RH 2022:9
Dagsbotsbeloppets storlek har inte satts ned på grund av att den tilltalade saknar inkomst när denne i närtid haft en förhållandevis hög lön och den nedsatta inkomsten beror på den tilltalade har beslut att investera pengar i egen näringsverksamhet genom att starta ett nytt bolag. Av samma anledning har den tilltalade inte haft rätt till rättshjälp, vilket fått till följd att han ska återbetala kostnaderna för målsägandebiträde och försvarare.
Umeå tingsrätt
P.C. åtalades för två fall av olaga hot enligt 4 kap. 5 § brottsbalken.
Tingsrätten (ordförande rådmannen Lars Viktorsson) dömde i dom den 2 september 2021 P.C. för olaga hot i enlighet med åtalet. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 50 dagsböter om 250 kr. När det gäller frågan om återbetalningsskyldighet för kostnaderna avseende målsägandebiträdet och försvararen anförde tingsrätten att P.C:s ekonomiska förhållanden var något oklara men att de bedömdes i vart fall uppgå till den nivån att han skulle svara för dessa kostnader. P.C. ålades därför att ersätta staten för kostnaderna avseende målsägandebiträdet och försvararen.
Hovrätten
P.C. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle sätta ned dagsbotsbeloppet och befria honom från skyldigheten att återbetala kostnaderna för målsägandebiträdet och försvararen vid tingsrätten.
Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Malin Bergström och Elida Sundkvist samt tf. hovrättsassessorn Therese Quant, referent) anförde i dom den 17 januari 2022 bl.a. följande.
DOMSKÄL
– – –
Utredningen i hovrätten
– – –
Avseende sina personliga förhållanden har P.C. i hovrätten anfört i huvudsak följande. Hans årsinkomst år 2020 uppgick till 498 000 kr. I tiden fram till april månad 2021 tog han ut lön uppgående till 40 000 kr per månad. Därefter har han inte fått någon lön alls eftersom han startat ett nytt bolag och det ännu inte funnits förutsättningar att ta ut lön ur bolaget. För närvarande står hans sambo för försörjningen i familjen.
Hovrättens bedömning
Frågan om påföljd
– – –
Av 25 kap. 2 § andra stycket brottsbalken framgår att dagsbotens storlek ska bestämmas till ett visst belopp mellan 50 kr och 1 000 kr efter vad som bedöms som skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt.
Vid beräkning av dagsbotens storlek hämtas ofta vägledning i de riktlinjer som Riksåklagaren har beslutat om i samråd med Sveriges Advokatsamfund och Sveriges Domareförbund. Enligt dessa riktlinjer, RåR 2007:2, beräknas dagsboten i huvudregel utifrån den misstänktes årsinkomst med vissa avdrag för statlig inkomstskatt, underhållsskyldighet och indirekta skatter. Vidare följer att det framräknade dagsbotsbeloppet ska justeras om den misstänkte har en nettoförmögenhet som överstiger 1 500 000 kr eller en mer betydande nettoskuldbörda. Beträffande en misstänkt som har ringa eller ingen känd inkomst eller förmögenhet fastän levnadskostnaderna är höga bestäms dagsboten så att den framstår som rimlig med hänsyn till levnadsstandarden. Riktlinjerna är dock endast avsedda att uppfattas som allmänt vägledande och av ordalydelsen i 25 kap. 2 § andra stycket brottsbalken följer att en helhetsbedömning ska göras utifrån samtliga den tilltalades ekonomiska förhållanden.
Hovrätten finner inte anledning att ifrågasätta de uppgifter som P.C. lämnat om sin ekonomi. Med hänsyn till att P.C. i närtid haft en förhållandevis hög lön och att hans nedsatta inkomst i tiden därefter beror på ett eget beslut att starta ett nytt bolag och därmed göra omfattande investeringar i egen näringsverksamhet, bedömer hovrätten dock att hans ekonomiska förhållanden inte är sådana att det finns skäl att bestämma dagsbotsbeloppet till ett lägre belopp än vad tingsrätten gjort. Tingsrättens dom ska därmed inte ändras i påföljdsdelen.
Frågan om återbetalningsskyldighet
Om den tilltalade döms för brott i ett mål där åklagaren för talan ska den tilltalade som huvudregel ersätta staten för kostnaderna för försvararen enligt 31 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken. Detsamma gäller kostnaderna för målsägandebiträdet enligt 8 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde. Enligt 31 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken är den tilltalade dock inte skyldig att betala mer än vad han eller hon skulle ha fått betala i rättshjälpsavgift vid rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619). Rättshjälpsavgiften beräknas utifrån ett ekonomiskt underlag som enligt 38 § rättshjälpslagen utgörs av den rättssökandes beräknade årsinkomst sedan hänsyn tagits till underhållsskyldighet, förmögenhetsförhållanden och skuldsättning. Av 4 § första stycket Domstolsverkets föreskrifter om rättshjälp (DVFS 2020:15) följer att årsinkomsten beräknas på de faktiska inkomsterna vid den tidpunkt då rättshjälp söks samt inkomsterna under tiden närmast före och de sannolika inkomsterna under tiden närmast därefter. Vid fall där den rättssökande har ojämn inkomst har det i praxis tagits hänsyn till den rättssökandes inkomster sex månader före och sex månader efter ansökan om rättshjälp (se rättsfallet RH 2015:14).
Av de uppgifter som P.C. har lämnat framgår att han under de senaste sex månaderna inte haft någon faktisk inkomst. Som hovrätten anfört i sin bedömning i påföljdsdelen beror emellertid P.C:s avsaknad av inkomst under denna tid på att han startat ett eget bolag. Före uppstarten hade P.C. en sådan inkomst att hans ekonomiska underlag klart översteg gränsen för att beviljas rättshjälp enligt 6 § första stycket rättshjälpslagen. Mot denna bakgrund, och då det måste förutsättas att P.C:s val att investera i en nystartad näringsverksamhet grundar sig i en förväntan om att hans investeringar ska bli lönsamma, framstår det som sannolikt att han även inom en snar framtid kommer att uppbära en sådan inkomst att hans ekonomiska underlag överstiger gränsen för att kunna bli beviljad rättshjälp. P.C. ska därmed förpliktas att återbetala kostnaderna för försvararen och målsägandebiträdet i tingsrätten, varför tingsrättens domslut ska fastställas även i denna del.
DOMSLUT
1. Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
2. K.W. får ersättning av allmänna medel med – – –. P.C. ska återbetala hela denna kostnad till staten.