RH 2019:37
Bevisbörda och beviskrav i ärende om särskild handräckning.
Kronofogdemyndigheten
U.J. ansökte hos kronofogdemyndigheten om särskild handräckning och yrkade att C.A. skulle förpliktas att ta bort grus från hennes fastighet A. Som grund anförde hon i huvudsak att C.A. hade utökat sin tomt genom att olovligen lägga singel och sand på U.J:s fastighet. C.A. bestred ansökningen. Som grund anförde C.A. i huvudsak att han enligt ett officialservitut hade rätt att för utfartsväg nyttja 1,5 meter av fastigheten A längs med sin norra fastighetsgräns och att han endast hade underhållsgrusat den befintliga utfartsvägen som omfattades av servitutet. U.J. och C.A. åberopade handlingar från fastighetsbildningsmyndigheten och fotografier som bevisning.
Kronofogdemyndigheten meddelade utslag och förpliktade C.A. att ta bort det grus han placerat ut på ett i bilaga markerat område på fastigheten A.
Jönköpings tingsrätt
C.A. överklagade utslaget till tingsrätten och yrkade att det skulle undanröjas. U.J. motsatte sig ändring av utslaget.
Tingsrätten (rådmannen Anna Kramer) avslog i beslut den 18 mars 2019 U.J:s ansökan om särskild handräckning och anförde följande.
SKÄL
Av 39 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning följer att sökanden ska styrka de omständigheter som åberopas till stöd för ansökan, om inte omständigheterna lämnas utan invändning av svaranden. När ansökan grundar sig på att sökandens rätt till viss egendom olovligen hindras är alltså en förutsättning för bifall till ansökan att sökanden styrkt sin rätt till egendomen. Inom ramen för den prövning som ska göras lär detta, i vart fall i allmänhet, inte kunna anses vara fallet om svaranden framfört en grund för sitt bestridande som, även efter det att sökanden beretts tillfälle att bemöta den, framstår som ett motfaktum eller en sakinvändning av relevant slag och inte heller i övrigt är sådan att den kan lämnas utan avseende (jfr prop. 1989/90:85 s. 129 och rättsfallet NJA 2008 s. 774).
U.J. har som stöd för att C.A. olovligen har utökat sin fastighet genom att placera ut utfyllnadsmaterial på fastigheten A bl.a. åberopat en karta från fastighetsbildningsmyndigheten. Av kartan framgår att det med fastigheten B följer rätt att som utfart använda vägen ”litt x”. Som kartan från fastighetsbildningsmyndigheten är utformad kan den inte anses ge ett sådant entydigt stöd för servitutets uträckning att U.J:s rätt framstår som uppenbar. Mot den bakgrunden, och eftersom det som U.J. i övrigt framfört inte leder till någon annan bedömning, kan inte U.J. anses ha styrkt sin rätt. C.A:s överklagande ska därför bifallas och U.J:s ansökan om särskild handräckning avslås i dess helhet.
BESLUT
Med ändring av kronofogdemyndighetens beslut – – – avslår tingsrätten
U.J:s ansökan om särskild handräckning – – –.
Hovrätten
U.J. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle fastställa kronofogdemyndighetens utslag. Som skäl anförde U.J. i huvudsak att C.A. endast hade servitut på infart och väg till tomtgräns.
C.A. motsatte sig att tingsrättens beslut ändrades och anförde i huvudsak följande. Avstyckningskartan är otydlig avseende omfattningen av servitutet och ett fastställande av servitutets omfattning ska ske inom ramen för ett fastighetsbestämningsbeslut och inte i en prövning avseende särskild handräckning. Rättsförhållandet är inte sådant att det klart framgår att han, genom att lägga ut grus norr om sin fastighet, har gjort något olovligt. Det är snarare högst troligt att han har servitut för den i ärendet aktuella vägen och därmed en rätt att lägga ut grus. Det är därutöver utrett att vägen har anlagts av tidigare ägare till fastigheten. Han gör därför, som andrahandsgrund, gällande att han har benefik nyttjanderätt till vägen då den med U.J:s goda minne har brukats under lång tid och att den rättigheten inte har sagts upp.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Linda Hallstedt samt hovrättsråden Ulrika Tyrén, referent, och Mattias Henriksson) anförde i beslut den 9 oktober 2019 följande.
SKÄL
Av 39 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning framgår att sökanden ska styrka de omständigheter som åberopas till stöd för ansökan, om svaranden invänder mot dem. Bestämmelsen innebär inte att sökanden har att motbevisa alla invändningar från svaranden. Om svaranden enligt allmänna processuella regler är bevisskyldig för invändningen, anses han behöva visa åtminstone sannolika skäl för invändningen för att ansökan inte ska bifallas. Är det däremot sökanden som har bevisbördan för att svarandens påstående är oriktigt, kan redan det förhållandet att invändningen har framställts vara tillräckligt. (Se prop. 1989/90:85 s. 129, jfr rättsfallen NJA 2008 s. 774 och NJA 2017 s. 999.)
Det är ostridigt att C.A. lagt singel och sand på U.J:s fastighet. C.A. har invänt att han haft rätt till detta, i första hand eftersom vägen han grusat omfattas av servitut och i andra hand eftersom han har en benefik nyttjanderätt till vägen. C.A:s invändningar är av det slaget att han är bevisskyldig för dessa. Han har därför att visa åtminstone sannolika skäl för sina invändningar för att U.J:s ansökan om särskild handräckning inte ska bifallas.
Parterna är överens om att det i och för sig finns ett servitut för fastigheten B som ger rätt till utfartsväg över fastigheten A. Däremot är U.J. och C.A. oense om servitutets sträckning. Enligt hovrättens mening visar de ingivna handlingarna från fastighetsbildningsmyndigheten inte annat än att servitutet endast omfattar det område som kronofogdemyndigheten benämnt som ”kilen” vid bokstaven x. Det saknas helt märkningar vid det område C.A. gjort gällande att servitutet därutöver omfattar. Hovrätten anser mot den bakgrunden att C.A. inte har visat sannolika skäl för sin invändning om att den del av fastigheten A som han grusat omfattas av servitut i större omfattning än vad kronofogdemyndigheten har funnit. C.A. har vidare inte heller visat sannolika skäl för att han har en benefik nyttjanderätt som gett honom rätt att lägga grus på fastigheten A på det sätt som gjorts.
U.J. har därmed styrkt att C.A., i den mening som avses i 39 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning, olovligen lagt grus på hennes fastighet. Tingsrättens beslut ska därför ändras och kronofogdemyndighetens utslag fastställas.
BESLUT
Med ändring av tingsrättens beslut fastställer hovrätten kronofogdemyndighetens utslag.