NJA 2012 s. 650
Narkotikabrott (mefedron). Gränsdragningen mellan brott av normalgraden och brott som är att anse som ringa. Även fråga om påföljdsval.
Stockholms tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Stockholms tingsrätt åtal mot bl.a. R.S.F., L.G., J.A., F.N. och P.H. med följande gärningspåståenden.
Tingsrättens domsbilaga 1:
1. Grov narkotikasmuggling, R.S.F.
R.S.F. har under senare delen av december 2009 - andra veckan i januari 2010 i Stockholm uppsåtligen och olovligen gemensamt och i samråd med andra personer - sannolikt via Toftanäs i Skåne - till riket insmugglat cirka 100 gram mefedron, som är narkotika. Införselförbud har förelegat. Smugglingen har skett genom att mefedronet - som skickats i en eller två paketförsändelser - underlåtits anges till tullbehandling alt. oriktig uppgift om mefedronet lämnats vid tullbehandling, varigenom fara uppkommit att varorna införts i strid med införselförbud.
Genom R.S.F:s åtgärder har M. och dennes adress i Handen angivits som mottagare av en eller två paketförsändelser med sammanlagt cirka 100 gram mefedron.
Gärningen är att anse som grov då den avsett en särskilt stor mängd farlig narkotika.
2. Grovt narkotikabrott, R.S.F., L.G.
R.S.F. och M. har vid nedan angivna tillfällen i Stockholm gemensamt och i samråd uppsåtligen och olovligen hanterat narkotika enligt följande:
A) Omkring den 10-15 januari 2010 överlåtit sammanlagt cirka 100 gram mefedron till L.G. för 12 000 SEK. Kort före överlåtelsen har R.S.F. givit L.G. ett varuprov om cirka 0,10 gram mefedron.
B) Omkring den 20-22 januari 2010 överlåtit sammanlagt cirka 200 gram mefedron till L.G. för 20 000 SEK.
L.G. har vid angivna tillfällen i Stockholm uppsåtligen och olovligen i huvudsakligt överlåtelsesyfte förvärvat angiven narkotika enligt följande:
A) Omkring den 10-15 januari 2010 cirka 100 gram mefedron, L.G. har omkring den 9 januari 2010 i Stockholm innehaft varuprovet om cirka 0,10 gram,
B) Omkring den 20-22 januari 2010 cirka 200 gram mefedron.
L.G. har efter förvärven under A och B uppsåtligen och olovligen själv eller tillsammans och i samråd med annan förvarat narkotikan i Storstockholm. Narkotikan har inte huvudsakligen varit avsedd för L.G:s eget bruk.
Den angivna överlåtelsen har föregåtts av förhandlingar via mail mellan theguywiththesmile@hushmail.com (R.S.F.) och advisor@hush.com (L.G.) om olika mängder av mefedron såsom 1 hg och 2 hg mefedron och priser på angivna mängder mefedron, om upplägg ang. leverans/betalning av narkotikan och om varuprov på mefedron. Förfarandet har varit ägnat att främja narkotikahandel.
Gärningarna är att anse som grova då de utgjort led i verksamhet som varit förslagen, bedrivits i större omfattning samt avsett ett särskilt stort parti farlig narkotika.
3. Grovt narkotikabrott, L.G.
L.G. har den 9 januari 2010 i mail från advisor@hush.com förmedlat en kontakt - fwo@hush.com - som varit intresserad att köpa hektoposter mefedron - till R.S.F. som säljare av nämnda narkotika via theguywiththesmile@hushmail.com. Förfarandet har varit ägnat att främja narkotikahandel.
Gärningen är att anse som grov då den utgjort led i verksamhet som bedrivits i större omfattning samt avsett en särskilt stor mängd farlig narkotika.
4. Grovt narkotikabrott, R.S.F.
R.S.F. har den 9 januari 2010 i mail från theguywiththesmile@hushmail.com bjudit ut mefedron till försäljning i poster om hekton och kilon till personen bakom fwo@hush.com. Förfarandet har varit ägnat att främja narkotikahandel.
Gärningen är att anse som grov då den utgjort led i verksamhet som bedrivits i större omfattning samt avsett en särskilt stor mängd farlig narkotika.
5. Grovt narkotikabrott, L.G.
L.G. har i Stockholm under tiden första delen-12 januari 2010 - som led i fortgående överlåtelse av mefedron - i mail från mrgoofy@hushmail.com bjudit ut mefedron till försäljning till personen bakom hydrochloride@hushmail.com. Förfarandet har varit ägnat att främja narkotikahandel.
Gärningen är att anse som grov då den utgjort led i verksamhet som bedrivits i större omfattning samt avsett en farlig narkotika.
6. Narkotikasmuggling och smuggling, L.G.
L.G. har i Stockholm under första delen av augusti 2009 gemensamt och i samråd med annan person uppsåtligen och olovligen till riket insmugglat med införselförbud belagda cirka 10 gram mefedron, som är narkotika, och cirka 10 gram methylon, som är hälsofarlig vara. Smugglingen har skett genom att angivna varor underlåtits anmälas till tullbehandling alt. oriktig uppgift om varorna lämnats vid tullbehandling, varigenom fara uppkommit att varorna införts i strid med införselförbud.
7. Narkotikabrott, ringa, L.G.
L.G. har den 9 februari 2010 i Stockholm uppsåtligen och olovligen brukat mefedron, som är narkotika.
8. Grovt narkotikabrott, L.G., narkotikabrott, J.A.
L.G. har i Stockholm vid nedan angivna tillfällen uppsåtligen och olovligen till J.A. överlåtit narkotika i form av mefedron enligt följande:
1. omkring den (1 500 SEK/300 SEK), cirka 5 gram, 15 september 2009,
2. omkring den (1 500 SEK/300 SEK), cirka 5 gram, 28 september 2009,
3. vid två tillfällen (3 000 SEK/300 SEK), sammanlagt omkring den cirka 10 gram, 5 oktober 2009,
4. omkring den (1 570 SEK/300 SEK), cirka 5 gram, 19 oktober 2009,
5. omkring den (1 570 SEK/300 SEK), cirka 5 gram, 27 oktober 2009,
6. omkring den (1 570 SEK/300 SEK), cirka 5 gram, 3 november 2009,
7. omkring den (1 270 SEK/300 SEK), cirka 4 gram, 11 november 2009,
8. omkring den (1 570 SEK/300 SEK), cirka 5 gram, 20-24 november 2009,
9. omkring den (900 SEK/300 SEK), cirka 3 gram, 30 november 2009,
10. omkring den 10 och (3 840 SEK/300 SEK), sammanlagt 16 december 2009 cirka 12 gram,
11. omkring den (1 570 SEK/300 SEK), cirka 5 gram, 5 januari 2010
12. omkring den (970 SEK/300 SEK), cirka 3 gram, 18 januari 2010,
13. omkring den (1 270 SEK/300 SEK), cirka 4 gram, 26-28 januari 2010,
14. omkring den (670 SEK/300 SEK), cirka 2 gram. 29 januari 2010,
J.A. har vid tillfällena 1-14 i Uddevalla uppsåtligen och olovligen innehaft angivna mängder mefedron.
L.G:s gärningar är att bedöma som grova då de varit förslagna och utgjort led i verksamhet som bedrivits i större omfattning med en farlig narkotika.
9. Grovt narkotikabrott, L.G., narkotikabrott, F.N.
L.G. har i Stockholm vid nedan angivna tillfällen uppsåtligen och olovligen till F.N. överlåtit narkotika i form av mefedron enligt följande:
1. omkring den (4 500 SEK/300 SEK), cirka 15 gram, 29 september 2009,
2. omkring den (1 200 SEK/300 SEK), cirka 4 gram, 15 oktober 2009,
3. omkring den (3 170 SEK/300 SEK), cirka 10 gram, 28 oktober 2009,
4. omkring den (1 500 SEK/300 SEK), cirka 5 gram, 5 november 2009,
5. omkring den (3 070 SEK/300 SEK), cirka 10 gram, 25 november 2009,
6. omkring den (3 000 SEK/300 SEK), cirka 10 gram, 5 januari 2010,
7. omkring den (1 500 SEK/300 SEK), cirka 5 gram, 12 januari 2010,
8. omkring den (2 470 SEK/300 SEK), cirka 8 gram. 26 januari 2010,
F.N. har vid tillfällena 1-8 i Oskarshamn uppsåtligen och olovligen innehaft angivna mängder mefedron.
L.G:s gärningar är att bedöma som grova då de varit förslagna och utgjort led i verksamhet som bedrivits i större omfattning med en farlig narkotika.
10. Grovt narkotikabrott, L.G., narkotikabrott, P.H.
L.G. har i Stockholm vid nedan angivna tillfällen uppsåtligen och olovligen till P.H. överlåtit narkotika i form av mefedron enligt följande:
1. omkring den (600 SEK/300 SEK), cirka 2 gram, 6 oktober 2009,
2. omkring den (600 SEK/300 SEK), cirka 2 gram, 15 oktober 2009,
3. omkring den (900 SEK/300 SEK), cirka 3 gram, 26 oktober 2009,
4. omkring den (1 870 SEK/300 SEK), cirka 6 gram, 10 november 2009,
5. omkring den (1 570 SEK/300 SEK), cirka 5 gram, 24 november 2009,
6. omkring den (300 SEK/300 SEK), cirka 1 gram, 27 november 2009,
7. omkring den (4 570 SEK/300 SEK), cirka 15 gram, 17 december 2009,
8. omkring den (600 SEK/300 SEK), cirka 2 gram, 25 januari 2010,
9. omkring den (600 SEK/300 SEK), cirka 2 gram. 29 januari 2010,
P.H. har vid tillfällena 1-9 i Uddevalla uppsåtligen och olovligen innehaft angivna mängder mefedron.
L.G:s gärningar är att bedöma som grova då de varit förslagna och utgjort led i verksamhet som bedrivits i större omfattning med en farlig narkotika.
11. Narkotikabrott, ringa, P.H.
P.H. har den 10 maj 2010 i sin bostad i Uddevalla uppsåtligen och olovligen innehaft som narkotika klassade 20 st. tramadol.
12. Grovt narkotikabrott, L.G.
L.G. har under tiden 5-7 januari 2010 i anslutning till Medborgarplatsen i Stockholm uppsåtligen och olovligen till P.E. överlåtit cirka 5 gram mefedron, som är narkotika.
L.G:s gärning är att bedöma som grov då den varit förslagen och utgjort led i verksamhet som bedrivits i större omfattning med en farlig narkotika.
- - -.
14. Grovt narkotikabrott, L.G.
L.G. har omkring den 1 februari 2010 i Stockholm uppsåtligen och olovligen till F.H. överlåtit cirka 2 gram mefedron, som är narkotika.
L.G:s gärning är att bedöma som grov då den varit förslagen och utgjort led i verksamhet som bedrivits vanemässigt och i större omfattning med en farlig narkotika.
- - -.
17. Dopningsbrott, ringa, R.S.F.
R.S.F. har den 29 juni 2010 i sin bostad i Bagarmossen uppsåtligen och olovligen innehaft 16 kapslar tamoxifen, som är dopningsmedel.
- - -.
Tingsrättens domsbilaga 2:
1. Grovt narkotikabrott, L.G.
L.G. har i Stockholm den 11 december 2009, som led i fortgående överlåtelser av mefedron, i mail från advisor@hush.com bjudit ut mefedron till försäljning till en okänd person. Förfarandet har varit ägnat att främja narkotikahandel.
Gärningen är att anse som grov då den utgjort led i verksamhet som bedrivits i större omfattning samt avsett en farlig narkotika.
2. Narkotikabrott, ringa, F.N.
F.N. har någon gång vid månadsskiftet maj/juni 2010 i Småland uppsåtligen och olovligen brukat cannabis, som är narkotika.
Tingsrätten (ordförande rådmannen Axel Taliercio) anförde i dom den 24 augusti 2010 följande.
Domskäl
Skuldfrågan
- - -.
Åtalspunkt 1 och 2 i bilaga 1
R.S.F. har såvitt avser gärningen rubricerad som grov narkotikasmuggling vitsordat de faktiska omständigheterna men gjort gällande att åtalet i denna del ska avvisas på grund av regeln om litis pendens då smugglingen vid tillämpning av 45 kap. 1 § tredje stycket RB är att anse som samma gärning som den som prövats i Stockholms tingsrätts ännu ej lagakraftvunna dom av den 8 april 2010. I andra hand har han bestritt ansvar för gärningen under åberopande av att han utsatts för sådan brottsprovokation att åtalet i angiven del ska ogillas. När det gäller gärningen under åtalspunkten 2 har R.S.F. bestritt ansvar för brott under påstående att han inte överlåtit mefedron utan butylon till L.G. Han har erkänt att han överlåtit ett varuprov om ca 0,10 gram till L.G. - - -.
