RH 2016:69

Företagsbot för aktiebolag eftergavs. Bolagets ende aktieägare hade dömts till strängare påföljd än böter för det brott som företagsboten skulle avse. Företagsboten skulle därför leda till en oönskad sanktionskumulation som var alltför ingripande för den dömde aktieägaren.

Helsingborgs tingsrätt

Åklagaren åtalade E.J. för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll därför att denne såsom ställföreträdare för Rönneåtandläkaren AB den 1 mars - 31 december 2012 underlåtit att löpande bokföra uppkomna affärshändelser med följden att dels rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen, dels fara uppkommit för att Skatteverkets kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt allvarligt skulle försvåras. Åklagaren yrkade vidare att Rönneåtandläkaren AB skulle åläggas företagsbot om 100 000 kr.

Tingsrätten (rådmannen Marianne Larsson samt nämndemännen Digna Claros de Mena, Kjell Dahlin och Lena Sandström)dömde E.J. för brotten (oaktsamt bokföringsbrott respektive grovt oaktsamt försvårande av skattekontroll) till villkorlig dom och 40 dagsböter men ogillade åklagarens talan om företagsbot. Tingsrätten anförde i domskälen i fråga om företagsbot följande.

E.J. har anfört att en företagsbot skulle drabba honom som ensam ägare till bolaget hårt ekonomiskt, i synnerhet som han fått betala 132 215 kr i ytterligare skatt. Han har uppgett att Rönneåtandläkaren AB är ett litet företag som inte omsätter så mycket pengar och att han endast arbetar halvtid i företaget.

Gärningarna har begåtts i näringsverksamhet och gärningarnas straffvärde är högre än penningböter. Gärningarna har begåtts av en person i ledande ställning i bolaget. Förutsättningar för åläggande av företagsbot föreligger därmed enligt bestämmelserna i 36 kap. 7 § brottsbalken.

I det fall näringsidkaren eller dennes företrädare döms till påföljd för brottet samtidigt som det blir fråga om utdömande av företagsbot uttalas i förarbetena till de sedan den 1 juli 2006 gällande bestämmelserna om företagsbot att om det i ett enskilt fall skulle visa sig att det inte är möjligt att uppnå ett rimligt resultat genom att med stöd av 29 kap. 5 § brottsbalken sätta ned den påföljd som ådöms den enskilde, finns ytterst en möjlighet att använda den mer generella jämkningsgrund som finns i 36 kap 10 § första stycket 4 brottsbalken (se prop. 2005/06:59 s. 38 f).

Tingsrätten finner att den påföljd som ålagts E.J. utgör en tillräcklig och proportionerlig reaktion på brottsligheten. En företagsbot skulle träffa E.J:s privatekonomi direkt som ensam ägare till bolaget och det finns inte möjlighet att uppnå ett rimligt resultat genom att med stöd av 29 kap. 5 § brottsbalken sätta ned påföljden. Tingsrätten finner därför att det är särskilt påkallat att företagsboten efterges och någon företagsbot således inte ska åläggas bolaget(Jfr NJA 2012 s. 826).

Hovrätten

Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade bifall till sin talan om företagsbot. Rönneåtandläkaren AB motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Som grund för sitt överklagande anförde åklagaren att E.J. i sin ledande ställning i Rönneåtandläkaren AB begått de brott tingsrätten dömt honom för och att brottens straffvärde är högre än penningböter.

Rönneåtandläkaren AB hänvisade till tingsrättens bedömning samt invände att det skulle stå i strid med Högsta domstolens avgörande i NJA 2013 s. 502 att påföra bolaget företagsbot. Bolaget framhöll även att E.J. påförts skattetillägg.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Agneta Lindelöf och Björn R. le Grand, referent, samt t.f. hovrättsassessorn Per Möller) fastställde i dom den 29 juni 2016 tingsrättens domslut och anförde följande.

DOMSKÄL

Påförda skattetillägg hindrar inte åklagarens talan

Åtalet mot E.J. och talan om företagsbot avser bokföringsbrott som gäller underlåtenhet att löpande bokföra affärshändelserna i bolaget under tiden mars till december 2012 och försvårande av skattekontroll till följd av den åsidosatta bokföringsskyldigheten.

