NJA 2018 s. 1083

När en domstol ska bestämma kränkningsersättning för upprepade brottsliga handlingar som har samband med varandra är det den samlade kränkning som den skadelidande typiskt sett drabbas av genom angreppen som är avgörande.

Attunda tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Attunda tingsrätt åtal mot N.L., född 2000, för våldtäkt mot barn i två fall. Enligt gärningsbeskrivningen hade N.L. genomfört sexuella handlingar som med hänsyn till kränkningens allvar var jämförliga med samlag med Sekretess B (EA) som var 13 år gammal. Vid det ena tillfället (åtalspunkt 2.4) hade N.L. förmått målsäganden att utföra oralsex på honom och penetrerat henne vaginalt med sina fingrar. Vid det andra tillfället (åtalspunkt 2.5) hade N.L. förmått målsäganden att utföra oralsex på honom och onanera åt honom samt penetrerat henne vaginalt med sina fingrar. Händelserna hade ägt rum i Sollentuna någon gång mellan den 22 augusti och den 5 oktober 2017.

Gärningarna enligt åtalspunkt 2.5 hade enligt åtalet genomförts tillsammans och i samförstånd med den medåtalade L.V.M. Denne hade också förmått målsäganden att utföra oralsex på honom. L.V.M. åtalades även under andra åtalspunkter.

N.L. förnekade gärningen under åtalspunkten 2.4 och uppgav att han inte hade utfört den påstådda handlingen. Såvitt avsåg åtalspunkten 2.5 förnekade han att han penetrerat målsäganden vaginalt men erkände att han hade mottagit oralsex och att målsäganden hade onanerat åt honom. Han gjorde gällande att gärningen skulle bedömas som sexuellt utnyttjande av barn och best-red ansvar för brott under åberopande av 6 kap. 14 § BrB.

Målsäganden EA yrkade i anslutning till åtalspunkten 2.4 skadestånd av N.L. med 115 000 kr jämte ränta. Av beloppet avsåg 100 000 kr kränkning och 15 000 kr sveda och värk. I anslutning till åtalspunkten 2.5 yrkade EA skadestånd solidariskt av N.L. och L.V.M. med 100 000 kr jämte ränta, avseende kränkning.

EA yrkade även att N.L:s vårdnadshavare C.H. och H.L. skulle åläggas att solidariskt med N.L. utge skadestånd till henne intill ett belopp om 8 960 kr i anslutning till vardera av de två åtalspunkterna.

N.L. motsatte sig i första hand skadeståndsyrkandena. I andra hand gjorde han gällande att målsäganden inte hade blivit utsatt för en så allvarlig kränkning att skadestånd skulle utgå samt att hon inte hade lidit någon psykisk skada. Han vitsordade inte något belopp som skäligt i och för sig.

N.L:s vårdnadshavare motsatte sig, med hänvisning till N.L:s inställning till brottsmisstankarna, att betala skadestånd.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Kristian Andersson) anförde i dom den 19 januari 2018 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Bakgrund

Av utredningen i målet framgår bland annat följande. L.V.M. och N.L., som är vänner, lärde känna målsäganden under början av vårterminen 2017 genom att de samtliga gick på samma skola, Häggviksskolan. Målsäganden gick då i årskurs 6 och L.V.M. och N.L. gick i årskurs 9. Alla tre hade ett gemensamt musikintresse och brukade spela gitarr tillsammans i skolans musikrum. På höstterminen 2017 började N.L. gymnasiet, men kom ibland till högstadieskolan för att träffa kompisar och spela musik i musikrummet. - - - Målsäganden var vid tidpunkten 13 år och 7 månader. L.V.M. och N.L., som båda var 16 år gamla, hade insikt om målsägandens ålder.

Vad gäller relationen mellan de inblandade så var L.V.M. och målsäganden inledningsvis vänner under en ganska lång period, under våren och sommaren, innan de nu aktuella gärningarna. N.L. och målsäganden var också vänner med varandra. Under vårterminen chattade de även med varandra om sexuella saker. Den kontakten upphörde mot slutet av våren eftersom deras föräldrar fick reda på det och de förstod att åldersskillnaden mellan dem var för stor för att de skulle kunna ha en kärleksrelation.

Tingsrättens bedömning - Åtalspunkterna 2.4 och 2.5

Efter en redogörelse för målsägandens och de tilltalades berättelser anförde tingsrätten under denna rubrik bl.a. följande.

