NJA 1986 s. 604
En äldre barnlös man, som ville lämna sin egendom åt en vuxen systerson, ansökte om tillstånd till adoption av systersonen. Tillstånd har inte lämnats, eftersom det av förebragt utredning inte framgick att ansökan hade skett i syfte att befästa ett nära personligt förhållande mellan sökanden och systersonen. 4 kap 6 § 1 st FB.
Skellefteå TR
R.W., född 1920, ansökte vid Skellefteå TR om tillstånd att få adoptera sin systerson S.H., född 1961.
Såväl S.H. som hans föräldrar samtyckte till adoptionen.
Domskäl
TR:n (ordf rådmannen Johansson) anförde i beslut d 24 april 1985:
Skäl. R.W., som är ogift, har till stöd för ansökan anfört: Han saknar bröstarvingar, har en ordnad ekonomi och äger fastigheten Åbyn 4:3 i Byske med ett taxeringsvärde om 105 000 kr. Adoptionen skulle vara till fördel för S.H., som ända sedan sin tidiga barndom i mycket stor utsträckning vistats hos honom. De personliga förhållandena mellan honom och S.H. samt dennes föräldrar är mycket goda.
Såvitt framkommit har R.W. inte uppfostrat S.H. och något framtida uppfostringsförhållande kan det inte heller bli fråga om. Även om R.W. och S.H. är släktingar och en adoption kan medföra bl a ekonomiska fördelar, kan det inte anses att sådan särskild anledning som avses i 4 kap 6 § FB föreligger för bifall till ansökan. Tillstånd till adoptionen - även om den är till fördel för S.H. - kan därför inte ges.
TR:ns beslut. TR:n lämnar ansökan utan bifall.
R.W. anförde besvär i HovR:n för Övre Norrland och yrkade bifall till sin ansökan.
HovR:n (hovrättslagmannen Andersson samt hovrättsråden Viksten, referent, och Larsson) fastställde i beslut d 11 juni 1985 TR:ns beslut.
R.W. (ombud advokaten U.B.) anförde besvär och yrkade bifall till sin ansökan.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Nordling, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. I 4 kap 6 § 1 st FB, som erhöll sin nu gällande lydelse genom en lagändring år 1981, föreskrivs bl a att tillstånd till adoption får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra barnet eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen. En sådan särskild anledning kan enligt förarbetena till lagrummet (se prop 1980/81:112 s 8 f och 14 f) vara att det i särskilda fall finns anledning att befästa ett personligt förhållande mellan sökanden och adoptivbarnet, normalt av väsentligen samma innehåll som mellan föräldrar och barn.
I de ursprungliga motiven till adoptionsbestämmelserna har nämnts att särskild anledning kan ligga i nära släktskap mellan adoptanten och den som skall adopteras, t ex om en äldre barnlös man vill lämna namn och egendom åt en vuxen systerson, som står honom nära utan att vara uppfostrad av honom (se NJA II 1917 s 489).
R.W. har i målet anfört bl a följande. S.H. är systerson till R.W.. R.W. som är barnlös, önskar att till S.H. lämna sin egendom, framförallt en fastighet i Byske socken. Fastigheten har funnits i släkten sedan 1800-talet och det föreligger en stark önskan att bevara fastigheten som släktegendom. S.H. har från tre års ålder i stort sett varje sommar tillsammans med en två år äldre bror vistats hos R.W. på fastigheten. Vidare har S.H. från barndomen, framförallt under de stora helgerna jul, påsk och midsommar, bott hos R.W..
Vad R.W. sålunda anfört om det personliga förhållandet mellan honom och S.H. och om syftet med adoptionen får anses utgöra sådan särskild anledning till adoptionen som avses i det angivna lagrummet. Av utredningen i målet framgår inte annat än att en adoption är till fördel för S.H.. Även i övrigt är, såvitt handlingarna utvisar, de krav som ställs upp i 4 kap FB uppfyllda. Adoptionsansökningen skall därför bifallas.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut bifaller HD adoptionsansökningen.
