RH 2015:66

Åklagaren åtalade M.B. för brott mot aktiebolagslagen i 17 punkter. Gärningsbeskrivningarna var likalydande med undantag för den angivna tiden för det påstådda brottet och det ifrågavarande aktiebolagets namn. De angivna brottstiderna sträcker sig från den 19 februari 2010 till och med våren 2013. I de identiska delarna hade gärningsbeskrivningarna följande lydelse:

M.B. har (tiden för brottet) i Hällefors kommun eller på annan plats i riket uppsåtligen och utan godtagbara skäl åtagit sig uppdrag som styrelseledamot i (bolagets namn) trots att han inte haft för avsikt att ta del av sådan verksamhet som enligt lag ankommer på styrelseledamot i ett aktiebolag. Åtgärden har varit ägnad att dölja vem eller vilka som utövar eller har utövat den faktiska ledningen av bolaget.

Åklagaren yrkade vidare att M.B. skulle meddelas näringsförbud och anförde: M.B. har grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamhet och därvid gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa. M.B. har även agerat grovt otillbörligt mot borgenärer och grovt åsidosatt sina skyldigheter i samband med att näringsverksamheterna har försatts i konkurs. Näringsförbud är påkallat ur allmän synpunkt. Det yrkas att M.B. då dom meddelas i målet ska meddelas näringsförbud, samt att detta då meddelas även för tiden till dess frågan om näringsförbud slutligt har avgjorts (tillfälligt näringsförbud).

Tingsrätten (rådmannen Kenneth Truedsson samt nämndemännen Claes Anger, Lola Ewelund och Christer Mohlin) anförde i deldom den 25 mars 2015 bl. a. följande.

DOMSKÄL

Skuld

Enligt 8 kap. 12 § aktiebolagslagen får till styrelseledamot inte utan godtagbara skäl utses någon som inte avser att ta del i sådan verksamhet som enligt samma lag ankommer på styrelsen. Till böter eller fängelse i högst ett år döms enligt 30 kap. 1 § tredje stycket aktiebolagslagen den som uppsåtligen medverkar till ett beslut att utse en styrelseledamot eller vissa andra befattningshavare i strid mot 8 kap. 12 §, om åtgärden är ägnad att dölja vem eller vilka som utövar eller har utövat den faktiska ledningen av bolaget. Detsamma gäller enligt samma stycke den som åtar sig ett sådant uppdrag i strid med 8 kap. 12 §. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att det även i sistnämnda fall för straffansvar krävs att det saknas godtagbara skäl och att åtgärden är ägnad att dölja vem som har utövat den faktiska ledningen över bolaget (prop. 2000/01:150 s. 119).

M.B. har förnekat brott och anfört i huvudsak följande till utveckling av sin inställning. Han har varit förtidspensionär under lång tid och är numera ålderspensionär. Det har varit hans hobby att syssla med affärer genom att köpa in bolag. Eftersom det varit en hobby har han inte registrerat någon firma. Det stämmer att han lagt ut annonser på Blocket. Det stämmer också att han förvärvat de av åklagaren angivna bolagen. Han har inte bedrivit verksamhet i något av bolagen och har därför inte varit skyldig att bokföra. Enligt de standardavtal som han använt ska säljaren av bolagen överlämna bokföringen till honom men det har inte skett. Avtalen är därför ogiltiga på grund av avtalsbrott och säljarna är skadeståndsskyldiga gentemot honom. Han har inte stämt in någon av säljarna med anledning av detta. I de fall då betalning har skett innan han inträtt i bolagen har detta avsett att han åtagit sig att likvidera dessa bolag mot viss ersättning. I de fall då överföringar av belopp har skett efter att han inträtt i bolagen har det varit fråga om återbetalning på grund av skadeståndsskyldighet eller återgång av del av betalda belopp. Han har haft alkoholproblem och har därför inte haft ordning på sina papper.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits per telefon med advokaterna B.L., C.R. och P.R. som samtliga varit konkursförvaltare i bolag där M.B. inträtt som styrelseledamot. Åklagaren har lagt fram omfattande skriftlig bevisning.

