NJA 2013 s. 711
Parkeringsmål. Har en betalningsuppmaning ställts ut, eller en parkeringsanmärkning meddelats, finns det en presumtion för att den också har fästs på bilen (I). En fordonsägares uppgifter och egna fotografier har lämnat visst utrymme för bedömningen att parkeringsvakten kan ha förbisett att det fanns en giltig parkeringsbiljett som var väl synlig och läsbar utifrån. Parkeringsvaktens anteckningar på parkeringsanmärkningen har inte ansetts utgöra tillräcklig bevisning för att det skett en felparkering (II).
I
Attunda tingsrätt
Gothia Financial Group AB förde vid Attunda tingsrätt den talan mot R.H. som framgår av tingsrättens dom.
Domskäl
Tingsrätten (beredningsjuristen Marie Bastin) anförde följande i dom den 5 oktober 2010.
Yrkanden m.m.
I ansökan om stämning har Gothia Financial Group AB (Gothia) yrkat att R.H. ska förpliktas att till bolaget utge 300 kr - - -.
Som grund för sina yrkanden har Gothia anfört i huvudsak följande. Den 10 oktober 2008 kl. 11.34-11.58 var R.H:s fordon med registreringsnummer REG 900 uppställt på parkeringsområdet i Täby Centrum, Täby. Markägare på området är Europark Svenska AB (Europark), som är berättigade att utta kontrollavgift vid olovlig parkering på området. Fordran har senare överlåtits till Gothia.
R.H. har bestritt yrkandet och har som grund härför anfört i huvudsak följande. Han befann sig inte på platsen vid den påstådda tidpunkten varför kontrollavgiften är utfärdad på felaktiga grunder, att det finns en frist om tio minuter som inte har överskridits, att Europark förfarit felaktigt som inte fäst någon kontrollavgift på hans ruta samt att Europark troligen har förväxlat bilar och tider.
Gothia har utvecklat sin talan enligt följande. På platsen är parkering tillåten under viss tid förutsatt att en P-skiva finns väl synlig, utvisande fordonets ankomsttid. Parkeringsvillkoren finns angivna med vägmärken i enlighet med lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering. Vid kontrolltillfället var fordonet uppställt i strid mot gällande parkeringsbestämmelser då P-skiva saknades. De av Europark förda anteckningarna i ärendet utvisar att P-skiva saknades samt tid då kontroll utfördes. Om kontrollavgiftsfakturan inte fanns på bilen är detta inte något som fritar R.H. från ansvar. Det är möjligt att någon tagit bort kontrollavgiftsfakturan från fordonet. Fordonsägaren tillställs kontrollavgiftsfaktura även per post, vilket är ett legitimt tillvägagångssätt. R.H. har ostridigt fått del av fakturan per post.
R.H. har utvecklat sin talan enligt följande. Han var förvisso i Täby centrum två gånger den aktuella dagen, en första gång tidigt på morgonen och sedan återigen kl. 12.20. Han skulle då till apoteket för att hämta ut ett recept och var borta från bilen ca fem minuter. Då han kom tillbaka såg han en civilklädd man stå vid bilen och skriva något. Det var emellertid ingen kontrollavgiftsfaktura fäst vid rutan utan han mottog endast en påminnelse en tid senare.
Målet har med stöd av 42 kap. 18 § 5 p. RB avgjorts utan huvudförhandling.
Domskäl
Gothia har som bevisning åberopat en skärmbildsutskrift med Europarks anteckningar i ärendet samt foton av fordonet. R.H. har som skriftlig bevisning åberopat en utskrift ifrån Apoteket utvisande uthämtade recept.
Tingsrätten gör följande bedömning
Av Europarks anteckningar i ärendet framgår att trafikövervakaren antecknat att P-skiva ej fanns synlig. En sådan anteckning ska tilläggas ett starkt bevisvärde för att biljetten inte varit placerad väl synlig, och enbart ett påstående om motsatsen av fordonets ägare kan inte vara tillräckligt för att betalningsansvaret ska undanröjas (se HD:s avgörande, NJA 2001 s. 889). Som utgångspunkt i mål av förevarande slag gäller att käranden har bevisbördan för sitt påstående att parkeringsskivan saknas. Genom den av Europark åberopade bevisningen, sedd i ljuset av HD:s avgörande åläggs dock R.H. en så kallad falsk bevisbörda, det vill säga han måste presentera motbevisning mot den åberopade kontrollavgiftsfakturan. R.H. har inte fört någon motbevisning beträffande huruvida han haft en P-skiva synlig. Det får således anses utrett att någon P-skiva ej funnits synlig.
Någon förväxlingsrisk föreligger inte då R.H. inte har invänt emot att det av Europark angivna registreringsnumret tillhör hans fordon. Vidare föreligger inte heller någon sådan frist som R.H. gör gällande. Det är ostridigt att R.H. har fått del av fakturan per post.