HD JustR:n Welamson, Erik Nyman, Rydin, Gregow och Solerud, referent) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. I 4 kap 6 § 1 st FB, som erhöll sin nu gällande lydelse genom en lagändring år 1981, föreskrivs att rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra barnet eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen.
Av de ursprungliga motiven till adoptionsbestämmelserna framgår att lagstiftningen på sin tid tillkom för att bereda möjlighet för den, som det önskade, att uppta annan som barn med den verkan, att mellan den upptagande och den upptagne grundades ett rättsförhållande av väsentligen samma innehåll som förhållandet mellan naturliga föräldrar och barn. Motiven ger exempel på fall då rättens tillstånd till en sökt adoption inte bör ges, därför att avsikten med adoptionen är annan än att tillskapa ett närmare förhållande mellan adoptanten och adoptivbarnet. Som ett exempel nämns det fall att avsikten med adoptionen är att kringgå arvsskattebestämmelser. Ett annat exempel som ges är att adoptionen söks endast för att bereda möjlighet till en namnförändring, som eljest skulle mött hinder. Emellertid anger motiven även att särskild anledning till adoption stundom kan "ligga i nära släktskap mellan adoptanten och den, som skall adopteras, t ex om en äldre barnlös man vill lämna sitt namn och sin förmögenhet åt en vuxen systerson, som står honom nära utan att dock hava varit uppfostrad av honom". (Se NJA II 1917 s 472, 474 och 489.)
Till att börja med torde det vara klart, att det inte kan förhålla sig så att den omständigheten ensam, att en nära släktskap råder mellan sökanden och den som skall adopteras eller att sökanden önskar överföra egendom till adoptivbarnet, skall kunna utgöra sådan särskild anledning som förutsätts för tillstånd till adoption. Inte heller kan det nyss citerade exemplet rimligen förstås så att det skulle vara tillräckligt som särskild anledning att dessa två omständigheter föreligger samtidigt. I stället får det antas att en ytterligare förutsättning som måste föreligga för att tillstånd till adoption skall ges är att ett nära personligt förhållande mellan adoptanten och den som skall adopteras skall befästas genom adoptionen.
Att på sätt nu angetts tillmäta det personliga förhållandet mellan sökanden och den som skall adopteras en avgörande betydelse ligger också väl i linje med den lagändring som beslutades 1981. Av förarbetena till denna ändring framgår att den tillkom i förtydligande syfte. Den avsåg sådana särskilda fall där sökanden inte uppfostrat eller kommer att uppfostra barnet men anledning ändock kunde finnas att genom adoption befästa ett personligt förhållande mellan sökanden och adoptivbarnet. Normalt skall förhållandet vara av väsentligen samma innehåll som det som råder mellan föräldrar och barn. (Se prop 1980/81:112 s 9 och 14.) Förtydligandet skedde genom att bestämningen "med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet" i lagtexten knöts till sådan särskild anledning som skulle föreligga i dessa fall.
R.W. har i målet anfört väsentligen följande. S.H. som han vill adoptera, är systerson till honom. R.W., som är barnlös, önskar att till S.H. lämna sin egendom, framförallt en fastighet i Byske socken. Fastigheten har funnits i släkten sedan 1800-talet och det föreligger en stark önskan att bevara fastigheten som släktegendom. S.H. har från tre års ålder i stort sett varje sommar tillsammans med en två år äldre bror vistats hos R.W. på fastigheten. Vidare har S.H. från barndomen, framförallt under de stora helgerna jul, påsk och midsommar, bott hos R.W..
Beträffande det personliga förhållandet mellan R.W. och S.H. föreligger i ärendet endast de knapphändiga uppgifter R.W. sålunda lämnat; S.H. har av HD beretts tillfälle att yttra sig men inte låtit sig avhöra.
Av den förebragta utredningen kan inte anses framgå att ansökningen om adoption har ett sådant syfte - att befästa ett nära personligt förhållande - som enligt det anförda förutsätts för adoption.
Domslut
HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.