Bakgrund

Tingsrätten anser inledningsvis att det genom M.B:s egna uppgifter och den skriftliga bevisningen är utrett att han inträtt som styrelseledamot i de av åklagaren angivna bolagen och att samtliga dessa bolag kort tid därefter försatts i konkurs. Det är genom den skriftliga bevisningen och vittnesförhör med konkursförvaltare klarlagt att dessa bolag varit kraftigt skuldsatta och befunnit sig på obestånd vid den tidpunkt då M.B. registrerades som ställföreträdare.

M.B. har bekräftat att han inte vidtagit några åtgärder i bolagen i egenskap av styrelseledamot annat än att anmäla ändring av styrelse till Bolagsverket. Detta stöds också av att det vid husrannsakan hos M.B. påträffats över 100 oöppnade kuvert som varit ställda till bolag som M.B. tagit över. Det är därmed bevisat att han inte tagit del av sådan verksamhet i bolagen som ankommer på styrelseledamot.

Vilken har varit M.B:s avsikt med att ta över bolagen?

M.B. har uppgett att han köpt bolagen med syfte att sälja dem vidare med vinst och i några fall med syfte att likvidera dem mot viss ersättning. Det framstår som verklighetsfrämmande att han skulle ha betalat något för bolag som i stort sett enbart bestått av skulder. Det har inte heller framkommit att han i något fall faktiskt sålt ett bolag vidare med förtjänst. Av den skriftliga bevisningen framgår vidare att han annonserat på Internet om att ”Aktiebolag med problem övertages” och att han erbjuder ”snabb och diskret handläggning”. Av e-postkonversation med potentiella kunder framgår att han begärt ersättning för att ta över skuldsatta bolag, i regel 10 000 kr - 30 000 kr per bolag, och att han vid något tillfälle klargjort att han inte är intresserad av bolag utan skulder.

Av den skriftliga bevisningen framgår vidare att överföringar gjorts vid ett stort antal tillfällen till M.B:s privata konto från konton som tillhör tidigare ställföreträdare för bolag som han tagit över eller stått i begrepp att ta över. I flera fall stämmer beloppen helt med det pris som överenskommits per e-post mellan M.B. och bolagsföreträdaren som ersättning för övertagandet av bolaget. Eftersom M.B. uppenbarligen inte betalat något för de aktuella bolagen är det uteslutet att överföringarna utgjort återbetalningar till M.B. Eftersom hans enda åtgärd för att likvidera bolag har varit att i ett fall ansöka om konkurs kan det även uteslutas att överföringarna utgjort ersättning för att likvidera bolagen. Det är därmed klarlagt att M.B. haft som affärsidé att ta över aktiebolag mot ersättning och att så också har skett beträffande de bolag som anges i åtalet.

Tingsrätten anser mot denna bakgrund att det är bevisat att M.B. åtagit sig uppdrag som styrelseledamot i de av åklagaren angivna bolagen trots att han inte haft för avsikt att ta del av sådan verksamhet som enligt lag ankommer på styrelseledamot i aktiebolag. Han har saknat godtagbara skäl för detta. M.B:s handlande strider alltså såvitt gäller samtliga åtalspunkter mot bestämmelsen i 8 kap. 12 § aktiebolagslagen. Tingsrätten har därefter att pröva om hans åtgärder även varit ägnade att dölja vem eller vilka som utövar eller har utövat den faktiska ledningen av bolagen.

