RH 2019:25

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen David Viktorsson Harrby samt nämndemännen Gordana Jovanovic, Lars Piirhonen och Richard With) anförde i dom den 11 juni 2019, såvitt nu är av intresse, följande.

SKÄLEN FÖR TINGSRÄTTENS DOM

Tingsrätten kommer inledningsvis att ta ställning till åtalet i de delar det avser påståenden om grov våldtäkt i två fall.

Bakgrund

Av förhöret med S.A. har följande framkommit. Han och målsäganden har varit bekanta med varandra sedan en längre tid men har inte haft någon sexuell relation. Under hösten 2018 tog han kontakt med målsäganden på Snapchat, men inte under eget namn utan under namnet Elias. Han fick henne under den kontakten att skicka bilder av sexuell natur till honom. Den kontakten avbröts när målsäganden ville träffa Elias. S.A. har uppgett att han avbröt kontakten eftersom han inte ville avslöja vem han egentligen var. Under våren 2019 kontaktade han dock henne igen på Snapchat, denna gång under namnet Gustav.

S.A. har berättat att han under tiden som han hade kontakter med målsäganden under falskt namn ibland även träffade henne i andra, för dem vardagliga, sammanhang. I den egenskapen fick han också viss kännedom om målsägandens mående och hennes problem i skolan. Han utnyttjade sedan dessa kunskaper i sina kontakter med henne på Snapchat.

Som Gustav fick han också bilder och filmer av sexuell natur från målsäganden. Han fick ytterligare uppgifter av henne att hon mådde psykiskt dåligt och att hon ville rymma från Västerås. Han berättade för henne att han (Gustav) var från Göteborg och tjänade bra med pengar. Han letade också upp en bild på en okänd man på nätet som han skickade till henne och hävdade var en bild av Gustav. Han målade upp denna bild av Gustav i syfte att hon skulle kunna tänka sig gå med på vissa saker för att få rymma med honom till Göteborg.

Ett bakomliggande syfte för honom med dessa kontakter var att han ville leva ut sådana sexuella preferenser som han upplevde att han inte kunde göra annars. I sina Snapchatkontakter med målsäganden tog han tidigt reda på om hon var undergiven sexuellt. När den ordningen var etablerad var det lätt för honom att få henne att skicka bilder och filmer via Snapchat genom att använda sin dominans.

Uppgifterna som målsäganden har lämnat i sitt förhör stödjer de uppgifter som S.A. har lämnat. Hon har emellertid inte samma bild av varför hon skickade bilder och filmer till honom via Snapchat. Hon har uppgett att han hotade henne med att publicera och sprida nakenbilder på henne som ett sätt att få henne att gå med på hans begäran att skicka fler. Oavsett skälen till varför målsäganden skickade bilder till S.A. är det dock utrett att S.A. hade kontakter med målsäganden under falskt namn. På fråga varför han valde att ta kontakt med just målsäganden i stället för någon annan person som han inte hade någon annan relation till har han uppgett att han tyckte att hon var snygg och passade honom bra eftersom han kun-de ha uppsikt över henne och se om hon ljög om vad hon gjorde och var hon var.

Inför det första mötet dem emellan använde hans hennes "vilja" att rymma från Västerås som ett medel för att få henne att medverka i den sexakt som han ville genomföra med henne som undergiven och honom som dominant.

Den första våldtäkten

S.A. har berättat att han hade stämt träff med målsäganden och att han hade talat om för henne vad som skulle hända vid det tillfället. Hon hade gått med på det eftersom hon då skulle få följa med Gustav till Göteborg. Han sa till henne att ta med sig dildon och berättade för henne att han skulle använda den i alla hål. Han sade också till henne att han skulle få utlösning i munnen på henne och att hon skulle svälja det.

S.A. har vidare berättat att helt i enlighet med deras överenskommelse satt målsäganden och väntade på honom i skogsdungen på den anvisade platsen. Han gick fram emot henne bakifrån och tejpade fast hennes ögonbindel så att hon inte skulle kunna se. Han band hennes händer bakom ryggen med buntband eller med tejp. Därefter ledde han henne till en plats några meter bort. Han kände på hennes kropp så att hon inte hade underkläder på sig i enlighet med de instruktioner som han gett henne. Därefter fick hon utföra oralsex på honom omväxlande med en dildo. Han fick utlösning i munnen på henne och då började hon hosta.

