RH 2015:14
Under målets handläggning i tingsrätten förändrades en rättssökandes inkomster på ett sådant sätt att denne inte längre var berättigad till rättshjälp. Fråga om i vilken utsträckning den rättssökande skulle åläggas att återbetala kostnaderna för rättshjälpen till staten.
Stockholms tingsrätt
I mål mellan M.W. och A.H. angående barns boende m.m. beviljade tingsrätten den 22 april 2013 A.H. rättshjälp och utsåg advokaten S.E-C. till rättshjälpsbiträde för henne. Rättshjälpsavgiften bestämdes till 20 procent och minimiavgiften till 1 500 kr. I sin ansökan om rättshjälp angav A.H. sin bruttointäkt av tjänst till 170 790 kr och förklarade att hon under perioden maj till oktober 2013 kunde förväntas sakna inkomster till följd av att hon då inte längre var berättigad till föräldrapenning.
Den 22 maj 2014 upplyste A.H. tingsrätten om att hon återgått i tjänst som läkare och att hon från och med januari 2014 uppburit en bruttointäkt av tjänst om 28 000 kr per månad samt att hon från och med april samma år uppburit 35 200 kr per månad.
Tingsrätten (tingsfiskalen Thomas Pettersson) förordnade i beslut den 24 juni 2014 att rättshjälpen för A.H. skulle upphöra. Vidare fastställde tingsrätten ersättning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) åt S.E-C. till 84 270 kr och förklarade att A.H. skulle återbetala statens kostnad för rättshjälp med 38 174 kr. Som skäl för sitt beslut angav tingsrätten följande.
När A.H., som arbetar som läkare, beviljades rättshjälp i april 2013 uppgav hon sin årliga bruttointäkt av tjänst till 170 790 kr. Såvitt framkommit i målet berodde frånvaron av inkomst under del av 2013 på att hon då var föräldraledig trots att hon inte längre hade rätt till ersättning för föräldraledighet. Sedan dess har hon återgått i arbete och hon har under tiden januari 2014-mars 2014 tjänat mer än 28 000 kr per månad och från och med april 2014 mer än 35 000 kr per månad. Redan i januari 2014 motsvarade hennes månadsinkomst alltså ett ekonomiskt underlag som klart överstiger gränsen för rättshjälp, 260 000 kr per år, även efter avdrag för hemmavarande barn. Eftersom frånvaron av inkomst under del av 2013 berodde på temporär ledighet på eget initiativ snarare än en ojämn lön saknas anledning att beakta den vid bedömningen av ekonomiskt underlag (jfr Domstolsverkets handbok, http://www.dvhandbok.domstol.se/, avsnitt 6.2). Tingsrätten konstaterar alltså att A.H:s ekonomiska situation förändrades vid årsskiftet 2013/2014 på sådant sätt att hon sedan dess inte har varit berättigad till rättshjälp. Hennes rättshjälp ska därför upphöra (32 § 4 rättshjälpslagen).
Den av S.E-C. begärda ersättningen får anses skälig och ersättningen ska därför fastställas till begärt belopp.
Eftersom rättshjälpen har upphört i förtid ska A.H. i skälig omfattning betala tillbaka kostnaderna för rättshjälpen till staten (35 § första stycket rättshjälpslagen). Om upphörande sker enligt 32 § 4 rättshjälpslagen, dvs. på grund av ändrade ekonomiska förhållanden, ska den som har haft rättshjälp som huvudregel själv bära samtliga kostnader för rättshjälpen (se Domstolsverkets handbok, ttp://www.dvhandbok.domstol.se/, avsnitt 19.2.1). Enligt tingsrättens mening är det alltså skäligt att A.H. återbetalar kostnaderna för rättshjälp som hänför sig till tiden efter den tidpunkt då hennes ekonomiska förutsättningar förändrades, det vill säga från och med den 1 januari 2014. Kostnaderna för rättshjälpen under denna period uppgår till 47 718 kr inklusive mervärdesskatt, (29 timmars arbete à 1 276 kr + 1 timmes tidsspillan à 1 170 kr) x 1,25. Hon ska därför återbetala kostnaden för rättshjälp med 47 718 kr med avdrag för rättshjälpsavgiften, som hon har haft att erlägga direkt till rättshjälpsbiträdet. Eftersom hennes rättshjälpsavgift har varit 20 procent ska hon till staten återbetala 80 procent av 47 718 kr, dvs. 38 174 kr.
