RH 2015:5

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Susanne Allgårdh) anförde i beslut den 8 oktober 2014 följande.

SKÄL

Av 32 kap. 5 § rättegångsbalken följer att det under vissa förhållanden finns möjlighet att vilandeförklara ett mål. Ett sådant beslut kan bl.a. meddelas om det är av synnerlig vikt att en fråga som är föremål för annan rättegång först avgörs.

Förevarande mål rör frågan om P.B. ska betala skadestånd till L.B. med anledning av vissa skadegörande handlingar. P.B., som vitsordat att hon utfört skadegörande handlingar och även vitsordat huvuddelen av de yrkade beloppen, har bestritt skadeståndsskyldighet på den grunden att den ska jämkas enligt 6 kap. 2 § skadeståndslagen med hänvisning till hennes ekonomiska förhållanden. Målet är färdigberett och klart för huvudförhandling.

I stämningsansökan som inkom till tingsrätten den 5 juni 2014 yrkade P.B. att äktenskapsförordet mellan henne och L.B. ska jämkas på så sätt att så mycket av L.B:s enskilda egendom betraktas som giftorättsgods att hon härav kan tilldelas ett belopp som, tillsammans med vad som tillkommer henne enskilt, uppgår till fem miljoner kr sedan hennes skulder dragits av. L.B. har bestritt käromålet. Sammanträde för muntlig förberedelse har inte ägt rum.

Vid en tillämpning av jämkningsregeln i 6 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) kan det bli aktuellt att göra en prognos av hur den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden kan komma att utvecklas. Utgången i målet som rör jämkning av äktenskapsförord är således av omedelbar betydelse för hur frågan i detta mål slutligt ska bedömas.

Vid en samlad bedömning anser tingsrätten att detta mål ska förklaras vilande till dess att målet om jämkning av äktenskapsförord avgörs.

BESLUT

Tingsrätten förordnar att målet ska vila till dess att tingsrätten har meddelat dom eller slutligt beslut i målet om jämkning av äktenskapsförord.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Christine Lager, hovrättsrådet Patrik Schöldström, referent, och tf. hovrättsassessorn Ricardo Valenzuela) anförde i beslut den 8 december 2014 följande.

SKÄL

Vilandeförklaring av mål ska ske restriktivt. Detta framgår redan av utformningen av 32 kap. 5 § rättegångsbalken inte minst på så sätt att rätten får underlåta vilandeförklaring även om det finns förutsättningar i övrigt för vilandeförklaring.

I det vilandeförklarade målet har P.B. som enda skäl för jämkning åberopat att skadeståndsskyldigheten skulle bli alltför betungande för henne med hänsyn till hennes ekonomiska förhållanden. Mellan det av tingsrätten vilandeförklarade målet och det senare till tingsrätten inkomna målet mellan samma parter finns ett samband såtillvida att om P.B. får någon framgång med sin talan om jämkning av äktenskapsförord i det andra målet skulle hennes ekonomiska förhållanden förbättras. P.B:s ekonomiska förhållanden är emellertid endast en av flera omständigheter som kan beaktas vid prövning av jämkning enligt 6 kap. 2 § skadeståndslagen. L.B. har som skäl mot jämkning bl.a. gjort gällande att P.B. uppsåtligen skadat egendom tillhörande honom och att det endast är vid större skadestånd som jämkning över huvud taget kan komma ifråga.

Av lagkommentaren till jämkningsbestämmelsen framgår vidare att rättsläget är sådant att vid prövning av frågan om skäl för jämkning föreligger med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden kan ibland behöva göras en försiktig prognos för hur den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden kommer att te sig i framtiden. Som exempel anges att domstolen i allmänhet kan förutse att ungdomar fullföljer en påbörjad utbildning och att en anställd pensioneras vid uppnådd pensionsålder, men annars blir de flesta framtidskalkyler högst osäkra. Vidare anges att någon gång kan en säker utsikt till arv i en nära framtid beaktas (Bengtsson, B. o.a., Skadeståndslagen, Zeteo, version den 1 februari 2013, 6 kap. 2 §). De eventuella framtida förändringarna av P.B:s ekonomiska förhållanden behöver alltså inte avvaktas utan får - om det bedöms som relevant - beaktas inom ramen för prövningen i målet.

Med hänsyn till det som hovrätten fört fram ovan, att L.B. motsätter sig en vilandeförklaring, att det nu vilandeförklarade målet är klart för huvudförhandling och att det andra målet är i sitt inledningsskede är det hovrättens slutsats att det inte är av synnerlig vikt att frågan i det andra målet först avgörs. Tingsrättens beslut medför alltså att det nu aktuella målet försenas i onödan. Överklagandet ska därför bifallas.

Med hänsyn till utgången i hovrätten ska P.B. ersätta L.B:s rättegångskostnader här. Om beloppet råder inte tvist.

BESLUT

1. Hovrätten upphäver tingsrättens beslut om vilandeförklaring.

2. P.B. ska ersätta LB:s rättegångskostnader i hovrätten med 15 000 kr avseende ombudsarvode. P.B. ska också betala ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för hovrättens beslut till dess betalning sker.

3. Hovrätten fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen åt H.H. till 11 165 kr, varav 8 932 kr avser arbete och 2 233 kr mervärdesskatt.

Hovrättens beslut meddelat: den 8 december 2014.

Mål nr: Ö 9398-14.

Lagrum: 32 kap. 5 § rättegångsbalken; 6 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207).

Litteratur: Bengtsson, B. o.a., Skadeståndslagen, Zeteo, version den 1 februari 2013, 6 kap. 2 §.