Därefter drog han ned hennes byxor och förde in dildon i hennes vagina samtidigt som han smiskade henne med handen. När hon sa att hon ångrade sig slutade han och sprang därifrån.

S.A:s uppgifter om denna händelse får i allt väsentligt stöd av vad målsäganden har berättat. Hennes minnesbilder av händelsen har inte varit lika detaljerade som hans vilket sett mot bakgrund av vad hon varit med om inte alls är anmärkningsvärt. Sammantaget finner tingsrätten att det är bevisat att det gått till på det sätt som S.A. har berättat, att han genomfört oralt samlag och att han försökt genomföra vaginalt samlag med dildo. Det är också bevisat att han utgett sig för att vara en annan person, att han tejpat fast målsägandens ögonbindel och bundit hennes händer. Det är inte bevisat att han under denna gärning piskat henne med ett redskap. Genom att hon varit försedd med ögonbindel och haft sina händer bundna har S.A. förflyttat målsäganden i samband med gärningen.

Den andra våldtäkten

S.A. och målsäganden har båda varit osäkra på när den första gärningen inträffade men de är överens om att de någon vecka senare träffades igen på samma ställe som tidigare. Även vid detta tillfälle kom S.A. fram bakom målsäganden och tejpade fast hennes ögonbindel. Enligt målsägandens uppgifter lade han ned henne på mage på marken och satt sedan på hennes rumpa när han band hennes händer bakom ryggen. S.A. har uppgett att det kan ha gått till på det sättet.

Därefter förflyttade S.A. målsäganden till samma plats som den tidigare gången och enligt honom fick hon först utföra oralsex på honom. Hon fick omväxlande suga på hans penis och den blå dildon. Han fick utlösning och denna gång svalde hon. Under detta tillfälle piskade han henne också några gånger med en läderrem som han hade med sig. Sedan skulle han föra in dildon i henne analöppning men då sa hon nej varpå han slutade och gick därifrån efter att han klippt upp tejpen runt hennes handleder.

S.A:s uppgifter om denna händelse får i allt väsentligt stöd av vad målsäganden har berättat. Hennes minnesbilder av händelsen har inte varit lika detaljerade som hans vilket sett mot bakgrund av vad hon varit med om inte alls är anmärkningsvärt. Hon har emellertid varit tydlig med att anledningen till att hon sa till honom att sluta med att föra in något i hennes anal var att det gjorde ont när den var inne i henne. Sammantaget finner tingsrätten att det är bevisat att det gått till på det sätt som S.A. har berättat, att han genomfört oralt samlag med penis och dildo och ett analt samlag med dildo. Det är också bevisat att han utgett sig för att vara en annan person, att han tejpat fast målsägandens ögonbindel, bundit hennes händer och piskat henne med ett tillhygge. Genom att hon varit försedd med ögonbindel och haft sina händer bundna har S.A. förflyttat målsäganden i samband med gärningen.

Objektivt sett är det således klarlagt att det varit fråga om två möten mellan målsäganden och S.A. och att det vid båda dessa tillfällen utförts samlag eller sexuella handlingar jämförliga med samlag.

S.A. har bestritt ansvar för brott och gjort gällande att målsäganden var helt införstådd med vad som skulle hända och att hon deltog i de sexuella handlingarna frivilligt.

Tingsrätten finner emellertid att det är klarlagt att målsäganden inte visste att de sexuella handlingarna genomfördes med S.A. Hon trodde att det var Gustav som utförde handlingarna på henne. S.A. har också själv uppgett att han var övertygad om att hon inte kände igen honom som S.A. utan att hon trodde att han var Gustav. Ett skäl för detta var att hon aldrig skulle ha genomfört de aktuella handlingarna med honom som S.A.

Enligt tingsrätten är det således bevisat att målsäganden inte frivilligt deltagit i någon del av de sexuella handlingarna med S.A. eftersom hon, enligt dem båda, aldrig skulle ha haft sex med honom om hon vetat om att det var han som hon mötte i skogsdungen.