Åtalspunkten 13

WilLak Stomprefab AB, sedermera namnändrat till Hällefors Byggentreprenad AB, togs över av M.B. den 27 mars 2013 och försattes i konkurs den 18 juni 2013. Enligt konkursförvaltaren har bolaget varit på obestånd sedan i vart fall hösten 2012. Enligt M.B. har säljaren av bolaget, C.J. lurat honom och utan hans tillåtelse fortsatt att göra affärer i bolaget efter att M.B. tillträtt som styrelse. Att tidigare ställföreträdare fortsatt att driva bolaget efter att M.B. tillträtt som styrelse stöds inte bara av M. B:s egna uppgifter utan även av vad förvaltaren angett i förvaltarberättelsen. Det finns vidare en fullmakt daterad den 8 januari 2013, enligt vilken M.B. ger C.J. och V.J. viss befogenhet att agera för bolagets räkning. M.B:s uppgift att han lurats av C.J. rimmar illa med att stora summor betalats ut från bolaget till M.B:s privata konto under våren 2013, cirka 170 000 kr. M.B. har i vaga ordalag uppgett att dessa betalningar utgör konsultarvode för att han knutit affärskontakter i Norge, vilket framstår som högst osannolikt med tanke på att bolaget vid denna tidpunkt sedan lång tid var på obestånd och på väg mot konkurs.

Tingsrätten anser sammantaget att det är bevisat att M.B:s åtgärd att åta sig uppdrag som styrelseledamot i WilLak Stromprefab AB varit ägnad att dölja vem som under våren 2013 utövade den faktiska ledningen av bolaget. Han har haft uppsåt till detta och ska dömas för brott mot aktiebolagslagen.

Åtalspunkterna 1-12 och 14-17: Har M.B:s inträde som styrelseledamot varit ägnat att dölja vem eller vilka som bedrivit pågående verksamhet?

När det gäller åtalspunkt 5 har åberopats förstasidan av en dom från Förvaltningsrätten i Jönköping den 25 maj 2012, enligt vilken C.J. med stöd av reglerna om företrädaransvar förpliktas att tillsammans med Byggsystem Syd AB betala visst belopp jämte ränta till staten. Det saknas annan utredning som visar att C.J. agerat faktisk företrädare för detta bolag efter att M.B. inträtt som styrelseledamot, t.ex. uppgifter om att det förekommit affärshändelser. Frågan har inte behandlats annat än översiktligt under huvudförhandlingen och av domslutet framgår inte vilken tidsperiod förpliktelsen grundas på. Det är därmed inte bevisat att M.B:s inträde som styrelseledamot i Byggsystem Syd AB varit ägnat att dölja att pågående verksamhet bedrivits av C.J. eller annan person.

C.R. har beträffande åtalspunkt 8 angett att anställda i Glas & Bygg i Malmö AB, sedermera namnändrat till Byggcentrum i Hällefors AB, begärt ersättning ur lönegarantin under den tid då M.B. varit styrelseledamot. Det har dock inte klarlagts om detta avsett arbete som utförts efter att M.B. inträdde som ställföreträdare. Det är således inte bevisat att M.B. inträtt som styrelseledamot för att dölja att pågående verksamhet bedrivits i Glas & Bugg i Malmö AB av andra personer.

När det gäller övriga bolag saknas utredning som visar på att tidigare ställföreträdare bedrivit verksamhet i respektive bolag efter det att M.B. inträtt som styrelseledamot.

Åtalspunkt 1-12 och 14-17: Har M.B:s inträde som styrelseledamot varit ägnat att dölja vem eller vilka som tidigare bedrivit verksamhet?

Av straffbestämmelsens ordalydelse framgår att den omfattar situationen då en s.k. målvakt skyltar som företrädare för ett bolag med syfte att dölja den egentliga ledningen av bolaget. Bestämmelsen syftar alltså i första hand på bolag i vilka verksamhet bedrivs (”utövar”). Av förarbetena till bestämmelsen framgår att straff också kan komma ifråga när situationen är den att ett bolag har plundrats och står utan både ledning och verksamhet men målvakten sätts in i slutskedet med den beräkningen att efterräkningarna ska drabba honom eller henne och inte dem som legat bakom plundringen (prop. 2000/01:150, s. 119, ”har utövat”). Även i den situation som uttalandet avser förutsätter straffansvar att förfarandet varit ägnat att dölja vem den verklige företrädaren för bolaget har varit.