Den bevisning som Gothia presenterat, och som tingsrätten inte finner skäl att ifrågasätta, utvisar att kontroll skett kl. 11.34-11.58. R.H. har påstått att han inte befunnit sig i Täby centrum under den aktuella tiden. Som stöd för detta har han visat en utskrift av hans uthämtade recept vilken enligt honom styrker att recept uthämtades kl. 12.22. Tingsrätten finner inte att det är klart att den ingivna handlingen styrker detta påstående. Även för det fall R.H. skulle ha besökt apoteket kl. 12.22, innebär inte detta enligt tingsrättens mening att kontroll inte kan ha utförts den tid som Gothia påstår. Mot bakgrund härav finner tingsrätten att Gothia har styrkt att R.H:s fordon stått uppställt under den påstådda tiden, i strid mot gällande bestämmelser. Gothias talan ska därför bifallas. - - -.
Domslut
Domslut
R.H. förpliktas att till Gothia Financial Group AB utge 300 kr.
Svea hovrätt
R.H. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle ogilla Gothia Financial Group AB:s talan.
Gothia bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Bertil Ahnborg och Marianne Åbyhammar, referent, samt tf. hovrättsassessorn Daniel Wållander) anförde följande i dom den 7 december 2011.
Hovrättens domskäl
Parterna har åberopat samma grunder och bevisning som vid tingsrätten med de tilläggen att Gothia i hovrätten även har åberopat en skärmbildsutskrift från bolagets klagomålshanteringssystem och R.H. här har hörts under sanningsförsäkran.
Parterna har utvecklat sin talan i huvudsak i enlighet med vad som framgår av tingsrättens dom. I frågan om R.H:s påstående att betalningsuppmaning inte skulle ha fästs på fordonet i samband med kontrollen har Gothia tillbakavisat detta och anfört att det inte framgår av kontrollantens anteckningar att denne inte följt rutinerna och fäst betalningsanmaningen på fordonet.
R.H. har uppgett i huvudsak följande. Han var i Täby Centrum vid två tillfällen fredagen den 10 oktober 2008. En gång på morgonen fram till ca kl. 9.00 och en gång omkring kl. 12.20. Varje fredag förmiddag besöker han sin dotter för att äta frukost/lunch. Han brukar vara hos henne fram till ungefär kl. 11.00 men tiderna kan variera något. Efter besöket hos dottern åkte han till apoteket i Täby Centrum för att hämta ut en receptspecifikation. Av specifikationen framgår att han var på apoteket kl. 12.22. Hans besök varade i högst 10 minuter. Det är inte mer än 50 meter från parkeringen till apoteket. Han slutsats är därför att hans bil inte stod uppställd på parkeringen vid den tidpunkt som Gothia påstår. Han tror att han hade en P-skiva i framrutan på bilen vid båda tillfällena den dagen, men han har sedan han fick påminnelsen haft svårt att minnas några detaljer. När han kom tillbaka till bilen fanns ingen kontrollavgift på rutan och ingen sa något till honom vid bilen. Han visste inte om kontrollavgiften förrän betalningspåminnelsen kom med posten. Han ifrågasätter varför han inte fick någon information på platsen om kontrollavgiften.
Hovrätten gör följande bedömning
Av skärmbildsutskrifterna tillsammans med fotografierna framgår att R.H:s bil kontrollerats mellan kl. 11.34 och 11.58 den 10 oktober 2008 i Täby Centrum samt att anledningen till kontrollavgiften var att P-skiva saknades eller inte var synlig. I likhet med tingsrätten konstaterar hovrätten att en parkeringsvakts anteckningar enligt praxis ska tillmätas ett starkt bevisvärde. Enbart ett påstående från fordonets ägare är inte tillräckligt för att rubba anteckningens tillförlitlighet. R.H:s uppgifter om att han inte haft bilen uppställd vid denna tidpunkt och att han haft en synlig P-skiva i bilen är alltför vaga och oprecisa för att motbevisa parkeringsvaktens anteckningar och utskriften från apoteket motbevisar inte att parkeringskontrollen kan ha utförts den tid som Gothia påstår. Hovrätten delar därför tingsrättens bedömning att det är utrett att fordonet varit uppställt den angivna tidpunkten och att någon P-skiva inte fanns väl synlig vid kontrolltillfället. Europark var därför berättigat att ta ut en kontrollavgift.
R.H. har dock invänt att Europark handlat felaktigt som inte fäst någon kontrollavgiftsfaktura på hans bilruta eller överlämnat en sådan till honom på plats. Enligt 8 § lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering ska en markägare som vill ta ut en kontrollavgift utställa en betalningsuppmaning som överlämnas till fordonets förare eller ägare eller fästs på fordonet. Det är inte tillräckligt att underlåta detta och i efterhand endast skicka en påminnelse per post till ägaren av bilen (se NJA 2007 s. 799).