Huruvida hon alls kan anses ha deltagit frivilligt i de sexuella handlingarna gör tingsrätten följande bedömning. I sina kontakter med målsäganden som Gustav har S.A. utnyttjat uppgifter om hennes mentala mående som han fått reda på i kontakter dels som Gustav, dels som S.A. Han har medvetet utformat Gustavs fiktiva personlighet att framstå som en kille som han trodde att hon skulle få förtroende för. Han har vetat om att hon mådde dåligt och ville fly från sitt liv i Västerås. Enligt henne hade hon berättat att hon antingen skulle ta livet av sig eller rymma. Han har använt dessa kunskaper om henne som påtryckningsmedel och utpressat henne att genomföra de sexuella handlingarna som redovisats ovan under förevändningen att om hon gjorde det så skulle hon få följa med Gustav till Göteborg och bo med honom där. Enligt tingsrätten har han därmed otillbörligt utnyttjat målsägandens särskilt utsatta situation.

S.A. har såldes utfört samtliga de med samlag jämförliga handlingarna, vid båda tillfällena, med målsäganden utan att hon deltagit frivilligt varken till gärningarna eller till att de genomfördes med honom. Han har varit fullt medveten om det och det har också varit hans avsikt att hon inte skulle veta att det var honom som hon hade kontakterna med. Han har således haft uppsåt till samtliga gärningsmoment och gjort sig skyldig till två våldtäkter i den omfattning som tingsrätten ovan funnit bevisat.

I frågan om våldtäkterna ska rubriceras som grova brott gör tingsrätten följande bedömning. Våldtäkterna har inte utförts genom att S.A. använt våld eller hot som varit av särskilt allvarligt slag. Det har inte varit fråga om fler än en gärningsman. Hans planering och utförande av gärningen genom utnyttjande av målsägandens situation har varit en starkt försvårande omständighet men kan enligt tingsrätten inte anses motsvara att han visat en särskild hänsynslöshet eller råhet. Målsäganden har varit 17 år men enbart den omständigheten kan enligt tingsrätten inte leda till att brotten rubriceras som grova.

Däremot har det varit fråga om ett mycket förkastligt agerande från S.A:s sida eftersom han avsiktligen utnyttjat sin kännedom om målsägandens dåliga mående, förlett henne i kontakter med Gustav enbart i syfte att han skulle kunna utnyttja hennes svaga ställning i syfte att tilltvinga sig sexuell njutning. Hans agerande i detta avseende medför att brotten, dock utan att rubriceras som grova, får ett högt straffvärde.

Barnpornografibrottet

- - -

Påföljd

S.A. som är 21 år förekommer inte tidigare i belastningsregistret. Han ska nu dömas för tre brott. Som tingsrätten ovan redogjort för är straffvärdet för våldtäkterna högt. Enligt tingsrätten understiger inte straffvärdet för vardera våldtäkt 3,5 års fängelse. I relation till det får straffvärdet för barnpornografibrottet ingen nämnvärd inverkan på fängelsestraffets längd. Vid så högt straffvärde finns inte möjlighet att bestämma påföljden till något annat än fängelse. Fängelsestraffet för den samlade brottsligheten bestäms till 5 år.

Skadestånd

S.A. har motsatt sig att betala skadestånd till målsäganden. Tingsrätten har ovan funnit att hon har blivit utsatt för två våldtäkter av S.A. Han har i samband därmed också utnyttjat hennes utsatta situation och ljugit om sin verkliga identitet. Tingsrätten finner att S.A. därmed har kränkt målsägandens identitet på ett sådant allvarligt sätt att han ska förpliktas att ersätta henne för den skadan med motsvarande 100 000 kr per våldtäktstillfälle. Det är uppenbart att händelserna har förorsakat målsäganden skada i form av psykiskt lidande och S.A. ska därför ersätta målsäganden med 15 000 kr för sveda och värk.

- - -

DOMSLUT

Tingsrätten dömer S.A. för våldtäkt av normalgraden i två fall och barnpornografibrott av normalgraden i ett fall. Påföljden bestäms till fängelse 5 år. S.A. förpliktas att betala skadestånd till målsäganden med 215 000 kr jämte ränta.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ulrika Ihrfelt och Marianne Lishajko, tf. hovrättsassessorn Dennis Andreev, referent, samt nämndemännen Christina H Gardos och Hans Åberg) anförde i dom den 9 augusti 2019, såvitt nu är av intresse, följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

- - -

Skuld och rubricering

Våldtäktsbrotten

Våldtäkt föreligger om någon, med en person som inte deltar frivilligt, genomför ett samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag. En person kan under vissa särskilt angivna förhållanden aldrig anses delta frivilligt. Det gäller bl.a. om gärningsmannen otillbörligt utnyttjar att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada, psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation. (6 kap. 1 § brottsbalken.)