Hovrätten
A.H. överklagade tingsrättens beslut. Hon yrkade i första hand att hon skulle befrias från skyldigheten att återbetala statens kostnader för rättshjälpen och i andra hand att beloppet skulle sättas ned till 0 kr eller det belopp som hovrätten fann skäligt. Till stöd för sitt överklagande anförde hon bl.a. följande. Eftersom hon har haft ojämna inkomster och under senare delen av år 2013 helt saknat inkomst har hon varit berättigad till rättshjälp till dess hennes faktiska inkomster för år 2014 nått den övre gränsen för beviljande av rättshjälp. Med beaktande av att hon har varit underhållsskyldig för ett barn ska den övre gränsen bestämmas till 275 000 kr. Hennes sammanlagda inkomster från senare delen av 2013 till juni 2014 har uppgått till 274 995 kr. Hon har därför varit berättigad till rättshjälp fram till tidpunkten då tingsrätten meddelade sitt beslut. Vad tingsrätten konstaterat i fråga om att hennes ekonomiska förhållanden redan i januari 2014 varit sådana att rättshjälpen då borde ha upphört är alltså felaktigt. Hon har inte heller avsiktligt undanhållit sina ändrade ekonomiska förhållanden utan underrättat tingsrätten så snart hennes ekonomiska underlag närmat sig vad hon uppfattat som den övre gränsen för rättshjälp. Tingsrätten underrättades om hennes förändrade ekonomiska situation redan den 22 maj 2014 men dröjde med att meddela beslut i frågan till den 24 juni samma år. Om tingsrätten omedelbart beslutat att rättshjälpen skulle upphöra hade hon sannolikt avstått från visst biträde i målet. För det fall hovrätten skulle finna att hon ska återbetala kostnaderna för rättshjälpen bör återbetalningsskyldigheten under alla förhållanden begränsas till att endast avse rättshjälpsavgiften.
Justitiekanslern, som inträdde som part i målet i hovrätten, bestred ändring. Till stöd för sitt bestridande anförde Justitiekanslern bl.a. följande. Beräkningen av A.H:s ekonomiska underlag ska göras med utgångspunkt i hennes fasta inkomst sedan hon återgått i tjänst. Det står därmed klart att hennes ekonomiska situation redan vid årsskiftet 2013/2014 ändrats på ett sådant sätt att hon då inte längre var berättigad till rättshjälp. A.H. borde ha upplyst tingsrätten om sina ändrade ekonomiska förhållanden. De skäl hon har anfört utgör inte grund för att sätta ned det belopp hon ska återbetala till staten.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Ulrika Beergrehn och Carl Josefsson samt tf. hovrättassessorn Emma Hellman, referent) anförde i beslut den 5 december 2014 bl.a. följande.
SKÄL
Enligt 6 § första stycket rättshjälpslagen får rättshjälp beviljas en fysisk person vars ekonomiska underlag inte överstiger 260 000 kr. Om rättshjälp har beviljats och den rättssökandes ekonomiska förhållanden sedan ändras så att han eller hon inte längre är berättigad till rättshjälp ska rättshjälpen, enligt 32 § 4 samma lag, upphöra. Om rättshjälpen upphör på grund av att den rättssökandes ekonomiska förhållanden har ändrats ska han eller hon, enligt 35 § första stycket samma lag, i skälig omfattning betala tillbaka kostnaderna för rättshjälpen till staten. A.H:s rättshjälp upphörde den 24 juni 2014 eftersom hennes ekonomiska förhållanden då ändrats så att hon inte längre var berättigad till rättshjälp. Den fråga som hovrätten ska ta ställning till är mot denna bakgrund i vilken utsträckning hon ska åläggas att återbetala kostnaderna för rättshjälpen till staten.
Om rättshjälpen upphör på grund av ändrade ekonomiska förhållanden ska den rättssökande som huvudregel själv bära kostnaderna för rättshjälpen. Reglerna i 35 § första stycket rättshjälpslagen, om att den enskilde endast i skälig omfattning ska betala tillbaka kostnaderna för rättshjälpen, möjliggör dock en begränsning av återbetalningsskyldigheten med hänsyn till vad som framstår som rimligt i det enskilda fallet. Vid denna bedömning ska beaktas bl.a. till vilken grad de ekonomiska förhållandena har förbättrats (jfr prop. 1996/97:9 s. 173 f. och s. 230 samt NJA 1983 s. 150).
Vid bestämmandet av omfattningen av återbetalningsskyldigheten är det enligt hovrätten rimligt att A.H. inte bör bli återbetalningsskyldig för de kostnader som hänför sig till den tidsperiod då hon uppfyllt de ekonomiska förutsättningarna för att vara berättigad till rättshjälp. Det är i denna del ostridigt att hon under senare delen av år 2013 saknat inkomster, att hon i december samma år återgått i tjänst som läkare och att hon från och med januari 2014 uppburit en bruttointäkt av tjänst om 28 000 kr per månad. A.H. har gjort gällande att hon varit berättigad till rättshjälp fram till dess tingsrätten meddelade sitt beslut eftersom det ekonomiska underlaget ska beräknas med beaktande av att hon under senare delen av år 2013 saknat inkomster. Justitiekanslern har å sin sida gjort gällande att A.H:s ekonomiska underlag ska beräknas med utgångspunkt i hennes fasta månadsinkomst sedan hon återgått i tjänst och att det redan i januari 2014 stått klart att hennes ekonomiska situation varit sådan att rättshjälpen borde ha upphört.