R.H. har angett att han har fått kännedom om kontrollavgiften först genom påminnelsen två veckor senare. Europark har invänt att det inte finns någon anteckning om att ordinarie rutiner vid utfärdande av kontrollavgifter frångåtts. Av parkeringsvaktens anteckningar framgår att en kontrollavgift har utfärdats. Där framgår däremot inte om betalningsuppmaning fästs på R.H:s framruta. Att parkeringsvakter regelmässigt skriver ut en kontrollavgiftsfaktura på plats och fäster den på fordonets framruta är dock en så inarbetad rutin att det enligt hovrättens mening finns anledning att utgå ifrån att så har skett om inte något annat har framkommit i det enskilda fallet. Några sådana omständigheter har inte framkommit i målet. Hovrätten finner därför att tingsrättens dom ska stå fast.
- - -.
Hovrättens domslut
Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
Högsta domstolen
R.H. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla Gothia Financial Group AB:s talan.
Gothia Financial Group AB motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
HD meddelade prövningstillstånd beträffande frågan om en betalningsuppmaning enligt 8 § lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering skulle anses ha skett. Frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt förklarades vilande.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Elisabeth Rune, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
Domskäl
Domskäl
Bakgrund
Gothia Financial Group AB (Gothia) väckte talan mot R.H. angående betalningsskyldighet för kontrollavgift vid olovlig parkering. Som grund för käromålet anförde Gothia att R.H:s fordon varit uppställt på ett parkeringsområde vid en viss tidpunkt i strid mot gällande parkeringsbestämmelser eftersom en parkeringsskiva inte fanns väl synlig i fordonet. Vidare anfördes att en betalningsuppmaning för uttagande av kontrollavgift utställts och fästs på fordonet.
R.H. bestred käromålet och anförde att han inte parkerat på platsen vid påstådd tidpunkt men vid andra tidpunkter den dagen och att någon betalningsuppmaning inte fästs på fordonet.
Tingsrätten biföll käromålet. Hovrätten fastställde tingsrättens dom.
Kontrollavgift vid olovlig parkering
En markägare som upplåter ett område för parkering eller förbjuder parkering inom området får under de förutsättningar som anges i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering ta ut en avgift (kontrollavgift) om ett fordon parkerats inom området i strid mot förbud eller villkor som han har beslutat (olovlig parkering). Lagen är tillämplig när lagen (1976:206) om felparkeringsavgift inte ska tillämpas. (1 § lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering)
Vill markägaren ta ut kontrollavgift ska en betalningsuppmaning utställas och överlämnas till fordonets förare eller ägare eller fästas på fordonet (8 § första stycket lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering).
Vid införandet av den aktuella lagen anfördes i förarbetena att den offentligrättsliga parkeringen var väl reglerad och uppfyllde de krav man kunde ställa på effektivitet och rättssäkerhet. Det saknades dock ett tillräckligt väl fungerande sanktionssystem för den privaträttsligt reglerade tomtmarksparkeringen. För bilisten framstod skillnaderna i systemen ofta som helt omotiverade. För markägaren var skillnaderna också tydliga. Exempelvis kunde kontrollavgift i princip endast utkrävas av fordonets förare. Den fiktiva avtalskonstruktion som därvid tillämpades var ifrågasatt. Den ansågs utgöra en otillräcklig grund för att utkräva kontrollavgift, trots att domstolarna i några fall lättat på markägarens bevisbörda för vem som fört fordonet. Genom att reglera sanktioner mot olovlig parkering på tomtmark i författning kunde sanktionerna göras enhetliga och anpassas till felparkeringsavgiften och bli en del av trafiklagstiftningen. I flera avseenden tjänade lagen (1976:206) om felparkeringsavgift som förebild vid utformningen av bestämmelserna. (Prop. 1983/84:104 s. 12 ff., 22 och 26 f.)
Felparkeringsavgift
Felparkeringsavgift vid parkering på allmän mark regleras alltså i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift. Vid överträdelse av föreskrifter om parkering får en parkeringsanmärkning meddelas. Den ska innehålla en uppmaning om att betala felparkeringsavgiften. Anmärkningen överlämnas till fordonets förare eller ägare eller fästs på fordonet. Fordonets ägare ansvarar för att avgiften betalas. (1 och 2 §§, 4 § första stycket samt 5 § första och andra styckena lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.)
Lagen bygger på en avvägning mellan kravet på rättssäkerhet och intresset av ett snabbt och smidigt förfarande. Det har ansetts nödvändigt med ett enkelt system och rationella rutiner för hanteringen av felparkeringsavgifter samtidigt som det måste tillgodose den enskildes intresse av rättssäkerhet (prop. 1975/76:106 s. 34 och 41).