Målsäganden och S.A. har i stort lämnat samstämmiga uppgifter om det som påstås i respektive gärningsbeskrivning. Det är genom deras berättelser styrkt att sexuella handlingar som är jämförliga med samlag har ägt rum i enlighet med det som åklagaren påstått. Det är vidare, med ett undantag, visat att S.A. även i övrigt agerat på det sätt som anges i respektive gärningsbeskrivning, inklusive påståendet att han vid det första tillfället piskat målsäganden med ett tillhygge eller med handen. Eftersom varken målsäganden eller S.A. nämnt en knuff är det dock inte bevisat att S.A. har knuffat henne till marken vid det andra tillfället.

Den huvudsakliga frågan i målet är därmed om målsäganden deltog i de sexuella handlingarna frivilligt. Avgörande för denna bedömning är om S.A. inför gärningarna vilseledde målsäganden om sin identitet och vilken rättslig betydelse som i så fall ska tillmätas vilseledandet.

Frågan om s.k. sexuella vilseledanden har diskuterats i förarbetena vid flera tillfällen. Inför 2013 års reform av 6 kap.brottsbalken uttalade 2008 års sexualbrottsutredning att det var en brist i dåtidens lagstiftning att den inte kriminaliserade vilseledanden gällande gärningsmannens identitet eftersom det i sådana fall inte finns något samtycke till sex med den kropp som personen har framför sig. Utredningen föreslog därför att sådana gärningar skulle kriminaliseras, dock inte som våldtäkt utan som det av utredningen föreslagna brottet sexuellt övergrepp. (SOU 2010:71 s. 231 f. och 496.) Regeringen ansåg att de mera kvalificerade vilseledandefallen borde bedömas som allvarliga sexualbrott, men anslöt sig inte till förslaget att sexuellt övergrepp skulle införas som ett nytt brott. I stället föreslog regeringen en utvidgning av våldtäktsbestämmelsens tillämpningsområde genom att rekvisitet "hjälplöst tillstånd" ersattes med "särskilt utsatt situation". En sådan situation karakteriserades av att offret har klart begränsade möjligheter att freda sin sexuella integritet. Ett otillbörligt utnyttjande av en särskilt utsatt situation kunde enligt regeringen föreligga om gärningsmannen på ett kvalificerat och förslaget sätt vilselett offret om de rätta omständigheterna kring en sexuell samvaro, exempelvis om gärningsmannen, som utgett sig för att vara en person som den utsatte sedan tidigare har en sexuell relation med, kryper ner i sängen i ett släckt rum hos en slumrande person och genomför en sexuell handling. (Prop. 2012/13:111 s. 27, 33 f. och 112.)

I förarbetena till den nu gällande lydelsen av 6 kap. 1 § brottsbalken föreslog 2014 års sexualbrottskommitté att det i lagtexten skulle anges att ett uttryckt val att delta i en sexuell handling inte är frivilligt bl.a. om gärningsmannen har vilselett personen att delta genom att utge sig för att vara någon som denne personligen känner (SOU 2016:60 s. 73 och 215-220). Regeringen ansåg dock att det inte fanns skäl att genomföra utredningens förslag i denna del och att den ordning som infördes genom den i föregående stycket beskrivna reformen skulle bestå. Kvalificerade fall av vilseledanden i fråga om gärningsmannens identitet skulle alltså även i fortsättningen kunna bedömas som utnyttjande av en särskilt utsatt situation. Vilseledanden som innebär att någon oriktigt utger sig för att vara t.ex. en känd person skulle däremot inte omfattas av straffbudet eftersom den vilseledde i dessa fall har haft möjlighet att ta ställning till om han eller hon vill genomföra en sexuell handling med den person som har utgett sig för att vara t.ex. känd. (Prop. 2017/18:177 s. 42 f.)