Begreppet ”ägnat att” syftar på att det för ansvar är tillräckligt med s.k. abstrakt fara, dvs. att en bedömning ska göras som närmast går ut på att avgöra huruvida gärningen har vissa egenskaper som typiskt sett är farliga (se Asp m.fl., Kriminalrättens grunder, 2 uppl., s. 100 ff). Det har framförts att användningen av begreppet ”ägnat att” från lagstiftningsteknisk synpunkt kan vara problematisk (jfr Asp m.fl., a.a., s. 102, p. 12). Enligt legalitetsprincipen får en straffbestämmelse under alla förhållanden inte tolkas extensivt utan tolkningen ska ske utifrån bestämmelsens ordalydelse.

M.B. har vidtagit flera åtgärder som försvårat konkursutredningen, främst har han inte sett till att bokföring presenterats för konkursförvaltaren utan har i stället upprättat köpehandlingar som gett sken av att bokföringsmaterial har tagits emot. Han har vidare upprättat skenavtal som visar att han betalat för bolagen när han i själva verket fått betalt och han har sett till att bolagens namn ändrats. Det är dock inte klarlagt att han gjort sig av med bokföring eller om sådan saknats redan före hans inträde. Åtgärderna har hur som helst inte i sig fått till effekt att den tidigare företrädaren dolts och åtgärderna kan inte heller typiskt sett anses ha varit sådana att denna effekt uppnås. Det har varit lätt att konstatera vid vilka datum M.B. inträtt som ställföreträdare, vem som dessförinnan varit ställföreträdare och vad bolagen då hetat. Det har inte heller påståtts att något av de i målet aktuella bolagen plundrats eller att de bolagsföreträdare som överlåtit bolag till M.B. varit bulvaner. De tidigare ställföreträdarnas syfte med att betala M.B. får antas ha varit att slippa att själva behöva medverka i konkursutredningen och möjligen minska risken för att deras namn figurerar i denna. Några andra skäl har inte framförts i målet.

Tingsrätten anser mot denna bakgrund att det inte är bevisat att det förhållandet att M.B. inträtt som ställföreträdare varit ägnat att dölja vem eller vilka som tidigare har utövat den faktiska ledningen i de bolag som avses i åtalspunkterna 1-12 och 14-17. Åtalet ogillas därför i dessa delar.

Påföljd

M.B. förekommer i belastningsregistret under fem avsnitt. Den senaste anteckningen av betydelse är ett strafföreläggande den 25 januari 2008 avseende bokföringsbrott som begåtts mellan den 23 september 2005 och den 17 februari 2006. Påföljden bestämdes till villkorlig dom jämte dagsböter.

För brott mot 30 kap. 1 § tredje stycket aktiebolagslagen döms till böter eller fängelse i högst ett år. För enstaka brott mot denna bestämmelse döms i regel till ett måttligt bötesstraff. Omständigheterna i detta mål skiljer sig dock avsevärt från de flesta fall då bestämmelsen tillämpas. M.B. har haft som affärsidé att mot ersättning inträda som styrelseledamot i aktiebolag och har annonserat efter kunder på Internet med syfte att sälja sina tjänster. Han har använt sig av särskilt framtagna formulär och även i övrigt agerat yrkesmässigt. Han har fått ersättning med cirka 170 000 kr trots att WilLak Stomprefab AB vid övertagandet var på obestånd och vid konkursen kom att ha skulder på 5,2 miljoner kr. Tingsrätten anser omständigheterna kring brottet varit sådana att straffvärdet uppgår till i vart fall en månads fängelse.

Uppsåtliga brott mot aktiebolagslagen som har ett straffvärde som överstiger böter kan utgöra s.k. artbrottslighet som ofta föranleder fängelse. M.B:s brott har flera inslag som talar för att brottet är av sådan karaktär. Vid artbrottslighet med ett straffvärde på endast en månads fängelse finns det dock inte sällan utrymme att döma till villkorlig dom med dagsböter (jfr rättsfallet NJA 2012 s. 650, p. 9). M.B:s tidigare brottslighet ligger så långt tillbaka i tiden att den inte i sig utgör hinder mot detta. Vid påföljdsvalet beaktas också att M.B. meddelas näringsförbud. Påföljden bestäms mot denna bakgrund till villkorlig dom med dagsböter.

