NJA 1998 s. 757

Fråga om värdet av de olika tvisteföremålen skall sammanräknas vid tillämpning av kravet på prövningstillstånd i HovR enligt 49 kap 12 § 1 st RB, när talan förs mot fyra borgensmän som i separata förbindelser åtagit sig ansvar var och en för visst delbelopp av samma skuld.

Bostadsrättsföreningen Linnean i Loftshammar (Linnean) erhöll d 2 april 1992 ett lån å 300 000 kr av Tjustbygdens Sparbank (banken). I samband därmed gick samtliga 13 medlemmar i Linnean i borgen för Linneans fullgörande av betalningsskyldigheten. Medlemmarnas borgensansvar begränsades till 28 000 kr eller 14 000 kr beroende på om borgensmannen ensam ägde sin bostadsrätt eller om två medlemmar delade en och samma bostadsrätt. Då Linnean inte erlade betalning på förfallodagen uppmanades borgensmännen att fullgöra sina borgensåtaganden. Linnean försattes d 16 mars 1993 efter egen ansökan i konkurs. Nio borgensmän fullgjorde sina borgensåtaganden.

Banken förde efter stämning vid Västerviks TR talan mot de fyra borgensmän som vägrat betalning nämligen A.A., B.R., L-G.S. och A.S., gemensamt kallade A.A. och medparter, med yrkande att de skulle till banken utge A.A. och B.R. vardera 28 000 kr samt L-G.S. och A.S. vardera 14 000 kr, allt jämte viss närmare bestämd ränta. A.A. och medparter bestred yrkandena men vitsordade de yrkade beloppen som skäliga i och för sig liksom ränteyrkandena. TR:n förpliktade i dom d 28 dec 1995, såvitt angick själva saken, A.A. och medparter att till banken utge var och en av banken yrkat belopp jämte ränta.

Göta HovR

A.A. och medparter överklagade i Göta HovR

HovR:n (hovrättslagmannen Persson, hovrättsrådet Mogren och tf hovrättsassessorn Ögren, referent) fann i beslut d 18 nov 1996 ej skäl att meddela prövningstillstånd och antecknade att TR:ns dom därmed skulle stå fast.

HD

A.A. och medparter (ombud för samtliga advokaten I.H.) överklagade och yrkade att HD med upphävande av HovR:ns beslut skulle återförvisa målet till HovR:n för prövning i sak.

Banken bestred yrkandet.

HD meddelade d 28 maj 1997 prövningstillstånd beträffande frågan huruvida det har krävts prövningstillstånd i HovR:n och förklarade frågan om prövningstillstånd i övrigt vilande.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hesslow, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Enligt 49 kap 12 § 1 st RB fordras prövningstillstånd för att HovR:n skall pröva TR:ns dom om, såvitt nu är av intresse, värdet enligt 1 kap 3 d § 3 st RB uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Det är uppenbart att ettvart av de belopp som Tjustbygdens Sparbank yrkat att svarandena skall erlägga understiger basbeloppet. Däremot överstiger värdet av de sammanlagda yrkandena basbeloppet.

Sparbanken väckte samtidigt talan mot svarandena. Bankens yrkanden får anses stödja sig på väsentligen samma grund. Av 14 kap 2 § RB följer då att käromålen skulle handläggas gemensamt i en rättegång, vilket också skett.

Såsom HD konstaterat i rättsfallet NJA 1996 s 14 skall, när det såsom i detta fall är fråga om en ursprunglig obligatorisk kumulation av flera kärnmål, vid tillämpningen av regeln i 49 kap 12 § 1 st RB tvisteföremålets värde bestämmas med utgångspunkt i det sammanlagda belopp varom talan förs. HovR:ns beslut i fråga om prövningstillstånd skall därför undanröjas och målet återförvisas till HovR:n.

