RH 2020:39
Vid tingsrätten pågick en rättegång mellan en entreprenör och beställare om fordran på grund av entreprenadavtal. Beställaren ansökte om genstämning mot entreprenören på grund av påstått kontraktsbrott. Samtidigt väckte beställaren talan vid samma tingsrätt mot en borgensman som tecknat proprieborgen till säkerhet för entreprenörens förpliktelser enligt entreprenadavtalet. Borgensmannen, som inte hade hemvist i domsagan, invände att tingsrätten i fråga var fel forum. Käromålen mot entreprenören och borgensmannen har ansetts stödja sig på väsentligen samma grund. Hovrätten har därför funnit att tingsrätten är behörig att ta upp även målet mot borgensmannen.
Mora tingsrätt
Vid Mora tingsrätt pågick en rättegång mellan Arktiska hus AB (Arktiska hus) och Bostadsrättsföreningen Snöflingan Lindvallen (Föreningen) angående fordran på grund av entreprenadavtal. Föreningen ansökte den 15 juni 2018 vid samma tingsrätt om genstämning mot Arktiska hus och stämning mot T.S. Grunden för genkäromålet mot Arktiska hus var påstått kontraktsbrott och skada till följd av att Föreningen tvingats häva avtalet. Talan mot T.S. grundade sig på att denne tecknat proprieborgen till säkerhet för Arktiska hus förpliktelser enligt entreprenadavtalet. Föreningen gjorde gällande att tingsrätten var behörig att ta upp käromålet mot T.S. enligt 10 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken eftersom Föreningens käromål mot honom vilade på väsentligen samma grund som genkäromålet mot Arktiska hus och hade väckts samtidigt som detta.
Sedan tingsrätten utfärdat stämning mot T.S. invände han att Mora tingsrätt var fel forum eftersom han inte hade hemvist i domsagan. Han yrkade att tingsrätten skulle avvisa käromålet mot honom, med hänvisning till att detta inte vilade på väsentligen samma grund som Föreningens käromål mot Arktiska hus. T.S. yrkade vidare att Föreningen skulle ersätta honom för hans rättegångskostnader.
Föreningen bestred avvisningsyrkandet.
Tingsrätten (lagmannen Lars Tomth) meddelade den 7 november 2019 följande beslut.
SKÄL
Enligt 10 kap. 14 § RB får käromål mot fler svaranden väckas vid den rätt där någon av dem har att svara, om det sker samtidigt och käromålen stödjer sig på väsentligen samma grund.
Av 14 kap. 2 § RB följer att om en kärande har väckt käromål mot flera svaranden ska målen handläggas i en rättegång, om de stödjer sig på väsentligen samma grund.
Genkäromålet och käromålet inkom till tingsrätten den 15 juni 2018. Målen har därför väckts samtidigt. Frågan tingsrätten har att ta ställning till är således om käromålen stödjer sig på väsentligen samma grund. Syftet med bestämmelserna är bl.a. att vinna processekonomiska fördelar. Grunden för genkäromålet är att Arktiska hus inte har uppfyllt sin del av entreprenadkontraktet och att Föreningen har drabbats av skada till följd av att de har tvingats häva avtalet. Grunden till att Föreningen även riktar talan mot T.S. är att han har ingått en proprieborgensförbindelse som säkerhet för Arktiska hus förpliktelser enligt entreprenadkontraktet. En del av grunden är således gemensam för genkäromålet och käromålet, dvs. entreprenadkontraktet. Entreprenadkontraktet har dock endast prejudiciell betydelse för frågan om T.S. är skyldig att infria sin proprieborgensförbindelse. Genkäromålet och käromålet stödjer sig därför inte på väsentligen samma grund. Då T.S. inte har hemvist inom Mora tingsrätts domsaga saknas det någon forumregel som ger Mora tingsrätt behörighet att pröva käromålet mot honom. – – – Käromålet mot T.S. ska därför avvisas.
Vid en sådan utgång ska Föreningen ersätta T.S. hans rättegångskostnader. – – –
BESLUT
1. Käromålet mot T.S. avvisas.
2. Bostadsrättsföreningen Snöflingan Lindvallen ska ersätta T.S:s rättegångskostnader med 48 000 kr varav 9 600 kr avser mervärdesskatt.
Hovrätten
Föreningen överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle avslå T.S:s avvisningsyrkande samt befria Föreningen från förpliktelsen att ersätta hans rättegångskostnad i tingsrätten.
T.S. motsatte sig att tingsrättens avvisningsbeslut ändrades.
Föreningen och T.S. yrkade ersättning för sina rättegångskostnader i hovrätten.
Föreningen och T.S. åberopade i huvudsak samma omständigheter som i tingsrätten.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Christina Jacobsson, Ulrika Ihrfelt, referent, och Magnus Ulriksson) anförde följande i beslut den 29 juni 2020.
SKÄL
Enligt 10 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken får käromål mot flera svarande väckas vid den rätt, där någon av dem har att svara enligt vad förut i samma kapitel är stadgat, om det sker samtidigt och käromålen stödjer sig på väsentligen samma grund. Käromålen mot T.S. och Arktiska hus väcktes samtidigt och parterna är överens om att Mora tingsrätt är behörig att pröva Föreningens käromål mot Arktiska hus. Frågan är således om Föreningens käromål mot T.S. stödjer sig på väsentligen samma grund som dess käromål mot Arktiska hus.