Näringsförbud

M.B. har bestritt yrkandet om näringsförbud. Åklagaren har som grund för yrkandet åberopat både 4 § lagen om näringsförbud (näringsförbud på grund av brott) och 5 § samma lag (näringsförbud i samband med konkurs). Enligt 4 § får näringsförbud meddelas den som har grovt åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamheten och därvid gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa, om ett sådant förbud är påkallat från allmän synpunkt. Enligt 5 § får näringsförbud meddelas den som har agerat grovt otillbörligt mot borgenärer eller på annat sätt har grovt åsidosatt sina skyldigheter i samband med att en näringsverksamhet försatts i konkurs, om ett sådant förbud är påkallat från allmän synpunkt.

Enligt 3 § andra stycket 3 lagen om näringsförbud ska bestämmelserna om näringsförbud i 4 och 5 §§ samma lag vara tillämpliga på styrelseledamot i ett aktiebolag. Bestämmelserna är alltså tillämpliga på M.B. Vid bedömningen av om han grovt har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet ska vid bedömningen enligt 4 § hänsyn inte endast tas till brottsligheten utan även till åsidosättanden av annat slag (prop. 1985/86:126 s. 153 f.). Man får enligt samma förarbeten i princip ta hänsyn till varje slag av åsidosättande som vederbörande har gjort sig skyldig till som näringsidkare och man bör se särskilt allvarligt på systematiska åsidosättanden av åligganden. Tingsrätten anser att M.B:s affärsidé helt byggt på att skyldigheter som tillkommer styrelseledamot i aktiebolag åsidosätts och att han därför ska anses ha grovt åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamheten. Det brott han döms har ett inte alltför högt straffvärde men är av sådan karaktär att det inte kan som ringa. De omständigheter som angetts i det föregående innebär vidare att han grovt åsidosatt sina skyldigheter i samband med att näringsverksamheterna försatts i konkurs.

Vid bedömningen av om ett näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt ska beaktas bl.a. om åsidosättandet varit systematiskt. Av förarbetena till bestämmelsen (a. prop. s. 154) framgår att omfattningen av oegentligheterna är av största betydelse liksom hur allvarliga dessa är. Det anges vidare att avsikten med att ett förbud ska vara påkallat från allmän synpunkt är att betona de rättspolitiska syftena bakom regleringen samt att man med näringsförbud ska kunna förhindra en person från att fortsätta med näringsverksamhet i fall då detta skulle framstå som stötande med tanke på de oegentligheter som vederbörande har gjort sig skyldig till. Även vid denna bedömning ska alla slags åsidosättanden som näringsidkaren gjort sig skyldig till i denna egenskap beaktas. Tingsrätten anser att M.B:s affärsidé och näringsverksamhet helt saknat seriösa inslag samt har gått ut på att systematiskt bryta mot 8 kap. 12 § aktiebolagslagen. Ett näringsförbud är därför påkallat av allmän synpunkt.

Förutsättningarna för näringsförbud är därmed uppfyllda enligt både 4 § och 5 § lagen om näringsförbud. Tiden för näringsförbud bör begränsas till fem år (jfr rättsfallet NJA 2003 s. 586). Det är uppenbart att det finns grund för näringsförbud varför beslutet ska gälla genast.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde M.B. för brott mot 8 kap. 12 § och 30 kap. 1 § tredje stycket andra meningenaktiebolagslagen i ett fall till villkorlig dom och 40 dagsböter å 50 kr samt meddelade honom näringsförbud för en tid av fem år att gälla omedelbart från dagen för tingsrättens dom. Tingsrätten ogillade åtalet i övriga punkter.

Såväl åklagaren som M.B. överklagade tingsrättens dom.

Åklagaren yrkade att hovrätten skulle helt bifalla åtalet, bestämma påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst och under alla förhållanden bestämma tiden för näringsförbud till sju år.

M.B. yrkade att hovrätten skulle helt ogilla åtalet och yrkandet om näringsförbud, i andra hand bestämma påföljden till dagsböter och sätta ned tiden för näringsförbud till tre år.