Av praxis framgår att parkeringsanmärkningen ska överlämnas eller fästas på fordonet; det är normalt inte tillräckligt att i efterhand sända den med post till fordonsägaren (NJA 2007 s. 799). Vidare har det ansetts att det som en parkeringsvakt har noterat i samband med att en parkeringsanmärkning meddelats ska tillmätas ett starkt bevisvärde. Enbart ett påstående från fordonsägaren om att felparkering inte har skett är inte tillräckligt för att betalningsansvar ska undanröjas (NJA 2001 s. 889).
Bedömningen i detta fall
Ska alltså en betalningsuppmaning enligt 8 § lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering anses ha skett? I tidigare avgöranden beträffande felparkering har HD uttalat vilka beviskrav som ska gälla när lagen (1976:206) om felparkeringsavgift tillämpas. Frågan är därmed om motsvarande ska gälla även vid tillämpningen av lagen (1984:318) om -kontrollavgift vid olovlig parkering eller om det i sådana fall finns anledning att resonera på annat sätt.
I förarbetena till lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering resonerades ingående kring behovet av att reglera det privaträttsliga kontrollavgiftssystemet för att, så långt möjligt, göra systemen för sanktioner vid felparkering enhetliga. Lagen bygger alltså på tanken att utjämna skillnaderna mellan de båda systemen. Bestämmelserna om kontrollavgift utformades därmed i flera avseenden med lagen (1976:206) om felparkeringsavgift som förebild. Båda lagarna genomsyras av effektivitets- och rationalitetshänsyn. Det bör därför i princip inte göras någon skillnad mellan de olika författningarna i frågor om bevisbörda och beviskrav.
Det innebär att vad som i ett kontrollavgiftsärende framgår av parkeringsövervakarens noteringar bör tillmätas ett starkt bevisvärde. I fall där det saknas särskilda noteringar från parkeringsövervakaren bör det ändå kunna presumeras att åligganden som följer av lag har följts, om det inte har framkommit omständigheter som talar mot det.
En markägare som vill ta ut en kontrollavgift ska enligt 8 § lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering överlämna en betalningsuppmaning till fordonets ägare eller förare eller fästa den på bilen. Har en kontrollavgift ställts ut föreligger det alltså en presumtion för att en betalningsuppmaning också har skett.
Vid ett sådant resonemang och med utgångspunkt i vad hovrätten funnit utrett i förevarande fall ska alltså en betalningsuppmaning enligt 8 § lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering anses ha skett.
Det saknas anledning att meddela prövningstillstånd rörande målet i övrigt. Hovrättens dom står därmed fast.
Domskäl
HD (justitieråden Marianne Lundius, Ann-Christine Lindeblad, Kerstin Calissendorff, Lena Moore, referent, och Lars Edlund) meddelade den 4 juli 2013 följande dom.
Domskäl
Gothia Financial Group AB väckte talan mot R.H. angående betalningsskyldighet för kontrollavgift vid olovlig parkering. Som grund för käromålet anförde Gothia att R.H:s fordon varit uppställt på ett parkeringsområde vid en viss tidpunkt i strid mot gällande parkeringsbestämmelser, eftersom en parkeringsskiva inte fanns väl synlig i fordonet. Vidare anfördes att en betalningsuppmaning för uttagande av kontrollavgift utfärdats och fästs på fordonet. R.H. bestred käromålet och anförde att han inte parkerat på platsen vid påstådd tidpunkt men vid andra tidpunkter den dagen och att någon betalningsuppmaning inte fästs på fordonet. Tingsrätten biföll käromålet. Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.
En markägare som upplåter ett område för parkering eller förbjuder parkering inom området får under de förutsättningar som anges i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering ta ut en avgift (kontrollavgift), om ett fordon har parkerats inom området i strid mot förbud eller villkor som han har beslutat (olovlig parkering). Lagen är utformad med lagen (1976:206) om felparkeringsavgift som förebild (prop. 1983/84:104 s. 12 ff. och 22). Båda lagarna bygger på en avvägning mellan kraven på rättssäkerhet och intresset av ett snabbt och smidigt förfarande. Det har ansetts nödvändigt med ett enkelt system och rationella rutiner samtidigt som det måste tillgodose den enskildes intresse av rättssäkerhet. (Prop. 1975/76:106 s. 34 och 41.)
Vill markägaren ta ut kontrollavgift ska en betalningsuppmaning ställas ut och överlämnas till fordonets förare eller ägare eller fästas på fordonet (8 § första stycket lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering). Vid överträdelse av lagen om felparkeringsavgift - som gäller vid parkering på allmän mark - får en parkeringsanmärkning meddelas. Den ska innehålla en uppmaning att betala felparkeringsavgiften. Anmärkningen ska överlämnas till fordonets förare eller ägare eller fästas på fordonet. (5 § första och andra stycket lagen om felparkeringsavgift.)