L.G. har förnekat gärningen. Han har medgett att två betalningar avseende 8 000 kr respektive 7 000 kr har gjorts från hans konto. Pengarna har emellertid inte avsett vederlag för narkotika och han har inte heller känt till att det varit fråga om M:s konto som pengarna satts in på.
Åklagaren har till utveckling av talan i denna del i huvudsak anfört följande.
Den i målet aktuella drogen mefedron säljs främst genom internet och har därför fått stor spridning bland ungdomar. Drogen säljs antingen i form av ett finkornigt pulver eller i kristalliserad form. Eftersom mefedron kan lukta illa har drogen fått smeknamn som ”räka” eller ”krabba” En missbrukardos uppgår till ca 75 milligram och ett gram räcker alltså till ca 13 doser.
Länskriminalens ungdomsrotel fick under hösten 2009 del av underrättelseinformation som indikerade att personen bakom mejladressen hopeisdead@hushmail.com, R.S.F., sålde mefedron. För att undersöka om så var fallet beslöt man att skicka ett neutralt mejl till angiven adress för att se vilken reaktionen skulle bli. För ändamålet skapade polisen den 14 december 2009 kl. 14.51 ett konto på Hushmail: rcmoppe@hush.ai. Alldeles därefter, kl. 14.54, sändes ett mejl till R.S.F. (hopeisdead@hushmail.com) med texten ”Tjena. Har du prislista? Mvh”. Den 16 december 2009 svarade R.S.F. ”Ger bara ut hg:n i dagsläget. 12k för 99,4 % rent ’fluff’-meph. Kommer att få inom två veckor. Kan skicka sample då om det så önskas. MVH /John”.
Polisen svarade den 17 december bl.a. att det lät som bra service och uppmanade R.S.F. att skicka ett meddelande när han mådde bra igen samt frågade hur han ville ha betalt.
R.S.F. skickade samma dag ett svar där han uppgav att han skulle lämna ett kontonr ”när det väl är dags” samt frågade ”Är du endast intresserad av mindre mängder eller hg?”
Dagen efter svarade polisen att ”efter ett sample är det rimligt med ett hg”.
Den 25 december sände R.S.F. ett mejl där han bl.a. angav att leveransen skulle komma i början av nästa vecka, förhoppningsvis på onsdagen, och priset skulle ligga på ”12k” för ett hg och att han kunde skicka en ”sample” på posten.
Kammaråklagaren G.F. beslutade den 4 januari 2010 om provokation i form av beställning av ett varuprov via angiven mejladress av ca fem gram mefedron. Samma dag uppmanade polisen genom mejl R.S.F. att skicka ett varuprov.
I ett mejl den 6 januari förklarade R.S.F. bl.a. att han skulle försöka ordna samplen så fort som möjligt, att han endast var intresserad av att sälja större partier - hekton eller kilon - och att priset som sagts tidigare var ”12k” för ett hekto.
Efter att polisen i ett mejl den 7 januari efterhört priset för ett kilo svarade R.S.F. den 8 januari att, när det gällde kilopris, han hade tänkt sig runt ”7k/HG”.
I ett mejl samma dag frågade polisen R.S.F. om hans tillgång var säkrad eller om han var i uppstart och att de kanske kunde ses ”utan grejor för att kolla in varandra”. R.S.F. svarade den 8 januari att ”självklart ska vi ordna ett möte”. Den 10-18 januari ägde viss mejlväxling rum främst rörande ett genom postens distribution fördröjt varuprov som R.S.F. utfäst sig att skicka. På det kuvert som varuprovet sändes i och som sedermera kom fram till polisen hade som avsändare angivits ”I. ’J.’ P., Byälvsvägen 12, 128 48 Bagarmossen”. Efter undersökning av det frimärke som satt på brevet har Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) uttalat att resultatet av en DNA-undersökning starkt talar för att påvisat sekret kommer från R.S.F. Vidare uttalar SKL att en undersökning av handstilen på kuvertet talar för att skriften har utförts av R.S.F.
Polisen visade den 12 januari via mejl upp ett fotografi för R.S.F. som föreställde en tidning daterad samma dag och en sedelbunt uppgående till ca 5 000 euro.
Den 17 januari beslutade G.F. om fortsatt provokation i form av samtal och möten såväl på internet som i verkligheten. Vidare tilläts köp av mefedron - dock högst 50-100 gram - samt anbud om köp av högst ett kg mefedron.
Efter viss ytterligare mejlväxling bestämdes ett möte att äga rum den 20 januari vid 17-tiden. Mötet äger rum mellan en polisman, som uppträdde under det fingerade namnet ”Jocke”, och R.S.F. på Café Ritazza i centralstationens vänthall. Vid mötet identifierade sig R.S.F. och överlämnade en mindre påse med 0,19 gram mefedron. Polismannen förklarade att han var intresserad av ett hg mefedron till att börja med. R.S.F. uppgav att han hade tillgång till detta och att priset var 12 000 kr. R.S.F. föreslog att mefedronet skulle lämnas i ett skåp på ett gym, Fitness 24 Seven i Hammarbyhöjden, och att ”Jocke” skulle lämna pengarna i ett annat skåp på stället.
Efter mötet ägde sms-kontakt rum mellan R.S.F. och ”Jocke”. R.S.F. var angelägen om att genomföra affären omgående. De kom överens om att genomföra affären dagen därpå mellan kl. 17.00 och 19.00.
Runt kl. 18.00 den 21 januari genomfördes affären på gymmet genom att R.S.F. överlämnade en nyckel till ett skåp som innehöll ca ett hg mefedron varefter polismannen överlämnade 12 000 kr till R.S.F.
Efter viss ytterligare mejlväxling och e-postkommunikation mellan R.S.F. och ”Jocke” kom dessa överens om överlåtelse av ytterligare ett hg mefedron och ett liknande tillvägagångssätt, denna gång dock på Friskis & Svettis i Farsta.
Den 25 januari omkring kl. 17.00 träffades de båda utanför gymmet. R.S.F. överlämnade en nyckel till ett skåp som visade sig innehålla ca 1 hg mefedron. Strax därefter greps R.S.F.
Vid en husrannsakan hos R.S.F. beslagtogs två datorer. Vidare påträffades 900 stycken s.k. redlinepåsar. Vid en tömning av R.S.F:s mobiltelefon återfanns telefonnummer och adress till M. och L.G.
Vid en analys av R.S.F:s datorer har konstaterats att han använt sig även av mejladressen theguywiththesmile@hushmail.com och namnet J.R. Av mejlkonversation med en adress i Ukraina framgår att R.S.F. förvärvat 100 gram mefedron för 325 USD och att han angett att narkotikan skulle sändas till M. Av ett verifikat från Western Union framgår att beloppet betalades in och skickades till Ukraina den 26 december 2009. En undersökning av handstilen på verifikatet talar enligt SKL för att skriften har utförts av R.S.F.
Under den aktuella tiden använde L.G. mejladressen advisor@hush.com. Den 25 december 2009 skrev R.S.F. till L.G. att i början av nästa vecka skulle
”leveransen” komma och att han skulle komma att sänka priset till ”12k” eftersom de köpt in en större mängd och att han kunde skicka en sample per brev. L.G. svarade den 27 december att han var intresserad och att samplen kunde skickas till L.G. på Götgatan 92 B. Den 8 januari 2010 skrev R.S.F. att samplen hade postats samma dag. Vid en husrannsakan hos L.G. påträffades ett brev adresserat till L.G. ”Advisor” med ”J.R.” angiven som avsändare. Brevet är poststämplat den 8 januari. Enligt SKL talar en undersökning av handstilen på kuvertet för att skriften har utförts av R.S.F.
Den 13 januari 2010 lämnade ”R.E.” in ett rekommenderat brev på Hemköp i Farsta. Brevet, som vägde 208 gram, var adresserat till L.G. L.G. hämtade ut brevet den 15 januari på ICA Supermarket Ringen. Av kontoutdrag avseende L.G:s och M:s respektive konto på Nordea framgår att L.G. den 15 januari förde över 8 000 kr till M:s konto avseende ”Blocket 900131-3312” och att sistnämnda person hämtade ut pengarna den 19 januari.
”R.E.” lämnade den 21 januari in ett rekommenderat brev på Hemköp i Farsta adresserat till L.G. Brevet vägde 299 gram. Den 22 januari hämtade L.G. ut brevet på ICA Supermarket Ringen. L.G. förde den 20 januari över 7 000 kr på M:s ovan angivna konto. Transaktionen angavs avse ”MCARBETE”. M. hämtade ut pengarna samma dag.
Den 18 januari ägde mejlkonversation rum mellan R.S.F. och L.G. angående 8 000 kr som L.G. skulle ha fört över på ett konto tillhörigt en vän till R.S.F. R.S.F. skrev till L.G. den 20 januari bl.a. ”Kul att höra att folket diggar varorna. Det finns nog inge bättre kvalité där ute vad jag vet”. I ett mejl samma dag beställde L.G. ”2 hg=20k” från R.S.F. Han angav vidare att vid eventuella frågor om något skulle hända ”så har någon gjort ett privat jobb åt mig och renoverat min motorcykel som har skurit ihop i motorn. Jag har fått det här kontonumret av honom och betalat för jobbet, i tre poster eftersom delar skulle beställas och jag betalade sista gången när det var klart.” Han angav vidare att mottagaren av kontot givetvis skulle ha samma förklaring ”vilket gör att pengarna är säkrade även om nåt inträffar”. L.G. föreslog vidare som alternativ att han skulle betala 7 000 kr till angivet konto, att R.S.F. härefter i rekommenderad försändelse skulle skicka 1 hg och mejla honom kolli-ID, varefter L.G. hämtade försändelsen och betalade 7 000 kr om allt var OK. Härefter skulle R.S.F. skicka ytterligare 1 hg på samma sätt och L.G. slutbetala 6 000 kr till angivet konto. R.S.F. svarade samma dag att han gillade alternativet och att L.G. kunde betala till det konto de använde sist på Nordea så fort som möjligt och att han skulle ringa och ordna leveransen omedelbart. I mejl samma dag bekräftade L.G. att en första delbetalning nu var genomförd. Den 22 januari tillskrev R.S.F. L.G. och berättade att polisen hade ringt hans ”polares brorsa” och frågat om pengarna på hans konto. I stället för L.G:s förslag om att de skulle säga att det var fråga om delbetalningar för motorcykelreparationer förslog R.S.F. att det lät bättre ”om ni säger att du betalade honom för ett flertal lektioner i brottning under hösten”, då vännen har stor erfarenhet av brottning. Senare samma dag berättade L.G. att han såg att han hade ett paket att hämta och förmodade att det var 2 hg i det och därmed skulle komma att betala 13 000 kr till under eftermiddagen. Han skrev vidare att han ansåg att återstående 13 000 kr borde betalas kontant eller via ett annat konto eftersom det inte framstod som trovärdigt med brottningslektioner för ytterligare 13 000 kr. Vid fortsatt mejlväxling samma dag framgår att R.S.F. och L.G. stämt träff i anslutning till L.G:s bostad.
De tilltalade har berättat följande.
R.S.F. Den 14 december 2009 kontaktade en polisman honom och sa sig vara intresserad av stora mängder mefedron. Han kontaktade en ”kran” i Stockholm han kände sedan tidigare och frågade om hjälp med detta och fick av denne en e-postadress till en annan ”kran” i Ukraina. Han kontaktade den killen och fick prisuppgift på 100 gram mefedron. Han skickade pengar, 325 USD som han hade sparat ihop, via Western Union och någon vecka senare kom paketet med mefedron till M. Eftersom han inte ville verka fattig skrev han till ”kranen” i Ukraina att han skulle betala återstående kostnad (25 USD) och lite extra ”when I will order the bigger quantity”. De hade således ingen etablerad relation.
I samma veva kontaktade en kille honom via Hushmail och var intresserad av hektoposter. Killen visade sig senare vara L.G. Han hade dock inte råd att beställa mer mefedron. Han kontaktade då ”kranen” i Stockholm och frågade om det fanns något annat än mefedron att sälja. Kranen presenterade då något som hette butylon. Han köpte ett smakprov och blev positivt överraskad över den goda kvaliteten. Han bestämde sig därför för att sälja butylon i stället för mefedron utan att avslöja det för L.G. Han var ganska säker på att L.G. inte skulle märka någon skillnad. Han skickade ett varuprov med mefedron till L.G. den 8 januari 2009. Samma dag skickade han även ett varuprov till polisen.