Skatteverket har i beslut den 12 respektive 13 november 2014 påfört bolaget och E.J. skattetillägg. Av besluten framgår att Skatteverket på grund av den bristfälliga bokföringen i bolaget under 2012 uppskattat att bolaget haft ytterligare intäkter samt bedömt dessa som lön till E.J. Bolaget har således påförts ytterligare arbetsgivaravgift och E.J. ytterligare inkomstskatt än vad som följer av tidigare lämnade uppgifter. Skattetillägg har beräknats på den tillkommande avgiften respektive inkomstskatten.

I detta mål väckte åklagaren talan om företagsbot den 22 april 2015, alltså efter att förfarandet för att ta ut skattetillägg från bolaget hade inletts.

Skattetillägg har enligt vad Högsta domstolen (HD) anfört i avgörandet NJA 2013 s. 502 en sådan straffrättslig karaktär att det omfattas av artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till Europakonventionen. I konsekvens med detta har domstolen bl.a. funnit att ett förfarande för att ta ut skattetillägg hindrar senare lagföring för samma brott i den mening uttrycket har i nämnda artikel.

Företagsbot har i hovrättens praxis (se Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 24 september 2014 i mål B 151-14) ansetts ha en sådan straffrättslig karaktär att den omfattas av regleringen i den nämnda artikeln. Konsekvensen av ett sådant synsätt blir densamma som enligt ett äldre avgörande av HD (se NJA 1990 s. 401) i vilket en på brott grundad talan om särskild rättsverkan av brottet inte kan föras efter en tidigare lagföring.

Frågan blir därför om det tidigare förfarandet i vilket bolaget påförts skattetillägg avser samma brott som de åklagaren grundar sin talan om företagsbot på. HD har i rättsfallet NJA 2013 s. 502 konstaterat att sådan identitet inte föreligger mellan bokföringsbrott och skattetillägg som avser samma felaktiga uppgifter. De fakta som ligger till grund för bokföringsbrottet kunde enligt domstolen normalt inte anses oupplösligt förbundna i tid och rum med de fakta som läggs till grund för ett skattetillägg. Domstolen framhöll att skattetillägget förutsätter att den skattskyldige lämnat en oriktig uppgift under förfarandet för bestämmande av skatt. I NJA 2014 s. 377 har domstolen bekräftat den i 2013 års rättsfall intagna ståndpunkten. Hovrätten gör samma bedömning i fråga om samband mellan skattetillägg och bokföringsbrott. Motsvarande resonemang kan föras beträffande förhållandet mellan skattetillägg och försvårande av skattekontroll (se NJA 2014 N 8).

Att bolaget påförts skattetillägg hindrar alltså inte den talan som åklagaren för mot bolaget i detta mål.

Företagsboten bör efterges

I likhet med tingsrätten finner hovrätten att de allmänna förutsättningarna i 36 kap. 7 § första stycket brottsbalken för att ålägga Rönneåtandläkaren AB företagsbot är uppfyllda.

Den centrala frågan i målet är om företagsboten bör jämkas eller efterges enligt 36 kap. 10 § brottsbalken därför att den samlade reaktionen på E.J:s brottslighet annars skulle bli oproportionerligt sträng för honom.

Eftergift av företagsbot för enskild som döms till strängare påföljd än böter

Enligt 36 kap. 10 § brottsbalken kan företagsbot sättas ned (jämkas) eller helt bortfalla.

HD har i avgörandet NJA 2012 s. 826 tagit upp frågan om risken för dubbelbestraffning bör leda till jämkning av företagsboten. Domstolens slutsats är att i sådana fall där det brott som kan ligga till grund för ett beslut om företagsbot har begåtts av en enskild näringsidkare och föranleder fängelse, bör den straffrättsliga påföljden kunna ges företräde. I fallet skulle brottsligheten föranleda ett tvåårigt fängelsestraff. Enligt HD stod det därmed ”helt klart” att någon företagsbot inte borde åläggas näringsidkaren.

HD:s diskussion i avgörandet tar avstamp i utgångspunkten i 30 kap. 2 § brottsbalken att för ett brott endast en påföljd ska dömas ut och att företagsbot, låt vara konstruerad som en särskild rättsverkan, kan sägas vara ett bötesstraff som åläggs vid sidan av den straffrättsliga påföljden (punkt 46). Domstolen framhåller vidare att brottsbalkens systematik bygger på tanken att böter och fängelse inte ska kunna dömas ut samtidigt för ett och samma brott (punkt 49).