Det är normalt inte tillräckligt att i efterhand sända en parkeringsanmärkning med post till fordonsägaren (NJA 2007 s. 799). Vad en parkeringsvakt har antecknat i samband med att en parkeringsanmärkning har meddelats ska tillmätas ett starkt bevisvärde. Enbart ett påstående från fordonsägaren om att felparkering inte har skett är inte tillräckligt för att betalningsansvar ska undanröjas. (NJA 2001 s. 889.)
Det saknas anledning att ställa olika beviskrav när det gäller olovlig parkering på enskild mark och felparkering på allmän mark. Tvärtom är det ur den enskildes perspektiv rimligt att de båda lagarna så långt det är möjligt ges en enhetlig tolkning och tillämpning. Det innebär att vad en parkeringsövervakare har antecknat i samband med att en betalningsuppmaning ställs ut enligt lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering bör tillmätas ett starkt bevisvärde.
Om det - som i förevarande fall - saknas särskilda anteckningar från parkeringsövervakaren om omständigheterna när betalningsuppmaningen ställdes ut, eller parkeringsanmärkningen meddelades, bör utgångspunkten vara att vad som gäller enligt lag, dvs. att den ska fästas på fordonet, också har följts. Detta gäller inte om det har framkommit omständigheter som talar mot det. Har en betalningsuppmaning ställts ut, eller en parkeringsanmärkning meddelats, finns det alltså en presumtion för att den har fästs på bilen.
En betalningsuppmaning enligt 8 § lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering ska alltså anses ha skett.
Frågan i det beviljade prövningstillståndet ska besvaras i enlighet med detta. Det saknas anledning att meddela prövningstillstånd rörande målet i övrigt. Hovrättens dom står därmed fast.
II
Norrköpings kommun utfärdade en parkeringsanmärkning avseende ett fordon med registreringsnummer TTP 397. M.L.S. bestred betalningsansvar. Polismyndigheten i Östergötlands län lämnade bestridandet utan bifall.
Norrköpings tingsrätt
M.L.S. överklagade polismyndighetens beslut vid Norrköpings tingsrätt och yrkade, så som fick förstås, att tingsrätten skulle undanröja betalningsansvaret för felparkeringsavgift. Som grund anförde hon i huvudsak följande. Hon hade placerat en parkeringsbiljett på passagerarsidan. Parkeringsvakten måste ha sett en kvarglömd biljett på förarsidan. Han måste ha begått ett misstag.
Polismyndigheten bestred ändring.
Domskäl
Tingsrätten (tingsnotarien Axel Östberg) anförde följande i beslut den 18 januari 2012.
Tingsrättens skäl
I målet är ostridigt att personbil TTP 397 stått uppställd på aktuell plats den 6 september 2011, mellan kl. 16.05 och 16.18. Parkeringsvakt har vid aktuell tid utfärdat parkeringsanmärkning grundad på att någon giltig biljett inte funnits synligt placerad fullt läsbar utifrån.
Rättslig reglering
Av 3 kap. 49 a § andra stycket 2 p. trafikförordningen (1998:1276) framgår att parkeringsbiljett ska placeras framtill eller på fordonet. Tidsangivelser och andra uppgifter om villkor för parkeringen ska vara väl synliga och läsbara utifrån. En parkeringsanmärkning på vilken det finns antecknat att någon biljett inte funnits synlig måste tillmätas ett högt bevisvärde. Endast ett påstående från den enskilde att en biljett har funnits placerad i bilen är inte tillräckligt för att undanröja betalningsansvar; se NJA 2001 s. 889. Därmed inte sagt att bevisning mot en parkeringsanmärkning inte kan föras i en eventuell tvist.
Bedömning
Bevisbördan för att en felparkering skett ligger i ärenden av förevarande slag på polismyndigheten. Genom åberopad parkeringsanmärkning har polismyndigheten fullgjort den bevisskyldigheten. Bevisbördan får därmed anses ha övergått på M.L.S. att bevisa att parkeringsanmärkningen är felaktig.
M.L.S. har åberopat fotografier, av vilka det framgår att det på passagerarsidan funnits en synlig och läsbar biljett som betalades den 6 september 2011, kl. 10.48 och som var giltig till den 7 september 2011, kl. 10.48. Fotografierna ska ställas mot åberopad parkeringsanmärkning.
Validiteten av åberopade fotografier har inte ifrågasatts av polismyndigheten. Fotografierna får därmed anses ha ett förhållandevis högt bevisvärde. Någon motbevisning mot fotografierna har inte åberopats av polismyndigheten.