Domslut

HD:s avgörande. HD förklarar att prövningstillstånd inte krävts för målets prövning i HovR:n, meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt, undanröjer HovR:ns beslut - utom i vad avser ersättning enligt rättshjälpslagen till I.H. - och återförvisar målet till HovR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Lars K Beckman, Danelius, Regner och Håstad, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Enligt 49 kap 12 § 1 st RB fordras prövningstillstånd för att HovR:n skall pröva TR:ns dom om, såvitt nu är av intresse, värdet enligt 1 kap 3 d § 3 st RB uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Det är uppenbart att ettvart av de belopp som Tjustbygdens Sparbank yrkat att A.A. och medparter skall betala understiger basbeloppet. Däremot överstiger värdet av de sammanlagda yrkandena basbeloppet.

HD har i rättsfallet NJA 1996 s 14 slagit fast att, när det är fråga om en ursprunglig obligatorisk kumulation av flera käromål, tvisteföremålets värde vid tillämpning av regeln i 49 kap 12 § 1 st RB bör bestämmas med utgångspunkt i det sammanlagda belopp varom talan förs. En motsvarande princip har HD tillämpat även vid kumulation som inte har varit obligatorisk, när en målsägande har yrkat skadestånd i anledning av olika brott samt yrkandena har riktats mot samma svarande och har handlagts i en rättegång tillsammans med åtalet (se NJA 1996 s 393). Däremot har HD funnit att det skulle föra för långt att räkna samman alla de yrkade beloppen i ett fall där man haft att göra med flera målsägande med yrkanden som stött sig på olika grunder (se NJA 1997 s 793).

I förevarande fall grundar sig sparbankens talan på fyra olika borgensförbindelser utfärdade av skilda bostadsrättshavare men alla avseende ett och samma lån som bostadsrättsföreningen upptagit hos sparbanken. Borgensmännens åtaganden - som hade kunnat utformas som en gemensam borgensförbindelse med delad ansvarighet - är så likartade att det framstår som i det närmaste självklart att sparbankens krav skulle av domstolarna handläggas och prövas i ett sammanhang efter kumulation enligt 14 kap 6 § RB.

Under sådana förhållanden bör vid tillämpning av 49 kap 12 § 1 st RB tvisteföremålens sammanlagda värde vara avgörande och prövningstillstånd inte krävas i HovR:n.

Domslut

JustR Blomstrand var skiljaktig i själva saken och anförde: Enligt 49 kap 12 § 1 st RB - se HD:s skäl 1-2 st - (se NJA 1997 s 793).

I förevarande fall är en del av grunden gemensam för alla fyra käromålen, nämligen försträckningsavtalet mellan sparbanken och bostadsrättsföreningen. Detta avtal har emellertid endast prejjudiciell betydelse för den fråga saken gäller, nämligen huruvida var och en av borgensmännen är skyldig att infria den borgensförbindelse som han eller hon har ingått. Det som sålunda är gemensamt för käromålen innebär inte att dessa stöder sig på väsentligen samma grund. Det är därför inte fråga om en obligatorisk kumulation enligt 14 kap 2 § RB utan om en fakultativ kumulation enligt 6 § i samma kapitel.

Som har framgått av det föregående kan det visserligen komma i fråga även vid fakultativ kumulation att tillämpa bestämmelsen i 49 kap 12 § 1 st RB så att tvisteföremålets värde bestäms genom en sammanräkning av de yrkade beloppen. HD har emellertid funnit att en sådan sammanräkning inte alltid bör göras när mål har kumulerats i TR:n. När som i förevarande fall käromålen inte stöder sig på väsentligen samma grund och det är flera olika parter på ena sidan talar syftet med reglerna om prövningstillstånd i HovR för att värdet bör bestämmas för varje mål för sig.

Av det sagda följer enligt min mening att det har krävts prövningstillstånd i HovR:n.

HD:s beslut meddelades d 4 dec 1998 (mål nr Ö 5743-96).