Bestämmelsen i 10 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken har ett nära samband med kumulationsregeln i 14 kap. 2 § rättegångsbalken. I den senare bestämmelsen anges att om någon samtidigt väckt käromål mot flera svarande ska målen handläggas i en rättegång, om de stödjer sig på väsentligen samma grund. Regeln avser subjektiv kumulation och är obligatorisk. Dess samband med forumregeln i 10 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken består i att den senare regeln syftar till att möjliggöra gemensam handläggning av mål enligt 14 kap. 2 § rättegångsbalken (se NJA II 1943 s. 108 och 172 samt Ekelöf m.fl., Rättegång II, JUNO 2015-08-14, s. 196). Av rekvisitet ”väsentligen samma grund” i bestämmelserna följer att en grundläggande förutsättning för att dessa ska vara tillämpliga är att yrkandena i käromålen stödjer sig på delvis samma rättsfakta. Det är inte tillräckligt att det är processekonomiskt gynnsamt att hantera yrkandena samtidigt (se Ekelöf m.fl., a.a., s. 195, och Nordh, Processens ram i tvistemål, JUNO 2019-03-28, s. 80).
I nu aktuellt fall har Föreningen till grund för käromålet mot T.S. åberopat dels borgensavtalet, dels de rättsfakta som åberopats till grund för käromålet mot Arktiska hus. Föreningen har gjort gällande att käromålen därmed stödjer sig på väsentligen samma grund. Denna uppfattning vinner stöd i doktrinen. Ekelöf har nämnt det fallet då en borgenär samtidigt väcker talan mot huvudgäldenären och en borgensman, som ett exempel på en sådan situation då de rättsfakta som åberopas i olika käromål delvis är desamma (Ekelöf m.fl., a.a., s. 195; se även s. 196). Exemplet är upptaget i samband med behandlingen av frågan om förening av mål enligt 14 kap. 2 § rättegångsbalken. I annan doktrin har uttalats att det synes tveklöst att kumulation kan äga rum när en borgenär framställer krav mot huvudgäldenär och borgensman, fastän kravet mot huvudgäldenären civilrättsligt grundas på huvudavtalet medan kravet mot borgensmannen grundas på borgensavtalet (Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant, JUNO 2013-07-03, s. 340).
T.S. har gjort gällande att Föreningens käromål inte stödjer sig på väsentligen samma grund eftersom fordringsförhållandet mellan Föreningen och Arktiska hus endast är av prejudiciell betydelse vid prövningen av käromålet mot honom. Det finns visst stöd för denna uppfattning i rättspraxis. Frågan har berörts bl.a. i rättsfallet NJA 1998 s. 757, där det var fråga om en borgenär som väckt talan mot fyra personer vilka var för sig tecknat borgen för visst delbelopp av samma skuld. Den fråga som var föremål för prövning var om tvisteföremålens värden skulle sammanräknas vid bedömningen av om prövningstillstånd krävdes i hovrätten.
Rättsfallet NJA 1998 s. 757 rörde dock frågan huruvida käromål som avsåg olika borgensåtaganden för samma skuld vilade på väsentligen samma grund. Huvudgäldenärens betalningsansvar skulle således prövas endast prejudiciellt. I nu aktuellt fall är frågan om käromålet mot en borgensman stödjer sig på väsentligen samma grund som käromålet mot huvudgäldenären. I denna situation är frågan om fordringsförhållandet mellan borgenären och huvudgäldenären, dvs. den del av grunden som är gemensam för käromålen, en del av saken. I båda målen är huvudgäldenärens respektive borgensmannens invändningar mot huvudfordran av omedelbar relevans. Mot denna bakgrund, och med beaktande av att de rättsfakta som åberopats till grund för käromålen mot T.S. respektive Arktiska hus till stor del är identiska, anser hovrätten att käromålen stödjer sig på väsentligen samma grund. Med tillämpning av 10 kap. 14 § rättegångsbalken är Mora tingsrätt därför behörig att pröva Föreningens käromål mot T.S.
Som en följd av det nu anförda ska tingsrättens beslut i frågan om avvisning och ersättningsskyldighet för rättegångskostnader upphävas och T.S:s avvisningsyrkande avslås. – – – Slutligen ska hovrätten ta ställning till Föreningens anspråk på ersättning för rättegångskostnader i hovrätten. I en situation där en tingsrätt har avslagit en foruminvändning genom ett beslut under rättegången tillämpas 18 kap. 15 § andra stycket rättegångsbalken i högre rätt. Ersättning för rättegångskostnader kan då dömas ut i överinstansen även om utgången innebär att tingsrätten är behörig (NJA 2012 s. 183 och 2016 s. 87). När tingsrätten, som i nu aktuellt fall, har skilt sig från saken genom ett avvisningsbeslut som upphävs i högre rätt, tillämpas i stället 18 kap. 15 § tredje stycket rättegångsbalken (se NJA 2016 s. 87 p. 13). Kostnaden i hovrätten ska alltså prövas av tingsrätten efter målets återupptagande.
T.S:s invändning mot tingsrättens behörighet grundas inte på en sådan omständighet som högre rätt självmant har att beakta. Hovrättens beslut får därför inte överklagas (54 kap. 7 § rättegångsbalken).
BESLUT
1. Med upphävande av tingsrättens beslut i fråga om avvisning och rättegångskostnad avslår hovrätten T.S:s yrkande om att Bostadsrättsföreningen Snöflingan Lindvallens käromål mot honom ska avvisas. Till följd härav ska tingsrätten ta upp målet till fortsatt behandling.
2. – – –
3. Det ankommer på tingsrätten att efter målets återupptagande pröva frågan om ersättning för rättegångskostnader i hovrätten.