Efter fortsatta diskussioner med L.G. träffades de den 12 januari på ett fik i Skanstull och därefter hemma hos L.G. De presenterade sig för varandra med sina rätta namn. De beslöt sig för att göra en affär så fort som möjligt på 100 gram. L.G. fick betala 12 000 kr. L.G. gav honom på en gång 4 000 kr kontant till att börja med. Sedan R.S.F. skickat varorna skulle L.G. betala resterande belopp. Han köpte ett hekto butylon från ”kranen” för 5 000 kr och skickade det till L.G. L.G. märkte ingen skillnad på preparaten och frågade efter mer. När L.G. beställde två hekton tänkte han att han skulle fortsätta att blåsa denne. De kom överens om att L.G. skulle betala 20 000 kr för varorna med en första delbetalning om 7 000 kr som gick till ”kranen”. När han fått paketet med varorna skickade han över detta till L.G. Resterande 13 000 kr fick han utanför L.G:s lägenhetsdörr. Han bad återigen M. att ta emot pengarna för att han själv inte skulle dra till sig uppmärksamhet.
Samtidigt fortsatte han att hålla kontakten med polisen och det bestämdes att ett möte skulle äga rum den 20 januari på centralstationen. Han fick intrycket av att polisen - som pratade om affärer om 500 gram - var en seriös köpare. I enlighet med vad som överenskommits lade han 100 gram mefedron i ett skåp på gymmet i Hammarbyhöjden. Mefedronet bestod av det parti han hade beställt från Ukraina. Härefter mejlade polisen om att denne ville ha mer. Han lyckades få tag på ytterligare 100 gram från sin kran som han lade i ett skåp på Friskis & Svettis i Farsta. Han överlämnade nyckeln till skåpet till polismannen som kom tillbaka och sa att det var bra grejor. När han skulle gå till skåpet och hämta pengarna för varorna greps han.
- - -.
Kontot hopeisdead@hushmail.com skapade han i början av 2009. Till en början sålde han kalsonger genom kontot och så småningom lite mefedron.
Åklagarens påstående om att det första mejlet från polisen löd ”Tjena, har du någon prislista?” stämmer inte. Utan det första mejlet löd ”Shoo, har du meth?”. Först efter att han svarat att han skulle se om han kunde fixa det efterfrågade polisen en prislista. Efter att han hört med en ”kran” han kände skrev han att han skulle ”få in inom två veckor”. Att han i mejl skrev texter med innebörd av att han endast sålde större partier berodde på att han ville verka seriös.
Han hade tidigare aldrig sålt narkotika men såg möjligheten att tjäna pengar.
Att han i mejl till L.G. den 25 december 2009 skrev att han skulle sänka priset till 12 000 kr per hekto eftersom de hade köpt in en större mängd, var bara skitsnack. Han hade först kommit överens med L.G. att denne skulle betala 14 000 kr per hekto.
När polisen hade kontaktat M. och frågat vad pengarna som kom in på dennes konto kom ifrån slutade han att använda M. De följde därför inte den uppgjorda planen utan han skickade hela partiet om två hekton och L.G. betalade resterande belopp kontant.
Att han inte berättat under förundersökningen om hur det hade gått till beror på att han inte litar på polisen.
L.G. Det är riktigt att han handlat från R.S.F. på det sätt som åklagaren har gjort gällande. Det stämmer emellertid att som R.S.F. påstått det varit fråga om preparatet butylon som han handlat. Han kände hela tiden till det utan att berätta om detta för R.S.F. Att han tidigare förnekat all kontakt med R.S.F. och sagt att de pengar han satte in på M:s konto rörde pokerspel beror på att han ville skydda R.S.F. och de personer som han sålt butylonet vidare till. Skälet till detta är att det ändå rör sig om hantering av - om än lagliga - droger.
Han skickade ett mejl med förfrågan till R.S.F. om vad denne hade och vad det var för kvalitet efter ett inlägg på forumet Flashback. Han uppfattade det som att R.S.F. bjöd ut mefedron till försäljning. Den mejltrafik som åklagaren gjort gällande förekommit mellan honom och R.S.F. är riktig. Det varuprov som R.S.F. skickade uppfattade han som att det bestod av mefedron. Han gjorde sedan en beställning av 100 gram mefedron den 14/15 januari och 200 gram mefedron den 20 januari 2010.
Vid den första beställningen träffades de utanför hans bostad. Han överlämnade i samband härmed 4 000 kr kontant till R.S.F. Senare satte han in 8 000 kr på det av R.S.F. anvisade kontot. Han fick ett paket som han hämtade ut. Han testade det han fick och lade undan lite grann för egen del. Han uppfattade det som att han fick butylon. Han blev inte arg utan tyckte att han fick det för ett bra pris. Mefedron och butylon är väldigt lika substanser.
Han har själv använt mefedron 10-15 gånger.
Kontot ”Advisor” har han delat med tre andra personer.
- - -.
Tingsrättens bedömning
- - -.
Frågan om litis pendens
Tingsrätten har i domen av den 8 april 2010 prövat åklagarens påståenden om att R.S.F. i olika avseenden brutit mot narkotikastrafflagen, bl.a. i det att han till polisen skulle ha dels den 21 januari 2010 överlåtit 97 gram mefedron på Fitness 24/Seven, dels den 25 januari 2010 på Friskis & Svettis i Farsta försökt att överlåta 93,4 gram mefedron. Domen är överklagad till Svea hovrätt.
Enligt 45 kap. 1 § tredje stycket RB får nytt åtal inte väckas mot den tilltalade för gärning för vilken han eller hon redan står under åtal. Frågan är alltså om det föreligger gärningsidentitet mellan R.S.F:s påstådda handlande enligt de båda åtalen.
Det nya åtalet avser smuggling av narkotika. Det är fråga om en befattning av ett annat slag än de olika förfaranden med narkotika som straffbeläggs i narkotikastrafflagen. Även om det skulle vara fråga om delar av samma partier narkotika i de båda åtalen finner tingsrätten mot angiven bakgrund att smugglingen inte kan anses ha ingått som ett led i de av tingsrätten den 8 april 2010 prövade gärningarna.
Eftersom gärningsidentitet således inte föreligger mellan de båda åtalen ska åtalet avseende grov narkotikasmuggling tillåtas. Tingsrätten ogillar därför den av R.S.F. framförda invändningen om rättegångshinder.
Har R.S.F. insmugglat ca 100 gram mefedron?
R.S.F. har medgett att han smugglat in den aktuella mängden mefedron. Åklagarens gärningspåstående i denna del bekräftas även bl.a. av mejlkorrespondens, verifikat från Western Union och uppgifterna från M. om att han tagit emot ett paket för R.S.F:s räkning. Det är mot angiven bakgrund utrett att R.S.F. har smugglat in påstådd mängd mefedron.
Har R.S.F. blivit utsatt för en ”otillåten” brottsprovokation?
R.S.F. har gjort gällande att den insmugglade narkotikan utgjort det mefedron som han kom att överlåta till polisen den 21 januari 2010. Tingsrätten har i sin dom av den 8 april 2010 funnit utrett att R.S.F. bl.a. den 21 januari 2010 överlåtit 97 gram mefedron samt att han den 25 januari samma år försökt överlåta 93,4 gram mefedron. Emellertid ansåg tingsrätten att R.S.F. blivit utsatt för en brottsprovokation och att utredningen inte gav stöd för att R.S.F. skulle ha gjort sig skyldig till något likartat brott provokationen förutan. Eftersom hans rätt till en rättvis rättegång därför måste anses ha blivit oåterkalleligen undergrävd lämnades åtalet i aktuell del utan bifall.
Utredningen i detta mål skiljer sig från den som låg till grund för nyssnämnda dom. Förevarande utredning utvisar nämligen att R.S.F. såväl före som vid tiden för överlåtelsen den 21 januari 2010 i stor omfattning befattat sig med narkotika. Således har tingsrätten som framgår nedan funnit att R.S.F. omkring den 10-15 januari och 20-22 januari 2010 överlåtit ca 300 gram mefedron till L.G. samt i mejl den 9 januari 2010 till annan bjudit ut mefedron i poster om hekton. Av mejlkorrespondens mellan R.S.F. och L.G. framgår att dessa diskuterat överlåtelse av mefedron i vart fall från den 25 december 2009. Genom åberopad mejlkonversation mellan R.S.F. och polisen samt förhören med polismännen H.E. och ”Johnny” får vidare anses utrett att R.S.F. varit pådrivande för att få till stånd överlåtelser av mefedron, att polisen agerat förhållandevis återhållsamt samt att kontakten mellan polisen och R.S.F. inleddes med att polisen i ett mejl frågat ”Har du prislista?”, varvid R.S.F. svarat att han endast sålde större partier till ett pris av 12 000 kr per hekto ”rent ’fluff’-meph”.
Enligt tingsrättens mening får utredningen i detta mål - även med högt ställda krav på densamma - anses utvisa att R.S.F. skulle ha gjort sig skyldig till något likartat brott provokationen förutan. Hans rätt till en rättvis rättegång kan därför inte anses ha blivit oåterkalleligen undergrävd.
Har R.S.F. överlåtit ca 300 gram mefedron till L.G. och har L.G. efter förvärven förvarat narkotikan m.m.?
Det är i målet ostridigt att R.S.F. och L.G. träffat överenskommelse om att R.S.F. skulle överlåta mefedron på av åklagaren påstått sätt. Detta vinner även stöd av utredningen i övrigt, framför allt den omfattande mejltrafiken mellan R.S.F. och L.G. R.S.F. och L.G. har emellertid invänt mot åklagarens gärningsbeskrivning i det att de gjort gällande att det inte varit mefedron som sedermera överlåtits utan det icke narkotikaklassade preparatet butylon. Enligt tingsrättens mening talar utredningen emellertid med överväldigande styrka för att preparatet i fråga varit mefedron.
Sålunda framstår R.S.F:s förklaring till att han bestämde sig för att sälja butylon till L.G. - att han inte hade råd att beställa mefedron - som egendomlig mot bakgrund av att han endast betalat 350 USD för partiet mefedron från Ukraina men gjort gällande att han fick ge 5 000 kr för motsvarande mängd butylon. Vidare måste R.S.F. ha insett att det inneburit en stor risk att överlåta ”fel” preparat till L.G. eftersom det genom den sistnämndes mejl och agerande på internet tydligt framgått att han hade stor kunskap om den typ av narkotika varom är fråga och även i ett mejl till R.S.F. förklarat att han ”måste ha en fysisk person att banka skiten ur om inga varor kommer”. Det bör även beaktas att R.S.F. som befunnits övertygad om att ha överlåtit ca 200 gram mefedron till polisen uppenbarligen inte varit främmande för att överlåta stora mängder mefedron. Slutligen måste L.G:s uppgift om att han känt till att R.S.F. lurat honom genom att översända ett annat preparat än det som han beställt och att han inte påtalat detta för R.S.F. betraktas som i sig så häpnadsväckande att den inte förtjänar tilltro.
Sammantaget är det ställt utom rimligt tvivel att R.S.F. överlåtit och L.G. förvärvat och förvarat mefedron på sätt som åklagaren påstått. Åtalet i dessa delar är styrkt och att bedöma som åklagaren har gjort.
Vad åklagaren gjort gällande om att överlåtelserna har föregåtts av förhandlingar via mejl får emellertid anses utgöra en del av respektive överlåtelse och förvärv.
- - -.
Åtalspunkt 3 och 4 i bilaga 1
L.G. har förnekat gärningen. Han har berättat att han hade chattdialoger med personen bakom mejladressen fwo@hush.com om sajter där man blir lurad vid försäljning av preparat. Personen i fråga påstod att han kunde tänka sig att köpa mefedron.
R.S.F. har förnekat gärningen. Han har uppgett att skälet till att
han skickade mejlen med erbjudande om att sälja mefedron till fwo@hush.com var att han tänkte att han kunde blåsa ytterligare en lättlurad person.
Tingsrättens bedömning
Den 9 januari tillskrev L.G. R.S.F. och uppgav att en kollega/konkurrent till honom eventuellt var intresserad av hekton och uppmanade R.S.F. att skicka ett mejl till personen i fråga på adressen fwo@hush.com. Han förklarade vidare att han såg fram emot samplet och att de om han var nöjd med kvaliteten nog kunde ”göra business på första hegget till veckan”. Samma dag skickade R.S.F. ett mejl till fwo@hush.com där han bl.a. angav att han fick ett mejl från ’Advisor’ gällande hans intresse för köp av mefedron och förklarade att han inledningsvis endast var intresserad av att sälja större partier, ”HG eller KG”, samt att priset var ”12k” för ett hekto. Fwo@hush.com svarade den 14 januari och förklarade att han var intresserad och undrade bl.a. över kilopriset och om ett möte var möjligt. R.S.F. svarade att priset var ”45k” för 500 gram och ”70k” för ett kilo och att de kunde mötas i Stockholm helst på dagtid och på någon allmän plats.
Genom den återgivna mejlkonversationen är på sätt åklagaren påstått utrett dels att L.G. förmedlat en kontakt som varit intresserad av att köpa hektoposter mefedron till R.S.F. som säljare av narkotikan, dels att R.S.F. bjudit ut mefedron till försäljning i poster om hekton. Sistnämndes invändning om att han avsett att lura den tilltänkte köparen förtjänar inte tilltro. Förfarandena har varit ägnade att främja narkotikahandel.
