RH 2016:42

Domskäl

Tingsrätten (beredningsjuristen Katarina Johansson) anförde i beslut den 5 februari 2016 följande.

SKÄL

Av parkeringsanmärkningen framgår att F.E:s bil varit uppställd på den aktuella platsen vid det aktuella tillfället. Den omständigheten har heller inte ifrågasatts av F.E. Den överträdelse som antecknats på den i ärendet aktuella parkeringsanmärkningen får förstås som att parkeringsanmärkningen har grundats på att fordonet har parkerats på avgiftsbelagd plats utan att parkören haft en giltig biljett, eller att parkeringsbiljetten i vart fall inte har varit placerad väl synlig.

Enligt 2 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift är den som överträder föreskrift som rör parkering skyldig att erlägga en felparkeringsavgift. Enligt 1 § förordningen (1976:1128) om felparkeringsavgift tillämpas lagen om felparkeringsavgift i fråga om överträdelse av 3 kap.47-49 a §§trafikförordningen (1998:1276). Hur avgift ska betalas vid parkering på en plats av det nu aktuella slaget, dvs. frågan om biljetten ska anses vara giltig eller inte, och hur parkeringsbiljetten ska placeras regleras i 3 kap 49 a § andra stycket 1 och 2 trafikförordningen, som lyder:

1. Avgift skall betalas på det sätt som anges på platsen och enligt angiven taxa.

2. Om en parkeringsbiljett eller motsvarande används skall denna placeras framtill i eller, om detta inte är möjligt, på fordonet. Detta gäller oavsett om avgift skall betalas för parkeringen eller inte. Tidsangivelser eller andra uppgifter om att villkoren för parkeringen är uppfyllda skall vara väl synliga och läsbara utifrån.

Mot bakgrund av ovan nämnd bestämmelse har tingsrätten att bedöma om det i förevarande fall har funnits en giltig parkeringsbiljett eller motsvarande för aktuell tid som har varit synlig och läsbar. Av den av F.E. åberopade utredningen framgår att han den 21 september 2015 beställt en parkeringsbiljett giltig från den 21 september 2015 klockan 10.10 till den 22 september 2015 kl. 10.10. På parkeringskvittot finns registreringsnummer WNL registrerat. Det står alltså klart att F.E. har betalat avgift enligt angiven taxa och han har således inte överträtt 3 kap. 49 a § andra stycket 1 på den grunden.

Frågan är därför om bestämmelsen överträtts genom att F.E. inte har betalat avgift på det sätt som anges på platsen. I ärendet är det ostridigt att F.E., då han betalade avgiften via sms, inte angav sitt fordons fullständiga registreringsnummer, utan endast registreringsnumrets inledande tre bokstäver. För att det ska vara möjligt att kontrollera om parkerade fordon har parkerat enligt de villkor som gäller för parkeringen, kan det antas att avsikten är att parkören vid betalning av parkering per sms ska uppge fordonets fullständiga registreringsnummer. Det framstår vidare som rimligt att detta kommer till uttryck på de platser där det är möjligt att betala parkering via sms. En förutsättning för att felparkeringsavgift ska kunna utkrävas på grund av att parkören inte har betalat avgift på det sätt som anges på platsen, får dock anses vara att det som anges på platsen har varit så tydligt att det rimligen inte kan uppstå missförstånd (jfr RH 1995:75). Vad gäller köp av s.k. sms-biljetter tycks det saknas föreskrifter som reglerar hur betalning av parkering via sms ska ske, liksom föreskrifter som reglerar vad som ska anges på de platser där denna möjlighet att betala parkeringsavgiften erbjuds. Inte heller finns det i lag uttryckt någon skyldighet för parkeringsvakter att kontrollera att det på parkeringsplatsen tydligt anges hur avgiften ska betalas. Enligt tingsrättens mening kan det därför inte presumeras att det på den ifrågavarande platsen, med tillräcklig tydlighet, har angetts att fordonets fullständiga registreringsnummer ska anges när betalning sker per sms. För att det ska anses utrett att F.E. inte har betalat avgift på det sätt som anges på platsen, krävs därför att det föreligger tillräcklig utredning som stöder att det på platsen tydligt angetts att betalning per sms ska ske genom att parkören ska ange fordonets fullständiga registreringsnummer. Tingsrätten konstaterar att det av anteckningarna på parkeringsanmärkningen inte framgår att parkeringsvakten har kontrollerat att detta anges på platsen. Det framgår inte heller av vad Polismyndigheten har anfört eller av myndighetens utredning i övrigt vad som angetts på den aktuella platsen om betalning av parkering per sms. Det kan därför inte anses utrett att F.E. inte har betalat avgift på det sätt som anges på platsen, varför det inte kan anses utrett att parkeringen av hans fordon skett i strid med 3 kap. 49 a § andra stycket 1 trafikförordningen.

