RH 2016:4

Ångermanlands tingsrätt

L.Ö. som är gift med J.Ö. ansökte vid Ångermanlands tingsrätt om tillstånd att få adoptera L.D., som är J.Ö:s biologiska dotter. Hon anförde i huvudsak följande:

Hon lärde känna L.D. när hon var i tvåårsåldern. L.D. kom med tiden att bli som en lillasyster till L.Ö:s egna två döttrar. Hon och J.Ö. har alltid utgått från att alla barn är deras barn och försökt vara rättvisa i uppfostran, kärlek och engagemang. L.D. har uttryckt en önskan om att vara hennes dotter. Relationen mellan henne och L.D. är trygg och harmonisk.

L.D. samtyckte till adoptionen, medan hennes mor M.A. motsatte sig denna och anförde:

Hon anser det vara särskilt olämpligt att L.Ö. ansöker om adoption när hon agerar som ett slags familjehem åt M.A:s yngre dotter, L.D:s halvsyster, utan att ha socialnämndens medgivande till det. M.A. har alltid älskat L.D. och L.D. är alltid välkommen hem till henne. Hon vill ha kontakt med L.D.

Tingsrätten (tingsfiskalen Karl-Axel Öberg) biföll den 26 november 2014 ansökan och gav L.Ö. tillstånd att adoptera L.D. Som skäl för beslutet angav tingsrätten följande:

Rätten ska pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra barnet eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoption (4 kap. 6 § föräldrabalken). När det som nu är fråga om adoption av en vuxen bör krävas att det klart framgår att genom adoptionen befästs ett personligt förhållande mellan sökanden och adoptivbarnet av väsentligen samma slag som föreligger mellan förälder och barn.

Grunden för L.Ö:s adoptionsansökan är att befästa den relation som finns mellan henne och L.D. L.D. har, som det får förstås, till stora delar levt tillsammans med och tagits om hand av L.Ö. från det att hon var två år gammal. L.Ö. har tillsammans med L.D:s biologiska far J.Ö. uppfostrat henne. Med andra ord har de utgjort en familj. Det får anses vara utrett att L.Ö. har knutit band till L.D. som är av den styrka att förhållanden mellan dem väsentligen är att jämställa med det förhållandet som finns mellan förälder och barn. Mot bakgrund av det och med hänsyn tagen till att L.Ö. under en inte ringa del av L.D:s livstid har uppfostrat henne föreligger förutsättningar för en adoption.

Vid avgörandet måste emellertid hänsyn tas till M.A:s inställning. Hennes samtycke utgör i och för sig inte en ovillkorlig förutsättning för adoptionen, men hon har motsatt sig ansökan och klart uttryckt att hon vill ha en bra kontakt med L.D. Det är dock L.D:s bestämda önskan att adoptionen kommer till stånd. L.D. betraktar L.Ö:s barn som sina syskon och har beskrivit hur hon alltid fått en trygg och kärleksfull känsla hemma hos L.Ö. och J.Ö.

Vid en samlad bedömning finner tingsrätten att de skäl som anförts till stöd för adoptionen är av sådan styrka att det finns särskild anledning till att adoption ska få ske. Förutsättningar na för att tillåta adoptionen är i övrigt uppfyllda. M.A.s invändning utgör inte tillräckliga skäl för att adoptionen ska vägras. L.Ö:s ansökan ska därför beviljas.

M.A. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att L.Ö:s adoptionsansökan skulle avslås.

Till stöd för sin talan anförde hon i huvudsak följande. I skälen till tingsrättens beslut finns felaktiga uppgifter om förhållandena kring L.D:s uppväxt. De korrekta förhållandena är följande. L.D. bodde med henne och sin biologiska far fram till två års ålder. Därefter har L.D. huvudsakligen bott hos henne tills hon var tolv år. Under den perioden har L.D. haft umgänge med sin far och hans familj varannan helg, två veckor på sommaren, varannan jul- och nyårshelg och nästan varje påskhelg. Från tolv till tretton års ålder bodde L.D. växelvis varannan vecka hos henne respektive sin far. Därefter har L.D. bott med sin far och hans familj samt haft umgänge med henne varannan helg. Så småningom har umgänget glesats ut mer och mer för att sedan upphöra helt. Det har skett ett avståndstagande från henne och hennes nätverk. Det är i och för sig riktigt att hon inte bidragit ekonomiskt med något extra till L.D. Det beror på att hon saknat information om L.D:s behov och att hon under den tid L.D. var bosatt hos henne stått för alla kostnader för fritidsaktiviteter, utrustning, resor och instrument. Hon har gjort vad hon kunnat för att vara följsam och inväntat att ”hennes L.” kommer tillbaka. M.A. har åberopat en skrivelse till L.D:s far, daterad under 2012, angående ekonomiska frågor med anknytning till L.D.

L.Ö. motsatte sig att tingsrättens beslut ändras. Hon har anfört att det är viktigt respektera L.D:s känsla och önskan om att vilja bli adopterad av henne. L.Ö. har åberopat ett flertal handlingar från bl.a. Skatteverket och Försäkringskassan rörande L.D:s förhållanden samt en översikt över händelser i L.D:s liv.