Sammanfattningsvis är åtalet i dessa delar styrkt. Gärningarna är att bedöma som åklagaren gjort.
Åtalspunkt 5 i bilaga 1 och åtalspunkt 1 i bilaga 2
L.G. har förnekat gärningarna - - -.
L.G. har berättat följande. Han har sålt metedron och butylon. Han har sålt metedron som ”meph”. Kunderna har trott att det rört sig om mefedron. Meph är i och för sig en förkortning för mefedron. Kinafluff är en annan benämning för mefedron. ”Hydro” är en tjej som han haft kontakt med sedan hösten 2008. Hon har handlat från honom senast under våren 2009. Då handlade hon mefedron. Att ”gröna” någon betyder att man lämnar en referens. Tanken var att ”nicken” Advisor skulle grönas för ”mezzao”. Kritvitt fluff är mefedron. Han har dock avsett att sälja butylon. Han känner inte till att butylon skulle finnas i kristalliserad form.
Hemsidan Scamdust upplyser om sådana som inte levererar preparat enligt överenskommelse. De som levererar verkningslösa piller eller pulver hängs ut på Flashback. Folk kan inte skilja på mefedron och butylon. Han säger till folk att det är mefedron han säljer eftersom butylon inte är helt lätt att sälja.
Han delar mejlkonto och ”nicken” Advisor med andra människor, vilka säljer mefedron.
SP var ett diskussionsforum, ungefär som Flashback. Där diskuterades alla typer av droger och drogtillbehör.
Tingsrättens bedömning
Den 11 december 2009 sände L.G. från adressen advisor@hush.com ett mejl där han skrev bl.a. att han inte hade ett korn ”meph” kvar men att ett nytt parti var på väg in och att mottagaren (okänd person) kunde betala på en gång eller i efterhand. Mottagaren av mejlet lämnade ett svar med innebörd att han lika gärna kunde föra över pengarna på en gång men att L.G. kunde lämna tillbaka pengarna om det skulle bli problem med tullen.
Genom mejlet är visat att L.G. bjudit ut mefedron till försäljning till en okänd person. Av utredningen i målet framgår att det har varit fråga om en fortgående överlåtelse av mefedron och utgjort led i verksamhet som bedrivits i större omfattning samt avsett en farlig narkotika. Åtalet i denna del är styrkt. Eftersom det saknas uppgift om mängden utbjuden narkotika bör dock vid en sammanvägning av omständigheterna gärningen bedömas som narkotikabrott av normalgraden.
L.G. skrev i början av januari 2010 genom mejladressen mrgoofy@hushmail.com till den person som ligger bakom adressen hydrochloride@hushmail.com att han raggat upp en ny kund på Flashback och bad ”Hydro” att gå i god för L.G. på Flashback. Han skrev vidare att han fortfarande var ”PlusFifty” för de gamla pålitliga men ”Advisor” för alla nya. Därutöver angav L.G. att han funderade på att ta hem lite ”kristallmeph” också men att de flesta av hans kunder satte det vita fluffet långt före kristallerna och uppmanade ”Hydro” att återkomma och beställa lite ”fluff”. ”Hydro” svarade att denne tyckte att fluffet var överlägset i mephväg och att L.G. inte behövde beställa några kristaller för dennes del.
Av ovan återgivna mejl framgår att L.G. bjudit ut mefedron till försäljning till den person som ligger bakom adressen hydrochloride@hushmail.com. Av utredningen i målet framgår att det har varit fråga om en fortgående överlåtelse av mefedron och utgjort led i verksamhet som bedrivits i större omfattning samt avsett en farlig narkotika. Åtalet i denna del är styrkt. Eftersom det saknas uppgift om mängden utbjuden narkotika bör dock vid en sammanvägning av omständigheterna gärningen bedömas som narkotikabrott av normalgraden.
Åtalspunkt 6 och 7 i bilaga 1
L.G. har erkänt gärningarna.
Erkännandet gällande åtalspunkt 6 vinner stöd av mejltrafik där det framgår att advisor@hush.com beställt 10 gram mefedron och 10 gram metylon från disonline@hushmail.com samt kontoutdrag och bekräftelse på internetbetalning som utvisar att L.G. har inbetalat överenskommen köpeskilling till ett konto i Schweiz.
L.G:s erkännande såvitt avser åtalspunkt 7 vinner stöd av analysbesked.
Åtalet i dessa delar är styrkt. Gärningarna är att bedöma som åklagaren har gjort.
Åtalspunkt 8 och 9 i bilaga 1 och åtalspunkt 2 i bilaga 2
L.G. har förnekat gärningarna. Han har medgett att han sålt preparat i enlighet med åtalet men gjort gällande att det varit fråga om metedron och från och med mitten av november 2009 butylon.
J.A. har erkänt gärningen.
F.N. har erkänt gärningarna.
J.A. har uppgett följande. I början av 2009 hamnade han i dåligt umgänge och började intressera sig för droger - särskilt mefedron. Han gick in på sajten Flashback och etablerade mejlkontakt med en person som skrev mycket om ämnet. Personen, som han tror hette Mr Goofy, presenterade sig som ”plus fifty”. Denne använde sig även av mejladressen ”Advisor”. Han började handla mefedron från personen från och med början av 2009. Under våren 2009 greps han av polisen för narkotikabrott avseende amfetamin. Han slutade då med droger. I september 2009 gick en god vän till honom bort och han började fundera på att använda droger igen. Han tog då återigen mejlkontakt med ovannämnda person och började handla mefedron från denne. Han satte in pengar på personens konto och fick försändelser hemsända. Han tror att priset var 250 eller 300 kr per gram. Han brukade ta en första dos om 250 mg oralt. Sedan skulle man vänta 40 minuter och därefter snorta i sig 150 mg. Då fick man ut maximalt av sitt rus. Han har personligen varit uppe i doser om 500 mg gången. När polisen kom hem till honom i februari 2010 blev han rädd och lade helt av. Preparatet luktade olika från gång till gång. Rusen var emellertid likartade. Han är inte 100 procent säker på att det var mefedron han fick. L.G. uppmanade honom att säga att pengarna han skickade kom från pokerspel.
F.N. har uppgett följande. Han och några kompisar brukade mefedron innan det blev narkotikaklassat. Därefter ströps tillgången. Senare fick han kontakt med en person på en internetsajt med ”nicket Plus fifty”. Denne erbjöd sig att sälja mefedron till honom. Han och kompisarna - de var ofta fem stycken - började beställa av ”Plus fifty”. Denne berättade för honom att ”Plus fifty” och ”Advisor” var samma person. Några dagar efter beställningen kom preparatet i brevlådan. De gjorde sammanlagt åtta beställningar. Konsistens och färg kunde skilja sig åt vid de olika beställningarna. Ibland luktade preparatet jättemycket och ibland inget. Ibland var det fråga om kristaller och ibland ”fluff”. Preparatet hade dock ungefär samma effekt på hjärnan. De var nöjda med preparatet och förutsatte att det var mefedron. Han brukade snorta 75 mg i vardera näsborren. Så småningom brydde han sig inte om dosens storlek utan intog preparatet på måfå. Det kunde gå åt över ett gram under en helgkväll och en session kunde vara i åtta till tio timmar. L.G. hörde så småningom av sig och sa något om att denne var i klistret. L.G. skrev också något om att de skulle ange pokerspel som förklaring till betalningarna. När de delade upp narkotikan kan de ha använt vågen polisen fann hemma hos honom.
L.G. har uppgett följande. Åklagarens gärningsspåstående stämmer såvitt gäller tidpunkter och vikten på försändelser. Han har emellertid sålt metedron till slutet av november. Därefter har han sålt butylon. Han har köpt från olika personer i Sverige. En sådan hette RCKungen. Han har handlat totalt 300-400 gram och betalat det mesta från sitt vanliga bankkonto. Han tyckte inte att han blåste köparna när han sålt butylon trots att de beställt mefedron. Han ljög för polisen om transaktionerna i början. Hans köpare visste inte att han sålt lagliga produkter. Han sa därför att de skulle säga till polisen att betalningarna rörde pokerpengar. Han ljög för att skydda sina köpare. Kontot ”Advisor” är ett konto som han delar med tre andra. ”Mrgoofy” är hans eget konto. Det är samma pris och dosering på mefedron och butylon. Han har skrivit ”Tripprapport Mephedrone låg dos” (s. 56 och 57 i aktbil. 173). Detta skedde under hösten 2008. Handlingen rörande affärsupplägg på s. 20 i aktbil. 173 har han fått från en annan person.
Tingsrättens bedömning
På grund av F.N:s av övriga utredning bestyrkta erkännande ska åtalet avseende ringa narkotikabrott bifallas.
Vid en genomgång av L.G:s kontoutdrag finns en rad inbetalningar med referenstexter som indikerar betalningar för mefedron. Av kontoutdragen framgår att J.A. och F.N. har gjort 15 respektive åtta inbetalningar på kontot. Vidare finns motsvarande antal utdrag från posten som visar att L.G. har skickat paket till J.A. och F.N. samt att dessa har hämtat ut desamma. Det finns även viktangivelser på försändelserna. På en våg som återfanns hemma hos F.N. har SKL konstaterat spår av mefedron. Mot angiven bakgrund är det utrett att påstådda överlåtelser och innehav har skett på sätt som åklagaren har påstått.
L.G. har emellertid invänt att det i själva verket varit fråga om överlåtelse av butylon. Tingsrätten har ovan funnit att L.G. i januari 2010 förvärvat ca 300 gram mefedron i huvudsakligt överlåtelsesyfte. L.G. har vidare befunnits skyldig till insmuggling av ca 10 gram mefedron i augusti 2009. Till detta kommer att, om det varit fråga om överlåtelse av butylon, det stora hemlighetsmakeri och de säkerhetsarrangemang som gällt vid försäljningarna framstår som obefogade. Av mejlloggar återfunna i L.G:s dator kan dras slutsatsen att det förekommit en omfattande korrespondens som uppenbarligen rört försäljning av mefedron. Av den skriftliga bevisningen är också visat att kontot ”Advisor” varit aktivt på sajten Flashback rörande mefedronrelaterade frågor. L.G:s uppgift om att kontot Advisor, som en säkerhetsåtgärd, delades av ytterligare tre personer framstår som märklig eftersom samtliga personer som delar på kontot då kan dras in i varandras eventuella oegentligheter.
Sammantaget är omständigheterna sådana att det kan hållas för visst att L.G:s invändning utgör en efterhandskonstruktion och att det varit fråga om överlåtelse av mefedron. Åtalet i dessa delar är styrkt. Som framgår nedan bör gränsen för grovt narkotikabrott vid ett rent mängdresonemang uppgå till 15 gram. Med hänsyn till att mängden narkotika kan ha varit något lägre än den av åklagaren angivna bör emellertid samtliga gärningar bedömas som åklagaren har gjort.
Åtalspunkt 10 och 11 i bilaga 1
P.H. har förnekat gärningen under åtalspunkt 10 och erkänt gärningen under åtalspunkt 11.
L.G. har förnekat gärningen. Han har medgett att han sålt preparat i enlighet med åtalet men gjort gällande att det varit fråga om metedron och från och med mitten av november 2009 butylon.
P.H. har uppgett följande. I maj 2008 beställde han mefedron från internet. Drogen är ok men han tyckte att bieffekterna var större än de positiva effekterna.
Han blev under sommaren 2009 skyldig några personer pengar - 10 000 kr - efter pokerspel. Dessa personer överlät skulden till några andra personer som krävde att han som avbetalning av skulden skulle betala in pengar på ett konto. De blev mer och mer hotfulla och han fick betala in allt större summor. Han blev även tillsagd av personerna att hämta ut två försändelser. Det stämmer att han gjort de inbetalningar som åklagaren påstår att han har gjort.
Han har vid flera tillfällen beställt mefedron tillsammans med kompisar, men preparatet var då lagligt.
När han var runt 20 år kallade han sig för ”Darkblood” på nätet. Det namnet blev senare upptaget och därför svårt att använda.
Han har inte mejladressen exaptation@hushmail.com och har inte beställt mefedron av Mr Goofy den 24 januari 2010. Någon har använts sig av hans ”nick”. Det stämmer dock att han använder sig av adressen exaptation@msn.se sedan ca tio år.
Tingsrättens bedömning
Genom P.H:s av övriga utredning bestyrkta erkännande är åtalet avseende ringa narkotikabrott styrkt.