Den rättssökandes ekonomiska underlag ska utgöras av den beräknade årsinkomsten sedan hänsyn tagits till underhållsskyldighet, förmögenhetsförhållanden och skuldsättning (38 § rättshjälpslagen). Av 5 § första stycket i Domstolsverkets föreskrifter om rättshjälp (DVFS 2012:15) följer att den rättssökandes årsinkomst beräknas på dennes faktiska inkomster vid den tidpunkt då rättshjälp söks samt på inkomsterna under tiden närmast före och de sannolika inkomsterna under tiden närmast därefter. Reglerna har utformats i syfte att rättshjälp ska beviljas med utgångspunkt i den rättssökandes faktiska ekonomiska förmåga vid den tidpunkt då rättshjälp söks och med beaktande av förväntade förändringar (jfr SOU 1995:81 s. 175). Vid fall där den rättssökande har ojämn inkomst har i praxis hänsyn tagits till den rättssökandes inkomster sex månader före och sex månader efter ansökan om rättshjälp (se t.ex. Besvärsnämndens för rättshjälpens beslut den 14 april 1986 i ärende nr 158/86 och Hovrätten för Västra Sveriges beslut den 10 september 2001 i mål nr Ö 2074-01).
Enligt hovrättens bedömning medförde omständigheten att A.H. i december 2013 återgick i tjänst en sådan väsentlig förändring av hennes inkomster som borde ha föranlett tingsrätten att, om domstolen fått kännedom om de ändrade förhållandena, göra en ny beräkning av det ekonomiska underlaget och ompröva sitt beslut om rättshjälp. A.H:s inkomster kan vid denna tidpunkt inte anses ha varit ojämna i den meningen att det skulle ha funnits svårigheter att teckna en rättvisande bild av hennes ekonomiska förmåga utan att ta hänsyn till hennes faktiska inkomster sex månader dessförinnan och sannolika inkomster sex månader därefter. I stället framstår det som rimligt att det ekonomiska underlaget hade beräknats med utgångspunkt i hennes fasta inkomst, som från och med januari 2014 alltså uppgick till 28 000 kr per månad. Hovrätten delar därför tingsrättens bedömning att A.H:s ekonomiska underlag redan i januari 2014 klart översteg den gräns som anges i 6 § första stycket rättshjälpslagen och att rättshjälpen därför skulle ha upphört.
Enligt hovrätten borde A.H. ha insett att hennes nya inkomstförhållanden varit av betydelse för rätten till rättshjälp och upplyst tingsrätten om de ändrade förhållandena. Utgångspunkten bör därför vara att hon själv ska bära de kostnader för rättshjälpen som hänför sig till tiden efter den 1 januari 2014. Hovrätten konstaterar dock att A.H. - inte minst mot bakgrund av det skede av handläggningen som målet befann sig i - hade ett berättigat intresse av att få frågan om rättshjälpens bestånd skyndsamt avgjord. Tingsrätten borde därför ha prövat frågan om rättshjälpen skulle upphöra genast efter att A.H. anmält sina ändrade inkomstförhållanden (jfr 34 § andra stycket rättshjälpslagen). Tingsrättens underlåtenhet i detta hänseende bör få till följd att A.H. befrias från skyldigheten att återbetala i vart fall en del av de kostnader för rättshjälpen som hänför sig till tiden efter den 22 maj 2014. Enligt hovrättens bedömning framstår det som rimligt att hon i denna del inte bör bli återbetalningsskyldig för ett belopp om motsvarande tio timmars arbete. Dessa kostnader uppgår efter avdrag för den erlagda rättshjälpsavgiften till 12 760 kr. De rättshjälpskostnader som A.H. ska återbetala till staten bestäms därför till skäliga 25 414 kr.
SLUT
Med ändring av tingsrättens beslut bestämmer hovrätten det belopp som A.H. ska återbetala till staten för rättshjälpen till 25 414 kr.
Hovrättens beslut meddelat: den 5 december 2014.
Mål nr: Ö 7250-14.
Lagrum: 32, 35 och 38 §§rättshjälpslagen (1996:1619); 5 § första stycket Domstolsverkets föreskrifter om rättshjälp (DVFS 2012:15).
Rättsfall: NJA 1983 s. 150; Besvärsnämndens för rättshjälpen beslut den 14 april 1986 i ärende nr 158/86; Hovrätten för Västra Sveriges beslut den 10 september 2001 i mål nr Ö 2074-01.
Litteratur: Prop. 1996/97:9 s. 173 f. och s. 230; SOU 1995:81 s. 175.