Enligt tingsrätten får målsägandens uppgifter stöd i sådan omfattning att hennes berättelse kan ligga till grund för bedömningen även i de delar där de tilltalade haft en annan uppfattning. Tingsrätten finner härigenom utrett dels att N.L. förmådde målsäganden att utföra oralsex på honom och penetrerade henne vaginalt med sina fingrar (åtalspunkt 2.4), dels att N.L. och L.V.M., var och en för sig har genomfört de sexuella handlingar som framgår av gärningsbeskrivningen i åtalspunkt 2.5.

Åklagaren har gjort gällande att de tilltalade i åtalspunkt 2.5 agerat tillsammans och i samförstånd. Av praxis följer också att det numera inte finns något formellt hinder mot att ett våldtäktsbrott kan begås i medgärningsmannaskap. Enligt tingsrätten ger ut-redningen emellertid inte stöd för att gärningen präglats av någon högre grad av samverkan och samarbete de tilltalade emellan, vilket normalt utmärker en gärning i medgärningsmannaskap. Var och en av de tilltalade ska därför bara svara för sina egna handlingar. En annan sak är att omständigheterna kan ha påverkan på rubricering, straffvärde och det skadestånd som kan komma att utgå som följd av gärningen.

När det gäller rubriceringen av gärningarna har annat inte blivit visat än att det i såväl åtalspunkt 2.4 som åtalspunkt 2.5 varit fråga om frivilliga och ömsesidiga sexuella handlingar mellan målsäganden och respektive tilltalad. Av målsägandens och N.L:s egna uppgifter framgår att de tidigare hade varit intresserade av varandra och att de vid tidpunkten för samvaron hade varit vänner åtminstone i ett halvår. De har även berättat att de hade chattat med varandra innan och planerat att målsäganden skulle "blowa" N.L. samt att N.L. skulle pulla målsäganden. Enligt tingsrätten saknas vid dessa omständigheter anledning att bortse från frivilligheten. Med hänsyn härtill finner tingsrätten att gärningarna i åtalspunkt 2.4 och 2.5 är mindre allvarliga och därför ska bedömas som sexuellt utnyttjande av barn.

Enligt tingsrätten kunde ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 14 § BrB inte anses tillämplig.

Tingsrätten anförde vidare följande.

Påföljd

N.L. döms nu för två fall av sexuellt utnyttjande av barn. Det sammanlagda straffvärdet uppgår, med beaktande av N.L:s ålder, till drygt en månads fängelse. N.L. är inte tidigare dömd för brott och enligt yttrande från socialtjänsten är han lämplig för ungdomstjänst, något han även samtyckt till. Mot bakgrund av ovanstående bedömer tingsrätten att ungdomstjänst är den lämpligaste påföljden. Antalet timmar ungdomstjänst bestäms till 60.

Skadestånd

Allmänna utgångspunkter för tingsrättens bedömning

Mot bakgrund av utgången i ansvarsdelen är L.V.M. och N.L. skyldiga att utge skadestånd till målsäganden under förutsättning att det är lagligen grundat och skäligt. Utgångspunkten är att ett barn har rätt till kränkningsersättning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen vid sexualbrott. Omständigheterna i det enskilda fallet kan dock föranleda att kränkningen inte har en sådan allvarlig karaktär som krävs för ersättningsskyldighet. Det typiska undantagsfallet från huvudregeln om att kränkningsersättning ska utgå, är ett från båda sidor frivilligt sexuellt umgänge mellan två ungdomar, där den ena är något yngre än 15 år och den andra inte är mycket äldre samt skillnaden i mognadsgrad är begränsad.

Av 3 kap. 5 § skadeståndslagen framgår att en förälder som har vårdnaden om ett barn - med en viss beloppsbegränsning - ska ersätta personskada eller sakskada som barnet vållar genom brott. Vårdnadshavaren ska också, med samma begränsning, ersätta skada på grund av att barnet kränker någon annan på det sätt som anges i 2 kap. 3 §. Av 6 kap. 4 § följer att vårdnadshavarna ansvarar solidariskt med barnet för skadeståndet.

Tingsrättens bedömning under respektive åtalspunkt

- - -

Vad gäller åtalspunkterna 2.4 och 2.5 har, såsom konstaterats ovan, de sexuella handlingarna visserligen varit helt frivilliga och ömsesidiga. Gärningarna under dessa åtalspunkter har dock präglats av vissa försvårande inslag, exempelvis att L.V.M. under åtalspunkten 2.4 har iakttagit samvaron och under åtalspunkt 2.5 haft sexuell samvaro omedelbart efter N.L. - - -. Enligt tingsrätten är omständigheterna sådana, med hänsyn till målsägandens ålder, att hon får anses ha haft svårigheter att värja sin personliga integritet. Kränkningarna har därför varit så allvarliga att hon har rätt till ersättning.