Vid en genomgång av L.G:s kontoutdrag finns en rad inbetalningar med referenstexter som indikerar betalningar för mefedron. Av kontoutdragen framgår att P.H. har gjort nio inbetalningar på kontot. Vidare finns ett antal utdrag från posten som visar att L.G. har skickat paket till P.H. samt att denne har hämtat ut desamma. Det finns även viktangivelser på försändelserna. På ett sugrör som återfanns hemma hos P.H. har SKL konstaterat spår av mefedron. Av mejltrafik mellan L.G. (mrgoofy@hushmail.com) och P.H. (exaptation@hushmail.com) får anses framgå att P.H. beställde 2 gram mefedron den 24 januari 2010 som han fick den 28 januari 2010. I mejlet kallar P.H. sig för ”Darkblood”. Av ett utdrag från ”Starzinger Club” följer vidare att P.H. är medlem i klubben med smeknamnet Darkblood. Av en beställningsbekräftelse daterad den 14 juni 2008 från sajten SerotononStorm avseende tio gram mefedron framgår att P.H. tidigare har brukat mefedron.
Utredningen visar således entydigt att överlåtelser och innehav har skett på sätt som åklagaren har påstått. P.H:s uppgifter om att han tvingats till handlingarna av några personer, vilka han inte vill namnge, på grund av en pokerskuld förtjänar inte tilltro. Av samma skäl som utvecklats i tingsrättens bedömning av skuldfrågan beträffande åtalspunkt 8 och 9 i bilaga 1 ovan, kan det hållas för visst att L.G:s invändning om att det inte varit fråga om överlåtelse av mefedron utgör en efterhandskonstruktion.
Åtalet i dessa delar är styrkt och att bedöma som åklagaren har gjort.
Åtalspunkt 12 - - - i bilaga 1
L.G. har förnekat gärningen och gjort gällande att det kan ha gått till som åklagaren påstått men att det då varit fråga om butylon.
- - -.
L.G. har uppgett att han inte minns tillfället i fråga men att han inte bestrider att överlåtelserna skett. Han har då överlämnat butylon under förespegling av att det var mefedron.
Tingsrättens bedömning
Genom de tilltalades uppgifter har åklagarens gärningspåstående bekräftats. Av samma skäl som utvecklats i tingsrättens bedömning av skuldfrågan beträffande åtalspunkt 8 och 9 i bilaga 1 ovan, kan det hållas för visst att L.G:s invändning om att det inte varit fråga om överlåtelse av mefedron utgör en efterhandskonstruktion.
Åtalet i dessa delar är styrkt och att bedöma som åklagaren gjort.
Åtalspunkt 14 - - - i bilaga 1
L.G. har förnekat gärningen. Han har medgett att han överlåtit två gram butylon.
- - -.
L.G. har förklarat att det inte är han som har skrivit inlägget på s. 245 i aktbil. 173 utan någon av de andra som delar på ”Advisorkontot”.
Tingsrättens bedömning
- - -.
- - - L.G. har beträffande gärningen under åtalspunkt 14 medgett att det gått till som åklagaren påstått med reservation för vad det varit fråga om för preparat. Gärningspåståendet vinner även stöd av mejlkorrespondens och ett kontoutdrag. Härmed får anses utrett att överlåtelse och innehav har skett i enlighet med vad åklagaren påstått.
Av samma skäl som utvecklats i tingsrättens bedömning av skuldfrågan beträffande åtalspunkt 8 och 9 i bilaga 1 ovan, kan det hållas för visst att L.G:s invändning om att det inte varit fråga om överlåtelse av mefedron utgör en efterhandskonstruktion.
Åtalet ska således bifallas även i denna del. Gärningen är att bedömas som åklagaren gjort.
- - -.
Åtalspunkt 17 i bilaga 1
R.S.F. har erkänt gärningen - - -.
Genom R.S.F:s av analysbesked bestyrkta erkännande är åtalet i denna del styrkt. Åtalet är att bedöma som åklagaren har gjort.
Påföljd
Professorn i biologisk beroendeforskning Fred Nyberg och fil. kand. Jonas Hartelius har förordnats som sakkunniga i målet. Båda har hörts särskilt angående farlighetsbedömningen av mefedron. De är eniga om att mefedron farlighetsmässigt är jämförbart med ecstasy och har angett att en missbruksdos (i betydelsen en rusframkallande dos för en icke tillvand person) kan uppskattas till 50 mg.
Även Svea hovrätt har i ett flertal domar ansett att mefedron i farlighetshänseende närmast bör jämställas med ecstacy. Hovrätten har i angivna domar även bedömt att en missbruksdos försiktigtvis får anses uppgå till 75 mg. Vid ett rent mängdresonemang uppgår då gränsen för grovt brott till 15 gram mefedron, motsvarande 200 missbruksdoser. Vad som har förekommit i detta mål ger inte tingsrätten anledning att frångå denna praxis.
Ingen av de tilltalade förekommer i belastningsregistret för brott som är av intresse för den brottslighet som är aktuell i detta mål.
De gärningar som R.S.F. och L.G. har gjort sig skyldiga till har ett mycket högt straffvärde. Någon annan påföljd än ett långt fängelsestraff kan därför inte komma i fråga. Beträffande R.S.F. ska vid bestämmandet av straffets längd dock beaktas att han endast var 19 år gammal när brotten begicks.
J.A:s, F.N:s och P.H:s brottslighet har rört innehav av narkotika och - av allt att döma - för eget bruk. Det har emellertid rört sig om kvantiteter med ett sådant straffvärde att påföljden måste bestämmas till fängelse. Vid bestämmandet av strafftidens längd har tingsrätten beaktat att J.A., F.N. och P.H., som tingsrätten uppfattat det, har givit uttryck för en allvarlig vilja att lämna sina narkotikamissbruk bakom sig.
- - -.
Domslut
Tingsrätten, som ogillade invändningen om rättegångshinder, dömde R.S.F. för grovt narkotikabrott enligt 1 § 1 st. 1 p. och 5 p. samt 3 § narkotikastrafflagen (1968:64), dopningsbrott enligt 2 § 6 p. och 3 § 2 st.dopningslagen (1991:1969) samt grov narkotikasmuggling enligt 3 § 1 st. och 6 § 1 och 3 st.smugglingslagen (2000:1225) till fängelse 5 år. 29 kap. 7 § 1 st. BrB åberopades.
Tingsrätten dömde L.G. för narkotikabrott enligt 1 § 1 st. 5 p. narkotikastrafflagen, narkotikabrott enligt 1 § 1 st. 6 p. och 2 §narkotikastrafflagen, grovt narkotikabrott enligt 1 § 1 st. 1, 3, 4 och 5 p. och 3 § narkotikastrafflagen, smuggling enligt 3 § 1 st. smugglingslagen samt narkotikasmuggling enligt 3 § 1 st. och 6 § 1 st.smugglingslagen till fängelse 9 år.
Tingsrätten dömde J.A. för narkotikabrott enligt 1 § 1 st. 6 p. narkotikastrafflagen till fängelse 3 år.
Tingsrätten dömde F.N. för narkotikabrott enligt 1 § 1 st. 6 p. narkotikastrafflagen och narkotikabrott enligt 1 § 1 st. 6 p. och 2 §narkotikastrafflagen till fängelse 2 år 8 månader.
Tingsrätten dömde P.H. för narkotikabrott enligt 1 § 1 st. 6 p. narkotikastrafflagen och narkotikabrott enligt 1 § 1 st. 6 p. och 2 §narkotikastrafflagen till fängelse 2 år 2 månader.
Svea hovrätt
R.S.F., L.G., J.A., F.N. och P.H. överklagade i Svea hovrätt.
R.S.F. yrkade att åtalet avseende grov narkotikasmuggling under åtalspunkten 1 i tingsrättens domsbilaga 1 i första hand skulle avvisas och i andra hand ogillas. Han yrkade vidare att åtalen avseende grovt narkotikabrott under åtalspunkterna 2 och 4 skulle ogillas. Han yrkade i allt fall strafflindring och att påföljden i första hand skulle bestämmas till en icke frihetsberövande sådan.
L.G. yrkade att åtalet, utom såvitt avsåg de erkända åtalspunkterna 6 och 7, i sin helhet skulle ogillas. I andra hand yrkade han väsentlig strafflindring.
J.A. yrkade att åtalet avseende narkotikabrott under åtalspunkten 8 skulle ogillas. I andra hand yrkade han att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom i förening med samhällstjänst. Han yrkade i allt fall strafflindring.
F.N. yrkade att åtalet avseende narkotikabrott under åtalspunkten 9 skulle ogillas samt att påföljden för det narkotikabrott, ringa brott, han erkänt skulle bestämmas till dagsböter. I andra hand yrkade han att påföljden skulle bestämmas till en icke frihetsberövande sådan. Han yrkade i allt fall strafflindring.
P.H. yrkade att åtalet avseende narkotikabrott under åtalspunkten 10 skulle ogillas.
Åklagaren bestred samtliga ändringsyrkanden.
Åklagaren justerade gärningsbeskrivningen avseende åtalspunkten 5 så att tiden angavs till 1-12 januari 2010.
Hovrätten (f.d. hovrättslagmannen Ann-Christine Zachrisson, hovrättsrådet Lars Borg, tf. hovrättsassessorn Stefan Jansson, referent, och två nämndemän) anförde i dom den 26 november 2010 följande.
Hovrättens domskäl
Skuldfrågorna
Genom tingsrättens i dessa delar inte överklagade dom är det slutligt avgjort att L.G. ska dömas för narkotikabrott, ringa brott, smuggling och narkotikasmuggling, - - -, P.H. och F.N. för narkotikabrott, ringa brott, samt R.S.F. för dopningsbrott, ringa brott.
Åtalspunkterna 1-4 i tingsrättens domsbilaga 1 (L.G. och R.S.F.)
L.G. har liksom vid tingsrätten anfört att han, under den tid åtalen avser, inte hanterat mefedron i större utsträckning än han erkänt. Hanteringen i övrigt har avsett de vid de aktuella tidpunkterna icke narkotikaklassade preparaten butylon (narkotikaklassat först den 1 februari 2010) och metedron (narkotikaklassat den 9 december 2009). Han har vidare, liksom vid tingsrätten, gjort gällande att i vart fall ytterligare tre personer använt e-postkontot advisor@hush.com och att han vet att i vart fall någon av dem sysslat med försäljning av mefedron.
R.S.F. har liksom vid tingsrätten gjort gällande att det föreligger gärningsidentitet mellan åtalet för grov narkotikasmuggling och det grova narkotikabrott Stockholms tingsrätt prövat i dom den 8 april 2010 i mål nr B 877-10 och att åtalet i den delen därför ska avvisas. Han har även vidhållit sin invändning om att han utsatts för sådan otillåten brottsprovokation som ska medföra att åtalet i den delen i vart fall ska ogillas. Liksom vid tingsrätten har han också invänt att han beträffande övriga åtalspunkter avseende grovt narkotikabrott endast har överlåtit det vid de aktuella tidpunkterna icke narkotikaklassade preparatet butylon.
Det förhållandet att Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 877-10 numera är lagakraftvunnen medför att frågan om litis pendens har fallit och att frågan nu i stället är om det föreligger res judicata. I denna del kan hovrätten konstatera att även om det varit fråga om delar av samma partier narkotika i de båda åtalen så är smuggling en befattning av annat slag än de led som prövats genom tingsrättens dom. Det är således inte fråga om gärningsidentitet och inte heller om en sådan situation där fråga uppkommer om s.k. skenbar brottskonkurrens där innehavet och införseln inte ska föranleda ansvar för såväl narkotikabrott som narkotikasmuggling. R.S.F:s invändning om rättegångshinder ska således ogillas.
Under åtalspunkten 1 i tingsrättens domsbilaga 1 finner hovrätten, i likhet med tingsrätten, det utrett att R.S.F. har smugglat in ca 100 gram mefedron till riket. R.S.F. har emellertid invänt att han inte skulle ha smugglat in narkotikan om han inte hade blivit provocerad till detta av polisen och att den narkotika som smugglades in var den narkotika som han kom att överlåta till polisen. Dessa överlåtelser prövades genom Stockholms tingsrätts tidigare nämnda dom i mål nr B 877-10 och konstaterades vara ett resultat av brottsprovokation och ogillades på den grunden att rättvisan i den rättegången blivit oåterkalleligen undergrävd. R.S.F. har vidare gjort gällande att brottsprovokationen med hänsyn till den bristande dokumentationen inte utförts på ett formellt riktigt sätt.
Annat har inte framkommit genom den e-postkorrespondens som åberopats i målet än att någon åtgärd gentemot R.S.F. som är att bedöma som provokativ inte har utförts förrän efter det att åklagaren den 4 januari 2010 fattat det första beslutet om provokation. Såvitt framgått har de vidtagna åtgärderna även dokumenterats på det sätt som är föreskrivet. Hovrätten finner därmed att provokationen utförts på ett formellt riktigt sätt.
HD har i rättsfallet NJA 2007 s. 1037, med hänvisning till Europadomstolens praxis, konstaterat att det i många situationer inte strider mot Europakonventionen att vidta provokativa åtgärder och att det inte torde föreligga något hinder mot lagföring för brott som kan anses ligga utanför provokationen, t.ex. om den provocerade köpt och förmedlat mer narkotika än vad som omfattas av provokationen. Inte heller torde det enligt HD kunna anses otillåtet att lagföra någon för t.ex. överlåtelse av narkotika även när en infiltratör uppträtt som köpare om omständigheterna är sådana att säljaren ändå skulle ha överlåtit narkotikan men inte just på det sättet.