I HD:s mål var det frågan om ett långt fängelsestraff. I hovrättens praxis har avgörandet uppfattats som oklart när det gäller kortare fängelsestraff. I dom den 5 juni 2014 i mål B 3355-13 har hovrätten således anmärkt detta men ansett ett fem månader långt fängelsestraff inte böra förenas med företagsbot.

De skäl HD anförde mot att kombinera ett fängelsestraff med företagsbot för en enskild näringsidkare väger enligt hovrättens mening nu lika tungt oavsett fängelsestraffets längd. När ett brott föranleder fängelse bör därför den straffrättsliga påföljden få företräde.

Frågan är om även påföljder som är alternativa till fängelse bör ges företräde framför företagsboten. Från hovrättens praxis kan nämnas dom den 2 april 2013 i mål B 3030-12 där hovrätten underlät att döma ut företagsbot med hänvisning till bl.a. att påföljden bestämdes till villkorlig dom med 100 timmar samhällstjänst (alternativstraff tre månaders fängelse).

Villkorlig dom och skyddstillsyn är strängare påföljder än böter. Båda påföljderna kan visserligen kombineras med böter. HD:s argument i punkt 49 mot kombinationen fängelse och företagsbot träffar därför inte direkt. Båda påföljderna kan emellertid ersättas av fängelsestraff. De svårigheter som HD redovisar i avgörandets punkt 51 skulle då uppkomma. Detta talar enligt hovrättens mening för att låta den straffrättsliga påföljden ges företräde när en strängare påföljd än böter ska dömas ut. Enligt hovrättens mening bör alltså denna ordning gälla när fråga uppkommer om att döma en enskild till påföljd och dessutom ålägga den enskilde företagsbot.

Eftergift även när företagsboten åläggs den dömdes bolag

Diskussionen har så här långt gällt att företagsbot skulle komma att åläggas den person som också döms till straff för brottet. Nästa fråga är om motsvarande bör gälla när företagsboten i stället skulle ådömas ett bolag i vilket personen har ekonomiska intressen. Ett åläggande för bolaget att betala företagsbot kan ju då indirekt komma att drabba den för brottet dömde.

Före den 1 juli 2006 angavs i 36 kap. 10 § brottsbalken som en grund för eftergift eller jämkning att företrädare för näringsidkaren ådömdes påföljd. I propositionen anfördes att ett kännbart straff kunde framstå som en tillräcklig reaktion mot enskild näringsidkare och motivera eftergift av företagsboten. På grund av det nära samband mellan ägare och företag som råder i enmans- och fåmansföretag kunde detsamma gälla i fråga om ägare eller delägare i sådana företag när dessa döms till personlig påföljd samtidigt som bolaget ådöms företagsbot. (Prop 1985/86:23 s. 73)

En del av 2006 års ändringar var att omständigheten att näringsidkarens eller dennes företrädare dömts till påföljd slopades som en självständig grund för jämkning av företagsbot. I propositionen (prop. 2005/06:59 s. 38 f) angavs ett par olika skäl för att en eventuell sanktionskumulation bör beaktas vid bestämmandet av påföljd för den enskilde i stället för vid bestämmandet av företagsboten. Ett var att den tidigare lösningen kunde innebära att delägarna i ett fåmansbolag på ett omotiverat sätt kunde gynnas av att den delägare som hade begått ett brott dömdes till påföljd för detta.

För hovrätten känd praxis ger en något splittrad bild.

Svea hovrätt har i dom den 8 oktober 2013 i mål B 1842-13 prövat frågan om jämkning av företagsbot för ett företag vars huvudaktieägare dömdes till ansvar för brottet. Tingsrätten hade ogillat åklagarens talan om företagsbot med hänvisning till att de samlade konsekvenserna för den tilltalade (ett års fängelse, näringsförbud och skadeståndsskyldighet) blev relativt betydande. Hovrätten (se domen s. 13) ansåg att varken lagförarbetena eller HD:s avgörande NJA 2012 s. 856 gav utrymme för att beakta ekonomiska konsekvenser av företagsboten till följd av den dömdes ägarintressen i bolaget och dömde ut företagsbot.