Tingsrätten anser att målsäganden är berättigad till ett skadestånd i form av kränkningsersättning till skäliga 30 000 kr omfattande såväl åtalspunkt 2.4 som 2.5, varav 25 000 kr ska utges solidariskt av L.V.M. och N.L.

Tingsrätten fann inte styrkt att målsäganden hade åsamkats psykisk skada till följd av brottet under åtalspunkt 2.4. Hennes yrkande om ersättning för sveda och värk skulle därför ogillas.

Vidare förklarade tingsrätten att N.L:s vårdnadshavare skulle solidariskt med honom stå för skadeståndet i enlighet med vad som framgår av domslutet.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde N.L. för sexuellt utnyttjande av barn enligt 6 kap. 4 § första stycket och 5 § BrB till ungdomstjänst 60 timmar.

N.L. ålades att betala skadestånd till målsäganden EA med 30 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 5 oktober 2017 till dess betalning sker, varav 25 000 kr solidariskt med L.V.M.

Vårdnadshavarna C.H. och H.L. skulle solidariskt med varandra och med N.L. stå för N.L:s skadeståndsskyldighet intill ett belopp om 8 960 kr.

Svea hovrätt

Samtliga parter överklagade i Svea hovrätt. I fråga om talan mot N.L. framställdes följande ändringsyrkanden.

N.L. yrkade att åtalet och skadeståndsyrkandet mot honom skulle ogillas.

C.H. och H.L. yrkade att de skulle befrias från skyldigheten att betala skadestånd till EA.

Åklagaren vidhöll gärningsbeskrivningarna fullt ut och yrkade att gärningarna under åtalspunkterna 2.4 och 2.5 skulle rubriceras som våldtäkt mot barn samt att påföljden för N.L. skulle skärpas.

EA yrkade att N.L. skulle dömas för våldtäkt mot barn i enlighet med åtalspunkterna 2.4 och 2.5 och att påföljden skulle skärpas för N.L. samt att hennes skadeståndsyrkande mot N.L. och hans vårdnadshavare skulle bifallas fullt ut.

Parterna, inklusive vårdnadshavarna, bestred varandras ändringsyrkanden.

Domskäl

Hovrätten (tf. hovrättslagmannen Göran Ewerlöf, f.d. hovrättsrådet Torbjörn Widemar, referent, och två nämndemän) anförde i dom den 27 mars 2018 bl.a. följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Åtalspunkten 2.4

Hovrätten, som i likhet med tingsrätten lägger Sekretess EA:s berättelse till grund för bedömningen, finner även utrett att N.L. genomfört sexuella handlingar mot Sekretess EA på det sätt som angetts i gärningsbeskrivningen.

Det är inte uppenbart att handlingarna inte medfört någon kränkning av Sekretess EA.

Hovrätten finner i likhet med tingsrätten att gärningen ska rubriceras som sexuellt utnyttjande av barn.

Vid skadeståndsbedömningen konstaterar hovrätten att L.V.M:s närvaro när de sexuella handlingarna utfördes utgör en omständighet som rimligen har medfört att gärningen har varit kränkande för Sekretess EA. Hovrätten, som inte finner anledning att ur skadeståndssynpunkt behandla åtalspunkterna 2.4 och 2.5 gemensamt, finner därför att Sekretess EA ska tillerkännas ersättning för den kränkning som N.L:s handlande mot henne enligt åtalspunkten 2.4 inneburit. Hovrätten finner inte att Sekretess EA därutöver har styrkt sin rätt till ersättning för sveda och värk. Ersättningen för den kränkning som brottet utgjort bestäms till skäligen ansedda 25 000 kr. Vid denna utgång i skadeståndsdelen ska N.L:s vårdnadshavare åläggas att solidariskt med N.L. utge högst 8 960 kr av skadeståndet till Sekretess EA i denna del. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

Åtalspunkten 2.5

I likhet med vad som antecknats under åtalspunkten 2.4 lägger hovrätten Sekretess EA:s berättelse till grund för bedömningen av vad som inträffat och finner följaktligen utrett att såväl N.L. som L.V.M. begått de sexuella handlingar mot henne som framgår av stämningsansökan. Hovrätten delar även tingsrättens bedömning att gärningarna inte kan anses ha skett i samråd och samförstånd och att såväl N.L. som L.V.M. var för sig gjort sig skyldiga till sexuellt utnyttjande av barn.