Vid en samlad bedömning finner tingsrätten att det genom åberopade fotografier får anses tillförlitligen utrett att en giltig parkeringsbiljett vid tid för utfärdande av åberopad parkeringsanmärkning funnits synlig och läsbar från passagerarsidan i aktuell personbils framruta. Överklagandet bör således vinna bifall och betalningsskyldigheten undanröjas.
Tingsrättens beslut
Betalningsskyldigheten avseende parkeringsanmärkning med nummer 6910-6665-8 undanröjs.
Göta hovrätt
Polismyndigheten i Östergötlands län överklagade i Göta hovrätt med yrkande att hovrätten skulle undanröja tingsrättens beslut och fastställa betalningsansvar.
M.L.S. motsatte sig att tingsrättens beslut ändrades.
Domskäl
Hovrätten (hovrättspresidenten Sten Andersson, hovrättslagmannen Charlotta Riberdahl, referent, och hovrättsrådet Carl-Gustav Ohlson) anförde följande i beslut den 16 juli 2012.
Hovrättens skäl för beslutet
Det är ostridigt att det aktuella fordonet har varit parkerat på tid och plats som framgår av parkeringsanmärkningen. Den fråga som hovrätten ska bedöma är om det har funnits en parkeringsbiljett för aktuell tid som varit placerad så att den har varit väl synlig utifrån. Skulle en biljett ha inköpts men t.ex. blåst ner på golvet och därför inte varit synlig utifrån, kan fordonsägaren inte undgå parkeringsanmärkning.
HD har i rättsfallet NJA 2001 s. 889 uttalat att en parkeringsvakts anteckning måste tillmätas ett starkt bevisvärde för att det inte har funnits någon väl synlig parkeringsbiljett. Vidare har det i praxis framhållits att en parkeringsvakts rapportering endast i undantagsfall bör frånkännas vitsord, såsom då en befogad invändning har gjorts mot parkeringsvaktens trovärdighet eller mot den tillämpade kontrollrutinens tillförlitlighet eller då stark bevisning lagts fram till stöd för den parkerandes uppgifter (jfr rättsfallet SvJT 1975 ref. s. 50).
Den omständigheten att fordonsföraren i efterhand kan visa upp en parkeringsbiljett som avser den aktuella tiden anses inte tillräcklig för att undanröja en parkeringsanmärkning. I det här fallet har M.L.S. visserligen också åberopat flera fotografier, varav två utvisar en korrekt placerad parkeringsbiljett avseende den aktuella tiden. Detta skulle kunna utgöra tillräcklig bevisning för att motbevisa parkeringsvaktens noteringar. I detta fall måste emellertid beaktas att parkeringsvakten särskilt har antecknat att ingen giltig biljett funnits fullt läsbar utifrån. Att det har funnits flera biljetter vid framrutan framgår av de åberopade fotografierna. På en av de åberopade bilderna syns den giltiga parkeringsbiljetten tydligt. Hovrätten håller det för uteslutet att parkeringsvakten av slarv eller misstag skulle ha kunnat undgå att se biljetten om den hade funnits på denna plats vid tidpunkten för parkeringsvaktens kontroll. Sammantaget finner hovrätten, till skillnad från tingsrätten, att M.L.S. inte har presenterat tillräcklig bevisning för att parkeringsvaktens anteckning ska frånkännas vitsord. Parkeringsanmärkningen ska därför inte undanröjas.
Det får anses föreligga särskilda skäl enligt 10 a § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift att tillåta att hovrättens beslut överklagas.
Med ändring av tingsrättens beslut fastställer hovrätten Polismyndighetens i Östergötlands län beslut att inte undanröja betalningsansvar för en parkeringsanmärkning med ärendenr 6910-6665-8.
Högsta domstolen
M.L.S. överklagade och yrkade att betalningsansvaret för parkeringsanmärkningen skulle undanröjas.
Polismyndigheten i Östergötlands län motsatte sig ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Elisabeth Rune, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
Domskäl
Domskäl
Bakgrund
M.L.S:s fordon var parkerat på Torggatan i Norrköping den 6 september 2011 där parkering var avgiftsbelagd. En parkeringsanmärkning för fordonet meddelades av en parkeringsvakt. Grunden för parkeringsanmärkningen var att kravet enligt 3 kap. 49 a § trafikförordningen (1998:1276) på att en giltig biljett ska finnas framtill i eller på fordonet, med tidsangivelser eller andra uppgifter om att villkoren för parkeringen är uppfyllda väl synliga och läsbara utifrån, inte hade följts.
M.L.S. bestred betalningsansvar och gjorde gällande att hon hade placerat en parkeringsbiljett väl synlig och läsbar utifrån på passagerarsidan framtill i fordonet. Som skriftlig bevisning åberopade hon fotografier. Polismyndigheten i Östergötlands län lämnade hennes bestridande utan bifall.