I förevarande fall har polisen under hösten 2009 i samband med en husrannsakan hos en annan person som sedermera dömts för försäljning av mefedron fått del av information som indikerade att personen bakom e-postadressen hopeisdead@hushmail.com, R.S.F., sålde mefedron. Liksom tingsrätten konstaterat framgår av utredningen i aktuellt mål att R.S.F. i vart fall från den 25 december 2009 haft e-postkorrespondens med L.G. angående överlåtelse av mefedron samt vid förhandlingar inför överlåtelse i e-brev den 9 januari 2010 bjudit ut mefedron i hektoposter till försäljning.
Hovrätten finner, i likhet med tingsrätten, det utrett att polisens första e-brev till R.S.F. haft lydelsen ”Har du prislista?”. Av den fortsatta e-postkorrespondensen mellan R.S.F. och polisen samt av förhören med polismännen H.E. och ”Johnny” framgår vidare att R.S.F. varit pådrivande för att få till stånd överlåtelser av mefedron och att polisen agerat förhållandevis återhållsamt. Hovrätten kan där särskilt notera de uppgifter ”Johnny” lämnat om R.S.F:s agerande i anslutning till och efter deras möte på Centralstationen. Denne ska bl.a. ha varit märkbart nervös och frågat hur han kunde veta att ”Johnny” inte var polis. Vidare har han skickat ett antal pådrivande SMS under eftermiddagen efter mötet. I den SMS-trafiken förekom även de kodord R.S.F. föreslagit där frågan om de skulle ”gymma” avsåg överlåtelsen och där ett SMS med lydelsen ”Shoo, hur gick det med tjejen?” avsåg frågan om ”Johnny” lyckats skaffa fram pengar. R.S.F. ska även ha uppgett till ”Johnny” att han inte brukade lämna rabatt om partiet understeg 0,5 kg men att han om man ”pratade kilo” kunde sänka priset markant.
Sammantaget ansluter sig hovrätten därför till tingsrättens bedömning att utredningen får anses utvisa att R.S.F. skulle ha gjort sig skyldig till något likartat brott innefattande mefedron även utan polisens provokation. Hans rätt till en rättvis rättegång har därmed inte blivit oåterkalleligen undergrävd. Under dessa förhållanden finner hovrätten, liksom tingsrätten, även att R.S.F. ska dömas för den åtalade gärningen.
Hovrätten övergår härefter till att under åtalspunkten 2 pröva frågan om det R.S.F. överlåtit till L.G. varit mefedron. Därvid kan inledningsvis konstateras att åklagaren förmått styrka att R.S.F. vid två tillfällen till L.G. överlåtit vad som genomgående omtalas som mefedron. Detta talar med styrka för att det är mefedron som överlåtits. R.S.F:s och L.G:s invändning om att det de facto varit fråga om det icke narkotikaklassade preparatet butylon är till sin natur dock inte så osannolik att den helt kan lämnas utan avseende, även om den mot bakgrund av den e-postkorrespondens som förekommer i målet i och för sig förefaller vara en efterhandskonstruktion. Eftersom den påstådda narkotikan inte finns i beslag har åklagaren inte heller genom åberopande av något analysresultat kunnat vederlägga invändningen.
Enbart det förhållandet att påståendet inte har blivit vederlagt innebär dock inte att det ska godtas utan domstolen måste pröva om förklaringen är realistisk och om påståendet är så konkret att det går att kontrollera. Vidare kan konstateras att även om ett avgörande ska ske efter en bedömning av de enskilda bevisen och inte bygga på totalintrycket av materialet, så ska en samlad bedömning göras utifrån allt som förekommit i målet (se NJA II 1943 s. 444 f.).
I likhet med tingsrätten kan hovrätten konstatera att R.S.F:s förklaring att han överlät butylon eftersom han inte hade råd att beställa mefedron förefaller märklig mot bakgrund av vad som framkommit om prisnivåerna på de respektive preparaten. Det är vidare märkligt att just R.S.F:s ”kran” skulle kunna förmedla så stora mängder av det enligt uppgift osäljbara preparatet butylon. Till detta kommer den risk det inneburit för R.S.F. att överlåta fel preparat till en person som L.G. som hade uttalat goda kunskaper om narkotiska preparat. I sammanhanget saknar det inte heller betydelse att det preparat R.S.F. överlät till följd av brottsprovokationen var mefedron och att det var mefedron han enligt egen uppgift också skickade till L.G. som varuprov. Det förefaller även märkligt att R.S.F. skulle skicka ett preparat som smakprov för att sedan sälja en större mängd av ett annat preparat. L.G:s uppgifter om att han kände till att han blivit lurad och att han inte tyckte att det spelade någon roll eftersom han bara skulle överlåta preparatet vidare förefaller i sig osannolika.
Hovrätten finner det vidare inte realistiskt att de tilltalade skulle diskutera överlåtelser av ett narkotikaklassat preparat när fråga i stället varit om ett legalt preparat. Denna bedömning görs inte minst mot bakgrund av att det legala preparatet enligt L.G. inte uppvisade några större skillnader från det illegala och att L.G., trots att han fick ett annat preparat än avtalat, själv uppgett att han lagt undan en del av det parti han fick från R.S.F. för eget bruk. Den skriftliga bevisningen och även agerandet i övrigt visar därtill att såväl L.G. som R.S.F. var beredda att handla med mefedron trots att preparatet var narkotikaklassat.
En brist i utredningen är naturligtvis att den påstådda narkotikan inte finns i beslag. Hovrätten finner dock att den samlade tyngden av de omständigheter som talar för att det varit fråga om mefedron tillsammans med att den framförda invändningen inte framstår som realistisk är tillräckligt för att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att det preparat som överlåtits av R.S.F. till L.G., och som den senare därefter förvarat, har varit mefedron. Som tingsrätten också funnit ska R.S.F. och L.G. således dömas för gärningarna under åtalspunkten 2.
Även när det gäller åtalen under åtalspunkterna 3 och 4 är frågan om avsikten varit att förmedla ett annat preparat än mefedron trots att det är mefedron det talas om i den e-postkorrespondens som ligger till grund för åtalet. Hovrätten gör i denna del ingen annan bedömning än under åtalspunkten 2 och finner därför, i likhet med tingsrätten, att L.G. och R.S.F. i dessa delar ska dömas för de åtalade gärningarna.
Åtalspunkt 5 i tingsrättens domsbilaga 1 och åtalspunkt 1 i tingsrättens domsbilaga 2 (L.G.)
L.G. har i hovrätten vidhållit de invändningar som antecknats ovan under åtalspunkterna 1-4 och när det gäller åtalspunkten 5 särskilt uppgett att han inte känner igen formuleringarna i de e-brev som ligger till grund för åtalet i den delen.
Hovrätten finner att L.G:s uppgift om att han delat e-postkontot advisor@hush.com med andra personer, som han känt till sålt mefedron, vederläggs av hans egna uppgifter i av åklagaren åberopad e-postkorrespondens där han själv förklarar att ett av hans andra smeknamn ”PlusFifty” och ”Advisor” är samma person.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan finner hovrätten det inte realistiskt att L.G. skulle bjuda ut ett narkotikaklassat preparat när det han avsett att överlåta varit ett legalt preparat. Denna bedömning görs inte minst mot bakgrund av hans påstående att det legala preparatet inte uppvisade några större skillnader från det illegala. Något som rimligen borde ha inneburit att det skulle ha varit minst lika enkelt, om inte enklare, att sälja det legala preparatet.
Hovrätten ansluter sig därför till tingsrättens bedömning och L.G. ska därmed dömas för de åtalade gärningarna.
Åtalspunkterna 8 och 9 i tingsrättens domsbilaga 1 (L.G., J.A. och F.N.)
L.G. har i hovrätten vidhållit invändningen som antecknats ovan under åtalspunkterna 1-4 att han inte överlåtit mefedron utan ett vid tillfället legalt preparat.
J.A. och F.N. har båda invänt att även om de har beställt mefedron av L.G. och även trott att det var mefedron de fått, kan de inte dömas för narkotikabrott, eftersom L.G. inte överlåtit mefedron utan andra icke narkotikaklassade preparat till dem.
De uppgifter J.A. och F.N. lämnat om de preparat de fått hemskickade, att leveranserna skilt sig åt i fråga om färg, doft, konsistens och ruseffekt, föranleder inte hovrätten att göra någon annan bedömning under dessa åtalspunkter än under åtalspunkterna ovan när det gäller frågan om vilket preparat L.G. överlåtit. Det gör inte heller det förhållandet att det hemma hos J.A. påträffats rester av inte bara mefedron utan även av metedron och butylon. I likhet med tingsrätten finner hovrätten därför att L.G., J.A. och F.N. ska dömas för de åtalade gärningarna.
Åtalspunkten 10 i tingsrättens domsbilaga 1 (L.G. och P.H.)
L.G. har i hovrätten vidhållit invändningen som antecknats ovan under åtalspunkterna 1-4 att han inte överlåtit mefedron utan ett vid tillfället legalt preparat.
P.H. har i hovrätten vidhållit sin inställning att han inte beställt mefedron av L.G., att han tvingats göra inbetalningar på L.G:s konto på grund av en pokerskuld till andra personer och att det inte är han som vid kommunikation med L.G. använt e-postadressen exaptation@hushmail.com eller smeknamnet ”Darkblood”. Han har vidare vidhållit att det med mefedron besudlade sugrör som tagits i beslag från honom härrör från ett tillfälle år 2008 då han hade beställt, och även prövade, en mindre mängd av den då lagliga drogen.
Hovrätten gör inte någon annan bedömning under denna åtalspunkt än under åtalspunkterna ovan när det gäller frågan om vilket preparat L.G. överlåtit. När det gäller P.H:s förklaringar gör hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten, särskilt inte mot bakgrund av att utredningen visar att L.G. uppmanat sina kunder att uppge att överföringarna avsåg pokerspel. P.H:s uppgift om att han inte mottagit alla de påstådda leveranserna förefaller helt osannolik eftersom han, om han inte hade fått leveranserna, knappast hade gjort ytterligare beställningar. Hovrätten ansluter således till tingsrättens bedömning i skuldfrågan också under denna åtalspunkt.
Åtalspunkten 12 i tingsrättens domsbilaga 1 (L.G.)
L.G. har i hovrätten vidhållit invändningen som antecknats ovan under åtalspunkterna 1-4 att han inte överlåtit mefedron utan ett vid tillfället legalt preparat.
Det har inte heller under denna åtalspunkt framkommit någonting som föranleder hovrätten att göra någon annan bedömning i skuldfrågan än tingsrätten.
Åtalspunkten 14 i tingsrättens domsbilaga 1 (L.G. - - -)
L.G. har i hovrätten vidhållit invändningen som antecknats ovan under åtalspunkterna 1-4 att han inte överlåtit mefedron utan ett vid tillfället legalt preparat.
- - -.
Inte heller under denna åtalspunkt har det framkommit någonting som föranleder hovrätten att göra någon annan bedömning avseende skuld än den tingsrätten gjort.
Rubricering
Den avgörande frågan i denna del är bedömningen av mefedronets farlighetsgrad (se prop. 1980/81:76 s. 211 f.). Hovrätten kan konstatera att det inte föreligger något vägledande avgörande från HD avseende mefedronets farlighet och inte heller när det gäller straffvärdesbedömningen vid narkotikabrott genom befattning med substansen. Den praxis som bildats på hovrättsnivå är inte entydig, även om den här hovrätten i ett flertal domar ansett att mefedron i farlighetshänseende närmast bör jämställas med ecstasy, att en missbruksdos försiktigtvis bör anses uppgå till 75 mg och att gränsen mellan brott av normalgraden och grovt brott - vid ett rent mängdresonemang - bör ligga vid 15 gram (se bl.a. Svea hovrätts dom den 1 juni 2010 i mål nr B 2289-10).
I sammanhanget ska även konstateras att Hovrätten för Västra Sverige i dom den 7 juni 2010 (mål nr B 2053-10) försiktigtvis valt att i farlighetshänseende jämställa mefedron med amfetamin och att utgå från att en missbruksdos uppgår till 100 mg. Som den här hovrätten konstaterat i dom den 27 oktober 2010 (mål nr B 6999-10) har de uppgifter som hänvisas till i Hovrätten för Västra Sveriges dom lämnats av leg. apotekaren Peter Hultén och Jonas Hartelius. Dessa har även hörts i den här hovrätten i samband med huvudförhandling i det ovan nämnda målet B 2289-10 där de lämnade uppgifterna ledde till en annan bedömning avseende farlighetsgrad och missbruksdoser än den Hovrätten för Västra Sverige gjort.