I det tidigare nämnda avgörandet den 2 april 2013 i mål B 3030-12 underlät denna hovrätt att ålägga ett aktiebolag företagsbot med hänvisning till att de båda dömda var ensamma ägare till bolaget och en företagsbot därför skulle komma att drabba dem personligen. I sitt avgörande den 30 september 2015 i mål B 2587-14 prövade Hovrätten över Skåne och Blekinge återigen frågan om jämkning av företagsboten för ett fåmansbolag med utgångspunkt i om de dömda skulle drabbas av dubbla sanktioner men fann att förutsättningarna för jämkning brast på grund av att de dömda inte var delägare i bolaget.

Även Göta hovrätt har ansett att jämkningsmöjligheten står öppen när företagsboten skulle komma att åläggas ett aktiebolag i vilket den dömde har ekonomiska intressen. I sin dom den 23 februari 2016 i mål B 34-15 ogillade hovrätten således en talan om företagsbot mot ett aktiebolag med hänvisning till att den dömde fick ett längre fängelsestraff och ålades näringsförbud.

Systemet med företagsbot bör vara utformat så att behandlingen av skilda företagsformer blir likvärdig (se JuU 1985/86 s. 15 f). Det medför enligt hovrättens mening att jämkningsfrågan i princip bör bedömas på samma sätt när den dömde är enskild näringsidkare som när den dömde valt att driva sin näringsverksamhet i en juridisk person. I företagsformer utan begränsning av det personliga ansvaret - såsom handelsbolag - drabbas den dömde omedelbart av den företagsbot som åläggs den juridiska personen. När ett fåmansaktiebolag åläggs företagsbot blir emellertid de ekonomiska konsekvenserna ofta lika kännbara för delägaren. Förlust av rörelsekapital eller tillgångar som behövs i verksamheten påverkar den dömde delägarens utkomstmöjligheter, och borgensåtaganden medför att delägarens ansvar i praktiken sällan är begränsat till aktiekapitalet. Företagsboten är inte avdragsgill vid beskattningen, se 9 kap. 9 § inkomstskattelagen (1999:1229) och får därför samma genomslag för ägaren oavsett företagsformen.

Som nämnts tidigare angavs i 2006 års lagstiftningsärende som ett skäl för att beakta sanktionskumulation vid bestämmandet av påföljd för den enskilde i stället för vid bestämmandet av företagsboten att en annan lösning kunde innebära att delägarna i ett fåmansbolag på ett omotiverat sätt kunde gynnas av att den delägare som hade begått ett brott dömdes till påföljd för detta. För att komma till rätta med sådana oönskade effekter men samtidigt undvika omotiverade skillnader mellan olika företagsformer bör intresset i stället koncentreras till vilka ekonomiska konsekvenser företagsboten får för den som också döms till påföljd för brottet. När fåmansbolaget har fler delägare än den dömde minskar de ekonomiska konsekvenserna för den dömde av en utdömd företagsbot.

När den dömde har ett betydande ägarintresse i ett aktiebolag som skulle komma att åläggas företagsbot bör jämkning av företagsboten ske under samma förutsättningar som när företagsboten skulle åläggas den enskilde näringsidkaren men med beaktande av de mer begränsade ekonomiska effekter som företagsboten får när den dömde endast äger en del av bolaget.

Bedömningen i detta fall

E.J. har dömts till en påföljd som är strängare än böter för det brott åklagarens talan om företagsbot avser. Han är ensam aktieägare i Rönneåtandläkaren AB. Som tingsrätten angett skulle en företagsbot komma att direkt träffa hans ekonomi. Att vid sidan av den straffrättsliga påföljden döma ut företagsbot skulle därför leda till en oönskad sanktionskumulation vars konsekvenser framstår som alltför ingripande för E.J. Företagsboten ska därför efterges.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut utan några ändringar.

Hovrättens beslut meddelat: den 29 juni 2016.

Mål nr: B 1868-15.

Lagrum: Europakonvention, tilläggsprotokoll 7 artikel 4; 36 kap. 10 § brottsbalken

Rättsfall: NJA 1990 s. 401; NJA 2012 s. 826; NJA 2013 s. 502; NJA 2014 s. 377; NJA 2014 N 8.

Litteratur: Prop. 1985/86:23 s. 73; JuU 1985/86 s. 15 f; Prop. 2005/06:59 s. 38 f.