Rättsläget får således sammanfattas så att kvalificerade och förslagna vilseledanden om gärningspersonens identitet kan utgöra ett otillbörligt utnyttjande av en särskilt utsatt situation som offret befinner sig i, vilket i sin tur innebär att den utsatte inte kan anses ha deltagit frivilligt och att ansvar för våldtäkt kan komma ifråga. Karakteristiskt för en särskilt utsatt situation är, som framgått ovan, att offret har klart begränsade möjligheter att freda sin sexuella integritet och undgå ett övergrepp. Omständigheterna kan vara hänförliga till såväl offrets person som yttre förhållanden. (Se prop. 2012/13:111 s. 30.)

När det gäller förhållandena i detta mål gör hovrätten följande bedömning.

Av central betydelse för frågan om vilseledande är om målsäganden visste eller i vart fall misstänkte att hon genomförde de sexuella handlingarna med S.A. S.A:s agerande talar emot sådan vetskap eller misstanke. Han kontaktade målsäganden under en fiktiv identitet. Inför de sexuella handlingarna såg han till att hon hade en ögonbindel på sig, band hennes händer och fäste ögonbindeln med tejp. Han var själv maskerad och förställde rösten när han talade till målsäganden. Han har uppgett att han inte avsåg att hon någonsin skulle få reda på hans identitet och att han inte trodde att hon skulle ha gått med på de sexuella handlingarna om hon hade vetat vem han var. Målsäganden har för egen del bekräftat denna senare uppgift och vidhållit att hon inte visste att det var S.A. hon träffade förrän efter det andra tillfället. Hon har visserligen berättat att hon vid ett tidigare tillfälle skämtat om att S.A. kunde vara Gustav, men har samtidigt uppgett att det var en tanke som hon inte tog på allvar, något som bekräftats av vittnet Sekretess B. Vid en samlad bedömning av dessa omständigheter anser hovrätten att det är visat att målsäganden vid tidpunkten för de sexuella handlingarna varken visste eller misstänkte att hon genomförde dem med S.A. och att han således hade vilselett henne i detta avseende.

S.A. har gjort gällande att vilseledandet inte kan grunda ansvar eftersom målsäganden inte kände den fiktive personen Gustav och alltså inte hade någon tydlig uppfattning om vem denne var. När någon är beredd att ha samlag med en mer eller mindre okänd person måste, enligt hovrättens mening, frågan om frivillighet behandlas på följande sätt. Den avgörande frågan är inte vem vederbörande samtyckt till att ha sex med, utan vem som inte omfattas av samtycket. Målsäganden hade i detta fall en vag bild av den person som hon avsåg att träffa och det har i efterhand visat sig att den personen inte existerade i verkligheten. Emellertid står det klart att hon inte trodde att hon skulle träffa S.A. och att hon inte samtyckte till att genomföra de sexuella handlingarna med honom. Enligt hovrättens mening föreligger det alltså ett sådant vilseledande som är relevant för frågan om frivillighet.

Frågan är då om målsäganden befunnit sig i en sådan särskilt utsatt situation som anges i 6 kap. 1 § första stycket 2 brottsbalken. S.A. hade själv skapat den situation som gjorde att målsäganden inte kunde inse vem han var. Detta måste anses allvarligare än det exempel som nämns i förarbetena, där ett vilseledande angående identitet möjliggörs av att målsäganden slumrar i ett mörkt rum. S.A. skapade en fiktiv identitet på internet, använde denna för att stämma träff med målsäganden, övertalade henne att ha en ögonbindel på sig, vilken han sedan fäste med tejp, och band hennes händer. I detta läge saknade målsäganden i princip helt möjligheter att komma till insikt om S.A:s verkliga identitet. Hovrätten bedömer att hon därmed var så utlämnad till honom och hade så begränsade möjligheter att freda sin sexuella integritet att hon befann sig i en särskilt utsatt situation. S.A. har otillbörligt utnyttjat detta genom att genomföra de sexuella handlingarna med målsäganden utan att avslöja vem han var. Det innebär att målsägandens deltagande inte var frivilligt. Dessa förhål-landen var uppenbarligen täckta av S.A:s uppsåt. Han har därmed gjort sig skyldig till våldtäkt i två fall.

