RH 2015:35
En person har dömts för att ha fört personbil med en alkoholkoncentration i sin utandningsluft som uppgått till 0,49 milligram per liter. Fråga om brottet ska bedömas som grovt rattfylleri med hänsyn till att körningen inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten och om vilken påföljd som ska bestämmas för brottet.
Skaraborgs tingsrätt
Åklagaren väckte talan mot R.K. för grovt rattfylleri enligt följande gärningsbeskrivning.
R.K. har kört personbil efter att ha druckit alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft under eller efter färden uppgick till 0,49 milligram per liter. Det hände den 15 november 2014 på Badhusgatan i Skövde. Brottet bör bedömas som grovt, eftersom körningen har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten genom att R.K. i centrala delar av Skövde framförde fordonet i alltför hög hastighet och på körbana avsedd för mötande trafik samt även tappade kontrollen över fordonet och körde in i ett vägräcke.
R.K. erkände att han kört personbil efter att ha druckit alkohol i enlighet med åklagarens påstående men gjorde gällande att gärningen skulle bedömas som rattfylleri, eftersom körningen inte inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten och då hans körsätt inte berott på alkoholförtäringen.
Domskäl
Tingsrätten (f.d. lagmannen Bo Rydstedt samt nämndemännen Per Carlemalm, Per-Erik Gustafsson och Inga-Lill Mikkelsen) anförde i dom den 29 januari 2015 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Utredningen visar att R.K. har kört bil med en alkoholkoncentration i utandningsluften som under eller efter färden uppgått till 0,49 milligram per liter, en koncentration som ligger mycket nära gränsen för grovt rattfylleri. Tingsrätten saknar anledning att ifrågasätta vittnet M.D:s uppgifter om R.K:s körsätt och finner styrkt att körningen gått till på det sätt som åklagaren påstått och inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Tingsrätten finner också ställt utom allt rimligt tvivel att hans körning påverkats av den alkohol han förtärt. Åtalet för grovt rattfylleri ska således bifallas.
I belastningsregistret finns ingen anteckning beträffande R.K. som är av betydelse för påföljden i detta mål. Frivården Skövde har i yttrande till tingsrätten anfört att R.K. lever under ordnade förhållanden och inte har något övervakningsbehov samt att han är lämplig för samhällstjänst.
Brottets art talar för att påföljden ska bestämmas till fängelse. Med beaktande av att körningen inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten saknas skäl att döma till annan påföljd. R.K. ska således dömas till fängelse.
DOMSLUT
Tingsrätten dömer R.K. för grovt rattfylleri till fängelse en månad.
Hovrätten
R.K. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle döma honom för rattfylleri eller, i annat fall, bestämma en lindrigare påföljd än fängelse.
Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Björn Karlsson och Ulf Johansson, tf. hovrättsassessorn Berit Andreasson, referent, samt nämndemannen Mats Johnsson) anförde i dom den 30 september 2015 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Liksom tingsrätten anser hovrätten att det saknas anledning att ifrågasätta vittnet M.D:s uppgifter om R.K:s körsätt och att det genom dessa är styrkt att körningen gått till på det sätt som åklagaren påstått. Mot bakgrund av MD:s uppgifter finner hovrätten vidare att R.K:s uppgift om orsaken till körningen kan lämnas utan avseende.
R.K. ska därmed dömas för rattfylleri. Vid körningen hade R.K. en alkoholkoncentration i sin utandningsluft som låg precis under den i bestämmelsen för grovt rattfylleri angivna nivån. Mot denna bakgrund och då körningen enligt M.D:s trovärdiga uppgifter innefattat flera moment av medvetet risktagande anser hovrätten att körningen utgjort en sådan påtaglig fara för trafiksäkerheten att brottet ska bedömas som grovt. (Jfr rättsfallet NJA 1993 s. 718.)
Grovt rattfylleri är ett brott vars art talar för att påföljden ska bestämmas till fängelse. Villkorlig dom med samhällstjänst kan utgöra en alternativ påföljd till fängelse i fall där alkoholkoncentrationen i förarens blod eller utandningsluft varit förhållandevis låg och körningen skett under förhållanden som medfört ringa eller ingen trafikfara (jfr rättsfallet NJA 2000 s. 17 I).
Alkoholkoncentrationen i R.K:s utandningsluft har - för brottet grovt rattfylleri - varit förhållandevis låg. Hovrätten anser dock att körningen måste beaktas som särskilt trafikfarlig. Hovrätten instämmer därför i tingsrättens bedömning att det saknas förutsättningar för annan påföljd än fängelse. Tingsrättens domslut ska därför stå fast.
DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
Nämndemannen Magnus Kullberg var skiljaktig såvitt avsåg frågan om påföljd och anförde:
Enligt min mening är omständigheterna kring gärningen inte så försvårande att ett fängelsestraff är oundgängligen påkallat. Jag anser därför att påföljden bör bestämmas till villkorlig dom med samhällstjänst.
Hovrättens dom meddelad: den 30 september 2015.
Mål nr: B 1060-15.
Lagrum: 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
Rättsfall: NJA 1993 s. 718; NJA 2000 s. 17 I; RH 2004:50.