M.L.S. överklagade beslutet och yrkade att tingsrätten skulle undanröja betalningsskyldigheten avseende parkeringsanmärkningen. Polismyndigheten i Östergötlands län bestred ändring. Tingsrätten biföll hennes överklagande och undanröjde betalningsskyldigheten.
Hovrätten har ändrat tingsrättens beslut och fastställt betalningsansvaret för parkeringsanmärkningen.
Parkeringsanmärkning och felparkeringsavgift
Av 3 kap. 49 a § andra stycket 2 trafikförordningen (1998:1276) framgår att när parkeringsbiljett används ska den placeras framtill i, eller om detta inte är möjligt, på fordonet. Tidsangivelser eller andra uppgifter om att villkoren för parkeringen är uppfyllda ska vara väl synliga och läsbara utifrån.
Sanktioner vid felparkering på allmän mark regleras i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift. I lagen finns bestämmelser om meddelande av parkeringsanmärkning och skyldighet att betala felparkeringsavgift vid överträdelse av föreskrifter om parkering eller stannande. En parkeringsanmärkning ska innehålla en uppmaning om att betala felparkeringsavgiften. Anmärkningen överlämnas till fordonets förare eller ägare eller fästs på fordonet. Fordonets ägare ansvarar för att avgiften betalas. (1 och 2 §§, 4 § första stycket och 5 § första och andra styckena lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.)
Det framgår av förarbetena till lagen (1976:206) om felparkeringsavgift att den bygger på en avvägning mellan kravet på rättssäkerhet och intresset av ett snabbt och smidigt förfarande vid hanteringen av parkeringsanmärkningar. Det har ansetts nödvändigt med ett enkelt system och rationella rutiner samtidigt som det måste tillgodose den enskildes intresse av rättssäkerhet (prop. 1975/76:106 s. 34 och 41).
I ett tidigare avgörande har HD uttalat att en parkeringsvakts anteckning i en parkeringsanmärkning om avsaknad av parkeringsbiljett ska tillläggas ett starkt bevisvärde för att en biljett inte var placerad väl synlig och att enbart ett påstående från fordonsägaren om motsatsen inte kan anses tillräckligt för undanröjande av betalningsansvar. (NJA 2001 s. 889.)
Bedömningen i detta fall
Enligt HD:s praxis ställs det höga krav på den bevisning som en fordonsägare behöver prestera för att motbevisa en meddelad parkeringsanmärkning (NJA 2001 s. 889). Detta följer också av att systemet för hantering av felparkeringsanmärkningar måste vara enkelt och rutinerna rationella.
Den enskildes intresse av rättssäkerhet måste tillgodoses också i ett sådant system och utesluter därför inte att en fordonsägare kan föra bevisning till stöd för sin invändning mot en parkeringsanmärkning. En parkeringsanmärkning bör dock anses motbevisad endast om det framställs en befogad invändning mot anmärkningen såsom att kontrollrutinerna inte varit tillförlitliga eller om stark bevisning lagts fram till stöd för fordonsägarens uppgifter.
M.L.S. har inte enbart påstått att en giltig parkeringsbiljett varit placerad väl synlig och läsbar i fordonet utan även åberopat fotografier som bevisning. Med hänsyn till de krav som alltså bör gälla för fordonsägarens motbevisning kan dock inte enbart dessa fotografier anses styrka att en giltig parkeringsbiljett varit placerad framtill i fordonet väl synlig och läsbar utifrån vid det aktuella kontrolltillfället.
Överklagandet ska därför avslås och hovrättens beslut fastställas.
Domslut
HD:s avgörande
HD avslår överklagandet. Hovrättens avgörande står därmed fast.
Domskäl
HD (samma ledamöter som under I) meddelade den 4 juli 2013 följande beslut.
Skäl
M.L.S:s bil var parkerad på Torggatan i Norrköping den 6 september 2011 där parkering var avgiftsbelagd. En parkeringsanmärkning för fordonet meddelades av en parkeringsvakt. Enligt anteckningen på parkeringsanmärkningen bestod överträdelsen i att bilen parkerats på avgiftsbelagd plats och att ingen giltig biljett funnits i framrutan fullt läsbar utifrån.
M.L.S. bestred betalningsansvar och gjorde gällande att hon hade placerat en parkeringsbiljett väl synlig och läsbar utifrån på passagerarsidan framtill i fordonet. Som skriftlig bevisning åberopade hon fotografier. Polismyndigheten i Östergötlands län lämnade hennes bestridande utan bifall.
Tingsrätten biföll M.L.S:s överklagande och undanröjde betalningsskyldigheten. Hovrätten har ändrat tingsrättens beslut och fastställt betalningsansvaret för parkeringsanmärkningen.
