har anfört att uttrycket ”tagit” narkotika följer den mall som numera används inom Åklagarmyndigheten och att detta är normalt språkbruk som förstås av gemene man som ”att bruka eller inta narkotika”.
Enligt hovrättens mening kan det visserligen ifrågasättas om det uttryck som åklagaren har valt är helt lyckat för att beteckna det som i lagtexten anges som att ”bruka” narkotika. Hovrätten konstaterar dock att det i detta fall inte kan ha funnits något tvivel vare sig för T.K. eller för någon annan vilken gärning som åklagaren har avsett. Den formulering som åklagaren har använt ryms också under den straffbestämmelse som är aktuell. Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det är styrkt att T.K. har gjort sig skyldig till narkotikabrott enligt den lagbestämmelse som åklagaren har angett, nämligen 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen (1968:64). Brottet ska bedömas som ringa. Tingsrättens dom ska därför ändras på så sätt att T.K. även döms för narkotikabrott, ringa brott.
Påföljden för den samlade brottsligheten och med beaktande av att T.K. ännu inte hade fyllt 21 år när brotten begicks ska bestämmas till ett något högre bötesstraff än vad tingsrätten har kommit fram till. Tingsrättens dom ska alltså ändras även i den delen.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten - som tillämpar även 29 kap. 7 § första stycket brottsbalken - dömer T.K. även enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen för narkotikabrott, och bestämmer påföljden till 130 dagsböter på 50 kr vardera.
Hovrättens domar meddelade: den 28 januari 2014.
Mål nr: B 10724-13 (I), B 10959-13 (II).
Lagrum: 45 kap. 4 § första stycket 3 rättegångsbalken; 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen (1968:64).