Enligt hovrätten har L.V.M. och N.L. var för sig utsatt Sekretess EA för sådan kränkning att de bägge ska åläggas att utge ersättning till henne för detta. Ersättning bör skäligen bestämmas till 25 000 kr för dem var. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta. Skäl att ålägga N.L. och L.V.M. ett solidariskt betalningsansvar föreligger inte.

- - -

Hovrätten bedömer åtalspunkterna 2.4 och 2.5 som två separata skadegörande handlingar. Yrkandet mot såväl L.V.M:s som N.L:s vårdnadshavare rörande skadeståndsersättning hänförlig till åtalspunkten 2.5 ska därför bifallas.

Påföljd

Hovrätten gör vare sig beträffande L.V.M. eller N.L. någon annan bedömning än vad tingsrätten gjort för dem. Tingsrättens dom ska därför inte ändras i denna del.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på följande sätt.

a) Hovrätten bestämmer det skadestånd som N.L. ska utge till Sekretess EA till 50 000 kr jämte ränta på det sätt som tingsrätten har bestämt och upphäver att skadeståndsskyldigheten mot Sekretess EA ska fullgöras solidariskt med L.V.M.

b) Hovrätten bestämmer det belopp som vårdnadshavarna C.H. och H.L. solidariskt med varandra och med N.L. ska stå för av N.L:s skadeståndsskyldighet mot Sekretess EA till 17 920 kr.

Högsta domstolen

N.L. överklagade hovrättens dom och yrkade att HD skulle bestämma skadeståndsbeloppet till 25 000 kr.

Även C.H. och H.L. överklagade och yrkade att HD skulle bestämma deras solidariska betalningsskyldighet till ett belopp om 8 960 kr.

Målsäganden EA motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Christina Berg, föreslog i betänkande en dom med samma domslut som HD:s dom och domskäl som i hu-vudsak överensstämmer med de domskäl HD:s dom innehåller.

Domskäl

HD (justitieråden Anders Eka, Kerstin Calissendorff, Svante O. Johansson, referent, Sten Andersson och Eric M. Runesson) meddelade den 20 december 2018 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1.

N.L. har dömts av hovrätten för två fall av sexuellt utnyttjande av barn enligt 6 kap. 4 § första stycket och 5 § BrB. Brotten begicks under tiden den 22 augusti 2017-5 oktober 2017 och innebar bl.a. att N.L. förmådde EA att utföra oralsex åt honom och att han penetrerade henne vaginalt med sina fingrar. När brotten begicks var EA 13 år och N.L. 16 år.

2.

Hovrätten, som inte har funnit anledning att från skadeståndssynpunkt behandla de båda brotten gemensamt, har förpliktat N.L. att betala skadestånd till EA med 50 000 kr för kränkning, varav 25 000 kr är hänförligt till vart och ett av brotten, och ränta från den 5 oktober 2017. Hovrätten har vidare förpliktat N.L:s föräldrar och vårdnadshavare, C.H. och H.L., att solidariskt med varandra och N.L. stå för N.L:s skadeståndsskyldighet mot EA till ett belopp om 17 920 kr.

Prejudikatfrågan

3.

Huvudfrågan i målet är hur ersättning för kränkning ska bestämmas när en skadevållare har utsatt samma skadelidande för flera brottsliga handlingar.

Allmänt om kränkningsersättning och dess bestämmande

4.

Den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ska, enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen, ersätta den skada som kränkningen innebär. Skadestånd med anledning av en kränkning be-stäms enligt 5 kap. 6 § första stycket skadeståndslagen efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet, varvid vissa angivna omständigheter särskilt ska beaktas.

5.

Bestämmelsen i 5 kap. 6 § skadeståndslagen tillämpas av såväl domstolar vid bestämning av skadestånd som Brottsoffermyn-digheten vid bestämning av brottsskadeersättning, se 5 § andra stycket brottsskadelagen (2014:322).

6.

Kränkningsersättning skiljer sig från annat skadestånd genom att det inte handlar om en konkret skada som kan frigöras från en värdering av den brottsliga gärningen (se "De hänskjutna ersättningsfrågorna" NJA 2017 s. 938 p. 9). Ersättningen syftar till att gottgöra sådant som inte kan värderas i pengar; det finns i dessa fall inte några iakttagbara skador som objektivt kan mätas eller värderas.