Av 3 kap. 49 a § andra stycket 2 trafikförordningen följer att om en parkeringsbiljett eller motsvarande används ska den placeras framtill i eller, om detta inte är möjligt, på fordonet och tidsangivelser eller andra uppgifter om att villkoren för parkeringen är uppfyllda ska vara väl synliga och läsbara utifrån.

Tingsrätten gör bedömningen att en sms-biljett inte kan, som bestämmelsen föreskriver, placeras i eller på ett fordon och avsikten kan knappast heller vara att parkören vid köp av sms-biljetter ska placera sin mobiltelefon i eller på sitt fordon. En sms-biljett kan därför inte enligt tingsrättens mening anses motsvara en parkeringsbiljett i den mening som anges i bestämmelsen. Bestämmelsen i 3 kap. 49 a § andra stycket 2 trafikförordningen kan därför inte anses vara tillämplig i detta ärende.

Det är den kommun för vars räkning som parkeringsanmärkningen har utfärdats som har bevisbördan för att parkeringen skett i strid med gällande villkor (jfr NJA 2013 s. 711 II). Då det inte kan anses utrett att F.E:s fordon har parkerats i strid med gällande villkor ska betalningsansvaret för den utfärdade parkeringsanmärkningen undanröjas.

BESLUT

Tingsrätten undanröjer betalningsansvaret för parkeringsanmärkningen, Västerås kommuns ärendenummer [...].

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Christian von Szalay och Kajsa Bergkvist, referent, samt tf. hovrättsassessorn Anna Bladh Redzic) anförde i beslut den 20 juni 2016 följande.

SKÄL

Av utredningen i ärendet framgår bl.a. följande. Den 21 september 2015 parkerade F.E. sin bil med registreringsnummer WNL 789 på Domkyrkoesplanaden i Västerås. En parkeringsanmärkning utfärdades samma dag. I den angavs att fordonet var parkerat utan att giltig parkeringsbiljett eller motsvarande var synlig och läsbar. På parkeringsanmärkningen har under rubriken ”Anteckning” angetts följande. ”Giltig biljett saknas/ej synlig. Ej registrerad p-tid hos EasyPark.” F.E. hade vid betalningen via EasyParks sms-tjänst angett endast den första delen av fordonets registreringsnummer. Det är ostridigt att F.E. har betalat för parkeringen enligt angiven taxa. Frågan i målet gäller om han har betalat avgiften på det sätt som anges på platsen och därmed uppfyllt sina skyldigheter enligt 3 kap. 49 a § andra stycket 1 trafikförordningen.

För parkeringen på den aktuella platsen gäller enligt 3 kap. 49 a § andra stycket 1 trafikförordningen att avgift ska betalas på det sätt som anges på platsen och enligt angiven taxa. Utredningen visar att det på platsen där F.E. parkerade sin bil fanns anvisningar om att betalning kunde ske bl.a. genom sms. Det framgår också av den bevisning som Polismyndigheten har åberopat i form av fotografier att det fanns instruktioner i anslutning till parkeringsautomaten hur betalning med sms skulle göras och att det av dessa instruktioner framgick att fordonets registreringsnummer skulle anges. Det är ostridigt att F.E. vid betalningen med sms angav endast de tre första tecknen i bilens registreringsnummer. Det var alltså inte möjligt för parkeringsvakten att kontrollera om parkeringsavgiften hade betalats vid det aktuella tillfället. F.E. har därför enligt hovrättens mening inte betalat parkeringsavgiften på det sätt som angavs på platsen. Den omständigheten att han faktiskt har betalat ett belopp och att det i efterhand varit möjligt att härleda betalningen till det aktuella tillfället medför inte någon annan bedömning. Tingsrättens beslut ska därför ändras.

Hovrättens beslut får enligt 10 a § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift inte överklagas av enskild part.

BELSUT

Med ändring av tingsrättens beslut fastställer hovrätten att F.E. är betalningsansvarig för felparkeringsavgift i enlighet med parkeringsanmärkningen nr […] utfärdad den 21 september 2015.

Hovrättens beslut meddelat: den 20 juni 2016.

Mål nr: ÖÄ 1576-16.

Lagrum: 3 kap. 49 a § andra stycket 1 trafikförordningen (1998:1276).