Parkeringsanmärkning
I lagen (1976:206) om felparkeringsavgift finns bestämmelser om meddelande av parkeringsanmärkning och skyldighet att betala felparkeringsavgift vid överträdelse av föreskrifter om parkering eller stannande. En parkeringsanmärkning ska innehålla en uppmaning att betala felparkeringsavgiften. Anmärkningen ska överlämnas till fordonets förare eller ägare eller fästas på fordonet.
Enligt 3 kap. 49 a § andra stycket 2 trafikförordningen (1998:1276) ska en parkeringsbiljett placeras framtill i eller, om detta inte är möjligt, på fordonet. Tidsangivelser eller andra uppgifter om att villkoren för parkeringen är uppfyllda ska vara väl synliga och läsbara utifrån.
Lagen om felparkeringsavgift bygger på en avvägning mellan kraven på rättssäkerhet och intresset av ett snabbt och smidigt förfarande. Det har ansetts nödvändigt med ett enkelt system och rationella rutiner samtidigt som det måste tillgodose den enskildes intresse av rättssäkerhet. (Prop. 1975/76:106 s. 34 och 41.)
Den kommun för vars räkning parkeringsanmärkningen har utfärdats har bevisbördan för att parkeringen har skett i strid med gällande villkor. Vad en parkeringsvakt har antecknat i samband med att en parkeringsanmärkning har meddelats ska tillmätas ett starkt bevisvärde. Enbart ett påstående från fordonsägaren om att felparkering inte har skett är inte tillräckligt för att betalningsansvar ska undanröjas (NJA 2001 s. 889).
Bedömningen i detta fall
M.L.S. har i målet lämnat en ingående redogörelse för omständigheterna i samband med att bilen fick en parkeringsanmärkning, och hennes pojkvän har skriftligen bekräftat redogörelsen.
Hon har även åberopat fotografier av sin bils framruta. Hon har uppgett att de är tagna i samband med att hon upptäckte parkeringsanmärkningen, och det saknas anledning att ifrågasätta uppgiften. Fotografierna visar att det låg en parkeringsbiljett innanför framrutan på förarsidan och att parkeringsanmärkningen var fäst vid vindrutetorkaren på den sidan. Innanför framrutan på passagerarsidan låg ett antal parkeringsbiljetter ovanpå varandra, och överst där låg en giltig parkeringsbiljett. Denna biljett var enligt fotografierna väl synlig om man stod vid bilens passagerarsida. Fotografierna lämnar sålunda ett visst utrymme för att parkeringsvakten kan ha förbisett högen med parkeringsbiljetter på passagerarsidan och endast kontrollerat biljetten på förarsidan. Frågan är då om detta innebär att parkeringsvaktens anteckning inte ska anses utgöra tillräcklig bevisning för att det skett en felparkering.
Även i de fall då en fordonsägares uppgifter och bevisning inte helt har kunnat lämnas utan avseende, har parkeringsvaktens anteckning ofta ansetts ha en sådan styrka, att rätten har funnit att en överträdelse har förekommit. Ibland har då en uttrycklig hänvisning gjorts till att anteckningen har avsett förhållandena vid tidpunkten för utfärdandet. Grunden för synsättet får antas vara att en parkeringsvakts arbetsuppgift är att kontrollera om parkering har skett enligt gällande villkor, och en parkeringsvakts erfarenhet och rutiner därför lämnar ett mycket begränsat utrymme för misstag. Anteckningen skulle därför utgöra den bästa bevisningen om förhållandena vid den relevanta tidpunkten.
De senaste årens teknikutveckling har medfört att det numera är en rutin hos vissa parkeringsövervakningsföretag att fotodokumentera förhållandena vid en felparkering, för att på så sätt skapa ett ytterligare bevis utöver anteckningen på parkeringsanmärkningen. I det fallet att fordonsägaren har visat stöd för sin invändning om att ett misstag har skett, bör det vid den samlade bevisvärderingen kunna vägas in att den som har utfärdat anmärkningen inte för egen del har säkrat bevisning genom fotodokumentation. Det finns alltså anledning att i vissa fall inte fästa avgörande vikt vid vad som framgår av själva parkeringsanmärkningen.
Mot bakgrund av det anförda får M.L.S:s invändning, att ett misstag måste ha skett eftersom en giltig parkeringsbiljett har varit väl synlig vid tidpunkten för utfärdandet av parkeringsanmärkningen, inte anses motbevisad av anteckningen på parkeringsanmärkningen. Detta innebär att parkeringsanmärkningen ska undanröjas och hennes överklagande bifallas.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut undanröjer HD parkeringsanmärkningen, Norrköpings kommuns ärendenummer 6910-6665-8.
HD:s dom och beslut meddelade: den 4 juli 2013.
Mål nr: T 81-12 (I) och Ö 3641-12 (II).
Lagrum: 8 § lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering, 3 kap. 49 a § trafikförordningen (1998:1276).
Rättsfall: NJA 2001 s. 889 och NJA 2007 s. 799.