När det gäller frågan om hur våldtäktsbrotten ska rubriceras gör hovrätten följande överväganden. Att en gärningsman genom vilseledande förmår någon att delta i sexuella handlingar torde i allmänhet inte framstå som lika allvarligt som när deltagandet är en följd av misshandel eller annat våld. Som tingsrätten framhållit föreligger det i detta fall vissa försvårande omständigheter. Brotten har föregåtts av en förslagen planering. Av utredningen har framgått att det i denna planering har ingått hot om att sprida integritetskränkande bilder. Till detta kommer att S.A. var en närstående person och att målsäganden var under 18 år. I likhet med tingsrätten konstaterar hovrätten emellertid att S.A. agerat ensam och att det inte förekommit våld eller hot av särskilt allvarligt slag. Med den utgångspunkt som hovrätten angett kan omständigheterna inte anses så försvårande att våldtäkterna ska rubriceras som grova.

Barnpornografibrottet

- - -

Påföljd

Vid bedömningen av straffvärdet för våldtäktsbrotten beaktar hovrätten att målsäganden var under 18 år vid gärningstillfällena, att S.A. utnyttjade den kännedom om hennes person som han hade i egenskap av närstående till henne samt att gärningarna innefattat vissa förnedrande inslag och visst våld. Å andra sidan är det av betydelse att S.A. inte använt annat än förhållandevis lindrigt våld, att målsäganden inte fick allvarliga fysiska skador av gärningarna och att dessa pågick under förhållandevis kort tid. Vid en samlad bedömning anser hovrätten att straffvärdet för var och en av våldtäkterna är något lägre än det som tingsrätten kommit fram till. När det gäller barnpornografibrottet anser hovrätten, särskilt med hänsyn till innehållet i det material som visar övergrepp mot relativt små barn, att straffvärdet motsvarar fängelse tre månader. Brottslighetens samlade straffvärde uppgår till fängelse fyra år. Redan med hänsyn till straffvärdet saknas det förutsättningar att välja annan påföljd än fängelse. Påföljden ska därför bestämmas till fängelse fyra år. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

Skadestånd

Målsäganden har yrkat skadestånd för kränkning med ett belopp för var och en av våldtäkterna. Av Högsta domstolens praxis framgår emellertid att avgörande för bestämmande av kränkningsersättning för upprepade brottsliga handlingar, vilka har samband med varandra, är den samlade kränkning som den skadelidande typiskt sett drabbas av genom angreppen. Om brottsligheten är av likartat slag eller sker i ett sammanhang kan det vara ett skäl för att inte bestämma ersättningen genom en addition av de schabloniserade beloppen avseende vart och ett av brotten. I stället ska en helhetsbedömning göras av den samlade kränkning som den aktuella brottsligheten kan anses ha medfört. (NJA 2018 s. 1083 p. 11.) I detta fall har det rört sig om likartade gärningar som begicks inom ett förhållandevis kort tidsspann. En helhetsbedömning ska därför göras. Hovrätten anser att skälig kränkningsersättning för båda brotten uppgår till sammanlagt 150 000 kr.

När det gäller ersättningen för sveda och värk vid våldtäkt har det i praxis ansetts motiverat, med hänsyn till de allvarliga psykologiska följderna som dessa brott typiskt sett medför, att bestämma ersättningen till ett belopp som motsvarar sex månaders akut sjuktid (f.n. 15 000 kr), även om någon mer ingående bevisning om målsägandens mående inte har lagts fram. Det saknas skäl att frångå praxis i detta fall och ersättningen för sveda och värk ska därför inte bestämmas lägre än 15 000 kr. Vad gäller frågan om ersättningen ska vara högre än så konstaterar hovrätten att det inte har lagts fram någon bevisning som tar sikte på prognosen för målsägandens mående efter det att sex månader förflutit sedan brotten. Ersättningen för sveda och värk ska därför inte bestämmas till ett högre belopp än 15 000 kr. Den omständigheten att målsäganden utsatts för två våld-täkter föranleder i detta fall ingen annan bedömning.

Sammanfattningsvis innebär det ovan anförda att S.A. ska betala totalt 165 000 kr i skadestånd till målsäganden. Ränteyrkandet är lagligen grundat. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med vad som anförts ovan.

- - -

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom i skulddelen avseende våldtäktsbrotten, bestämmer påföljden till fängelse fyra år och bestämmer det skadestånd som S.A. ska betala till målsäganden till 165 000 kr jämte ränta.