Även L.D. motsatte sig att tingsrättens beslut ändrades. Hon anförde i huvudsak följande. Hon är 22 år och har varit myndig i fyra år. Hennes vilja bör väga tyngre än M.A.s åsikter i ärendet. Hennes önskan har alltid varit att få bo hos sin far och L.Ö. men det har M.A. inte accepterat.

Hovrätten för Nedre Norrland (hovrättslagmannen Susanne Hård, hovrättsrådet Marie Norberg, referent och tf. hovrättsassessorn Martin Sjökvist) ändrade den 16 juli 2015 tingsrättens beslut och avslog L.Ö:s ansökan om att få tillstånd till adoption av L.D.

Som skäl för beslutet anförde hovrätten följande:

Domstolen ska i varje enskilt fall pröva om det är lämpligt att adoption äger rum. Frågan i ärendet är om det är lämpligt att L.Ö. får adoptera L.D. Enligt 4 kap. 6 § första stycket föräldrabalken får tillstånd till adoption ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen. I bestämmelsen anges vidare att rätten vid lämplighetsbedömningen ska ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.

I fall då fråga är om adoption av en vuxen person bör krävas att det klart framgår att det genom adoptionen befästs ett personligt förhållande mellan sökanden och adoptivbarnet av väsentligen samma slag som det som föreligger mellan förälder och barn (se prop. 1980/81:112 s. 8 f och 14 f). Adoption av vuxna bör förekomma endast undantagsvis (se rättsfallet NJA 1986 s. 604). Vid prövningen ska rätten ta hänsyn till åldersskillnaden så att den blir lämplig. Tillstånd till adoption av vuxen bör inte lämnas endast som en bekräftelse av att det mellan sökanden och adoptivbarnet råder en mycket god relation (se rättsfallet RH 1997:20).

Av handlingarna i målet framgår att L.D. fram till tonåren bott tillsammans med sin biologiska mor M.A. samt att hon från tvåårsåldern och under resten av denna period haft regelbundet umgänge med sin far och L.Ö. Därefter har hon succesivt tillbringat allt mer tid hos sin far och L.Ö. för att till slut inte ha någon kontakt alls med M.A.

Med hänsyn till att L.D. först i tonåren börjat bo stadigvarande hos L.Ö. och sin far kan L.Ö. inte anses ha uppfostrat henne på sådant sätt som krävs för att tillstånd till adoption ska ges på den grunden. Av utredningen framgår dock att L.D. känner trygghet och tillit till L.Ö., att det råder en nära och betydelsefull relation mellan L.D. och L.Ö. samt mellan L.D. och L.Ö:s två döttrar. Hovrätten anser att den känslomässiga förankringen L.D. har till L.Ö. är av väsentligen samma slag som den som finns mellan förälder och barn och att det framgår att syftet med adoptionen är att befästa detta förhållande. Relationen är alltså av sådant slag som krävs för att en adoption ska tillåtas.

Hovrätten måste emellertid även pröva om en adoption är till fördel för L.D. och om en adoption i detta fall är lämplig.

M.A. har motsatt sig att adoption sker och har gett uttryck för en önskan om mer kontakt med L.D. Utredningen ger inte svar på varför kontakten mellan L.D. och hennes mor M.A. minskade för att till slut, som det verkar, i det närmaste ha upphört. Det kan därför inte uteslutas att det finns förutsättningar för att kontakten mellan L.D. och hennes biologiska mamma i framtiden kan förbättras. Ett adoptionsbeslut skulle inte främja en sådan utveckling. Vidare skulle ett adoptionsbeslut medföra att L.D. skiljs från syskongemenskapen med sin halvsyster och sin övriga biologiska familj på moderns sida. Även denna omständighet talar enligt hovrättens mening mot adoption. En annan omständighet som talar mot adoption är att L.D. idag är vuxen och att hon och L.Ö. även utan en adoption kan förvalta den goda relation de har etablerat och som råder mellan dem.

L.D. är idag 22 år. Ett beslut om adoption är slutgiltigt och medför att alla juridiska band mellan L.D. och hennes biologiska mor, syster och övrig släkt på moderns sida upphör. Hovrätten anser med beaktande av de långtgående konsekvenser ett adoptionsbeslut medför att de skäl som talar emot ett adoptionsbeslut väger tyngre än de fördelar ett adoptionsbeslut kan medföra.

Sammanfattningsvis anser hovrätten att det varken är lämpligt eller till fördel för L.D. att tillstånd till adoption ges. Tingsrättens beslut ska därför nu upphävas.

Hovrättens beslut meddelat: den 16 juli 2015.

Mål nr: ÖÄ 1424-14.

Lagrum: 4 kap. 6 § föräldrabalken.

Rättsfall: NJA 1986 s. 604; RH 1997:20.

Litteratur: Prop. 1980/81:112 s. 8 f, 14 f.