7.

Det som ska ersättas är den kränkning, dvs. den momentana upplevelse som den angripne typiskt sett har drabbats av på grund av den kränkande handlingen, inte efterföljande lidande eller andra upplevelser eller verkningar av det brottsliga angreppet. Ersättningen avser att kompensera känslor som handlingen har framkallat, såsom rädsla, förnedring, skam och liknande som inte tar sig sådana medicinska uttryck att det föreligger en personskada. Ersättningen ska bidra till att den drabbade får upprättelse för den kränkande handlingen och därmed återställa hans eller hennes självrespekt och självkänsla. (Jfr "De hänskjutna ersättningsfrågorna" p. 5.)

8.

Utgångspunkten är att bedömningen av vilken ersättning som ska utgå ska göras objektiverat. Kränkningsersättningen ska enligt förarbetena bestämmas efter en skönsmässig bedömning baserad på förhärskande etiska och sociala värderingar. (Jfr prop. 2000/01:68 s. 51 och 56.) I praktiken bestäms ersättningsnivåerna ofta med ledning av de schabloner för brottsskadeersättning som tillämpas av Brottsoffermyndigheten efter beslut av Nämnden för brottsskadeersättning.

Ersättning ska bestämmas utifrån den kränkning som den skadelidande har drabbats av genom den samlade brottsligheten

9.

Av 5 kap. 6 § första stycket skadeståndslagen framgår att ersättningen för kränkning ska bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till bl.a. handlingens varaktighet. Härmed åsyftas enligt förarbetena att övergrepp som upprepas eller sker under en längre tidsrymd typiskt sett anses innebära svårare kränkningar av den personliga integriteten än om motsvarande övergrepp sker vid endast ett tillfälle. Vid upprepade övergrepp som sträcker sig över lång tidsrymd ska sålunda ersättningen bli högre än vid enstaka övergrepp. (Se a. prop. s. 52 och 74, jfr SOU 1992:84 s. 276.)

10.

Mot bl.a. denna bakgrund har i HD:s rättstillämpning kränkningsersättning bestämts efter en sammanvägd bedömning av samtliga ersättningsgrundande brott (jfr t.ex. NJA 1991 s. 83, NJA 1992 s. 446, NJA 1993 s. 68, NJA 1996 s. 687, NJA 2007 s. 540, NJA 2015 s. 1008 och HD:s dom den 20 september 2018 i mål T 4435-16 ), och inte genom att ersättning bestäms avseende varje brott för sig (jfr Sandra Friberg, Kränkningsersättning, 2010, s. 853 f. och 873). På motsvarande sätt bestämmer Brottsoffermyndigheten brottsskadeersättning för kränkning avseende flera angrepp (se Anders Dereborg och Ann-Christine Lindeblad, Brottsskadelagen: En kommentar, 2018, s. 76 f.).

11.

När en domstol ska bestämma kränkningsersättning för upprepade brottsliga handlingar som har samband med varandra är det således den samlade kränkning som den skadelidande typiskt sett drabbas av genom angreppen som är avgörande. HD:s rättspraxis ger vid handen att det vid ersättningens bestämmande ofta har vägts in om gärningsmannens brottslighet t.ex. är av likartat slag eller sker i ett sammanhang; detta har då varit ett skäl för att inte bestämma ersättningen genom en addition av de schabloniserade beloppen avseende vart och ett av brotten. Det har alltså varit fråga om att göra en helhetsbedömning av den samlade kränkning som den aktuella brottsligheten kan anses ha medfört.

Bedömningen i detta fall

12.

N.L. utsatte under en kort tidsperiod EA för två likartade brottsliga handlingar. Även om de i huvudsak skedde med EA:s samtycke var det fråga om sexuellt utnyttjande av barn. Med utgångspunkt i domstolarnas bedömning att en gärning av detta slag motiverar en kränkningsersättning i storleksordningen 25 000 kr bedömer HD att ersättningen i detta fall - vid en sammanvägd bedömning - bör uppgå till 30 000 kr.

13.

När det gäller C.H:s och H.L:s skadeståndsansvar gör HD ingen annan bedömning än den hovrätten har gjort.

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens domslut endast på så sätt att det skadestånd som N.L. ska betala till EA bestäms till 30 000 kr. På beloppet följer ränta enligt vad som anges i tingsrättens dom.