Av de uppgifter de sakkunniga vid tingsrätten i det här målet, Fred Nyberg och Jonas Hartelius, lämnat framgår att mefedron synes ha större likheter med ecstasy än med amfetamin såväl avseende struktur som effekt och att mefedron därmed skulle vara att bedöma som ”starkare” och farligare än amfetamin. Som framgått av såväl de sakkunnigas uppgifter, som av den Europol-EMCDDA Joint Report som åberopats i målet, har det dock inte gjorts några vetenskapliga undersökningar av mefedron som kan läggas till grund för bedömningen av preparatet och dess effekt och farlighetsgrad. Vidare har framgått att en stor del av kunskapen grundar sig på uppgifter från personer som brukat/missbrukat mefedron, uppgifter som inte är verifierade. Den uppgivna repetitiva effekten är därvid framträdande.
Vid en samlad bedömning finner hovrätten att det i detta mål inte framkommit något som gör att det finns anledning att nu frångå den bedömning avseende farlighetsgrad och missbruksdoser som Svea hovrätt gjort i tidigare mål och även tingsrätten gjort i nu aktuellt mål. Mot bakgrund av detta ansluter sig hovrätten till tingsrättens rubricering under samtliga åtalspunkter som nu är föremål för hovrättens prövning.
Påföljdsfrågorna
Liksom tingsrätten funnit kan någon annan påföljd än långa fängelsestraff inte komma i fråga för L.G. och R.S.F. Vad som framkommit i hovrätten föranleder inte heller någon annan bedömning än den tingsrätten gjort när det gäller de utdömda fängelsestraffens längd.
Som tingsrätten funnit har även J.A:s och P.H:s respektive befattning med narkotikan avsett sådana kvantiteter att påföljden ska bestämmas till fängelse. Även i deras fall ansluter hovrätten till tingsrättens bedömning i fråga om de utdömda fängelsestraffens längd.
När det gäller F.N. finns enligt hovrätten skäl att beakta det förhållandet att denne gått ihop med flera andra kamrater och beställt narkotika tillsammans i syfte att sedan dela upp narkotikan mellan sig (se RH 2006:44). Även med beaktande av detta och av vad som i hovrätten framkommit om F.N:s psykiatriska problematik finner hovrätten emellertid inte skäl att göra någon annan bedömning av brottslighetens samlade straffvärde än den tingsrätten gjort. Under dessa förhållanden saknas förutsättningar för annan påföljd än fängelse och hovrätten ansluter sig även avseende F.N. till tingsrättens bedömning i fråga om straffets längd.
- - -.
Domslut
Hovrätten, som ogillade R.S.F:s invändning om rättegångshinder, fastställde tingsrättens dom beträffande R.S.F., L.G., J.A., F.N. och P.H.
Högsta domstolen
R.S.F., L.G., J.A., F.N. och P.H. överklagade.
R.S.F. yrkade i överklagandet att HD skulle i första hand avvisa och i andra hand ogilla åtalet för grov narkotikasmuggling. Han yrkade vidare att HD skulle ogilla åtalen för grovt narkotikabrott och i allt fall lindra påföljden. HD meddelade prövningstillstånd endast såvitt avsåg frågan om påföljd.
L.G. yrkade att HD skulle sätta ned fängelsestraffet väsentligt.
J.A. yrkade i överklagandet att HD skulle frikänna honom från ansvar och i andra hand döma honom till en icke frihetsberövande påföljd. Han yrkade i allt fall strafflindring. HD meddelade prövningstillstånd endast såvitt avsåg frågan om påföljd.
F.N. yrkade att HD skulle lindra straffet.
P.H. yrkade att HD skulle döma honom till en icke frihetsberövande påföljd, i första hand villkorlig dom eventuellt i förening med samhällstjänst, eller i allt fall sätta ned fängelsestraffet.
Riksåklagaren medgav att påföljden mildrades beträffande samtliga klagande.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
HD (justitieråden Ella Nyström, Gudmund Toijer, Lena Moore, referent, Ingemar Persson och Svante O. Johansson) meddelade den 31 oktober 2012 följande dom.
Domskäl
Bakgrund
1. Den brottslighet som hovrätten har dömt de tilltalade för kan sammanfattas enligt följande. R.S.F. har smugglat in mefedron till Sverige, sålt mefedron till L.G. och bjudit ut mefedron till försäljning via e-post. L.G. har smugglat in mefedron till Sverige, köpt mefedron av R.S.F., sålt mefedron i mindre poster till fem personer, däribland J.A., F.N. och P.H., bjudit ut mefedron till försäljning via e-post och till R.S.F. förmedlat kontakt med en presumtiv köpare av mefedron. J.A., F.N. och P.H. har innehaft de mängder mefedron som L.G. har sålt till dem. De brott som de tilltalade har gjort sig skyldiga till redovisas närmare i det följande, varvid hänvisas till respektive åtalspunkt i bilaga 1 till tingsrättens dom när inte annat anges.
Lagregleringen
2. Enligt 1 § första stycket narkotikastrafflagen (1968:64) döms den som olovligen bl.a. överlåter, förvärvar i överlåtelsesyfte, förvarar, bjuder ut till försäljning, förmedlar kontakter mellan säljare och köpare eller innehar narkotika, om gärningen sker uppsåtligen, för narkotikabrott. Straffskalan är fängelse i högst tre år. Om brottet med hänsyn till arten och mängden narkotika och övriga omständigheter är att anse som ringa är straffskalan enligt 2 § böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet är att anse som grovt döms enligt 3 § för grovt narkotikabrott. Straffskalan är då fängelse lägst två år och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art. Bedömningen ska grundas på en sammanvägning av omständigheterna i det särskilda fallet.
3. Enligt 3 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling döms bl.a. den som i samband med införsel till landet underlåter att anmäla en vara till tullbehandling och därigenom uppsåtligen bryter mot ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel. Om en gärning som avses i 3 § gäller narkotika döms för narkotikasmuggling enligt 6 §. Straffskalan för narkotikasmuggling är fängelse i högst tre år. Om brottet är ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader (andra stycket). Straffskalan för grov narkotikasmuggling är fängelse lägst två och högst tio år (tredje stycket). Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har avsett särskilt stor mängd narkotika, om gärningen har ingått som ett led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, eller om verksamheten eller gärningen annars har varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.
Allmänt om rubricering och straffvärde vid narkotikabrott
4. Vid bedömningen av ett narkotikabrotts svårhet och straffvärde ska, som HD under senare år framhållit i ett antal rättsfall, även andra omständigheter än sort och mängd narkotika beaktas. Såväl frågan till vilken grad ett visst brott ska hänföras som straffvärdet av brottet ska bedömas på ett nyanserat sätt med beaktande av samtliga de omständigheter som är av betydelse. Vid en given sort är mängden narkotika endast en faktor bland andra som ska inverka på bedömningen. Mängdfaktorns relativa betydelse skiftar beroende på hur allvarlig brottsligheten är. Vid allvarligare brottslighet har den mer begränsad betydelse medan den vid mindre allvarlig brottslighet kan ha ganska stor betydelse. (Se bl.a. NJA 2011 s. 357 och HD:s dom den 11 juli 2012 i mål B 965-12 (NJA 2012 s. 510) p. 11 med hänvisningar och p. 13.)
5. Av förarbetena till 3 § narkotikastrafflagen och av HD:s praxis framgår att beteckningen grovt narkotikabrott är avsedd för de allvarligaste gärningarna, sådana som ingår i en yrkesmässig eller organiserad narkotikahandel med inriktning på att i vinningssyfte sprida missbruk och utnyttja missbrukarnas beroende (se bl.a. HD:s dom den 11 juli 2012 i mål B 965-12 p. 12 med hänvisningar).
6. Av 2 § narkotikastrafflagen framgår att arten och mängden narkotika är av betydelse när det gäller bedömningen av om ett narkotikabrott ska anses som ringa. I förarbetena till 1993 års ändringar i bestämmelsen framhölls att ett narkotikabrott ska anses som ringa endast om det med hänsyn till samtliga omständigheter framstår som lindrigt och att arten och mängden narkotika därvid har särskild betydelse. Det ringa brottet bör, sades det, i huvudsak vara förbehållet gärningar som består i eget bruk eller innehav för eget bruk. I fråga om innehav för eget bruk av amfetamin uttalades t.ex. att den då enligt praxis gällande gränsen åtta gram borde sänkas något. (Prop. 1992/93:142 s. 16 f.) HD har därefter med hänvisning till nämnda förarbetsuttalanden bedömt ett innehav av åtta gram amfetamin som narkotikabrott av normalgraden (NJA 1997 s. 522; se även HD:s dom den 20 september 2012 i mål B 1607-11 (NJA 2012 N 28) p. 6). Redan i ett tidigare rättsfall, NJA 1986 s. 736, hade innehav av en påse med fem-tio gram amfetamin bedömts som narkotikabrott och inte som narkotikaförseelse (den tidigare benämningen på ringa brott).
7. HD utgår i det följande från att mefedron inte skiljer sig från amfetamin på något för straffvärdebedömningen avgörande sätt i fråga om generell farlighet (se bl.a. NJA 2011 s. 357 p. 33).
Påföljdsvalet
8. Narkotikabrott av normalgraden har i rättspraxis många gånger ansetts vara ett brott av sådan art att det finns en presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse.
9. I fråga om mindre allvarlig narkotikabrottslighet av normalgraden finns det emellertid förutsättningar för att döma till en icke frihetsberövande påföljd om förutsättningarna i övrigt för en sådan påföljd är uppfyllda. Det gäller framförallt om brottet avser innehav för eget bruk. I rättsfallet NJA 2008 s. 653 bestämdes påföljden till villkorlig dom med dagsböter vid innehav för eget bruk av kokain med ett straffvärde som låg på eller i närheten av allmänt fängelseminimum (fjorton dagar). Som en allmän utgångspunkt bör kunna gälla att villkorlig dom med dagsböter eller skyddstillsyn kan komma i fråga även vid straffvärden som motsvarar fängelse i en månad (jfr Martin Borgeke, Att bestämma påföljd för brott, 2 uppl., 2012, s. 343). Skyddstillsyn anses generellt vara en mer ingripande påföljd än villkorlig dom. Härtill kommer att skyddstillsynen kan förenas med olika slags föreskrifter som kan ge påföljden ytterligare skärpa. Följden av detta är att det finns ett något större utrymme för att döma till skyddstillsyn (se NJA 2000 s. 314 och NJA 2008 s. 359).
10. Om straffvärdet är högre än som nu har sagts och det således finns skäl för fängelse (30 kap. 4 § andra stycket BrB) kan en icke frihetsberövande påföljd likväl komma i fråga, om den kan förenas med samhällstjänst. Det gäller alltså om alternativet är ett kortare fängelsestraff. Något hinder mot att döma till samhällstjänst vid narkotikabrottslighet finns inte (prop. 1989/90:7 s. 20). I rättsfallet NJA 2001 s. 86 bestämdes påföljden för varusmugglingsbrott och narkotikabrott med ett straffvärde som motsvarade fängelse fyra månader till villkorlig dom med samhällstjänst. HD har även i andra avgöranden som gäller narkotikabrottslighet bestämt påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst. Här kan pekas på rättsfallet NJA 2011 s. 357 (p. 38 och 40) och HD:s dom den 29 augusti 2012 i mål B 5765-10 (NJA 2012 N 24) där straffvärdet i båda fallen motsvarade fängelse tre månader. (Jfr dock NJA 2001 s. 570.)
11. Som en allmän utgångspunkt bör kunna gälla att villkorlig dom eller skyddstillsyn i förening med samhällstjänst, trots brottslighetens art, kan komma i fråga om det väsentligen gäller innehav av narkotika för eget bruk och straffvärdet inte är högre än att det motsvarar fängelse tre månader. Om det däremot gäller distribution av narkotika eller om straffvärdet är så högt att det motsvarar mer än fängelse tre månader bör brottets art i allmänhet få ett sådant genomslag att påföljden får bestämmas till fängelse. Även i fall av detta slag kan dock särskilda skäl ge anledning att döma till skyddstillsyn (se 30 kap. 9 § andra stycket BrB och p. 9 ovan).
R.S.F. - rubricering och straffvärde
12. R.S.F. har i enlighet med hovrättens dom gjort sig skyldig till dels narkotikasmuggling av cirka 100 gram mefedron (åtalspunkt 1), dels narkotikabrottslighet bestående i två överlåtelser av mefedron till L.G. i poster om cirka 100 gram respektive cirka 200 gram (åtalspunkt 2) och i att han vid ett tillfälle via e-post har bjudit ut mefedron i poster om hekton till en person som L.G. hade tipsat honom om (åtalspunkt 4). Brotten var begångna under tiden december 2009 till januari 2010. R.S.F. har i enlighet med domen även gjort sig skyldig till ringa dopningsbrott (åtalspunkt 17).
13. R.S.F., som själv inte missbrukar narkotika, har i vinningssyfte smugglat in, bjudit ut och sålt stora mängder mefedron med insikt om att narkotikan skulle säljas vidare. Brottsligheten har varit ägnad att leda till en omfattande spridning av narkotika. Att det har varit fråga om en relativt utvecklad handel med narkotika framgår inte minst av att han via e-post till en presumtiv köpare förklarat sig vara beredd att sälja mefedron i poster om hekton och att han, i uppenbart syfte att minska riskerna för sig själv, engagerat en annan person (sedermera medtilltalad) som mottagare av, och för att hämta ut, postförsändelser med narkotika och även utnyttjat dennes bankkonto för insättning av betalning för narkotikan. I utredningen saknas stöd för att brottsligheten - som ägt rum inom en relativt kort tidrymd - har utgjort ett led i någon organiserad narkotikahandel. Omständigheterna är likväl sådana att det är fråga om grov narkotikabrottslighet. En straffvärdehöjande omständighet är att R.S.F. fört in narkotika till Sverige (se t.ex. HD:s dom den 17 juli 2012 i mål B 1018-12 (NJA 2012 s. 535) p. 14-17). Straffvärdet av den samlade brottsligheten motsvarar fängelse två år sex månader.
L.G. - rubricering och straffvärde
14. L.G. har i enlighet med hovrättens dom gjort sig skyldig till narkotikabrottslighet bestående i
att under januari 2010 i huvudsakligt överlåtelsesyfte från R.S.F. ha förvärvat dels cirka 100 gram mefedron, dels cirka 200 gram mefedron samt att ha förvarat nämnda partier (åtalspunkt 2)
att under januari 2010 via e-post till R.S.F. ha förmedlat kontakt med en person som varit intresserad av att köpa hektoposter mefedron (åtalspunkt 3)
att vid 16 tillfällen under tiden september 2009 till januari 2010 ha överlåtit sammanlagt cirka 73 gram mefedron till J.A. (åtalspunkt 8)
att vid åtta tillfällen under tiden september 2009 till januari 2010 ha överlåtit sammanlagt cirka 67 gram mefedron till F.N. (åtalspunkt 9)
att vid nio tillfällen under tiden oktober 2009 till januari 2010 ha överlåtit sammanlagt cirka 38 gram mefedron till P.H. (åtalspunkt 10)
att i januari 2010 ha överlåtit cirka fem gram mefedron (åtalspunkt 12)
att i februari 2010 ha överlåtit cirka två gram mefedron (åtalspunkt 14).
15. L.G. har i enlighet med hovrättens dom även gjort sig skyldig till narkotikabrott (normalgraden) bestående i att han vid ett tillfälle i december 2009 via e-post bjudit ut mefedron till försäljning till en okänd person (åtalspunkt 1 i bilaga 2) och under en period i januari 2010 via e-post bjudit ut mefedron till försäljning till en person (åtalspunkt 5). Han har vidare i augusti 2009 gjort sig skyldig till narkotikasmuggling av cirka tio gram mefedron och smuggling av cirka tio gram methylon (åtalspunkt 6) samt till ringa narkotikabrott bestående i bruk av mefedron (åtalspunkt 7).
16. L.G. har under en inte obetydlig tidsperiod i vinningssyfte handlat med narkotika via e-post genom kontakter som han hade fått över internet. Han har köpt mefedron i överlåtelsesyfte, bjudit ut och överlåtit mefedron till för honom okända personer och förmedlat kontakt mellan en köpare och en säljare av mefedron. Gärningarna i punkt 14 ovan, som ska ses tillsammans med gärningarna i punkt 15, har utgjort led i en handel med narkotika som har varit ägnad att leda till en omfattande spridning av narkotika, inte minst till ungdomar. Brottsligheten ska bedömas som grov enligt 3 § narkotikastrafflagen. Straffvärdet av den samlade brottsligheten motsvarar fängelse tre år.
J.A., F.N. och P.H. - rubricering och straffvärde
17. J.A., F.N. och P.H. har i enlighet med hovrättens dom gjort sig skyldiga till narkotikabrottslighet bestående i innehav av de mängder mefedron som L.G. har sålt till dem vid 16, 8 respektive 9 tillfällen (se p. 14 ovan).
18. De brott som J.A., F.N. och P.H. har gjort sig skyldiga till ska bedömas som ett antal från varandra fristående brott (se NJA 1986 s. 736). Innehav av fem gram eller mer ska bedömas som narkotikabrott av normalgraden. Vid straffvärdebedömningen är utgångspunkten att innehav av upp till åtta gram motsvarar minimistraffet fängelse fjorton dagar (se HD:s dom den 20 september 2012 i mål B 1607-11 p. 6), innehav av tio gram motsvarar fängelse en månad och innehav av 15 gram motsvarar fängelse två månader (se HD:s dom den 20 juli 2012 i mål B 2100-11 (NJA 2012 N 22) p. 2 och 7).
19. För J.A. gäller det innehav vid 16 tillfällen, varav vid ett tillfälle cirka två gram, vid två tillfällen cirka tre gram, vid två tillfällen cirka fyra gram och vid sju tillfällen cirka fem gram. Två leveranser som betalades vid ett och samma tillfälle innehöll sammanlagt cirka tio gram. Ytterligare två leveranser som betalades vid ett annat tillfälle innehöll sammanlagt cirka tolv gram. (Åtalspunkt 8.) Av utredningen framgår att J.A. missbrukade narkotika vid den aktuella tiden och att han inhandlat mefedronet uteslutande för egen konsumtion.
20. Elva av brotten ska bedömas som narkotikabrott av normalgraden. Straffvärdet av vart och ett av dessa motsvarar fängelse 14 dagar. Fem av narkotikabrotten ska bedömas som ringa. Brottslighetens samlade straffvärde motsvarar fängelse två månader. (Jfr p. 18 ovan.)
21. För F.N. gäller det innehav vid åtta tillfällen, varav vid ett tillfälle cirka fyra gram, vid två tillfällen cirka fem gram, vid ett tillfälle cirka åtta gram, vid tre tillfällen cirka tio gram och vid ett tillfälle cirka 15 gram (åtalspunkt 9). F.N. har i enlighet med hovrättens dom även gjort sig skyldig till ringa narkotikabrott bestående i eget bruk av cannabis (åtalspunkt 2 i bilaga 2). Av utredningen framgår att F.N. och några kamrater brukade mefedron innan preparatet blev narkotikaklassat och tillgången ströps. Sedan han via internet fått kontakt med en person, som senare visat sig vara L.G., som erbjöd sig att sälja mefedron till honom började han och kamraterna - de var ofta fem stycken, ibland fyra - att beställa mefedron av L.G. Det var F.N. som gjorde beställningen via e-post. Mefedronet levererades i hans brevlåda några dagar efter beställningen. De delade upp den levererade mängden mefedron sig emellan och brukade mefedronet tillsammans under helgkvällar.
22. Av brotten bör sju anses som narkotikabrott av normalgraden och ett bedömas som ringa. Att narkotikan delvis köpts för att F.N. skulle dela partierna med kamrater bör i någon mån påverka straffvärdet i sänkande riktning. Straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarar fängelse tre månader. (Jfr p. 18 ovan.)
23. För P.H. gäller det innehav vid nio tillfällen, varav vid ett tillfälle cirka ett gram, vid fyra tillfällen cirka två gram, vid ett tillfälle cirka tre gram, vid ett tillfälle cirka fem gram, vid ett tillfälle cirka sex gram och vid ett tillfälle cirka 15 gram (åtalspunkt 10). P.H. har dessutom gjort sig skyldig till ringa narkotikabrott bestående i innehav av ett narkotikaklassat preparat, tramadol (åtalspunkt 11).
24. Tre av brotten är att bedöma som narkotikabrott av normalgraden medan sex av dem ska bedömas som ringa. Den samlade brottslighetens straffvärde motsvarar fängelse tre månader. (Jfr p. 18 ovan.)
Påföljdsfrågan
25. R.S.F. har beträffande smugglingsbrottet gjort gällande att det föreligger skäl för påföljdseftergift eller i vart fall skäl för strafflindring eftersom han inte skulle ha smugglat in narkotikan om han inte hade blivit provocerad till detta av polisen. HD har med hänsyn till det beviljade prövningstillståndet vid sin bedömning av påföljdsfrågan att utgå från vad hovrätten har funnit utrett. Det gäller även vad hovrätten funnit utrett rörande den genomförda provokationen. Något skäl att beakta provokationen genom påföljdseftergift eller lindring av påföljden föreligger inte.
26. R.S.F. var 19 år när brotten begicks. Med hänsyn till brottslighetens straffvärde finns det särskilda skäl för att döma honom till fängelse (30 kap. 5 § andra stycket BrB). Hans ungdom ska beaktas vid straffmätningen (29 kap. 7 § första stycket BrB). Påföljden ska bestämmas till fängelse ett år åtta månader.
27. Straffvärdet av den brottslighet som L.G. gjort sig skyldig till är så högt att straffet ska bestämmas till fängelse. Några skäl att avvika från ett straff bestämt efter straffvärdet har inte kommit fram. L.G. ska således dömas till fängelse tre år.
28. Beträffande J.A., F.N. och P.H. kan följande antecknas.
29. J.A. är ostraffad så när som på ett godkänt strafföreläggande år 2009 för ringa narkotikabrott. Han lever sedan många år under ordnade förhållanden med fast anställning och han använder inte längre narkotika.
30. F.N. dömdes år 2004 för stöld till villkorlig dom och dagsböter. Han slutade använda narkotika i och med att han häktades i förevarande mål. Han är sambo och lever under ordnade förhållanden med fast anställning och egen bostad. Han behandlas för ADHD och för depressioner via öppenpsykiatrin.
31. P.H. är tidigare ostraffad. Han lever under ordnade förhållanden och har inga missbruksproblem.
32. Villkorlig dom och dagsböter kan inte anses som en tillräckligt ingripande påföljd för J.A:s, F.N:s och P.H:s brottslighet. Det saknas förutsättningar för att bestämma påföljden till skyddstillsyn för någon av dem (se p. 9 ovan).
33. Det saknas särskild anledning att befara att J.A., F.N. och P.H. kommer att göra sig skyldiga till fortsatt brottslighet. Brottsligheten består i allt väsentligt av innehav för eget bruk och straffvärdet ligger på en nivå som, även med beaktande av brottslighetens art, tillåter samhällstjänst (se p. 10 och 11 ovan). Envar av J.A., F.N. och P.H. är lämplig för och har samtyckt till samhällstjänst. Det finns med hänsyn till det nu sagda särskilda skäl att bestämma påföljden till villkorlig dom som ska förenas med föreskrift om samhällstjänst (30 kap. 7 § andra stycket BrB). Med hänsyn till straffvärdet bör antalet timmar samhällstjänst bestämmas till 75 för J.A. och till 100 för F.N. och P.H.
Domslut
HD ändrar på det sättet hovrättens dom att HD beträffande R.S.F. bestämmer påföljden för den samlade brottsligheten till fängelse ett år åtta månader,
beträffande L.G. bestämmer påföljden för den samlade brottsligheten till fängelse tre år,
beträffande J.A.
dels bedömer gärningarna i punkterna 7, 9 och 12-14 i åtalspunkten 8 i bilaga 1 till tingsrättens dom som narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen (1968:64),
dels bestämmer påföljden för den samlade brottsligheten till villkorlig dom med samhällstjänst 75 timmar; om fängelse i stället hade valts som påföljd, skulle fängelse två månader ha dömts ut,
beträffande F.N.
dels bedömer gärningen i punkten 2 i åtalspunkten 9 i bilaga 1 till tingsrättens dom som narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen (1968:64),
dels bestämmer påföljden för den samlade brottsligheten till villkorlig dom med samhällstjänst 100 timmar; om fängelse i stället hade valts som påföljd, skulle fängelse tre månader ha dömts ut, samt
beträffande P.H.
dels bedömer gärningarna i punkterna 1-3, 6, 8 och 9 i åtalspunkten 10 i bilaga 1 till tingsrättens dom som narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen (1968:64),
dels bestämmer påföljden för den samlade brottsligheten till villkorlig dom med samhällstjänst 100 timmar; om fängelse i stället hade valts som påföljd, skulle fängelse tre månader ha dömts ut.
HD:s dom meddelad: den 31 oktober 2012.
Mål nr: B 5908-10.
Lagrum: 1, 2 och 3 §§narkotikastrafflagen (1968:64), 3 och 6 §§ lagen (2000:1225) om straff för smuggling.
Rättsfall: NJA 1986 s. 736; NJA 1997 s. 522; NJA 2000 s. 314; NJA 2001 s. 86; NJA 2001 s. 570; NJA 2008 s. 359; NJA 2008 s. 653; NJA 2011 s. 357; NJA 2012 s. 510; NJA 2012 s. 535; NJA 2012 N 22; NJA 2012 N 24 och NJA 2012 N 28.